SE407804B - N-organo-n-fosfonometylglycin-n-oxid med herbicid, fytotoxisk och/eller tillvextreglerande verkan - Google Patents

Description

731se12ëe s 2 lDet häri använda uttrycket "planta" avser jordplantor och vat- tenplantor.

Uttrycket "jordplanta" inbegriper groning av frö, utveckling av späda plantor och örtväxtlighet innefattande såväl rötter och ovan- jordpartier som bestående skogsplantor.

Uttrycket "vattenplanta" avser alger och högre vattenplantor- Uttrycket “högre vattenplanta" avser vattenplantor, som äro botaniskt högre än alger, och inbegriper vegetativa organismer, som växa i vat- ten, vari huvuddelen av sådana organismer normalt till stor del äro under vatten, t.ex- rötter som i Lemne, blad som i Vallisneria eller fullständiga plantor som i Anacharis- Uttrycket "högre vattenplanta" inbegriper sålunda alla vattenplantor vare sig normalt friflytande i sitt omgivningsvatten som Salvinia eller nedsänkta sorter, som normalt rotas i nord, såsom Vallisneria som sorter, som visa sig växa normalt i alla avseenden antingen friflytande eller rotade som Anacharis eller Alternanthera- Uppfinningens N-organo-N-foefonometylglycin-N-oxid kännetecknas av den allmänna formeln O O O OR n ß n / 1 R-0-CCH2-N-CH2-P å \ OR 3 2 där R, Rl och R2 vardera äro oberoende väte, alkylgrupper med 1-10 kolatomer, fenyl, ssaltbildande alkalimetallkatjoner, sammonium eller alkylammonium med l-4 koletomer och R3 är cyklohexyl, allyl, alkylgrupper med l-18 kolatomer och sådana alkylgrupper substituerade med ksrboxyl, ikarboalkoxi, fenyl, klorofenyl, karboxifenyl eller en II gruPP, där Rl och R2 ha ovan nämnde betydelser- N-oxider formel (I) göras: En blandning av en N-organo-N-fosfonometylglycin med formeln 9 / 031 RO§ - CH2N-CHZP där _ o 3 0112 - c _ B, Rl, R2 och H5 ha ovan nämnda betydelse, kan oxideras till mot- svarande N-oxid under sura eller basiska betingelser. I den sura metoden suspenderas eller upplöses fosfonometylglycinen i en lämplig syra (dvs- ättik-, trifluorättik-, utspädd svavelsyra etc.), och väte- peroxid eller annat oxiderande medel tillsättes droppvis vid en lämp- lig temperatur (00-10000, företrädesvis 300-8000)-.Reaktionen är exotermisk och i vissa media (ättiksyra eller trifluorättiksyre) utfäller N-oxiden som ett vitt fast ämne. I andra fall (utspädd svavel- syra) förblir produkten löst och återvinnas genom koncentration och 3 7316612-6 utspädning med ett-lämpligt lösningsmedel (t-ex. etanol)- Den alkaliska metoden utföres genom att neutralisera alla sura funktioner hos N-organo-N-fosfonometylglycin med stark vatten- haltig alkali följt av tillsats av väteperoxid eller annat oxiderande medel via en lämplig temperatur (o°-1oo°c, företrädesvis 2o°-6o°c).

Det bildade alkalisaltet av N-oxiden är lösligt i reaktionsmediet och återvinnes i allmänhet genom koncentration vid reducerat tryck eller utfälles genom tillsats av ett lämpligt lösningsmedel- Det anses, att reaktionen fortgår enligt följande ekvation, som för lämplighets skull visar oxidationen av N-fosfonometylimino- diättiksyra i surt medium _ 0 OH n/ 5 + (Hood-dugg N-cnz-P \ + H20? I H __) oH 1q o on (Hood-ang), - N - cs,i>\ + 1120 on Det skall naturligtvis vara klart för fackmannen ifråga, att salterna sedan kunna erhållas genom reaktion med den lämpliga basen.

Förhållandet av reagenser, som utnyttjas i förfarandet, är icke strängt kritiskt. Det ligger nära tillhanda för ifrågavarande fackman, att man för bästa utbyten måste använda minst l mol väteperoxid för var- je mol N-organo-N-fosfonometylglycinreagens- För bästa resultat före- drager man att utnyttja 2-5 mol väteperoxid för varje mol N~organo- N-fosfonometylglycinreagens. ' a Temperaturen, vid vilken förfarandet genomföras, är icke strängt kritisk och kan variera från 0° till 10000. Man har upptäckt, att om temperaturen är för hög, den bildade N-oxiden sedan sönderdelas och ger en blandning av utgångsmaterial och sönderdelningsprodukter. Man före- drager i de flesta fall att genomföra förfarandet inom området 250-80°C för att få de bästa ufbytena av N-oxidprodukten och undvika dess sön- derdelning- Oxidationsmedlen, som kunna begagnas i förfarandet, innehålla oorga- niska produkter såsom väteperoxid, natriumperoxid, kaliumperoxid, li- tiomperoxid, cesiumperoxid och liknande; persvavelsyra och perborsyra och salterna av dessa persyror såsom natrium-, litium- och kaliumper- sulfaterna och perboraterna; peroxioreaniska syror och deras salter såsom t.ex- peroxiättiksyra, peroxibensoesyra, m-klorperoxibensoesyra, 2 , 4-diklo rperoxiben so e syra , peroximyrsyra , peroxit rifluo rättiksyra och liknande; organiska peroxider såsom bensoylperoxid etc. och ozon.

Eftarson reaktionen i förfarandet är exotermisk, föredrager man att utnyttja ett lösningsmedel att hjälpa till vid avledningen av reaktions- 7316612-6 4 värmet och bringa reagenserna 1 mer intim kontakt. Lösningsmedel, som kunna begagnas i förfarandet, äro de, som i huvudsak icke reagera med oxidationsmedelt eller N-orgeno-N-fosfonometyliminoättiksyrareagenserna under de använda betingelserna. Sådana lösningsmedel äro t.ex. vatten, flytande syror såsom ättiksyra, trifluorättiksyra, myrsyra, Propionsyra, svavelsyra och liknande; alkoholer såsom metanol, etanol, isopropanol, karbitol, metylenglykol och liknande, etrar såsom dioxan, tetrahydrofuram dimetyletrar av etylenglykol, dietylenglykoldimetyletrar och liknande; sulfoner såsom sulfolan och liknande, ketoner såsom aceton och nitri- ler såsom acetonitril- Förfarandet kan genomföras vid atmosfärtiskt tryck, underatmosfäriskt eller överatmosfäriskt tryck. Ur lämplighetssynpunkt och ekonomiska syn- punkter föredrager man i allmänhet att genomföra förfarandet vid at- t mosfäriskt tryck.

Det häri använda uttrycket "halogen" avser klor, brom,jod och fluor.

Det häri använda uttrycket envärt kolväte innehåller alkyl, alkenyl, alkynyl och aralkyl omfattande både rak- och grenkedjiga radikaler, såsom metyl, etyl, isopropyl, cyklopropyl, cyklohexyl, tertiär butyl, n-butyl och de olika isomererna av anwl, hexyl, heptyl, oktyl, nonyl, decyl, undecyl, dodecyl, tridecyl, tetradecyl, penta- decyl, hexadecyl, heptadecyl, oktadecyl, bensyl, fenyletyl, naftyl- etyl, tolyletyl, metylbensyl, fenylbensyl och de motsvarande alkenyl- och alkynylgrupperna och liknande; arylgrupper och alkarylgrupper så- såsom fenyl, tolyl, xylyl, naftyl, vinylfenyl och liknande- De medelst R, R1, H2 och R3 betecknade envärda kolväteoxikol- vätegrupperna omfatta alkoxialkyl, alkenoxialkyl, alkoxi- alknxialkyl, alkenoxialkoxialkyl, dialkoxialkyl, alkenoxi(alkoxi)al- i kyl, alkenoxialkoxi(alkoxi)alkyl, a1koxialkoxi(alkoxi)alkyl, aryloxi- alkyl och alkoxiaryl såsom 2-metoxietyl, 4-etoxi-2-metylbutyl, 2- etoxietyl, 3-propoxipropyl, 4-metoxibutyl, 4-metoxi-2-etylbutyl, 4-butoxibutyl, 2-allyloxietyl, 2-butenoxietyl, 4-butenoxibutyl, 2-(2-metoxietoxi)etyl, 2-(2-butoxietoxi)etyl, 4-(3-metoxipropoxi)- butyl, 2-(3-allyloxipropoxi)etyl, 2-(2-butenorietoxi)etyl, fenoxietyl, naftoxietyl, tolyloxietyl, 4-fenoxibutyl och liknande, R, RI och H2 kunna också vara trifluormetylfenyl, etoxifenyl, metoxifenyl, klor- fenyl och liknande. I Belysande för de halogenerade envärda kolvätegrupperna, som betecknas med R, El, R2 och R3 äro halogenalkyl såsom klormetyl, jodmetyl, brommetyl, fluormetyl, kloretyl, jodetyl, brometyl, 1,2- dikloretyl, 1,2-dijodetyl, 2,2-dibrometyl, klor-n-propyl, jodisopro- pyl, brom-n-butyl, brom-tert-butyl, l,3,3 -triklorbutyl, l,3,3-tri- brombutyl, klorpentyl, brompentyl, 2,3-diklorpentyl, 3,3-dibrompen- tyl, klorhexyl, bromhexyl, 9,4-diklorhexyl, 1,3-dibromhexyl, l,3,4- 5 ¶ 1316612-6 triklorhexyl, klorheptyl, bromheptyl, fluorheptyl, lJ-diklorheptyl, l,4,_4-triklorheptyl, 2,4-diklonnetylheptyl, floroktyl, bromoktyl, jod- oktyl, ZA-diklormetylhexyl, 2,4-díklorolctyl, 2,4,4~triklormetyl- pentyl, 1,3,5-tribromoktyl,och de halogenerade rak- och grenkedjiga nonyl, decyl, undecyl, dodecyl, tridecyl, tetradecyl, pentadecyl, hexadecyl, heptadecyl och oktadecyl; halogenalkenyl såsom ldorvinyl, bomvinyl, klorallyl, bromallyl, B-klcr-n-butenyl-l, B-ldorn-pnetenyl- l, 4-klor-n-hexenyl-2, 3, 4-diklorruetylpentenyl-l, š-fluor-n-hept enyl-l, 1, 3, 'fi-triklor-n-heptenyl-B, 1, 3, S-triklor-n-oktenyl-S, 2, 3, â-triklor- d731es12-6 metyl-pentenyl-4 och de olika homologerna och isomererna av halogen- alkenyl med 2 - 12 kolatomer. Belysande för halogenarylgrupperna, som betecknas med R, Rl och R2, äro o-klorfenyl, m-klorfenyl, m-bromfenyl, p-klorfenyl, 2,4-diklorfenyl, 5,5-diklorfenyl, 2,5#dijodfenyl och lik- nande. De med R5 betecknade halogenerade envärda kolväteoxikolväte- grupperna äro de alkoxi- och aryloxisubstituerade derivaten av de före- gående halogenerade envärda kolvätegrupperna, där alkylgrupperna äro _ ae förut framställda.

Belysande for de heterocykliska grupperna, som substitueras på den med R- betecknade alifatiska gruppen äro t.ex. piperizinyl, kino- linyl, pyridinyl, morfolinyl, piperadinyl; pyrrolidinyl, indolinyl, azepinyl, furyl, tienyl, tenyl, furfuryl och liknande; Uttrycket "alkali-metall“ innefattar litium, natrium, kalium, cesium och rubidium, och uttrycket “alkalisk jordmetall“ innefattar beryllium, magnesium, kalcium, strontium och barium.

De ormaniska ammoninmsalterna med ovan nämnda formel äro de, som-framställas ur organiska aminer med låg molekylvikt, dvs. med en molekylvikt under ca 300, och sådana organiska aminer innefatta alkylaminerna, alkylenaminerna och alkanolaminerna med icke mer än 2 amingrupper, såsom metylamin, etylamin, n-propylamin, isopropyl- amin, n-butylamin, isobutylamin; sek-butylamin, n-amylamin, iso-amyl- amin, hexylamin, heptylamin, oktylamin, nonylamin, decylamin, undecyl- amin, dodecylamin, tridecylamin, tetradecylamin, pentadecylamin, hexadecylamin, heptadecylamin, oktadecylamin, metyletylamin, metyl- isopropylamin,Ametylhexylamin, metylnonylamin, metylpentadecylamin, metyloktadecylamin, etylbutylamin, etylheptylamin, etyloktylamin, hexylheptylamin, hexyloktylamin, dimetylamin, dietylamin, di4n-propyl- amin; diisopropylamin, di-n-amylamin, diisoamylamin, dihexylamin, di-heptylamín, dioktylamin, trimetylamin, tríetylamin, tri-n-propy1- amin, triisopropylamin, tri-n-butylamín, triisobutylamin, tri-sek- butylamin, tri-n-amylamin, etanolamin; n-propanolamin, isopropanol- amin, dietanolamin, N,N-dietyletanolamin, N-etylpropanolamin, N-butyl- etanolamin, allylamin, n-butenyl-2-amin, n-pentenyl-2-amin, 2,5-di- metylbutenyl-2-amin, di-butenyl-2-amin, n-hexenyl-2-amin och propylen- diamin, primära arylaminer, såsom anilin, metoxianilin, etoxianilin, o,m,p-toluidin, fenylendiamin, 2,4,6-tribromanilin, bensidin, naftyl- amin, o,m,p-kloranilin och liknande; heteroxykliska aminer såsom pyridin, morfolin, piperidin, pyrrolidin, indolin, azepin, piperazin, pkinolin och liknande. 7316612-6 7 Bland uppfinninsens föredragna biologiskt aktiva föreningar äro de med formeln ' 0 O O 'OR n fi* u '/ 5 RÅ-O-C-CH2ï-CH2-P_ ORf 3 O O _OR5 Il , , - där R5 betecknar -CHQCOOR4, -CH2-P1 \ eller en alkylgrupp med OR6p 1-12 kolatomer, Ru betyder väte, làgalkyl¿eller en saltbildande katjon, R5 och R6 vardera äro oberoende väte, en saltbildande katjon, ammo- nium eller organiskt ammonium. De föredragna föreningarna äro de, där åtminstone en av R4, H5 och R6 betyder en saltbildande katjon och resten är väte.

Uppfinningsföreningarna, där R, RI och R2 äro envärda kolväte- grupper, ha endast svag eller inmen herbicid aktivitet, men dessa grupper kunna vara partiellt hydrolyserade i basiska vattenmedia för att ge salter, som äro lämpliga som herbicider.

Salterna av N-organo-N-fosfonometylglycin-N-oxiderna framstäl- las genom partiell eller fullständig neutralisation av syran med den lämpliga basen, basiska karbonatet, ammoniaken eller ormaniska aminen.

Enligt uppfinningen har man upptäckt, att tillväxten av groen- de frö, utvecklinm av späda plantor, mognande och bestående skogs- och örtväxtlighet och vattenplantor kan regleras genom att utsätta utvecklingen av späda plantor eller ovanjordspartierna av mosnande och bestående växtlighet eller vattenplantorna för inverkan av en effektiv mängd av N-organo-N-fosfonometylglycin-N-oxiderna enligt uppfinningen. Föreningarna kunna användas individuellt, som bland- ningar av två eller fler föreningar eller i blandning med ett hjälp- medel. Dessa föreningar äro effektiva som senare-uppträdande fyto-° toxikeringsmedel eller herbicider, t.ex. den selektiva regleringen av tillväxten av en eller fler monokotyledona sorter och/eller en eller fler dikotyledona sorter i närvaro av andra monokotyledoner och/eller , dikotyledoner. Dessa föreningar kännetecknas vidare av bred spektrum- aktivitet, dvs. de reglera tillväxten av en bred mängd plantor inne- fattande men icke begränsade till fröken, barrträd (tall, eran och liknande), vattenhaltina monokotyledoner och dikotyledoner.

I de följande exemplen, som beskriva uppfinninmen, och i hela beskrivningen användas viktdelar och vikts%, om icke annat anges, 7316612-6 8 Exemgel l En blandning av 2,3 Q (0,0l mol) N-fosfonometyliminodiättik- syra, 7 ml trifluorättiksyra och 9 ml 50% väteperoxid (0,0R mol) fyll- des i ett reaktionskärl av pyrexçlas. Blandningen upphettades och vid ca 55°c syntes en reaktion börja. Tempel-genrer» ökade till 65°c vid vilken punkt blandningen var klar och kraftig gasutveckling skedde.

Temperaturen hölls vid ca 50°-60°C, tills utfällning av ett vitt fast- ämne syntes fullständig. Blandningen kyldes till rumstemperatur (vid 25°G) och lagrades i ca 72h. Det vita fastämnet uppsamlades sedan, tvättades med etanol och eter och lufttorkades. Ca 2,0 g vitt fastämne erhölls. Det vita fastämnet, som var vattenlösligt, smälte vid l49°C med sönderdelning långsamt frigörande jod ur en natriumjodidlösning, identifierades som N-fosfonometyliminodiättiksyra-N-oxid medelst elementaranalys, infraröd och kärnmagnetisk resonansspektralanalys.

Ett prov omkristalliserat ur tetrahydrofuran hade en smältpunkt av l46,5°G med sönderdelninq och gav följande analys: Beräknat: C = 24,?O%;-H = 4,15%; N = 5,76%; P lP,¶4% Funnet: o = 256196; H = 4,21%; N = 5,64%; P = 12,7o%.

Exemgel 2 7 En blandning av N-fosfonometyliminodiättiksyra (l5,7 2, 0,06 mol), 100 ml isättika och 0,6 g konc. svavelsyra placerades i en 250 ml-pyrexflaska, som är försedd med omrörare, kondensor och termo- meter. Blandningen omrördes vid 750-80°C, medan 24 ml (O,2l mol) 50% väteperoxid tillsattes droppvis under 25 min. Gas utvecklade sig långsamt, varvid hastigheten blev snabbare, när tillsatsen fortgick.

Blandningen antoe ett mjölkigt utseende, och det fasta materialet ersattes med en kolloid. Reaktionsblandningen omrördes sedan vid 80°0 i 1h. Ga 50 min, sedan tillsatsen var fullständig, började utfäll- ningen av ett granulärt fastämne. Elandninmen omrördes vid ”S00 i ytterligare 1h, och ett prov av fastämnet avläæsnades, tvättades med etanol och dietyleter och analyserades medelst kärnmagnetisk resonans- spektra. Spektra anaav, att inget av utgångsmaterialet var närvarande i reaktionsblandningen. Reaktionsblandningen kyldes sedan i en kyl- apparat, fastämnet uppsamlades, tvättades med isättika, etanol och eter och lnfttorkades därefter. Ett vitt fastämÅg%§å6§lhar en smält- punkt av 15200 med sönderdelning, som identifierades som N-fosfono- metyliminodiättiksyra-N-oxid erhölls.

Exemgel 5 ¿ En blandning av N-metyl-N-fosfonometylnlycin (9,2 Q, 0,05 mol), PG ml vatten och H Q (O,1G mol) natriumhydroxid omrördes vid å$°G, 9 7316612-6 när 6 ml 50% väteperoxid (O,55 mol) tillsattes i en portion. En exo- termisk reaktion skedde och temperaturen ökade till 50°C vid vilken punkt vattenkylning anbragtes. Gasutveckling skedde också under denna period. Efter en kort tid upphörde gasutvecklingen och kylmedlet av- lägsnades. Temperaturen Pörjade långsamt sjunka. Reaktionslösningen koncentrerades vid 20 mm Hg under värmning för.att avlägsna huvuddelen av vattnet. Återstoden koncentrerades sedan vid 0,5 torr och torkades slutligen i en desiccator i 4 dagar. Utbytet av vitt fastämne var 15,9 g. Materialet torkades ytterliqare i desiccatorn, vid vilken tid vikten minskade till l4g. Materialet identifierades som ett dihydrat av trinatriumsaltet av N-oxiden av N-metyl-N-fosfonometylglycin, smält- punkt 15500 (sönderdelning) och gav följande analys: Beräknat; o5= 15,96%; H = 5,68%; N = 4,65%; s runner: c = 15,a2%, H = 5,75%, N = 4,70%; s Exempel Q En blandninv av N,N-bis(fosfonometyl)glycin (26,5 Q, 0,10 mol), 50 ml vatten och natriumhydroxid (20 g, 0,5 mol) omrördes vid 7000 och kyldes sedan till 50°C för att bilda pentanatriumsaltet. Vid den- na punkt tillsattes väteperoxid (50%, 12 g, 0,11 mol) i en portion.

Materialet började upphettas och när temperaturen ökade till 5200, stoppades yttre upphettning i 10 min, vid vilken tid reakticnsbland- ningen började svalna. Blandningen upphettades sedan vid 540-55°C i ytterligare 2%h. ”O ml av en viskös färglös vätska vägande 96,1 g erhölls. En portion av denna lösning (lO,9 g) koncentrerades vid reducerat tryck (20 torr), medan den sakta värmes på ett ångbad. Äter- stoden (6,7 g) evakuerades sedan ytterligare under värmning vid 0,5 torr, tills en vikt av 5,8 g erhölls. En slutlig torkning vid 0,5 torr i en desiccator utfördes under l dag. Vikten av den erhållna återsto- den var 5,2 g. Det vita fastämnet gav följande elementaranalys: Beräknat; 0 1o,42%; t = 5,06%; N 5,04% runner: c = 1o,55%; H = 5,25%; N = 5,05%, '22,91% 22,s4%. ll ll ll - Detta motsvarar pentanatriumsaltet av N,N-bis(fosfonometyl)slycin- N-oxid-tetrahydrat.

Exempel 5 En blandning av N-fosfonometyliminodiättiksyra (25 g, 0,1 mol), vatten (100 ml), natriumhydroxid (16 g, 0,40 mol) och 50% väteperoxid (12 5, 0,11 mol) värmdes under omrörning till 4000. Reaktionsbland- ningen upphettades sedan till ca 50°C i ca 7h. Reaktionsblandningen fick svalna över natten och koncentrerades sedan under reducerat tryck under sakta uppvärmning, tills en viskös återstod var kvar. 7316612-6 10 ' ' - Denna viskösa återstod koncentrerades ytterligare vid 0,5 torr över natten och torkades sedan i en desiccator vid 0,5 torr i 6 dagar. Ett vitt fast material vägande 56,5 g erhölls. Detta material identifie- rades som tetranatriumsaltet av N-fosfonometyliminodiättiksyra-N-oxid- dihydrat och hade följande elementaranalys: Beräknat; G = 16,56%; H = 2,75%; N = 5,82% runner; o = 1e,19%; H = 2,72%; N = §,v9%. 5 Exempel 6 _ En blandning av N,N-bis(fosfonometyl)glycin (l5,2 g, 0,05 mol), isättika (75 ml) och 50% väteperoxid (40fml, 0,55 mol) omrördes vid rumstemperatur i ca #8hf Under denna period blev den heterogena bland- ningen en klar färglös lösning. Lösningen koncentrerades vid reduce- rat tryck (5 torr) på ett varmt vattenbad. vatten (100 mi) sattes till syrupresten och lösningen koncentrerades ånyo till en viskös syrup. Denna syrup koncentrerades sedan ytterligare vid 50°C vid 10 torr, tills en tjock porös vit gummiàterstod erhölls. Gummiàtersto- den koncentrerades sedan vid 0,2 torr över natten, vilket ger ett vitt poröst pulver (l4,7 g). Detta vita fastämne identifierades medelst infraröd och kärnmagnetisk resonansspektraanalys som N,N- *bis(fosfonometyl)glycin-N-oxid-monohydrat och hade en smältpunkt av 65°-75°C med sönderdelning. Detta vita fastämne gav följande analys 5 Beräknat; c = 1e,17%; H = 4,41%; N = 4,71%; P = 2o,s5% Funnet: C = l6,51%; H = 4,11%; N = 4,66%; P = 20,78%.

Exempel 7 N-etyl-N-fosfonometylglycin (5,94 g, 0,02 mol) fylldes i ett reaktionskärl och uppslammades med 50 ml isättika och värmdes sedan till 6800. Väteperoxid (50%, 4,5 g, 0,04 mol) tillsattes droppvis under 45 min, under vilken tid fastämnet fullständigt hade upplöst.

Blandningen upphettades vid 65°-70°G i ytterligare 5h, fick svalna till rumstemperatur och ättiksyran bortángades. Man erhöll en viskös syrup, som hade ett hårt kristallskikt på botten. Syrupen behandla- des med 25 ml absolut etanol och ett gummi utfällde. Etanolen dekan- terades och återstoden placerades i en vakuumdesiccator över fosfor- pentoxid över natten, vilket ger ett hårt sprätt kristallint material.

En kärnmagnetisk resonansspektraanalys av detta material angav, att -det var en blandning av utgångsmaterial och N-oxiden av N-etyl-N- fosfonometylglycin. En portion av denna produkt (2,5 g) upplöstes i ca 15 ml isättika, upphettades.till 6500 och 4,5 g 50% väteperoxid tillsattes droppvis under 30 min. Temperaturen hölls vid 65°-6900 i 7316612-6 11 lOh, fick svalna, filtrerades att ge en vit fastämnesåterstod med en smältpunkt av l45°-14?°C med sönderdelning. Detta vita kristullina material identifierades som N-etyl-N-fosfonometylglycin-N-oxid medelst kärnmagnetisk resonansspektraanalys: Beräknat; c = zsylseá; H = 5,68%; N 6,97% ß Funnet: C = 2?,92%; H = 5,58%; N = 6,44%.

Exempel 8 N-n-propyl-N-fosfonometylglycin (6,š4 g, 0,05 mol) och isättika (30 ml) fylldes i ett reaktíonskärl och omrördes. Blandningen upphet- taees till t>o°c och 50% vätepel-oxla (lfino q, 0,15 mel) tillsattes droppvis under 5 5/4h. Temperaturen hölls vid 55°~?O°G under totalt 10h. Reaktionsblandningen fick svalna och gav ett rositivt stärkelse- KI-test. Reaktionsblandningen fick förånga i en huv och sedan passe- rade en ström av svaveldioxid in i lösningen för att reducera över- skottet på väteperoxid. Lösningen koncentrerades sedan genom att låta en ström av kväve gå över vätskan. En hård kristallin skorpa hade bildats på botten av syrupvätskan. Skorpan sönderbröts och slamma- des och massan stelnade för att ge ett vitt fastämne. Detta vita fast- ämne söndermaldes med 15 ml etanol och filtrerades för att ge ett fint vitt pulver. Det vita pulvret lufttorkades och hade en smältpunkt av l58°-159°C. Kärnmagnetisk resonansspektraanalys och kemisk analys angav, att materialet var N-n-propyl-N-fosfonometylglycin-N-oxid.

Beräknat; o = 519294; w. = 6,21%; N = 6,17% Funnet: o 513596; H = 6,07%; N = 5,98%.

Som följd av ovan nämnda förfarande men insättande i stället den lämpliga N-substituerade-N-fosfonometylslycinen för utsånssmate- rialet framställdes följande föreningar: N-isopropyl-N-fosfonometylglycin-N-oxid (smältpunkt 156-15700 med sönderdelning) N-beneyl-N-fosfonometylglyeln-rl-oxla. (smalfpunkt l1+a-lso°c med sön- ll derdelning) ' N-5,4-diklorbensyï-N-fosfonometylmlycin-N-oxid (smältpunkt 155-l56°C med sönderdelning) N-sek~butyl-N-fosfonometylglycin-N-oxid, trinatriumsalt- trihydrat (smältpunkt 140-l45°C med sönderdelning) N-isobutyl-N-fosfonometylglycin-N-oxid, trinatriumsalt- trihydrat (smältpunkt 145-l47°C med sönderdelning) N-cyklohexyl-N-fosfonometylglycin-N-oxid, trinatriumsaltdihydrat (smältpunkt 729000) N-fenetyl-N-fosfonometylglycin-N-oxid-trinatriumsaltdihydrat (smältpunkt :=290°C) 1 7316612-6 12 N-dodecyl-N-fosfonometylglycin-N-oxid-trinatriumsaltdihydrat (emäupunkt }2so°c).

Exemgel 9 Dibutylestern av N-fosfonometyliminodiättiksyran (8,5 g) lös- tes i 40 ml isättika och fylldes i en lämplig reaktor- Väteperoxid _ (10 m1, 30%, o,oss mel.) tillsattes och reakeiónebiananingen fick ståà vid rumstemperatur i ca 20h. En portion av den färglösa lösningen koncentrerades vid 50°C och 20 torr och återstoden ntspäddes med É dietyleter- Sedan den grumliga blandningen blev klar, dekanterades eterlösningen från det utfällâa~gummit- Gummit tvättades med eter och koncentrerades sedan vid 50°C och 20 torr- Återstoden, ett vitt fast ämne, söndermaldes med tetrahydrofuran och filtreraäes- Det tetra- hydrofuranlösliga materialet identifierades som dibuty1-N-foefono- metyliminodiacetat-N-oxid och hade en snältpunkt av lll-ll3°C.

N-fosfonometyliminodiättiksyra-N-oxiddietylester, 105010600, sönderdelas.

N-fosfonometyliminodiättiksyra-N-oxidfenylestertrinatriumsalt, smältpunki ;> 290°C N-foefonometyliminodiättiksyra-N-oxidmonoetylester, 91-9500, sönderdelas N-fosfonometyliminodiättiksyra-N-ixidmonooktylester, 99-10400, sönderdelas l N-foafonometyliminodiättiksyra-N-0xiddibutylester, lll-11300, sönderdelas N-allyl-N-foefonometylglyein-N-oxia, emältpunm > 29o°c N-fosfonometyliminidiättiksyra-N~oxid-difenylamid, 275-280°C, brinner- ' .7316612-6 13 Exempel lO En blandninm av N-fosfonometyliminodiättiksvra (1,0 g), tri- fluorättiksyra (20 ml %O,% vattenhaltig) och m-klorperoxibensoesvra (2,7 g, 85 % ren) fylldes i en slasreaktor och omrördes vid rumstem- peratur i šh. Blandninaen upphettades sedan till 60-6500 i Bh under vilken tid blandninsen blev klar och sedan utfällde ett vitt fastämne.

Det vita fastämnetiavlägsnades genom centrifugering och antogs vara m-klorbensoesyra. En portion av den klara lösningen underkastades kärnmagnetisk spektraanalys och befanns innehålla väsentligen ren N-fosfonometyliminodiättiksyra-N-oxid. D När perättiksyra (40 %) insättes i stället för klorperbensoe- syran i denna reaktion och vattenhaltig trifluorättiksyra användes som lösningsmedel vid 25-7000, identifierades N-oxidprodukten i reak- tionsblandningen med kärnmagnetisk, resonansspektraanalys.

När natriumperborat användes i ett basiskt vattenmedium vid 5000 som oxidationsmedel i denna reaktion, identifierades N-oxidpro- dukten i reaktionsblandnincen medelst kärnmannetisk resonansspektra- analys.

När kaliumpersulfat användes i ett basiskt vattenmedium vid 46°C eller läare som oxidationsmedel i denna reaktion, identifierades N-oxidprodukten i reaktionsblandningen medelst kërnmagnetisk resonans- spektraanalys.

Exempel ll Den senare-uppträdande herbicida aktiviteten hos olika före- ningar av uppfinningen visas på följande sätt. De aktiva beståndsdelar- na anbringas i spray-form på 14 eller 21 dagar gamla prov (såsom an- givits) av olika plantsorter. Sprayen, en vatten eller organiskt lös- ningsmedel-vattenlösning innehållande aktiv beståndsdel och en sur- faktant (55 delar butylaminsalt av dodecylbensensulfonsyra och 65 de- lar tallolja kondenserad med etylenoxid i förhållandet ll mol etylen- oxid till l mol tallolja) anbrinsas på plantorna i olika satser av skålar vid olika hastigheter (lbs/acre) av aktiv beståndsdel. De be- handlade plantorna placeras i ett växthus och effekterna observeras och antecknas efter ca 2 veckor eller ca 4 veckor, såsom har angivits i sista kolumnen i tabellerna I och II. _ Det i tabellerna I och II använda senare-uppträdande herbicida .aktivitetsindexet är följande: Plantsvar Index Ingen skada Någon skada Moderat skada Svår skada Dödad -PMN iXH-'C A. l '7316612-6 TABELL I wnflfiunmnwn Hmpum noxow> m©mHm>HmmDO mwnwflflmpm wvmofixma mmhmcomnsoh voHxofl>M Hnmwwpofifi wmnuwmm nmvnm>&eEmA mnnmnpmcownoz ømfißmpmäswm mnnonønmx |»øflHxnwx« HwPwHPmw@GmM Hastig- Före- het ning LB/Acre 2A. 214. 21A.

A.A.

A.A.

A.A. 21A. 21A A.A. 2A. 2A. 2A. l1^f954 OO2f325 O.u «L.9.¶Q11 ll 24 54 ll.f9l2 01 221 21A. ll _54 44 2225422 ll 11.1 2121 1I9A A.A¶2¿mw, ll 12 12 Å O A. 1 ;I; . I I I I 2A. 21A. 21A. 2 "A1 21A. 22 21A.

A.A. 2,? 21A. 21A.

A.A 10 2A. 22 2:21 1Il 12 214 OO 22 lv 2A.

A.A. 214 A.A.

A.A. 22 2A. 212/ 21.1) 2121 21A. 21A. 2A.

A.A. 11A.

Aíâ A.A.

A.A. 21A.

A.A. 21A.

A.A. 21A. lO 2A.

Afa? 2,21 21A. 22 A.A. 21 7.1 22 12 11A.

VI 2A.

A.A. 2121 21A. 2121 2121 ~+A. 2121 V11 2A. 1.1 2) 11 5.4 ß14 12 44 44 22 4 I VIII 24A A.A. 41A. 21A.

A.A. 21A. 21A.

A.A. 2121 71A.

IX 2A A.A. 242 2121 A.A. 22) A.A. 22c 2n¿ rå? Aww 2A. 21A. 1A. z1A.m 221 2.9 2A/ A.A. 12 11 22 22 XI z1z1 12 2A. 221 ll A.A. 12 OO A.4 12 XII 2121 1A. 2A. 12.1 2A.

A.A. 212) 212.1 A.A. z/A. 10 2A. 12 12 1I1 21A O.I. 2A.

A.A. ll ÜO 22 A XIII 21A. . 1A. 2:9 2A. 1:¿ 214 A.A. ll ll 221 10 212) 21A. 2121 XIV ,.11 5 5 5 4 4 4 10 7316612-s_ wnflfiwcmnoß Høuuw noxom> mumnwbnmmno mwnwflflmpm wvmofixua mmnwcomnnow ucnMofl>æ nnmnwvoflm mmnwwmm 15 nmvhm>xEæmQ mnhwwvmcownoz umflnmvmssmm wnncßwnmx vßnflfl/mama Hwvmflpmfimflmx TABELL I (forts.) Hastig- x Före- het ninfl LB/Acre 1/2 In/ 2v9 2/4 11 02 G2 ll .LO xv' 22/ 2.4. 5.4 0.1. 1.1. 22/ 22 22/ 2/4 z/u. 2 2/ 24 22 12 2/2/ 12 22 2/4 XVI f, 24 22/ 2/4 44 12 22./ .A/h.. 10 19:. ll ll 12 01 1ï1 14 1¿l OO ._11 4 XVII 22/ 14 1¿z/ 12 02 22 .44 12 11 2 4 O O 1 O O O O O O O l O 1 O O 0 l O O 0 4 10 XVIII 2.4/ ll 22/ 2A. 12 XIX z/u. 44 44 2/4 22/ 22 44 12 12 2/4 10 2 O O l O O O O 1 O O 1 XX 2A. 22. 21 12/ 22./ 214 9_L 2/2/ 124 12 21 2/7) ll .LO 2A.

XXI 22 22 12 2.4 OO OO 44 11* ÛÛ 12 ACÄ.

Ol 00 01 OO 01 OÛ 07./ Ûnd ÛO 10 XXII x -- föreningar I-X anbragta på 5 veckor gamla plantor, andra föreningar på 2 veckor gamla plantor. 7316612-6 16 Dé i tabell I anšända föreningarna äro följander' Förening Föreningsnamn I N-fosfonometyliminoaiäutiksyra-N-oxia II N,N-difosfonometylglycin-N-oxid-monometylat III N-fosfonometyliminodiättiksyra-N-oxidmononatriumsalt IV N,N-difosfoncmetylglycin-N-oxid-monohydrat V N-metyl-N-fosfonometylglycin-N-oxid VI N-fosfonometyliminodiättiksyra-N~oxid-dínatriumsaltdihydrat VII N-fosfonqflètyliminodiättiksyra-N-oxid-ërinatriumsaltdihydrat VIII N-fosfono¿etylíminodiättiksyra-N-oxidtétranatriumsaltdihydrat IX N-fosfonometyliminodiättiksyra-N-oxid-monoisoprfipylammonium- salt X N-fosfonometyliminodiättiksyra-N-oxid-diefylester-N-oxid- hydroklorid XI N-fosfonometyliminodiättiksyra-N-oxid-dihydrat-tetralitium- ¶ salt XII N-fosfonometyl-N-propylglycin- N-oxid XIII N-fosfonometyl-N-isopropylglycin-N-oxid XIV N-fosfonometyl-N-etylglycin-N-oxid XV I N-fosfqnometyl-N-bensylglycin-N-oxid XVI N-metyl-N-fosfonometylglycin-N-oxidtrinatríumsaltdihydrat 'XVII N-fosfonometyl-N-5,4-diklorbensylzlycin-N-oxid XVIII N~sek.-Vutyl-N-fosfonometylglycin-N-oxid-trinatriumsa1t- trihydrat XIX N-isobutyl-N-fosfonometylglycin-Nfioxid-trinatriumsalt- tríhydrat XX N-cyklobexyl-N-fosfonometylglycin-N-oxid-trinatriumsalt- dihydrat XXI I N-fenetyl-N-fosfonometylg1ycin-N-oxid-trinatriumsa1t- dihydrat XXII N-dodecy1-N-fosfonometylglycin-N-oxíd-trinatriumsalt- ” dihydrat 1316612-6 17 De i tabell 11 använda plantsorterna identifieras genom bok- stäver enligt följande: A - sojaböna F - åkerklintkardborre L - sammetsblad B - sookerbeta G - vilt bovete M - taklosta C - vete H - mornonstjärna I N - hirs D - ris I - hampa O - stallgräs E - säd J - lammkvarter P - krabbaräs TABELL II Förening Hastighet - V ' LB/Acre A B C D E F G H I J L M N O P x I 0,1 0 1 2 O 5 1 1 2 1 2 1 2 1 2 P 2 I 0,1 1 1 5 O 5 1 1 2 1 2 1 2 2 5 5 4 I 0,2 O O 5 5 2 1 l l 2 5 O l 2 2 5 2 I 0,2 O 1 5 5 ,2 l l l 5 5 0 2 5 2 4 4 I 1,0 54555222555245522 I l,O 5 ß 4 5 4 5 5 2 4 5 5 5 4 5 5 4 x -- observerade veckor efter behandling I tabell II anbragtes föreningen pà 5 veckor gamla plantor.

Exempel 12 Vid bestämning av de reglerande effekterna hos uppfinningsföre- ningar på sockerrör skall framhållas, att den lämpliga appliceríngs- ahastigheten kan variera från ca 0,1 lb/aore till ca 5,0 lbs/aore.

Beroende på lokal kulturpraxis odlas sockerrör i ca 9 - ca 50 mån. före skörd och det är sålunda nödvändigt att betrakta både den krono- logiska åldern och rörets mognadsstadium vid hastighetsbestämningar.

Applicerande av behandlingen på röret utföres i allmänhet från ca 2-10 veckor före registrerat skördedatum.

Vid detta prov behandlas individuella sockerrörstjälkar med uppfinningens föreningar oa 4 veckor före skörd. För att undvika prov- ningsfel använder man äldre rör, företrädesvis 15-25 mån. gamla, i försöken. För varje använd förening utnyttjas minst 5 framställda stjälkar och de erhållna totala värdena äro medeltal för varje stjälk.

För att förbättra analysens noggrannhet begagnas endast de yttre_15 lederna på varje_stjälk. Ett identiskt antal obehandlade sockerrörs- stjälkar av samma ålder tillverkas på liknande sätt för att ge ett kontrollprov. En jämförelse av de erhållna värdena för det behandlade röret med kontrollprovet ger ett lämpligt medel vid bestämning av regleringseffektiviteten hos dessa föreningar. 7316612-5 18 Analyserna utföras medelst den pressmetod, som har utvecklats av T. Tanimoto och anges i Hawaiian Planters' Record, Volym 57, sid 155-150. Data uttryckas som saftrenhet och ?ol% sockerrör. Pol% sockerrör är en polarimetrisk bestämning och motsvarar procenten sukros, om den är den enda substansen i lösningen, som skall vrida planet av polariserat ljus. En bestämning av Pol% sockerrör anses av fackmannen ifråga som ett effektivt medel att bestämma sukroshalten av sockerrörssaft. n Cirka 58 mg av varje använd förening löses i en liten mängd vat- ten, som innehåller en liten mängd av ett ytaktivt medel. Den erhåll- na lösningen placeras sedan i kransen hos var och en av stjälkarna, som skola behandlas, med undantag av de obehandlade kontrollproven.

Efter skörd avlägsnas de översta l5.lederna av varje stjälk hos en obehandlad grupp och en kontrollgrupp, förenas individuellt och analy- seras sàsom beskrivits. De provade föreningarna voro på följande sätt.

N-fosfonometyliminodiättiksyra-N-oxid (Förening A) _N-fosfonometyliminodiättiksyra-N-oxidmononatriumsalt (Fören.B) N,N-difosfonometylglycin-N-oxid-monohydrat (Förening C) och N-metyl-N-fosfonometylglycin-N-oxid (Förening D) Dessa föreningar anbragtes på sockerrörsstjälkar. De vid lza och 2:a skörden erhållna data visade en ökning gentemot kontrollprovet på följande sätt. l:a skörd 2:a skörd Förening saft i Po1% saft Polfiá' renhet sockerrör renhet sockerrör A 7,08 2,710 7,75 2,71 B 4,98 2,04 5,69 2,21 C 8,04 '5,55 4,01 5,24 n 8,75 5,84 4,98 f 2,45 ^ Dessa ökningar representera de aritmetiska skillnaderna mellan data för de behandlade stjälkarna och de obehandlade kontrollprovs- stjälkarna. För att bättre uppfatta betydelsen av ökningen i Pol% sockerrör bör det framhållas, att denna ökning avser, att mindre sockerrör måste_krossas för att ge så mycket socker, och om totalvik- ten av producerat socker är densamma, anger sedan detta en ökning i sockerutbyte per acre.

Exempel 15 Vid detta prov användes plantor för att visa en reglerings- effekt på växttillväxten av torv. Kentucky ål-svingel odlades i krukor och höllos i ett växthus under goda växtbetingelser. Varje kruka av 7316612-6 19 gräs vattnades likformigt och aräset klipptes i början efter tvâ veckors växt till en höjd av ca 6-7 cm och klipptes sedan varje 5-5 dagar beroende på tillväxthastiaheten. Kemikalierna anbraates som en vattenhaltig komposition innehållande Ga O,5% av en surfaktant genom användning av en luftspray_med en hastighet uttryckt i lbs/acre till krukorna av gräs, när gräset var ungefär 4 veckor gammalt. Tre krukor av gräs användes för varje behandling och jämföres med obehandlade kontrollprovplantors två veckor efter anbringandet av kemikalier.

När N-fosfonometyliminodiättiksyra-N-oxid anbragtes med en has- tighet av 0,25 lbs/acre enligt ovan nämnda förfarande, observerades en 25% eller större reduktion i tillväxt över 2-veckorsperioden med ingen fytotoxicitet, när man jämförde med kontrollprovens. När det anbragtes med 0,5 lbs/acre, noterades vissa fvtotoxiska effekter.

Exempel 14 Vid detta prov användes vissa uppfinningsföreningar för att visa en reglerinsseffekt på växttillväxten av grästorv. Ett antal krukor planterades med Kentucky 51-svingel och odlades i ca 4 veckor.

Föreningarna, som skola anbrinmas, sammansattes i aceton och vatten, och ca 0,25% av ett ytaktivt medel tillsattes. Behandlingar vid de angivna hastigheterna utfördes med en handspridare, och observationer gjordes 2 veckor senare. De observerade resultaten kombinera flera svar av varje prov, och de baseras pà jämförelsemàtt mot ett obehand- lat kontrollprov.

När N-fosfonometyliminodiättiksyra-N-oxid anbraates med en has- tighet av ca 0,25 lbs/acre, befanns växttillväxten eller höjden på svineeln vara åtminstone 25% mindre än det obehandlade kontrollprovet.

Denna förening framställde fytotoxicitet på svinaeln med en hastighet av 0,5 lbs/acre.

Exempel 15 Regleringseffekterna hos uppfinningens föreningar visades i en serie prov på representativa mono- och dikotyledona skördplantor. I vart och ett av dessa prov sammansattes föreningarna i aceton och/el- ler vatten plus en liten mängd av ett ytaktivt medel, och de specifika appliceringshastigheterna varierades beroende på den speciella före- ningen och det speciella provet. De representativa monkotskördplantor- na voro korn av Pioneer 556?-typ, och de representativa dikotskörd- plantorna voro sojabönor av Wayne- eller Corsoytyperna. Obehandlade kontrollprovsplantor användes för jämförelse i alla prov. De använda förfarandena voro följande: 7316612-6 20 Prov A _ Ett antal kornplantor odlades från frön i en aluminiumskål_ under en period av en vecka. Höjden på varje kornplanta mötes sedan till kransens överdel. En lösning av föreningen, som skall provas, sprayas därefter över plantorna i en skål vid en vald appliceringshas- tighet. Alla skålar förflyttas till ett växthus och vattnas nedifrån i en sandbänk. Varje skål gödes med 40 ml av en l,5% lösning av Rapid-Gro ca 2 dagar efter behandling. Två veckor efter behandling mätes höjden på varje planta i skålarna ånyo till kransens överdel, och direkta jämförelser gjordes med de obehandlade kontrollprovs- plantorna. É ' Prov B Ett antal sojabönplantor odlades från frön i en aluminiumskål under en period av en vecka. Höjden på varje sojabönplanta mätes sedan till ändknoppens överdel. En lösning av föreningen, som skall provas, sprayas sedan över plantorna vid en vald appliceringshastighet och skålarna hanteras därefter såsom beskrivits i provet A. Två veckor efter behandling mätes höjden på varje planta i skålarna ånyo till ändknoppens överdel, och direkta jämförelser göras med de obehandlade kontrollprovsplantorna.

Prov C Ett antal sojabönplantor odlades från frön i plastkrukor och dessa gallras till en enda planta per kruka strax före behandling.

,En lösning av föreningen, som skall sprayas på plantor i flera krukor, såsom plantor innehållande vissa, som äro 4 veckor gamla (5-4 treblads- steg) och vissa som äro 6 veckor gamla (5-6 trebladssteg). De behand- lade plantorna och de i de obehandlade kontrollproven äro av ungefär samma storlek vid appliceringstiden och därefter överföras alla plan- tor till ett växthus och vattnas och gödslas i huvudsak såsom ovan angivits. Två veckor efter appliceríng mätes höjden på varje sojabön- planta till ändknoppens spets, andra märkbara effekter angivas, och direkta jämförelser göras med de obehandlade kontrollprovsplantorna.

Utom där speciellt anges, äro resultaten av prov på de båda treblads- stegen förenade och medeltalsberäknade.

I samband med specifika appliceringshastigheter, som användas i proven A-G i uttryck av lbs/acre, bör det framhållas, att sådana prov innefatta behandling av ett relativt litet antal plantor i en skål eller kruka. Den verkliga appliceringshastigheten av kemikalier på plantorna själva kan sålunda i allmänhet vara något lägre än den , 7316612-6 21 anförda lbs/acre. Den angivna data är den högsta hastighet, vid vil- ken en planttillväxtreglerande effekt angives utan att observera ringa fytotoxiska effekter.

Följande föreningar av uppfinningen provades på det beskrivna sättet.

Förening i Namn A N-fosfonometylimínodiättiksyra-N-oxid B N-fosfonometvliminodiättiksyra-N-oxidmonometylat C N-fosfonometyliminodiättiksyra-N-oxidmononatriumsalt- dihydrat _ N-fosfpnometyliminodiättiksyra-N-oxidtetranatriumsalt E Nåfosfonometyliminodiättiksyra-N-oxid-dietylesterhydro- klorid f F N-fosfonometyliminodiättiksyra-N-oxidtetralitiumsalt N-fosfonometyliminodiättiksyra-N-oxidmonoisopropvlaminsalt N-fosfonometyliminodiättiksyra-N-oxíd-dinatriumsalt- dihydrat N-fosfonometyliminodiättiksyraëw-oxid~trinatriumsalt Bis(N-fosfonometyl)iminoättiksyra-N-oxidpentanatriumsalt BIS(N-fosfonometyl)imínoättíksyra-N-oxid N-metyl-N-fosfonometyliminoättiksyra-N-oxid-trinatriumsalt N-etyl-N-fosfonometyliminoättiksyra-T-oxid N-bensyl-N-fosfonometyliminoättiksyra-N-oxid N-n-propyl-N-fosfonometyliminoättiksyra-N-oxid N-isoprcpyl-N-fosfonometyliminoättiksyra-N-oxid N-metyl-N-fosfonometyliminoättiksyra-H-oxid N-cyklohexyl-N-fosfonometyliminoättiksyra-N-oxid N-5,4-diklorbensyl-N-fosfonometyliminoättiksyra-N-oxid N-sek-butyl-N-fosfonometyliminoättiksyra-N-oxid-tri- U G1 F11 lämbüßfiOäšfiPšlil-ë natriumsalt U N-isobutyl-N-fosfonometyliminoättiksyra-N-oxid- trínatriumsalt Alla föreningarna A-U provades vid olika hastigheter, t.ex. 6,0 lbs/acre eller mindre enligt prov A. Olika svar observerades inne- hållande viss fytotoxicitet.

Vid en appliceringshastighet av ca 6,0 lbs/acre i prov A med antingen förening R eller T upptäcktes, att minst 2/5 av de behandla- de fröplantorna visa 26% eller mer reduktion eller fördröjning av' växttillväxten som mot de obehandlade kontrollproven. Samma reglerings- effekt visas vid en hastishet av 3,0 lbs/acre med förening R med viss 73106612-6 p 22 kloros, men ingen effekt angavs med förening T vid denna lägre has- tighet.

Vid en appliceringshastighet av ca 1,2 lbs/acre i prov A med * någon av föreningarna B,D,G,K,L,S och U upptäcktes,_att minst 2/3 av de behandlade fröplantorna visade 26% eller mer fördröjning av växttillväxten som mot de obehandlade kontrollproven. Viss kloros angives med föreningarna B,D,K och S. Viss nekros anges med före- , ningarna B och S.

Vid en appliceringshastighet av 0,6 lbs/acre i prov A med _föreningarna C,D,E,F,G,I,P,Q,S och U upptäcktes, att minst 2/3 av de behandlade fröplantorna visade 26% eller mer fördröjning av växt- tillväxten som mot obehandlade kontrollprov. Förening F visade också viss kloros.

Vid en appliceringshastighet av 0,5 lbs/acre i prov A med före- ningar C,E,I,N,0 och Q upptäcktes, att minst 2/5 av de behandlade frö- plantorna visade 26% eller mer fördröjning av växttillväxten som mot obehandlade kontrollprov.

Inga effekter anges i prov C med föreningarna A,B,G,E,H eller _Q vid ca 0,5 lbs/acre, där föreningarna G och I visade kloros och' ringa fytotoxicitet. Föreningen D alstrade emellertid vid O,ö lbs/acre i detta prov kloros, hämmade skidsättplantan och växtreduktion när den jämföras med de obehandlade kontrollproven. Förening J visade fördröjd skidsättplanta vid 1,0 lbs/acre i detta prov, Förening K visade inga effekter vid 1,0 lbs/acre i detta prov.

Alla föreningarna A-U provades vid olika hastigheter, t.ex. 6,0 lbs/acre eller mindre enligt provförfarandet B. Olika svar obser- verades innehållande viss fytotoxicitet. Följande beskrivning är ett sammandrag av sådana resultat.

När föreningen A anbringas vid 6,0 och 5,0 lbs/acre, observera- des svår fytotoxicitet. Vid 1,2 lbs/acre upptäcktes, att minst 2/5 av sojabönplantorna visade 26% eller mer fördröjning av växttillväx- ten som mot obehandlade kontrollprov, Lövhämning, lövförändring, hjälpknopputveckling och hämning av topputveckling observerades också.

Föreningarna C,D,E,F,G,I,L,N,O,P och U visade, när de anbragtes vid en hastighet av 1,2 lbs/acre och S vid 5,0 lbs/acre i prov B, att minst 2/5 av sojabönplantorna hade 26% eller mer fördröjning av växt- tillväxten som mot obehandlade kontrollprov. Dessa föreningar visade också en eller fler av följande: kloros, hjälpknopputveckling eller lövförändring. Föreningarna B,H-och K visade, när de anbrnntes vid 7316612-6 23 1,2 lbs/acre, andra planttillväxtreglerande aktiviteter, såsom hjälp- knopputveckling och lövförändrine. Förening K visade också kloros.

När föreningarna J,R och T anbragtes vid 6,0 lbs/acre upptäck- tes, att minst 2/5 av sojabönplantorna visade 26% eller mer fördröj- ning av växttillväxt som mot obehandlade kontrollprov. En eller fler av följande observerades också: kloros, hjälpknopputveckling eller lövförändring. Föreningarna J, R och S gav samma resultat, när de an- bragtes vid 5,0 lbs/acre. dvs tillväxtfördröjning av minst 26%.

När föreningarna M och Q anbraates vid 0,6 lbs/acre i prov B, visade sojabönplantorna¿26% eller mer fördröjning av tillväxten som mot de obehandlade kontrollproven. Föreninq Q visade också denna effekt vid 0,5 lbs/acre. Dessa föreningar i detta prov visade även kloros, hjälpknopputveckling och lövförändrins.

Från de belysande data, som anges i föregående exempel av indi- viduella föreningar på uppfinningen på en mängd av representativa plantor är det klart, att regleringssvar skall vara beroende på den använda föreningen, appliceringshastigheten, plantsorten och dess ut- vecklingssteg och andra faktorer, som äro självklara för ifråqavaran- de fackman.

Föreliggande uppfinnings plantreglerande eller fytotoxikerings- kompositioner med koncentrat, som kräva utspädning för appliceríng av plantorna, innehålla minst en aktiv beståndsdel och ett hjälpmedel i flytande eller fast form. Kompositionerna framställas genom blandning av den aktiva beståndsdelen med ett hjälpmedel innehållande inaktiva fyllmedel, fyllmedel, bärare och fuktningsmedel för att ge komposi- tionerna i form av finuppdelade partikelformiga fastämnen, pellets, lösningar, dispersioner eller emulsioner. Den aktiva beståndsdelen kan sålunda användas med ett hjälpmedel såsom ett finuppdelat fast- ämne, en vätska av organiskt ursprung, vatten, ett vätmedel, ett dispergeringsmedel, ett emulgeringsmedel eller någon lämplig kombina- tion av dessa. Ur ekonomisk och lämplighetssynpunkt är vatten det föredragna inaktiva fyllmedlet speciellt med de högt vattenlösliga salterna såsom alkalimetallsalterna och amin och ammoniumsalterna.

Uppfinningens herbicida och plantreglerande kompositioner, speciellt vätskor och lösliga pulver innehålla företrädesvis som fukt- níngsmedel ett eller mer ytaktiva medel i mängder tillräckliga att göra en given komposition lätt dispergerbar i vatten eller i olja.

Införlivandet av ett ytaktivt medel i kompositionerna ökar i högsta grad deras verkan. Med uttrycket "ytaktivt medel" avses, att vätmedel, 7316612-6 24 dispergeringsmedel, suspenderingsmedel och emulgeringsmedel innefat- tas däri. Anjoniska, katjoniska och icke-joniska medel kunna begagnas med samma lätthet. a 5 Föredragna vätmedel äro alkylbensen och alkylnaftalensulfonater, sulfaterade fettalkoholer, aminer eller syraamider, långkedjiga syra- estrar_av natriumisotionat, estrar av natriumsnlfosuccinat, sulfate- rade eller sulfonerade fettsyraestrar, petroleumsulfonater, sulfone- rade växtoljor, ditertiära acetyleniska glykoler, polyoxietylenderi- vat av alkylfenoler (speciellt isooktylfenol och nonylfenol) och polyoxietylenderivat av mono-högre fettsyraestrar av hexitolanhydrider (t.ex. sorbitan). Fdredragna dispergermedel äro metylcellulosa, poly- vinylalkohol, natriumligninsulfonat, polymeriska alkylnaftalensulfo- nater, natriumnaftalensulfonat, polymetylenbisnaftalensulfonat och natrium-N-metyl-N-(långkedjiga syra)laurater. _ Vattendispergerbara pulverkompositioner kunna utföras med en eller mer aktiva beståndsdelar, ett inert fastämnesfyllmedel och ett eller mer vät- och dispergermedel. De inerta fastämnesfyllmedlen äro vanligen av mineralursprung såsom de naturliga lerorna, kíselgur och syntetiska mineral, som härrör från kiseldioxid och liknande. Exempel på sådana fyllmedel innehålla kaoliníter, attapulgitlera och syntetis- ka magnesiumsilikat. Uppfinningens vattendispergerbara pulver inne- håller vanligen ca 5 - ca 95 viktsdelar aktiv beståndsdel, ca 0,25 - 25 viktsdelar vätmedel, ca 0,25 - 25 viktsdelar dispergermedel och 4,5 - ca 94,5 viktsdelar inert fastämnesfyllmedel, varvid alla delar äro på vikten av den totala kompositionen. När så erfordras, kan 'ca O,l - 2,0 viktsdelar inert fastämnesfyllmedel ersättas med en korrosionsinhibitor eller antiskummedel eller bådadera.

Vattensuspensioner kunna framställas genom att blanda tillsam- mans och mala ett vattenslam av vattenolöslig aktiv beståndsdel i när- varo av dispergermedel för att erhålla ett koncentrerat slam av mycket finuppdelade partiklar. Den erhållna koncentrerade vattensus- pensionen kännetecknas av sin ytterst låga partikelstorlek, så att när den utspädes och sprayas, överdraget år mycket likformigt.

Emulgerbara oljor äro vanligen lösningar av aktiv beståndsdel i vatten-oblandbara eller delvis vatten-oblandbara lösningsmedel till- sammans med ett ytaktivt medel. Lämpliga lösningsmedel för uppfin- ningens aktiva beståndsdel innehålla kolväten och vatten-oblandbara etrar, estrar eller ketoner. De emulgerbara oljekompositionerna inne- hålla i allmänhet ca 5-95 delar aktiv beståndsdel, ca l-50 delar ytaktivt medel och ca 4-94 delar lösningsmedel, varvid alla delar äro '7316612-6 25 viktsbaserade på den totala vikten av emulgerbar olja.

Fastän uppfinningens herbicida kompositioner kunna även inne- .hålla andra tillsatsmedel, t.ex. qödningsmedel, fytotoxikerinasmedel och planttillväxtregleringsmedel, pesticider och liknande, som an- vändes som hjälpmedel eller i kombination med någon av de ovan be- skrivna hjälpmedlen, i vissa fall föredraeer man att utnyttja upp- finningens kompositioner ensamma med successiva behandlingar med andra fytotoxikeringsmedel, gödningsmedel och liknande för maximal effekt. Fältet kunde exempelvis sprayas med en komposition enligt upp- finningen antingen före eller efter att det har behandlats med göd- ningsmedel, andra fytotoxikeringsmedel och liknande. Uppfinningens kompositioner kunna också blandas med de andra materialen, t.ex. göd- ningsmedel, andra fytotoxikerinqsmedel etc., och anbringas i en enda applicering. Kemikalier användbara i kombination med de aktiva be- ståndsdelarna enligt uppfinningen antingen samtidigt eller successivt innehålla t.ex. triaziner, karbamider, karbamater, acetomider, acetanilider, uraciler, ättiksyror, fenoler, tiolkarbamater, triazoler, bensoesyror, nitriler och liknande såsom: 5-amino-2,5-diklorbensoesyra 5-amino-l,2,4-triazol 2-metoxi-4-etylamino-6-isopropylamino-s-triazin 2-klor-4-etylamino-6-isopropylamino-s-triazin 2-klor-N,N-diallylacetamid 2-klorallyldietylditiokarbamat N'-(4-klorfenoxi)fenyl-N,N-dimetylkarbamid l,l'-dimetyl-4,4'-bipyridiniumdiklorid isopropyl-m-(5-klorfenvl)karbamat 2,2-diklorpropionsyra S-2,5-dik1orallylN,N-diisopropyltiolkarbamat 2-metoxi-5,6-diklorbensoesyra 2,6-diklorbensonitril N,N-dimetyl-2,2-difenylacetamid 6,7-dihydrodipyrido(l,2-a:2',1'-c)-pyrazidiiniumsalt 5-(5,4-diklorfenyl)-l,l-dimetylkarbamid 4,6-dinitrc-o-sek-butylfenol 2-metyl-4,6-dinitrofenol etyl-N,N-dipropyltiolkarbamat 2,5,6-triklorfenylättiksyra 5-brom-5-isopropyl-6-metyluracil 7316612-6 26 5-(5,4-diklorfenyl)-l-metoxi-1-metylkarbamid 2-metyl-4-klorfenoxiättiksyra 5-(p-klorfenyl)-l,1-dimetylkarbamid 1-butyl-5~(5,4-diklorfenyl)-l-metylkarbamid N-l-naftylftalaminsyra - ' 1;1'-aimetyl-4,4'-bipyriainiumsalt _ ; 2-klor-4,6-bis(isopropylamino)-s-triazin 2-klor-4,6-bis(etylamino)-s-triazin 2,4-diklorfenyl-4-nitrofenyleter a,a,a-trifluor-2,6-dinitro-H,N-dipropyl-p-toluidin S-propyldipropyltiolkarbamat “ 2,4-diklorfenoxiättiksyra N-isopropyl-2-kloracetanilid 2';s'-aietyl-N-metoximetyi-2-klarasetanilia mononatriumsyrametanarsonat dinatriummetankarsonat N-(l,l-dimetylpropynyl)-5,5-diklorbensamid Gödningsmedel användbara i kombination med de aktiva bestånds- delarna innehålla t.ex. ammoniumnitrat, karbamid, kaliumkarbonat och superfosfat.

När man arbetar enligt uppfinningen, anbringas effektiva mäng- der av N-organo-N-fosfonometylglycin-N-oxid på ovanjordsportioner av plantor. Applicerandet av vätska och partikelformiga fasta herbicida kompositioner eller planttillväxtreglerande kompositioner på ovan- jordsportioner av plantor kan utföras medelst konventionella metoder, t.ex. effektpudrare, stånb- och handspridare och spraypudrare. Kom- positionerna kunna även anbringas från flygplan som ett pulver eller en spray på grund av deras effektivitet vid låga doseringar. Appli- cerandet av herbicida kompositioner på vattenplantor utföres vanli- gen genom sprayning av kompositionerna på vattenplantorna i det om- råde, där kontroll av vattenplantorna önskas.

Applicerandet av en effektiv mängd av uppfinningsföreningarna på plantan är väsentligt och kritiskt för uppfinningens praxis. Den exakta mängden av aktiv beståndsdel, som skall begagnas, är beroende pà svaret, som önskas i plantan såväl som sådana faktorer som plant- sorterna och dessas utvecklingssteg, och såväl mängden nederbörd som den använda specifika N-organo-N-fosfonometylglycin-N-oxiden. Vid bladbehandling för den herbicida kontrollen av växttillväxt anbringas de aktiva beståndsdelarna i mängder från ca 0,1 - ca 20 eller mer lbs/acre. Vid appliceringar för regleringen av vattenplantor anbringas 7316612-6 27 de aktiva beståndsdelarna i mängder från ca 1 ppm till 1000 ppm baserat på vattenmediet. En effektiv mängd för fytotoxisk eller her- bicid reglering är den mängd, som är nödvändig för total eller selek- tiv kontroll, dvs. en fytotoxisk eller herbicid mängd. Det anses, att ifrågavarande fackman lätt kan bestämma ur denna beskrivníngs lärdomar inkl. exempel den ungefärliga appliceringshastigheten.

Appliceringen av en effektiv plantreglerande mängd av uppfin- ningsföreningarna på plantan är väsentligt och kritiskt för praxis hos de planttillväxtreglerande metoderna enligt uppfinningen. Den exakta mängden av aktiv beståndsdel, som skall utnyttjas, är beroende av svaret, som önskas i plantan såväl som sådana faktorer som plant- sorterna och dessas utvecklingssteg och såväl de omgivande betingel- serna som den använda specifika N-organo-N-fosfonometylglycin-N- oxiden. De aktiva beståndsdelarna användas i allmänhet i effektiva plantreglerande mängder motsvarande från ca 0,01 till ca 10,0 lbs/ acre. Det är klart, att mängden av använd aktiv beståndsdel måste vara tillräcklig att reglera den naturliga tillväxten eller utveck- lingen av de behandlade plantorna utan att framställa en herbicid eller dödande effekt på sådana plantor. Det anses, att ifrågavarande fackmän lätt kunna bestämma ur beskrivningens lärdomar inkl. exempel de lämpliga appliceringshastigheterna. 1 Vid appliceringar för att öka mogningshastigheten hos plantor innehållande höjning av sockerhalten hos plantor, t.ex. sockerrör, och underlättande av lövfällning hos plantor, t.ex. bomull och soja- bönor, anbringas de aktiva beståndsdelarna i mängder av minst 0,1 lbs/acre. Vid appliceringar för att stimulera tillväxten av plantor för att erhålla förbättrat utbyte av plantprodukter anbringas de aktiva beståndsdelarna i mängder av 0,02 - 0,5 lbs/acre. Vid applice- ringar för regleringen av vattenplantor anbringas de aktiva bestånds- delarna i mängder från ca 0,10 ppm till ca 1000 ppm baserat på vatten- mediet. Den effektiva mängden för varje svar kan sålunda anges i uttryck av svaret, t.ex. en planttillväxtreglerande mängd för allmän modifikation, en fytotoxisk eller herbicid mängd för total eller selektiv reglering, en knopputskjutande mängd för knopputskjutning, en mängd tillräcklig för höjning av mogningshastigheten för svar såsom lövfällning, ökad sockerhalt och liknande, och en uttorknings- mängd för uttorkning. Det anses, att ifrågavarande fackman lätt kan bestämma ur beskrivningens lärdomar inkl. exempel den ungefärliga appliceringshastigheten.

Claims (3)

1316612-6 28 Fastän uppfinningen beskrivas med hänsyn till specifika modi- fiktaioner, skola dessas detaljer icke uppfattas som begränsningar utom i den omfattning, son anges i de följande patentkraven- PATÉNTKRAV l. N-organo-N-fosfonometylglycin-N-oxid med herbicid, fytotoxisk och/eller tillväxtreglerende verkan, k ä n n e t e c k n a d av den allmänna formeln ' n -p Ill/ V . R-O-CCH 2"'N-CH2-P; . I å * \ OR 3 ï 2 där R, Rl och R2 vardera äro oberoende väte, alkylgrupper med 1-10 kolatomer, fenyl, saltbildande alkalimetallkatjoner, ammonium eller alkylammonium med 1-4 kolatomer och R5 är cyklohexyl, allyl, alkyl- grupper med

1. l-18 kolatomer och sådana alkylgrupper substituerade med karboxyl, karboalkoxi, fenyl, klorofenyl, kartoxifenyl eller en O ' OR1 cH -É / s II 2 \\ i -grupp, där Rl och R2 ha ovan nämnda betydelser.

2. Förening enligt kravet l, k ä. n n e t e c k n a d därav, att den utgöres av N-fosfonometyliminodiättiksyra-N-oxid, N-fosfonometyl- iminodiättiksyra-N-oxidmononatriumsalt, N-fosfonometyliminodiättiksyra- N-oxid-dinatriumsalt, N-fosfonometyliminodiättiksyra~N-oxid'trinatrium- salt eller N-fosfonometyliminodiättiksyra-N-oxid-tetranatriumsalt-

3. - Förening enligt kravet l, k ä n n e t e c k n a d av att den ut- göres av N-metyl-N-foafnnometylglycin-N-oxid eller N-ety1-N-fosfono- metylglycinrN-oxid. ANFÖRDÅ PUBLIKATIONER: US 3 #29 914 (260~502.5)