SE531671C2 - Förankringsanordning för infästning av fasthållningsanordningar för lastgods på lastdäck på ett fartyg - Google Patents

Description

20 25 30 531 B74 Nämnda ändamål uppnås medelst en förankringsanordning enligt uppfinningen vars kännetecken framgår av efterföljande patentkrav 1.

Nämnda ändamål uppnås även medelst ett med förankringsanordningar försett lastdäck vars kännetecken framgår av efterföljande patentkrav 7.

Medelst förankringsanordningen lastdäcket åstadkommes en integrerad lösning där förankringsanordningen integreras med Iastdäckets bärande struktur, samtidigt som man kan använda sig av skivformiga däckselement med en enkel uppbyggnad. och enligt uppfinningen FIGURBESKRIVNING Uppfinningen skall i det följande närmare beskrivas med ett exempel under hänvisning till bifogade ritningar, på vilka fig. 1 är en delvis bruten vy ovanifrån av en förankringsanordning enligt uppfinningen, fig. 2 är ett tvärsnitt genom förankringsanordningen och fig. 3 är en delvis bruten sidovy av förankringsanordningen.

Fig.4 är ett tvärsnitt genom ett parti av däcksstrukturen och en förankringsanordning.

F lg. 5 är en sidovy av en däckstruktur med ett lastdäck enligt uppfinningen och fig. 6 är en vy ovanifrån av däckstrukturen med däckselementen borttagna för åskådlighets skull, med undantag av en sektion. 10 15 20 25 30 531 BY? FÖREDRAGEN UTFÖRINGSFORM Som framgår av figurerna är förankringsanordningen 1 utförd såsom ett förhöjt parti 2 av en bärskena 3 eller bärbalk. Det förhöjda partiet av bärskenan är i exemplet ett U-formigt bockat parti med formen av ett omvänt U som är en del av bärskenan som likaså har ett helhetsutseende av ett omvänt U. Genom denna utformning, dvs genom en liten U-profil som en del av den huvudsakliga U-profilformen bildas en övre yta 4 som kan vara plan och horisontell eller något välvd och i tvärsnittet eller i änden betraktat övergår i två stående längsgående väggpartier 5, 6 som i sin tur övergår i likaså längsgående uppåtvända bärytor 7, 8 som tillsammans med de stående väggpartierna bildar avsatser för däckselement 10, 11 som ingår i lastdäcket för ett fartyg. Närmare bestämt ligger kantpartier 11, 12 av däckselementen på den längsgående avsatserna av bärskenan 3.

Avsatserna är lämpligen så dimensionerade i höjdled i förhållande till däckselementens tjocklek att den lastbärande ytan 13 av däckselementen med fördel hamnar på samma nivå som den uppåt vända ytan av lastskenans förhöjda parti 2 så att dessa ytor tillsammans bildar en sammanhängande dåcksyta. Däckselementen kan vila löst på bärskenans avsatser eller vara skruvade, nitade eller bultade vid bärskenan.

Bärskenan 3 uppvisar vidare två huvudväggar 14, 15 som nedskjuter lämpligen inbördes parallellt med varandra, exempelvis vertikalt från avsatserna för att skapa en böjhållfast struktur varvid dessa nedtill övergår i längsgående, i tvärsnittet sidoriktade flänsar 16, 17 som i sin tur kan vila på tvärgående bärbalkar 18, 19, 20 i däckstrukturer, se fig. 5 och 6.

Som bäst framgår av fig. 1 och 6 är bärskenan 3 försedd med en rad av förankringshål 21, 22 i det förhöjda partiet 2 av bärskenan närmare bestämt i den uppåt vända delen 4. Hålen har en lämpligt avpassad storlek och form, exempelvis s.k. långhål, dvs hål med en större utsträckning i ena riktningen, lämpligen skenans längdriktning, dvs utmed dess längdaxel 23, iförhållande 10 15 20 25 30 531 G?'l till tvärriktningen och uppvisar lämpligen en klart mindre bredd än det övre partiets bredd, dvs den uppåt vända delens 4 bredd och avpassad till materialtjockleken så att de motsatta hålkanterna 24, 25 hamnar med ett avpassad avstånd till det förhöjda partiets motsatta innerväggar 26, 27.

Härigenom skapas ett avpassat ingreppsparti 28, 29 med utrymme för förankringsorgan såsom fästkrokar 30, 31 med surrningsband 32, 33 eller linor, vajrar som i sin andra ände är fästa vid lastgodset, t.ex. ett fordon 34 som antydes i fig. 6, Förankringshålen 21, 22 är belägna utmed bärskenan på ett lämpligt avpassad delningsavstånd t.ex. tre hål per löpmeter för att skapa en flexibel förankring oavsett storleken på fordonet. Exempelvis räcker det oftast med fyra förankringsställen per fordon, två framtill och två baktill. Hålen begränsas till sitt antal så att de inte inverkar påtagligt negativt på bärskenans hållfasthet. I praktiken är surrningarna, för att inte tillåta rörelse i längdriktningen riktade snett utåt från hålet, dvs att hålens rundande partier 35, 36 bildar gripkanter för fasthållningsanordningarnas förankringsorgan.

Genom hålkanternas form inrättar sig förankringsorganen automatiskt så att förankringskanterna sträcker sig tvärriktat kraftriktningen, dvs vid tangeringspunkten för en tänkt tangent till hålkanten.

Fig. 5 är en ändvy eller ett schematiskt tvärsnitt betraktat i däcksplanet med sin uppåt vända lastbärande yta 13, medan fig. 6 är en vy ovanifrån av en sektion av ett lastdäck till ett lastutrymme till ett fartyg, varvid de lastbärande balkarna 18, 19, 20 kan var utformade med särskilda urtag i korsningspunkterna 37 med bärsskenorna 3, så att däckstrukturens bygghöjd minimeras. Huvudbärbalkarna 18, 19, 20 sträcker sig på sedvanligt sätt tvärskepps, medan den integrerade förankringsanordningen 1 och bärskenan 3 sträcker sig långskepps, dvs i pilens 38 riktning. Därvid kommer, om exempelvis fartyget är ett sk. ro-ro-fartyg, rullande last, såsom fordon att ställas naturligt långskepps, vilket oftast underlättar lastning och lossning, 10 15 20 25 531 671 oavsett om lastportarna kan befinna sig i för respektive akter eller i fartygets sidobord.

Uppbyggnaden av däcksstrukturen blir kostnadseffektiv genom att däckselementen 10, 11 kan utföras som enkla, rektangulära skivelement, exempelvis i lamellträ eller s.k. plywood som enkelt vilar med sina ändkanter på upplagsytor i bärskenan och lägeshålles i alla riktningar, Tvärskepps genom att skivelementens storlek är avpassad och så lite som möjligt understiger mellanrummet mellan två varandra motställda stående väggpartier 5, 6 av två utmed varandra, med enhetligt avstånd förlöpande bärskenor 3. Längskepps genom att däckskivorna helt fyller däcksutrymmet, varvid de kommer att ligga kant i kant mot varandra och mot ändväggpartier av lastutrymmet som ej visas. Som ovan nämnts är det tänkbart att fästa däcksskivorna vid bärskenan, med detta är i princip ej nödvändigt.

Uppfinningen är inte begränsad till ovan beskrivna och på ritningarna visade utföringsexempel, utan kan varieras inom ramen för efterföljande patentkrav.

Exempelvis är det tänkbart att bärskenorna 3 är helt självbärande och sträcker sig fribärande från vägg till vägg i lastutrymmet och kan därvid i stället sträcka sig tvärskepps. Tvärskenans profilform kan avvika utan att dess grundfunktion frångås. Vid annan dimensionering är det tänkbart att surrningarnas törankringsorgan, vanligen krokar, även griper in under upplagsytorna 7, 8, dvs runt hörnen mellan det förhöjda partiet och upplagsytorna. Bärskenorna är med fördel utförda i bockad plåt men kan även tänkas vara strängsprutade lättmetallprofiler.

Claims (6)

10 15 20 25 30 531 S?'i PATENTKRAV

1. Förankringsanordning för infästning av fasthållningsanordningar för lastgods (34) på lastdäck på ett fartyg och utförd som långsträckta fäst- och bärskenor (3) som ingår i lastdäckets bärande däcksstruktur, varvid varje skena uppvisar ett övre skenparti (2) som är beläget i anslutning till lastdäckets lastbärande yta (13) och uppvisar en rad öppningar (22) i vilka anordningarna (30-33) för fasthållning av lastgodset kan låsbart förankras, k ä n n e t e c k n a d a v, att det övre skenpartiet (2) omges av upplagspartier (5-8) belägna på en lägre nivå än det övre skenpartiet för att bilda upplag för kantpartier (11, 12) av skivformiga däckselement (9, 10) som bildar huvuddelen av den lastbärande ytan, varvid den lägre nivån är vald i förhållande till däckselementens tjocklek så, att den lastbärande ytan (13) av däckselementen hamnar på samma nivå som den uppåt vända ytan av skenans övre skenparti, och att öppningarnas kantpartier (35, 36) bildar gripkanter för fasthållningsanordningarnas förankringsorgan.

2. Förankringsanordning enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k n a d a v, att upplagspartierna (7, 8) utskjuter, betraktat i ett tvärsnitt av skenan, sidoriktat på ömse sidor av det övre skenpartiet (2) som har i huvudsak tvärsnittsformen av ett omvänt U.

3. Förankringsanordning enligt patentkrav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d a v, att fäst- och bärskenorna (3) uppvisar sidoväggar (14, 15) som nedskjuter från upplagspartierna (5-8) och övergår nedtill i långsträckta bärflänsar (16, 17).

4. Förankringsanordning enligt patentkrav 3, k ä n n e t e c k n a d a v, att fäst- och bärskenorna (3) är inrättade att sträcka sig långskepps i fartyget och att uppbäras av tvärgående bärbalkar (18-20). 10 531 5171

5. Förankringsanordning enligt patentkrav 2, k ä n n e t e c k n a d a v, att däckselementen (9, 10) utgöres av träskivor som vilar på uppiagspartierna (7, 8).

6. Förankringsanordning enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att gripkanterna (24, 25) biidas genom att öppningarna (22) har en tvärdirnension som understiger det övre skenpartiets (2) bredd.