SE454224B - Bildskermsenhet for presentation av grafisk information - Google Patents

Description

454 224 2 I en bildskärm av den ovan angivna typen finns ingen inbördes koppling mellan bitarna i bildminnet. Varje bit är helt obero- ende av alla övriga bitar i bildminnet. Sedan exempelvis bit- mönstret för en symbol, t.ex. &, en gång skrivits in i bild- minnet är det givetvis möjligt att visa punktmönstret för & på bildskärmen hur länge som helst. Men informationen avseende vilka bitar som hör ihop i mönstret gick förlorad i och med att bitarna skrevs in i bildminnet. Det går alltså inte att enkelt bakvägen tolka den information som är lagrad i bild- minnet. En sådan bildskärm är acceptabel om informationen endast skall presenteras eller kopieras. Om bildskärmen där- emot skall användas i en dialog med användaren, där det krävs att datorn skall kunna identifiera vilken symbol användaren pekar på med en markör eller en ljuspenna, ersätta en symbol med en annan, läsa informationsinnehållet (symbolkoder) eller förflytta symboler, så är en sådan bildskärm oacceptabel.

En känd metod att lösa detta problem består i att bildminnet utökas med flera bitplan såsom vid en färgskärm enligt ovan.

Ett bitplan innehåller då själva bilden såsom ovan. Övriga bitplan används för att lagra symbolkoderna för de symboler i bilden som de olika bildelementen tillhör. Detta sker genom att symbolkoden lagras i de bitpositioner i bitplanet som svarar mot det aktuella bildelementets läge, dvs. i princip på samma sätt som färgkodningen ovan.Härigenom är det möjligt att märka varje bildelement på skärmen med symbolkoden för den symbol som bildelementet eller pixeln tillhör. Nackdelen med denna metod är att den är oerhört minneskrävande. För att illustrera detta antages återigen en bildskärm med upplös- ningen 1024 x 1024 pixels. Detta kräver ett bildminne om 1024 x 1024 bitar, dvs.l Mbit.Vidare antages en symbolupp- sättning om 1024 olika symboler, dvs. l024 symbolkoder. vilket kräver l0 bitar per kod. Var och en av dessa symboler skall kunna placeras var som helst.pâ skärmen, dvs.1ned sJm pixel- upplösning. Detta erfordrar i sin tur att varje pixel måste tillordnas 10 bitar för lagring av symbolkoder. Bildminnet måste alltså utökas med 10 bitplan, dvs. omfatta totalt ll Mbit. Normalt är dock endast en del av bilden fylld av symbo- l.. ___.. -.._...... . ._ _. . ag". .»......__@.u¿....___4...._..u._ ..._.,_....... . 454 224 3 ler, dvs. de flesta av de 1024 x 1024-positionerna på skärmen är antingen tomma eller innehåller ren grafisk, icke symbolisk information. Detta innebär ett stort minnesslöseri.

Föreliggande uppfinning avser en bildskärmsenhet i vilken detta minnesbehov kan reduceras med storleksordningen 80 till 90 %.

De för uppfinningen kännetecknande särdragen framgår av det bifogade patentkravet l.

En annan fördel som också uppnås med bildskärmsenheten enligt uppfinningen är ökad snabbhet genom att endast en pixel i varje symbol behöver "märkas" med symholkoden.

Uppfinningens principer kommer att beskrivas närmare nedan under hänvisning till en enkel utföringsform, som illustreras i den bifogade ritningen, i vilken fig. l visar principen för en bildskärmsenhet enligt förelig- gande uppfinning, fig. 2 visar ett blockschema av en utföringsform av förelig- gande uppfinning, fig. 3 visar ett flödesschema för inskrivning av en symbol, fig. 4 visar ett flödesschema för utläsning av de i bildminnet lagrade symbolerna, fig. 5 visar principen för identifiering av en utpekad symbol, och fig. 6 visar ett flödesschema för radering av en symbol.

Fig. 1 visar principen för en bildskärmsenhet enligt förelig- gande uppfinning. En dator D ger skriv- eller läsorder till en processor 1 (se fig. 2). Denna skriver in symboler i ett bild- 454 224 4 minne 2 och ett hjälpminne 3, resp. läser symboler ur hjälp- minnet 3. ' Bildminnet 2 består av ett pixelorienterat bildminne som inne- håller så många bitplan som erfordras för binär representation av det önskade antalet färger. Nedan antages för enkelhets skull en monokronxbildskärnn dvs. endast ett bitplan i bild- minnet. Det inses dock att uppfinningen ej är begränsad till endast detta fall, utan att de nedan beskrivna principerna kan tillämpas vid ett godtyckligt antal färger. _ Hjälpminnet 3 är organiserat på samma sätt som ett bitplan i bi1dminnet.2. Varje gång processorn1.skriver in en symbol i bildminnet 2 skrivs en etta in i hjälpminnet 3 i en position som definierar symbolens läge i bilden. Denna position svarar vanligtvis, men ej alltid, mot något av de i symbolen ingående bildelementen, t.ex. nedre vänstra hörnet av symbolen. Ibland, t.ex. vid exponenter, kan det dock vara lämpligt att definie- ra symbolens läge med hjälp av ett bildelement som ligger utanför, i exemplet lämpligen nedanför symbolen. Genom detta val förenklas nämligen utläsningen av textinformation genom att tecknens läge i hjälpminnet kan fås att ligga på samma rad oberoende av om tecknen utgöres av vanliga bokstäver, exponen- ter eller index. Eftersom symbolens läge i bilden är oberoende av symbolens färg, inses att endast ett bitplan erfordras för hjälpminnet 3 även i det fall att bildminnet innehåller flera bitplan för presentation av färgbilder.

För att underlätta beskrivningen av föreliggande uppfinning antages i fig. 1 ett mycket begränsat bildminne 2 om 16 x 16 bitar. Av ovanstående diskussion inses att även hjälpminnet 3 då kommer att innehålla l6 x 16 bitar.

Hjälpminnet 3 är tillordnat ett radminne 4. Varje minnescell i radminnet 4 svarar mot en pixelrad i hjälpminnet 3, dvs. i det i fig.l visade fallet innehåller radminnet 16 minnesceller.

De av radminnets 4 minnesceller, som svarar mot en rad i hjälpminnet som innehåller åtminstone en etta markerande att 454 224 5 åtminstone en symbol är placerad på motsvarande pixelrad, innehåller i sin tur en pekare eller adress till en minnescell i ett kodminne 5. Kodminnet 5'innehâller symbolkoderna som svarar mot de i bilden ingående symbolerna, vars läge i bilden markeras av ettorna í hjälpminnet 3. Därvid är kodminnet 5 indelat på följande sätt. Koden för den första symbolen på en pixelrad i hjälpminnet 3 lagras alltid i den cell i kodminnet 5 till vilken den till pixelraden svarande minnescellen i rad- minnet 4 pekar. Om på denna pixelrad ytterligare symboler mar- kerats i hjälpminnet 3, placeras symbolkoderna för dessa_i samma ordningsföljd som på pixelraden i de därpå följande min- nescellerna i kodminnet 5. När inga fler symboler förekommer på den aktuella pixelraden kan en särskild kod, t.ex. koden 0, lagras i nästa minnescell i kodminnet 5 för att markera detta.

I exemplet enligt fig.l innehåller pixelraderna 0 och 1 ej några markeringar för symboler i hjälpminnet 3. Radminnet 4 innehåller därför inga pekare till kodminnet 5. För att marke- ra detta har nollor lagrats i radminnets 4 motsvarande min- nesceller 0 och l. Rad 2 i hjälpminnet 3 innehåller däremot lägesmarkerande ettor för 3 symboler i X-koordinaterna 2, 5 resp. 12. Radminnet 4 innehåller därför en pekare till kodmin- nets minnescell ADRESS 1. Denna minnescell innehåller symbol- koden för den första symbolen på rad 2 i hjälpminnet 4 med X- koordinaten 2. Nästföljande minnescell i kodminnet 5 innehål- ler symbolkoden för nästa symbol på denna rad med X-koordina- ten 5. Därnäst är symbolkoden för symbolen med X-koordinaten l2 på rad 2 i hjälpminnet 3 lagrad i kodminnet 5.

Eftersom symboler markerats på pixelraderna 5, 8, 10, ll och 13 i hjälpminnet 3, pekar minnescellerna 5, 8, 10, ll och l3 i radminnet 4 på samma sätt som ovan till motsvarande adresser ADRESS 2, ADRESS 4, ADRESS 3, ADRESS 5 resp. ADRESS 6 i kod- minnet 5. I dessa minnesceller, vars adress definierar start- punkten för minnessegment i kodminnet 5 svarande mot pixelra- der innehållande symboler, lagras på analogt sätt som ovan symbolkoden för den första symbolen på respektive pixelrad.

Symbolkoderna för eventuella ytterligare symboler på respekti- 454 224 6 ve pixelrad lagras efter den första symbolkoden i motsvarande minnessegment av kodminnet 5. Observera att dessa minnesseg- ment ej nödvändigtvis behöver ligga i samma ordningsföljd som pixelraderna. Detta har i fig. 1 markerats genom att den peka- ren i radminnet 4 som svarar mot pixelrad 8 pekar till ADRESS 4 i kodminnet 5. vilken adress är högre än adressen för min- nescellen ADRESS 3 som svarar mot pixelraden l0. Den fysiska placeringen av kodminnets 5 minnessegment är sålunda ej av be- tydelse. Vidare kan längden av minnessegmenten vara variabel i beroende av antalet symboler på de olika pixelraderna. För att markera att inga ytterligare symboler förekommer på en pixel- rad kan motsvarande minnessegment av kodminnet 5 avslutas med en avslutningskod, t.ex. koden 0. Vidare är det möjligt att representera minnessegmenten såsom listor i t.ex. programme- ringsspräket LISP. Till varje minnescell med en symbolkod kopplas då en pekare till nästa symbolkod för den aktuella pixelraden¿ Den sista symbolkodens minnescell är kopplad till en pekare till en särskild avslutningscell, som är gemensam för alla minnessegment och som markerar att inga ytterligare symboler förekommer på raden. En sådan organisation av kodmin- net 5 kallas dynamisk minnesallokering.

Enligt en särskilt enkel utföringsform av uppfinningen är dock kodminnet 5 organiserat i på varandra följande minnessegment, vars längd svarar mot det maximala antalet symboler som nor- malt kan förväntas på en rad.I detta fall kan, om ännu fler symboler skall rymmas på en pixelrad, den sista minnescellen i motsvarande minnessegment av kodminnet 5 innehålla en pekare till en adress utanför det ordinarie kodminnet, där ett nytt minnessegment reserveras för den sista symbol som normalt skulle'ha rymts i det ursprungliga minnessegmentet och för de återstående symbolerna. Vid nedanstående beskrivning av en enkel utföringsform av uppfinningen i enlighet med fig. 2 an- tages för underlättande av diskussionen att varje rad kan in- nehålla maximalt fyra symboler, dvs. för varje minnessegment reserveras fyra minnesceller i kodminnet 5. Om en rad innehål- ler färre än fyra symboler avslutas motsvarande minnessegment i kodminnet med en avslutningskod, t.ex. noll som ovan, efter 454 224 7 symbolkoden för den sista symbolen på raden. De återstående minnescellerna i segmentet blir då outnyttjade.

Härnäst beskrivs en enkel utföringsform av uppfinningen under hänvisning till fig. 2 - 6.

Fig. 2 visar ett blockschema av denna utföringsform. Uppbygg- naden och funktionen av denna kommer att beskrivas med hjälp av flödesscheman i fig. 3 och 4, vilka visar sekventiell skrivning resp. läsning av symboler.

Processorn 1 mottager skriv- och läsorder samt data från en dator. Via en adress- och kontrollbuss samt en databuss styr processorn l dataflödet till resp. från bildminnet 2. Den bild som visas läses ur bildminnet med hjälp av en bildprocessor 6 och presenteras via radbuffertar 7 på en presentationsenhet 8.

Till att börja med beskrivs sekventiell skrivning av symboler under hänvisning till fig. 2 och 3.

Den första symbolens koordinater laddas av en processor l i ett register 9 med registerfälten Y, X, och X'. Denna processor 1 laddar även symbolkoden i ett dataregister 12. Därefter läser en hjälpminnesprocessor 15 innehållet i en kodminnespekare 10.

Denna innehåller en pekare till den första minnescellen i nästa tillgängliga minnessegment av kodminnet 5. Den rad- minnescell som svarar mot registerfältets Y innehåll fylls av hjälpminnesprocessorn 15 med kodminnespekarens 10 innehåll, dvs. denna cell i radminnet 4 kommer att peka till den första minnescellen i nästa tillgängliga minnessegment av kodminnet 5. Hjälpminnesprocessorn 15 skriver även in kodminnespekarens innehåll i ett adressregister ll avsett att alltid peka till den för tillfället aktuella minnescellen av det aktuella min- nessegmentet. Därefter uppdateras kodminnespekaren 10, så att den pekar till nästa tillgängliga minnessegment av kodminnet.

Under de ovan angivna förutsättningarna adderas alltid fyra till kodminnespekaren, eftersom varje rad antages ha maximalt fyra symboler. 454 224 s Nu är det dags för processorn l att skriva in den aktuella symbolens bitmönster i bildmínnet 2. Koden för symbolen är lagrad i ett dataregister 12; För att bitmönstret svarande mot denna kod skall kunna överföras till bildmínnet 2 uppvisar bildskärmsenheten ett symbolminne 13, i vilket finns lagrat information avseende de bitmönster som svarar mot de till- gängliga symbolkoderna. En lämplig uppbyggnad av denna infor- mation och en metod att skriva in bitmönstret för den aktuella symbolen beskrivs i det amerikanska patentet 4 131 883 och är ej föremål för denna uppfinning. Fördelen med denna metod är att symboler av godtycklig storlek och form kan placeras vår som helst i bilden, dvs. med pixelupplösningu Metoden bygger på användning av en adresstransformering, varvid symbolkoden inmatas i ett adresstransformationsminne 14 (se fig. l) som omvandlar denna till den adress i symbolminnet 13 där symbolens definition börjar.Härigenom blir det möjligt att reservera olika stora minnesareor i symbolminnet för de olika symbolerna.

Sedan symbolens bitmönster skrivits in i bildmínnet är symbo- len klar för presentation på presentationsenheten. För att inte informationen avseende symbolens förekomst och läge i bilden skall gå förlorad skriver hjälpminnesprocessorn l5 symbolens kod i kodminnet 5 i den minnescell som utpekas av adressregistret ll. Dessutom markeras symbolens läge i bilden genom att en etta skrivs in i hjälpminnet i en bitposition given av innehållet i registret 9.

Härefter signalerar hjälpminnesprocessorn 15 till processorn l att symbolen är färdigskriven, och vill dessutom veta om fler symboler skall skrivas. Om så ej är fallet är skrivninga- sekvensen slut. I annat fall fortskrider behandlingen till nästa ruta i flödesschemat enligt fig. 3. I detta steg skriver processorn l nästa symbols koordinater i registret 9 och dess kod i dataregistret 12. Därefter signalerar processorn 1 till hjälpminnesprocessorn 15 att en ny symbol finns att behandla. 454 224 9 I nästa steg kontrollerar processorn 15 om nästa symbol till- hör samma pixelrad, dvs. om den har samma Y-koordinat som föregående symbol. Om så är fallet, adresseras l till inne- hållet i adressregistret ll, så att detta pekar till nästa minnescell i det aktuella minnessegmentet av kodminnet 5.

Sedan upprepas stegen inskrivning av bitmönstret i bildminnet 2, inskrivning av koden i kodminnet 5 och inskrivning av läget i hjälpminnet 3 för den nya symbolen. Denna procedur upprepas tills samtliga symboler på den aktuella raden behandlats.

Om symbolen ej har samma Y-koordinat som den förra symbolen utföres i stället stegen läsning av innehållet i kodminnespe- karen 10, inskrivning av adressen i radminnet 4, inskrivning av adressen i adressregístret ll, inskrivning av bitmönstret i bildminnet 2, inskrivning av koden i kodminnet 5 samt inskriv- ning av läget i hjälpminnet 3.

När samtliga symboler på den sista pixelraden har behandlats når man slutligen rutan "SLUT".

Härnäst beskrivs sekventiell läsning av symboler ur minnet under hänvisning till fig. 2 och 4.

Innan beskrivningen av sekventiell läsning påbörjas kommer an- ledningen till uppdelningen av registret 9 i tre fält Y, X och X'att närmare förklaras.I det aktuella exemplet(bildskärm om 16 x l6 pixels) kan hela registret 9 ha en längd om 8 bitar (en byte). Av dessa kan Y-fältet eller -registret upptaga fyra bitar, X-fältet eller -registret upptaga en bit och X5-fältet eller -registret upptaga tre bitar. Skälet till uppdelningen av registret i dessa fält är att Y räcker som adress till radminnet 4, Y + X behövs som adress till hjälpminnet 3, och Y x X + X' (dvs. hela registret 9) utgör komplett koordinatin- formation för en symbol. .av-a .._..... 454 224 10 Först nollställs registerfälten X och Y i registret 9 av hjälpminnesprocessorn 15, dvs. läsningen börjar på första pixelraden. Innehållet i registrets 9 fält X, Y används nu för att referera till första minnescelleni.hjälpminnet 3,t;ex. med längden 1 byte eller 8 bitar. Denna första minnescells innehåll sparas i ett X"-register 14. Därefter testas i en prioritetsavkodare 16 om detta register i någon position innehåller en etta, dvs. om denna minnescell innehåller någon symbolmarkering. Om så är fallet, läses den första minnes- cellen i radminnet 4. Denna innehåller adressen till den första symbolkoden i kodminnet 5 för denna pixelrad. Denna adress sparas i adressregistret ll. Därefter utnyttjas adressregistret ll för utläsning av symbolkoden på denna adress. Symbolkoden sparas i dataregistret 12. Processorn har nu all nödvändig information om den aktuella symbolen, näm- ligen symbolens koordinater i X-, Y- och X7-fälten av regist- ret 9 och symbolkoden i dataregistret. Hjälpminnesprocessorn 15 inväntar nu att processorn l har läst denna information.

Härnäst nollställs den mest signifikanta biten i X"-registret 14, dvs. den bit som svarar mot den första pixelpositionen på raden. Om det nämligen finns en symbol i denna position, så har denna symbol redan behandlats i föregående steg. Därefter testas om ytterligare symboler finns markeradeí.den första minnescellen av hjälpminnet, dvs. om X”-registret innehåller någon etta. Om så är fallet, adderas en etta till adressre- gistret och utläsas nästa symbol ur kodminnet 5 enligt ovan.

Till slut kommer X"-registret ej att innehålla fler ettor, vil- ket innebär att inga fler symboler förekommer i denna minnes- cell av hjälpminnet 3. Då adderas en etta till registrets 9 fält X, Y, dvs. registret uppdateras för hämtning av nästa minnescell i hjälpminnet 3.

Ovanstående förlopp upprepas tills X-, Y-fälten av registret 9 enbart innehåller ettor. I detta läge har man kommit ända ned till den sista minnescellen i hjälpminnet 3. Sedan även denna minnescell har testats med avseende på innehåll av ettor är ... .........._..~...

Wu... . . _.-..._.._....._.......l._....-.. 454 224 ll den sekventiella läsningen avslutad.

Härnäst beskrivs nu radering av en symbol under hänvisning till fig. 5 och 6.

Raderingen sker i två steg. I det första steget utpekas och identifieras en symbol och i det andra steget raderas den identifierade symbolen. Till att börja med kommer identifie- ringsförfarandet att beskrivas närmare under hänvisning till fig. Sa och 5b. _ Fig. Sa och 5b visar hjälpminnet 3 och innehåller samma bit- mönster som i fig.l. När operatören arbetar mot skärmen har han en markör (cursor) till sin hjälp. Denna kan han flytta med hjälp av tangenter, mus, rullboll, ljuspenna eller liknan- de. Antag att operatören har flyttat markören till koordina- terna 9, ll (X, Y) som i fig. 5a. Där har han "träff" på någon symbols bitmönster. För enkelhets skull antar vi att bitmönst- ret som han träffar hör till symbolen som är markerad i punk- ten ll, 10 (X, Y). Operatören ger nu order om att symbolen skall raderas genom att exempelvis trycka på en raderingstan- gent.

Eftersom det ej är säkert att markörens läge i bilden samman- faller med symbolmarkeringen i hjälpminnet 3 för den avsedda symbolen (såsom i detta fall) måste systemet först kontrollera vilken symbol operatören egentligen avser. Först kontrolleras om det finns någon bitmarkering i hjälpmínnet 3 med samma ko- ordinater som markören. I ovanstående exempel är så ej fallet.

Därefter sker motsvarande kontroll av koordinater runt markör- positionen. Ordningsföljden för dessa tester har markerats i fig. Sb. Av fig. Sh framgår att sökningen sker i spiral runt markörpositionen. I exemplet sker spiralsökningen moturs, men den kunde lika väl ha skett medurs. Vidare inses att sökningen ej nödvändigtvis behöver utföras i spiral runt markörpositio- nen, utan varje annan algoritm som garanterar att alla koordi- nater kontrolleras är användbar. 454 224 12 I ovanstående exempel kommer kontrollvillkoret första gången att uppfyllas i koordinaterna 7, ll, som i fig. 5 noterats med testsiffran 10. Symbolkoden för denna punkt återfinns i kod- minnet 5. Nu genomsöks symbolminnet 13 för kontroll av huru- vida markören är belägen inom symbolens bitmönster. Undersök- ningen av symbolens bitmönster kan ske exempelvis i enlighet med vad som beskrivs i det amerikanska patentet 4 131 883.1 det visade exemplet kommer markören ej att ligga inom den ak- tuella symbolen, varför sökningen fortsätter. Först i position ll, 10 (i fig. 5b markerad med testsiffran 19) erhålles nästa "träff" och där visar det sig även att markörpositionen är be- lägen inom symbolens bitmönster. Eftersom rätt symbol nu har identifierats kan den önskade raderingen ske genom att nollor skrivs in i bildminnet, hjälpminnet och kodminnet för den ak- tuella symbolen. Raderingen i bildminnet kan ske exempelvis i enlighet med vad som beskrivs i det amerikanska patentet 4 131 883.

Det ovan beskrivna sökschemat beskrivs i detalj i flödessche- mat i fig.6. Såsom framgår av fig. 6 kan man, om så är önsk- värt, efter identifiering av utpekad symbol flytta markören till symbolens markering i hjälpminnet 3. Detta steg är dock ej nödvändigt.

Om man i stället för att bara radera symbolen vill ersätta denna med en ny symbol, så skrivs den nya symbolen in i bild- minnet på den raderade symbolens plats. Detta sker i enlighet med flödesschemat enligt fig. 3.

Ovan har uppfinningen beskrivits under hänvisning till ett ut- föringsexempel med mycket låg upplösning. En sådan dålig upp- lösning (16 x 16 pixels) är givetvis ej användbar i praktiken.

Därför diskuteras nedan minnesbehovet för en mera realistisk upplösning om 1024 x 1024 pixels. Vidare antages en symbolupp- sättning om 4096 symboler. Dessutom antages att en bild maxi- malt innehåller ca. 128 rader om 160 symboler. Under dessa förutsättningar gäller följande jämförelse med den kända metoden för symbolrepresentation och föreliggande uppfinning. 454 224 13 Den kända metoden kräver 1024 x 1024 x 12 bitar = l 572 864 bytes för lagring av symbolernas läge och kod i bilden. Dessutom er- fordras ytterligare åtminstone ett bitplan för lagring av sym- bolernas bitmönster för presentation.

Enligt uppfinningen krävs under samma förutsättningar (varje minnescell innehåller 2 bytes eller ett ord) HJÄLPMINNE: 1024 x 1024 bitar 131 072 bytes RADMINNE: 160 ord = 320 bytes KODMINNE: 128 x 160 ord = 40 960 bytes eller totalt: l72 352 bytes dvs. endast ll % av det tidigare minnesbehovet. Ej heller här har minnesbehovet för lagring av symbolernas bitmönster medta- gits. Detta behov är lika stort i de båda fallen.

Av ovanstående jämförelse inses att uppfinningen leder till en betydande besparing vad gäller minnesbehovet. Vid högre upp- lösning och/eller större symboluppsättning blir denna bespa- ring ännu större.

Det har även visat sig att föreliggande uppfinning leder till en betydande uppsnabbning av bildskärmshanteringen i förhål- lande till den kända teknikens ståndpunkt.

Vad gäller valet av hårdvara kan processorn l resp. hjälpmin- nesprocessorn 15 exempelvis utgöras av någon av processorerna Z80, 6809. Vid högre bildupplösning torde dock någon av exem- pelvis processorerna 68000 eller 80286 vara lämpligare. Det är dock ej nödvändigt att båda processorerna utgöres av samma mikroprocessor, utan även kombinationer av ovanstående är tänkbara. 454 224 14 Ovan har i förklarande syfte endast en enkel utföringsform av uppfinningen beskrivits under hänvisning till figurerna. Det inses att uppfinningen kan modifieras på många sätt inom ramen för uppfinningens grundtanke, vilken endast begränsas av de bifogade patentkraven. Exempelvis inses att radminnet 4 i stället kan utgöras av ett kolumnminne innehållande pekare till ett kodminne för de kolumner i hjälpminnet 3 som innehål- ler symbolmarkeringar.

Claims (4)

454 224 15 PATENTKRAV

1. Bildskärmsenhet för presentation av grafisk information, dels i form av'punktmönster bildande symboler av godtycklig storlek och form, varvid varje symbol är tilldelad en entydig symbolkod, dels i form av icke symbolisk information, på en presentationsenhet (8) av raster~scan-typ, innefattande ett symbolminne (13) innehållande information om de tillgäng- liga symbolernas punktmönster, _ ett pixelorienterat bildminne (2) innehållande all grafisk in- formation som skall presenteras på presentationsenheten, en processor (1) med vilken de i bilden ingående symbolerna skrivs in i bildminnet genom behandling av den 1 symbolminnet lagrade informationen, och ett pixelorienterat hjälpminne (3) med samma pixelindelning som bildminnet, varvid varje symbol i bildminnet (2) motsvaras av en pixel i hjälpminnet, vilken definierar symbolens läge i bilden, k ä n n e t e c k n a d av: ett hjälpminnet tillordnat radminne (kolumnminne) (4), varvid varje pixelrad (pixelkolumn) i hjälpminnet (3) är tillordnad en minnescell i radminnet (kolumnminnet), ett radminnet (kolumnminnet) tillordnat kodminne (5) innehål- lande symbolkoderna för de i bilden förekommande symbolerna, varvid varje minnescell i radminnet (kolumnminnet) innehåller en pekare (ADRESS 1, ADRESS 2, ---) till den minnescell i kod- minnet (5) som innehåller symbolkoden för den första symbolen på motsvarande pixelrad (pixelkolumn) i hjälpminnet (3) och varvid symbolkoderna för övriga symboler i denna pixelrad (pixelkolumn) är tillordnade de därpå följande minnescellerna i kodminnet. 454 224 16

2. Bildskärmsenhet enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av en hjälpminnesprocessor (15) för skrivning och läsning av information till respektive från hjälpminnet (3), radminnet (kolumnminnet) (4) och kodminnet (5).

3. Bíldskärmsenhet enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d av till hjälpminnesprocessorn (15) kopplade koordinatregis- ter (9) och dataregister (12) för lagring av symbolkoordinater respektive symbolkoder i hjälpminnet (3).

4. *Bildskärmsenhet enligt krav 2 eller 3, k ä n n e t e c k- n a d av till hjälpminnesprocessorn (15) kopplade adress- register (ll) och kodminnespekare (10) för lagring av adresser till radminnet (kolumnminnet) (4) respektive kodminnet (5).