SE450918B - Sett att bestemma optimala tjockleken hos ogonlinser, samt med sadana linser forsedda glasogon - Google Patents

Description

15 26 25 30 35 ”450 918 2 l innefattar det tidigare kända förfarandet åtgärderna att finna en punkt Pl, där avståndet från medelpunkten A till en glasögonbåges 2 periferi är störst; att runt medelpunkten A rita en cirkel l med en radie, som är glika med avståndet API, och att antaga cirkeln som en glasögonbåge samt att bestämma linsens tjocklek i lin- sens optiska medelpunkt OC så att den blir optimal.

Ett sådant förfarande kommer härefter att refereras till som ett ED-förfarande (verkligdiameter-förfarande).

Det framgår emellertid i fig l att det på grund av den stora skillnaden mellan bågens verkliga och antagna form, har varit nästan omöjligt att bestämma minimi- tjockleken i linsens optiska medelpunkt OC enligt ED-för- farandet.

Fig 2 visar ett annat tidigare känt förfarande, vilket är en förbättring av det i fig 1 visade ED-för- farandet. Én átthörning, vilken bildas av åtta skär- ningspunkter L - S mellan cirkeln 1 och en i glasögon- bàgen 2 inskriven rektangel, antages enligt fig 2 vara en glasögonbàge och tjockleken i den.positiva linsens optiska medelpunkt OC beräknas på grundval av den an- tagna glasögonbågen. Detta förbättrade förfarande är fördelaktigt i det att de streckade delarna av cirkeln l är.uteslutna vid bestämning av tjockleken i linsens optiska medelpunkt OC. Glasögonbågens verkliga och an- tagna form skiljer sig emellertid fortfarande, vilket kan ge upphov till fel. Ett förfarande för att minimera möjligheten för ett sådant fel har nyligen föreslagits.

Enligt förfarandet mäts ett stort antal vinklar och avstånd mellan glasögonbàgens 2 medelpunkt A och periferi, och minimitjockleken i linsens optiska medelpunkt OC beräknas med utgångspunkt från de mätta värdena. Det föreslagna förfarandet har emellertid varit besvärligt och tidskrävande på grund av att det kräver många mät- ningar med mätinstrument och det har också varit ofördel- aktigt i det att tjockleksvärdet och riktningen för detta (u 10 15 20 25 30 35 450918 ' 3 endast kan bestämmas ur de många beräkningsresultaten. _ Under nuvarande förhållanden tillverkas och säljs ögonlinser dessutom i väsentligen cirkulär form och en glasögonaffär handlar med en ögonlinstillverkare genom att specificera ögonlinsens ytterdiameter. Ytter- diametern och sålunda tjockleken i en sådan cirkulär ögonlins optiska medelpunkt väljs till ett stort värde, så att ögonlinsen kan passa i vilken som helst av de många typerna av glasögonbàgar, vilka väljs ut av de många kunderna som besöker glasögonaffären. Följaktligen blir den i glasögonbâgen monterade ögonlinsens tjocklek onödigt stor när en kund väljer en relativt liten glas- ögonbàge. Detta har varit ofördelaktigt i fråga om ögon- linsens vikt och också i fråga om den mängd glas som behöver avlägsnas genom skärning. Å Det är också vanligt i Japan att, såsom redan be- skrivits, en ögonlinstillverkare tillverkar en ögonlins, vars kant inte renskärs, och att en sådan ögonlins ren- skärs vid sin kant för montering i en av en kund utvald glasögonbåge. Följaktligen har inte ögonlinstillver- karen, som kan bestämma ögonlinsens optimala tjocklek, någon information om den glasögonbåge, i vilken den av kunden utvalda ögonlinsen skall monteras. Vid be- stämning av exempelvis en positiv ögonlins optimala mittjocklek har det sålunda inte funnits någon annan möjlighet än att välja en cirkulär lins, vars optimala tjocklek motsvarar tjockleken vid linskanten som ännu inte utsatts för kantrenskärning. _ Eftersom en sådan lins med nödvändighet slutligen utsätts för kantrenskärning är det emellertid klart latt det är önskvärt att bestämma linsens optimala mitt- tjocklek så att den uppnår en balans med den renskurna kantens tjocklek. Fastän ett sådant sätt att bestämma den optimala mittjockleken har visat sig önskvärt har det ännu inte tillämpats i praktiken på grund _av att linstillverkaren, som måste bestämma linsens 10 15 20 25 30 35 '450 918 4 optimala mittjocklek, inte har någon information an- gående den av kunden önskade glasögonbågen.

Ett s k laboratorieförfarande, vilket nu används i USA, är ett av sätten att lösa det ovan beskrivna problemet. Enligt detta laboratorieförfarande mäter en linstillverkare detaljerna i en av en kund utvald glasögonbåge för att få reda på den utvalda glasögon- bågens form, så att linsens optimala mittjocklek kan beräknas med utgångspunkt från de uppmätta uppgifterna.

Det krävs emellertid en exklusiv mätutrustning för ut- övandet av förfarandazoch ett sådant förfarande passar inte heller med de aktuella förhållandena i Japan, där en ögonlins monteras i en glasögonbåge i en glasögon- affär. å å I syfte att undanröja ovan beskrivna, olika nack- delar med den tidigare kända tekniken är ett huvudända- mål med föreliggande uppfinning att åstadkomma ett sätt att bestämma en ögonlins' optimala tjocklek, enligt vilket sätt linsens optimala tjocklek, d v s minimi- tjockleken vid linsens mitt, när linsen är en positiv lins, eller minimitjockleken för linsens kant, när linsen är en negativ lins, kan bestämmas omedelbart och enkelt för en utvald glasögonbåges form vid den tidpunkt då glasögonbäraren väljer ut glasögonbågen ifråga, och att därigenom åstadkomma glasögon med opti- mala ögonlinser.

Föreliggande uppfinning kommer nu att beskrivas ' med hänvisning till de bifogade ritningarna.,Fig l och 2 visar glasögonbågar och ögonlinser i syfte att illus- trera de för bestämning av den optimala tjockleken an- vända, tidigare kända sätten. Pig 3 visar ett mönster av ekvitjocklekslinjer (linjer, som sammanbinder punkter med samma tjocklek) för ögonlinser och en glasögonbåge i ett utförande av förfarandet enligt föreliggande upp- finning, Pig 4 är en schematisk perspektivvy av en dator och en XY-skrivare, vilka används vid utförandet av förfarandet enligt föreliggande uppfinning. Fig 5 I 10 15 20 25 30- ß 4so,91s 5 är ett flödesschema och visar datorns arbetssätt vid utförandet av förfarandet enligt föreliggande uppfin- _ning. Fig 6 är en planvy av ett ark, vilket används för att bestämma koordinaterna för-ögonlinsens optiska medelpunkt i steget 41 i det i fig 5 visade flödessche- mat. ' Ett utförande av sättet enligt föreliggande upp- finning kommer nu att beskrivas i detalj med hänvisning till fig 3 - 6. (a) Nödvändig indata, innefattande den av en kund önskade typen av ögonlins (exempelvis en lins med pro- gressiv styrka, en multifokal lins eller en unifokal lins), data, som anges i ett recept av en läkare (exem- pelvis den för myopi, astigmatism eller liknande krävda brytningsförmågan, linsens axiella riktning, och pu- pill-pupillavståndet PD), materialet i den av kunden utvalda glasögonbågen och glasögonbàgens dimensioner (lateral-, longitudinal-, nasalavstànd, etc) matas in i en i en glasögonaffär installerad dator. (b) På grundval av de olika, ovan beskrivna, in- matade uppgifterna gör datorn den nödvändiga'aritmetiska behandlingen eller beräkningen enligt ett förutbestämt program och resultaten från datorns beräkning avges till en i glasögonaffären installerad skrivare, vilken på ett pappersark ritar upp eller skriver ut en grupp med ekvitjocklekslinjer 3 för var och en av ögonlin- serna. Gruppen 3 med ekvitjocklekslinjer för vardera (ögonlinsen ritas i ett i fig 3 visat mönster, och rektangulära ramar 5 (med sidorna a och b), vilka anger .glasögonramens 2 ytterdimensioner, ritas också in på _arket ovanpå grupperna 3 och 3' med ekvitjocklekslinjer. _I fig 3 betecknar hänvisningssiffrorna 3 och 3' _ekvitjocklekslinjegrupperna för ögonlinsen för det högra respektive det vänstra ögat sett från ögongloben.

.Symbolen PD betecknar pupill-pupillavståndet mellan den högra och den vänstra ögongloben. Vidare betecknar 10' 15 20 25 30 35 450 918 6 symbolerna a och b glasögonbågspartiernas 2 bredd res- pektive höjd. _ De föreskrivna uppgifterna för ögonlinser med de i fig 3 visade ekvitjocklekslinjerna är de följande: sfäriskhet (S) + 1.00, astigmatism (C) + 2.00, axieil riktning, (Ax) för ascigrrntisk uns 4o°, nommmlä:PD32 Vänster (L): sfäriskhet (S) + 1.00, astigmatism (C) + 2.00, axieii riktning (Ax) för asclgrfntisk nns 9o°, mmmmufik H32 Glasögonbågens 2 mått a, b och c är de följande: Höger_(R): a: 56.0 mm b: 50.0 mm c (nasal): 16.0 mm .I fig 3 är grupperna 3 och 3' med ekvitjockleks- linjer elliptiska på grund av att ögonlinserna är astig- matiska linser. Det är uppenbart att de har formen av koncentriska cirklar i fallet med ordinära sfäriska linser.

«Det framgår i fig 3 att glasögonbågens 2 datumlinje 'är dragen så att den sträcker sig genom höjdernas br =mittpunkter, så att den optiska medelpunktens 0 läge för vardera ögonlinsen sammanfaller med pupillens läge.

Fastän grupperna 3, 3' med ekvitjocklekslinjer och de rektangulära ramarna 5, 5' är dragna på ett papper i efig 3 kan de exempelvis visas på ett katodstrålerörs skärm.

Antag nu att stigningen mellan den positiva linsens ekvitjocklekslinjer är 0.2 mm för både det högra och det vänstra ögat. Den maximala mittjockleken för denna positiva lins kommer då att vara 5 mm när där är exem- pelvis 25 ekvitjocklekslinjer. I (c) Därefter placeras glasögonbågen 2 på de i glas- ögonaffären uppritade kurvorna i fig 3 på så sätt att desslvänstra och högra parti är symmetriska.i förhål- _lande till varandra och horisontella i förhållande till den tillhörande rektangulära ramen 5' respektive 5. m '10 15 20 25 30 35 450 918 7 Sedan avläses den yttersta ekvitjocklekslinjen 31 i vardera glasögonbågspartiet, d v s den ekvitjockleks- linje som skär en punkt P i vardera rampartiet. Beträf- fande linsen för det högra ögat är denna ekvitjockleks- linje 31 den femtonde räknat från den innersta. (I det i fig 3 visade exemplet är ekvitjocklekslinjerna in- delade i undergrupper med fem linjer och var och en av dessa undergrupper tilldelas olika färg så att ekvi- tjocklekslinjen 31 enkelt kan identifieras.)_ 3 När den positiva linsens kanttjocklek antages vara 0 ges dess mittjocklek följaktligen av 0,2 x'l5 = 3,0 mm. Värdet 0,2 mm i uttrycket ovan är stigningen mellan ekvitjocklekslinjerna.

I själva verket sätts en lins kanttjocklek till ett lämpligt värde, vilket bestäms i beroende av exem- pelvis linstypen och glasögonbâgstypen. När kanttjock- leken för linsen sätts till 1,2 mm ges mittjockleken för linsen, som skall monteras i glasögonbàgen, av 3,0 4 1,2 = 4,2 mm. (d) Den yttersta ekvitjocklekslinjen (linjen 31, som passerar punkten P i fig 3) för den vänstra och den högra linsen avläses därefter av den anställde i glasögonaffären. Därefter matas data, som anger linje- numren, tillsammans med data från receptet in i datorn, vilken exempelvis är modellen HIT 80, som tillverkas av Fujitsu Co., Japan. De behandlade datauppgifterna töverförs sedan som en order till en direktansluten dator, vilken är installerad i linstillverkarens fabrik.

Utförandet av förfarandet enligt föreliggande upp- finning, som använder en dator för databehandling, kommer nu att beskrivas. Fig 4 visar en dator 35 och en XY-skrivare 36, vilka används i föreliggande upp- finning. Den till datorns 35 utgång anslutna XY-skri- varen 36 ritar grupperna 3 och 3' med ekvitjockleks- linjer för de i fig 3 visade ögonlinserna. Arbetssättet för datorn 35, under vars inverkan de i fig 3 visade 10 15 20 25 30 35 '4503 918 8 ekvitjocklekslinjegrupperna 3 och 3' ritas, kommer att beskrivas med hänvisning till ett i fig 5 visat flödes- schema.

I steg 40 matas information, innefattande lins- typerna, data i ett recept från en ögonläkare och ögon- bàgens material och mått, in i datorn 35, såsom redan beskrivits, genom användning av dess tangentbord. Genom datorns 35 behandling erhålles automatiskt i nästa steg 41 erhålls automatiskt i koordinaterna för den vänstra och den högra linsens L och R optiska medelpunkt OC i överensstämmelse med ögonläkarens receptdata, glas- ögonbágens mått och liknande, som redan är inmatat i steg-40. D v s koordinaterna (XR, YR; Xt, YL) för de båda optiska medelpunkterna OC i fig 6, vilka koordi- nater har origo i punkten SP, erhålls automatiskt genom datorns 35 beräkning. I nästa steg 42 bestäms maximi- tjockleken Hmax i vardera linsens mitt, d v s den gräns som är tillåten för mittjockleken, av datorn 35 i överensstämmelse med de i steget 40 inmatade dataupp- gifterna, speciellt receptdata. Den maximala tjockleken Hmax erhålls genom att den positiva linsens mittjocklek, under antagandet att linsens kanttjocklek i hörnpunkten på den i fig 6 visade fyrkanten med måtten a x b är noll, beräknas för var och en av de fyra hörnpunkterna i den vänstra eller högra linsen, och den maximala tjock- sätts lika med det största av de fyra värdena.

I nästa steg 43 ställs linsglasens tjocklek för en stig- ning AH i ekvitjocklekslinjegruppen 3 eller 3' in av datorn 35. Div s den tjocklek på linsglasen vilken motsvarar intervallet mellan två närliggande linjer i gruppen 3 eller 3' med ekvitjocklekslinjer ställs in i leken Hmax överensstämmelse med receptdata. Det är inte lämpligt att intervallet är alltför stort eller litet, utan det bör vara omkring 1 mm. I nästa steg 44 bestämmer eller ställer datorn 35 in vilket antal T linjer som skall användas i gruppen 3 eller 3' med ekvitjocklekslinjer. Antalet T linjer kan enkelt erhållas med datorn 35 i överens- f: 10 15 20 25 30-' 35 450 918 9 stämmelse med värdena Hmax och stigningen AH, vilka redan erhölls i stegen 42 respektive 43. I nästa steg 45 bestäms linsens initialtjocklek H, vilken motsvarar den första ekvitjocklekslinjen som skall skrivas ut.

Om exempelvis initialtjockleken sätts till 2 mm ritas först den mot linsglastjockleken 2 mm svarande ekvitjock- lekslinjen 3F i fig 3 ut av XY-skrivaren 36. I nästa steg 46 erhålls koordinaterna för de många punkterna i en av grupperna 3 eller 3' med ekvitjocklekslinjer av datorn 35 i överensstämmelse med ett förutbestämt program och koordinaterna för de många punkterna har den optiska medelpunkten OC som origo. En sådan beräk- ning för erhållande av koordinaterna för de många punkf terna på en enskild linje utförs för var och en av de T linjerna. I nästa steg 47 omvandlas de i steget 46 sålunda erhållna koordinatvärdena till koordinatvärden i koordinatsystemet som har punkten SP i fig 6 som_ origo. En sådan omvandling utförs också av datorn 35 i överensstämmelse med ett förutbestämt program. I nästa steg 48 prickas de genom den polär-ortogonala omvand- lingen erhållna ortogonala koordinaterna in för upp- ritning av den första ekvitjocklekslinjen, som i detta fall är den i fig 3 visade ekvitjocklekslinjen 3F. I nästa steg 49 avgörs om hela det redan i steget 44 bestämda antalet T ekvitjocklekslinjer har ritats upp.

När resultatet av bedömningen i steg 49 visar att upp- _ritningen av T ekvitjocklekslinjer ännu inte är färdig följs steget 49 av steg 50. I steg 50 läggs stigningen AH till linsens initialtjocklek H och därefter utförs stegen 45 till 48 sekvensiellt igen för uppritning av .en ekvitjocklekslinje 3G närmast intill ekvitjockleks- linjen 3F{ Ett sådant uppritningsförfarande upprepas för var och en av ekvitjocklekslinjerna tills ekvitjock- lekslinjegruppen 3, vilken visas till höger i fig 3 och består av T eller 17 ekvitjocklekslinjer i fig 3, är uppritad. De till vänster i fig 3 visade ekvitjock- lekslinjerna i gruppen 3' ritas upp på helt och 10 15 20 25 30 35 450 918 10 hållet samma sätt.

Informationen om den yttersta ekvitjocklekslinjens i 31 linjenummer i var och en av de på det ovan beskrivna sättet uppritade grupperna 3 och 3' med ekvitjockleks- linjer pålägges som en insignal till datorn 35. Datorn 35 beräknar omedelbart värdet på linsens mittjocklek G som svar på inmatningen av informationen om ekvitjock-, lekslinjens 31 linjenummer, och en utsignal, vilken anger den optimala mittjockleken, avges från datorn 35. Förutom data om den bestämda optimala mittjockleken 'skickas data, innefattande linsens ytterdiameter och framsidans krökningsradie, till linstillverkarens fab- rik. Med utgångspunkt från den sålunda överförda in- formationen och med hänsyn till faktorer, innefattande den specielle glasögonbärarens synförmàga och den av bäraren valda formen på glasögonbàgen, kan linstillver- karen färdigställa ögonlinsen med optimal mittjocklek.

Trots att det föregående utförandet har beskrivits med hänvisning till tillämpningen av föreliggande upp- finning på en konvex lins, där tjockleken vid kanten är mindre än den vid mitten, är det klart att den ty- piska optimala tjockleken för en konkav lins kant kan bestämmas på samma sätt. _ Det framgår från den föregående detaljerade be- skrivningen att sättet enligt föreliggande uppfinning uppvisar följande fördelar: (a) ögonlinser, vilka var och en har optimal tjock- lek, kan erhållas och därför kan man åstadkomma glas- ögon, vilka är lätta i fråga om vikt och har ett till- talande utseende. '(b) En glasögonaffär har absolut inget behov av att hålla ett lager med många ögonlinser av olika typ, vilken var och en finns 1 ett litet parti” (c) önskade ögonlinser kan färdigställas tidigare 2 än hitintills och därigenom kan kunderna ges motsvarande förbättrad service. _ I m

Claims (3)

1. 'io 15 450 »918 ll PATENTKRAV 1; Sätt att bestämma en ögonlins optimala tjocklek, k ä n n e t e c k n a t av åtgärderna att som insig- naler till en dator använda data, vilka anger vilken typ av lins som är lämplig för en glasögonbärare samt innehållet i en läkares recept, att med datorn utföra nödvändiga beräkningar enligt ett förutbestämt program med utgångspunkt från de olika insignalerna och på grund- val av beräkningsresultatet rita upp en karta med en grupp med ekvitjocklekslinjer för ögonlinsen, samt att placera en glasögonbàge i ett förutbestämt läge på kar- tan med ekvitjocklekslinjegruppen för att hitta den yttersta ekvitjocklekslinjen inom ramens utsträckning.

2. Sätt att bestämma en med en ögonlins med optimal tjocklek försedd glasögonbåge genom tillämpning av sättet enligt patentkravet 1 på ett flertal glasögonbågar, bland vilka valet skall ske. _

3. Glasögon, försedda med ögonlinser, vilka var och en har den genom ett förfarande enligt patentkravet 1 eller 2 bestämda optimala tjockleken.'