SE452244B - Forfarande och komposition for konservering av och okning av neringsverdet hos grona vexter - Google Patents

Description

452 244 2 I den franska patentskriften 2 361 828 beskrives ett förfarande för konservering av och ökning av näringsvärdet hos gröna växter medelst surgörning medelst mjölksyra. Vid detta förfarande sätter man till växterna före ensileringen dels bakterier som kan åstadkomma mjölksyrajäsning och dels en faktor som nedbryter högre glucider till jäsbara sockerarter, vilka kan utnyttjas av bakterierna för mjölksyra- jäsningen. Denna nedbrytningsfaktor består av gram-positiva bakteri- er, vilka förjäser stärkelse, glukos, mannitol, ramnos, sackaros, amygdalin och arabinos men icke förjäser maltos, inositol och sorbi- tol. Dessa bakterier har dessutom följande egenskaper: VP +; oxidas +; katalas 1; nitrater 1; karbamid -; citrater -; indol -; H28 -.

Denna nedbrytningsfaktor kan även innehålla ett eller flera enzymer som kan spjälka polysackarider, särskilt stärkelse, pentosaner och andra komplexa polysackarider, under bildning av jäsbara sockerarter.

Enligt nämnda patentskrift kan man till fodret särskilt sätta dels ett hemicellulolytiskt komplex av svampursprung, vilket såsom huvudakti- vitet uppvisar en galaktomannanasaktivitet och dessutom uppvisar se- kundära aktiviteter av samma typ som xylanaser, amylaser och pekti- naser, och dels ett amylas som kan bilda den maltos som erfordras för att bakterierna skall kunna producera mjölksyra. ““ I den franska patentskriften 2 390 908 beskrives en förbättring av förfarandet enligt den franska patentskriften 2 361 828. Under det att det amylas som användes enligt den franska patentskriften 2 361 828 är ett exoamylas av svampursprung som icke fullständigt nedbryter stärkelse, är det amylas som användes enligt den franska patentskríften 2 390 908 ett amylas av bakterieursprung. Detta en- zym (endoamylas) verkar på den gelatinerade stärkelsen och produce- rar huvudsakligen Ol-D-maltos samt en liten mängd d-D-glukos.

Detta enzym verkar inom pH-intervallet 5-8. I den franska patent- skriften 2 390 908 beskrives även användning av amyloglukosidas, som har en mycket kraftigare verkan gentemot kedjorna av amylos och amylopektin under bildning av o(-D-glukos. Den enzymatiska kompo- sitionen enligt denna patentskrift innehåller även ett hemicellulo- lytiskt komplex av svampursprung, som verkar på polysackaridbestånds- delarna i cellmembranen och på dextrinerna inom ett pH-intervall från 5,5 till 2.

Föreliggande uppfinning avser ett förbättrat förfarande och en förbättrad komposition för ensilering av växter. Förbättringen av- ser såväl den enzymatiska kompositionen som bakteriekompositionen. 452 244 Uppfinningen avser sålunda ett förfarande för kon- servering av och ökning av näringsvärdet hos gröna växter genom surgörning medelst mjölksyra, varvid man till växterna före ensilering sätter en faktor för nedbrytning av högre glucider till jäsbara glucider, vilka kan utnyttjas av bakterier som producerar mjölksyra genom jäsning, vilken nedbrytningsfaktor består av ett enzymkomplex och ett bakteriekomplex, och en komposition för genomförande av detta förfarande. Förfarandet och komposítionen kännetecknas av att enzymkomplexet förutom ett eventuellt svampamylas, ett eventuellt bakterieamylas, ett eventuellt amyloglukosidas och ett eventuellt hemicelluloly- tiskt komplex av svampursprung, vilket såsom huvudaktivitet uppvisar en galaktomannanasaktivitet, innefattar ett cellulas eller cellulolytiskt komplex av svampursprung härrörande från Tríchoderma viride, vilket kan nedbryta nativ cellulosa till glukos, har en aktivitet C1 av 50-0,005 internationella en- heter och en aktivitet Cx av 500-0,05 internationella enheter per 100 g färska växter, och under ensileríngsbetingelserna bi- behåller minst 30% av denna aktivitet efter tio dygn; och att bakteriekomplexet innefattar gramnegativa bakterier, vilka hör till familjen Enterobacteriaceae, släktet Erwinia eller Pecto- bacterium, grupp Herbicola, nämligen Enterobacter agglomerans (CNCM, I-114) med de jäsningsegenskaper som anges i tabell I.

Det enzymatiska komplexet kännetecknas sålunda_ av att det förutom de förut använda enzymerna även innehåller ett cellu- lolytiskt komplex eller cellulas som kan spjälka B-bindningarna (1 + 3 och 1 -»4) i polysackarider; dessa bindningar angripes icke av det förut använda enzymatiska komplexet.

Man använder ett cellulolytiskt komplex av svampursprung, som bryter ned den naturliga cellulosan och de andra polysackariderna i cellmembranen.

Detta enzym verkar inom en pH-zon mellan 2 och 5. Det förelig- ger ett synergistiskt fenomen mellan det cellulolytiska komplexet och det hemicellulolytíska komplexet när det gäller nedbrytning av växtstrukturer.

På grund av cellulosans omgivning i växterna kräver hydrolysen av cellulosan flera enzymer eller ett enda enzym som uppfyller flera funktioner, nämligen följande: hydrolys av de amorfa zonerna; sväll- ning av de kristallina områdena och sönderbrytning av vätebindning- arna under bildning av linjära molekyler; hydrolys av cellobios o 452 244 4 till glukos; transglukosylering av di- och oligosackarider samt sönderbrytning av oregelbundna bindningar i cellulosan och dess pri- nürahydrolysprodukter.

Det cellulolytiska komplexet har valts som funktion av de ovan_ angivna kriterierna och efter ett stort antal försök med olika väx- ter. _ V _ Ett cellnlas definieras med hjälp av sin aktivitet uttryckt i internationella enheter per g produkt, varvid en internationell enhet (IE) är den mängd enzym som på ett givet cellnlosasubstrat frigör redueerandë soekerarter ifen mängd ekvivalent med en mikro-UI' mol glnkos per minutÄ Aktiviteterna varierar med det använda substratet. 'Om man'så- ”" lunda bestämmer-aktiviteten på pulvriserat Whatman-papper CC 31, erhåller man aktiviteten G1; och om man bestämmer aktiviteten på karboximetylcellulosa, erhåller man aktiviteten CX.

Det enligt uppfinningen använda komplexet uppvisar en_mvcket” hög cellulolytisk aktivitet samt sekundäraraktiviteter av hemideleq-f 7' lulolytisk typ. Den höga cellulolytiska aktiviteten visar sig geÄ nom mycket höga aktiviteter C1 och CX och genom en cellobiasaktivir tet (ß -glukosídas ) .

Det enzymatiska komplexets aktivitet Cl, definierat enligt ovan, består av en aktivitet CX plus en okänd faktor. Aktiviteten 5 452 244 Cl medför särskilt en förmåga att solubilisera cellulosan.

Aktiviteten C1 kan bryta ned nativ cellulosa (kristallin cel- lulosa med en polymerisationsgrad DP ) 3500 glukosenheter) till amorf cellulosa.

Det enzymatiska komplexets aktivitet CX visar sig särskilt såsom en reducerande förmåga hos endo- och exoglukanaser. Dessa enzymer verkar huvudsakligen på cellulosafibrerna i zonerna med låg kristallinitet och skär av de långa glukoskedjorna till kortare enheter. lg-glukosidasaktiviteten verkar på de cellobiosenheter som erhålles efter inverkan av CX.

Dessa olika aktiviteter kan icke verka separat. Det existerar en synergism mellan Cl och CX för nedbrytningen av homopolymererna.

De enzymatiska mekanismerna Cl och CX leder till bildning av cello- bios, som sedan hydrolyseras av ett /9-glukosidas under bildning av två glukosenheter.

De reaktioner som leder till cellulosans hydrolys återges ne- dan schematiskt: C Nativ cellulosa ---l-r-9- Reaktiv cellulosa _ hydrolytiskt C .Q Reaktiv cellulosa ------9* Cellobios “ hydrolytiskt ß -glukosidas Cellobios ---------à 2 molekyler glukos Komplexet Cl solubiliserar daikristallina cellulosan (po1ymeri- sationsgrad DP ) 3500 glukosmonomerer) och producerar reaktiv cellu- losa (amorf cellulosa).

Under inverkan av det enzymatiska komplexet CX (endo- och exo- glukanaser) avklippes kedjorna av reaktiv cellulosa, antingen inuti kedjan och slumpmässigt när det gäller endoglukanaserna eller från de icke-reducerande ändarna när det gäller exoglukanaserna.

Dessa olika reaktioner ger cellobiosenheter.

De erhållna cellobiosenheterna hydrolyseras av ett ß-glukosi- das under bildning av 2 molekyler glukos.

Om man använder svampcellulaser enligt uppfinningen, kan det enzymatiska komplexet Cl och CX hydrolysera olöslig nativ cellulo- sa till glukos.

Cellulaserna enligt uppfinningen väljes icke enbart som funktion av de ovan angivna allmänna villkoren utan även som funktion av cel- lulasernas polysackarolytiska uppförande i den speciella ensilerings- miljön. I '452 244 6 Det polysackarolytiska uppförandet har bestämts på två olika typer av substrat, nämligen dels (a) rena substrat och dels (b) dehydratiserade substrat. (a) Rena substrat.

Man har bestämt aktiviteten av cellulaserna A, B, C, D, E och F på olika substrat vid en given koncentration i ett medium buffrat med en 0,1M acetatbuffert. dvs. vid pH H,8 och temperaturen 50°C efter 20 minuters hydrolys.

Den reducerande förmågan har bestämts enligt metoden med hexaferro- Aktiviteten har bestämts på vanligt sätt, cyanid. De erhållna resultaten är sammanställda i nedanstående tabell. 511351141' Wyatman- _ - Arabíno- gtära J han* _ I (koncen- papper c' M' C Pektln Xyhn' galak tan ' 'keigë bgödfrš: .'- 17- '7- °.2-'>% 0.257- 0.10 1- mzsv. o.zs'r.

ENZEW I ' (mivítet) IE/S -E/z IE/z :IE/s IE/g iE (cl) (CX) /s IE/z A 400 6444 356 511 22 394 544 3 211 5660 322 611 33 100 300 C 266 1999 411 311 0 244 389 D 52 6440 255 511 0 120 132 5 372 8500 305 605 0 0 0 F 960 1666 -xoso :zoo o - o 140 IE = internationella enheter "'~.II|- 7 452 244 (b) Dehydratiserade substrat.

Aktiviteten av enzymerna A, B, C, D, E och F har även bestämts på olika dehydratiserade växtsubstrat.

Aktiviteten har bestämts vid pH 3,8, H,8 och 5,8 och vid tempe- raturen BOOC efter en hydrolystid av 2U timmar. Den reducerande förmågan har bestämts enligt metoden med dinitrosalicylsyra. De erhållna resultaten är sammanställda i nedanstående tabell.

Substrat.

- Lfllflfn Raigräs z Majs Betmassa Halm ' Cellulas ' pH AKmvnzflIE/g) 310 2010 2200 1550 1010 1560 A 4.0 2440 2560 . 2000 1530 1690 5,0 1560 2220 1690 1500 1530 3,0 1550 1610 1530 1220 1390 B 4,8 1280 2060 1670 1220 1500 5.0 090 1600 1940 090 1280 3.0 1200 1510 1:90 1110 m0 ç 4,0 1200 1150 1510 1110 1290 5.8 940 1560 1170 720 1110 3.0 1390' 14-10 1410 1210 H67 p 4,0 _1190 2050 1390 1111 1306 5.0 090 1120 1530 912 1222 3,0 011 1190 1111 555 694 1: 4,0 912 1520 1250 0 594 5,8 0 1167 1278 0 594 0.0 1306 1:00 500 ° 691 556 r 4. s 009 912 _1222 010 5.0 150 1000 550 550 444 332 452 244 8 De erhållna försöksresultaten har gjort det möjligt att bestäm- ma aktiviteten hos det cellulolytiska komplex som skall användas vid ensilering i enlighet med föreliggande uppfinning.

Man har sålunda funnit, att det cellulas eller cellulolytiska komplex som skall sättas till de färska växter som skall ensileras bör ha en aktivitet Cl av 50-0,005 internationella enheter och en aktivitet CX av 500-0,05 internationella enheter per 100 g växter.

Detta aktiviteter bestämmes vid pH Ä,8 och temperaturen 5000 efter 20 minuters hydrolys.

Det valda cellulaset bör dessutom bibehålla en betydande akti- vitet även efter en lång uppehållstid i silon.

Man har experimentellt visat, att under försöksbetingelser lik- nande betingelserna vid ensilering så bibehåller det cellulolytiska komplexet efter tio dygn minst 30% av sin ursprungliga aktivitet.

Hastigheten avden enzymatiska nedbrytningen av växtstrukturen är en funktion av elimineringen av glukosen. Den önskade förskjut- ningen av den enzymatiska jämvikten erhålles genom användning av bak- terier med kraftig jäsningsförmåga, varvid mediets surgörning blir mycket snabb. När växtmassan har stabiliserats, avbrytes bakterie- proliferationen samt produktionen av mjölksyra, medan däremot cellu- lasets cellulolytiska aktivitet bibehålles under mera än tio dygn.

Den aktivitet under produktion och ackumulering av glukos som cellulaset utövar i ensileringsmediet ökar de ensilerade växternas näringsvärde.

Det vid förfarandet enligt uppfinningen använda enzymatiska komplexet innefattar alltså ett cellulas eller ett celluloly- tiskt komplex med de ovan angivna egenskaperna i kombination med de enzymer som beskrives i den franska patentskriften 2 390 908, dvs. ett svampamylas, ett bakterieamylas, ett amyloglukosidas och ett hemicellulolytiskt komplex.

Dessa enzymer i kompositionen har sålunda en komplementär ver- kan pâ grund av sin aktivitet gentemot glucider, från komplexa till enkla sådana, vid pH-värden från 7 till 2. Vid temperaturer mellan 10 och 3000, dvs. temperaturer vanliga vid ensilering, ändrar Konserveringstid, , 0 5 10 15 20 dygn . , ' _ pH u 8 100 °4 97 % 61 v, 26 % 3% pa 5,8 100 % 85 % 58 % 27 :s o if. 452 244 sig aktivitetsmaxima för varje enzym allteftersom pH-värdet sjunker; pH-värdet sjunker icke under 3,5 i silon.

Bakteriekomplexet enligt uppfinningen innefattar vissa speciella bakteriestammar, vilka användes i blandning med andra bakteriestammar och enzymer, som anges i känd litteratur och föreliggande beskrivning. Detta nya komplex ger mycket förbättrade ensileringsresultat. De speciella bakteriestam- marna är gram-negativa bakterier hörande till familjen Enterobacteriaceae, släktet Erwinia eller Pectobacterium, gruppen Herbicola. De kallas Enterobacter agglomerans (klassi- ficering enligt Bergey's Manual of Bacteriology, åttonde upp- lagan). En stam av Enterobacter agglomerans har deponerats hos Institut Pasteur, Paris, den 11 februari 1980 under nr I-114.

I nedanstående tabell I anges egenskaperna hos dylika bak- terier.

Tabell I Enterobacter agglomerans Gram-reaktion - Arabinos + Utnyttjande av malonat + Maltos - Glukos + Trehalos + Fenylalanin-desaminas - Xylos - ONPG + Stärkelse + Indol A - Oxydas - H28 - Gelatin + LDC - Amygdalin + ODC - Melibios - Ureas - V.P. + Sackaros + Rhamnos - Arginin-dihydrolas - Salicin - Adonitol - Inositol - - Sorbitol ~ Användningen av dessa speciella bakteriestammar för ensilering av växter i kombination med andra bakteriestammar och enzymer sker enligt välkända metoder. Bakterierna kan odlas på en näringsbärare innehållande cerealiemjöl. Den komposition som skall införas i silon innefattar en blandning av de erforderliga bakterierna avsatta på en eventuellt löslig bärare och de ovan angivna enzymerna. 452 244 10 Enligt en föredragen utföringsform av uppfinningen anbringas enzymerna och bakterierna på en cerealiebärare (vete, korn, korn som fått gro), företrädesvis i finmald form.

Enligt en annan föredragen utföringsform av uppfinningen anbring- as bakterierna och enzymerna på en bärare av typen förgelatinerad stärkelse, maltohexos, etc., dvs. en bärare som är lättlöslig i kallt vatten.

Stärkelsen och de andra polysackariderna i bärarna adderas till gluciderna i växterna och ökar sålunda ensilagets näríngsvärde.

Kompositionen innefattande blandningen av bakterier uppburna på bärare och enzymatiskt komplex, eventuellt avsatt på en cerealie- bärare, kan innehålla olika proportioner av de olika beståndsdelarna.

Den torra blandningen innehåller från 100 000 till 1 000 000 kocker och från 100 000 till 1 000 000 baciller per g.

Mängderna av cellulas, hemicellulolytiskt komplex, amylas och amyloglukosidas kan variera. Dessa mängder beräknas som funktion av naturen av det foder som skall behandlas.

Den mängd cellulas som skall sättas till de färska växter som skall ensileras bör motsvara en aktivitet Cl av 50-0,005 interna- tionella enheter per 100 g växter; mängden bör alltså vara från 2 se till 2 x 10_u promille, räknat på de gröna växternas vikt, när man använder ett cellulas med en titer av 250 internationella enheter per g. Mängden bakterieamylaser med en titer av 250 enheter/g bör vara mellan 0,05 och 0,20 promille, räknat på växternas vikt; mäng- den svampamylaser med en titer av 50 000 enheter PS 50/g bör vara mellan 0,10 och 0,20 promille, räknat på växternas vikt; mängden amyloglukosidas med en titer av 200 enheter AG/g bör vara mellan 0,10 och 0,70 promille, räknat på växternas vikt; och mängden hemi- cellulolytiskt komplex med en titer av 35 000 internationella en- heter per g bör vara mellan 0,05 och 0,20 promille, räknat pä väx- ternas vikt.

När enzymerna avsättes på cerealiebärare i enlighet med den föredragna utföringsformen av uppfinningen, kan den produkt som inblandas i ensilaget innehålla ca 1 kg enzymer per 9 kg bärare.

När man använder en löslig bärare, kan viktförhållandet mellan enzymerna och bäraren variera och vara från 1:1,5 till lzü.

Införandet av cellulas uppburet på en bärare ökar mängden till- gängliga jäsbara sockerarter, vilket medför en kraftigare och snab- bare produktion av mjölksyra. Växtproteinet konserveras härigenom bättre. Dessutom ökas medíets näringsvärde. 11 452 244 Man har genomfört försök i mikrosilor och i minisílor för att visa värdet av ett cellulolytiskt komplex och bakterier hörande till familjen Enterobacteriaceae i enlighet med föreliggande uppfin- ning. Man har studerat de olika konserveringsparametrarna samt de parametrar som återspeglar växtstrukturen. (1) Försök genomförda i mikrosilor.

En första försöksserie har genomförts på laboratorium i mikro- silor.

Dessa försök har genomförts med luzern i månaden maj. De an- vända mikrosilorna har en kapacitet av 1 kg. Luzernen finhackades och ensilerades sedan under följande betingelser.

(A) I en serie mikrosilor användes ett konserverande tillsats- medel bestående av 90% cerealiebärare och 10% förblandning. För- blandningen bestod av ett bakteriekomplex (fem mjölksyrabakteríer på laktosbärare); ett enzymatiskt komplex bestående av ett amylas av svampursprung, ett amylas av bakterieursprung, ett amylogluko- sidas och ett hemicellulolytískt komplex av svampursprung uppvisan- de såsom huvudaktivitet en galaktomannanasaktivitet; och en energi- rik bärare bestående av finmalt korn plus laktoserum. Bakterie- komplexet och det enzymatiska komplexet ingick i förblandningen i en mängd av vardera 1%.

Det konserverande tillsatsmedlet sattes till luzernen i en mängd av 2% (mängden tillsatt förblandning var alltså 0,2%). Till luzernen sattes även 1% korn.

(B) I en serie mikrosílor genomfördes behandling med samma konserverande tillsatsmedel som under (A) ovan, men dessutom till- sattes ett cellulas av svampursprung (härrörande från Trichoderma gviride) med en aktivitet Cl av 250 enheter/g och en aktivitet CX av 2500 enheter/g (aktiviteterna bestämdes vid pH Ä,B och tempe- raturen 50°C efter en reaktionstid av 20 minuter). Detta cellulas tillsattes antingen i en mängd av 2 g/ton färska växter (dvs. 2 x 10-H vikt~%) (försök B) eller i en mängd av 200 g/ton färska väx- ter (dvs. 0,02 vikt-%) (försök B').

(C) I en serie míkrosilor genomfördes kontrollförsök med luzern utan någon behandling med konserveringsmedel.

Efter 100 dygns ensílering öppnades míkrosilorna, och man be- stämde pH-värdet, mängden bildad mjölksyra och förhållandet mellan ammoniak och totalkväve. De erhållna resultaten är sammanställda i nedanstående tabell. 452 244 12 pH Mjölksyra NH3/totalkväve (%) (g/kg torrsubstans) Kontroll 5,66 26 g 25,15 Luzern + 0,2% förblandning (A) H,13 1U3,68 16,33 Luzern + 0,2% förblandning + cellulas av svamp- 4,32 1U4,75 16,20 ursprung, 2 g/ton (B) Luzern + 0,2% förblandning + cellulas av svamp- 3,73 169,47 15,02 ursprung' 200 g/ton (B') Av försöksresultaten framgår, att det konserverande tillsats- medlet förbättras avsevärt, när man sätter ett cellulas till det bakteriekomplex och det enzymatiska komplex som beskrives i den franska patentskriften 2 390 908. Man erhåller en bättre konserve- ring av växterna, vilket visar sig vid en jämförelse mellan försök A och försök B'. pH-värdet sjunker sålunda från U,13 till 3,73, dvs. en minskning med 10%. Mjölksyraproduktionen ökar med 15%.

Förhållandet mellan ammoniakkväve och totalkväve minskar med 8%.

Den snabba surgörningen av mediet leder till en bättre konserve- ring av växtproteinet. (2) Försöksgenomförda i minisilor.

I minisilor med en kapacitet av 150 kg genomfördes försök med luzern i månaden juni. Luzernen finhackades och ensilerades där- efter under de nedan angivna betingelserna.

(A) I en serie minisilor genomfördes behandling med samma kon- serverande tillsatsmedel som anges under 1(A) ovan, varvid för- blandningen tillsattes i en mängd av 0,2%.

(B) I en serie minisilor genomfördes behandling med samma konserverande tillsatsmedel som under (A) ovan och i samma mängd, och dessutom tillsattes samma cellulas av svampursprung som anges under 1(B) ovan i en mängd av 2 g/ton luzern.

Efter 100 dygns ensilering öppnades minisilorna, och det en- silerade materialet analyserades. De erhållna resultaten är sam- manställda i nedanstående tabell. _-:_.V._=,, . . ............ 13 452 244 Å B 0,2% förblandning O,2% förblandning + cellulas (2 g/ton) Torrsubstans (%) 23,67 27,27 E.N.A. (g/kg torrsubstans) 51,25 Ä8,97 pH 3,20 3,9Ä Mjölksyra (g/kg (torrsubstans) 80,62 11h,uo Ättiksyra (g/kg torrsubstans) 17,U2 20,04 NH3/totalkväve (%) 18,40 13,31 Totalkväve (g/kg torrsubstans) 21,70 23,12 Ammoniakkväve (g/kg torrsubstans) 3,87 3,09 De erhållna resultaten visar tydligt de fördelar som erhålles vid tíllsättning av ett cellulas till det bakteriekomplex plus enzymkomplex som beskrivas i den franska patentskriften 2 390 908.

Tillsättningen av cellulas ger ett lägre pH~värde, 3,9U mot H,2O (minskning med 6%). Vidare erhålles en kraftigare mjölksyra- bildning (ökning med 29,53%). Ensilagets proteindel konserveras bättre vid användningen av cellulaset, vilket framgår av analysvär- dena. Man erhåller sålunda i detta fall ett lägre förhållande mel- lan ammoniak och totalkväve (minskning 27,6%), en högre protein- halt (ökning 6%) och en lägre halt ammoniakkväve (minskning 20,1%).

Den större surgörningshastigheten kan förklaras av det faktum att bakterierna snabbare kan disponera en avsevärd mängd jäsbara sockerarter som lätt kan omvandlas till mjölksyra. Detta beror på effekten av det i mediet införda cellulaset.

Uppfinningen illustreras genom följande exempel. Den enligt föreliggande uppfinning använda, på bärare uppburna blandningen be- står av det komplex som beskrives i den franska patentskriften 2 568 828 och/eller den franska patentskriften 2 390 908, det en- zymatiska komplexet enligt föreliggande uppfinning samt gram-nega- tiva baciller hörande till familjen Enterobacteriaceae, släktet Erwinia eller Pectobacterium, grupp Herbicola. Dessa baciller in- blandas i blandningen i en mängd av 105-106 baciller/g. 452 244 . .M 3 Exempel. Man genomförde försök i silor med en kapacitet av 4_m .

Man ensilerade hundäxing (Lucifer) som hade skördats i juni i början av axbildningen. Det finhackade fodret underkastades ensilering under fyra olika betingelser. _ (A) Ensilering utan behandling (B) Ensilering på känt sätt med 4 liter myrsyra per ton.

(C) Ensilering med en sådan förblandning av bakterier och enzymer som beskrivesi.de franska patentskrifterna 2 361 828 och 2 390 908 samt ett sådant cellulas av svamp- ursprung som har beskrivits ovan. Bakterierna utgjordes av en kultur av sju på bärare uppburna bakterier, vars egen- skaper anges i den franska patentskriften 2 361 820, sid.7, nr 1-7. Man tillsatte 10 kg blandning per ton.

(B) Bnsilering med samma blandning som anges under (C) ovan samt I gram-negativa bakterier Enterobacter agglomerans. Dessa bak- terier tillsattes i en mängd av 10 kg/ton.

Efter 90-100 dygn öppnades de olika silorna, och man analyserade ensilagen. De erhållna resultaten är sammanställda i nedanstående tabell II. 15 \ k. 4 4 nl. _ GL L 5 ._ 4.. o 3.3. .o NG .3 w SÅ n o .. 3:3. Q å 3.? .i NQJ u q me: på., Ww...fl._._. _ www» .. .... ..o.fi...ß . m3 m . ... . . . . . . . . _. 4 »mmm 2.2 _ . Immå Q. 31mm. ...IÉSS 36 ._ . . . _ _. . . . . . . . . . . . . . . . - . . . . . , _ _ _ . . UHNUOu Z .Z MCHHUCQSUE Gnfimnswuuøu. wåuwvhflfiëwflu. wxficøwfio.. ...... äflmmëz .mz1z. mn .Spwaåflm HH aHwnmB_ v '- 452 244 4 16 Av försöksresultaten framgår, att redan blandningen enligt de franska patentskrifterna 2 361 828 och 2 390 908 plus cellulas av svamp- ursprung gav en förbättrad ensilering, vilket framgår av följande: pix-värde: sänktes från 5,25 till 4,02. ' Mjölksyrahalten höjdes från 23 till 90 g/kg torrsubstans.

Proteinerna skyddades bättre, eftersom förhållandet mellan ammoniak- kväve och totalkväve sjönk från 17,76 till 14 och förhållandet mellan lösligt kväve och totalkväve sjönk från 63,80 till 48,10.

Denna blandning hade dessutom den fördelen, att den icke gav någon bildning av propionsyra och smörsyra.

Blandningen (D) enligt föreliggande uppfinning medför en ytterligare förbättring, vilket framgår av följande: pH-värdet sänktes från 4,02_till 3,70.

Mjölksyrahalten höjdes från 90 till 122 g/kg torrsubstans.

Proteinerna skyddades bättre, eftersom förhållandet mellan ammoniak- kväve och totalkväve sjönk från 14 till 8 och förhållandet mellan iösligt :wave och totauwäve-sjönk från 48,10 1-.111 44. ' ' Blandningen enligt uppfinningen hade också den fördelen, att den icke gav någon bildning av propionsyra eller smörsyra.

Smältbarheten och intagbarheten av de erhållna ensilagen undersöktes genom att ensilagen gavs till får. Härvid erhölls följande reslutat. šf (B) 0,64 foderenheter/kg.

(C) 0,74 foderenheter/kg.

(D) 0,82 foderenheter/kg.

Kvävebalansen hos växande djur har också undersökts. Man fann härvid, att foder ensilerade i enlighet med föreliggande uppfinning gav de bästa resultaten. Vid utfodring med foder behandlat i enlighet med föreliggande uppfinning blev den kvarhållna kvävemängden mera än dubbelt så stor som vid utfodringen med foder behandlat med myrsyra.

De erhållna resultaten är sammanställda i nedanstående tabell III.

Claims (10)

452 244 17 Tabell III Parameter Int-.aget Fe .lkväve Urinkväve Kvarhâllet kväve f kväve g/dygn 1 av in- g/dygn 1 av in; g/dygn 5 av in- Behandlln g/dygn taget taget' taget ” kväve kväve kväve A _ 21 7,90 3,76 13 61,9 0,10 0,50 B ' 18,9 7,311 38,8 10,1: 55 1,1 5,88 C ' 11 1,01 1:16 0,12 111,7 1,8 10,5 I D. 16,5 5,1: ' 38,8 7,70 H7 2,110 111,5 P a t e n t k r a v

1. Förfarande för konservering av och ökning av närings- värdet hos gröna växter genom surgörning medelst mjölksyra, varvid man till växterna före ensilering sätter en faktor för nedbrytning av högre glucider till jäsbara glucider, vilka kan utnyttjas av bakterier som producerar mjölksyra genom jäsning, vilken nedbrytningsfaktor består av ett enzymkomplex och ett bakteriekomplex, k ä n n e t e c k n a t a v att enzym- komplexet förutonx ett eventuellt svampamylas, ett eventuellt bakterieamylas, ett eventuellt amyloglukosidas och ett even- tuellt haficelhflohwfiskt komplex av svampursprung, vilket såsom huvudaktivitet uppvisar en galaktomannanasaktivitet, innefattar ett cellulas eller cellulolytiskt komplex av svampursprung härrörande från Trichoderma viride, vilket kan nedbryta natív cellulosa till glukos, har en aktivitet C1 av 50-0,005 inter- nationella enheter och en aktivitet Cx av 500-0,05 interna- tionella enheter per 100 g färska växter, och under ensi- leringsbetingelserna bibehåller minst 30% av denna aktivitet efter tio dygn; och att bakteriekomplexet innefattar gram- negativa bakterier, vilka hör till familjen Enterobacteriaceae, ' 452 244 18 släktet Erwinia eller Pectobacterium, grupp Herbicola, nämligen Enterobacter agglomerans (CNCM, I-114) med de jäsningsegenska- per som anges i tabell I i beskrivningen.

2. Förfarande enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t a v att bakterierna Enterobacter agglomerans användes i kombination med kända bakterier som kan nedbryta högre glucider till jäsbara glucider.

3. Förfarande enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k - n a t a v att bakterierna Enterobacter agglomerans användes i kombination med gram-positiva bakterier, vilka förjäser stärkelse, glukos, mannitol, ramnos, sackaros, amygdalin och arabinos men icke förjäser maltos, inositol och sorbitol.

4. Förfarande enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t a v att enzymblandningen består av 2 x 10-4 till 2 promille cellu- las med en titer av 250 internationella enheter aktivitet C1 per g, 0,05~O,20 promille bakterieamylas med en titer av 250 enheter per g, 0,10-0,20 promille svampamylas med en titer av 5 000 enheter PS 50/g, Ö,10-0,70 promille amyloglukosidas med en titer av 200 enheter AG/g och 0,05-0,20 promille hemicellulo- lytiskt komplex med en titer av 35 000 internationella enheter per g, varvid samtliga halter i promille är räknade pá vikten ensilerade växter.

5. Förfarande enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k - n a t a v att enzymerna tillsättes på en cerealiebärare, varvid förhållandet är ca 1 kg enzymer per 9 kg bärare.

6. Förfarande enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t a v att bakterierna odlas på en bärare innehållande cerealiemjöl.

7. Förfarande enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k - n a t a v att bakterierna och enzymerna tillsättes på en i kallt vatten löslig bärare av typen cerealiestärkelse, för- 'gelatinerad stärkelse eller maltohexos, varvid proportionerna är 1 kg bakterier och enzymer per 1,5-4 kg bärare.

8. Förfarande enligt något av kraven 1-5, k ä n n e - t e c k n a t a v att man per ton växter som skall ensileras tillsätter 10-15 kg enzymer plus bakteriekultur plus bärare (tgrrvêkter), varvid det tillsatta materialet innehåller 10 -10

9. ,9. Komposition för konservering av och ökning av närings- levande bakterier per g. värdet hos gröna växter, vilken komposition innefattar bakterier som kan producera mjölksyra och en faktor för ned- brytning av högre glucider till jäsbara glucider, vilken faktor ,9 452 244 består av ett enzymkomplex och ett bakteriekomplex, k ä n n e - t e c k n a d a v att enzymkomplexet förutom ett eventuellt svampamylas, ett eventuellt bakterieamylas, ett eventuellt amyloglukosidas och ett eventuellt hemicellulolytiskt komplex av svampursprung, vilket såsom huvudaktivitet uppvisar en galaktomannanasaktivitet, innefattar ett cellulas eller cellulolytiskt komplex av svampursprung härrörande från Trichoderma viride, vilket kan nedbryta nativ cellulosa till glukos, har en aktivitet C1 av 50-0,005 internationella enheter och en aktivitet Cx av 500-0,05 internationella enheter per 100 g färska växter, och under ensileringsbetingelser bi- behåller minst 30% av denna aktivitet efter tio dygn; och att bakteriekomplexet innefattar gram-negativa bakterier, vilka hör till familjen Enterobacteriaceae, släktet Erwinia eller Pectobacterium, grupp Herbicola, nämligen Enterobacter agglomerans (CNCM, I-114) med de jäsningsegenskaper som anges i tabell I i beskrivningen.

10. Komposition enligt krav 9, k ä n n e t e c k n a d a v att den i kombination med de gram-negativa bakterierna Enterobacter agglomerans innehåller bakterier som kan förjäsa högre glucider till jäsbara sockerarter, särskilt gram-positiva bakterier, vilka förjäser stärkelse, glukos, mannitol, ramnos, sackaros, amygdalin och arabinos men icke förjäser maltos, inositol och sorbitol.