SE434053B - Forfarande for framstellning av nya isoteazoler - Google Patents

Description

20 25 30 eller COOH. Av R?-grupperna är CN och Br lämpliga. '7804317-1 J/f::::f"“ R2" _ N-:ï~""“-0-CH ~CHOH-CH,-NHR] vari R2" betecknar Br, Cl eller F och R] betecknar C]-Clzufkyl, med ett cyanidsalt i ett lämpligt lösningsmedel, eller b) för föreningar med formeln I, vari R2 betecknar CONH2 eller COOH,_att man hydrolyserar en förening med formeln <§f::r-CN ;::l-O-CH2-CHOH-CH2-NHR1 N vari R, betecknar C1_12alkyl.

De farmaceutiskt godtagbara salterna är syraadditionssalter- na av den fria basen med formeln I. Lämpliga syror omfattar orga- niska såväl som oorganiska syror. Exempel på användbara organiska syror är karboxylsyror, såsom ättiksyra, embonsyra, maleinsyra, bärnstenssyra, citronsyra, vinsyra, oxalsyra, äpplesyra, pivalin- syra, heptansyra, laurinsyra, propansyra, pelargonsyra, oljesyra och liknande, och icke karboxylsyror, såsom isetionsyra. Exempel på användbara oorganiska syror är vätehalogenider, t.ex. HCl, HBr, HI, fosforsyra, svavelsyra och liknande. Hydrohalogenidsalter, speciellt hydrokloriderna och maleinsyror, speciellt vätemaleat, är lämpliga.

H1-substituenten omfattar.Cl-C12-alkylgrupper och lämpligen Ä Cl-C6-alkylgrupperna. Alkylgrupperna är exemplifierade av metyl, = C12H25, hexyl, 2-etylhexyl, isopropyl, sek-butyl, heptyl och lik- nande. R1 såsom C3_u-alkylgrupper med grenad kedja är mera lämp- liga, med t-butyl varande en mest lämplig grupp.

R2-substituenten omfattar väte, Cl, Br, F, -CN, CONH -NH2' 2 Föreningarna med formeln I är ett chiralcenter som ger op- tisk aktivitet. De optiska isomererna betecknas vanligen såsom L och D, l och d, + och -, S och R eller genom kombinationer av dessa symboler. När en häri angiven formel eller förening inte bär någon särskild beteckning, omfattar formeln eller namnet de individuella isomcrerna, blandningarna därav och racematen.

Isotiazolerna enligt föreliggande uppfinning har ß-adrener- giskt blockerande verkan. Detta bestämdes i ett in-vivo test under nnvändning av hundar såsom försöksdjur. I detta test befanns repre- sentativa isotiazolföreningar motverka den @-adrenergískt stimule- rande verkan av isoproterenol. 'vä 10 15 20 25 30 35 40 7804317-1 Lu Föreningarna med formeln I, vari Ra betecknar annat än väte har även antihypertensiv verkan med omedelbar början. När represen- tativa föreningar administrcradus (oralt eller íntrapvritunealt) till en spontant hypertensív (SH) rätta, observerades en omedelbar reduktion i arteriellL blodtryck.

Föreliggande lsotiazoler visar också slumpartad vasodilata- torisk verkan.

Föreliggande isotiazolföreningar kommer attåstadkomma ß-adrenergisk blockerande verkan hos människa. Denna firadrenergiskt blockerande verkan är användbar i terapeutisk behandling av olika kardiovaskulära förhållanden, såsom angina pectoris, arytmi, etc.

Vid administrering av dessa föreningar med formeln I för deras 6-adrenergiskt blockerande verkan kan den dagliga dosen sträcka sig från cirka 1,5 mg till cirka 3000 mg. Lämpliga dagliga doser är cirka 6,5 mg till cirka 200 mg. Lämpliga doseringsformer för oral såväl som parenteral administrering, t.ex. intravenös, intra- peritoneal, etc. användes. Orala doseringsformer omfattar tablet- ter, kapslar, runda tabletter, vätskeberedningar, t.ex. lösningar, emulsioner, elixirer, etc. - parenterala doseringsformer omfattar vätskeberedningar, speciellt_lösningar. Kompositionerna framställes under användning av konventionella förfaranden och blandningsbe- ståndsdelar, såsom stärkelse, sterilt vatten, smaktillsatser, anti- oxidanter, bindemedel, vegetabiliska oljor, sötningsmedel, glyce- rol och liknande. _ Föreningarna med formeln I, vari R2 betecknar annat än väte, är även användbara för behandling av hypertensiva människor.

Den dagliga doseringen av dessa antihypertensiva föreningar kan variera från H0 mg till cirka 3000 mg. Lämpliga dagliga doseringar är Cirka 100 må till Cirka 1500 mí= Fömflfingævm administreras igen i doseringsformer lämpliga för oral eller parenteral administrering.

Orala doseringsformer omfattar tabletter, kapslar, runda tabletter, vätskeberedningar, t.ex. lösning, emulsion, etc. - de parenterala doseringsformerna är vanligen vätskeformer, såsom lösningar eller emulsioner. Konventionella farmaceutiska kompositionsframställnings- förfaranden och blandningsbeståndsdelar (spädningsmedel, tillsats- medel, etc) användes.

Föreliggande isotiazoler kan framställas genom vilket som helst lämpligt förfarande.

Ett sådant förfarande omfattar kopplingen av en lämplig sub- stituerad isotiazol med en lämplig substituerad oxazolidin och 10 15 20 ZS 7804317-1 hydrolysering av erhållen reaktionsprodukt. Detta förfarande bely- ses genom följande uppsättning av reaktionsekvationer: 2 z-o~cH¿\ ff* . . :Vi L\N ___ i NRl *1 H>< IV OH Bas V Ru d/E H -cH2- H-CHQNHR1 sj Tïm. e >< _.l_. ' hydrolysš S Ní. dícn 1 VI H Ru I Z betecknar en alkyl- eller arylsulfonylgrupp. Exempel på sulfonyl- grupper är CH3-S02-,C6H5-S02-, N02-C6H5-S02-, p-CH3-C6Hu-S02-, mesitylen-S02-, CH30-C6Hu~S02-, triklorobensen-S02-, C16H33-SO2- och liknande. Lämpliga baser är alkalimetallbaser, såsom KZCOB, K-O-C(CH5)3, NaH, organolitiumföreningar, t.ex. fenyllitium, n-butyllitium, litiumdiisopropylamid och liknande.

Ru betecknar väte eller annan C1-C12-alkyl eller C6-C12-kar- bocyklisk arylrest av vilken lämplig aldehyd Ru-Cfå som helst.

Exempel på lämpliga aldehyder är arylaldehyderna, såsom bensalde- hyd, naftaldehyd, 4-fenylbensaldehyd, bromobensaldehyd, tolualde- hyd, mesitaldehyd och liknande, eller en alkanal, såsom acetalde- hyd, butyraldehyd, C11H13-Cfâ och liknande. Förfarandet för fram- ställning av oxazolidiner, vari Z betecknar väte (och en besläktad kopplingsreaktion) beskrives i amerikanska patentskrifterna 3 718 6M7 och 3 657 237 och i nödvändig utsträckning är den till- hörande beskrivningen införlivad häri såsom referens. Några iso- tiazol-mellanprodukter íflhrmfie fqnmfln I beflnfiyes i DE-OS 2 OHB 209 och i nödvändig utsträckning är denna beskrivning även införlivad häri såsom referens.

Kopplingsreaktionen kan utföras vid temperaturer, som sträc- ker sig från cirka 00 till cirka 130°C. Ett temperaturområde från cirka 500 till cirka 13000 är lämpligt. Reaktíonen utföres vanligen i ett lösningsmedel. Vilket lämpligt lösningsmedel som helst kan användas. Exempel på användbara lösningsmedel är dimetylformamid, dimetylsulfoxid, hexametylfosforamid, tert-butanol, alkanoler, dioxan, toluen, aceton och liknande. Hydrolysen utföres under an- 10 20 25 30 7804317-1 vändning av ett vanligt syrasystem, t.ex. genom behandling med en lösning av vilken lämplig syra som helst, såsom H01, H¿S0u, CHÉCOOH och liknande. Hydrolysprodukten kan erhållas direkt såsom saltet av syran, som användes för hydrolysen. Vanligen utvinnes produkten I såsom fri bas efter vanlig neutralisation av saltet.

Kopplingsreaktionen utföres vanligen vid atmosfäriskt tryck.

Högre tryck kan användas om så önskas.

När en racemisk oxazolidin (formel V) användes såsom en reak- tant erhålles produkten såsom ett racemat. Racematet kan separeras i dess individuella enantiomerer genom vanliga upplösningsmetoder.

När Ru i oxazolidinen (t.ex. formlerna V eller VI) betecknar annat än väte, finns det förutom chiralcentret vid ställning 5 i oxazolidin ett andra chiralcenter vid ställning 2. Närhelst en oxa- zolidin betecknas t.eX. såsom (S), (R) eller (R,S), hänför sig denna beteckning emellertid endast till den optiska konfigurationen runt kolatomen vid 5-ställningen.

Genom att använda en enda optisk isomer av oxazolidinen med formeln V i ovanstående reaktion kan isotiazolprodukten (I) erhål- las direkt såsom en enda enantiomer. Detta tillhandahåller ett lämpligt sätt för direkt framställning av individuella isomerer av föreliggande ísotiazoler.

Föreningarna enligt föreliggande uppfinning kan även omfatta det farmaceutiskt godtagbara saltet av de nya isotiazolerna. Dessa salter framställes lämpligen exempelvis genom att behandla isotia- zolen med en lämplig mängd av en användbar syra, vanligen i ett lämpligt lösningsmedel.

Ett annat förfarande för framställning av isotiazolerna med en cyanosubstituent är genom halogenutbyte, såsom belyses genom följande formel: '"“ halogen (Cl, Br, F) /ÉT %N:¥--O-CH2-CHOH-CH2-NHRl l CN' lösningsmedel _ - CN i S e a ï/q- [o-CHQ-clion-cflg-Nnnl Det CN_~tillhandahållande reagenset kan vara vilket lämpligt metallsalt som helst, såsom CuCN, AgCN, etc. Lösningsmedel, som -10 15 20 25 7804317-1 6 kan användas, exemplifieras av dimetylformamid, pyridin, 2,4-1uti- din och liknande. Reaktionen utföres vanligen vid höjd temperatur, lämpligen inom området 100-18000.

Ytterligare förfaranden för framställning av isotíazoler med vissa andra substítuenter belyses genom följande reaktionsserier.

Vanliga reaktionsförhâllanden användes. Den önskade andra substi- tuenten är understruken. Symbolen L motsvarar -CH2-CHOH-CH2-NHR1~ gruppen. _ /ï--cm __coNH2 ÉÉÉAÉ-1 5 hydrolys š_WLi;____ hydrolys Fun ---> (F -L /:W-COOH S ñ=L__0-L serieiz _ f_- NHQ šc:¶::hal0gen Gabrielesyntes ' SN_l O_L \' o-L Exempel 1. (S) 3-(3-tert.-butylamino-2-hydroxipropoxi)isotiazol- maleatsalt Till en torr kolv under N2 sättes 3-hydroxi-iso- tiazol (0,1 m), DMF (250 ml) och NaH (50-procentig mineralolja, 5,0 g, 0,10H m). Efter omröring i 15 minuter tillsättes en lösning av tosylatet av (S) 2-fenyl-3-tert-butylamino-5-hydroximetyloxa- zolidin (0,1 m) i dimetylformamid (DMF) (150 ml) och lösningen upp- hettas på ett ångbad under omröring. Efter 15 timmar kyles lösning- en till 0-10°, hälles i H20 (1,5 l) och extraheras med eter (5x3O ml). Det organiska skiktet tvättas med H20 (ZXÄOO ml) och 1N H01 (}x200 ml). Det sura skiktet upphettas på ett ångbad i 15 minuter, kyles till 0-UC och extraheras med eter (2x}O0 ml). Det vattenhaltiga skiktet neutraliseras med mättad Na2CO3-lösning och extraheras med CH2C12 (Nx100 ml). Det organiska skiktet torkas över Na2SOu, filtreras och koncentreras till torrhet. Återstoden behandlas med maleinsyra (10,5 E) i isopropanol (IPA) för att i utbyte ge 19,8 g (57 %) 3-(3-tert-butylamino-2-hydroxipropoxi)iso- tiazol-vätemaleatsalt, smältpunkt 187-1880.

Motsvarande hydroklorid framställes genom att behandla åter- stoden med HCl i stället för maleinsyra. 10 15 20 25 30 35 40 7804317-1 Y §§gm3gl~2. (3) U-bromo-3-(3-tert-butylamino-2-hydroxipropoxi)- isotiazol-vätemaleatsalt Till en torr kolv under N2 oxi-isotiazolhydrobromid (5,5 g, 0,015 m), DMF (H0 ml) och NaH (50~procentig mineralolja, 1,2 g, 0,025 m). Efter omröring i 15 minuter tillsättes en lösning av tosylatet av (S) 2-fenyl-5-tert- butylamino-5-hydroximetyloxazolidin (0,013 m) i DMF (20 ml) och lösningen upphettas till 800. Efter 15 timmar kyles lösningen till 0-100, hälles i H20 (200 ml) och extraheras med eter (5x100 ml).

Det organiska skiktet tvättas med H20 (2X100 ml) och 1 N H01 (üx60 ml). Syraskiktet upphettas på ett ångbad i å timme, kyles till 0-H0 och extraheras med eter (2x100 ml). Det vattenhaltiga skiktet neutraliseras med mättad Na2C05 och extraheras med CHCl3 (3x200 ml). Det organiska skiktet torkas över Na2SOu, filtreras och koncentreras till torrhet. Återstoden kromatograferas på sili- kagel 60 och produkten elueras med CHCl3, mättad med vattenhaltig NH . Den råa produkten kristalliseras med maleinsyra i IPA-Et2O för att i utbyte ge 1,5 g (H5'%) (S) U-bromo-3-(5-tert-butylamino- -2-hydroxipropoxi)isotiazol-vätemaleatsalt, smältpunkt 162-16UO.

(S) H-amino-3-(3-tert-butylamino-2-hydroxipropoxi)isotíazo1 erhålles från (S) 4-bromo-5-(5-tert-butylamino-2-hydroxipropoxi)- sättes U-bromo-5-hydr- isotiazol via Gabriel-syntes.

(S) Ä-cyano-3-(3-tert-butylamino-2-hydroxipropoxi)- isotiazol-vätemaleatsalt I en kolv under N2 placeras (S) ü-bromo-3-(3-tert- butylamino-2-hydroxipropoxi)isotiazol (5,0 g, 0,013 m), CuCN (H,}g, 0,076 m) och DMF (20 ml). Lösningen upphettas till återflöde under omröring i 1 timme. Efter kylning tillsättes en lösning av NaCN (2,7 g) i H20 (9 ml), lösningen kyles till 250 och en andra portion av NaCN (5,7 g) i H20 (16 ml) tillsättes sedan. Skikten separeras och det vattenhaltiga skiktet extraheras ytterligare med Et2O (Ux50 ml). De organiska skikten tvättas med 10-procentig NaCN (2x50 ml), H20 (50 ml), torkas över Na2S0u, filtreras och koncent- reras till torrhet. Återstoden kromatograferas på silikagel 60 och produkten elueras med CHCl5 mättad med vattenhaltig NH3. Den råa produkten renas ytterligare genom tunnskiktskromatografi på 2000 pm silikagelplattor under eluering med CHCl3 mättad med vatten- haltig NH5 och kristalliseras sedan med maleinsyra i IPA/Et20 för att i utbyte ge 0,3 g (6 %) (S) B-cyano-3-(3-tert-butylamino~2- hydroxipropoxi)isotiazol-vätemaleatsalt, smältpunkt 171-17200.

Exempel 3. 7804317-1 Motsvarande (a) N-C0NH2- eller (b) U-COOH-3-(3-tert-buty1- amino-2-hydroxipropoxí)ísotiazo1 erhålles från den stegvisa hydro- lysen av produkten i exemnel 5.

Genom att ersätta (3) U-bromo-3-(3-tert-butylamíno-2-hydroxi- propoxi)-ísotiazol i exempel 5 med (S,R)'4~bromo-3-(5-isopropyl- amino-2~hydroxípropoxi)ísotiazol erhålles (S,R) N-cyano-3-(5-iso- propylamíno-2-hydroxipropoxi)isotíazol-vätemaleatsalt.

Claims (1)

7804317-1 9 Patentkrav

1. Förfnrande för framställning av föreningar med formeln /"-::_T_-RZ í\N '""L-O-CH2-CHOH-CH?-NHR, I och farmaceutiskt godtagbara salter därav, vari R1 betecknar C,-C12alkyl och R2 betecknar H, Cl, Br, F, CN, NU2, CONHZ eller COOH, k ä n n e t e c k n a t av a) för föreningar med formeln l, vari R, har ovan angiven bety- delse, hydrolys av en förening med formeln S/f:::r-'R2 ~\N;::;__0-çH° I . O /,NR n><\n41 vari R, har ovan angiven betydelse, R1 betecknar G1-C1,alkyl, QH? R¿ betecknar väte, C1_17alkyl eller C6_12karbocyklísk aryl, b) för föreningar med formeln I, vari R, betecknar NH,, att man underkastar en förening med formeln , ::::T-R,' . S I \« --.Lo-cnfcaon-cnfrx-naï vari R,' betecknar Cl, Br eller F och R1 betecknar C1-Cï,alkyl; Gabrielsyntes, c) för föreningar med formeln I, vari R, betecknar CN, att man behandlar en förening med formeln -_-_----RII '/ “_ z S \N-'""----o-cn -cnon-cfn-xfnq vari R," betecknar Br, Cl eller F och R] betecknar C1-C1,afkyl, med ett cyanidsalt i ett lämpligt lösningsmedel, eller hl för föreningar med formeln I, vari R, betecknar CONH, eller CÜOH, att man hydrolyserar en förening med formeln f ':_",""CN \\'_::l-o-cn, -cnon-cxl 1 -nitnl vari R] betecknar C1_1,alkyl.