SE437789B - Vexlingsmekanism for motorfordon - Google Patents

Description

780l+91lv5 10 15 20 25 30 35 2 bar växlingsmekanism används därför för att utföra en växling av växellådans kugghjul. Den växelspak, som nor- malt användes vid dessa tunga lastbilar, skjuter ut uppåt från golvet i förarhytten mellan förarsätet och motor- skyddet. Växelspakar av denna typ är konventionellt sväng- bara framåt och bakåt och i sidled. En sidosvängning av denna växelspak påverkar valet av de inriktade växelgafflarna hos den tillhörande växellådan, medan en framåt- eller bakåtsvängning driver en utvald växelgaffel bakåt eller framåt, varigenom de kugghjul, som är för- enade med växelgaffeln, selektivt inkopplas eller ur- kopplas.

Utrymmesproblemen i förarhytten blir tydligare då antalet växlar i växellådan ökar. Mer sidosvängning av växelspaken erfordras då flera växelgafflar används i växellådan. Det händer alltmer ofta att växelspakens sidorörelse hindras av förarsätet eller motorskyddet. _ Vid andra fordonstyper såsom mindre lastbilar eller bilar, är växellådan belägen direkt under förarhytten och en på avstånd manövrerbar växlingsmekanism erfordras ej.

Växelspaken kan sträcka sig från en växlingsmekanism för direktmanövrering, vilken är monterad på växellådan, eller kan sträcka sig direkt från växelgafflarna inuti växellådan. I endera fallet har emellertid växelspakens sidosvängning hitintills erfordrats för att utvälja en av ett flertal växelgafflar inuti den tillhörande växellådan. Säten eller annan utrustning inuti förar- hytten kan förhindra eller störa växelspakens sidorörelse.

Det är ett ändamål med föreliggande uppfinning att minska den sidorörelse av växelspaken, som erfordras för manövreringen av en flerväxlad växellåda.

Dessa och andra ändamål uppnås enligt föreliggande uppfinning genom att en Växelspak har en huvudaxel med en i huvudsak längsgående centrumaxel, kring vilken den är vridbar. En stel del sträcker sig från ett bottenparti av huvudaxeln och är anordnad på radiellt avstånd från huvudaxelns centrumaxel. Den stela delen är anordnad att operativt anslutas till växelgafflarna hos en växellåda. 10 15 20 25 30 35 7804914-"5 3 Uppfinningen beskrivs närmare i det följande med hän- visning till de bifogade ritningarna, som visar föredragna utföringsformer. Fig 1 är en sidoyv av en växlingsmekanism enligt föreliggande uppfinning, vilken mekanism är avsedd för användning med en på avstånd manövrerbar växlingsenhet, varvid även en länkanordning mellan växelspaken och en fler- växlad växellåda visas. Fig 2 är en förstorad tvärsektion av en del av växlingsmekanismen i fig l. Pig 3 är en ändvy av den flerväxlade växellådan i fig l, varvid vissa delar har borttagits för tydlighetens skull. Fig 4 är en tvärsek- tion uppifrån av växlingsmekanismen i fig 2. Fig 5 är en si- dovy av en utföringsform av ett handtagsparti av växelspaken enligt föreliggande uppfinning. Fig 6 är en vertikal tvär- sektion av en alternativ utföringsform av växlingsmekanismen enligt föreliggande uppfinning, vilken mekanism är avsedd för användning med en direktmanövrerbar växlingsenhet. Fig 7 är en tvärsektion av växlingsmekanismen i fig 6 efter linjen 7-7. Fig 8 är en isometrisk, schematisk vy av en annan alternativ utföringsform av Växlingsmekanismen enligt föreliggande uppfinning, vilken mekanism är anordnad för direktingrepp av växelgafflarna hos en tillhörande växellåda.

Ett växelspaksaggregat 10 i fig l är manövrerbart an- slutet till en femväxlad, synkroniserad växellåda 90 för ett tungt fordon såsom en lastbil. Aggregatet 10 innefattar en pa avstånd manövrerbar enhet 80, vilken är fäst på växellådan 90, och en separat manövrerbar enhet 12, vilken är fäst intill operatörs- eller passagerarhytten på fordonet. De på avstånd och separat reglerbara enheterna är mekaniskt sammanlänkade, såsom kommer att beskrivas härefter.

Såsom bättre framgår av fig 2 har den separat manövrer- bara enheten l2 ett med fem sidor försett hus eller ram 14, som innefattar en bakre vägg 22 och en övre vägg 23. En främre skyddsplatta 15 är fäst vid huset 14 medelst bultar 13. Den främre plattan 15 har eniämre, cylindrisk borrning 16, vilken är anordnad att delvis inrymma en separat manöv- rerbar växelarm 61, såsom kommer att beskrivas härefter. Den bakre väggen 22 inrymmer en bakre, cylindrisk borrning 17 av samma diameter som och axiellt i linje med den främre ~ 780161445 10 15 20 25 30 35 4 borrningen l6. Den övre väggen 23 av huset 14 har en uppåt sig sträckande flik eller fläns 18 med en port 19, vilken sträcker sig därigenom. Det övre partiet av porten l9 har en stympat konisk yta 21, vilken åstadkommer fritt spel- rum för svängningsrörelse av en Växelspak 25.

Växelspaken 25 omfattar en huvudaxel 26, som har en i huvudsak i längdriktningen sig sträckande centrumaxel 28, kring vilken den är vridbar. Huvudaxeln 26 kan sträcka sig ut ur den direkt manövrerbara enheten l2 ungefär 254- 1020 mm beroende på med vilken typ av fordon den används, höjden av förarsätet, etc. Stelt fäst vid den övre änden av huvudaxeln 26 är ett handtag 31 för vridning och sväng- ning av växelspaken 25. Handtaget 31 visas i fig l som ett i ett stycke gjort, bakåt bockat utsprång av huvudaxeln 26 med ett grepp 32 av gummi eller plast. "Handtagsstången" 31 underlättar vridning av växelspaken 25 och visar med lätthet den vinkel, i vilken växelspaken 25 är belägen.

Andra typer av handtag såsom en sfärisk knopp eller ett "T"-handtag, vilka kan inbegripa organ för att bestämma den vinkel, i vilken växelspaken 25 är belägen, kan emellertid också utnyttjas med växelspaken enligt föreliggande upp- finning.

Fig 5 visar ett alternativt växelspakshandtag 3l', vilket är utformat av hårt gummi eller plast. Handtaget 3f' är fastskruvat på huvudaxelns 26' övre del. Handtaget 31' innefattar ett smalt, cylinderformat fingergreppsparti 33 och ett större, sfärformat bottenparti 34, vilket är an- ordnat för beröring med handflatan hos en operatör för att trycka växelspaken framåt. Fingergreppspartiet 33 pekar mot fordonets front och något uppåt och tjänar därför till att visa den vinkel, i vilken växelspaken är belägen.

En stel, förskjuten axel eller finger, vilken utgör ett växelarmsingreppsorgan 36, är gjord i ett stycke med och anordnad vid den nedre änden av huvudaxeln 26 (se fig 2). Den förskjutna axeln 36 har en i huvudsak längsgående centrumaxel 38, vilken sträcker sig i en vinkel "a" relativt huvudaxelns centrumaxel 28. Den förskjutna axeln 36 i ut- föringsformen i fig l är krökt, men det inses, att en rak " ÉOOR QUALITY 10 15 20 25 30 35 7-80«ís914'5 5 axel även kan utnyttjas vid föreliggande uppfinning. I ett stycke med och anordnad vid den nedre änden av den förskjut- na axeln 36 är en stympad sfärisk del 40 för drivingrepp med växelarmen 61. Den sfäriska formen av delen 40 föredras för att underlätta relativ svängningsrörelse mellan delen 40 och armen 61 då växelspaken 25vriås och/eller svängs.

I ett stycke med och anordnad mellan huvudaxeln 26 och den förskjutna axeln 36 är en i huvudsak sfärisk för- tjockning, vilken bildar växelspakens svängningsorgan 42.

Förtjockningen 42 är anordnad inuti den cylindriska borr- ningen 19 i det separat manövrerbara huset l4 och har en diameter, som ungefär motsvarar borrningens l9 diameter.

Såsom kan tydligare framgå av fig 4 sträcker sig en sväng- tappsborrning 44 med en i huvudsak tillplattad timglasform genom sfären 42. Borrningen 44 sträcker sig i en riktning, vilken är i huvudsak vinkelrät mot huvudaxelns centrumaxel 28. Borrningen 44 har ett centrumparti 46 med en i huvudsak cirkulär tvärsektion och två ändpartier 45 med i huvudsak långsträckta tvärsektioner. Vartdera lângsträckt eller av- långt ändparti 45 har en huvudaxel 47, som sträcker sig i ett plan, vilket är i huvudsak vinkelrätt mot huvudaxelns centrumaxel 28. En i huvudsak cylindrisk svängtapp 49 är stelt fäst vid flänsen 18 och sträcker sig genom den till- plattade timglasformade borrningen 44. Diametern av tappen 49 är ungefär som centrumpartiet 46 av borrningen 44. Sväng- tappen 49 passerar därför tätt i borrningen 44 men medger en begränsad vridning av växelspaken 25. Tappen 49 medger också en svängning av växelspaken 25 i ett plan vinkelrätt mot tappen 49, medan en sidosvängning av växelspaken för- hindras.

En uppochnedvänd kåpa eller skydd 51 för att inrymma fett eller annat smörjmedel i svängningsmekanismen är an- bragt ovanför flänsen 18. Kåpan 51 passar tätt kring huvud- axeln 26 och förflyttas med axeln då den vrids eller svängs.

En tryckfjäder 52 trycker kåpan 51 nedåt för att åstadkomma en säker passning med flänsen 18. Fjädern 52 hålls mot kåpan 51 medelst en fjäderhållare 53, vilken är fastgjord medelst en tapp 55 genom en cylindrisk borrning 54 i huvudaxeln. liv-w., _ P00!! ^"""* rfflä '3804914-5 10 l5 20 25 30 35 6 6 En arm 6l med en i huvudsak längsgående centrumaxel 62 sträcker sig genom den separat manövrerbara enheten 12.

Vartdera ändpartiet 64 av armen 61 sträcker sig genom en borrning 16 eller 17 i enheten 12. Vardera borrningen 16 och 17 inrymmer en oljetätning 63 för tätningsingrepp med armen 61, medan både axiell rörelse och vridrörelse medges med hänsyn därtill. Mellan ändpartierna 64 av armen och stelt fäst därvid är ett förskjutet parti 65, vilket är anordnat på radiellt avstånd från centrumaxeln 62 av armen. Det förskjutna partiet 65 har en i huvudsak "U" formad del, vilken är fastgjord vid ändpartierna 64 genom svetsning eller på något annat lämpligt sätt. Det för- skjutna partiet 65 har en cylindrisk öppning 66,vilken är försedd med en härdad, cylindrisk bussning 67. Den inre diametern av bussningen 67 är sådan, att den tätt passar kring den med armen ingripande sfären 40 av den förskjutna axeln 36. Sfären 40 sträcker sig in i öppningen 66 och bussningen 67 och är i ett drivande svängingrepp därmed.

Med hänvisning återigen till fig l är en universalled 72 fastgjord vid det bakre ändpartiet 64 av armen 61 på ett förut känt sätt. På liknande sätt är den andra änden avuniversalleden72 fäst vid den ena änden av en axel eller länkanordning 74, vilken sträcker sig mellan den separat manövrerbara enheten 12 och den på avstånd manövrerbara en- heten 80. En andra universalled 77 kopplar den andra änden av axeln 74 till en yttre axel 81, vilken sträcker sig genom den på avstånd manövrerbara enheten 80. Universal- leder såsom 72 och 77 utnyttjas i växlingsanordningen på grund av att växelarmen 6l och den yttre axeln 81 oftast inte ligger på en gemensam axel.

Beroende på det speciella fordonet kan kopplingar, extra axlar eller länkanordningar såsom 74 innefattas i växelanordningar 10.

Som bättre framgår av fig 3 har den på avstånd manöv- rerbara enheten 80 ett hus eller ett skydd 79, vilket är fäst på den övre delen av den flerväxlade, synkroniserade växellådan 90. Den yttre axeln 81 passerar genom huset 79 vid ett ställe, som är anordnat på avstånd i sidled 10 15 20 25 30 35 7804914-5 7 från växellådans 90 centrum. Stelt fäst vid den yttre axeln 81 är ett yttre växelfinger 82, som sträcker sig nedåt och slutar i en sfärisk armberöringsdel 83.

Det yttre växelfingret 82 är anordnat att vridbart och i sidled driva en tvärgående växelarm 84. Armen 84 är stelt fäst vid en ände av den tvärgående axeln 86, vilken sträcker sig genom huset 79 i en tvärriktning relativt den yttre axelns Bl centrumaxel. Armen 84 sträcker sig i huvud- sak nedåt och utåt från den tvärgående axeln 81 och mot- tager armberöringsdelen 83 i en öppning 85.

Ett växelfinger 87 är fäst vid den tvärgâende axeln 86 vid ett ställe ovanför ett centrumparti av växellådan.

På samma sätt som det yttre växelfingret 82 sträcker sig växelfingret 87 nedåt och slutar i en med växelgaffeln in- gripande flik 88. Fliken 88 är anordnad att selektivt in- gripa med tre flänsar 94, 95 och 96, vilka vardera sträcker sig uppåt från en växelgaffel 91, 92 resp 93. Var och en av de tre växelgafflarna 91, 92 och 93 är anordnade på en växel- stång 97, 98 resp 99, vilken sträcker sig utmed växellådans 90 längd. Växelgafflarna 91, 92 och 93 är avsedda att axiellt driva utvalda kugghjul i växellådan för att åstadkomma en inkoppling eller en urkoppling av dessa.

Växelgafflarna 91, 92 och 93 har vardera ett läge "fram" och ett "back“, varvid varje läge svarar mot ingrepp av skilda kugghjul i växellådan. En placering av växel- gafflarna mellan fram- och backlägena svarar mot ett friläge hos de tillhörande kugghjulen. Växelgaffeln 91 ingriper med det nedre eller första kugghjulet och det motsatta kugg- hjulet i fram- resp backlägena. På liknande sätt ingriper växelgafflar 92 och 93 med de andra och tredje kugghjulen och med de fjärde och femte kugghjulen, i fram- resp back- lägena. En beskrivning av de inre komponenterna av växel- lådan och synkroniseringsmekanismerna och växling av kugg- hjulen kommer inte att visas häri eftersom de är väl kända i tekniken.

För en djupare förståelse av föreliggande uppfinning beskrives arbetssättet av den tidigare beskrivna utförings- formen. Riktningarna framåt, bakåt, åt vänster och åt höger '7804914-5 10 15 20 25 30 35 8 gives i denna beskrivning med hänsyn till en person, som u sitter i förarsätet av ett fordon och använder den på avstånd manövrerbara växlingsenheten. Medurs- och motursriktningar gives med hänsyn till axeln 26 såsom visas i fig 4, om inte annat påpekas.

Växellådans 90 första växel inkopplas vanligtvis då fordonet startas från stillastående. Då första växeln inkopplasvridsväxelspaken 25 till sitt yttersta medursläge, varvid den förskjutna axeln 36 och det förskjutna partiet 65 av armen 61 därigenom är i sina resp första växelgaffel- ingripande lägen R. Växelarmen 61, länkanordningen 74, den yttre axeln 8l och det yttre växelfingret 82 vrids alla i enlighet därmed. Det yttre växelfingret 82, den yttre växel- armen 84, den tvärgående axeln 86 och växelfingret 87 är alla i sina lägen längst åt höger. Växelfingerfliken 88 är följaktligen avsedd för ingrepp med fliken 94 av den första växelgaffeln 91.

Dessutom, med hänvisning till fig 2, svängs i den första växeln huvudaxeln 26 kring svängtappen 49 till sitt ba- kersta läge Z och den förskjutna axeln 36 svängs till sitt främsta läge Z. Armen 61 är därigenom också i sitt främsta läge Z, tillsammans med länkanordningen 74, den yttre axeln 81 och det yttre växelfingret 82. Den yttre växelarmen 84, den tvärgående axeln 86 och växelfingret 87 vrids därigenom till sina främsta lägen. Den första växelgaffeln 91 är där- för i sitt framläge, vilket svarar mot en inkoppling av den första eller den lägsta växeln.

För att växla från den första växeln till den andra växeln måste operatören först koppla ur den första växeln genom att svänga huvudaxeln 26 framåt kring svängtappen 49 från sitt första växelingreppsläge Z till ett friläge Y.

Den tillplattade timglasformen av borrningen 44 medger svängning av växelspaken oavsett växelspakens eventuella medurs- eller motursläge. Framåtsvängning av huvudaxeln 26 kring svängtappen 49 från sitt läge Z till läget Y åstad- kommer en i huvudsak bakåtsvängning av den förskjutna axeln 36 från läget Z till ett friläge Y och en bakåtrörelse av armen 6l till dess friläge Y. Länkanordningen 74 drivs sir_- QaffämTY 10 15 20 25 30 35 ?so4914-5 9 bakåt, varigenom också det yttre växelfingret 82 drivs bakåt och vrider den tvärgående axelarmen 84, den tvär- gâende axeln 86 och växelfingret 87 till sina resp frilägen.

Växelgaffeln 91 drivs bakåt medelst växelfingerfliken 88 tillsammans med växelstången 97, varigenom den första eller den lägsta växeln urkopplas.

Växelspaken 25 vrids därefter moturs, varvid huvud- axeln 26 vrids kring sin centrumaxel 28. Den tillplattade timglasformade borrningen 44 medger vridning av svängor- ganet 42 kring svängtappen 49, medan växelspaken 25 sam- tidigt uppstödjes. Vridning av huvudaxeln 26 åstadkommer vridning av den förskjutna axeln 36, varvid det med armen ingripande organet 40 och armens förskjutna parti 65 rör sig i en bågformig bana från sina resp första, växelgaffeln ingripande lägen R till sina växelgaffeln ingripande lägen S. Den med armen ingripande förtjockningen 40 vrider tvångs- mässigt det förskjutna partiet 65, varigenom armen 61 bringas att vridas kring sin centrumaxel 62. Denna vridning överföres genom länkanordningen till den på avstånd manöv- rerbara enheten 80, som omvandlar vridningen till linjär rörelse. Vridning av det yttre växelfingret 82 driver den tvärgående axelarmen 84 och den tvärgâende axeln åt vänster tillsväxelfingret 87 är i linje med fliken 95 på den andra växelgaffeln 92.

Efter denna vridning av växelspaken 25k0pp1aropera- tören in den andra växeln genom att svänga huvudaxeln 26 framåt till dess läge X utmed samma bana eller i samma plan som vid urkoppling av den första växeln, varigenom den förskjutna axeln 36 och växelarmen 61 svänges till sina bakre lägen X. Denna bakåtrörelse överföres till den på avstånd manövrerbara enheten, varvid slutligen växel- fingret 87 vrids till sitt bakersta läge eller "back"-läge, varjämte den andra växelgaffeln 92 skjuts bakåt och kopplar in den andra växeln.

Vridning av växelarmen krävs inte vid växling från den andra till den tredje växeln på grund av att båda dessa växlar drivs medelst den andra växelgaffeln 92. En enda svängningsrörelse av huvudaxeln 26 i svängningsplanet från __ *gggjšälæ çêílëâldqpïr 78Ûlr914~5 10 15 20 25 30 35 10 det främre läget X till det bakre läget Z urkopplar den andra växeln och inkopplar den tredje växeln genom att för- flytta den andra växelgaffeln 92 framåt. Såsom framgår kan en växling från den tredje växeln till den fjärde växeln och sedan till den femte växeln utföras genom kontinuerlig, selektiv vridning av växelspaken 25 och genom svängning av spaken i ett enda plan.

Den ovan beskrivna utföringsformen av föreliggande upp- finning såsom visas i fig l-4 är speciellt användbar vid en växellåda, som utnyttjar en på avstånd manövrerbar växlings- enhet. Emellertid finns många användningsområden för före- liggande uppfinning, vid vilka Växelspaken kan anordnas intill den tillhörande växellådan.

Fig 6 och 7 visar en Växelspak 125, som är avsedd för arbete med en direktmanövrerbar enhet 130, vilken är monterad direkt på en växellåda 190. Spaken 125 innefattar en huvudaxel 126 med en i huvudsak längsgående centrumaxel 128, kring vilken den är vridbar. Huvudaxeln 126 är också svängbar i ett plan, som innehåller huvudaxelns centrum- axel 128 såsom kommer att beskrivas härefter.

Den direkt manövrerbara enheten 130 innefattar ett hus ll4, vilket är fäst vid växellådan 190 medelst vilket lämpligt organ som helst, såsom icke visade bultar. Ett nedre parti av huset ll4 omfattar ett svängningsorgan 141 för växelspaken, vilket har en i huvudsak cylindrisk borr- ning 143. Ett övre parti av huset ll4 har en cylindrisk borrning 120, in i vilken en växelspaksstyrning 121 av plast är ínpassbar. Styrningen 121 innefattar en långsträckt slits 122 med en bredd, som är ungefär lika med diametern av huvudaxeln 126. Under svängningsrörelse styr slitsen 122 axeln 126 utmed en rät bana (framåt och bakåt), medan sidorörelse förhindras. Ett gummiskydd 129 är tätt inpassat kring plaststyrningen 121 vid den ena änden och griper huvudaxeln vid sin andra, icke visade ände. Skyddet 129 medger svängning och vridning av huvudaxeln 126, medan smuts och partiklar hålls utanför växellådan.

Huvudaxeln 126 omfattar en i huvudsak sfärisk förtjock- ning 142 vid sin nedre ände, vilken bildar ett svängnings- 10 15 20 25 30 35 7804914-5 11 organ för växelspaken. Förtjockningen 142 är vridbart uppburen i en delad nylonbussning 144, vilken kvarhålles i svängningsborrningen 143 medelst en skålhållare 145 av stål. Vid hopmontering trycks huvudaxeln 126 nedåt genom borrningen 143 och halvorna av den delade bussningen 144 inpassas kring förtjockningen 142. Bussningen trycks där- efter uppåt in i borrningen 143 med hâllaren 145 pressad på plats för att fästa bussningen 144. Ett utsprångsorgan eller en arm 136 med en i huvudsak längsgående centrumaxel 138 är stelt fäst vid huvudaxeln 126 genom svetsning. Ut- språngsorganet 136 sträcker sig från huvudaxelns centrum- axel 128 i en vinkel "b", som är lika med 900 vid före- liggande utföringsform. Ett parti av utsprângsorganet 136, som är anordnat på radiellt avstånd från huvudaxeln 126, har en cylindrisk borrning 166. Utsprångsarmen 136 är anordnad att driva ett växelfinger 187 såsom kommer att beskrivas härefter.

Växelfingret 187 är monterat på en cylindrisk, tvär- gående axel 186 med en längsgående centrumaxel 189. Växel- fingret 187 är vridbart kring axeln 186 och är axiellt rörligt därpå med hänsyn till vridning och svängning av växelspaken 125. En ände av fingret 187 har ett i huvud- sak sfäriskt, med växelspaken ingripande organ 180, vilket är inpassat i borrningen 166 för drivingrepp därmed. Den andra änden av fingret 187 innefattar ett ingreppsorgan 188, som är avsett för drivingrepp med flikarna 194, 195 och 196, vilka är stelt fästa vid växelgafflarna 191, 192 resp 193 av växellådan 190.

Vid drift drivs växelspaken 125 kring huvudaxelns centrumaxel 128 för att välja den'växelvä1jare eller -gaffel, som skall drivas. Då huvudaxeln 126 vrids förflyttas ut- språngsorganet 136 över en bågformig bana kring centrum- axeln 128, varigenom växelfingret 187 drivs axiellt på den tvärgående axeln 186, och ingreppsorganet 188 förflyttas från i linje med en växelgaffel till i linje med en annan växelgaffel. Det uppstår en minimal vridning av växelfingret 187 kring den tvärgående axeln 186 då det förflyttas axiellt, men denna minimala vridning är i huvudsak godtagbar. I .f-:Lzaïg- 7804914-5 10 15 20 25 30 35 l2 extrema fall kan operatören vara tvungen att svänga växel- spaken något för att riktigt bringa växelfingret i linje med den utvalda växelgaffeln.

För att ytterligare minska antalet komponenter i växlingsmekanismen kan växelspaken enligt föreliggande upp- finning utnyttjas för direkt ingrepp med växelgafflarna hos en tillhörande växellåda, såsom illustreras i fig 8.

En växlingsanordning 210 innefattar ett hus 212, vilket är fäst direkt på den övre delen aven växellåda290. Huset 212 innefattar en nedåt riktad fläns 218, som har en i huvudsak cylindrisk borrning 219, vilken sträcker sig därigenom. Växellådan 290 har ett flertal växlar (icke visade), vilka är anordnade att ingripa medelst ett flertal växelgafflar 291, 292 och 293. Vardera växelgaffeln vilar på en växelstâng 297, 298 resp 299. Växelflikar 294, 295 och 296 är stelt fästa vid växelgafflarna 291, 292 resp 293.

En Växelspak 225 omfattar en huvudaxel 226 med en längsgående centrumaxel 228, kring vilken den är vridbar.

Ett utsprångsorgan 236 med en i huvudsak längsgående centrumaxel 238 är stelt fäst vid och sträcker sig från huvudaxeln 226 i en vinkel "c"relativchuvudaxeln 228. Den utskjutande axeln 236 är en rätlinjig axel, som slutar i ett nedåt sig sträckande, med växelgaffeln ingripande organ 288. Ingreppsorganet 288 är anordnat för selektivt driv- ingrepp med var och en av växelflikarna 294, 295 och 296.

Ett svängningsorgan 242 för växelspaken i form av en i huvudsak sfärisk förtjockning är anordnat mellan huvud- axeln 226 och den utskjutande axeln 236. Förtjockningen 242 är anbragt i borrningen 219 i huset 212. Förtjockningen 242 har en tillplattad, timglasformad borrning 244, genom vilken sträcker sig en cylindrisk svängtapp 249. Tappen 249 är fäst vid flänsen 218 för att vridbart och svängbart uppbära växelspaken 225. Den tillplattade timglasformade borrningen 244 medger begränsad vridning av växelspaken 225 kring tappen 249 och medger en svängning av växel- spaken i ett plan vinkelrätt mot tappen 249. Då tappen samverkar med borrningen 244 förhindrar den sidorörelse 7804914-5 13 eller svängning av växelspaken 225. vid drift vrids växelspaken 225 kring tappen 249 för att välja en växelväljare eller -gaffel, sem skall gå i ingrepp. Då spaken vrids rör sig växelgaffelns in- 5 greppsorgan 288 i en bågformig bana mellan växelgaffel- flikarna 294, 295 och 296. Då ingreppsorganet 288 är riktigt inriktat med den utvalda växelgaffeln driver en svängning av huvudaxeln 226 den tillhörande växelgaffeln framåt eller bakåt utmed sin tillhörande växelstång. 5 cl ha 1#I'á“ * ~ 2 fïfr, 2 *:_¿;V.-H %!t¿¿§ElïE't r.,

Claims (12)

'?80491i+°5 10 15 20 25 30 14 PATENTKRAV

1. Växlingsmekanism för motorfordon, vilket har en växellåda (90) med flera kugghjul och växelstänger (97, 98, 99), som var och en är ansluten till åtminsto- ne ett kugghjul, varvid växlingsmekanismen (10) omfattar en växelspak (25) med väsentligen längsgående centrum- axel (28) och varvid växelspaken är ansluten till växel- stängerna, k ä n n e t e c k n a d av organ (36, 80), som är anordnade att selektivt bringa ett parti av växel- spaken (25) mitt för växelstängerna genom vridning av växelspaken kring centrumaxeln (28).

2. Mekanism enligt kravet 1, k ä n n e t e c k - n a d därav, att svängning av växelspaken (25) i ett plan åstadkommer ingrepp av ett av kugghjulen.

3. Mekanism enligt kravet 2, k ä n n e t e c k - n a d därav, att den omfattar organ (49; 121; 249) för att förhindra svängning av växelspaken (25) i mer än ett plan.

4. Mekanism enligt kravet 1, k ä n n e t e c k - n a d därav, att växelspaken (25) innefattar en huvud- axel (26) med en i huvudsak längsgående centrumaxel (28), varvid huvudaxeln är vridbar kring huvudaxelns centrumaxel, och ett utsprångsorgan (36: 136; 235) av- sett för operativ anslutning till växellådans kugghjul, varvid utsprångsorganet är stelt fäst vid huvudaxeln och är anordnat på radiellt avstånd från huvudaxeln.

5. Mekanism enligt kravet 4, k ä n n e t e c k - nia d därav, att den dessutom omfattar organ (49; 121 249) för att förhindra svängning av huvudaxeln (26) i mer än i huvudsak ett plan.

6. Mekanism enligt kravet 5, k ä n n e t e c k - n a d därav, att organet för att förhindra svängninq innefattar en borrning (44: 244) i växelspaken och en svängtapp (49; 249), som sträcker sig genom nämnda borr- ning. I-~_ __..__.._,_______ ß Wu luLll' -q Pga» T rrnitri “_- . w 7,] 10 15 20 25 30 35 1 15

7. Mekanism enligt kravet 5, k ä n n e t e c k - n a d därav, att organet för att förhindra svängning innefattar en växelspaksstyrning (121) med en längsgåen- de slits (122), genom vilken växelspaken sträcker sig.

8. Mekansim enligt kravet 4, k ä n n e t e c k - n a d därav, att utsprángsorganet omfattar en andra axel (36; 136; 236), vilken är stelt fäst vid huvud- axeln, och att den andra axeln väsentligen sträcker sig i en vinkel relativt huvudaxelns centrumaxel (28; 128; 228).

9. Mekanism enligt kravet 4, k ä n n e t e c k - n a d därav, att den dessutom omfattar en växelarm (61), som är vridbar kring armens centrumaxel (62) och rörlig parallellt med armens centrumaxel, varvid ut- språngsorganet (36) ingriper med växelarmen.

10. Mekanism enligt kravet 4, k ä n n e t e c k - n a d därav, att den dessutom omfattar ett svängnings- organ (49; 142; 249) för växelspaken, vilket är opera- tivt anslutet till huvudaxeln och kring vilket huvudaxeln är svängbar.

11. ll. Mekanism enligt kravet 10, k ä n n e t e c k - n a d därav, att svängningsorganet för växelspaken omfattar en borrning (44; 244), som sträcker sig genom huvudaxeln (26; 226) i en riktning i huvudsak vinkel- rätt mot huvudaxelns centrumaxel (28; 228), varvid borr- ningen har en i huvudsak tillplattad timglasform, att ändpartierna (45) av borrningen har en i huvudsak lång- sträckt tvärsektion och ett mittparti (46) har en i huvudsak cirkulär tvärsektion och att den större axeln av de långsträckta tvärsektipnerna sträcker sig i ett plan i huvudsak vinkelrätt mot huvudaxelns centrumaxel.

12. Mekanism enligt kravet 11, k ä n n e t e c k - n a d därav, att svängningsorganet för växelspaken dessutom har en i huvudsak cylindrisk svängtapp (49; 249), som är avsedd att sträcka sig igenom borrningen. *PÖOR QUÅ' T 1 7804914-5 _ alfa; 4