SE455543B - Sett for framskaffande av data for glasogonbagars form - Google Patents

Description

455 543 10 l5 20 25 30 35 2 Denna förmåga att föreslå glasögonlinser som har den för en utvald glasögonbåge mest lämpliga tjockleken är betydelsefull främst i fallet med (+)-linser. En (+)-lins har, såsom är välkänt, väsentligen sådan form att den är tjockast i mitten och blir allt tunnare mot sin periferi. När samma períferitjocklek bestäms för linser med samma brytförmåga har en lins med större ytterdiameter större mittjocklek. Det samma gäller glas- ögonbågar och i allmänhet erfordrar en större glasögon- båge en tjockare lins.

Vid det oskurna förfarandet bereds emellertid van- ligtvis endast några få eller som mest två eller tre ytterdiametrar för linser med samma brytförmåga och det är inte tillräckligt för att nära ansluta till en mångfald av typer av glasögonbàgar. Linser med större ytterdiameter än vad som erfordras måste därför användas.

När exempelvis linser med en utgàngsdiameter av 60-70 mm kantbearbetas tills de passar dimensionerna och formen på en glasögonbáge, vilken har en ytterform som är mindre än linsdiametern, blir i fallet med konvexa linser peri- feritjockleken (vilken hädanefter betecknas kanttjock- leken) och mittjockleken större än kanttjockleken före kantbearbetningen. När glasögonen tillverkas med en så- dan metod och speciellt när linserna har stor ursprung- lig ytterform och glasögonbågen är liten i jämförelse med de linser som används för att tillverka glasögonen kommer de med glas försedda bâgarna att ha linser med mycket stor kanttjocklek och mycket stor mittjocklek.

Problemet är således att de med glas försedda bàgarna blir onödigt tjocka och tunga och också klumpiga.

Som ett försök att i största möjliga utsträckning avhjälpa ovanstående problem har en s k ytterdiametêf- specificerande metod föreslagits enligt vilken en glas- ögonaffär mäter en erfordrad minimidiameter för linserna som skall monteras i en glasögonbàge och specificerar denna diameter för en linsfabrik. Denna metod är emeller- tid otillräcklig för tillämpning på linser för astigma- t: 10 15 20 25 30 35 455 543 3 tism, ordinerade prismalinser och progressivt brytande oftalmiska linser, vilka har olika periferitjocklekar i beroende på riktningen fastän de är cirkulära linser.

I detta avseende kan en linsfabrik enligt det ovan beskrivna laboratorieförfarandet studera typen och formen för de glasögonbágar som skall användas och kan producera glasögonlinser med den för varje enskild glasögonbáge mest lämpliga tjockleken. P g a nödvändigheten att trans- portera en dyrbar båge inbegriper emellertid laboratorie- förfarandet sådana problem som stor risk för skada eller förlust av bàgen.

När en glasögonbâges form kan mätas med en enkel och lämplig metod och informationen därom kan sändas till en linstillverkares fabrik kan sålunda glasögon- linser i överensstämmelse med bàgen produceras.

Förfaranden för mätning av en glasögonbàges form och för inmatning av den mätta formen på glasögonbágen som en insignal innefattar: (a) ett sätt att mäta glas- ögonform med hjälp av ett mätinstrument, såsom en skala, och att mata in de uppmätta numeriska värdena som en insignal till en dator; (b) ett sätt att omvandla formen hos okular med hjälp av mekaniska eller elektriska organ och att mata in de omvandlade värdena som en insignal till en dator; och (c) ett sätt att använda ett bild- upptagningsrörs bildscanner.

De ovan beskrivna förfarandena har emellertid varit ofördelaktiga i det att inget av dem är ett förfarande enligt vilket den ordergivande sidan (en glasögonaffär eller liknande) enkelt och lämpligt har tillgång till en glasögonbáges form som numeriska värden som approxi- merar glasögonbågens verkliga form, vilka numeriska värden påföres som en insignal till en dator och enkëlt läses ut vid behov. Ändamålet med föreliggande uppfinning är dels att åstadkomma ett sätt för framskaffande av data för formen hos glasögonbàgar, enligt vilket sätt en glasögonbåges form lagras som numeriska värden, så att en form som 455 10 15 20 25 30 35 543 4 approximerar den verkliga formen hos glasögonbàgen kan reproduceras, dels att åstadkomma en glasögonlins med den för glasögonbågen mest lämpade tjockleken som ett resultat av reproduktionen av den lagrade formen för glasögonbâgen, när så erfordras.

En riktig uppfattning om en glasögonbàges form är alltså av betydelse för utformande av bra glasögon- linser och är också av grundläggande betydelse för fast- ställande av den för glasögonlinserna erfordrade diametern och också för fastställande av dessas mittjocklek. För dessa ändamål erfordras ordinerade värden för glasögon- linserna och på samma gång erfordras också information om formen hos den av en glasögonbärare använda glas- ögonbâgen. Föreliggande uppfinning anvisar därför ett sätt för framskaffande av data och kännetecknas av att ett förutbestämt antal positioner för extremsidopunkter hos en glasögonbåge inmatas i en dator under användning av medel, som är inrättade att rita en glasögonbàgsform, och positionsbehandlande organ, vilka kan plotta de ritade positionerna för glasögonbàgen, att data för glasögonbàgens form inmatas i datorn under ritningen och att data mellan nämnda extremsidopositioner återges på en bildskärm genom användning av en splineinterpole- ringsfunktion, vilken på förhand lagras i datorn.

Föreliggande dppfinning kommer nu att beskrivas under hänvisning till bifogade ritningar. Fig 1 är ett blockschema och visar en utföringsform av anordningen enligt föreliggande uppfinning för data för formen hos glasögonbågar. Fig 2 visar ett ark, vilket används i utföringsformen för bestämning av en glasögonbàges läge. fig 3 visar formen hos en i utföringsformen använd glas- ögonbáge. Fig 4 visar en digitaliserad insignal, vilken representerar formen hos den i utföringsformen använda glasögonbâgen. Fig 5 är ett blockschema och visar en andra utföringsform av anordningen enligt föreliggande uppfinning för data för formen hos glasögonbágar. Fig 6 visar ett flytande kristallteckenfönster i den andra utföringsformen. Fig 7 visar plottning av formen hos 10 15 20 25 30 35 455 543 5 en glasögonbàge i den andra utföringsformen. _ Fig 1 är ett blockschema och visar en utföringsform av anordningen enligt uppfinningen för data för formen hos glasögonbågar. 1 betecknar ett ark med ett diagram, vilket utgörs av en en horisontell linje och en vertikal linje, som skär varandra under rät vinkel, och 2 betecknar ett digitaliseringsbord. 3 betecknar en enhet för beräk- ning av splineinterpolation, 4 betecknar en minnesenhet för lagring av funktioner, däri inbegripet en splineinter- poleringsformel, vilken används för splineinterpolerings- beräkningen, 5 betecknar en minnesenhet för lagring av numeriska värden för glasögonbàgsformdatana, och 6 beteck- nar en enhet för utskrivning av formen hos en glasögonbáge.

Funktionen hos utföringsformen av anordningen för data för formen hos glasögonbägar kommer nu att beskrivas.

En glasögonbåge, vars formdata skall lagras i minnet, pla- ceras på ett ark 1, på vilket ett diagram är uppritat me- delst en horisontell linje X och en lodrätt linje Y, vil- ka linjer, såsom framgår i fig 2, skär varandra under rät vinkel. Efter det att glasögonbàgen har positionerats i horisontell och vertikal led ritas glasögonbágens form M längs glasögonbâgen såsom visas i fig 3. En kontroll görs därefter för att säkerställa att bàgens form har ritats på riktigt sätt längs den horisontella och den vertikala linjen. Arket, på vilket glasögonbàgens form har ritats, placeras därefter på digitaliseringsbordet (en numerisk processor) 2 och huvudpunkterna a-g, vilka utgör grund- valen för bágens form, plottas, såsom framgår i fig 4 i ordning fràn punkten a till punkten g för numerisk behandling. Horisontaliteten fås från punkterna a och b.

De fyra huvudpunkterna c, d, f och g anger de enskilda yttersta sidorna enligt ett rutsystem. Huvudpunkten"ë är vidare extrempunkten pá nodsidan av glasögonbågens motsatta ruta och avståndet mellan huvudpunkterna d och e anger glasögonbàgens DBL (nodbredd).

Godtyckligt valda kompletterande punkter plottas därefter, såsom visas i fig 4, mellan huvudpunkterna C, d, f och g för digitalisering. Därefter utföres spline- 455 10 15 20 25 30 35 543 6 interpoleringsberäkning i splineinterpoleringsenheten 3 och den resulterande formen hos glasögonbâgen skrives ut med hjälp av formutskrivningsenheten 6 för verifiering av att den utskrivna formen ansluter till glasögonbågens verkliga form.

När glasögonbågens verkliga form och den glasögon- bágsform som efter beräkning i splineinterpoleringsen- heten 3 skrivs ut medelst formutskrivningsenheten 6 inte ansluter till varandra approximeras formen genom tillägg av kompletterande punkter S.

När glasögonbågsformen M, vilken bestäms enligt splineinterpolation med hjälp av splineinterpolations- enheten 3, tillräckligt nära approximerar glasögonbàgens verkliga form förses bàgen med en identifieringsinforma- tion och digital information för huvudpunkterna (a~g) och de kompletterande punkterna S och identifierings- informationen för glasögonbågen lagras som formdata för glasögonbågen i den digitala minnesenheten 5.

Denna information kan sändas till en glasögontill- verkares fabrik när så erfordras.

En andra utföringsform för anordningen för data för formen hos glasögonbâgar skall härefter beskrivas.

Fig 5 är ett blockschema för den andra utföringsformen.

Denna andra utföringsform skiljer sig från den första utföringsformen i det att ett flytande krístalltecken- fönster 10 används som organ för mottagning av formen hos en glasögonbåge såsom en insignal och också som organ för alstring av formen hos glasögonbàgen som sin utsignal. Det betyder att istället för att digitaliserings- bordet mottar formen hos en glasögonbàge som en insignal och formutskrivningsenheten alstrar glasögonbàgsformen som en utsignal i den första utföringsformen mottar*' det flytande kristallteckenfönstret formen för en glas- ögonbàge som en insignal och alstrar den som en utsignal i den andra utföringsformen. Den andra utföringsformen har sålunda den fördelen att formen hos glasögonbágen enkelt kan jämföras.

I det följande kommer den andra utföringsformen 10 15 20 25 30 35 455 543 7 att beskrivas i detalj under hänvisning till fig 5. 10 betecknar ett flytande kristallteckenfönster med en flat skärm, 3 betecknar en beräkningsenhet för spline- interpolation, 4 betecknar en funktionsminnesenhet och 5 betecknar en minnesenhet för formdata. teckenfönstret att beskrivas under hänvisning till fig 6.

Först kommer I fig 6 placeras ett transparent ark ll, på vilket glas- ögonbàgens form har ritats, på teckenfönstret 10. M betecknar den utritade formen hos glasögonbågen och N betecknar en hárkorsmarkör. Denna hárkorsmarkör N kan förflyttas till varje önskat läge för X-koordinaterna och Y-koordinaterna. Hårkorsmarkören N flyttas, såsom visas i fig 7, till huvudpunkterna (A, B, ..., K, L) för glas: ögonbàgens form för plottning av de enskilda punkternas koordinatlägen. De plottade huvudpunkterna digitaliseras och lägesinformation avseende de digitaliserade huvud- punkterna (A-L) alstras som digital information om X-Y- koordinaterna. Liksom i fallet med den första utförings- formen utför splineinterpoleringsenheten 3 splineinterpola- tionsberäkningen på grundval av digital information om huvudpunkterna, varvid en splineformel, som jämt förbinder huvudpunkterna, väljs. I det fall dà det är svårt att enbart med huvudpunkterna åstadkomma en jämn form för glasögonbàgen àstadkommes liksom i fallet med den första utföringšformen ett flertal kompletterande punkter S och splineinterpolering utföres så att en jämn form för glasögonbágen erhålles.

Den andra utföringsformen är fördelaktig i det att i fallet med àstadkommande av kompletterande punkter S kan dessa fastställas under det att den som insignal till teckenfönstret pâlagda glasögonbågsformen M jäm- föres med den som utsignal från teckenfönstret alstrade glasögonbågsformen.

I det följande kommer det att beskrivas hur glasögon- linser, vilka är anpassade till en glasögonbåge, produceras på grundval av den tidigare nämnda minnesenheten för glasögonbâgsformer. Den som den första och andra utförings- 455 543 10 15 20 25 30 35 8 formen beskrivna anordningen 20 för data för glasögon- bågsformer placeras i en glasögonaffär. När en glasögon- båge har valts ut av en bärare i glasögonaffären överföres de föreskrivna värdena för den av bäraren önskade glas- ögonbágen och information, som erhållts med hjälp av anord- ningen, om den av bäraren önskade bàgen, till en glasögon- linstillverkares fabrik.

Bland dessa informationer är den information som rör utseendet hos glasögonbågen svårast att få grepp om.

Glasögonbàgens form är emellertid enkelt tillgänglig genom den i samband med den första och den andra utföringsformen beskrivna minnes- och reproduktionsenheten för glasögon- bágsformer. Glasögonlinsfabriken kan därför enkelt få grepp om de ordinerade värdena och formen hos glasögon- bågen, som erfordras för tillverkning av glasögonlinserna.

Pâ det ovan beskrivna sättet kan linstillverkarens fabrik förvärva den därtill överförda informationen, vilken överensstämmer med glasögonbärarens önskan. Genom beräkning av det läge där linstjockleken är som minst under anpassning till de erfordrade ordinerade värdena för linserna i glasögonbàgen och genom beräkning därefter av linsernas mittjocklek, som ger den erfordrade tjockleken i det läget, kan linserna behandlas sà att de får den yt- form som uppfyller de erfordrade föreskrivna värdena för linserna så att glasögonlinser i överensstämmelse med glas- ögonbågens form kan produceras.

Såsom beskrivits ovan digitaliseras enligt föreligg- ande uppfinning glasögonbàgens olika former för lagring som glasögonbágsformdata och när reproduktion av en glas- ögonbàges form önskas läses glasögonbàgsformdatana ut så att glasögonbâgen enkelt kan reproduceras. Utifrån glas- ögonbâgens form kan sålunda glasögonlinser i överensstäm- melse med glasbágen enkelt framställas på grundval av de erfordrade föreskrivna värdena. Föreliggande uppfinning avhjälper således den nackdel vid linsbehandling som kan hänföras till det stora avståndet mellan en glasögonaffär och en glasögonlinstillverkande fabrik.

Claims (3)

lO 15 g455 543 PATENTKRAV

1. l. Sätt för framskaffande av data för glasögonbågars form, k ä n n e t e c k n a t därav, att ett förutbe- stämt antal positioner (c, d, e, f, g) för extremsidopunk- ter hos en glasögonbåge inmatas i en dator under använd- ning av medel, som är inrättade att rita en glasögonbàgs- form (M), och positionsbehandlande organ (2, 10), vilka kan plotta de ritade positionerna för glasögonbàgen, att data för glasögonbágens form inmatas i datorn under ritningen och att data mellan nämnda extremsidopositio- ner återges på en bildskärm (6, 10) under användning av en splineinterpoleringsfunktion (3, 4), vilken pà för- hand lagrats i datorn.

2. Sätt enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t därav, att ett digitaliseringsbord användes i de posi- tionsbehandlade organen.

3. Sätt enligt krav 1, därav, att en flytande kristallteckenfönsterenhet (10) användes i de positionsbehandlande organen. k ä n n e t e c k n a t