SE423388B - Forfarande for framstellning av halogensulfonyltiofenkarbonsyraforeningar - Google Patents

Description

7714971-40 10 15 20 25 30 35 2 vandlas sålunda till 3-klorsulfonyltiofen-4-karbonsyrametyl- ester. En liknande omsättning i talrika steg anges i tyska offentliggörandeskriften 2 537 070.

Den erhållna klorsulfonyltiofen-4-karbonsyraestern kan omvandlas med ammoniak till 3-sulfonamiden, och denna kan hydrolyseras till 3-sulfamoyltiofen-4-karbonsyra. Genom cykli- sering, te.x. med polyfosforsyra, erhåller man 2,3-dihydro- 3-oxotieno[3,4-d]-isotiazol-1,1-dioxid (tiofensackarin).

Pâ motsvarande sätt kan 2,3-dihydro-&oxotíeno[2,3-a]- isotiazol-1,1-dioxid, ett annat tiofensackarin, framställas.

Av de som sötningsmedel lämpliga kemiska föreningarna har endast mycket fâ fått praktisk användning, och av dessa uppfyller ingen samtidigt de tre villkoren stor sötningsverkan, ogiftighet och frihet från bi- eller eftersmak. De ovannämnda tienosackarinerna är sura föreningar, vilka kan användas som söt- 'ningsmedel i oförändrad form eller särskilt i form av sina ogif- tiga salter. Salterna kan framställas med allmänt kända metoder genom omsättning med lämpliga organiska eller oorganiska baser, vilka lämpar sig för framställning av de som sötningsmedel an- vändbara ogiftiga salterna. Företrädesvis användes alkalimetall- hydroxider, t.ex. natriumhydroxid eller kaliumhydroxid, eller jordalkalimetallhydroxider,t.ex. kalciumhydroxid. Såsom salter kommer alla ogiftiga, d.v.s. fysiologiskt oskadliga, salter i fråga. Dessa utgöres främst av alkalisalterna, t.ex. kalium- och särskilt natriumsalterna, ammoniumsalterna, jordalkali- metallsalterna, särskilt kalciumsaltet. Andra för användning aktuella katjoner av salterna kan vid behov väljas av fack- mannen, emedan katjonerna som nämnt måste vara ogiftiga och vattenlösliga och dessa egenskaper hos vissa katjoner av me- taller är välkända eller vad vattenlösligheten beträffar, lätt kan bestämmas genom ett enkelt försök. De ovannämnda tiofensacka- rinerna samt deras ogiftiga och vattenlösliga salter utmärker sig för överlägsen sötningseffekt, frihet från bismak och ogiftig- het.

Av de nya tiensackarinerna har 2,3-dihydro-3-oxotieno- [É,4]isotiazol-1,1-dioxid den starkaste sötningseffekten, i det att den är ungefär 1 000 gånger så söt som rörsocker och därmed ungefär dubbelt så söt som sackarin. Därför lämpar sig 5 10 15 20 25 30 35 3 7714971-4 dessa föreningar alldeles särskilt väl som konstsötningsmedel, t.ex. för sötning av mat och dryckesvaror samt för smakför- bättring av mediciner. På grund av sin stora sötningseffekt och sin brist på näringsvärde är de enligt uppfinningen erhåll- bara föreningarna speciellt värdefulla för sötning av mat för diabetiker samt för personer med benägenhet för fettbildning eller sådana som lider av tarmsjukdomar. Vidare kan de också an- vändas som smaktillsats för kreatursfoder.

Den syntetiska framställningen avtíofensackariner är emellertid på grund av det här angivna stora antalet syntes- steg, särskilt för framställning av 3-klorsulfonyltiofen-4- karbonsyraföreningarna och 3-klorsulfonyltiofen-2-karbonsyra- föreningarna, icke fullt tillfredsställande med avseende på enkelt och ekonomiskt genomförande, utbyte och rumstids-utbyte av slutprodukten.

Det har nu befunnits, att man med fördel erhåller 3-halogensulfonyltiofenkarbonsyraföreningar enligt formeln (I) vari R1 betyder -COOR3 eller en väteatom, R2 betyder en väte- atom, när R1 betyder -COOR3, eller -COOR3, när R1 betyder en väteatom, R3 betyder en alífatisk grupp eller en väteatom och X betyder en halogenatom, om man i ett första steg om- sätter en 3-ketotiofenkarbonsyraföreníng enligt formeln 2 vari R1 och R (II) har ovan angivna betydelser, med en sulfon- syraförening med formeln RH - SOQY (III) 7714à71-4 H vari Ru betyder en alifatisk eller aromatisk grupp, Y be- tyder en halogenatom eller -OR3 eller -OS02Ru och R3 har den ovan angivna betydelsen, omsätter den sålunda erhållna 3-sulfatodihydrotiofenkarbonsyraföreningen enligt formeln R*-Ä-o c 2 c~oR3 g “\å ,¿/H 'V erva _/ eller 5 Hf/ \TSf” H 1 R"- "-o-c----Ä-fl . - n Ä _ Ivb | I a ' _ vari R3 och Ru har ovan angivna betydelser, i ett andra steg med en alkalipolysulfid, och omsätter den därvid erhållna polysulfido-353'-bis(dihydrotiofenkarbonsyra)föreningen cnligt formeln 9 _ I 9 H30-c-c c (-s-)n _c ' c-c-onö H1 n; HI I; va \\\Q\; ,/p\\ fi:>Q\\ ,/C\\ H// S H H _ 5 H eller H H I H-T c (-s-)n à-H I o ' vb H-c L-c-OR5 H50-c-ca o Ä-H !\\~S /fl II ; :I \\ | H r o o S H vari R3 har ovan angiven betydelse och n är ett helt tal, som är minst 2, i ett tredje steg med en klorid eller bromid av svavelsyra eller med klor och omsätter den därvid erhållna polysulfido-3,3'-bis(tiofenkarbonsyra)föreningen av formeln 7714971-4 5 o . 9 3 f? o-ë-í--<>--" <-s->,,--ï-í-<=--°R m n\ /H - C C C H/C\S/\H H/ ”\S/ \H eller H_ç C (-S- n C 'H n u 1 ll _ _ -c-OR5 - B30-9-c "CPH H C\\\S///C 3 O '\\S/// vari R3 och n har ovan angivna betydelser, i ett fjärde steg med halogen och vatten.

Omsättningen kan i det fall, där man använder 3-keto- tiofan-H-karbonsyrametylester eller 3-ketotiofan-2-karbonsyra- metylester, p-toluensulfonsyra, natriumdisulfíd och klor återges med följande formler. {7714971¿4 s oocn ca 3 3 ca;-<::>-so; ____ coocnj 2 + 2 -2H2o 2 ¶ ---e> >+Na2s2 -eos;-«<::>_so¿Na cajooc ¶ ¶ coocn -- S--S .___ 5 +2 C12 ------> “ -4 Hcl ca ooc coocn C10 C 3 s-s - 3 2 OOQÉ +5c12+uH2o ' ¶ CH5 ¶ cH3«<::>-sö; 2' ' > + y > 2 ' CH doc - 9 I 5 - ¶ cH3ooc ¶ É S°ß“ ' - ' +ua2s2 -een;-<<::>-sojua _ 3 sf - +2 C12 . ----+-e> [;slL_coocH5 cH3ooc flsllx ,_4 Hcl _ ' ¶ ' c1o2s 'l l , S-Sí l -8HC1 I 2 kMOQCHB CH3QQCLSJ + C12 + H20 ' CH3QOC sanàwšwáwåfifififlßflfißàwwšwßflmßwfiaå¿*#@ë*=æfflfF#~*àÉ¿#w¿fàfiiä§f@fi@&ë:~*~f%f:rät&§ïf 10 15 20 25 30 7714971-4 7 Jämfört med de kända förfarandena ger förfarandet enligt föreliggande uppfinning helt överraskande på enklare och mera ekonomiskt sätt 3-halogensulfonyltiofen-U-karbonsyra- föreningar och 3-halogensulfonyltiofen-2-karbonsyraföreningar med bättre utbyte, bättre rums-tids-utbyte och bättre renhet.

Omständliga syntes- och reningsoperationer i flera steg und- vikes. Man kan sålunda, utgående från lättillgängliga utgångs- material och med insparing av flera syntesoperationer och upp- arbetningsoperationer framställa tiofensackariner på enklare sätt än tidigare. Väsentliga mängder lösningsmedel, katalysa- torer och hjälpmaterial insparas eller ersättes med mera lätt- tillgängliga ämnen.

Utgångsmaterialen II kan erhållas på känt sätt, t.ex. ur a,ß-omättade karbonsyror eller deras estrar genom omsättning med tioglykolsyraestrar (amerikanska patentskriften 3 445 473, JACS âë, 2229 - 2235 (19U6), Monatshefte der Chemie lgï, 1520 - 1525 (1973)) tiofener (Organic Reactions VI, H43 - H68) eller deras enolat- salter med lämpliga acyleringsreagenser, t.ex. syraanhydríder.

Särskilt lämpliga utgångsmaterial II, ämnen III, IV, VI och motsvarande särskilt lämpliga slutprodukter I är sådana, i vilkas formler R1 betyder -COOR3 eller en väteatom, R2 betyder en väteatom, när R1 betyder -COOR3, eller -COOR3 betyder en väteatom, R3 och Ru är lika eller olika och betyder var- dera en alkylgrupp med högst 7 kolatomer, R3 också kan beteckna en väteatom, Ru också kan beteckna en fenylgrupp eller alkyl- grupp med 7 till 12 kolatomer, X betyder en kloratom eller brom- atom, Y betyder en kloratom, bromatom, hydroxylgrupp, alkoxi- grupp med högst 7 kolatomer eller -0SO2Ru, vari RH har den nyss- nämnda föredragna betydelsen, samt n är ett tal från 2 till 9, eller genom omsättning av 3-oxotetrahydro- , när R1 lämpligen 2 till 8, med fördel 2 till 5 och företrädesvis 2. 3-oxotetrahydroföreningen (3-ketotiofanföreningen) II kan också användas i form av den tautomera 3-hydroxiföreningen II, dvs. föreningen 7714971*4 10 20 25 30 35 8 H0- ç===c _ cooRï i! Ho-cï-c-H 1 n | Ro-c-c c-H ll \S/\H o De nämnda grupperna kan också vara substítuerade med under reaktíonsbetingelserna inerta grupper eller atomer, t.ex. karbalkoxigrupper med 2 till H kolatomer, alkylgrupper, alkoxi- grupper med högst H kolatomer, fenylgrupperma subsLíLnerande hydroxigrupper, kloratomer eller karboxylgrupper.

I det första steget kan utgângsmaterialet III omsättas med utgångsmaterialet II i stökiometriskt förhållande eller i överskott. Man använder därvid mängder av 1 till 2 mol, före- trädesvis 1 till-1,1 mol, sulfonsyraförening III per mol utgångs- material II. I I Fördelaktiga sulfonsyraföreningar III är monoalkan- - sulfonsyror med högst 6 kolatomer, särskilt metansulfonsyra, etanshlfonsyra, propan-1-sulfonsyra, n-butan-1-sulfonsyra, n-pentærd-sulfonsyra och n-hexan-1-sulfonsyra, halogenalkan- sulfonsyror med högst Gzkolatomer, särskilt 2-kloretan-1- sulfonsyra, 2-brom~1fctanshlfonsyra, 3-klorpropan-1-sulfonsyra, 3-klorbutan-1-sulfonsyra,_Ä-klorbutan-1-sulfonsyra, ífklorbutan- 3-sulfonsyra och 1-klorbutan-4-sulfonsyra, perfluorerade alkan- sulfonsyror med högst 6 kolatomer, särskilt perfluormetan- sulfonsyra, perfluoretansulfonsyra, perfluorpropan-1-sulfon- syra, perfluorbutan-1-sulfonsyra, perfluorpentan-1-sulfonsyra _och perfluorhexan-1-sulfonsyra, bensensulfonsyror; särskilt bensenmonosulfonsyra, 2-metylbensensulfonsyra, 3-metylbensen- sulfonsyra, 4-metylbensensulfonsyra, 2,4-dímetylbensensulfonsyra, _ 2,5-dimetylbensensulfonsyra, 2¿4,5-trimetylbensensulfonsyra, e H-isopropylbensensulfonsyra, 4-n-oktylbensensulfonsyra och H-dodecylbensensulfonsyra, partiellt hydrerade aromatiska sulfonsyror, t.ex. indan-5-sulfonsyra och tetralen-2-sulfonsyra, 10 15 20 25 30 35 7714971-4 9 karboxibensensulfonsyror, halogenbensensulfonsyror och hydroxi~ bensensulfonsyror, särskilt 2-karboxibensensulfonsyra, 3-karboxi~ bensensulfonsyra, 4-karboxibensensulfonsyra, 3,5-dikarboxi- bensensulfonsyra, 3,4-dikarboxibensensulfonsyra, 2-klor-5- karboxibensensulfonsyra, 3-klor-U-karboxibensensulfonsyra, H-klorbenscnsulfonsyra, 3-klorbenscnsulfonsyra, 2-klorbenscn- sulfonsyra, 2,5~diklorbensensulfonsyra, 3,H-diklorbensensulfon- syra, 2,H,5-triklorbensensulonsyra, 2-hydroxibensensulfonsyra, 3-hydroxibensensulfonsyra, H-hydroxibensensulfonsyra, 3-klor- 4-metylbensensulfonsyra, 5-klor-2-metylbensensulfonsyra, M-k1or-3-metylbensensulfonsyra, 3-klor-U~hydroxibensensulfonsyra, och 5-klor-2-hydroxibensensulfonsyra, flerkärniga aromatiska sulfonsyror, särskilt bensofenon-Ä-sulfonsyra, difenylmetan-U- sulfonsyra, difenylsulfon-3-sulfonsyra, naftalen-1-sulfonsyra, naftalen-2-sulfonsyra, difenyleter-4-sulfonsyra, acenaften-3- sulfonsyra och acenaften-5-sulfonsyra, motsvarande sulfonsyra- klorider och sulfonsyrabromider, motsvarande metyl-, etyl-, n-propyl-, isopropyl-, n-butyl-, isobutyl-, sek-butyl-, tert- butyl-, pentyl~ och hexylestrar av de nämnda sulfonsyrorna samt motsvarande sulfonsyraanhydríder, företrädesvis metansulfon- syraklorid, p-toluensulfonsyraklorid, bensensulfonsyraklorid, p-toluensulfonsyraanhydrid och bensensulfonsyraanhydrid.

Såsom utgångsmaterial II kan man använda exempelvis 4-etoxikarbonyl-, 4-metoxíkarbonyl~, H-n-butoxikarbonyl-, 4-tert-butoxi-karbonyl-, 4-sek-butoxikarbonyl-, U~propoxikarbonyl- 4-ísobutoxikarbonyl-, U-isopropoxikarbonyl-, H-pentoxikarbonyl-, H-heptyloxíkarbonyl- eller h-hexoxikarbonyl-3-hydroxidihydro- tiofen eller 2-karboxi-, 2-etoxikarbonyl-, 2-metoxikarbonyl-, 2-n-butoxikarbonyl-, 2-tert-butoxikarbonyl-, 2-sek-butoxikarbonyl- 2-propoxikarbonyl-, 2-ísobutoxikarbonyl-, 2-isopropoxikarbonyl-, 2-pentoxikarbonyl-, 2-heptyloxikarbonyl- eller 2~hexoxikarbonyl- 3-hydroxidihydrotiofen.

Med fördel utförs omsättningen i steg 1 i närvaro av ett syrabindande medel i stökiometrisk mängd eller i överskott. lämpligen i en mängd av 1 till 1,1 ekvivalent syrabindande medel per mol utgângsmaterial II. Som syrabindande medel föredras tertiära aminer, jordalkalí-, ammonium- och särskilt alkali- föreningar samt motsvarande blandningar. Fördelaktiga alkali- u7714971+4 10 15f 20 '25 gso 35 1 0 , och jordalkaliföreningar är hydroxider, oxider, karbonater, bikarbonater, salter av svaga eller flerbasiska syror, alkoholater -av kalcium, barium, magnesium, litium-och särskilt natrium och kalium. Som basiska föreningar kan nämnas t.ex; kaliumhydroxid, natríumhydroxid, kaliumkarbonat, natriumkarbonat, kaliumbikarbonat, kalciumhydroxid, bariumoxid, magnesiumhydroxid, kalciumkarbonat, natriumacetat, -propionat, -etylenglykolat, -metylat, -propylat, -isopropylat, -etylat, -tripropylenglykolat,kalium-tert-butylat, trimetylamin, trietylamin, pyridin, dietylanilin, dimetylamino- etanol, N-etylpiperidin, N-metylpyrrolidin, dimetylanílin, kinolin och N-metylpyrrolidon, Likaså kan basiska jonbytare " användas för bindning av syra.

Reaktionen i det första steget genomföres i regel kontinuerligt eller diskontinuerlígt vid en temperatur mellan -20 och +20U0C, företrädesvis mellan -10 och +10°C, vid under- eller övertryck eller företrädesvis i trycklöst tillstånd. Lämp- ligen använder man en reaktionskomponent, företrädesvis en tertiär amin, t.ex. pyridin, som lösningsmedium. Eventuellt använder man under reaktionsbetingelserna inerta organiska lösningsmedel. t.ex. aromatiska kolväten, såsom toluen, etylbensen, o-, m-, p-xylen, isopropylbensen, metylnaftalen, alkanoler och cyklo- alkanoler, såsom etanol, metanol, n-butanol, isobutanol, tert- -butanol, glykol, n-propanol, isopropanol, amylalkohol, cyklo- hexanol, 2-metyl-4-pentanol, etylenglykolmonoetyleter, 2-etyl- hexanol, metylglykol, n-hexanol, isohexylalkohol, isoheptyl- alkohol, n-heptanol och etylbutanol. Lämpligen använder man lösningsmedlet i en mängd av 2Ö0 - 10 000 viktprocent, före- ' trädesvis H00 - 2 000 viktprocent, räknat på utgångsmaterialet II.

'Reaktionen kan genomföras på följande sätt. En bland- ning av utgångsmaterialet II, utgångsmaterialet III, ett lämpligt lösningsmedel och/eller en basisk förening hälles vid reak- tionstemperaturen under 5 till 15 timmar. Därefter avskiljes materialet IV, d.v.s. IVa eller IVb, ur blandningen på brukligt sätt, t.ex. genom fraktionerad destillation. ' _ I det andra steget av reaktionen omsättes de sålunda erhållna 3-sulfatodihydrotiofenkarbonsyraföreningarna IV med alkalipolysulfid i stökiometrisk mängd eller i överskott, före- trädesvis i ett mängdförhållande av 0,5 till 1,0 mol, särskilt 10 15 20 25 30 35 7714971-4 11 0,5 till 0,6 mol, polysulfid per mol av ämnet IV. Beträffande framställningen av polysulfider hänvisas till Ullmaum "Encyklo- pädie der technischen Chemie", 15, 527 - 530. Med fördel an- vänder man kaliumpolysulfid och särskilt natriumpolysulfid, speciellt med 2 till 8, företrädesvis 2 till 5 svavelatomer.

Företrädesvis användes härvid kaliumdisulfid eller natrium- disulfid. Reaktionen i andra steget genomföres i regel vid en tempratur mellan -30 och +100°C, företrädesvis mellan -10 och +30oC, under sänkt eller höjt tryck eller företrädesvis i trycklöst tillstånd samt kontinuerligt eller diskontinuerligt.

Lämpligen användernan vatten som lösningsmedel, med fördel i form av en vattenlösning, -suspension eller -dispersion av den använda polysulfiden. Lämpligen användes U till 100, före- trädesvis 0 till 60 viktprocent vatten, räknat på den totala viktmängden av utgångsmaterialet II. Eventuellt använder man också under reaktionsbetingelserna inerta organiska lösnings- medel, såsom dimetylformamid, N-metylpyrrolidon, dimetylsulfoxid och motsvarande blandningar. Lämpligen använder man det orga- niska lösningsmedlet i en mängd av 200 till 10 000 %, före- trädesvis 400 till 1 000 %, av utgângsmaterialets II totala vikt.

Reaktionen i andra steget kan genomföras på följande sätt. En blandning av ämnet IV, polysulfiden, vattnet och/eller lösningsmedlet hâlles vid reaktionstemperaturen under 0,5 till 8 timmar. Ur blandningen avskiljes därefter ämnet V, dvs Va eller Vb, på brukligt sätt. t.ex. genom extraktion med ett lösningsmedel, såsom metylenklorid, tvättning med vatten, tork- ning och destillation. Ämnet V omsättes i tredje steget med dehydrerings- medlet enligt uppfinningen i stökiometrisk mängd eller i över- skott, företrädesvis med 1 till 2 ekvivalenter, särskilt 1 till 1,1 ekvivalent dehydreringsmedel per mol utgângsmaterial V.

Dehydreringsmedlet är sulfurylklorid, sulfurylbromid eller klor. Reaktionen i tredje steget genomföres kontinuerligt eller diskontinuerligt, i regel vid en temperatur mellan -20 och +30°C, under sänkt eller höjt tryck eller företrädesvis trycklöst tillstånd. Lämpligen använderman under reaktionsbeting- elserna inerta lösningsmedel. Som lösningsmedel ifrågakommer 7714971å4 10 15 20 25 30 35 12 exempelvis aromatiska kolväten, t.ex. toluen, etylbensen, o-, m-, pexylen, isopropylbensen eller metylnaftalen,halogen- kolväten, särskilt klorkolväten, t.ex. tetrakloreten, 1,1,2,2- eller 1,1,1,2-tetrakloretan, amylklorid, cyklohexylklorid, diklorpropan, metylenklorid, diklorbutan, isopropylbromid, 7'n-propylbromid, butylbromid, kloroform, etyljodid, propylf jodid, klornaftalen, díklornaftalen, koltetraklorid, 1,1,1- eller 1,1,2-trikloretan, trikloreten, pentakloretan, 1,2-di- kloretan, 1,1-dikloretan, n-propylklorid, 1,2-cis-dikloreten, n-butylklorid, 2-, 3- och iso-butylklorid, klorbensen, fluor- fbensen, brombensen, jodbensen, o-, p- och m-diklorbensen, o-, p-, m-dibrombensen, o-, m-, p-klortoluen, 1,2,H-triklor- bensen, 1,10-dibromdekan eller 1,4-dibrombutan, etrar, t.ex. etylpropyleter, metyl-tert-butyleter, n-butyletyleter, di-n- fbutyleter, diisobutyleter, diisoamyleter, diisopropyleter, anisol, fenetol, cyklohexylmetyleter, dietyleter, etylenglykol- dimetyleter, tetrahydrofuran, dioxan, tioanisol eller ß,ß'-di- klordietyleter, alifatiska eller cykloalifatiska kolväten, t.ex. hentan, pinan, nonan, bensinfraktioner inom kokpunkts- intervallet 70 till 190°C, cyklohexan, metylcyklohexan, petroleum- eter, dekalin, pentan, hexan, ligroin, 2,2,4-trimetylpentan, 2,2,3-trimetylpentan, 2,3,3-trimetylpentan eller oktan, di- metylformamíd eller blandningar av dessa ämnen. Lämpligen använder man lösningsmedlet i_en mängd av 200 till 10 000 %, företrädesvis 400 till 2 000 %, av utgångsmaterialets II eller V totala vikt. Det är också ibland fördelaktigt att genomföra om- sättningen under belysning med en ljuskälla med våglängder mellan 2 000 och 8 000 Å. Vidare kan hjälpmaterial, såsom azobisisobutyronitril, tillsättas i en mängd av lämpligen mellan 1 0Ch5 %'av utgångsmaterialets Il eller V totala vikt.

Lämpligen utförakomsättníngen i närvaro av ett syrabindande medel, varvid de för omsättningssteget I angivna mängderna och/eller ämnena kommer i fråga.

Reaktionen i tredje steget kan genomföras på följf "ande sätt. En blandning av ämnet V, dehydreringsmedlet och eventuellt lösningsmedlet och/eller det syrabindande medlet hålles vid reaktionstemperaturen under 0,5 till 3 timmar.

Ur blandningen avskiljes därefter slutprodukten VI, dvs VIa eller 10 15 20 25 30 35 7714971-4 13 Vlb, på brukligt sätt, t.ex. genom extraktion med något av de i det föregående nämnda lösningsmedlen eller genom tvättning med alkali, t.ex. en natriumbikarbonatlösning, och destillation av den organiska fasen.

Den sålunda erhållna polysulfido-3,3'-bis(tiofvnkarbon- syra)föreningen Vla eller Vlb omsättes med halogen och/eller vatteni stökiometrisk mängd eller i överskott, företrädesvis i ett förhållande av 5 till 10 mol, särskilt 5 till 6 mol, halogen per mol av ämnet II eller VI, och/eller 4 till 100 mol, särskilt H till 20 mol vatten per mol av ämnet Il eller VI. företrädesvis användes som halogen brom, jod eller särskilt klor. ReakLíonen genomföres som regel vid en temperatur mellan -30 och +100OC, företrädesvis mellan -10 och +10OC, under sänkt eller höjt tryck eller företrädesvis i trycklöst tillstånd, kontinuerligt eller diskontinuerligt. Lämpligen använder man under rådande reaktionsbetingelser inerta organiska lös- ningsmedel, t.ex. de för tredje omsättningssteget angivna lösningsmedlen, lämpligen i de förut angivna allmänna eller föredragna mängderna, lösningsmedelsgrupperna och/eller enskilda lösningsmedlen. Ibland är det också fördelaktigtatt genomföra omsättningen under belysning med en ljuskälla med våglängd av mellan 2 000 och 8 000 Å. Dessutom kan man tillsätta hjälpmaterial, t.ex. azobisisobutyronitril, lämp- ligen i en mängd av 1 till 5 % av utgàngsmaterialets II eller VI totala vikt.

Reaktionen i det Hze steget kan genomföras på följande sätt: En blandning av ämnet Vi, vatten och halogen samt evcn- tuellt lösningsmedel hâlles under 0,5 till 3 timmar vid reak- tionstemperaturen. Ur blandningen avskiljes därefter slut- produkten på brukligt sätt, t.ex. genom avskiljning av den organiska Fauvn av rcaltíunshlandnlngen samt frnktioncrad destillation.

De med förfarandet framställbara tlofcníöreningarnn är värdefulla utgångsmaterial för framställning av farmaceutika (belgiska patentskriften 832 707), färgämnen och växtskydds- medel och har en antiinflammatorisk, analgetisk och antireuma- tisk verkan. Speciellt lämpade fördenna användning är alla slutprodukter med förutnämnda föredragna betydelser hos 7714971-4 10 15 20 25- 30 35 14 variablerna. Beträffande användningen hänvisas till den i det föregående angivna facklitteraturen samt till Ullmanns "Encyklopädie der technichen Chemie", 17, sid. 35H.

Slutprodukterna I lämpar sig särskilt som utgångsmaterial för framställning av sötningsmedel, som är ogiftiga och fria från bismak, av smakförbättrande tillsatsmaterial, av diabetiker- livsmedel och av djurfoder samt ger möjlighet till en enkel och ekonomisk syntes av tiofensackariner.a 7 I följande exempel avser "del" Viktdel. Viktdel för- håller sig till volymdel som kilogram till liter. l Exemgel 1 ' ' ' a) 3-p-toluensulfatodihydrotiofen-H-karbonsyra- metylester ' //,coocH3 TJ S s 2 \ 160 delar 3-hydroxidihydrotiofen-4-karbonsyrametyl- ester och 210 delar p-toluensulfonylklorid löses vid UOC i 500 volymdelar pyridin. Lösningen omröres 15 timmar vid SOC.

Efter reaktionen hälles blandningen i 1 000 volymdelar isvatten och omröres därefter ytterligare 30 min. Slutprodnkten av- sugas och torkas vid 3006. Man erhåller 300 delar (96 % av teor. möjlig mängd) 3-p-toluensulfatodíhydrotiofcn-H~karbonsyra- metylester med smp. 81 - 83°C (cyklohexan). b) Disulfido-3,3-bisCdihydrotiofen-4-karbonsyra- metylester) H3CO2C\\- S S QZCH \\ S 10 15 20 25 30 35 7714971-4 15 50 volymdelar dimetylformamid och 9,42 delar 3-p-toluen- sulfatodihydrotiofen-H-karbonsyrametylester blandas. Under en timme tillsätter man vid 20 till 2500 portionsvis 3,3 delar dinatriumdisulfidpentahydrat. Blandningen omrörs 8 timmar vid OOC, späds med 200 volymdelar metylenklorid samt införs i 200 delar isvatten. Den organiska fasen avskiljes, tvättas femgånger med var gång 200 volymdelar vatten, torkas med natriumsulfat, avfiltreras och avdunstas. Återstoden omkris- talliseras ur toluen. Man erhåller 5,25 delar (75 % mängd) disulfido-3,3'-bis(dihydrotiofen-H-karbonsyrametyl- teor. möjl.

Ester) med amp. 182 ~ 186%. c) Disulfido-3,3'-bis(tiofen-H-karbonsyrametylester) 50 volymdelar metylenklorid och 3,5 delar disulfido- 3,3'-bis(dihydrotiofen-H~karbonsyrametylester) blandas. Vid 20 till 2500 tillsättes under 15 min 1,52 del sulfurylklorid.

Reaktionsblandningen omröres 30 min vid 23OC, späda därpå med 50 volymdelar metylenklorid, tvättas tre gånger med var gång 100 volymdelar vatten, torkas med natriumsulfat, av- filtreras och indunstas. Man erhåller 3,39 delar (98 % av teor. möjligt utbyte) disulfido-3,3'-bis(tíofen-4-karbonsyrametyl- ester) med smp.92 - 95°C. d) 3-klorsulfonyltiofen-4-karbonsyrametylester ClO2S COOCH3 U 30,6 delar disulfido~3,3'-bis(tiofen-U-karbonsyra- metylester) löses i on blandning av 300 delar kloroform och 7714971-4 10 15 20 25 V 30 35 16 30 delar vatten. Vid 0 till SOC inledes H3 delar klor under 30 min. Därefter omröres blandningen 2 timmar vid 3°C. Den organiska fasen avskiljes, torkas och indnnstas. Den oljiga återstoden kristalliserar och omkristalliseras ur koltetra- av teor. utbyte) 0 klørid. Man erhåller 22,1 delar (92 f, 3-klorsulfonyltiofen-4-karbonsyrametylester med smp. 70 - 72°C.

Exemgel 2 a) 3-metylsulfonatodihydrotiofen-2-karbonsyrametyl- H3c-so2o -Û C/ s Hacoo 16 delar 3-ketotiofan-2-karbonsyrametylester och ester1 8,6 volymdelar metansulfonsyraklorid löses vid ÛOC i 100 volym- delar pyridin. Lösningen omröres 15 timmar vid SOC. Efter reaktionen införes blandningen i 150 volymdelar isvatten och extraheras tre gånger med 50 volymdelar metylenklorid. De sammanslagna organiska faserna tvättas två gånger med 50 volymdelar 10-procentig vattenlösning av citronsyra och tre gånger med en mättad vattenlösning av natriumklorid.

Efter torkning och indunstning av de organiska faserna er- håller man 18,8 delar (79 % av teor, utbyte) 3-metylsulfonato- dihydrotiofen-2-karbonsyrametylester med smp. 75 - 77°C. b) Disulfido-3,3'-bis(dihydrotiofen-2-karbonsyra~ metylester) ,/”S- Äj::>&\co2cH3 cH3o2c S 50 volymdelar dimetylformamid och 3,52 delar 3-metyl- sulfonatodihydrotiofen-2-karbonsyrametylester blandas. Under en timme tillsätter man portionsvis 3,3 delar dinatrium- disulfid (innehåller 5 mol kristallvatten per mol) vid 20 till 25°C. Blandningen omrörs vid 0°C under 6 timmar, snäds 10 15 20 25 30 35 7714971-4 17 med 200 volymdelar metylenklorid samt införs i 200 delar isvatten. Den organiska fasen avskiljes, tvättas fem gån¿er med var gång 200 volymdelar vatten, torkas med natrium- sulfat, frånfiltreras och indunstas. Återstoden omrkstalli- seras ur toluen. Man erhåller 5,25 delar (75 % av teor. utbyte) disulfido-3,3'-bis(dihydrotiofen~2-karbonsyrametylester) med smp. 133 - 137%. c) Disulfido-3,?'-bis(ljofvn-2-knrbonflvrnm«1ylwutßr) S\ CH3 H3C02C S 50 volymdelar metylenklorid och 3,5 delar di- / \ S coz sulfido-3,3'-bis(dihydrotiofen-2-karbonsyrametylester) blandas.

Vid 23°C tillsättes under 15 minuter 1,62 volymdelar sulfuryl- klorid. Reaktionsblandningen omröres därefter under ytter- ligare 30 min vid 2300, späds med 50 volymdelar metylenklorid, tvättas tre gånger med vardera 100 volymdelar vatten, torkas med natriumsulfat, frånfiltreras och indunstas. Man erhåller 3,39 delar (98 % av teor. utbyte) disulfido-3,3'-bis(tiofen- 2-karbonsyrametylester) med smp. 114 - 14500. d) 3-klorsulfonyltiofen-2-karbonsyrametylester SO2Cl 3H,6 delar disulfido-3,3'-bis(tiofen~2-karbonsyra- metylester) löses i en blandning av 300 delar koltetraklorid och 30 delar vatten. Vid 300 inledes 43 delar klor under 1,5 timme. Efter tillsättandet av klorgasen omröres blandningen 2 timmar vid 3OC. Den organiska fasen avskiljes, torkas och indunstas..Den oljiga återstoden kristalliserar och om- kristalliseras ur koltetraklorid. Man erhåller 22,1 delar (92 *à metylester med Fp 60 till 62°C. av teor. utbyte) 3-klorsulfonyltiofen-2-karbonsyra-

Claims (1)

1. 7714971-4 PATENTKRAV Förfarande för framställning av en 3-halogensulfonyl- tiofenkarbonsyraförening med formeln o x-å--c ____.c._R1 Ö I' II I _R2/C-\ /C_H I S vari R1 betyder -CO-OR3 eller en väteatom, R2 betyder en väfeetem, när R1 betyder -co-oR3, eller -co-OR3, närR1 be- _ tyder en väteatom, R3 betyder en alifatísk grupp eller en väteatom och X betyder en halogenatom, k ä'n n e t e c k n a t av att man i ett första steg omsätter en 3-ketotiofenkarbonsyra- förening enligt formeln /H II 1 vari R och R2 har ovan angivna betydelser, med en sulfon- syraförening_enligt formeln R“-so2Y III vari Ru betyder en alifatisk eller aromatisk rest, Y be- tyder en helegenatem eller -OR3 eller -o-soz-R” och R3 har ovan angiven betydelse, omsätter den sålunda erhållna 3-sulfatodihydrotiofenkarbonsyraföreningen enligt formeln 7714971-4 ¿ 19 4 e) 'q 3 R -s-o c c c-oR ß l I m H*”, \\\S,// ~\*H eller 0 H II I R 'fiä-O-G C-H _ 0 I Ivb B -0eC-C ' s M/ïí” vari R3 och Ru har ovan angivna betydelser, í ett andra steg med en alkalipolysulfid, omsätter den sålunda erhållna poly- sulfido-3,3'-bis(dihydrotiofenkarbonsyra)föreningen enligt formeln ° o 3 ll n R -°~°~<ï===<= (-»S-)n <=-_-c-c-on3 H\C (IJ/H ' H\ (I: (II/H va Hz \S'/ \H Hz \s/ \H _ eller i f? H-W-'G (-S-)n c-c-H H-Jz g-c 033 3 u i vb .\ / ~ R °-sz-<= ç-H H S 0 o. s H vari R3 har ovan angiven betydelse och n är 2 eller ett heltal över 2, i ett tredje steg med en klorid eller bromid av svavelsyra eller med klor, samt i ett fjärde steg omsätter den sålunda erhållna polysulfido-3,3'-bis(tiofenkarbonsyra)för- eningen enligt formeln 7714'97'|"4 20 3 9. ' F? n -o-ç-í c (-s-)n c í-c-onï' ~ H ' H ' vIa \c_:\ Ac< -/c c\ H/ s/ H_ H \s/ H 7 _e1ler- _ H-c c (-s-)n c c-H i ¶ c 0113' > #36 c Ä el! u vn -Ns/ _23 ' å \s vari R3 och n har ovan angivna betydelšer, med halogen och vatten. ÅNFURDÅ PUBLIKATIONER: