SE504201C2 - Förfarande för urval av i förväg kantade, på båda sidor färdiga glasögonglas med minimal tjocklek - Google Patents

Description

504 201 2 de färdiga glasögonen; vid den första varianten maste i stället synoptikern inneha hjälpmedlen för bestämning av skivformen, såsom exempelvis en grafikbricka, en videokamera med elektronisk bildutvärdering eller dylikt respektive kunna umgås med de jämförelsevis komplicerade schablonsatserna i de kända tjockleksreduktionsförfarandena.

Till uppfinningen ligger därför uppgiften till grund att ange ett förfarande för urval av på båda sidor färdiga glasögonglas med minimal mittjocklek vid i förväg given skivform, som möjliggör registrering av beställningsvärden för glasögonglas med minimal mittjocklek med de enklaste hjälpmedel, vilket emellertid i samma man är lämpat för integration i ett elektroniskt beställnings-och tillverkningssystem; En lösning enligt uppfinningen pa denna uppgift kännetecknas med sina vidare utformningar i patentkraven och beskrivs närmare i det följande i samband med ett utföringsexempel med hänvisning till ritningarna, i vilka fig. 1 visar en bild för förklaring av de storheter, som används vid förfarandet enligt uppfinningen, fig. 2 visar en s k hjälpformskiva och fig. 3 visar en förklaring av de använda storheterna.

Förfarandet enligt uppfinningen vilar pà grundtanken att bestämma en “hjälpdatauppsättning“, som à ena sidan tillräckligt noggrant beskriver den använda formskivan, utan att dennas exakta form måste vara bekant för tillverkaren av glasögonglaset, och som à andra sidan kan registreras utan komplicerade hjälpmedel.

För detta omges i ett första steg skivformen respektive den vid synoptikern föreliggande formskivan F med en rektangel R, vars sidor gàr horisontellt respektive vertikalt. Efter detta uppsöks den horisontellt gående mittlinjen hos rektangeln, dvs den linje ML som gar genom rektangelns medelpunkt och har samma avstånd h/2 till de horisontellt gående sidorna.

Bestämningen av den "omskrivande" rektangeln R kan på enkelt sätt utföras med en blyertspenna och linjal pà rutat papper eller dylikt, och naturligtvis är också en bestämning möjlig med hjälp av motsvarande elektroniska inmatningsorgan och en databearbetningsanlägnging.

I det nästa steget bestäms den cirkel K, vilken omskriver 504 201 3 skivformen F och vilkens medelpunkt M' ligger pa horisontal- linjen ML. Denna cirkel K kan lätt finnas av synoptikern med en passare genom att prova sig fram, varvid cirkelns medelpunkt M' i regel inte sammanfaller med medelpunkten M hos den "omskrivande" rektangeln R. Också här är pà samma sätt en bestämning möjlig med elektroniska hjälpmedel.

I det tredje steget bestäms med en elektronisk räknare mittjockleken hos det förkantade glasögonglaset på så sätt, att den minimala kanttjockleken inte underskrids pa den omskrivande cirkeln K vid i förväg given optisk centreringspunkt Z. Härvid är Z den punkt innanför skivan, med vilken huvudgenomsynspunkten närmelsevis skall täckas eller i vilken den tidigare beskrivna dioptriska verkan skall uppnås.

Om bara det tredje steget skall utföras av tillverkaren av glasögonglaset, maste synoptikern bara göra få ytterligare angivelser: Vid ett inslipningsuppdrag skickar synoptikern pà vanligt sätt in glasögonfattningen eller också måste han göra följande angivelser, vilkas betydelse förklaras i fig. 3: Specifikationsvärden för den valda glasögonfattningen Skivlängd l, bryggbredd b och infattningens modell eller formskivsdata (skivlängd 1, skivhöjd h) och bryggbredd b samt centreringsvärden, exempelvis ensidigt centreringspunktsavstànd u från infattningsmitten M, centreringspunktens höjd zv över den nedre infattningskanten eller centreringspunktens Z koordinater x och y relativt rektangeln R, som omskriver skivformen.

Dessutom måste sedan av ögonoptikern endast anges radien ruin hos den omskrivande cirkeln K och avståndet MM' för cirkelns K medelpunkt från formskivans medelpunkt M.

Det är alternativt möjligt, att synoptikern endast översänder radien rmin hos den omskrivande cirkeln och centreringspunktens Z läge i förhållande till medelpunkten M hos den omskrivande cirkeln K - exempelvis genom angivning av de horisontella och vertikala avstànden u' och v - till tillverkaren av glasögonglaset. Detta kan utan vidare ske per telefon; naturligtvis är emellertid också en direkt överföring möjlig 504 201 4 mellan två databearbetningssystem.

Tillverkaren framställer nu ett runt (respektive enligt den nedan beskrivna vidare utformningen enligt kravet 2 ett delvis runt) glasögonglas, vars radie är lika med radien rmin och vars kanttjocklek är minimal. För detta utgår man från ett ämne B, som är låst vid punkten M'. Detta ämne B förkantas med en hjälpformskiva H, vars form motsvarar cirkeln K (med ett litet övermått) eller - såsom skall förklaras mera - såsom motsvaras av framställningen i fig. 2. Efter detta fräses det “förkantade" ämnet ned till en mittjocklek, som är så beräknad, att på cirkelns K omkrets en i förväg given minimal kanttjocklek inte underskrids.

Detta så i förväg tillverkade glasögonglas kan levereras från tillverkaren till synoptikern och där på vanligt sätt användas i en kantningsautomat etc för framställning av glasögonglaset med i förväg given skivform.

Det har överraskande visat sig, att detta glasögonglas i praktiken bara har en ej väsentligt högre mittjocklek än ett glasögonglas, vilkets mittjocklek har bestämts numeriskt, så att på den verkliga kanten hos skivformen en minimal tjocklek inte underskrids: vid en sådan beräkning, vid vilken den faktiska skivkanten registreras punktvis (punkterna P; - P35 i fig. 3), erfordras emellertid väsentligt mycket mer vad beträffar beräkningarna. Dessutom är en noggrann registrering inte möjlig utan kostsamma hjälpmedel, såsom grafik, tabeller eller liknande.

Denna “mellanprodukt”, som har framställt enligt förfarandet enligt uppfinningen av glasögonglastillverkare, har i förhållande till de glas, som beräknas med det kända förfarandet för minimering av mittjockleken, den ytterligare fördelen, att det möjliggör en gynnsammare fasthållning i förångningsanläggningar, så att inte någon tillbakaförångning uppträder.

Vid bestämda cylinderlägen är det emellertid möjligt, att det i förbindelse med fig. 1 beskrivna förfarandet inte ger den minimala mittjockleken. Detta är fallet, när den minimala kanttjockleken endast underskrids på en del av omkretsen hos den omskrivande cirkeln, som ligger ovanför eller under den horisontella begränsningslinjen hos den "omskrivande" rektangeln.

Därför är det gynnsamt, om synoptikern i de fall, när han 504 201 5 anger endast radien rmin och centreringsvarianterna u', v, dessutom också överför höjden h hos den "omskrivande“ rektangeln R. Sålunda kan glasögonglastillverkaren beräkna en i fig. 2 visad hjälpformskiva, så att den i förväg givna minimala kanttjockleken alltid uppnås på cirkelbågarna K' och K" eller på de horisontella sidorna av rektangeln R, som förbinder dessa (krav 2).

Ovan har uppfinningen närmare beskrivits i samband med utföringsexempel med hänvisning till ritningarna. Det är naturligtvis möjligt, att förlägga uppdelningen av de enskilda stegen annorlunda mellan synoptiker och tillverkare av i förvåg kantade glasögonglas. Bestämningen av de enskilda hjälpstorlekarna kan också ske på annat sätt än det angivna, exempelvis med elektroniska bildbearbetningssystem.

Det är också möjligt, att beräkna mittjockleken med hänsyn till ett vertikalprisma, som är avstämt till den använda hjälpformskivan K respektive H och tjänar till tjockleks- reduktion. Härigenom kan under vissa omständigheter en ytterligare reducering av mittjockleken uppnås, utan att en i förväg given minimal kanttjocklek underskrids.

Det är vidare exempelvis möjligt, att hålla hjälpformskivor K respektive H färdiga med tillräckligt små steg eller att inmata dessa som datafält i en kantningsautomat och att lagra dessa.

I varje fall är emellertid en enkel grafisk bestämning möjlig av de för ett beställningsuppdrag respektive en tillverkning erforderliga data utan hjälpmedel, så att både stora synoptikerfackaffärer med kostsam elektronisk utrustning och små synoptikerfackaffärer, vid vilka sådana beställningsfall endast uppträder sällan, kan arbeta med det ovan beskrivna förfarandet enligt uppfinningen för urval av i förväg kantade, på båda sidor färdiga glasögonglas med minimal mittjocklek.

Claims (3)

504 201 Patentkrav

1. Förfarande för framställning av ett i förväg kantat, på båda sidor färdigt glasögonglas med minimal mittjocklek vid en i förväg given skivform, som i minst ett huvudsnitt har positiv optisk verkan och uppvisar en minimerad mittjocklek vid förutbe- stämd skivform och förutbestämd minimal kanttjocklek, ur ett äm- ne, k ä n n e t e c k n a t av att: först bestäms den horisontella linje (ML), som går genom me- delpunkten (M) hos en rektangel (R), vilken omger skivformen (F) och berör skivformen med var och en av sina sidor i minst en punkt och vilkens sidor är anordnade horisontellt respektive vertikalt, ämnet upptas i en punkt (M'), som ligger på den horisontella linjen (ML) och som är medelpunkten i en cirkel (K), vilken om- ger skivformen, ämnet (B) förkantas längs cirkeln (hjälpformskiva K), det förkantade ämnet (B) fräses till en mittjocklek, som är så beräknad, att vid ett förutbestämt läge hos den optiska cent- reringspunkten (2) den förutbestämda minimala kanttjockleken in- te underskrids vid cirkelns (K) omkrets.

2. Förfarande enligt krav i, k ä n n e t e c k n a t av att mittjockleken väljs, så att den minimala kanttjockleken bara in- te underskrids på de i sidled liggande cirkelbågarna med 0 5 y 5 h samt de horisontella sidorna, som förbinder dessa och som hör till rektangeln som förbinder dessa med höjden h (hjälpformski- van H).

3. Förfarande enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a t av att mittjockleken väljs med hänsynstagande till ett vertikal- prisma, som är avstämt till hjälpformskivan (K respektive H) och som tjänar till tjockleksreduktion.