SE531452C2 - Väggbeklädnad av glas - Google Patents

Description

25 30 35 531 452 men är inte utan olägenheter.

Sålunda förordar patentet US 6 015 622 användandet av ett ganska speciellt läggningsförfarande, som i :synnerhet innefattar utröring av bruket med en vattendispersion av ett polyakrylsyraderivat. Patentet DE 100 34 981 hävdar för sin del också en glasplatta som redan är försedd med en cement av speciell sammansättning, erhällen med hjälp av en vattendispersion av ett harts av typen styren-butadien. Patentansökan EP-A-722 027 tillkännager också användandet av ett specifikt bruk, innefattande 50% av ett tillsatsmedel som består av en utspädd vattendispersion av ett synteltiskt harts. l dessa tre fall är användandet av ett bruk av speciell sammansättning oundgängligt och användandet av de bruk som vanligen används av keramplattläggarna ger otillfredsställande resultat.

Det verkar också som att glasets släta yta är till förfång för en god fastsättning av glasplattor pä väggar av murverk. Sålunda förordade patentet FR 599 239 alltifrån 1925 beläggning av plattorna med ett skikt av pasta eller lack, härlett fràn syntetiska hartser, på vilka fästs fragment av glas, metall, sand, grus. marmor eller något annat inert material. Detta förfarande nödvändiggör emellertid användandet av malda fragment, som alltså kommer från ett kostsamt förfarande.

Kända är också, från känd teknik, väggbeklädnader av glas, på vilka ett lackskikt med dekorativ funktion är anbringat på kontaktytan med väggen som skall beklädas. Men den använda typen av lack är likaledes oförenlig med limcementen, och dylika proclukter bör anbringas på väggarna med andra medel, t. ex. med hjälp av adhesiva halrtser.

Föreliggande uppfinning syftar till att avhjälpa de ovannämnda olägenheterna genom att föreslå en väggbeklädnad på basis av glas, i synnerhet i form av plattor, avsedda att bekläda väggarna till en bostad, som är ägnad att anbringas på nämnda väggar' genom traditionellt använda förfaranden för anbringande av plattor av keram, i synnerhet genom användning av vanliga limbruk.

Uppfinnarna har upptäckt, att den främsta fysikalisk-kemiska egenskapen i detta fall är lackens genomtränglighet för vatten. När denna storhet är oanpassad (i detta fall alltför hög med hänsyn tagen till det använda limbruket) diffunderar utröringsvattnet, som gjorts baslskt genom cementens hydratiseringsreaktion, genom lackskiktet och reagerar kemiskt med glasets yta, och omöjliggör därmed all vidhäftning (i synnerhet vidhäftningen glas-lack), samtidigt som glasbeklädnadens utseende försämras. l sin vidaste mening innefattar beklädnaden enligt uppfinningen alltså ett glassubstrat, som på anliggningssidan är belagt med ett skikt på basis av lack, kännetecknad av att nämnda lack uppvisar en vattengenomtränglighet som är 10 15 20 25 30 35 531 452 3 sådan att nämnda beklädnad kan anbringas mot väggarna med hjälp av vanliga limbruk eller limcement.

Det maximala genomtränglighetsvärdet för lacken, för att en varaktig limning skall kunna utföras, beror uppenbarligen på den använda typen av limbruk.

Beläggningslacken enligt uppfinningen uppvisar en vattengenomtränglighet vid 25°C, uttryckt i cm3.cm.cm'2.s'1.Pa'1, som företrädesvis är lägre än 106, rentav lägre än 5.107, och i synnerhet lägre än 10”. För att säkerställa en perfekt vidhäftning och en mekanisk hållbarhet, i synnerhet en skjuvhållfasthet, med lång livslängd, är det t. o. m. att föredra att lacken uppvisar en vattengenomtränglighet vid 25°C som är lägre än 108, rentav 109, och t. o. m. 10"” cm3.cm.cm'2.s'”.Pa'".

Då beklädnaderna enligt uppfinningen i vissa fall är avsedda att anbringas pà ställen vars omgivning är fuktig (t. ex. i badrum), är det t. o. m. att föredra att vattengenomträngligheten hos lacken, som täcker en beklädnadsyta enligt uppfinningen, är lägre än 1041, rentav 10"” och t. o. m. 10"” cm3.cm.cm'2.s“1.Pa'“.

Vattengenomtränglighleten definieras som produkten av mängden vattenånga som diffunderar genom ett material (i cm3) genom materialtjockleken (i cm) iförhàllande till produkten av den exponerade ytan (i cmz) genom exponeringstiden (i sekunder) och genom tryckskillnaden (i pascal) mellan materialets båda sidor. Den kan t. ex. mätas genom mätning av massaupptagningen hos en lackfilm efter exponering i en klimatugn, vars fuktighetsgrad är kontrollerad.

Denna storhet beror. ifallet med en polymer, iförsta hand på polymerens kemiska natur, därpå på dess morfologi, som t. ex. beror på tvärbindningsgraden (via t. ex. halten av tvärbindningsmedel och/eller tvärbindningstemperaturen), på kristallisationsgraden, på en eventuell inriktning hos molekylerna. Den beror också i förekommande fall på art och mängd av mineraliska fyllmedel.

Beläggningslacken enligt uppfinningen innefattar alltså företrädesvis som bindemedel ett syntetiskt harts, företrädesvis i flytande form före påläggningen, och anpassat för torkning i ugn. Det har observerats, att de lacker som innefattar bindemedel torkade vid hög temperatur (över 50°C, rentav t. o. m. 100°C) ganska allmänt uppvisade en lägre genomtränglighet än de bindemedel som torkats i luft vid omgivande temperatur, sannolikt på grund av tvärbindningsreaktioner, t. ex. med polykondensation, som mera utmynnari och ger upphov till tredimensionella nätverk av högre täthet.

Bindemedlet är med fördel ett polyuretanharts, framställt genom tvärbindning, med ett isocyarlat eller ett polyisocyanat, av hydroxylerade hartser, i synnerhet polyesterhartser eller polyeterhartser, eller företrädesvis akrylhartser (eller polyakrylater), som uppvisar en beständighet mot höga ultravioletta 10 15 20 25 30 35 531 452 4 stràlningsvärden. I detta fall kommer det hydroxylerade akrylhartset företrädesvis från polymerisation av en akrylstyren, medan isocyanatet (polyisocyanatet) med fördel inte innefattar någon grupp av aromatisk typ. Denna särskilda kombination gör det möjligt att i synnerhet erhålla låga genomträngligheter. goda hällfasthetsegenskaper (t. ex. uttryckt som repningsbeständighet), och en hög beständighet mot ultraviolett strålning.

Bindemedlet för beläggningslacken enligt uppfinningen kan också innehålla eller vara baserad på alkydharts(er), framställda genom kemisk reaktion mellan minst en polyol, minst en polysyra och minst en fettsyra eller en olja. Dessa alkyder är i allmänhet korta i olja, d. v. s. viktshalten av olja eller fettsyra i hartset är företrädesvis lägre eller lika med 40%. Polyolerna kan t. ex. vara sammansatta av glycerol eller pentaeritrltol. Polysyrorna kan vara på basis av ftalsyraanhydrid.

Oljorna kan vara sickativa (såsom linolja, träolja eller kinaolja). semisickativa (såsom sojaolja, tallolja, safflorolja eller dehydratiserad ricinolja) eller också icke- sickativa (såsom kopraolja eller ricinolja). För att förbättra deras motståndsegenskaper mot vatten, kan alkyd bindemedlen också modifieras med monomerer såsom styren, vinyltoluen eller akrylater, eller med fenolhartser eller epoxyhartser. Aminoplastalkydhartser som tvärbinder under inverkan av värme är särskilt fördelaktiga bindemedel för beläggningslacken enligt uppfinningen. Den tvärbindande aminopiasten är företrädesvis ett ureaformolharts eller melaminformolharts, som ger ett gott vattenmotstånd, i synnerhet när de tillförs i en mängd av 20 - 30 massprocent i förhållande till det torra alkydbindemedlet.

Lacken kan också innefatta ett bindemedel på basis av värmehärdbart akrylharts, t. ex. framställt genom tvärbindning av ett karboxylerat akrylharts med ett epoxyharts, formofenolharts eller melaminformolharts, av ett akrylharts med karboxamidfunktion med ett epoxy- eller alkydbindemedel, eller också av ett akrylharts med epoxyfunktion med syror eller polyaminer.

Beläggningen enligt uppfinningen förses med fördel med ett skikt av vidhäftningsfrämjande medel (också kallat "vidhäftningsprimer"), beläget mellan glaset och lacken, och vars funktion är att förbättra vidhäftningen mellan glaset och lacken. Detta skikt är med fördel på basis av silaner, som gör det möjligt att undvika risken för lossning på grund av fuktighet. Medel för främjande av vidhäftning på glas, såsom silaner, kan också vara dispergerade i lacken.

Lacken innefattar med fördel pigment, mineraliska och/eller organiska, företrädesvis mineraliska, för att ge de önskade estetiska egenskaperna. Dessa pigment är företrädesvis av den typ som är motstàndskraftig mot ultraviolett strålning och mot fuktighet. Bland de pigment som används inom ramen för föreliggande uppfinning finner man t. ex. titanoxid eller zirkoniumoxid, eventuellt 10 15 20 25 30 35 531 452 5 dopade med joner av övergångselement, eller också blandoxlder av typen zirkon (ZrSiO4). Pigmenten är företrädesvis fria från tungmetaller såsom kadmium eller bly.

Lacken kan också innehålla mineraliska fyllmedel, avsedda att optimera dess fysikalisk-kemiska parametrar, t. ex. dess viskositet. Den totala halten av mineralämnen (pigment och fyllmedel) i lacken är företrädesvis, uttryckt i massprocent, innefattad mellan 40 och 70%, rentav mellan 50 och 60%.

Beläggningslacken enligt uppfinningen kan anbringas med varje typ av förfarande som är känt av yrkesmannen, såsom ridå, tryckluftssprutning, serigrafi eller "roll-coating". Serigrafiförfarandet uppvisar fördelen att kunna belägga bara en del av substratet. Roll-coatingförfarandet består i att låta substratet som skall beläggas passera mellan två rullar, av vilka den ena (i allmänhet den övre rullen) är bestruken med lack. Av kostnadsskäl är det använda förfarandet företrädesvis ridån, där man skapar en lackströmning på en linje som är väsentligen vinkelrät mot glassubstratets transportriktning, som sålunda gör det möjligt att belägga nämnda substrats hela yta. Lackflödet och transporthastigheten för substratet regleras så att man erhåller en beläggning av önskad tjocklek, företrädesvis 100 - 200 pm i fuktigt tillstànd. Det med lack belagda substratet underkastas sedan en värmebehandling som gör det möjligt att härda lacken, närmare bestämt att avlägsna lösningsmedlet och genomföra polymerisations- och/eller tvärbindningsreaktionerna för de lacker som används som bindemedel. Den använda temperaturen är företrädesvis innefattad mellan 50 och 250°C, i synnerhet mellan 100 och 200°C, för att bibringa lacken en tvärbindningsgrad som är ägnad att minska dess genomtränglighet för vatten. Lackskiktets tjocklek efter hårdnandet är företrädesvis innefattad mellan 20 och 100 um, i synnerhet mellan 40 och 70 pm, för erhållande av den önskade opaciteten.

Det använda glassubstratet kan vara av varje typ av planglas (eventuellt bomberat med bomberingsförfaranden som är kända av yrkesmannen, när det rör sig om att bekläda krökta ytor). Det kan röra sig om monolitiska glas, d. v. s. bestående av en enda glasskiva, som kan tillverkas genom floatglasförfarandet, som gör det möjligt att erhålla en fullkomligt plan och slät skiva, eller genom dragnings- eller valsningsförfaranden. l det senare fallet, och när valsningsrullarna uppvisar formeri relief, kan glasskivan tryckas och uppvisa motiv (t. ex. så som beskrivs i patentdokumentet EP 493 202) på minst en av sidorna, företrädesvis underlagssidan för lacken (eller baksidan).

Glaset kan vara klart eller uppvisa olika färgtoner, såsom blå, brons, grön, grå eller också rosa. Glasets ljustransmission kan väljas mellan 10 och 92% för en tjocklek av 4 mm. En särskilt föredragen utföringsform, idet fall då lacken är vit 10 15 20 25 30 35 531 452 6 eller elfenbensfärgad, består l att som glassubstrat använda en extraklar glasskiva, d. v. s. vars järnoxidhalt är under 250 ppm, företrädesvis under eller lika med 200 ppm, rentav 150 ppm, och vars ljustransmission under illuminant D65 är över 89%, i synnerhet 90%, för en tjocklek av 4 mm. Det har befunnits att de optiska egenskaperna hos ett sådant glas gjorde det möjligt att erhålla en utmärkt återgivning av lackens vita färg etler elfenbensfärg, medan den kvarvarande gröna färgen hos vanliga klarglas, vilkas järnoxidhalt är av storleksordningen 1000 ppm, är särskilt uppenbar.

Glassubstratets tjocklek är företrädesvis innefattad mellan 2 och 19 mm, företrädesvis mellan 4 och 10 mm, särskilt mellan 5 och 9 mm.

Denna glasskiva kan göras matt på åtminstone en av sidorna (företrädesvis framsidan) genom olika matteringsförfaranden, t. ex. mattering med fluorvätesyra eller sandblästring. Denna mattering kan utföras på hela sidan eller på speciella zoner, för att därmed skapa matta motiv som är något fördjupade. Denna senare utföringsform kan utföras medan man med en syrabeständig beläggning, som sedan tas bort, skyddar de zoner som inte skall etsas. Det matta utseendet kan också erhållas genom att man anbringar en organisk eller mineralisk emalj.

Ett reflekterande skikt, företrädesvis ett silverskikt framställt genom försilvringsförfaranden som är kända av yrkesmannen, kan också placeras mellan glassubstratet (eventuellt försett med vidhäftningspromotorer av typen silaner) och lacken, varvid den senare fyller funktionen av lack som skyddar silverskiktet mot korrosion.

En dekor i en eller flera färger, framställd genom serigrafiförfaranden eller bläckstråle, inplaceras med fördel mellan glassubstratet (eventuellt försett med vidhäftningspromotorer av typen silaner) och lacken, och/eller på framsidan. lvlan kan t. ex. kombinera anbringandet av dekorer på framsidan och på baksidan.

En särskilt intressant utföringsform avser en väggbeklädnad enligt uppfinningen, alltså belagd med en lack på baksidan, varvid nämnda baksida sedan inskäras med mekaniska medel (i synnerhet genom slipning med hjälp av slipskivor med mer eller mindre invecklade profiler) för att skapa t. ex. linjer pà 1 - 30 mm bredd och 0,5 - 3 mm djup, där all lacken sålunda har tagits bort. Ett dekorskikt, företrädesvis ett silverskikt framställt genom klassiska försilvringsförfaranden, kan sedan anbringas på baksidan. I det fall då inskärningarna utförts efter raka linjer på regelbundna avstånd och i två rätvinkliga riktningar, kan man sålunda med utgångspunkt från en enda glaspanel, anbringad på den synliga trycksidan, erhålla ett flertal plattor som är skilda àt av fogar, samtidigt som man erhåller fördelen med en framsida som utgör en slät yta, vilket undviker problemet med igensmutsning av fogarna och avsevärt underlättar 10 15 20 25 30 35 531 452 7 rengöringen. Denna utföringsform av uppfinningen gör det dessutom möjligt att minska tiden för läggningen av glasplattorna genom besparing ifogningsstegen.

Glassubstratet kan också beläggas med funktionella skikt såsom staplar av antireflexskikt, skikt med självrengörande funktionalitet (t. ex. innehållande titanoxid, företrädesvis kristalliserad under formen anatas och/eller rutil, som likaledes uppvisar egenskapema anti-smuts, anti-bakteriell, anti-imma och anti- kondensation) eller också hydrofoba skikt. Skikt som ger antl-sliregenskaper, i synnerhet i form av emalj, är särskilt uppskattade i fallet med golvbeläggningar.

Antl-nötnings- eller anti-repningsskikt kan också anbringas på substratet enligt uppfinningen.

Av säkerhetsskäl eller för att bibringa speciella fu nktionaliteter, kan glassubstratet med fördel vara ett laminerat glas, bestående av en hopsättning av flera glas, i synnerhet två glasskivor som är skilda åt av en plastskiva, såsom polyvinylbutyral (PVB). Elektriskt ledande skikt, som alltså är värmda genom jouleverkan, kan integreras på en av laminatets sidor, vilket t. ex. gör det möjligt att erhålla värmda golv och/eller väggar. Plastskivan kan likaledes innefatta flytande kristaller, som är ägnade att inrikta sig under inverkan av ett elektriskt fält, och därvid möjliggöra övergång fràn ett genomskinligt eller opakt tillstånd, till ett transparent tillstånd, som t. ex. kan uppenbara en särskild dekor, belägen pà baksidan.

Glassubstratet kan också vara en belysningsglasruta, t. ex. en dubbel glasruta, fylld med en gas, i synnerhet en ädelgas såsom xenon eller neon, ägnad att ge upphov till ett elektriskt fält med ljussträlande urladdningar, så som beskrivs t. ex. i ansökan WO 2004/015739, som här införlivats som referens, eller en laminerad glasruta eller flerglasruta som innehåller lysdioder, som matas elektriskt genom tunna ledande filmer, eller genom serigraferade band eller trådar, t. ex. på basis av silverpasta.

När glasbeklädnaden år i form av plattor, är plattorna företrädesvis i form av rektanglar, vilkas sidodimensioner är multiplar av 15 cm, varvid man räknar med en fog av en given dimension (t. ex. 3 mm). lvlan kan sålunda forma plattor på 15x15 cmz, 15x30cm2, 15x45 cmz, 30x45 omg, 30x20 cmz, 45x45 cmz etc. Det faktum att man räknar med en fog av given dimension för var och en av dessa dimensioner gör det möjligt att på samma vägg kombinera plattor av olika storlek, samtidigt som man bibehåller en linjeinriktning för fogarna som är särskilt uppskattad på det estetiska planet.

En fördel med glasplattan i förhållande till de traditionella plattorna av keram ligger just i modulariteten hos de möjliga storlekarna och möjligheten att lätt erhålla plattor av betydande storlek. Framställningen av den slutliga storleken sker 10 15 20 25 30 35 531 452 8 genom enkel tillskärning av stora glasskivor, vilkas yta kan överstiga 10 m2, medan de keramiska plattornas dimensioner bara kan modifieras genom tillverkning och användning av formar av olika storlekar. Det är dessutom synnerligen besvärligt att framställa keramiska detaljer av stor utsträckning, t. ex. sådana vars yta överstiger 1 m2.

Formen på kanterna av plattorna enligt uppfinningen har optimerats, särskilt för att förbättra anbringandet av fogarna och undvika synliga fogningsfel.

Uppfinnarna har observerat att vissa utformningar av kanter, i synnerhet av typen "rundfog", gjorde det svårt att anbringa fogar som likformigt täckte plattans hela kantyta, varvid glasets genomskinlighet dessutom gjorde det möjligt att göra eventuella fogningsfel synliga genom plattkanten. Plattorna enligt uppfinningen uppvisar sålunda företrädesvis snedskurna kantytor, eventuellt slipade och/eller polerade, och som kännetecknas av att den snedskurna bredden är större på framsidan. Baksidan är företrädesvis mycket litet påverkad genom formningen, genom att lackskiktet täcker nästan hela ytan av plattan. Särskilt är den bredd som påverkas av formningen på baksidan med fördel mindre eller lika med 0,5 mm, rentav mindre eller lika med 0,3 mm. Allmänt sett är den lackade ytan företrädesvis större än framsidans yta efter formningen.

Tillskärning av glasplattorna enligt uppfinningen är särskilt enkel, och kräver inte annan specifik verktygsutrustning är den verktygsutrustning som används för tillskärning av plattor av keram. i synnerhet förglasat keramiskt stengods, eller för tillskärning av marmor eller granit. Likaså kan formningen av kanterna efter tillskärningen utföras med hjälp av en polersten, enligt förfaranden som är välkända av specialisterna på läggning av plattor av keram.

Låt oss återigen nämna några tekniska fördelar i förhållande till plattor av keram: - precisionen i tillskärningen äri allmänhet högre, varav följer en ökad möjlighet att hålla snäva dimensionstoleranser, - möjligheten att anbringa lack på plattor av stora dimensioner för tillskärningen av plattorna möjliggör en bättre reproducerbarhet för dekorer, i synnerhet av färgtonen, - planheten är högre, vilket alltså gör det möjligt att minska den överförbrukning av limbruk som är nödvändig för att kompensera de eventuella överskottsutrymmena mellan beklädnaden och väggen.

Föreliggande uppfinning förstås lättare vid läsningen av nedanstående detaljerade beskrivning av ej begränsande utföringsexempel, som illustreras av följande figurer: Figurerna 1 och 4 illustrerar perspektivvyer av olika utföringsformer av 10 15 20 25 30 35 531 452 9 beklädnaderna enligt uppfinningen, Figurerna 2, 3, 5 illustrerar vyer i profil av olika utföringsformer av beklädnader enligt uppfinningen, Figurerna 6 - 10 illustrerar olika typer av motiv, som kan utföras genom etsning med syra på framsidan av beklädnaden enligt uppfinningen.

Figur 1 visar en perspektivvy av en platta av kvadratisk sektion. Plattan innefattar en monolitisk klarglasskiva 1 av 6 mm tjocklek, vars baksida är belagd med ett skikt av lack 2 av 50 um tjocklek, anbringat enligt ridåförfarandet.

Framsidan har 3 syraetsade motiv i form av rätvinkliga parallellepipeder, som är regelbundet fördelade i plattans två rätvinkliga riktningar.

Lacken 2 innefattar efter torkning följande ingredienser: - ett bindemedel iform av polyuretanharts, framställt genom tvärbindning med ett ickearomatiskt isocyanat, hydroxylerade akrylhartser som kommer från polymerisationen av en akrylstyren - mineraliska material (pigment och fyllmedel) upp till 55 massprocent.

Denna lack har erhållits genom beläggning i ridâ, följd av en torkning under en tid av 5 minuter. Torkningstemperaturen är en viktig parameter för uppnäende av en tillräckligt låg genomtränglighet för vatten. Under dessa speciella förhållanden och för en torkningstemperatur av under 180°C, är genomträngligheten alltför hög, och efter limning på en vägg med hjälp av limbruk uppträder felaktigheter efter en tid av några dagar, under brukets torkning. l detta fall genomtränger utröringsvattnet från limbruket lackskiktet, vilket ger upphov till en dubbel lossningsverkan mellan glasskivan och lackskiktet och kemiskt angrepp på glasets yta. Däremot, för en högre torkningstemperatur än 180°C ger den kraftigare tvärbindningen av lackens bindemedel en svagare genomtränglighet för vatten, och genererar inget fel efter limning med limbruket.

Figur 2 visar en profilvy av en platta. Den monolitiska glasskivans 1 kanter är formade så att de visar kantytorna 4, som snedskurits genom avtagning av hörnen 5 och 6, varvid detta steg utförts så att den lackerade ytan 2 är lägre än framsidans yta.

Figur 3 illustrerar likaledes en profilvy av en platta. l denna utföringsform är beläggningens baksida täckt av ett silverskikt 7, genom ett försilvringsförfarande.

Lackskiktet 2 täcker detta silverskikt 7.

Figur 4 visar en perspektiwy av en platta, bildad av en laminerad glasruta som består av två glasskivor av 4 mm tjocklek, förenade genom en skiva av polyvinylbutyral 12 av 0,76 mm tjocklek. Framsidan är etsad med syra och uppvisar motiv 10 i form av små vågor. En av glasskivorna är kapad på ritningen, för att kunna visa närvaron av lysdioder 11 (LED) på ytan av polyvinylbutyralen 13. 10 15 20 25 30 35 534 452 10 Figur 5 illustrerar en profilvy av en väggbeklädnad enligt uppfinningen, som visar en inskärning 12 av 3 mm bredd och 0,5 mm djup, utförd efter lackering, genom slipning. Ett försilvringsskikt 7 är anbringat och täcker lackytan 2 och den inskurna delen 12. Ett andra lackskikt 2 (av en annan sammansättning) har sedan anbringats på hela den försilvrade ytan. Från framsidan är det försilvrade skiktet 7 alltså bara synligt på inskärningen 12.

Figurerna 6 - 10 illustrerar olika motiv som är tekniskt utförbara genom etsningsbehandlingar med syra pà framsidan av väggbeklädnaderna enligt uppfinningen. De mörkare partierna representerar de etsade zonerna, som alltså syns fördjupade i förhållande tiil de klara partierna, som syns i relief.

Föreliggande uppfinning har beskrivits i det föregående såsom exempel. Det inses att yrkesmannen är istånd att utföra olika varianter av uppfinningen utan att för den skull lämna patentets ram, så som den definieras genom patentkraven.

Claims (20)

10 15 20 25 30 35 531 452 ll PATENTKRAV

1. Väggbeklädnad på basis av glas, i synnerhet i form av plattor, avsedd att bekläda ytor till en bostad, såsom väggar, golv eller innertak, innefattande ett glassubstrat, som på den sida som skall anbringas är belagd med ett lackskikt, kännetecknad av att nämnda lack uppvisar en genomtränglighet för vatten som är sådan att nämnda beklädnad kan anbringas på ytorna med hjälp av limbruk eller limcement; att nämnda lack uppvisar en genomträngllghet för vatten vid 25°C som är lägre än 10'6, l synnerhet lägre än 10'8, rentav lägre än 1043 cm3.cm.cm' zs” .Pa"' och att inga fragment av glas, metall, sand, grus, marmor eller något annat inert material är fästa vid nämnda lack.

2. Väggbeklädnad enligt patentkrav 1, kännetecknad av att lacken såsom bindemedel innefattar ett syntetiskt harts.

3. Väggbeklädnad enligt något av de föregående patentkraven, kännetecknad av att bindemedlet är på basis av polyuretanharts, i synnerhet framställt genom tvärbindning av ett hydroxylerat akrylharts med ett isocyanat eller ett polyisocyanat.

4. Väggbeklädnad enligt patentkrav 2, kännetecknad av att bindemedlet är på basis av alkydharts.

5. Väggbeklädnad enligt något av de föregående patentkraven, kännetecknad av att ett vidhäftnlngspromotormedel finns närvarande, i form av skikt, inplacerat mellan lackskiktet och glassubstratet, eller dispergerat i lacken.

6. Väggbeklädnad enligt patentkrav 5, kännetecknad av att vidhäftningspromotormedlet är på basis av silaner.

7. Väggbeklädnad enligt något av de föregående patentkraven, kännetecknad av att ett reflekterande skikt, i synnerhet av försilvring för speglar, och/eller en dekor, framställd genom serigrafi eller bläckstråle, är inplacerad mellan lackskiktet och glassubstratet, eventuellt belagt med ett vidhäftningsfrämjande skikt.

8. Väggbeklädnad enligt något av de föregående patentkraven, kännetecknad av att lackskiktet innefattar pigment som är beständiga mot ultraviolett strålning.

9. Väggbeklädnad enligt något av de föregående patentkraven, kännetecknad av att lackskiktet innefattar mineraliska fyllmedel i en halt, uttryckt i massprocent, som är innefattad mellan 40 och 70%

10. Väggbeklädnad enligt något av de föregående patentkraven. kännetecknad av att glassubstratet är en monolitisk glasskiva.

11. Väggbeklädnad enligt något av patentkraven 1 - 9, kännetecknad av att 10 15 20 25 30 35 531 452 lfi. glassubstratet är en flerglasruta innefattande ett flertal glasskivor.

12. Väggbeklädnad enligt något av de föregående patentkraven, kännetecknad av att glassubstratet på minst en av sidorna uppvisar motiv i relief, framställda genom valsning och/eller mattering med syra och/eller sandblästring och/eller etsning.

13. Väggbeklädnad enligt något av de föregående patentkraven, kännetecknad av att hela framsidan av glassubstratet är matterad med fluorvätesyra eller genom sandblästring.

14. Väggbeklädnad enligt något av de föregående patentkraven, kännetecknad av att glassubstratet på minst en av sidorna, företrädesvis framsidan, uppvisar minst ett funktionellt skikt som förlänar optiska egenskaper (staplar av antireflexskikt) och/eller anti-slirskikt och/eller ytskikt (i synnerhet anti- smutsegenskaper, antibakteriella, självrengörande, hydrofoba, anti-imma-, anti~ repnings-, anti-nötningsegenskaper).

15. Väggbeklädnad enligt patentkrav 11, kännetecknad av att glassubstratet är en dubbel glasruta, fylld med en gas som är ägnad att ge upphov till ett elektriskt fält med ljusutsändande urladdningar.

16. Väggbeklädnad enligt patentkrav 11, kännetecknad av att glassubstratet är en laminerad glasruta eller flerglasruta, innehållande lysdioder.

17. Väggbeklädnad enligt något av de föregående patentkraven, kännetecknad av att den lackerade ytan är större än ytan av framsidan efter formning.

18. Väggbeklädnad enligt något av de föregående patentkraven, kännetecknad av att ett parti av baksidan är inskuren med mekaniska medel och därpå belagd med ett dekorskikt, företrädesvis ett silverskikt, framställt genom klassiska försilvringsförfaranden.

19. Väggbeklädnad enligt patentkrav 18, kännetecknad av att inskärningarna är utförda iform av linjer av 1 - 30 mm bredd och 0,5 - 3 mm djup och enligt regelbundet fördelade raka linjer och enligt två rätvinkliga riktningar.

20. Väggbeklädnad på basis av glas enligt patentkrav 1, innefattande en dekor, framställd genom serigrafi eller bläckstråle, anbringad på baksidan av ett glassubstrat.