SE9704407A0 - Sätt och anordning för att indirekt ange längden av miniceller - Google Patents

Abstract

3 bandbreddsutnyttjande nAr minicellerna utsatts for statistisk multiplexering. SAMMANDRAG Ett huvudandamal med uppfinningen är att spara bandbredd pa en lank i ett mobiltelekommunikationssystem. Huvuddndamalet med foreliggande uppfinning är att helt undanroja det antal bitar som anvdnds i huvudet av en minicell till 10 att indikera cellstorleken. Annu ett dndamal med uppfinningen är att indikera ldngden av en minicell indirekt genom att relatera kretsidentifieraren CID av en enskild forbindelse till en cellstorlek son vdljs ur 15 en grupp av fOrutbestdmda cellstorlekar. Annu ett dndamal med uppfinningen är att ange cellstorleken av en minicell indirekt genom att relatera, pa systembasis, en kretsidentifierare CID med en cellstorlek. Varje cellstorlek associeras med varsin kretsidentifierare CID son i sin tur är global i transportndtet. Ett stort antal forbindelser, vilka krdver ett storre CIDfdlt, kommer att oka bandbreddsvinsten on statistisk multi-E 25 plexering anvdnds.

Description

väljaren. I huvudet på en smàcell används ett fält av fast längd, 4 bitar långt, för att ange cellens storlek. Cellhuvu- det innehåller också en cellformatindikatorbit. Om cellformat- indikatorn är O består cellens nyttolast av tre oktetter (tidluckor) och om cellformatindikatorn är l anger detta att huvudet är förlängt med en oktett. I det förlängda huvudet finns ett fält med fast längd om 4 bitar vilket används för att indikera storleken av cellens nyttolast. I detta patent anges också att storleken av cellen kan indikeras indirekt med cellens identifierare PRI för fysisk väg och med hjälp av den virtuella väg VP cellen tilldelas i väljaren. Patentet beskri- ver inte någon metod med hjälp av vilken cellstorleken kan ändras.

I ANSI TlSl.5/95-001 Revision l, ”An AAL for transporting Short Multiplexed Packets (SMAAL)”, Dec 95 inkapslar och transporterar ATM-adaptionslagret AAL korta användarpaket in- uti en ATM-cellström. Ett fält med fast längd används för att indikera längden av minicellen. Den stora nackdelen som är förknippad med användning av ett fält av fast längd för att indikera storleken av en minicell är den dåliga transmis- sionsverkningsgraden, i synnerhet när storleken av användarda- tat i cellen är pàtagligt liten. Om t ex storleken av nytto- lasten är 17 oktetter måste storleken av fältet med den fasta längden vara 7 bitar, vilket översatt till bandbredd utgör cirka 6% av bandbredden.

Andra nackdelar som är förknippade med användning av ett fält med fast längd i huvudet av en minicell avser transmissions- fördröjning. Transmissionsfördröjningen beror på ineffektivt 3 bandbreddsutnyttjande när minicellerna utsätts för statistisk multiplexering.

SAMMANDRAG Ett huvudändamàl med uppfinningen är att spara bandbredd på en länk i ett mobiltelekommunikationssystem.

Huvudändamålet med föreliggande uppfinning är att helt undan- röja det antal bitar som används i huvudet av en minicell till att indikera cellstorleken. Ännu ett ändamål med uppfinningen är att indikera längden av en minicell indirekt genom att relatera kretsidentifieraren CID av en enskild förbindelse till en cellstorlek som väljs ur en grupp av förutbestämda cellstorlekar. Ännu ett ändamål med uppfinningen är att ange cellstorleken av en minicell indirekt genom att relatera, på systembasis, en kretsidentifierare CID med en cellstorlek. Varje cellstorlek associeras med varsin kretsidentifierare CID som i sin tur är global i transportnätet.

Ett stort antal förbindelser, vilka kräver ett större CID- fält, kommer att öka bandbreddsvinsten om statistisk multi- plexering används.

FI GURBE SKRIVNING Uppfinningen kommer att förklaras närmare nedan i anslutning till de bifogade ritningarna, i vilka Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

Fig. visar formatet av en ATM-cell som transporterar mi- niceller, visar huvudet av en minicell som transporteras i ATM-cellen i Fig. 1, visar en oktett av cellhuvudet i Fig. 2, vilken ok- tett innefattar ett fast längdfält för indikering av längden av den minicell som transporteras i en ATM- cell, visar en oktett i huvudet av en minicell som trans- porteras i en ATM-cell, vilken oktett innefattar ett fast längdfält som är linjärt kodat i enlighet med uppfinningen, är en mappningstabell, visar det fasta längdfältet och ett förlängt fast längdfält som skapats med hjälp av förlängningsbit- metoden, är en mappningstabell, visar ett fast längdfält och ett förlängt fast längdfält som skapats med hjälp av förlängningskod- metoden, visar det grundläggande formatet av en minicell vars huvud är försett med ett kort fast längdfält och ett Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

Fig. 11 12 13 14 16 17 längdförlängningskvalificerande fält som innefattar olika förlängningskoder, är en tabell, visar minicellen i Fig. 9 i dess förlängda format när förutbestämda förlängningskoder finns närvarande i det längdförlängningskvalificerande fältet, är en tabell, visar en drift-och underhàllscell, är ett blockschema som visar en cellhuvudanalyseran- de krets som används till att ur datakanalen extra- hera användardatadelen av en minicell i vilken det fasta längdfältet innehåller en icke-linjär kodning, visar en minicells huvud och användardata vilka ex- traherats ur användardatakanalen, är ett blockschema av en cellhuvudanalyskrets vilken används till att extrahera användardatadelen av en minicell ur en användardatakanal när förlägningskod- metoden, är ett blockschema av en modifierad cellhuvudana- lyskrets som används för att extrahera användar da- tadelen av en minicell ur en användardatakanal med användande av antingen förlängningskodmetoden eller förlängningsbitmetoden, Fig. 18 är ett blockschema som visar en cellhuvudanalyskrets vilket används till att extrahera användardatadelen av en minicell ur en användardatakanal med användan- de av bitförlängningsmetoden, Fig. 19 visar en minicells huvud i vilket CID-indikatorn an- vänds till att indirekt indikera cellstorleken, Fig. 20 är en mappningstabell som används tillsammans med den indirekta metoden till att indikera cellstorle- ken, och Fig. 21 visar olika tabeller som tillsammans spänner upp en adressrymd, vilken används på länkarna i transport- nätet i ett mobiltelefonsystem.

DETALJERAD BESKRIVNING AV UTFÖRINGSFORMER I Fig. 1 visas en ATM-cell l innefatta ett huvud 2 och en nyt- tolast 3. Konventionellt består nyttolasten av användardata som avser en specifik förbindelse. I det ovan nämnda patentdo- kumentet PCT/SE95/00575 visas en ATM-cell som i sin nyttolast bär en eller flera miniceller. I det Fig. l visade exemplet finns tre miniceller 4, 5 och 6 av olika storlekar. ATM- huvudet 2 består av 5 oktetter (l oktett = 8 bitar = 1 byte) och dess nyttolast 3 består av 48 oktetter.

Varje minicell 4, 5, 6 består av ett huvud 7 och användardata.

I Fig. 2 visas ett exempel på ett minicellhuvud 7 som består av två oktetter 8, 9. Andra storlekar på minicellhuvudet är 000000 0 0 0 0 00 000000 0 0 0 0 00 00 0000 0 0 0 0000 00 0 0 0 0 0 0000 0 0 0 0 00 0 0 000000 0 0 000000 0 0 0 00 0 0 0 0 0 00 00 0 0 0 0 0 0 0 00 0 7 tänkbara beroende på hur ATM-systemet är konstruerat. Minicel- lens huvud kan även bestå av 3 eller flera oktetter. Minicel- lens huvud 7 innefattar en kretsidentifierare CID, vilken identifierar den etablerade förbindelsen/kretsen, en nytto- lasttypväljare PTS, som kan implementeras såsom LEQ-och EXQ- fält, vilka identifierar olika typer av nyttolaster, t ex DOU- information eller användardatainformation, en längdindikator LEN, ibland kan LEQ, EXQ och/eller LENE användas till att för- länga längdindikatorn, och en bit eller ett fält HIC som kon- trollerar att huvudet är korrekt. Längdindikatorn LEN definie- rar storleken av nyttolasten av denna minicell. Indikatorn PSI för nyttolastens storlek behövs inte alltid såsom kommer att beskrivas närmare nedan.

Det finns ett behov av att kunna skilja mellan olika typer av miniceller. Det följande krävs för att indikera med PTS- fältet: Användarinformation av fast längd. Längdindikatorn LEN är inte nödvändig i huvudet utan istället konfigureras användarinformationens längd in i systemet och i tjänsten. För ”GSM full bithastighet” är längden av användarinformationen 35 oktetter, för PDC full bit- hastighet är den 20 oktetter och ”D-AMPS full bithas- tighet” är den 23 oktetter.

Användarinformation av olika storlekar, d v s använda- rinformation med variabel längd. Detta är den före- dragna utföringsformen och kommer att beskrivas nedan.

Att använda PTS-fältet till att indikera användarin- formation med variabel längd är en framtidssäker lös- ning.

Användarinformation med olika storlekar med förlängda längder.

DOU-information är krets/förbindelse.

Synkroniseringsinformation. Denna användning av PTS- fältet för detta ändamål är valfri.

I Fig. 3 visas cellhuvudet 7 innehålla ett fast längdfält 10 som används till att indikera storleken av användardatat i den minicell till vilken huvudet hör. Storleken av minicellen in- dikeras i fältet 10 med användande av en linjär kod. Om cellängden t ex är 5 oktetter skrivs en binär 5 (000lOl) i detta fält. Är minicellen 6 oktetter skrivs en binär 6 i detta fält. För korta miniceller kommer det fasta fältet 10 att upp- ta stor bandbredd men all den upptagna bandbredden används in- te för transmission av nyttig information som framgår ur den inledande nollorna i de givna exemplen. En ytterligare nackdel med ett fast längdfält 10 är att det område av cellstorlekar som kan uttryckas med linjär kodning är begränsat. Är det fas- ta längdfältet 6 bitar kan cellstorlekar från 1 till 64 oktet- ter indikeras. Skall större cellstorlekar indikeras måste storleken av det fasta längdfältet 10 förlängas vilket i sin tur leder till ännu större slöseri av bandbredd när små mini- celler används.

I ett mobiltelefonsystem alstras miniceller av talkodare. I dag aktuella talkodare av typen IS 95 använder 2, 5, 10 eller ooo ooo o v oo Iooo o o oo oo o o o o o o o o o oo oo o o o o o o o o o o o o o o o oo ooo ooo o o ooo o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o oo o ooo ooo oooo oo 9 22 oktetter. Om ett fast längdfält 10 används i enlighet med nämnda ANSI-dokument då skulle det krävas 7 bitar i huvudet på minicellen för att ange en cellstorlek på 22 oktetter. Med den icke-linjära kodningen i enlighet med Fig. 4 har det fasta längdfältet ll endast 3 bitar. Detta ger en bandbreddsbespa- ring på 10% för en IS 95-talkodare som arbetar med Zkbps (5 oktetter per 20 ms).

I Fig. 5 visas en mappningstabell 12 som används tillsammans med ett fast längdfält ll. Som framgår ur tabellen motsvarar kodvärdena inte minicellernas storlek utan i stället tilldelas förutbestämda cellstorlekar olika kodvärden om tre bitar. Ex- empel på minicellstorlekar ges i mappningslistans storleksko- lumn. Storlekarna varierar från 4 till 60 oktetter. Naturligt- vis kan området utvidgas men det maximala antalet storlekar bestäms av antalet använda kodbitar.

För att förlänga det antal storlekar som kan användas tillsam- mans med den icke-linjära kodningen är det möjligt att vid be- hov förlänga det fasta längdfältet ll. Två metoder för detta kommer att beskrivas. Antingen används en förlängningsbit i det fasta längdfältet ll till att förlänga längdfältet ll och denna metod kallas förlängningsbitmetoden, eller används någon av längdfältkoderna för samma ändamål i vilket fall metoden kallas förlängningskodmedtoden.

I Fig. 6 är en bit 13 i ett separat förlängningsfält llA re- serverad som en förlängningsbit 13. När förlängningsbiten 13 är ställd till l indikerar detta att minicellens huvud har ett förlängt längdfält 14 av samma storlek som det fasta längdfäl- tet. När förlängningsbiten är O innehåller cellhuvudet endast det fasta längdfältet 11.

Det förlängda längdfältet 14 betår i det visade exemplet av 3 bitar.

När förlängningsbiten 13 är ställd kommer antalet bitar som kan användas för mappningstabellen 12 att öka från 3 till 6 bitar varvid den i Fig. 7 visade mappningstabellen 15 erhålls.

Eftersom förlängningsbiten 13 är reserverad för detta ändamål kan den inte användas för kodad storleksmappning.

Såsom variant av förlängningsbitmetoden är det möjligt att lägga till ett förlängningsfält l1B till det förlängda längdfältet 14. Det tillagda förlängningsfältet används för att ange om det finns ännu ett förlängt längdfält i minicel- lens huvud eller ej. Om det tillagda förlängningsfältet inne- håller en bit som är ställd till 1 anger detta att ett andra förlängningsfält 14A skall adderas till huvudet. Om det till- lagda förlängningsfältet innehåller en bit som är ställd till O finns inte något sådant tillagt förlängningsfält.

I Fig. 8 illustreras förlängningskodmetoden. I enlighet med denna metod reserveras en kod i det fasta längdfältet 11 i Fig. 4 och används såsom förlängningskod. Antag att t ex koden 111 i mappningstabellen 12 används som förlängningskod. När denna kod lll förekommer i det fasta längdfältet 11 betyder detta att ett förlängt längdfält 14 skall inkluderas i mini- cellens huvud. Således finns ytterligare 3 bitar tillgängliga för storleksmappning. Detta visas i Fig. 8. Denna metod redu- cerar antalet storlekar i mappningstabellen 12 med 1 samt ll ställer ytterligare 7 storlekar till förfogande, vilka kan mappas på de tillkommande 8 kodvärdena i det förlängda längdfältet 14.

Sett ur bandbreddsutnyttjandesynpunkt är förlängningskodmeto- den bättre än förlängningsbitmetoden. Betraktas värdeomràdet är förlängningsbitmetoden bättre än förlängningskodmetoden.

I Fig. 9 har förlängningsbitmetoden kombinerats med förläng- ningskodmetoden på ett sätt som medger högt utnyttjande av de bitar som finns i cellhuvudet samtidigt som ett brett område av cellstorlekar täcks och bandbredden utnyttjas effektivt.

Det grundläggande formatet av en minicell som använder denna kombinerade kodningsmetod visas i Fig. 9. Minicellen innefat- tar ett huvud 21 bestående av 2 oktetter och en nyttolastdel 22 som kan innehålla från 1 till 48 oktetter. De fyra minst signifikanta bitarna av längden av en aktuell minicell indike- ras i ett litet fast längdfält 23, betecknat LEN-fält, i huvu- det. LEN-fältet 23 innefattar 4 bitar. Huvudet innefattar även ett CID-fält 24 som upptar 8 bitar och som identifierar den krets till vilken minicellen hör. I huvudet finns även ett längdförlängningskvalificerande fält 25, betecknat LEQ-fält, samt ett fält 26, HIC-fält, vilket indikerar att huvudet är korrekt. De två sistnämnda fälten är båda 2 bitar långa.

En längdförlängningskvalificerare LEQ 25 definieras såsom en längdförlängning av nyttolasten och såsom en förlängning av huvudet. Binära LEQ-värden på 00, 01 och 10, som betyder att minicellen har det grundläggande formatet visat i Fig. 9, ut- 0000 0 0 0 0 0 0 0000 00 0000 0 I 0 0 0 0 O C000 IIOO O I O 0 00 0 00 0000 00 0 0 0 I 0 0 0 000 0 0 0 0 0 00 0 Il 12 gör bitar som skall läggas till LEN-fältet 23. LEQ-fältet kom- mer således att tjäna såsom en förlängning av LEN-fältet 23.

Närmare bestämt förknippas 24 olika värden i LEN~fältet 23 med värdet oo i LEQ 25. Med värdet 01 i LEQ 25 förknippas också 2* olika värden i LEN-fältet 23 och med värdet 10 i LEQ 25 för- knippas 24 olika värden i LEN 23 såsom visas i Fig. 10. På det- ta sätt erhålls totalt 48 olika längdvärden i enlighet med följande allmänna uttryck: [Zlängd av LEQ i bitar_ [Zlängd av LEN i bitar m] 1, där m är antalet koder som används för att indikera ett nedan beskrivet förlängt format av minicellen.

Således kan minicellen storlek väljas bland 48 längd värden.

Med det visade exemplet är längdvärdena kodade såsom 1 till 48.

När LEQ 25 har kodvärdet ll betyder detta att det grundläggan- de cellformatet skall förlängas. När LEQ 25 har koden 11 har_ detta en dubbel betydelse. Den dubbla betydelsen av LEQ är: (i) att det används som de två mest signifikanta bitarna i längdindikeringen, t ex LEQ x 24 +LEN och (ii) det används som en indikering av ett förlängt huvudformat, d v s LEN-fältet 23 tolkas såsom ett förlängningskvalificerande fält 27, EXQ-fält.

EXQ-fältet 27 består av 4 bitar.

Av de fyra bitarna i EXQ-fältet 27 är de binära värdena 0000 och 0001 reserverade för användning tillsammans med det till- kommande längdfältet 29, LENE-fält, på det sätt som visas i 13 Fig. 12. Närmare bestämt skall den minst signifikanta biten i EXQ-fältet 27 läggas till de sju bitarna i det tillkommande LENE-fältet 29 på det sätt som visas med den streckade rektan- geln 31 i Fig. 12. Detta är likartat med vad som visats i Fig.

. För det binära EXQ-värdet 0 kommer detta att ge tillkom- mande 128 olika längdvärden och för det binära EXQ-värdet 1 erhålls ytterligare 128 olika längdvärden.

Antalet längdvärden som kan användas med denna metod ges av följande uttryck: [zantalet använda EXQ-bitar [2 antalet bitar i LEN 29 1 ] I en föredragen utföringsform av uppfinningen används EXQ- värdet 0 till att indikera minicellängder som varierar från 1 till 128 oktetter och EXQ-värdet 1 används till att indikera minicellängder vilkas storlekar varierar från 129 till 256 ok- tetter.

Det bör noteras att längden av de i figurerna 10 och 12 visade minicellerna indikeras med användande av en linjär kodning.

Ett EXQ-värde på 2 (binärt 0010) betyder att minicellen är en drift- och underhållscell, DOU-cell, som består av ett huvud 32 och ett DOU-informationsfält 33 såsom visas i Fig. 13. Hu- vudet 32 är likartat huvudet 21 i Fig. 11. I LEQ-fältet 25 finns den binära koden 11 och i EXQ-fältet 27 finns den binära koden 0010. 14 EXQ-koden 3 (binärt 0011) används till att indikera en mini- cell av fast längd, t ex för DAMPS-systemstandarden. Andra EXQ värden kan användas för andra systemstandarder eller tjänster.

EXQ-kodvärden lxxx används som synkroniseringsceller; varvid xxx är tidsinformation.

I den föredragna utföringsformen är det ett huvudkrav att hu- vudet av minicellen har den maximala längden 2 oktetter. Givet denna restriktion används det tillgängliga bitarna på ett ef- fektivt sätt för att täcka alla värdeområden.

I Fig. 9-12 anges föredragna storlekar under de olika fälten.

De angivna storlekarna är enbart exempel och många andra stor- lekar på de olika fälten kan tänkas. Andra LEQ- och EXQ-koder än de angivna kan användas såsom bitar vilka hängs på LEN- fältet 23 OCh LENE-fältet 29.

I Fig. 14 visas ett blockschema på en cellhuvudläsare. Cellhu- vudläsaren innefattar ett skiftregister 10, en första räknare , ett låsregister 30, ett ROM-minne 40, en andra räknare 50 och en mulitplexor 60. En bitström innehållande användardatat i minicellerna skiftas in i skiftregistret 10 vid en ingång till skiftregistret. En klocksignal styr den frekvens med vil- ken databitarna skiftas in i skiftregistret 10. Klocksignaler- na räknas av den första räknaren 20 vilken används till att extrahera det fasta längdfältet ll ur en minicell och skriva in detta fälts data i registret 30. Det fasta längdfältet, el- ler närmare bestämt den information som finns i detta, används som adress till ROM-minnet 40, vilket har konfigurerats med den i Fig. 5 visade mappningstabellen. Således kommer en en- OO IIIO 000 I 000 0 0000 000 000 O O I 0 0 0 00 Û 0: u : on o 0 o | . o a n o o o o I I o 0 0 000 000 0000 00 skild kod i det följande benämnd längdkod, svara mot en speci- fik längd av användardatat. Från ROM-minnet 40 läses storleken av användardatat (minicellens längd minus huvudets längd) och skickas till den andra räknaren 50 som styr multiplexorn 60 så, att användardatat kommer att uppträda på multiplexorns ut- gång 61. Antag, att den första räknaren 20 läser den binära koden 011 från användardatakanalen. Denna kod används som adress till ROM-minnet och på denna adress finns cellstorleken lagrad. Således är längden av användardatat 20 oktetter.

Därefter räknar den andra räknaren 50 de följande 20 oktetter- na bit för bit. Genom att räkna ett motsvarande antal klock- pulser. Multiplexorn 20 visas ha en arm 62 som är rörlig mel- lan de visade två lägena. Initialt ställer räknaren 50 armen 62 i det undre, med,streckad linje visade läget, och inget ut- gångsdata kommer då att uppträda vid utgången 61. När den and- ra räknaren 50 mottar cellstorleken från ROM-minnet 40 flyttar den armen 62 till dess övre läge. I armens övre läge är armen ansluten till en ledning 63 som i sin tur är ansluten till in- gången av användardatakanalen. När den andra räknaren 50 har räknat 20 oktetter flyttar den tillbaka armen 62 till dess initiala läge och det korrekta antalet oktetter har nu fram- " ställts på utgången 61.

I Fig. 15 visas extraktionen av det fasta längdfältet ll ur användardatakanalen vid tidpunkten to. Vid tiden to börjar räk- naren 20 att räkna 20 oktetter bit för bit och vid tidpunkten tl har räknaren 20 räknat 20 oktetter. Således kommer armen 62 att befinnas sig i det övre läget i Fig. 14 mellan tidpunkter- na to och tl. 16 I den i Fig. 14 visade cellhuvudläsaren finns ett förutbestämt antal längdkoder och cellstorlekar lagrade i ROM-minnet 40. I den i Fig. 16 visade cellhuvudläsaren finns ett RAM-minne 70 till vilket längdkoder och cellstorlekar skrivs från ett styr- system 80. På detta sätt är det möjligt att konfigurera olika specifika minicellstorlekar för enskilda mobiltelefonsystem.

De minicellstorlekar som lagras i ROM-minnet 40 är globala i det avseendet att en enskild längdkod, t ex 101, hänför sig till samtliga förbindelser som utnyttjar miniceller med denna längdkod.

Det är emellertid möjligt att ha en specifik minicellstorlek för en specifik förbindelse eller för en specifik fysisk länk genom att använda styrsystemet 80 och RAM-minnet 70 på sätt som kommer att beskrivas i samband med Fig. 16-27.

Fig. 17 är ett blockschema på en cellhuvudläsare för implemen- tering av förlängningskodmetoden. Block som i Fig. 17 motsva- rar block i Fig. 14 och 16 har samma hänvisningsbeteckningar.

Kretsen i Fig. 17 skiljer sig från de i Fig. 14 och 16 visade' genom att det finns en komparator 90 som används till att de- tektera förlängningskoden. Om matchning förekommer triggar komparatorn en subtraherare 100 vilken räknar ner den första räknaren 20 med 3 räknesteg. När detta har gjorts skrivs det förlängda längdfältet, eller närmare bestämt det data som finns i detta fält, ånyo in i registret 30. De olika storlekar som hör ihop med det förlängda längdfältet måste adderas till RAM-minnet 70. Detta betyder att antalet cellstorlekar i RAM- minnet kommer att fördubblas i praktiken betyder detta att en ny minnesbank används i RAM-minnet 70. Enheten 110 är en D- o 'o o :o..o '-.: o: o: o-'o o..o o o o o o o o o . ..

I o 0 ooo o o o o o o o o o o o o o o o . o . o o oo o ooo ooo oooo oo ooon o ooooon o l | o l7 låskrets som låser utgångsvärdet från komparatorn 90 och an- vänder detta till att adressera den nya minnesbanken i RAM- minnet 70.

Komparatorn 90 och subtraheraren 100 är de enheter som hante- rar det förlängda längdfältet 14 så att läget i huvudet flyt- tas när förlängningskoden detekteras. Tre extra bitar adderas till längdfältet 11 och det är dessa tre bitar som används till att indikera cellängden. Således byts det fasta längdfäl- tet ll ut mot det förlängda längdfältet 14 som finns insatt i dataströmmen.

Jämfört med funktionen för kretsarna i Fig. 14 eller 16, där ett fält skrivs in i minnet, kommer i Fig. 17 ett annat fält att skrivas in i minnet 70.

Cellhuvudläsaren i Fig. 17 kan även används till att implemen- tera förlängningsbitmetoden. Detta visas i Fig. 18. Från re- gistret 30, som innehåller det fasta längdfältet 11, extrahe- ras förlängningsbiten 13 och används till att öka adressområ- det. Förlängningsbiten räknar ner den första räknaren 20 med ' tre bitar vilket subtraheraren 100 indikerar. Detta betyder att tre nya bitar kommer att skrivas in i registret 30 och dessa nya tre bitar plus de gamla tre bitarna, d v s sex bi- tar, används till att adressera RAM-minnet 40 såsom symbolise- ras med de sex pilarna. På detta sätt kommer antalet cellstor- lekar att utökas.

I den ovan beskrivna metoden anges storleken av en minicell direkt av själva minicellerna. I stället för att förse varje cell med ett fast längdfält som används till att indikera mi- lO 18 nicellens storlek är det möjligt att använda en implicit metod att använda något längdfält i minicellens huvud. Enligt den implicita metoden att indikera cellstorlek finns cellstorle- karna i systemets nätverk. I stället för att använda ett dedi- cerat fält till att indikera cellstorleken används ett existe- rande fält i minicellens huvud. I den föredragna utföringsfor- men av uppfinningen mappas minicellstrolekar på identiteterna av etablerade förbindelser. Således är storlekarna inte globa- la utan är förbindelseorienterade.

Identiteten av en förbindelse ges av CID-fältet av en förbin- delse. I Fig. 19 visas huvudet 7 av en minicell innefatta ett CID-fält 71. Den faktiska storleken av CID-fältet 71 beror av systemet men i allmänhet bör det räcka med två oktetter. Genom att använda samma mappningsmetod som beskrivits i samband med Fig. 6 och 7 erhålls en mappningstabell 72.

Således har det fasta längdfältet ll tagits bort. Detta kommer att öka bandbreddsutnyttjandet. CID-värdet används som adress till RAM-minnet 70 i Fig. 16 och tillhandahålls av styrsytemet 80. I stället för att låsa längdfältet ll i registret 30 låses CID-värdet i registret 30 och används som adress till RAM- minnet 70. På detta sätt kommer en relation att finnas mellan identiteten av den etablerade förbindelsen och längden av de miniceller som används i förbindelsen. Således krävs inte någ- ra tillkommande minnesplatser för att lagra relationen mellan ett CID-värde och storleken av den minicell hör ihop med detta CID-värde.

Vid uppställning av en förbindelse kommer styrsystemet 80 att motta ett meddelande som begär (a) att en förbindelse skall : 30 19 ställas upp mellan tvà identifierade ändpunkter och (b) att denna förbindelse skall använda miniceller som har en storlek på X oktetter. X antas vara ett heltal valt bland de tillgäng- liga cellstorlekarna. Därefter väljer styrkretsen ett ledigt CID-värde bland de logiska adresser som ATM-nätet tillhanda- håller. Såsom exempel väljs ett CID-värde CID=7. Styrsystemet 80 kommer nu att använda 7 såsom en adress till RAM-minnet 70 och kommer att på denna adress skriva in minicellstroleken X.

Cellhuvudläsaren i Fig. 16 kommer därefter att arbeta på samma sätt som beskrivits. Det bör noteras att mappningen äger rum i samband med förbindelseuppställningen_ Vidare bör noteras att ett och samma CID-värde kan avse flera olika minicellstorlekar beroende på det faktum att celler som har samma CID-värde kan transporteras på olika virtuella VC- förbindelser. Detta illustreras i Fig. 21 där en typisk adressstruktur i ett ATM-nät visas. Till varje fysisk länk, även benämnd fysisk väg, i ATM-nätet finns en fysisk länktabell 140 som har ett antal ingångar, t ex de visade in- gångarna 0-23. Till varje fysisk länk hör varsin VPI/VCI- tabell 150 (virtuell väg /virtuell kretsförbindelse- identifierare). Såsom ett exempel visas 256 virtuella vägar VP O-255 i varje fysisk länk. I varje VC-förbindelse, identifie- rad med ett VCI-/VPI-värde finns t ex 256 minicellförbindelser vilka vardera har varsitt CID-värde.

Claims (4)

PATENTKRAV 1. Satt att ange storleken av en minicell i ett mobiltelefonkommunikationssystem, kannetecknat av att minicellens langd indikeras indirekt av identiteten CID av den forbindelse son bildas av de celler vars storlek skall indikeras. 2. satt enligt patentkrav 1, kannetecknat av att storleken mappas pa forbindelseidentiteten CID nar forbindelsen stalls upp. 10 3. Satt enligt patentkrav 1, kannetecknat av att ett antal olika cellstorlekar mappas pa ett antal forutbestamda forbindelseidentiteter nar systemet initialiseras. 4. Satt enligt patentkrav 1, kannetecknat av att minicellangden indikeras indirekt av en gruppidentifierare (VP eller VC) som är gemensam for ett antal olika forbindelser vilka stracker sig utmed en gemensam vag. 5. Satt att indikera langden av en minicell i enlighet med patentkrav 4, lannetecknat av att forbindelseidentiteten CID mappas pa cellstorlekar pA minnesplatser i ett minne i en minicellhuvudlasare och att cell-langdindikatorn anvands son adress till cellstorleken. 6. Anordning for utovande av sattet enligt patentkrav 1, vii-ken anordning innefattar en cellhuvudlasare for extrahering av anvandardatadelen ur en datakanal for en individuell fOrbindelse, innefattande ett skiftregister i vilket datakanalens bitstrom skiftas in synkront med klockpulser, en forsta raknare for rakning av storleken av ett cellstorleksindikerande ; .".. 1. • •• 000 04.6• *00 • • • :..*S000 • . 0. . .00. 1. 0.0..8 2. • : • • • • • • 21 falt i huvudet av en minicell som skiftats in i skiftregistret synkront med klockpulserna, ett lasregister anslutet till den forsta raknaren och till skiftregistret for lasning av den information som finns i det cellstorleksindikerade faltet och som raknats av den fOrsta raknaren, ett minne anslutet till lasregistret, en andra raknare ansluten till lasregistret saint till minnet for styrning av en multiplexor sá att anvandardelen av minicellen i skiftregistret extraheras ur anvandardatabitstrommen, kannetecknad av att informationen i lasregistret anvands som adress till minnet och att pa namnda adress lagras storleken av anvandardatadelen. 7. Anordning enligt patentkrav 6, kannetecknad av att minnet är ett ROM-minne i yilket varje adress som mottas fran lasre15 gistret finns mappad pa en enskild cellstorlek. 8. Anordning enligt patentkrav 7, varvid det finns ett styrsystem for styrning av uppstallning och frigoring av forbindelser i ett mobiltelefonsystem kannetecknad av att minnet är ett RAM-minne i vilket styrsystemet skriver, pa varje adress som mottas fran lasregistret, en individuell cellstorlek. ••. : t .-..". .-. .

1. •• • • ••• • •• •• ••• • • • • • : •••••• •••••••• • •• ••

2. : :..

3. • •

4. •:•• ••• :••• :..' P.ans.nr. 9704407-7 SAMMANDRAG Uppfinningen avser ett sdtt och en anordning for att ange storleken av en minicell i ett mobiltelefonkommunikationssystem. Det utmarkande fOr uppfinningen ãr att minicellens langd indikeras indirekt av identiteten CID (72) av den forbindelse som bildas av de celler vars storlek skall indikeras. Detta sker genom att minicellens storlek mappas pa forbindelseidentiteten nar forbindelsen stalls upp.