SE454641B - Anordning for att alstra storleken hos vektorsumman av tva vektorsignaler - Google Patents

Description

4'54"641 2 för att utföra realtidsbehandling med avseende på bredbandsig- naler. Dessa faktorer är särskilt restriktiva olägenheter i en televisionsmottagare av digitaltyp där man önskar hålla antalet kretskomponenter så litet som möjligt och där komponenterna skall föreligga i integrerad VLSI-form.

I enlighet med föreliggande uppfinnings principer bildar en anordning storleksvärden av vektorsumman av tvâ vektorkom- posanter. Signaler som svarar mot vektorkomposanterna och vinkeln mellan vektorsumman och axeln hos en av komposanterna mottas från en källa. Organ alstrar koefficientvärden K i be- roende av vinkelvärdena. Ett vägningsfunktionsorgan väger till detsamma förda signaler med faktorn K. En summeringskrets har en ingång kopplad till utgången hos vägningsorganet. Ytterliga- re organ kopplar en av de båda komposanterna till den andra in- gången till vägningsorganet och den andra komposanten till den andra ingången till summeringsorganet. Utgången från summe- ringsorganet avger signaler som representerar storleken av vektorsumman av de båda vektorkomposanterna.

Faktorn K är en variabel som står i samband med fasvin- keln för vektorn C i förhållande till den ena av vektorerna I och Q. Kretsarna som behövs för att alstra storleken av vektorn C med denna algoritm minskas i betydande grad i förhållande till kretsarna som krävs enligt de ovannämnda metoderna och förverkligas avsevärt lättare än dessa. _ Uppfinningen kommer att beskrivas i detalj i det följan- de under hänvisning till bifogade ritningar, på vilka fig 1 vi- sar ett blockschema över en såsom exempel tjänande tidigare känd krets för att utföra automatisk hudkorrigering i en tele- visionsmottagare av digitaltyp och fig 2 och 3 visar block- scheman över kretsar för att alstra storleken av vektorsumman av vinkelrätt mot varandra belägna vektorer, varvid nämnda kretsar utgör utföringsformer av föreliggande uppfinning.

Kretsen enligt fig 1 visar ett exempel på en anordning för att utföra automatisk hudkorrigering i en televísíonsmot- tagare av digitaltyp. Kretsen är belägen i mottagarens färgsig- nalbehandlingsdel och verkar på färgkomposanterna hos den sam- mansatta signalen efter avskiljning från luminanskomposanten, etc. I fig 1 har signalerna digitalform (de är t ex utformade ' ' 454 641 3 såsom av 8 bitar uppbyggda parallella pulskodmoduleringssigna- ler), ehuru konstruktionstankegångarna kan tillämpas vid ana- logsignalbehandling. En detaljerad beskrivning av kretsens ar- betssätt kan återfinnas i den amerikanska patentansökningen 501 896.

I korthet arbetar kretsen enligt fig 1 på följande sätt.

Automatisk hudkorrigering erhålls genom att krominansvektorn vrids mot I-komposantvektorn närhelst fasvinkeln för kromi- nansvektorn ligger inom ett bestämt intervall av värden som svarar mot hudfärger. Krominansvektorn är emellertid represen- terad av sina komposantdelar i form av de väsentligen vinkel- rätt mot varandra belägna färgblandningssignalvektorerna I och Q. Kretsen matar ut en vriden krominanssignal som är represen- terad av väsentligen vinkelrätt mot varandra belägna färgbland- ningssignaler I' och Q' som svarar mot den vridna krominansvek- torn.

I- och Q-signaler matas till var sitt uttag 10 resp 11, från vilka de båda förs till en storleksdetektor 12 och en vin- keldetektor 13. Storleksdetektorn alstrar en signal C som re- presenterar storleken av vektorsumman av I- och Q-signalerna, t ex C: I2+Q2 och ger upphov till denna signal på bussen 14. Vinkeldetektorn alstrar på bussen 15 en signal som repre- senterar vinkeln 6. Vinkelsignalen tillförs såsom adresskoder ' till element 21 och 22 som alstrar sinusvärdet resp kosinus- värdet för argumenten som svarar mot adresskoden som matas till deras ingångar. Elementen 21 och 22 kan utgöras av läsminnen (ROM-minnen). För vinklar 6 som inte är belägna inom det inter- vall av vinklar som är tilldelat hudtoner är läsminnena pro- grammerade på så sätt att de matar ut sinus och kosinus för de tillförda vinkelvärdena. För vinklar 6 som ligger inom inter- vallet av vinklar som är tilldelat hudtoner alstrar läsminnena sinus och kosinus av vinklar svarande mot 6+A9, där.A6 repre- senterar den önskade vridningen och utgör en funktion av 6.

Kosinus och sinusvärdena matas till multiplikatorer 2H resp 25, där de multipliceras med storleksvärdena C och därvid alstrar de hudkorrigerade vektorkomposanterna I' = C eos 6 och Q'= C sin 6.

Fig 2 åskådliggör en krets som utgör en utföringsform av '454 641 U föreliggande uppfinning och som kan få ersätta storleksdetek- torn 12 i fig 1. Kretsen i fig 2 alstrar storleken av vektor- summan C av vektorerna I och Q enligt algoritmen C=I¥KQ I>Q (1a) och - ' C=Q+KI I Faktorn K är en variabel som är beroende av vinkeln 9 mellan vektorsumman och axeln hos den ena av vektorkomposanterna I eller Q. Om exempelvis 6 är vinkeln mellan vektorsumman och I- vektoraxeln kan det visas att för att C=I+KQ, I>Q skall bli exakt lika med storleken hos vektorsumman måste K vara lika med (1-cos 6)/sin 6, och för C=Q+KI, I sin 6)/cos 6. Inom ett intervall hos 6 från noll till nittio grader ökar K väsentligen monotont från värdet noll vid noll grader till värdet 0,H1 vid 45 grader, varefter värdet avtar väsentligen monotont från värdet 0,ü1 vid H5 grader till värdet noll vid 90 grader.

För varje värde på 6 kan ett värde K beräknas för an- vändning vid beräkning av C via ekvationerna (1a) och (1b). K- värdet kan programmeras.in i ett läsminne som adresseras av 0- värdena så att man inte behöver utföra realtidsberäkningar. Om man inte behöver ha exakta värden på C kan samma värde på K an- vändas inom ett intervall av vinklar för att minska storleken på läsminnet. Om exempelvis endast tretton K-värden används inom intervallet 0-H5 grader (där varje K-värde täcker ca 3,5 grader) kan det maximala felet i C begränsas till mindre än 0,5 procent.

I ekvationerna (1a) och (1b) är K en vägningsfaktor. Då det gäller digitalsystem förenklas vägningskretsar i hög grad om vägningskoefficienterna begränsas till multiplar av omvända digniteter av 2.

Detta medger att multiplicering kan utföras medelst enk- la bitskiftningsmetoder och/eller metoder med bitskiftning och addering som är allmänt kända. Om man väljer K-värden enligt detta kriterium innebär detta emellertid att man uppoffrar nog- grannheten i de beräknade C-värdena. Om exempelvis tretton K- värden (som är utvalda på grundval av detta kriterium) används inom omrâdet mellan 0 och H5 grader (jämför tabell I) kommer den maximala felprocenten fortfarande endast att uppgå till ' ~ 3 454 641 1,6 procent, varjämte den kommer att erhållas inom små inter- vall av vinklar där K-värdena ändras.

Tabell I e-intervall, grader """"" _K-fakt°P o - 5.2 ' (a4.s - 90) 1/32 = .o31 .2 - 9.0 (81 - s4.9) 2/32 = .o63 9.o - 12.4 (77.6 - 81) 3/32 = .o94 . 12.4 - 1s.o (74 - 77.6) 4/32 = .12s 16.o_- 19.4 (7o.6 - 74) s/32 = .1s6 19.4 - 23.o (67 - 7b.6) 6/32 = .1ss 23.0 - 26.4 (63.6 - 67) 7/32 = .219 26.4 - 29.6 (6o.4 - 63.6) s/32 = .zso 29.6 - 33.o (sv - 60.4) 9/32 = .2s1 33.0 - 36.4 (s3.6 - sv) . io/32 = .313 36.4 - 39.4 (50.6 - 53.6) ll/32 = .344 39.4 - 42.4 (47.6 - so.6) 12/32 = .37s 42.4 - 45 (45 - 47.6) 13/32 = .4o6 Eftersom storleken C av vektorsumman av I och Q är en skalär storhet utan förtecken utförs beräkningen under använd- ning av absoluta storleksvärden eller storleksvärden av vektor- komposanterna I och Q utan förtecken. Detta förenklar vinkel- detektering därför att intervallet av möjliga vinklar blir be- gränsat till 0-90 grader oberoende av i vilken kvadrant C-vek- torn är belägen.

I fig 2 matas signalsamplar som svarar mot de vinkel- rätt mot varandra belägna I- och Q-vektorkomposanterna till var sitt av uttagen 30 och 31, varifrån de förs till kretselement 32 och 33. Elementen 32 och 33 alstrar absolutvärdena för de tillförda signalsamplarna och kan utgöras av kretsar som selek- tivt tillhandahåller komplement till signalerna i beroende av den korresponderande förteckenbiten hos den respektive sampeln.

Absolutvärdena av I och Q matas till subtraheringskret- sen 37 via bussar 3H och 35. Förtecknet hos skillnaden utgör en indikering på huruvida storleken av I är större eller mindre än storleken av Q, varvid om I är större än Q förteckenbiten är en logisk etta och om I är mindre än Q förteckenbiten är en logisk nolla. Förteckenbiten (SGN) matas till omkopplaren 38 454 641 6 för att reglera dennas omkopplarlägen. Omkopplaren 38 har första resp andra ingângsportar eller uttag kopplade till var sin av bussarna 34 och 35. Den har också första och andra ut- gângsportar kopplade till var sin av bussarna 43 och UU. I be- roende av om förteckenbiten från elementet 37 är en logisk etta (dvs I>Q) tillför omkopplaren 38 Q-samplarna på bussen 35 till bussen H3 och I-samplarna från bussen 3ü till bussen 44. Om förteckenbiten är en logisk nolla (dvs I ren 38 I~samplarna från bussen 34 till bussen H3 och Q-samplar- na från bussen 35 till bussen HH. ' Bussen 43 är kopplad såsom ett ingångsuttag hos multi- pliceringselementet NO som kan utgöras av en vägningskrets för skiftning och addering. K-värden, eller styrsignaler som svarar mot K-värden, härrörande från elementet 39 matas till en andra ingång till multiplikatorn H0. Multiplikatorn H0 alstrar ut- gângsvärden svarande mot de till densamma tillförda sampelvär- dena vägda med K.

De vägda samplarna från multiplikatorn UO matas till ett ingångsuttag hos adderingskretsen 41, och samplarna på bussen UH matas till ett andra ingângsuttag hos adderaren 41. Utgångs- summorna hos adderaren H1 svarar mot storleken C enligt ekva- tionerna (1a) och (lb).

Vinkelvärden 9 alstras av vinkeldetektorn 36 som mottar sina ingångssignaler från bussarna 39 och 35. Vinkeldetektorn 36 kan innefatta logaritmtabeller som är pâverkbara i beroende av I- och Q-samplarna för att alstra samplarna log I och log Q, en subtraherare för att alstra skillnaderna lika med log Q - log I, och en antilogtabell som är pâverkbar i beroende av skillnaderna för att alstra arctangens 9 för logskillnaderna. 6-värdena matas till elementet 39 som alstrar K-faktorerna el- ler styrsignalerna som svarar mot K-faktorerna. Observera att om multiplikatorn 40 är en sann multipliceringskrets erfordras verkliga koefficienter som är lika med K-värdena. Om alterna- tivt elementet exempelvis är en vägningskrets av typen skifta och addera kommer värdena som alstras av elementet 39 att ut- göra signaler som erfordras för att styra de erforderliga bit- skiftningarna för att de önskade vägda sampelvärdena skall al- stras. 454 64 1 7 I tabell I ser man att K-värdena är speglade kring H5 grader, varför endast K-värden mellan 0 och 45 grader behöver beräknas och lagras i elementet 39. Vinkeldetektorn 36 kan så- lunda vara så utformad, att den ger utgângsvärden från 0 till M5 grader. Detta utförs enklast genom att man tillför absolut- värdena för sampelvärdena på bussarna H3 och NN såsom ingångs- signalerna till elementet 36. Under erinrande av att vektorerna omkopplas på bussarna H3 och HN för I>Q kommer vinkeldetektorn 36 att avge vinkelvärdena 9 som är lika med från 0 till H5 gra- der, dvs arctangens (Q/I). För I värden hos arctangens (I/Q) som kan visas vara lika med 90-G grader, varför vinkelvärdena som avges av elementet 36 för 9 lika med från H5 grader till 90 grader kommer att bli vinkel- värden från H5 grader till O grader.

Om vinklar 6 från 0 till 90 grader alstras av detektorn 36 kan i själva verket alla sampelvârdena C alstras med ekva- tionen (1a) och de avsedda K-faktorerna. I detta fall kan sub- traheraren 37 och omkopplaren 38 utelämnas ur kretsen. Å andra sidan blir vinkeldetektorn 36, K-värdegeneratorn 39 och multi- plikatorn NO mera komplicerade.

Om kretsen enligt fig 2 utformas i ett arrangemang en- ligt fig 1 kan vinkeldetektorn 36 utelämnas, varvid vinkelläge- na kan erhållas från vinkeldetektorn 13 enligt fig 1 (via bus- sen som är markerad med streckade linje 15). Observera att om vinkeldetektorn ger det fulla intervallet av vinklar 6 från O till 360 grader kommer K-värdegeneratorn 39 att inkludera en avkodare för att omvandla intervallet av vinklar från O till 360 grader till antingen ett intervall av vinklar från 0 till 45 grader eller ett intervall av vinklar från 0 till 90 grader.

Fig 3 visar en variant av kretsen enligt fig 2. I kret- sen enligt fig 3 matas de vinkelrätt mot varandra belägna I- och Q-vektorerna till ingångsuttag 50 och 51. Dessa signaler multiplexeras genom en krets SU för ett enda absolutvärde via lâskretsarna 52, 53, 55 och 56 medelst metoder som är kända inom tekniken för behandling av digitalsignaler. Absolutvärden hos I och Q från låskretsarna 55 och 56 matas till subtrahera- ren 58 som alstrar en förteckenbitutgângssignal som anger vil- ken av samplarna I resp Q som är den största. Förteckenbiten 454641 8 från subtraheraren 58 matas såsom en styrsignal till multi- plexorer 57 och 59. Både I- och Q-signaler från låskretsarna 55 och 56 tillförs såsom ingångssignaler till båda multi- pleàorerna 57 och 59. I beroende av teckenbitutgångssignalen från subtraheraren 58 matar multiplexorn 57 ut den största av I- och Q-samplarna medan multiplexorn 59 matar ut den minsta.

(Multiplexorerna 57 och 59 utför funktionen hos omkopplaren 38 i fig 2).

Utgångssamplar från multiplexorn 57 på bussen 66 matas till en ingång hos ytterligare en multiplexor 60 som mottar en andra ingângssignal från lâskretsen 62. Utgångssignalen från multiplexorn 60 tillförs såsom en första ingângssignal till adderarkretsen 61.

Utgångssamplar från multiplexorn 59 matas till signalin- gången till en bitskiftare 63, vars utgångssignal tillförs så- som en andra ingângssignal till adderaren 61. Bitskiftaren 63 (t ex Advanced Micro Devices Inc. AM25S1O Bit Shifter) skiftar alla bitarna i ingångssampeln N bitlägen åt höger, varvid vär- det N är en styrsignal som tillförs från elementet 64. En skiftning med N bitlägen åt höger delar sampelvärdet med 2N, dvs om sampeln bitskiftas 3 bitlägen åt höger divideras sampel- värdet med 8. För att ett binärtal skall divideras med värden mellan de 2N-teíaktorerna kan en sampel bitskiftas successivt med olika bítlägen och de successiva resultaten lagras, varpå de kan summeras.

I arrangemanget enligt fig 3 används en enda adderare (61) för att utföra adderingarna enligt ekvationerna (1a) och (1b) samt adderingen som erfordras för att Vägning med skift- ning och addering skall kunna utföras. Utgångssignalen från adderaren 61 matas till låskretsen 62 som lagrar mellanliggande resultat, varefter dessa resultat matas till multiplexorn 60 såsom ingångssamplar.

Antag att skift- och adderarfunktionen genomlöper tre cykler per ingângssampelperiod. Vid början TO av en sampel- period tillför multiplexorn 60 under styrning av klockan øB (fig 3b) sampeln, t ex lo, från multiplexorn 57 till addera- ren 61. Under samma period tillförs en första skiftstyrsignal, som svarar mot en N-faktor som är bestämd av vinkeln 6, till 454 641 9 bitskiftaren 63 medelst elementet 6ü såsom gensvar på en klock- signal OA. Den från multiplexorn 59 till skiftaren 63 förda strömsignalsampeln, t ex Q0,skiftas N1 bitlägen, varigenom Qo divideras med Em. Den dividerade Qo-sampeln och Io- sampeln summeras i adderaren 61, varvid värdet Io+QO/ZN1 erhålls. Detta värde lagras i lâskretsen 62 vid tidpunkten T1 genom att framkanten pâ klocksignalen OA blir hög. Vid tidpunk- ten T1 bortkopplar multiplexorn 60 IO-sampeln från ingången till adderaren 61, varjämte den tillför värdet IQ+Qo/ZN1.

Vid tidpunkten T1 tillför elementet 6ü under styrning av klocksignalen OA en andra skiftstyrsignal till skiftaren 63, vilken bitskiftar samma Q0-sampel N2 bitlägen. Värdet oo/2N2 och den nya summan IO+Qo/2N1+Q0/2 sen 62 vid tidpunkten T2. Samtidigt tillförs vid tidpunkten summeras med värdet I0+Q0/ZN1 i adderaren 61, N2 lagras i låskret- T2 ett tredje skiftstyrvärde till skiftaren 63 , varvig3sam- peln QO bitskiftas N3 bitlägen och alstrar värdet Q0/2 .

Detta värde och den senaste summan som har lagrats i låskretsen 62 summeras i adderaren 61 och alstrar storleken C i enlighet med ekvationen co = I0+QO/2N1+Qo/2N2+Q0/2N3 <2) = Io+(1/2N'+1/2N2+1/2N3) oo (3) = Io+KQ0.

Denna slutsumma lagras därefter för fortsatt behandling i lâskretsen 65 vid början av den efterföljande sampelperioden under styrning av klocksignalen øB. I fallet då vägning kan ut- föras medelst en enda bitskiftcykel är den till bitskiftaren 63 under de andra och tredje cyklerna förda styrsignalen anord- nad att frånslå bitskiftarens utgångar så att värdet 6 kommer att adderas till den i lâskretsen 62 lagrade summan under dessa cykler. Systemet kan drivas med flera eller färre samplar be- roende på den önskade noggrannheten eller beroende på begräns- ningar i bandbredd/tíd, etc, och takten med 3 cykler per sampel utgör enbart ett exempel.

Claims (11)

454641 10 PATENTKRAV

1. Anordning för att alstra storleksvärdena hos vektorsum- man av två vektorkomposanter, vilken anordning innefattar en källa för signaler svarande mot nämnda båda vektorkomposanter och en källa för vinkelvärden svarande mot vinkeln mellan nämn- da vektorsumma och axeln för den ena av nämnda båda vektorkom- posanter, k ä n n e t e c k n a d av organ (39) som är pâverk- bara i beroende av nämnda vínkelvärden (6) för att alstra koef- ficientvärden K som står i samband med nämnda vinkelvärden, or- gan (40) som är påverkbara i beroende av nämnda värden K för att väga därtill förda signaler, en summeringskrets (41) med ett första ingångsuttag kopplat till nämnda vägningsorgan och försedd med ett andra uttag och ett utgângsuttag, och av organ (32, 33, 37, 38) för att koppla den ena av nämnda båda vektor- komposantsignaler från nämnda källa till det andra ingångsut- taget hos nämnda summeringskrets och den andra av nämnda båda vektorkomposantsignaler till nämnda vägningsorgan, varvid sig- nalvärden C som alstras vid utgångsuttaget hos nämnda summe- ringskrets representerar storleksvärdena hos vektorsumman av nämnda båda vektorkomposantsignaler (I,Q).

2. Anordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att nämnda organ (32, 33, 37, 38) för att koppla nämnda källa till nämnda summeringskrets och nämnda vägningsorgan inkluderar åtminstone en absolutvärdeskrets (32, 33) för att genomsläppa endast storlekarna hos nämnda båda vektorkomposantsignaler (I,Q).

3. Anordning enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att nämnda kopplingsorgan (32, 33, 37, 38) innefattar organ (37) som är påverkbara i beroende av signalvektorerna A och Bf för att fastställa vilken av signalvektorerna A resp B som har den minsta storleken, att nämnda vägningsorgan (40) är påverk- bara iberoende av signalen svarande mot värdena K för att väga signalvektorn A eller B som har'den minsta storleken med fak- torn K och att nämnda summeringsorgan (41) summerar den vägda signalen och signalen som svarar mot signalvektorn A eller B som har den största storleken, varvid utgångssignalen från summeringskretsen är väsentligen lika med storleken av vektor- Summan. 454 641 11 N.

4. Anordning enligt krav 3, k ä n n e t e o k n a d därav, att nämnda organ (37) för att fastställa vilken vektor som har den minsta storleken innefattar nämnda organ som är kopplade till nämnda källa för nämnda båda vektorkomposantsignaler för att alstra en styrsignal (SGN) med ett första tillstånd svaran- de mot att storleken hos den ena av nämnda båda vektorkompo- santsignaler är större än storleken hos den andra av nämnda båda vektorkomposantsignaler och med ett andra tillstånd i an- nat fall och att nämnda kopplingsorgan innefattar omkopplaror- gan (38) som är pâverkbara i beroende av nämnda styrsignal för att koppla absolutvärdena hos den av de båda vektorkomposant- signalerna som har den största storleken till den andra in- gången till summeringskretsen och absolutvärdena hos den andra av de båda vektorkomposantsignalerna till vägningsorganen.

5. Anordning enligt krav 1 eller 3, k ä n n e t e c k n a d därav, att nämnda vägningsorgan (NO) innefattar en krets för skiftning ooh addering och att koefficientvärdena K har formen av bitskiftstyrsignaler.

6. Anordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att nämnda organ (39) för att alstra koefficientvärdena K är ett läsminne som är så programmerat att det matar ut värden K i beroende av att nämnda vinkelvärden (9) tillförs detsamma så- som adresskoder.

7. Anordning enligt krav 1 eller 6, k ä n n e t e c k n a d därav, att nämnda organ (39) för att alstra koefficientvärden K alstrar lika värden på K för förutbestämda intervall av vink- lar 6.

8. Anordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att nämnda vektorkomposanter är tvâ vektorsignaler I och Q som är belägna väsentligen i rät vinkel mot varandra och att nämnda koppiingsorgan (32, 33, 37, 38) innefattar organ (33, 38) för att koppla I-vektorsignalerna till det andra uttaget hos nämnda summeringskrets (Ä1) och organ (32, 38) för att koppla Q-vek- torsignalerna till nämnda vägningskrets (NO), varvid värdena som kan erhållas vid nämnda utgångsuttag är lika med summorna I+KQ åtminstone inom ett intervall av vinkelvärden och summorna I+KQ approximerar storleken C av vektorsumman av I och Q.

9. Anordning enligt krav 8, k ä n n e t e e k n a d därav, 454' 641 12 att nämnda organ (32, 33, 37, 38) för koppling av I-signalvek- torerna till adderarkretsen och för koppling av Q-signalvekto- erna till vägningsorganen inkluderar organ (37) som är påverk- bara i beroende av I- och Q-signalerna för att alstra en styr- signal när storleken hos I-signalvektorn överskrider storleken hos Q-signalvektorn och omkopplarorgan (38) med ingångsuttag för tillförsel av I- och Q-signalvektorerna och med ett första utgângsuttag kopplat till den andra ingången till adderarkret- sen och ett andra utgângsuttag kopplat till den andra ingången till vägningsorganen, varvid nämnda omkopplarorgan kopplar I- och Q-signalvektorerna till sina första resp andra utgångsut- tag i beroende av nämnda styrsignal och annars kopplar I- och Q-signalvektorerna till sina andra och första utgångsuttag.

10. Anordning enligt krav 9, k ä n n e t e c k n a d där- av, att nämnda organ (32, 33, 37, 38) för att koppla I-signal- vektorerna till adderarkretsen (H1) och för att koppla Q-sig- nalvektorerna till vägningsorganen (ÄO) vidare inkluderar organ (32, 33) kopplade mellan organen för att tillföra I- och Q-sig- nalvektorerna och adderarkretsen och vägningsorganen för att omvandla I- och Q-signalvektorerna till signaler som korrespon- derar enbart mot deras storlekar.

11. Anordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att den är belägen i en televisionsmottagare med en färgkorri- geringskrets av typen som utför färgkorrigering genom att ef- fektivt vrida krominansvektorn, varvid de nämnda båda vektor- komposanterna är första resp andra färgblandningssignaler som är väsentligen vinkelräta mot varandra. (_: