SE446365B - Elektrisk kopplingsanordning med minst ett urladdningsror - Google Patents

Description

7905533-1 2 tändning har den nackdelen att urladdningsrörets livslängd minskar.

Ett ändamål med uppfinningen är att åstadkomma en elektrisk anordning av an- givet slag i vilken urladdningsröret hindras från att tända medan den uppvännbara elektroden befinner sig i kallt tillstånd.

En elektrisk kopplingsanordning enligt uppfinningen innefattande minst ett gas- och/eller ångurladdningsrör försett med en förvännbar elektrod och medel för att tända och mata urladdningsröret, vilken anordning har två ingångsklämmor som är sam- mankopplade genom en seriekrets som åtminstone innehåller urladdningsröret och en stabiliseringsballast som innefattar en kondensator, vilka ingångsklämmor är avsedda att anslutas till en växelspänningskälla vars effektivspänningsvärde i volt ligger mellan 0,65 VB och 1,4 VB, där VB är den totala bågspänningen i volt för urladd- ningsröret (rören) som är anordnat i seriekretsen, varvid den ände av den förvärm- bara elektroden som är vänd bort från ingångsklämorna är ansluten till en annan rörelektrod- vilken är inkopplad i seriekretsen- genom en krets innefattande ett halvledarströmställarelement, vilket strömställarelement i urladdningsrörets drifts- tillstånd göres ledande av en styrkrets under den andra halvan av varje period av matningsspänningen , kännetecknas därav att de båda elektroderna också är samman- kopplade genom ett olinjärt kretselement, vilket då anordningen är inkopplad men urladdningsröret ännu inte har tänts, har ett lägre ohmskt värde än i urladdningsrö- rets driftstillstånd.

En fördel med denna elektriska kopplingsanordning är att en hög spänning mellan rörelektroderna under urladdningsrörets startförlopp, vilket rör exempelvis har for- men av en lampa, förhindras till följd av det olinjära kretselementets lågohmiga tillstånd. Detta förhindrar att lampan tändes medan den förvänmbara elektroden fort- farande är kall vilket således ökar urladdningsrörets omkopplingslivslängd. Med om- kopplingslivslängd avses härvid antalet gånger röret kan kopplas till innan det blir oanvändbart.

I det föregående har sagts att den förvärmbara elektroden är ansluten till en annan rörelektrod. Den andra rörelektroden kan vara en andra elektrod i nämnda ur- laddningsrör eller kan vara en elektrod i ett andra eller ytterligare urladdnnings- rör som likaledes är inkopplat i seriekretsen mellan ingångsklämmorna.

Halvledarströmställarelementet består t.ex. av två antiparallellt kopplade ty- ristorer.

En ingångsgren av halvledarströmställarelementets styrkrets kan vara inkopplad mellan de båda rörelektroderna.

Vidare kan det olinjära kretselementet exempelvis vara inkopplat direkt mellan de båda rörelektroderna.

Det olinjära kretselementet kan t.ex. vara ett motstånd med en positiv tempera- turkoefficient (PTC-motstånd). I detta fall är dess ohmska motstånd i kallt till- 3 7905533-1 stånd av motståndet lågt under urladdningsrörets tändning, vilket förhindrar att en hög spänning uppträder mellan urladdningsrörets elektroder._ PTC-motståndets högohmiga tillstånd kan t.ex. uppnås genom att motståndet pla- ceras nära urladdningsröret, t.ex. ett lågtrycksnatriumångurladdningsrör, så att röret i sitt driftstillstånd håller PTC-motståndet på en relativt hög temperatur.

I en föredragen utföringsfonn av den elektrisk kopplingsanordningen enligt upp- finningen, i vilken en första ingångsgren av halvledarströmställarelementets styr- krets är ansluten till en ingångsklämma till anordningen, är det olinjära kretsele- mentet en del av en andra ingångsgren av halvledarströmställarelementets styrkrets, varvid tidskonstanten för denna del av styrkretsen som utgöres av den andra ingångs- grenen i det olinjära kretselementets lågohmiga tillstånd är så liten att halvledar- strömställarelementet göres ledande genom denna andra ingångsgren.

En fördel med denna föredragna utföringsfonn är att det olinjära kretselementet kan vara fysiskt ganska litet då det bara förekommer i en styrkrets. Det är då näm- ligen ej nödvändigt att detta olinjära kretselement kan leda hela den ström som fly- ter genom stabiliseringsballasten.

Till följd av den ringa tidskonstanten hos denna del av styrkretsen som utgöres av den andra ingångsgrenen göres halvledarströmställarelementet inte ledande under urladdningsrörets startförlopp medelst den första ingångsgrenen utan genom den andra ingångsgrenen. Givetvis är därvid hänsyn tagen till de olika spänningar till vilka de båda ingångsgrenarna är anslutna.

I en förbättrad version av denna föredragna utföringsfonm av en elektrisk kopp- lingsanordning enligt uppfinningen är det olinjära kretselementet ett spänningsbero- ende motstånd (VDR-motstånd).

En fördel med denna föredragna utföringsfonn är att detta kretselement reagerar omedelbart på urladdningsrörets tändning. Detta olinjära kretselement som är reali- serat såsom ett VDR-motstånd övergår nämligen omedelbart efter urladdningsrörets tändning till sitt högohmiga motstånd. Halvledarströmställarelementets styrning tas därefter över av styrkretsens första ingångsgren.

Det följande avser att ge en ytterligare förklaring på urladdningsrörets start- förlopp i denna förbättrade föredragna utföringsform av den elektriska kopplingsan- ordningen enligt uppfinningen. Såson tidigare nämnts skiljer sig effektivvärdet av urladdningsrörets (rörens) bågspänning (VB) bara något från nätspänningens effektiv- värde. Om den förbättrade föredragna utföringsfonmens ingångsklämmor är anslutna till nätspänningen kommer halvledarströmställarelementet att göras ledande med en gång medelst den första ingångsgrenen vilket bringar en strön att flyta vilken upp- laddar den kondensator som bildar en del av stabiliseringsballasten. Som svar på denna uppladdning försöker spänningen över den andra ingångsgrenen att anta ett högt värde under nästa halvperiod av nätspänningen, varigenm VDR-motståndet bringas 7905533-1 4 att övergå till det lâgohmiga tillståndet. Detta hindrar därvid - till följd av det faktmn att halvledarströmställarelementet snabbt göres ledande genom VDR-motståndet- att en hög elektrisk spänning alstras mellan urladdningsrörets elektroder. Detta fortsätter tills den förvärmbara elektroden uppvärmes medelst den ström som också flyter genom halvledarströmställarelementet och urladdningsröret tänds därefter.

Utan denna första triggning av halvledarströmställarelementet har den första in- gångsgrenen därför ingen vidare funktion under urladdningsrörets startförlopp.

I den nämnda förbättrade utföringsformen uppnås därför att under urladdnings- rörets startförlopp halvledarströmställarelementet göres ledande till övervägande del medelst den andra ingångsgrenen, medan halvledarströmställarelementet i urladd- ningsrörets driftstillstând bara görs ledande medelst den första ingângsgrenen. En separation har således åstadkommits mellan halvledarströmställarelementets styrning i starttillståndet och i driftstillstândet av urladdningsröret.

Det är lämpligt att den elektriska kopplingsanordningens urladdningsrör är det enda urladdningsröret i denna anordning. Om den tillgängliga nätspänningen är 220 V så ligger detta urladdningsrörs bågspänning VB nära nätspänningen då bågspänningen nämligen kan ligga mellan ungefär 155 och 340 volt. Detta betyder också att nätspän- ningen ligger mellan de stipulerade gränserna 0,65 VB och 1,4 VB. De höga bägspän- ningarna kan exempelvis åstadkommas genan att välja ett stort elektrodavstând i ur- laddningsröret och/eller genom att välja en liten diameter hos detta rör. Den höga bâgspänningen kan alternativt åstadkommas medelst fint fördelad glasull i urladd- ningsröret.

I nästa föredragna utföringsfonn av en elektrisk kopplingsanordning enligt upp- finningen är ett andra urladdningsrör inkopplat i seriekretsen sun sammanbinder in- gângsklämmorna, varvid kretsen som innehåller halvledarströmställarelementet shuntar de seriekopplade urladdningsrören.

En fördel med denna föredragna utföringsfonn är att man kan använda urladd- ningsrör med vanliga bâgspänningar. Det är t.ex. möjligt att driva en seriekrets med tvâ lampor som vardera har en bågspänning på ungefär 105 volt från ett 220 volts nät.

I en förbättring av den sistnämnda föredragna utföringsfonnen innefattar vart och ett av de båda urladdningsrören tvâ förvännbara elektroder, varvid ändarna av de yttersta elektroderna som är vända bort från ingângsklämmorna är sammankopplade ge- nom halvledarströmställarelementet.

Denna ytterligare förbättring har den fördelen att den kombinerar fördelen med en multi-lampanordning med att halvledarströmställarelementet kan åstadkomma för- vännning av två förvännbara elektroder. Med de "yttersta elektroderna" avses därvid de elektroder i urladdningsrören, vilka är belägna vid ändarna av seriekretsen 5 7905533-1 med de båda rören.

I en ytteriigare förbättring av denna sistnämnda föredragna utföringsform är de båda innersta eiektroderna ansiutna ti11 en hjäiptransfonmator, varvid denna trans- fonnators primärïindning utgör av en dei av stabiiiseringsbaiiasten.

En fördei med denna ytteriigare förbättring är att förvännning av de båda in- nersta eiektroderna i uriaddningsrören kan åstadkommas på ett enkelt sätt. Den aktu- e11a deïen av stabiïiseringsbalïasten som åstadkommer eiektrodförvärmning är därvid en induktiv dei.

I en ytteriigare föredragen utföringsfonn av en eiektrisk koppiingsanordning eniigt uppfinningen är de båda uriaddningsrören 1ägtryckskvicksiiveränguriaddnings- rör.

En fördei med denna föredragna utföringsfonn är att en enkei beiysningsanord- ning försedd med en vaniig kombination av urïaddningsrör bara kräver en Iiten stabi- ïiseringsbaïiast och eïektronisk enhet för att driva dessa rör.

Haivïedarströmstäiiareiementet tiïïsammans med dess styrkrets kan t.ex. reaii- seras såsom en separat hjäïpanordning.

En sådan hjäipanordning har företrädesvis tre ingângsklämmor av viika två är förbundna genun haiviedarströmstäliareiementet sun har en dubbeiriktad tyristorka- rakteristik, varvid en krets innefattande ett oiinjärt kretseiement och en kondensa- tor shuntar ha1v1edarströmstäiiareiementet, medan den tredje ingångskïämman är an- siuten tiii kondensatorn genom ett motstånd.

En sådan hjäïpanordning har fördelen av att den är enkei.

Några utföringsformer av en koppiingsanordning eniigt uppfinningen kommer nu att beskrivas med hänvisning tili ritningarna, där fig l visar ett eïektriskt kopp- iingsschema för en första koppiingsanordning en1igt uppfinningen och fig 2 visar ett eiektriskt koppïingsschema för en andra eiektrisk koppïingsanordning enïigt uppfin- ningen.

I fig 1 betecknar hänvisningssiffrorna 1 och 2 ingångsklämmor som är avsedda att ansiutas ti11 en växeispänningskäiia på ungefär 220 voit, 50 Hz. Kiämman 1 är ansïuten tiii en kondensator 3. Den andra sidan av kondensatorn 3 är ansiuten ti11 en första primärlindning 4 pä en transformator 5. En sekundäriindning på transforma- torn är betecknad med Sa. Den andra sidan av iindníngen 4 är ansiuten ti11 en för- värmbar eïektrod 6 i ett 1ägtryckskvicksiiveränguriaddningsrör 7. Röret 7 har en andra förvärmbar eiektrod som är betecknad med 8. Ett iiknande lågtryckskvicksiiver- ånguriaddningsrör 9 är anordnat i serie med röret 7. Röret 9 har en förvärmbar eiek- trod 10 och en förvärmbar eiektrod 11. Eiektroden 8 är ansïuten ti11 eïektroden 10.

Elektroden 11 är ansiuten tiii ingängskiämman 2 genom en andra primäriindning 12 på transformatorn 5. Lindningarna 4 och 12 biïdar den induktiva de1en av uriaddningsrö- rens 7 och 9 stabiiiseringsbaiiast.

Eïektroderna 6 och 11 är sammankoppiade genom en seriekrets med ett motstånd 7905533-1 s 21 med positiv temperaturkoefficient (PTC-motstånd) och ett halvledarströmställar- element 22 som har en dubbelriktad tyristorkarakteristik. En styrelektrod på halv; ledarströmställarelementet 22 är ansluten till elektroden 11 genom ett motstånd 23.

En förbindningspunkt mellan halvledarströmställarelementets 22 styrelektrod och mot- ståndet 23 är ansluten till ett motstånd 24. Motståndets 24 andra ände är ansluten till ett genomslagselement 25 vilket är realiserat såsom en s.k. S.B.S.-strömstäl- lare (silicon bilateral switch). Elementets 25 andra ände är ansluten till ett tem- peraturkänsligt motstånd 26 med negativ temperaturkoefficient (NTC). Den andra änden av detta motstånd 26 är ansluten till ett motstånd 27. Motståndets 27 andra ände är ansluten till elektroden 11 i urladdningsröret 9. En första ingångsgren av halvle- darströmställarelementets 22 styrkrets består av en seriekrets med ett motstånd 30, ett motstånd 31, ett variabelt motstånd 32 samt en kondensator 33. En ände av denna ingångsgren är ansluten till en förbindningspunkt mellan ingångsklämman 1 och kon- densatorn 3 och den andra änden till elektroden 11 i urladdningsröret 9. En andra ingångsgren av halvledarströmställarelementets 22 styrkrets består av en seriekrets med ett olinjärt kretselement 40 vilket är utfört såsom ett spänningsberoende mot- stånd, ett motstånd 41 och den gemensamma kondensatorn 33. Denna andra ingångsgren shuntar halvledarströmställarelementet 22.

Dessutom är seriekretsen med motstånden 31,32 och kondensatorn 33 shuntad av en seriekrets med två zener-dioder 50 och 51 med motsatta ledningsriktningar.

Förbindningen mellan transfonnatorlindningen 5a och elektroderna 8 och 10 inne- fattar ett strömställarelement 60 med en dubbelriktad tyristorkarakteristik (triac).

En styrelektrod hos detta strömställarelement 60 är ansluten till en huvudelektrod i strömställarelementet 60 genom en seriekrets med två zener-dioder 61 och 62.

Kretsen arbetar på följande sätt. Då klämmorna 1 och 2 ansluts till spännings- källan på 220 V, 50 Hz kommer en ström först att flyta i kretsen 1,30,31,32,33, 11,12,2, vilket gör att kondensatorn 33 laddas upp tills elementets 25 tröskelvärde har nåtts. Då blir strömställarelementet 22 ledande och kondensatorn 3 laddas upp (förspänning). Vid strömmens nollgenomgång blir elementet 22 återigen oledande. Med hjälp av förspänningen på kondensatorn 3 alstras därvid en relativt hög spänning mellan elektroderna 6 och 11. Denna spänning är så hög att det spänningsberoende motståndet 40 antar sitt lågohmiga värde. Som följd härav laddas kondensatorn 33 upp mycket snabbt genom det då relativt lågohmiga motståndet 40. Så snart genomslagsele- mentets 25 tröskelspänning återigen har nåtts göres halvledarströmställarelementet 22 ledande genom sin styrelektrod. Därefter flyter ström genom kretsen 1, 3,4, 6, 21,22, 11, 12 till ingångsklämman 2. Till följd av det faktun att ström också flyter genom lindningarna 4 och 12 kommer en spänning att induceras i lindningen Sa vilket säkerställer att elektroderna 8 och 10 också förvärmes. Om strömmen genom elementet 7 7905533-1 22 sjunker under sitt hållströmvärde vid slutet av en halvperiod blir detta element återigen oledande. På ovan beskrivna sätt göres strömställarelementet 22 åter ledande genom ingångskretsen 40,41,33 under de efterföljande halvperioderna. Detta förlopp fortsätter tills urladdningsrören 7 och 9 tänder. Då blir spänningen mellan elektro- derna 6 och 11 lika med de båda rörens kombinerade bågspänningar. Denna spänning är otillräcklig för att hålla det spänningsberoende motståndet 40 i sitt lâgohmiga till- stånd. Därvid uppstår den situationen att omställning av halvledarströmställarelemen- tet 22 till ledande tillstånd tas över av den första ingångsgrenen 30,31,32,33. Under varje halvperiod av nätmatningsspänningen uppladdas kondensatorn 33 genom dessa mot- stånd 30 till 32 tills tröskelelementets 25 genomslagsvärde har nåtts. Därvid får strömställarelementets 22 styrelektrod motta en puls varigenom detta strömställarele- ment blir ledande. Kondensatorn-3 som utgör en del av stabiliseringsballasten åstad- kommer bl.a. att det alltid finns en tillräcklig ätertändningsspänning över urladd- ningsrören. Medelst seriekretsen med zener-dioderna 50 och 51 åstadkommes att den tidpunkt under halvperioden då halvledarströmställarelementet 22 i urladdningsrörens driftstillständ göres ledande bara i en liten utsträckning beror på variationer i nätspänningen mellan klämmorna 1 och 2.

För att hålla nätströmmen konstant är den första ingångsgrenen inkopplad mellan klämman 1 och elektroden 11. Detta betyder nämligen att den fasförskjutning relativt nätspänningen som är förorsakad av strömmen genom lindningen 12 kan tas i beaktande för att anpassa den tidpunkt vid vilken halvledarströmställarelementet 22 blir ledan- de.

Vid urladdningsrörens 7 och 9 startförlopp blockeras ingångsgrenens 30,31,32 inverkan i verkligheten snabbt emedan kondensatorn 33 redan vid en tidig tidpunkt når tröskelelementets 25 genomslagsvärde genom motstånden 40 och 41. Också om spän- ningen över elektroderna 6 och 11 av någon anledning åter ökar till ett högt värde säkerställer motståndet 40 att strömställarelementet 22 görs ledande tillräckligt snabbt för att förhindra att hög spänning uppträder.

Om urladdningsrören 7 och 9 har tänts reduceras spänningen över transfonnator- lindningen Sa i sådan grad att zener-diodernas 61 och 62 genomslagsvärde ej längre nås. Detta avslutar förloppet att göra halvledarströmställarelementet 60 ledande och följaktligen förvärmningen av de innersta elektroderna 8 och 10. I rörens driftstill- stånd hålles nämligen elektrodernas 8 och 10 temperatur redan på en tillräcklig nivå genun urladdningen i dessa båda rör 7 och 9. NTC-motståndet 26 tjänar att säkerställa återtändning av urladdningsrören även vid låga omgivningstemperaturer.

I en första praktisk utföringsfonn har varje urladdningsrör en längd av ungefär 1,2 m, medan diametern är ungefär 26 mm. Fyllnadsgasen består av argon. Bågspänningen 7905533-1 8 (VB) för var och en av de tvâ lamporna är ungefär 125 volt. I detta fall förbrukar var och en av lamporna ungefär 34 H. Stabiliseringsballasten som består av kombinati- onen 3,4,12 förbrukar bara ungefär 9 H så att totalt 77 H tas från nätet. Systemets verkningsgrad, d.v.s. verkningsgraden för den kompletta elektriska anordningen inne- fattande ballasten, blir då ungefär 88 lumen/watt. Under startförloppet övergår VDR-motståndet 40 till det lägohmiga tillståndet om en minimispänning på ungefär 350 volt mellan rörelektroderna har uppnåtts. Detta hindrar röret från att tändas medan elektroderna fortfarande är kalla. I en anordning sun inte är utförd i enlighet med uppfinningen genom att VDR-motståndet 40 inte finns men som är densamma i alla andra avseenden kan spänningen mellan rörelektroderna 6 och 11 öka till ungefär 1.200 volt.

Urladdningsröret tändes därvid medan elektroderna fortfarande är alltför kalla.

I en andra praktisk utföringsfonn där nätspänningen är 118 volt och nätfrekven- sen 60 Hz var längden av vart och ett av de båda urladdningsrören likaledes 1,2 me- ter. Denna utföringsfonn avser lâgtryckskvicksilverängurladdningslampor son innehål- ler argon-krypton och har en yttre diameter av 38 mm. Bägspänningen (VB) för var och en av dessa båda lampor är ungefär 83 volt. I detta fall förbrukar varje lampa unge- fär 32 watt. Stabiliseringsballasten förbrukar totalt ungefär 7,5 watt varigenom så- ledes 71,5 watt tas från nätet och systemverkningsgraden är ungefär 79 lumen/watt.

Fig 2 visar en tredje utföringsfonm där anordningen också är avsedd för att an- slutas till ett nät på 118 volt, 60 Hz, varvid de båda urladdningsrören 7 och 9 en- ligt fig 1 har ersatts med en enda lågtryckskvicksilverängurladdningslampa 60 med en längd av 1,5 meter. De återstående hänvisningssiffrorna i fig 2 svarar mot siffrorna i fig 1. Urladdningsrörets 60 yttre diameter är 26 mm. Fyllnadsgasen är argon. Båg- spänningen (VB) är ungefär 145 volt. I detta fall förbrukar urladdningsröret ungefär 59 watt. Ballasten förbrukar 8 watt. Följaktligen tas ungefär 67 watt från nätet.

Urladdningsrörets innervägg är försedd med ett fluorencsensskikt son innehåller biva- lent europium-aktiverad yttriumoxid, terbium-aktiverat cerium-magnesium-aluminat och trivalent europium-aktiverat barium-magnesium-aluminat (se brittiska patentskrífterna 1.458.700 och 1.452.083). Systemverkningsgraden är ungefär 84 lumen/watt.

I de tre beskrivna utföringsformerna har kretselementen ungefär de värden som är angivna i följande tabell. _ ._ 7905533-1 Utföringsfonn Nr. 1 Nr.2 Nr.3 Kondensator 3 (/uF) 3,4 '7,8 6,5 Kondensator 33 (nF) 470 470 330 Spolar 4 och 12 tillsammans (Henry) 1 '0,33 0,35 Motstånd 41 (kohm) 39 39 1oo Motstånd 32 (k0hm) 11 11 10 Motstånd 31 (k0hm) 39 39 15 Motstånd 30 (k0hm) 100 47 47 Motstånd 27 (kom) 27 27 27 Motstånd 24 (k0hm) 150 150 150 Motstånd 23 (k0hm) 1 1 1 Katalognumret för VDR-motståndet 40 är i utföringsfonnerna Nr 1 och Nr 3: Philips 2322594/14712; och i utföríngsform Nr 2: Philips 2322594/13512 Var och en av de tre utföringsfonmerna uppfyller det villkoret att den elektris- ka anordningen är ansluten till en nätspänning på mellan 0,65 VB och 1,4 VB om näm- ligen nätspänningen i den första utföringsformen är 220 volt och VB = 2 x 125 volt = 250 volt. Nätspänningen ligger då mellan 0,65 VB = 165 volt och 1,4 VB = 350 volt. I den andra utföringsformen är nätspänningen 118 volt och VB = 2 x 83 volt = 166 volt.

Nätspänningen ligger då mellan 0,65 VB = 110 volt och 1,4 VB = 230 volt. I den tredje utföringsformen är nätspänningen 118 volt och VB = 145 volt. Nätspänningen ligger då mellan 0,65 VB = 95 volt och 1,4 VB = 200 volt.

Under startförloppet är VDR-motståndets 40 ohmska värde i praktiken försumbart litet i alla utföringsfonnerna. Motståndets 41 återstående ohmska värde är då sådant att tidskonstanten för den andra ingångsgrenen: 40,41,33 är så liten att kondensatorn 33 laddas snabbt genom denna gren och halvledarströmställarelementet 22 följaktligen göres ledande. I denna fas av startförloppet har den andra ingångsgrenen innefattande motstånden 30,31 och 32 ingen annan funktion.

Dessutom har kretsen 30,31 och 32 i alla utföringsformerna ett sådant högt ohmskt värde att spänningen på kondensatorn 33 i urladdningsrörets (rörens) drifts- tillstånd inte når elementets 25 genomslagsspänning före den andra halvan av varje halvperiod av den elektriska matningsspänningen; den gör därvid halvledarströmstäl- larelementet 22 ledande.

De beskrivna anordningarna enligt uppfinningen har den fördelen att med relativt små ballaster till följd av de relativt höga (kombinerade) lampbågspänningarna, som 7905533-1 10 "ligger nära nätspänningen, i kombination med startkretsar, som tänder urïaddningsrö- ren på ett sätt som gynnar deras livsïängd, 1ampkretsar erhåHes vi1ka spar_både energi och materiai tiïi följd av det faktum att de tänder ïamporna på ett sätt som ökar ïivsïängden. ' Den de1 av kretsen som har hänvisníngssiffrorna 21 och uppåt (i fig 1 och fíg 2) kan vara upptagna i ett höïje med samma dimensioner som höljet ti11 en vaniig glöd- urïaddningsstartanordning.

Claims (7)

n 79Ü5533'1 Patentkrav

1. Elektrisk kopplingsanordning med minst ett gas- och/eller ångurladdníngs- rör (7,9) försett med en förvärmbar elektrod (6,ll) och medel för att tända och mata urladdningsröret, vilken anordning har två ingângsklämmor (1,2) som är sam- amnkopplade genom en seriekrets med urladdningsröret (rören) och en stabilise- ringsballast (4) som innefattar en kondensator (3), varvid ingângsklämmorna (1,2) är avsedda för anslutning till en växelspänningskälla vars effektivspän- ningsvärde i volt ligger mellan 0,65 VB och 1,ü VB, där VB är den totala båg- spänningen i volt för urladdningsröret (rören) som är anbringat (-ade) i serie- kretsen, och varvid den ände av den förvärmbara elektroden som är vänd bort från ingângsklämmorna (1,2) är förbunden med en annan rörelektrod - som är inkopplad i seriekretsen - genom en krets som innefattar ett halvledarströmställarelement (22) vilket strömställarelement i urladdningsrörets driftstillstând göres ledande av en styrkrets under den andra halvan av varje halvperiod av matníngsspänningen, k ä n n e t e c k n a d av att de båda elektroderna (6,1l) också är sammankopp- lade genom ett olinjärt kretselement (#0), vilket element (#0) då anordningen är tillkopplad men urladdningsröret (7,9) ännu inte har tänt har ett lägre ohmskt värde än i urladdningsrörets driftstillstånd.

2. Elektrisk kopplingsanordning enligt patentkravet 1, i vilken en första ingångsgren av halvledarströmställarelementets (22) styrkrets är ansluten till en ingångsklämma hos anordningen, k ä n n e t e c k n a d av att det olinjära krets- elementet (#0) är en del av en andra ingångsgren (Å0,ü1) av halvledarströmstäl- larelementets (22) styrkrets (23-51) och att tidskonstanten för den del av styr- kretsen som bildas av den andra ingångsgrenen i det olínjära kretselementets (40) lågohmiga tillstånd är så liten att halvledarströmställarelementet (22) göres ledande genom den andra ingångsgrenen.

3. Elektrisk kopplingsanordning enligt patentkravet 2, k ä n n e t e c k n a d av att det olinjära kretselementet (40) är ett spänningsberoende motstånd. Å.

Elektrisk kopplingsanordning enligt patentkravet 1,2 eller 3, k ä n n e- t e c k n a d av att ett andra urladdningsrör (9) är inkopplat i seriekretsen som förbinder ingângsklämmorna (1,2), varvid kretsen som innehåller halvledar- strömställarelementet (22) shuntar de seriekopplade urladdningsrören (7,9). 7905533-1 V

5. Elektrisk kopplïngsanordning enligt patentkravet Ä, k ä n n e t e c k n a d av att vart och ett av de två urladdningsrören är försett med två Förvärmbara elektroder (6,8,l0,ll), varvid ändarna av de yttersta elektroderna vilka; ändar är vända bort från ingångsklämmorna är sammankopplade genom halvledarström- ' ställarelementet (22).

6. Elektrisk kopplingsanordníng enligt patentkravet 5, k ä n n e t e c k n a d av att de två innersta elektroderna (8,l0) är anslutna till en_hjälptransforma- tor (5), vars primärlindning (b,12) utgöres av en del av stabiliseringsballasten.

7. Elektrisk kopplingsanordníng enligt patentkravet ü,5 eller 6, k ä n n e- t e c k n a d av att de båda urladdningsrören (7,9) är lågtryckskvicksilverång- urladdningsrör.