SE448919B - Metod for att overfora informationsenheter i ett datornetsystem, samt datornetsystem for genomforande av metoden - Google Patents

Description

.J 448 919 tionsenheter i nätet mellan par av slutanvändare, när session- er har etablerats mellan dylika par. Dessa informationsenheter är av olika slag och hierarkiska nivåer i enlighet med de olika skikt, som de representerar. En beskrivning av dylika informa- tionsenheter och användningen därav i etablerade sessioner finns i en artikel av James D. Atchins: "Path Control: The transport network of SNA“ i IEEE Transactions on Communications, April 1980.

Den omfattande tillväxten och användningen av datanät i sam- hället av idag har skapat ett antal nya möjligheter inom modern datakommunikationsteknologi_ Vid datanät finns det många fler kontrahenter, som är istånd att kommunicera med varandra, än vid nät, som är uppbyggda med fasta förbindelser.

Det finns också många tillämpningar, som kräver kommunikation mellan två kontrahenter under blott ett kort tidsintervall, t.ex. platsbeställning och bankärenden.

I denna miljö skulle en stor mängd datorresurser bli erforder- liga för utförande av datorsessionsetableringsfunktionen för att de individuella paren skall kunna kommunicera med varandra.

Det nordiska datanätet, som beskrivs i publikationen "The Public Data Networks in the Nordic Countries", som utgivits i mars 1978 av det svenska televerket, är ett exempel på dator- nät, som utnyttjar uppkopplade förbindelser.

Såsom det framgår av patentkraven är föreliggande uppfinning avsedd att övervinna nackdelarna med tidigare kända datornät- system.

I enlighet med en föredragen utföringsform av föreliggande upp- finning är ett flertal oberoende terminaler grupperade till en enhet, vilken av en värddator i nätet betraktas och definieras 448 919 såsom en virtuell terminalenhet. Ett flertal lika eller olika sessioner definieras och etableras mellan applikationsprogram i värddatorn och den virtuella terminalen.

Dessa sessioner delas av alla fysikaliska terminalenheter i gruppen.

Enligt en annan utföringsform av uppfinningen kommer en session, som är etablerad mellan en slutanvändare vid en förbindelse- punkt i datornätet och ett applikationsprogram i värddatorn, att registreras såsom en delbar session, vilken kan delas av en andra slutanvändare vid andra förbindelsepunkter utan en ny sessionsetableringsprocedur.

Enligt ytterligare en utföringsform av uppfinningen erbjuds en eller flera sessioner mellan en värddators applikatione- program och dataterminaler vid ett datanäts värddator-IN/UT- -gångar för att delas av terminaler, vilka arbetar som sekundär- -IN/UT-gångsstationer i nätet.

En fördel med uppfinningen är, att de tids- och resurskrävande sessionsetableringsprocedurerna 1 ett datornät reduceras.

En annan fördel med uppfinningen är att gensvarstiden för en dataterminal, som anropar ett datorapplikationsprogram, redu- CeraS .

Föreliggande uppfinning är speciellt lämplig i sådana miljöer, där en stor mängd meddelanden av typ kort transaktion cirku- lerar i ett datornät mellan slutanvändare, och där sessions- etableringstiden är avsevärd jämförd med den totala behand- lingstiden i en session.

Uppfinningen kommer nu att beskrivas i en miljö som i huvud- sak är baserad på IBM SNA-arkitekturen, men uppfinningen är ..-ii 448 919 ej begränsad till någon speciell typ av nät. Ett typiskt SNA- -nät beskrivs i IBM Manual "Advanced Communication Functions for virtual Teiecommunications Access Mechbd", Gcz?-0463-2, februari 1981.

En detaljerad beskrivning av uppfinningen kommer nu att lämnas med hänvisning till bifogade ritningar, där: Fig. l är ett blockschema över ett datornätsystem enligt före- liggande uppfinning; Fig. 2 visar uppbyggnadsskikt enligt föreliggande uppfinning; Fig. 3 visar en bas-länkinformationsenhet; Fig. 4 är ett första exempel på en transmissionsinledning; Fig. 5 visar ett andra exempel på en transmissionsinledning; Fig- 6 är ett blockschema över ett datornät, som innefattar uppkopplade förbindelser; Fig. 7 är ett funktionsdiagram avseende sessionsetablerings- sekvenser för uppkopplade förbindelser; Fig. 8 visar en annan utföringsform av ett datornät, som inne- fattar uppkopplade förbindelser; Fig. 9 är ett funktionsdiagram för nätets i fig. 8 funktion.

Fig. l visar ett datornät, som innefattar en värddator 1 inom en domän A och en värddator 9 inom en domän B. En kommunika- tionsstyrenhet 2 är ansluten till värden l via en kanal 16, och en lokal gruppstyrenhet 4 är via en kanal 15 ansluten till 448 919 värden. Kommunikationsstyrenheten 2 är ansluten till en fjärr- gruppstyrenhet 5 via en SDLC (synkrondatalänkstyrning) länk 21.

Kommunikationsstyrenheten 2 är också kopplad via en länk 25 'till en fjärrkommunikationsstyrenhet 6 och med hjälp av länkar 22-24 till terminaler 3l-33, som bildar en terminalgrupp 3. En tvärdomänlänk 26 förbinder kommunikationsstyrenheten 2 med en fjärrkommunikationsstyrenhet ll i domänen B. I domänen B visas också en kommunikationsstyrenhet 10, som är inkopplad mellan värddatorn 9 och fjärrkommunikationsstyrenheten ll.

Värddatorn l innefattar ett operativsystem 17, ett flertal applikationsprogram 13 och en virtuell telekommunikationsaccess- metod (VTAM) 12, som innefattar en systemservicekontrollpunkt (SSCP)-komponent 14.

Varje element i nätet enligt fig. l, som kan sända eller mot- taga data, är tilldelad en nätadress och betraktas såsom en nätadressbar enhet (NAU). Nätadressen identifierar entydigt elementet oberoende av om elementet är en anordning, t.ex. en terminal eller en terminalstyrenhet, ett program, t.ex. ett applikationsprogram i en gruppstyrenhet eller i en värd- dator, eller en del av en accessmetod, såsom exempelvis ÜTAM.

Nätadressen innehåller den information, som är nödvändig för att dirigera data till destinationen. Tre typer av nätadresser- bara enhet definieras: systemservicekontrollpunkt (SSCP), fysikaliska enheter (PU) och logikenheter (LU).

Systemservicekontrollpunkten (SSCP) 14 i värddatorn l är den komponent i VTAM, som har överinseendet över nätet. SSCP ut- för sådana funktioner som att aktivera nätet och passivera det, bidraga till etablering och avslutande av kommunikationen mellan nätadresserbara enheter och att reagera för nätproblem, såsom exempelvis fel på en länk eller en styrenhet. För att utföra dessa funktioner måste SSCP vara i stånd att kommuni- cera med fysikaliska enheter och logikenheter i det nät, över 448 919 vilket den har överinseende.

En fysikalisk enhet (PU) markeras i fig. 1 såsom PU inuti en cirkel. Den är en del av en anordning, vanligen i program- eller kretsform eller båda delarna, som utför styrfunktioner för den anordning, vari den är lokaliserad, och i vissa fall för andra anordningar, vilka är anslutna till den anordning, som inrymmer den fysikaliska enheten. För de anordningar, som den fysikaliska enheten styr, vidtager den åtgärder under akti- vering och passivering, under återhämtning efter fel och re- synkronisering, under test och under insamling av statistik beträffande anordningens funktion. Varje anordning i nätet hör samman med en fysikalisk enhet. I den lokala gruppstyren- heten 4 finns en fysikalisk enhet 41, och i fjärrgruppstyr- enheten 5 finns en fysikalisk enhet Sl. Det finns också fysi- kaliska enheter i lokalkommunikationsstyrkretsen 2 och i fjärr- kommunikationsstyrkretsen 6.

En logikenhet är en anordning eller ett program, varmed en slutanvändare, en terminaloperatör eller en IN/UT-mekanism vinner access till nätet. En logikenhet kan vara inbyggd logik eller programvara, som hör samman med terminalsubsystem, eller en separat anordning eller ett applikationsprogram. För nätet är en logikenhet den källa, varifrån krav inkommer till nätet.

En logikenhet kan vara originlkällan men behöver ej vara det.

Kravinnehållet i den information, varpå kravet är baserat, kan härröra från en anordning, som styrs av logikenheten. Pâ samma sätt betraktar nätet en logikenhet såsom en destination för en kravenhet (RU).

I fig. l visas en logikenhet i form av bokstäverna LU inuti en cirkel. I värddatorn l finns ett flertal applikationsprogram- logikenheter 13. I lokalgruppstyrenheten 4 finns tvâ logiken- heter 42 och 43, som styr anordningarna 44 och 45. I gruppstyr- enheten 5 finns logikenheterna 52-54, som styr anordnings- 448 919 slingorna 55-S7. I en konventionell terminalgrupp 3 finns fysi- kaliska enheter och logikenheter för varje terminal. Dessa fysi- kaliska enheter är markerade 34-36 och logikenheterna 37-39.

Nätet enligt fig. l har till uppgift att etablera och styra kommunikationen mellan två logikenheter i nätet och motsvarande slutanvändare. Exempelvis skulle dylik kommunikation kunna etab- leras mellan terminalen 32 via länken 23, kommunikationsstyr- enheten 2, kanalen 16, VTAM 12 och ett applikationsprogram 13 i värddatorn l.

Innan funktionen i fig. 1 kommer att beskrivas ytterligare hän- visas till de uppbyggnadsskikt, som illustreras i fig. 2. En- ligt den angivna artikeln "OSI Reference Model" av Herbert Zimmermann visas en struktur med sju skikt. Det översta skik- tet är applikationsskiktet 71, vilket följs av presentations- skiktet 72, sessionsskiktet 73, transportskiktet 74, nätskiktet 75, datalänkskiktet 76 och det fysikaliska skiktet 77. Denna skiktade struktur 70 representerar en av två kommunikations- kontrahenter, som kommunicerar via nätet. En struktur 80, som innefattar motsvarande skikt 81-87, representerar den andra kommunikationskontrahenten. Två motsvarande skikt såsom presen- tationsskikt 72 och presentationsskiktet 82 kan anses kommu- nicera via en lika-till-lika-nivå 62. Pâ samma sätt kan data- länkskiktet 76 anses kommunicera med datalänkskiktet 86 via en annan lika-till-lika-anslutning 66.

De olika skiktens innebörd kan i korthet beskrivas på följande sätt. Applikationsskiktet hänför sig till själva konversa- tionen mellan två slutanvändare. Presentationsskiktet definierar typen av datapresentation för en dylik konversation, dvs. presentation i form av bildskärmindikering, utskrift, etc.

Sessionsskiktet avser etablering och styrning av en session mellan två slutanvändare för konversationsändamål. Transport- skiktet åstadkommer styrning från användarnod till användarnod Bai 448 919 via nätet, medan nätskiktet definierar styrningen mellan tvâ närliggande noder inuti nätet. Datalänkskiktet hänför sig till det protokoll, som används för dataöverföring via länken mellan tvâ noder, medan det fysikaliska skiktet avser de elektriska egenskaperna och signalbehoven i samband med en anslutning.

Föreliggande uppfinning hänför sig huvudsakligen till sessions- skikten 73 och 83 och dessas lika-till-lika-protokoll. Enligt föreliggande uppfinning utnyttjas sessionsdelning för att redu- cera access- och gensvarstiden i nätet. När nätet arbetar i en sessionsdelningsmod, blir sessionsskiktet 73 uppdelat i ett övre delat sessionsskikt 78 och ett nedre bas-sessions- skikt 79.

Nätet i fig. 1 avser systemnätarkitekturen (SNA), medan den skiktade strukturen i fig. 2 avser ISO-modellen. I SNA-arki- tekturen finns blott sex skikt enligt följande: slutanvändare, presentation, transmission och dataflöde, väg, datalänk och fysikaliskt skikt. Funktionerna hos ISO-modellens sessions- skikt är delvis inlagda i transmissions- och dataflödesskiktet och delvis i SNA-arkitekturens vägstyrskikt.

Dataflödet mellan olika noder i nätet eligt fig. l utgöres av ett flertal informationsenheter såsom visas i fig. 3. Krav- -svar-enheten (RU) 94 och en krav-svar-inledning (RH) 93 utgör bas-informationsenheten (BIU), som färdas från en slutanvändar- nod till en annan slutanvändarnod i nätet. En transmissions- inledning (TH) 92 inleder bas-informationsenheten för att styra enheten genom nätet. Transmissionsinledningen omfattar adressinformation och annan nödvändig information för trans- missionsstyrning. En krav-svar-enhet RU, som är utrustad med en krav-svar-inledning (RH) och en transmissionsinlcdning TU, kallas en väginformationsenhet (PIU) 96. När en dylik in- formtionsenhet sänds från en nod i nätet via en datalänk till en annan nod, adderas en länkinledning (LH) 91 till enhetens början, och en länkavslutning (LT) 95 får avsluta enheten. .-.,. 33 448 919 Härigenom uppbygges en bas-länkenhet (BLU) såsom visas i fig. 3. En baslänkenhet omfattar en eller flera väginformations- enheter.

Innan nätets i fig. l båda domäner A och B kan användas mäste värddatorns 1 operatör starta VTAM 12 i domän A, och värddatorns 9 operatör måste starta motsvarande accessmetod i domän B. När operatören på detta sätt initierar en domän med en order, ak- tiveras vissa eller samtliga av resurserna i domänen. Detta innebär, att sessioner etableras mellan SSCP 14 och de olika PU samt olika LU i domänen.

Det antages, att en slutanvändare av logikenheten 52 i grupp- styrenheten 5 i fig. l önskar kommunicera med ett applikations- program 13, t.ex. applikationsprogrammet l3a i Värddatorn 1.

Innan en sådan kommunikation kan etableras måste en session etableras mellan logikenheten 52 i gruppstyrenheten 5 och logikenheten l3a i Värddatorn 1. Sessionsetableringen startar med att logikenheten 52 sänder ett inkopplingskrav via länken 21, kommunikationsstyrenheten 2 och kanalen l6 till SSCP 14 i Värddatorn l. Ett sådant krav innehåller nodidentifierings- information och även ett förslag till sessionsparametrar att användas för kommunikationen. Sessionsparametrarna låter sessionens ändar få reda på vad den andra änden kommer att göra i olika kommunikationssituationer. Sessionsparametrarna är en sträng bitinställningar, som indikerar de regler, som skall följas i sessionen för sådana angelägenheter som krav- och svarssekvenser, upplösning och konkurrens, användning av kravkedjning, användning av klammer och användning av ändrings- riktningsindikatorer. Värddatorn l kan instämma eller kan ändra de föreslagna sessionsparametrarna. En inkopplingsmodtabell i VTAM l2 används för kontroll av sessionsparametrarna. Värd- datorn l kommer att sända ett "bind"-krav från VTAM 12 via kanalen 16, kommunikationsstyrenheten 12 och länken 21 till logikenheten 52 för gruppstyrenheten 5, varigenom en session etableras mellan logikenheten 52 och logikenheten l3a i värd- r ..-mr - _._ .J _ 448 919 10 datorn 1. En session har nu etalerats, och de båda slutanvändar- na av de båda logikenheterna kan nu utväxla krav-svar-enheter av den i fig. 3 visade typen. När kommunikationen har full- följts, avslutas sessionen av endera kommunikationssidan.

När en grupp 3 av terminaler 31-33 ofta utväxlar korta trans- aktioner med ett applikationsprogram, t.ex. applikationspro- grammet l3a i värddatorn l, kommer den icke produktiva sessions- etablerings- och sessionsavslutningsproceduren mellan terminal- logikenheterna och applikationsprogramenheten att kraftigt be- lasta värddatorn l. Enligt föreliggande uppfinning blir sådan icke produktiv belastning avsevärt reducerad genom att en grupp- adress tilldelas terminalgruppen 3. VTAM 12 kommer därefter att se terminalgruppen 3 såsom en enda nod, såsom en virtuell terminal i nätet, och kommer att använda gruppadressen för kommunikation med terminalerna i gruppen.

Kommunikationen mellan terminalgruppen 3 och applikations- programmet l3a i värddatorn 1 startas genom en konventionell sessionsetableringsprocedur mellan en terminal, t.ex. termi- nalen 31 i gruppen, och applikationsprogrammet l3a. När en session initieras, lagrar kommunikationsstyrenheten 2 både gruppens 3 gruppadress och terminalens 31 terminaladress och överför gruppadressen såsom en ursprungsadress via kanalen 16 till VTAM 12. När en session har etablerats mellan terminalen 31 och applikationsprogrammet l3a, kan en annan terminal, t.ex. terminalen 32, ansluta sig till eller dela denna session.

Väginformationsenheter (fig. 3), som utväxlas mellan termi- nalerna i grupp 3 och appliktíonsprogrammet l3a, dirigeras till en enda buffertarea för en enda session i VTAM 12. De väginformationsenheter, som mottages via kanalen 16 från VTAM 12 för kommunikationsstyrenhetens 2 räkning, innehåller grupp- adressen i transmissionsinledningen 92 enligt fig. 3, medan terminaladressen är inlagd i kravenheten94. Kommunikations- styrenheten kommer därefter att distribuera informationsan- heterna enligt terminaladresserna. 1 __.. Na.. 448 919 ll Det är viktigt att en session har etablerats mellan terminal- gruppen 3 och applikationsprogrammet l3a i värddatorn l innan sessionsdelningen kan utnyttjas. Om en terminal, t.ex. termi- nalen 33, håller på att sända en kravenhet vid en tidpunkt, då ingen session har öppnats, kommer VTAM 12 att analysera denna kravenhet och finna att ingen session har öppnats. VTAM 12 kommer då att returnera en kravenhet med vissa villkore- indikatorer inställda, som berättar för terminalen 33 att ingen session har etablerats. Terminalen 33 kommer då att initiera en session genom att sända ett konventionellt inkopp- lingskrav, varefter de övriga terminalerna kan dela denna nya session.

Sessionsdelning är möjlig mellan terminalerna i gruppen 3 enbart så länge som de olika terminalerna använder samma sessionsparametrar för kommunikationen. Om en terminal eller om applikationsprogrammet önskar använda andra sessionspara- metrar, kan en ny session etableras. Eftersom VTAM 12 blott ser en terminal i gruppen 3, innebär detta, att den tidigare sessionen måste avslutas innan den nya sessionen kan etableras.

En annan terminal kan då dela den nya sessionen genom att anpassa sin kommunikation till de nya sessionsparametervill- koren.

Den nyss beskrivna sessionsdelningsproceduren berör ej VTAM 12 utan hanteras i huvudsak på en lägre nivå av kommunika- tionsstyrenheten 2. Enligt en annan utföringsform av före- liggande uppfinning hanteras sessionsdelning på VTAM-nivå.

Det antages såsom ett exempel att logikenheten 52 i grupp- styrenheten har etablerat en session med applikationsprogram- met l3a i värddatorn. Det antages vidare, att en logienhet 61, som är ansluten till fjärrkommunikationsstyrenheten 6, avser att ta del i denna session på en sessionsdelningsnivà.

Datatrafiken mellan värddatorn l och logikenheten 52 i grupp- styrenheten 5 går över länken 21, kommunikationsstyrenheten 448 919 12 2 och kanalen 16. Datatrafiken mellan logikenheten 61 och app- likationsprogrammet i värddatorn l går via fjärrstyrenheten 6, länken 25, kommunikationsstyrenheten 2 och kanalen 16. Enligt SNA-arkitekturen har en transmissionsinledning 92 för en väg- informationsenhet (PIU) i fig. 3, som passerar länken 21, en- form FID 2 enligt fig. 4. Transmissionsinledningen vid formen FID 2 består av ett formidentifieringsfält 101, ett destina- tionsadressfält 102, ett ursprungsadressfält 103 och ett sek- vensnummerfält 104. En väginformationsenhet, som färdas utmed länken 25 och via kanalen 16, har en form FID 1 enligt fig. 4.

Transmissionsinledningen vid formen FID 1 innehåller ett data- summafält 105.

Logikenheten 61 sätts i stånd att dela en aktiv session mellan logikenheten 52 i gruppstyrenheten 5 och logikenheten l3a i värddatorn 1 genom att transmisionsinledningen i FID 1 i fig. 4 modifieras. Ett sessionsidentifierarfält 106 används för sessionen LU 52 - LU l3a och adderas till transmissionsinled- ningen. Detta fält innehåller en flaggbit 107, som när den är inställd indikerar att transmissionsinledningen representerar en delbar sessionsinformationsenhet. Övriga bitar i SSID-fältet 106 definierar entydigt namnet på den etablerade sessionen mellan LU 52 och LU l3a. VTAM 12 lagrar sessíonsidentifierar- fältet 106 i en sessionsidentifierartabell (138, fig. 6). När LU 61 ansluter sig till denna tidigare etablerade session, måste modifierade transmissionsinledningar av den i fig. 4 visade typen, dvs. FID lM, användas tillsammans med fältet 106 och markeras med samma bitar som för den etablerade huvud- sessionen mellan LU 52 och LUl3a. När en sådan väginformations- enhet mottages av VTAM 12 från LU 61, är destinations- adressfältet 102 detsamma som för den av logikenheten 52 initierade huvudsessionen, dvs. applikationsprogrammets LU l3a adress. Ursprungsfältet 103 är emellertid annorlunda; det är logikenhetens 61 adress. VTAM 12 avsöker därefter fältet 106 och finner att sessionsdelningsbiten 107 är "TILL". Den jäm- 448 919 13 för därefter detta fält 106 med den lagrade informationen i sessionsidentifierartabellen och kommer att påträffa en mot- svarande sessionsidentifierare för den session, som hade sitt ursprung i logikenheten S2. Därför kommer en kravenhet, som överförs med en sådan väginformationsenhet, att befordras till samma mottagande buffertkö i VTAM som om den skulle ha mot- tagits från den ursprungliga logikenheten 52.

Uppfinningen kommer nu att beskrivas mera detaljerat med hän- visning till fig. 5, 6 och 7 för ett nät med uppkopplade för- bindelser, t.ex. det nordiska datanätet.

I fig. 6 visas en terminalgrupp 3, som innefattar terminalerna 31, 32 och 33, vilka var och en är ansluten till en motsvar- ande IN/UT~gång 171, 172 och 173. Dessa IN/UT-gångar är före- trädesvis standardiserade X2l-IN/UT-gångar enligt CCITT-rekom- mendationen, vilka via ett uppkopplat datanät 160 ansluts till andra existerande X21-IN/UT-gångar 161, 162 och 163. En annan terminal eller terminaler 175 med IN/UT-gång 174 representerar andra terminaler i nätet, vilka ej hör till gruppen 3. Det antages, att terminalerna 31-33 och 175 är utrustade med auto- matiska anropsenheter. Terminalerna 31-33 och 175 med IN/UT- gångarna 171-174 representerar nätets sekundärsida, medan pri- märsidan representeras av IN/UT-gångarna 161-163, som är an- slutna till kommmunikationsstyrenheten 2.

En session kan etableras mellan en sekundärterminal 31 och ett primärapplikationsprogram l3a för utväxling av Väginfor- mationsenheter (PIU) mellan de båda slutanvändarna av en dylik session. En väg kommer då att existera mellan terminalen 31 och appliktionsprogrammet 13a enligt följande: Terminalen 31, IN/UT-gången 171, en länk 22, en IN/UT-gång 161, en led- ning 164, en ledning 165 i en avsökare 156 i kommunikations- styrenheten, en buffert 155 i styrenheten, en linkstyrenhet 154 i styrenheten, en vägstyrenhet 153 i styrenheten, en an- 448 919 14 slutningspunktövervakare 152 i styrenheten, en kanaladapter 151 i styrenheten, en kanal 16, buffertpoler 133 i värddatorn l, gränsen 136 mellan buffertnolerna 133 och applikationspro- grammet l3a och en buffert 137 i applikationsprogrammet l3a.

En väginformationsenhet, som sänds från en terminal 31 i rikt- ning mot applikationsprogrammet l3a, är utrustad med en trans- missionsinledning 92 enligt fig. 3 och har en form, som visas i fig. 5. En dylik transmissionsinledning är av formtypen FID 3 och innefattar ett formidentifierarfält 101, som liknar fältet 101 i fig. 4. Det innehåller vidare ett lokalsessionsidenti- fierarfält lll, som entydigt identifierar terminalen 31 för kommunikationsstyrenheten 2. Enligt föreliggande uppfinning blir den konventionella transmissionsinledning FID 3, som an- vänds i SNA-arkitekturen, modifierad av fältet 112, som inne- fattar ett identifierarfält för delad session. Detta fält inne- håller en bit, som är "TILL", när möjligheten delad session utnyttjas. Det innefattar också information om den huvudsession, som är delbar.

När en väginformationsenhet, som sänds från terminalen 31, har passerat nätet 160, avsökaren 156, buffrarna 155 och länkstyr- ningen 154 i kommunikationsstyrenheten, kommer den att nå väg- styrningen 153 och vidare anslutningspunktövervakaren 152 i kommunikationsstyrenheten. Vägstyrningen 153 kommer att ändra transmissionsinledningen hos denna väginformationsenhet från den modifierade formen FID 3M i fig. 5 till den modifierade formen FID lM i fig. 4, varigenom innehållet i fältet 112 i FID 3M blir överfört till fältet 106 i FID lM. Denna nya trans- missionsinledning FID lM kommer att sätta VTAM 12 i stånd att dirigera den väginformationsenhet, som kommer från kanaladaptern 151 och kanalen 16, till värddatorn. Denna dirigering utföres av transmissionssubsystemkomponenten 132 i VTAM 12.

När VTAM 12 startas i en domän såsom exempelvis domänen A i fig. 1, kommer ett antal sessioner att etableras mellan system- 448 919 15 servicekontrollpunkten (SSCP) 14 och de olika fysikaliska enheterna och logikenheterna i domänen. Dessa sessioner etab- leras med hjälp av VTAM-krav såsom exempelvis "aktivera PU" och "aktivera LU". En aktiverad logikenhet kan då etablera en session med ett applikationsprogrms logikenhet i värd- datorn enligt vad som beskrives i anslutning till fig. l.

Detta gäller emellertid ej sådana resurser som terminaler, vilka via uppkopplade förbindelser är anslutna till värd- datorn. Sådana terminaler blir ej aktiverade under domän- initieringstiden. En sessionsinitiering mellan en terminal via en uppkopplad förbindelse och ett värdapplikationsprogram är därför mycket mer komplicerad och tidskrävande än sessions- initiering via fasta förbindelser.

Fig. 7 är en schematisk illustration av en sessionsetablerings- procedur i ett uppkopplat datanät enligt fig. 6.

Funktionen börjar med att nätets operatör avger en order "variera" från manöverbordet vid värddatorn l. "Variera"- -ordern behandlas av SSCP-komponenten 131 i VTAM 12. SSCP 131 sänder därpå ett "aktivera länk"-krav (RU) till kommunikations- styrenheten 2. Kommunikationsstyrenheten 2 svarar med ett "klart svar" RU till SSCP 131. SSCP l3l sänder då "aktivera anslut in" RU till kommunikationsstyrenheten 2, som svarar med "klart svar" RU. Kommunikationstyrenheten 2 är nu redo att mottaga inkommande anrop från terminalerna via nätet 160.

Det antages, att terminalen 31 i gruppen 3 eligt fig. 6 önskar etablera en session med ett applikationsprogram l3a i värd- datorn l. Den kommer då att använda sin automatiska anrops- enhet för att anropa en av IN/UT-gångarna i kommunikations- styrenheten 2, t.ex. IN/UT-gången 161. En anslutningslänk 22 kommer då att etableras mellan sekundär IN/UT-gången 171 i tefmínalen 31 och primär IN/UT-gången 161 i kommunikations- tyrenheten 2. Ett sådant inkommande anrop visas i fig 6 och 7 448 919 16 såsom riktat från den fysikaliska enheten 34 i terminalen till kommunikationsstyrenheten 2. Det inkommande anropet besvaras av kommunikationsstyrenheten 2 med en RU "stationsidentifier- ingskrav“ "XID Vem är du?", som sänts till den fysikaliska enheten 34. Enheten 34 svarar genom att sända sin identifiering "XID svar" till kommunikationsstyrenheten 2.

En konversation kommer nu att starta mellan kommunikationsstyr- enheten 2 och SSCP 131 i värddatorn 1. Kommunikationsstyren- heten 2 kommer att sända en "kravkontakt“, som är en "lyft telefonlur"-RU till SSCP. SSCP svarar med en "inställ styrvektor" RU till kommunikationsstyrenheten 2. Denna RU definierar vissa villkor för den session, som skall etableras mellan PU34 och SSCP 131. Kommunikationsstyrenheten svarar med ett "klart svar" till SSCP 131. SSCP 131 sänder då en "kontakt" RU till kommu- nikationsstyrenheten 2. Kommunikationsstyrenheten 2 svarar åter med "klart svar", som följs av en "kontakt upprättad" RU.

SSCP 131 kommer nu att sända en "aktivera fysikalisk enhet" RU till den fysikaliska enheten 34, vilket aktiverar denna en- het. Den fysikaliska enheten 34 returnerar ett "klart svar" till SSCP 131. Härnäst sänder SSCP l3l en “tilldela nätadress" RU till kommunikationsstyrenheten 2, som svarar med ett "klart svar". SSCP sänder då en RU "inställ styrvektor" till kommunika- tionsstyrenheten, som svarar med ett "klart svar". Denna styr- vektor gäller logikenheten 37 i terminalen 31. SSCP l3l fort- sätter att sända en RU "aktivera logikenhet" till logikenheten LU 37 i terminalen 31. Detta aktiverar logikenheten i terminalen 31, som svarar med en RU "klart svar" till SSCP. Detta avslutar proceduren för att etablera en session mellan systemservice- kontrollpunkten 131 i VTAM 12 och den fysikaliska enheten 34 och en annan session mellan SSCP 131 och logikenheten 37 i terminalen 31. En session kan nu etableras mellan LU37 och ett applikationsprogram såsom exempelvis applikationsprogrammet l3a i värddatorn 1 som om terminalen 31 skulle ha anslutits 448 919 17 till värddatorn via ej uppkopplade förbindelser.

En session initieras av att logikenheten 37 sänder en RU "in- koppling" till SSCP 131. Detta inkopplingskrav innefattar en uppsättning parametrar, som föreslås bli använda för den session, som skall etableras. SSCP kommer att sända en "styr initiera" (Cinit)-krav till applikationsprogrammet l3a, vilket kommer att fungera såsom en primär logikenhet i sessionen. Primärlogik- enheten 13a svarar genom att avge en makroinstruktion "OPNDST" till SSCP 131. När denna makroinstruktion utföres av VTAM l2, kommer de sessionsparametrar som framkommer vid inkopplings- kravet att kontrolleras mot en inkopplingsmodtabell (LMT) 135 i tabellarean 134 inom VTAM 12 i fig. 6. Ett antal styrblock i en styrblockarea 140 kommer att etableras, såsom exempelvis ett nodidentifierarstyrblock (NIB) l43, som identifierar sekundärnoden för den session, som skall etableras, dvs. logik- enheten 37. Ett sessionsidentifierarstyrblock (SIB) 142, som definierar den aktuella sessionen, kommer också att etableras samt ett funktionsövervakningsstyrblock (FMB) l4l för denna session.

SSCP l3l kommer att sända en RU "bind" till sekundärlogiken- heten 37. Denna bind-RU kan innehålla samma sessionsparametrar som det ursprungliga inkopplingskravet eller också kan den innehålla sessionsparametrar, som har ändrats av VTAM. Sekundär- logikenheten 37 sänder därpå ett svar, som accepterar eller avvisar dessa sessionsparametrar. Om sessionsparametrarna accepteras, kommer SSCP l3l att sända en RU "starta data- trafik" till sekundärlogikenheten 37. En session har nu etab- lerats mellan en sekundärlogikenhet 37 och en primärlogiken- het l3a.

När en PIU med en transmissionsinledning av typ FID 3 enligt fig. 5 mottages av vägstyrenheten 153, fig. 6, från terminalen 31, ändrar denna transmissionsinledningen till formen FID l å __ v. .. .....;._..___.-...., na... 448 919 18 enligt fig. 4 enligt vad som tidigare beskrivits. Denna PIU kommer att sändas över kanalen 16 till värddatorn 1 och diri- geras av transmissionssubsystemkomponenten 132 till en sär- skild buffertarea i buffertpolerna 133, som definieras av FMB- -blocket l4l. RU 94 i PIU 96 (fig. 3) kommer därefter att överföras från VTAM-bufferten 133 till applikationsprogram- bufferten 137. Pâ samma sätt kommer en RU från applikations- programbufferten 137 att överföras till den VTAM-buffert 133, som tilldelas av FMB-blocket 141 och byggs in i en PIU av TSC-komponenten 132, som adderar en transmissionsinledning 92.

TSC-komponenten 132 kommer därefter att dirigera denna PIU till kommunikationsstyrenheten 2 och till dennas anslutnings- punktövervakare 152 och vidare till vägstyrningen 153. Väg- styrningen 153 kommer därefter att ändra transmissionsinled- ningen med formen FID1 till formen FID3 för vidare överföring till terminalen 31.

Den beskrivna sessionsetableringsproceduren kan användas för att etablera en session mellan ett värdapplikationsprogram och en grupp terminaler 3 i fig. 6. Detta betyder att när en session etableras mellan terminalen 31 och applikationspro- grammet l3a blir innehållet i sessionsdelningsidentifierar- fältet 112 i den modifierade transmissionsinledningen FID 3M i fig. 5 lagrat i en sessionsdelningsstyrtabell (SSCT) 158 i anslutningspunktövervakaren 152 inom komunikationsstyren- heten 2. En annan terminal 32 kan därefter dela denna etab- lerade session genom användning av samma SSID-information 112 i sin transmissionsinledning, när den sänder en PIU till app- likationsprogrammet l3a. Denna SSID-information jämföres med lagrad data i SSCT 158 för dirigering av denna PIU till samma , destination som för huvudsessionen. En dylik sessionsdelning ut- förs på kommunikationsstyrenhetsnivâ. De väginformationsen- heter, som utväxlas mellan kommunikationsstyrenheten 2 och värdedatorn 1, kommer att använda gruppadressen för terminal- grupp 3 i ursprungsadressfältet 103 (fig. 4) i sina trans- missionsinledningar 92 (fig. 3). ._ ...sasfu-wv - 448 919 19 ' När en station utanför gruppen 3, såsom exempelvis en terminal 175, delar en etableras session, måste SSID-informationen i fältet l06 i en transmissionsinledning för huvudsessionen, t.ex. terminal 3l-applikationsprogràmmet l3a, lagras i en session- delningstabell SST 138 i VTAM 12. En PIU, som passerar från terminalen 175 längs en delad session i riktning mot applika- tionsprogrammet l3a, kommer att dirigeras till sin destina- tionsbuffert i VTAM 12 av transmissionssubkomponenten 132, som jämför SSID-informationen i PIU med lagrad information i tabellen 138. Om det finns en listingång, som definierar en huvudsession, får RU-delen av denna.PIU köa till den VTAM- -buffert 133, som tidigare tilldelats motsvarande huvudsession.

Fig. 8 och 9 beskriver en annan utföringsform av föreliggande uppfinning.

Enligt fig. 8 är en värddator l ansluten via en kanal 16 till en kommunikationsstyrenhet 2. Ett flertal terminaler 281-284 är var och en ansluten till motsvarande sekundär IN/UT-gångar 271-274 i ett uppkopplat datanät 260, t.ex. det nordiska datanätet. Ett flertal primär IN/UT-gångar 261-263 vid nätet 260 är anslutna till primär IN/UT-gångar 251-253 vid kommu- nikationsstyrenheten. IN/UT-gångarna 261-263 är företrädesvis standardiserade X2l-IN/UT-gångar.

Ett exempel på kommunikationsstyrenheten 2 är IBM styrenheten 3705, som beskrivs i manualen "IBM 3704 and 3705 Communica- tions Controllers, Principle of operations" GC30-3004-6, oktober 1979.

Ett exempel på terminalcrna 281-284 är den IBM-terminal av typ 3275, som beskrivs i IBM-manualen "An introduction to the IBM 3270 Information Display System" GA27-2739-14, februari l982. 448 9-19 20 Det antages att terminalerna 281-284 representerar ett stort antal terminaler, som skall användas för kommunikation med ett applikationsprogram 213 i värddatorn 1 på transaktionsbasis.

Transaktioner, som skall sändas över nätet, är relativt korta meddelanden, men transaktionerna förekommer ofta. Vid ett kon- ventionellt datanät skulle dylik transaktionstrafik kräva en synnerligen stor mängd sessionsetableringar och -avslutningar, vilket skulle resultera i en mycket hög värddatorbeläggnings- tid jämfört med den användbara behandlingstiden för transak- tionerna. Lösningen på ett dylikt trafikproblem är då sessions- delningssystemet enligt föreliggande uppfinning.

Ett flertal parallella sessioner 241-243 blir etablerade mel- lan primärhalvsessioner (den primära delen av en session) 201-203 i applikationsprogrammet 213 och sekundärhalvsessioner (sessionens sekundärdel) 231-233 för kommunikationsstyrenhets IN/UT-gångarna 251-253. Dessa sessioner aktiveras av sessioner 341-343, som etableras mellan systemservicekontrollpunkten (SSCP) 294 i värddatorn och fysikaliska enheter 221-223 för IN/UT-gångarna 251-253 i kommunikationsstyrenheten 2 och liknande sessioner mellan SSCP 294 och logikenheterna 231-233 för dessa IN/UT:gångar. Varje halvsession på primärsidan för applikationsprogrammet 213 kommer att innefatta ett nodiden- tifiererbleek (ma) 291-293. I exemplet enligt fig. s vieee tre parallella sessioner 241-243 mellan applikationsprogrammet 213 och tre IN/UT-gångar 251-253 i kommunikationsstyrenheten.

Det är givetvis uppenbart inom tekniken att vilket som helst antal parallella sessioner och IN/UT-gångar kan användas.

Ett exempel på sessioner, som etableras mellan kommunikations- styrenhetsutgångar och ett värddatorapplikationsprogram visas i IBM-manualen “IBM X.25 NCP Packet Switching Interface" GC30-3080-1, juni 1982.

I _. 448 975 21 Terminalerna 281-284 ses såsom en terminalgrupp 203, där samt- liga terminaler är av samma typ och använder samma sessions- parametrar. Terminalerna 281-284 och dessas sekundär IN/UT- gângar 271-274 skall anslutas till primär IN/UT-gångarna 261-263 genom användning av ett gruppnummer. Detta betyder, att terminalen 281 för IN/UT-gången 271 kommer att slå ett gruppnummer för anslutningsetablering till en primär IN/UT- gång, vilket kan leda till en anslutning 276 mellan IN/UT- -gångarna 271 och 262. Om IN/UT-gången 262 skulle vara upp- tagen, t.ex. av en anslutning 277, kan IN/UT-gången 271 lyckas bli ansluten till IN/UT-gången 261, som är kopplad via led- ningen 264 till kommunikationsstyrenhets IN/UT-gången 251.

Datatrafiken mellan en terminal, t.ex. terminalen 281 i fig.8, och värddatorn l kommer nu att beskrivas med hänvisning till fig. 9. Det antages, att terminalen 281 anropar kommunika- tionsstyrenheten 2 via nätet 260 med användning av grupp- numret för IN/UT~gångarna 261-263, och att den lyckas nå IN/UT-gången 262 via anslutningslänken 276. Ett dylikt "In- kommande anrop" i fig. 9 besvaras av kommunikationsstyren- heten med ett stationsidentifierarkrav XID "Vem är du?".

Terminalen kommer därefter att svara med "XID-svar" som talar om stationsadressen för kommunikationsstyrenheten och dess- utom för applikationsprogrammet 213 med användning av den session 242, som tidigare etablerats mellan applikations- programmet 2l3 och IN/UT-gången 252 i kommunikationsstyr- enheten 2. Applikationsprogrammet i värddatorn sänder då ett krav “Vad kan jag göra för dig?", varefter terminalen svarar med ett "Krav transaktion ID". Detta transaktionskrav inne- fattar identifikationsinformation, t.ex. ett lösenord. Kravet besvaras av applikationsprogrammet genom att transaktionen bekräftas eller avslås. När bekräftelsen är positiv kommer ett datautbyte att starta mellan terminalen 281 och applika- tionsprogrammet 213 med användning av den tidigare etablerade sessionen mellan applikationsprogrammet 213 och IN/UT-gången 448 919 '22 252, vilken session visas såsom sessionen 242 i fig. 8. När transaktionen har fullföljts, kommer terminalen att sända ett meddelande "Slut transaktion" till applikationsprogrammet 213, som svarar med en "Bekräftelse". Terminalen 281 kommer därefter att bryta förbindelsen 276 efter att ha sänt ett krav "Slut kontakt" till applikationsprogrammet i värddatorn.

Datanätsystemet i enlighet med fig. 8 och 9 kan exempelvis användas för en banktillämpning. Applikationsprogrammet 213 i värddatorn l är anslutet till en databas, och terminalerna i terminalgruppen 203 kommunicerar med en dylik databas på transaktionsbasis via applikationsprogrammet 213.

När nätoperatören startar nätet pâ morgonen en arbetsdag, kommer värddatorn först att etablera de tre parallella session- erna 241-243 mellan_applikationsprogrammet och kommunikations- styrenhets IN/UT-gångarna 251-253. Detta betyder att terminal- gruppen 203 från VTAM 12 i värddatorn betraktas såsom tre fysikaliska enheter 221-223, tre logikenheter 231-233 och tre länkar 251-253 i stället för såsom en fysikalisk enhet och en lqgikenhet för varje terminal i gruppen 203. VTAM 12 kommer också att till dessa tre fysikaliska enheter och logik- enheter i kommunikationsstyrenheten 2 tilldela nätadresser.

Det torde vara underförstått, att systemet enligt fig. 8 och 9 avsevärt reducerar sessionsetablerings- och -avslutnings- arbetet jämfört med konventionellt internt sessionsarbete för uppkopplade förbindelser. Det är underförstått, att de fysi- kaliska enheterna 221-223 och logikenheterna 231-233 i kommu- nikationsstyrenheten blir aktiverade på konventionellt sätt, när nätet startas av nätoperatören vid värddatorn l på mor- gonen en arbetsdag. Detta etablerar sessionerna 341-343 mellan SSCP 294 och nämnda fysikaliska enheter och logikenheter.

De parallella LU-LU-sessionerna 241-243 kan därefter etableras företrädesvis från primärvärddatornsidan. Vid en sådan sessions- 448 919 23 etableringsprocedur är sessionsparametrarna dispositiva lik- som i ett konventionellt system, och ett konventionellt "bind"- krav utnyttjas för att avgöra vilka sessionsparametrar som skall användas. Det kan därför sägas, att sessionerna 241-243 ej är fixerade utan kan anpassas till den typ av tillämp- ningar som behövs för att betjäna terminalerna i gruppen 203.

Det är emellertid viktigt att samtliga tre sessioner 241, 242 och 243 använder samma sessionsparametrar samtidigt där- för att terminalerna i gruppen 203 slumpvis anslutes till de tre IN/UT-gångarna 261-263. 7 Den tid T, t.ex. sessionerna 241-243, varar, är upp till flera timmar. Tiden Tl för en sessionsetableringsoperation är av storleksordningen hundratal millisekunder. Tiden t, som en transaktion varar, är företrädesvis nâgra få sekund- er, medan själva behandlingstiden tl för en transaktion i värddatorn blott är nâgra få millisekunder. Detta betyder, att t är minst en storleksordning mindre än T, och att tl är minst en storleksordning mindre än Tl.

Föreliggande uppfinning reducerar den totala gensvarstiden för de anropande terminalerna, därför att ingen sessionsetab- leringstid Tl behövs i datorn l för varje transaktion.

Föreliggande uppfinning är ej begränsad till SNA-arkitekturen med ett strikt centraliserat styrsystem, som använder en systemservicekontrollpunkt 294. Styrsessionerna 341-343 skulle därför kunna ersättas med något annat slags nätstyrsystem.

Den väsentliga uppfinningsiden är att en eller ett flertal delbara sessioner, vilka företrädesvis etablers enligt dis- positiva sessionsparameterregler, används för betjäning av ett flertal användarstationer eller terminaler.

Föreliggande uppfinning är ej heller begränsad till den be- skrivna utföringsformen. Det ligger t.ex. inom uppfinningens ii 448 919 24 ram, att etablera flera parallella sessioner 242-1, 242-2, 243-3 ... i fig. 8 mellan en primär logikenhet 202 och en sekundär logikenhet 232 för en IN/UT-gång 252. Dessa sessioner skulle etableras med olika sessionsparametrar, vilket skulle sätta terminaler med olika sessionsparametrar i stånd att bli anslutna till samma IN/UT-gång. I enlighet med en dylik modifikation skulle en anropande terminal 281-284 identifiera sin sessionstyp, dvs. vilka parametrar och vilken session bland ett flertal sessioner 242-l t.o.m. 242-3 som skulle användas, företrädesvis med hjälp av ett sessionsidentifierar- fält lll eller 112, se fig. 5, i transmissionsinledningen för varje PIU. Den väsentliga uppfinningsiden är att en etablerad session delas av tvâ eller ett flertal användare.

Det ligger också inom ramen för föreliggande uppfinning att etablera ett flertal parallella sessioner mellan varje primär IN/UT-gång och ett flertal applikationsprogram 13. Detta be- tyder, att alla terminaler 28l-284 kan använda vilken som helst IN/UT-gång 261-263 för en anslutning till viket som helst applikationsprogram 13. Ett dylikt system är den mest generella formen av sessions- och IN/UT-gångsdelning i data- nätet.

Vid ett dylikt system skulle varje applikationsprogram 13 bland en första mängd applikationsprogram ha en session etablerad till varje primär IN/UT-gång av en andra mängd primär IN/UT-gångar 251-253. Var och en av en tredje mängd sekundärdataterminaler 281-284 är då anpassade att anropa vilken som helst primär IN/UT-gång för transaktionsutbyte med vilket som helst applikationsprogram. Nätet 260, som förbinder sekundärterminal IN/UT-gångarna 271-274 med primär IN/UT-gångarna 261-263, kan vara antingen ett nät med upp- kopplade förbindelser eller ett nät, som arbetar i paket- utväxlingsmod. Det är emellertid viktigt, att en informations- enhet, en PIU, som når en primär IN/UT-gång 261-263 från en

Claims (18)

448 919 25 sekundär IN/UT-gång 271-274, som är ansluten till en sekundär- terminal 281-284, är försedd med sessionsidentifierarinforma- tion lll, ll2 eller 106 enligt fig. 4 och 5 för att kommunika- tionsstyrenheten 2 skall kunna dirigera en sådan PIU till den valda sessionen bland de sessioner, som förgrenas från denna IN/UT-gång, i avsikt att nå det önskade applikationsprogrammet 13. Exempel på olika typer av sessionsparametrar, som kommer till användning för olika typer av sessioner, återfinns i IBM- -manualen "System Network Architecture Reference Summary" GA27-3136-4, januari 1981. Patentkrav

1. l. Metod för att överföra informationsenheter i ett dator- nätsystem, innefattande etablering av en första session mellan en första adresserbar nod (l3a) i en värddator (l) och en andra adresserbar nod (31) i en station, som är ansluten till nätet, vilken sessionsetableringsprocedur innefattar definiering av en uppsättning sessionsparametrar bland en mångfald parametrar, som skall användas i sessionen, vilka parametrar definierar de kom- munikationsregler, som skall följas vid sessionens båda ändar, k ä n n e t e c k n a d av delning av den etablerade första sessionen med en tredje adresserbar nod (32), för utväxling av informationsenheter (96) mellan den första noden (l3a) och den tredje noden (32) utan etablering av en andra session samt iden- tifiering till systemet av varje informationsenhet som sänds eller mottages av den tredje noden i den delade sessionen såsom en informationsenhet, som hänför sig till den etablerade första sessionen, vilken identifiering åstadkommes medelst sessionsiden- tifierardata i varje överförd informationsenhet.

2. Metod enligt patentkravet l, k ä n n e t e c k n a d därav, att identifieringen av en informationsenhet göres genom jämföring av sessionsidentifierardata (106, 112) i en transmissionsinled- 448 919 26 ning (92) i informationsenheten med i systemet lagrad sessions- identifierardata (138, 158).

3. Metod enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att identifieringen av en informationsenhet âstadkommes medelst sessionsidentifierardata i form av en gruppadress i informations- enhetens ursprungsadressfält (103).

4. Metod enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att identifieringen av en informationsenhet âstadkommes medelst sessionsidentifierardata i form av en adress (103) för en in/ut- port (251-253) för en kommunikationsstyrenhet (2).

5. Metod enligt patentkravet l där datornätet (260) inne- fattar ett antal adresserbara primärportar (251-253, 261-263), som är anslutna till värddatorn, och ett antal sekundärportar (271-274), som var och en är ansluten till en motsvarande data- terminal (281-284) och som var och en är anslutbar via en upp- kopplad nätförbindelse (276, 277) till en primärport, k ä n - n e t e c k n a d av etablering av minst en session (242) mellan minst en primärport (252) och en adresserbar nod (202, 213) i värddatorn, bevarande av den etablerade ena sessionen (242) mellan nämnda ena primärport (252) och värdnoden en tid T, anslutning av en första sekundärport (271) till nämnda ena primärport (252, 262) via en uppkopplad förbindelse (276) genom ett anrop från en motsvarande terminal (281), inledning av en datakonversation mellan nämnda terminal (281) och värdnoden för en transaktion med användning av den tidigare etablerade ena sessionen (242), brytande av ledningsförbindelsen (276) efter transaktionens full- följande, varvid varaktighetstiden t för transaktionen är en storleksordning mindre än varaktighetstiden T för nämnda ena session, samt anslutning av en annan dataterminal (283) via sin sekundärport (273) till nämnda ena primärport (252, 262) innan nämnda ena session avslutas i och för en ny transaktion, vari- genom ett flertal sekundärterminaler delar en session (242).

6. Metod enligt patentkravet 5, k ä n n e t e c k n a d därav, att primär IN/UT-gångarna (251-253) är lokaliserade i en kommunikationsstyrenhet. 448 919 27

7. Metod enligt patentkravet 6, k ä n n e t e c k n a d därav, att ett flertal sessioner (242-l, 242-2, 242-3), som var och en definieras av en annorlunda uppsättning sessions- parametrar, etableras mellan en primärport (252) och en adresserbar nod (213) i värddatorn.

8. Metod enligt patentkravet 7, k ä n n e t e c k n a d därav, att ett sessionsidentifierarfält (lll, ll2, fig. 5) i en transmissionsinledning (92) i en inkommande informationsenhet (96) för en primärport (252) används för att identifiera vilken session (242-2) bland en mångfald parallella sessioner (241-l, 242-2, 242-3) som skall användas för en transaktion.

9. Metod enligt patentkravet l innefattande överföring av informationsenheter mellan ett första flertal applikations- program (13, 213) i värddatorn och ett andra flertal datater- minaler (281-284) via datanätet (269) som har ett tredje fler- tal primärportar (252-253, 261-263) på nätets värddatorsida (2) och till terminalerna anslutna sekundärportar (271-274) på nätets terminalsida (203), k ä n n e t e c k n a d av etablering av parallella Sessioner mellan varje applikations- program (13, 2l3) och alla primärportar (251-253) samt åstad- kommande av sessionsidentifierarinformation (106, lll, 112) i varje informationsenhet (96), som färdas mellan ett applika- tionsprogram och en dataterminal via nämnda datanät. .

10. Metod enligt patentkravet 9, k ä n n e t e c k n a d därav, att datanätet är ett nät med uppkopplade förbindelser.

11. ll. Metod enligt patentkravet l, k ä n n e t e c k n a d därav, att datanätet är ett i paketutväxlingsmod arbetande nät.

12. Datornätsystem för datakommunikation mellan ett flertal adresserbara noder, innefattande ett flertal länkar, som an- sluternoderna till minst en värddator (1) för etablering av en session mellan en första (l3a) och en andra (31) nod i nätet i och för utbyte av informationsenheter (94, 96) mellan $ 448 919 28 nämnda båda noder i enlighet med sessionsparametrar, som de- finieras under en sessionsetableringsoperation, k ä n n e - t e c k n a t av medel (158, 138) för lagring av sessions- identifierarinformation och organ (132, 152) för att jämföra nämnda lagrade sessionsidentifierarinformation med ett sessionsidentifierarfält (106, 112) i en informationsenhet (96), som sänds av en tredje nod (32, 61) till den första noden (l3a) utan sessionsetablering mellan den första noden och den tredje noden, varigenom en etablerad session mellan två noder delas av en tredje nod.

13. Nät enligt patentkravet 12, k ä n n e t e c k n a t därav, att nämnda sessionsidentifierarlagringsmedel inne- fattar en delad-session-tabell (158), som är inrymd i en kommunikationsstyrenhet (2), vilken förbinder den andra och den tredje noden med den första noden, vilken befinner sig i värddatorn (1).

14. Nät enligt patentkravet 12, k ä n n e t e c k n a t därav, att nämnda sessionsidentifierarlagringsmedel inne- fattar en delad-session-tabell (138), som är inrymd i en virtuell transmissionsaccessmetod (12) i värddatorn.

15. Nät enligt patentkravet 12, k ä n n e t e c k n a t därav, att nämnda sessionsidentifierarfält (106, 112) är inrymt i en transmissionsinledning (92) i en informations- enhet (96), som färdas genom nätet.

16. Nät enligt patentkravet 15, k ä n n e t e c k n a t därav, att nämnda sessionsidentifierarfält innefattar en sessionsdelningsmodindikator (107).

17. Nät enligt något av patentkraven 12-16, k ä n n e - t e c k n a t därav, att den första noden är ett applikatione- program (l3a) i värddatorn (1), den andra och den tredje noden är dataterminaler (31, 32, 175), vilka är anslutningsbara via _ _...,........_ .._....__.........---..~..._. 448 919 29 uppkopplade ledningar (22, 23) till en kommunikationsstyrenhet (2) och vidare till det applikationsprogram (l3a), som an- vänder en delad session.

18. Nät enligt patentkravet 17, k ä n n e t e c k n a t därav, att en informationsenhet (96), som sänds från en dataterminal (31) till kommunikationsstyrenheten (2), innefattar en första typ av transmissionsinledning, som innehåller ett lokalsessions- identifierarfält (lll) och ett delad-session-identifierarfält (112), vilken transmissionsinledning ändras i kommunikations- styrenheten till en andra typ av transmissionsinledning, som innefattar en ursprungsadress (103) och en destinationsadress (102) varvid ursprungsadressen är nätadressen för en grupp (3) av sessionsdelbara dataterminaler (31-33).