SE531072C2 - Skanningsbaserad detektering av joniserande strålning för tomosyntes - Google Patents

Description

25 30 531 072 En sådan anordning är känd för att skapa tomosyntesdata för ett objekt med högre hastighet än vad som är möjligt att erhålla genom att använda enskilda endimensionella detektorer, vilket gör mätningen mindre tidskrävande.

UPPFININGEN I SAMBNDRAG I en del situationer är emellertid den temporala upplösningen ändå otillräcklig. Den temporala upplösningen bestäms av den tid det tar för en enskild linjedetektor att skanna över hela objektet. Givet ett objekt, såsom t.ex. ett hjärta, som mäter omkring 20 cm i skanningsriktningen och antaget en skannings- hastighet av 6 m/s är den temporala upplösningen för en två- dimensionell tomosyntesavbildning omkring 30 ms. Om det är objekt med periodisk rörelse är sådan temporal upplösning typiskt otillräcklig.

Ett huvudsyfte med föreliggande uppfinning är därför att åstadkoma en skanningsbaserad anordning respektive ett förfarande för att erhålla tomosyntesdata för ett objekt, som utför en periodisk rörelse, medelst vilka serier med tvådim- ensionella tomosyntesavbildningar med högre temporal upplösning och med högre repetitionsfrekvens kan registreras.

Ytterligare ett syfte med föreliggande uppfinning är att åstad- koma en sådan anordning och ett sådant förfarande, vilka är okomplicerade och kan skapa högkvalitativa, tidsmässigt högupp- lösta tvådimensionella tomosyntesavbildningar, som har hög spatial upplösning, högt signal-bruseförhàllande, stort dyna- miskt omfång, hög bildkontrast och lågt brus från överliggande vävnad. Ännu ett syfte med föreliggande uppfinning är att ástadkoma en sådan anordning och ett sådant förfarande, vilka är pålitliga, noggranna, exakta och relativt billiga. 10 15 20 25 30 531 072 Dessa och andra syften uppnås genom anordningar och förfar- anden enligt de bifogade patentkraven.

Uppfinnarna har kommit på att genom att åstadkomma en skanningsbaserad anordning för att erhålla tomosyntesdata för' ett objekt, som utför en periodisk rörelse, varvid anordningen innefattar (i) en strålkälla inrättad att emittera strålning centrerad kring en symmetriaxel, (ii) en stràlningsdetektor innefattande linjedetektorer, där var och en är riktad mot stràlkällan för att tillåta ett strålknippe av strålningen, som fortplantar sig i en respektive olik vinkel, att komma in i linjedetektorn, och där var och en av linjedetektorerna är inrättad att repetitivt registrera en endimensionell avbild- ning av strålknippet som förts in i linjedetektorn, (iii) ett objektområde inrättat i strâlbanan mellan stràlkällan och strálningsdetektorn för att inrymma objektet och (iv) en förflyttningsanordning inrättad att förflytta stràlkällan och .strálningsdetektorn relativt objektet huvudsakligen linjärt längs en bana huvudsakligen vinkelrät mot symmetriaxeln och en sträcka som är tillräcklig för att skanna var och en av linjedetektorerna över hela objektet, varvid förflyttnings- anordningen är inrättad att förflytta stràlkällan och strâlningsdetektorn relativt objektet sträckan längs banan ett flertal gånger, varje gång med en olik fasförskjutning relativt objektets periodiska rörelse, kan serier av tvådimen~ sionella tomosyntesavbildningar med högre temporal upplösning registreras av varje linjedetektor med högre repetitione- frekvens.

Företrädesvis synkroniseras rörelserna hos stràlkällan och strálningsdetektorn relativt objektet (skanningar av objektet) med objektets periodiska rörelse. Skanningarna utförs företrädesvis i successiva perioder hos objektets periodiska rörelse, och växelvis i motsatta riktningar. 10 15 20 25 30 531 072 Fasförskjutningarna är företrädesvis huvudsakligen jämnt fördelade över perioden för objektets periodiska rörelse.

Genom att kombinera data från olika tvådimensionella avbild- ningar från var och en av linjedetektorerna för att skapa tvádimensionella avbildningar bildade genom mätningar i olika perioder hos objektets periodiska rörelse, kan den temporala upplösningen ökas med en faktor som är lika med antalet utförda skanningar.

De använda linjedetektorerna är företrädesvis, men inte uteslutande, riktningskänsliga gasbaserade plattelektrod- detektorer. Andra linjedetektorer som kan användas innefattar scintillatorbaserade arrayer, CCD-arrayer, TFT- och CMOS- baserade detektorer, flytande detektorer och diod-arrayer, t.ex. PIN-diod-arrayer med kant-, nära kant~ eller vinkelrätt infall av röntgenstrålar. En kollimatorstruktur kan inrättas framför detektorerna för att delvis avvisa spridda röntgenstrálar. I Ytterligare särdrag hos och fördelar med uppfinningen framgår nedan av den detaljerade beskrivningen av utföringsformer av föreliggande uppfinning, vilka visas i de bifogade figurerna 1-6, som endast är áskådliggörande och således inte begränsande för föreliggande uppfinning.

KORIEAITAD BESKRIVNING ÄV RITNINGARNA Fig. 1 visar schematiskt, i en vy ovanifrån, en anordning för att erhålla tomosyntesdata för ett objekt enligt föreliggande uppfinning.

Fig. 2a-c visar, var och en, schematiskt, i en vy ovanifrån, ett särskilt röntgenstrålknippe när det passerar genom undersökningsobjektet under en första skanningsrörelse medelst anordningen i fig. 1. 10 15 20 25 30 534 072 Fig. 3-6 visar schematiskt, i vyer ovanifrån, en anordning för att erhålla tomosyntesdata för ett objekt enligt föreliggande uppfinning under olika skanningsskeden.

BESKRIVNING AV UTFÖRINGSFOflMIR Anordningen i fig. 1 innefattar en divergent röntgenstrålkälla l, som skapar röntgenstrålar 2 centrerade kring en symetri- axel 3 (parallell med z-axeln), en kollimator 4, en strålningsdetektor 6 och en anordning 7 för att stadigt fastgöra röntgenstràlkällan 1, kollimatorn 4 och strålnings- detektorn 6 vid varandra och för att förflytta röntgenstrål- källan 1, kollimatorn 4 och strålningsdetektorn 6 huvudsak- ligen linjärt i riktning 8 (typiskt parallellt med x-axeln) huvudsakligen vinkelrätt mot symetriaxeln 3 för att skanna ett objekt 5, som ska undersökas. I föreliggande uppfinning utför objektet 5 en periodisk rörelse. Det kan till exempel vara ett hjärta som slår eller en lunga som periodiskt fylls med och töms på luft.

Strålningsdetektorn 6 innefattar en stack med linjedetektorer 6a, där var och en är riktad mot den divergenta stràlkällan 1 för att tillåta ett respektive strâlknippe bl, W, bn, m,.bN av strålningen 2, som fortplantar sig i en respektive av ett flertal olika vinklar ah,”q oh, M, Om med avseende på den främre ytan av strålningsdetektorn 6; att komma in i respektive linjedetektor 6a. Linjedetektorerna 6a är utsträckta i y-riktningen för att registrera linjeavbildningar utsträckta i y-riktningen.

Kollimatorn 4 kan vara en tunn folie av t.ex. volfram med smala strálningsgenomskinliga spalter bortskurna, vars antal motsvarar antalet linjedetektorer 6a i strålningsdetektorn 6.

Spalterna är linjerade med linjedetektorerna 6a så att röntgenstrålar som passerar genom kollimatorns 4 spalter 10 15 20 25 30 531 072 komer att nå detektorenheterna 6a, d.v.s. som de respektive strålknippena bl, W, bn, m, bw. Kollimatorn 4, som är valfri, förhindrar strålning, som inte är riktad direkt mot linje- detektorerna 6a, från att träffa objektet 5, och därigenom reducera objektets stråldos. Detta är fördelaktigt i alla tillämpningar där objektet är en människa eller ett djur, eller delar därav.

Under skanning förflyttar anordningen 7 strålkällan 1, kollimatorn 4 och strålningsdetektorn 6 relativt objektet 5 i en linjär bana parallell med framsidan av strålningsdetektorn, _vilket visas med pil 8, under det att var och en av linje- detektorerna 6a repetitivt registrerar en linjeavbildning av strålning som transmitterats genom objektet 5 i en respektive av de olika vinklarna a1, m, an, m, au.

Skanningen av objektet 5 utförs en sträcka, som är tillräck- ligt lång så att var och en av linjedetektorerna Ga kan skannas över hela objektet av intresse för att, för var och en av linjedetektorerna 6a, erhålla en tvådimensionell avbildning av strålning som transmitterats genom objektet 5 i en respektive av de olika vinklarna al, m, an, N, au.

I fig. 2 a-c visas schematiskt tre olika röntgenstrålknippen bl, bn, och bw när de passerar genom undersökningsobjektet 5 under skanning medelst anordningen i fig. 1. Hänvisningsnummer 9 visar ett plan parallellt med x-axeln, som sammanfaller med skanningsriktningen 8 och med framsidan av strålningsdetektorn 2.

Såsom kan ses i fig. 2a-c skapar varje par av linjedetektor- /röntgenstrålknippe en fullständig tvådimensionell avbildning vid en distinkt vinkel av de olika vinklarna. Fig. 2a visar bildande av en tvådimensionell avbildning av strålning som 10 15 20 25 30 531 072 transmitterats genom objektet vid en vinkel dl, fig. 2b visar bildande av en tvådimensionell avbildning av strålning som transmitterats genom samma objekt, men vid en vinkel an och fig. 2c visar bildande av en liknande tvàdimensionell avbildning, men vid en vinkel um.

Företrädesvis fördelas de olika vinklarna över ett vinkel- omfång om-al på åtminstone 5°, hellre åtminstone l0° och allra helst åtminstone 15°, beroende på tillämpningen eller typ av undersökning, för att àstadkoma högkvalitativa tomosyntesdata för undersökning av objektet. Antalet linjedetektorer 6a i stacken med linjedetektorer är åtminstone 3, hellre åtminstone 10 och allra helst åtminstone 25, beroende på det antal registrerade avbildningar vid olika vinklar, som erfordras under undersökningen.

Skanningssteget, i fig. 2a-c betecknat med sl, beror på den önskade spatiala upplösningen hos de tvådimensionella avbildningarna bildade från de endimensionella registrer- ingarna. Typiskt kan skanningssteget sl vara omkring 10-500 mikrometer, och de individuella detekteringselementen hos var och en av linjedetektorerna kan vara av liknande storlek.

För en exemplifierad detektor innefattande 100 linjedetektorer med en delning på 1 cm, kommer längden (i skanningsriktningen) hos detektorn att vara 1 m. Givet ett objekt som breder ut sig omkring 0,2 m i skanningsriktningen komer den totala skanningslängden att vara 1,2 m för att tillåta var och en av linjedetektorerna att skannas över hela objektet. Givet en total skanningstid på 0,2 s, begränsat av t.ex. röntgenflödet från röntgenröret eller utläsningstid i elektroniken, kommer skanningshastigheten vara omkring 6 m/s och linjedetektorerna läsas ut repetitivt under skanningen för att registrera 100 10 15 20 25 30 531 072 tvådimensionella avbildningar av objektet 5, var och en vid en separat vinkel.

Den temporala upplösningen kommer att ges av den tid det tar för varje linjedetektor att skanna 0,2 m, vilken är omkring 30 ms. För ett objekt, som utför en rörelse, d.v.s. en periodisk rörelse, är denna upplösning kanske inte tillräcklig.

Enligt föreliggande uppfinning är således förflyttnings- anordningen 7 inrättad att, under det att linjedetektorerna 6a repetitivt detekterar linjeavbildningar, förflytta stràlkällan 1, kollimatorn 4 och strålningsdetektorn 6 relativt objektet 5 den ovan identifierade sträckan längs den linjära banan ett flertal gånger, varje gång med en olik fasförskjutning relativt objektets 5 periodiska rörelse, för att erhålla, för var och en av linjedetektorerna 6a, ett flertal tvádimen- sionella avbildningar av strålning som transmitterats genom objektet 5 i en respektive av de olika vinklarna.

Fig. 3-6 visar schematiskt, i vyer ovanifràn, en uppfinnings- enlig anordning under olika skanningsskede. Anordningen är liknande anordningen i fig. l, men innefattar också en I anordning 31 för att mäta objektets 5 periodiska rörelse och en dator 33 inrättad att synkronisera förflyttningarna av strâlkällan 1, kollimatorn 4 och strålningsdetektorn 6 relativt objektet 5.

I det fall objektet 5 är ett hjärta, kan anordningen 31 för att mäta den periodiska rörelsen vara en ECG-anordning eller en anordning för att mäta tryckvariationer i vener eller artärer.

Datorn 33 kan innefatta moduler för att efterbehandla registrerade data och vara inrättad att visa tvådimensionella avbildningar, av ett snitt genom objektet 5, som skapats i en 10 15 20 25 30 531 072 tomosyntesrekonstrueringsprocess, antingen som separata bilder eller som en film av den periodiska rörelsen såsom hjärtslag.

Fig. 3 visar den uppfinningsenliga anordningen i början av skanningen. Linjedetektorn i den högra änden av strålnings- detektorn 6 ska just börja registrera transmissionen av röntgenstràlarna genom ett hjärta 5. Den periodiska rörelsen visas med ett ECG-diagram 35 som visar tre hjärtslag. Skanning påbörjas vid tidpunkten som visas med pil 37 och skannings- riktningen visas med pil 8.

Fig. 4 visar den uppfinningsenliga anordningen i slutet av en första skanningsrörelse av skanningen. Anordningen har skannats ett avstànd D, som är summan av måtten hos strålningsdetektorn 6 och hjärtat 5 i riktningen för skanningen, och linjedetektorn 6a i den vänstra änden av strålningsdetektorn 6 har just avslutat att registrera transmissionen av röntgenstrålarna genom hjärtat 5; Den första skanningsrörelsen avslutas vid tidpunkten som visas med pil 41 och skanningstiden för den första skanningsrörelsen visas med st. Denna tid är företrädesvis avsevärt kortare än perioden för hjärtats rörelse.

Fig. 5 visar den uppfinningsenliga anordningen i början av en andra skanningsrörelse av skanningen. Linjedetektorn 6a i den högra änden av strålningsdetektorn 6 ska igen just börja registrera transmissionen av röntgenstrâlarna genom hjärtat 5.

Den andra skanningsrörelsen påbörjas vid tidpunkten, som visas med pil 51, vilket är vid tidpunkten T+A efter pàbörjandet av den första skanningsrörelsen, varvid T är perioden för rörelsen och Aär en liten fasförskjutning.

Fig. 6, slutligen, visar den uppfinningsenliga anordningen i början av en tredje skanningsrörelse av skanningen. 10 15 20 25 30 531 0?2 10 Linjedetektorn 6a i den högra änden av stràlningsdetektorn 6 ska igen just börja registrera transmissionen av röntgens- trålarna genom hjärtat 5. Den tredje skanningsrörelsen påbörjas vid tidpunkten som visas med pil 61, vilket är vid tidpunkten 2(T+A) efter påbörjandet av den första skannings- rörelsen.

Skanningen innefattar ytterligare skanningsrörelser, varje gäng i en ny period för hjärtats rörelse och varje gång med en ytterligare fasförskjutning på A. Detta fortsätter tills det att summan av fasförskjutningarna EA uppgår till en hel period T. Då är skanningen fullbordad.

Fasförskjutningarna är med fördel, men inte nödvändigtvis, huvudsakligen jämnt fördelade över perioden för objektets 5 periodiska rörelse. På liknande vis utförs förflyttningarna av stràlkällan 1, kollimatorn 4 och strålningsdetektorn 6 relativt objektet 5 med fördel, men inte nödvändigtvis, under successiva perioder för objektets 5 periodiska rörelse.

Det är emellertid praktiskt om anordningen inte måste åter- ställas till sitt ursprungliga läge efter varje skannings- rörelse. Skanningsrörelserna kan således utföras växelvis i motsatta riktningar så att strålningsdetektorn 6 skannas fram och tillbaka över objektet 5.

Datorn 33 som utför tomosyntesrekonstrueringsprocessen kan skapa var och en av de tvådimensionella avbildningarna av strålning, på vilka rekonstruktionen baseras, från linje~ avbildningar registrerade under olika skanningsrörelser. Till exempel kan var och en av de tvàdimensionella avbildningarna av strålning erhållas från K/N linjeavbildningar registrerade under var och en av skanningsrörelserna, där K är antalet linjeavbildningar registrerade av var och en av linje~ 531 072 11 detektorerna under var och en av skanningsrörelserna och N är antalet skanningsrörelser utförda under skanningen.

Alternativt baserar datorn 33 tomosyntesrekonstruerings- processen på tvàdimensionella avbildningar av strålning, av vilka var och en är skapad från linjeavbildningar registrerade under en enda av skanningsrörelserna.

Antalet skanningsrörelser ger antalet tvàdimensíonella bilder skapade i rekonstrueringsprocessen som kan användas för att studera tidsutvecklingen hos den periodiska rörelsen.

Claims (17)

10 15 20 25 531 072 12 RÅIENTKRHV

1. Skanningsbaserad anordning för att erhålla tomosyntesdata för ett objekt (5) som utför en periodisk rörelse innefattande: - en divergent strålkälla (1) inrättad att emittera strålning (2) centrerad kring en symetriaxel (3), - en strålningsdetektor (6), som innefattar en stack med linjedetektorer (6a), varvid varje linjedetektor (Ga) är riktad mot den divergenta strålkällan för att tillåta ett strålknippe (bl, m, bn, m, hm) av nämnda strålning som fortplantar sig i en respektive av ett flertal vinklar (al, W, dn, m, afl) att komma in i linjedetektorn, och är inrättad att upprepade gånger registrera en endimensionell avbildning av strálknippet som förts in i linjedetektorn, - ett objektområde anordnat i strålbanan mellan nämnda divergenta strálkälla och nämnda strålningsdetektor för att inryma nämnda objekt och - en förflyttningsanordning (7) inrättad att förflytta nämnda divergenta strâlkälla och nämnda strålningsdetektor relativt nämnda objekt huvudsakligen linjärt längs en bana (8) huvudsakligen vinkelrät mot nämnda symetriaxel och en sträcka som är tillräcklig för att skanna var och en av nämnda linjedetektorer över hela objektet under det att linje- detektorerna repetitivt detekterar linjeavbildningar, kåán11e1:e<:k11a - nämnda förflyttningsanordning (7) är inrättad att, samtidigt som linjedetektorerna repetitivt detekterar linjeavbildningar, förflytta den divergenta strålkällan och strålningsdetektorn relativt objektet nämnda sträcka längs nämnda bana ett flertal 10 15 20 25 30 531 072 13 gånger, varje gång med en olik fasförskjutning (A, 2A, m) relativt den periodiska rörelsen hos nämnda objekt, för att, för var och en av nämnda linjedetektorer, åstadkomma ett flertal tvådimensionella avbildningar av strålning som transmitterats genom nämnda objekt i en respektive av nämnda flertal olika vinklar.

2. Skanningsbaserad anordning enligt patentkrav 1, varvid nämnda fasförskjutningar är huvudsakligen jämnt fördelade över perioden (T) hos nämnda objekts nämnda periodiska rörelse.

3. Skanningsbaserad anordning enligt patentkrav 1 eller 2, varvid nämnda förflyttningsanordning (7) är inrättad att förflytta den divergenta stràlkällan och stràlningsdetektorn relativt objektet nämnda sträcka längs nämnda bana växelvis i motsatta riktningar.

4. Skanningsbaserad anordning enligt något av patentkraven 1- 3, varvid var och en av nämnda flertal tvådimensionella avbildningar av strålning erhålls från linjeavbildningar registrerade under olika förflyttningar av den divergenta stràlkällan och stràlningsdetektorn relativt objektet.

5. Skanningsbaserad anordning enligt patentkrav 4, varvid var och en av nämnda flertal tvådimensionella avbildningar av strålning erhålls från K/N linjeavbildningar registrerade under var och en av förflyttningarna medelst nämnda förflyttningsanordning, varvid K är antalet linjeavbildningar registrerade av var och en av linjedetektorerna under var och en av förflyttningarna medelst nämnda förflyttningsanordning och N är antalet förflyttningar gjorda medelst nämnda förflyttningsanordning.

6. Skanningsbaserad anordning enligt något av patentkraven 1- 5, varvid nämnda objekt är ett hjärta. 10 15a 20 25 531 072 14

7. Skanningsbaserad anordning enligt patentkrav 6, vidare innefattande - anordning (31) för att mäta den periodiska rörelsen hos nämnda objekt och - en anordning (33) inrättad att synkronisera flertalet förflyttningar av den divergenta stràlkällan och strålninge- detektorn relativt objektet nämnda sträcka längs nämnda bana med nämnda periodiska rörelse hos nämnda objekt.

8. Skanningsbaserad anordning enligt patentkrav 7, varvid nämnda anordning för att mäta den periodiska rörelsen hos nämnda objekt är en ECG-anordning eller en anordning för att mäta tryckvariationer i vener eller artärer.

9. Skanningsbaserad anordning enligt något av patentkraven 1- 8, varvid - var och en av nämnda förflyttningar av den divergenta strålkällan och strålningsdetektorn relativt objektet utförs under en tidsperiod kortare än en period för nämnda objekts nämnda periodiska rörelse och - nämnda förflyttningar av den divergenta strålkällan och strålningsdetektorn relativt objektet utförs under successiva tidsperioder hos nämnda objekts nämnda periodiska rörelse.

10. Skanningsbaserad anordning enligt något av patentkraven 1- 9, varvid utsträckningen av nämnda detektor i riktningen för nämnda förflyttning är längre, företrädesvis åtminstone två gånger längre, än utsträckningen av nämnda objekt i riktningen för nämnda förflyttning.

11. ll. Skanningsbaserad anordning enligt något av patentkraven 1- 10, varvid 10 15 20 25 531 072 15 - nämnda divergenta strålkälla är en röntgenstrålkälla (1) och - nämnda linjedetektorer är, var och en, en gasbaserad joniseringsdetektor (6a), varvid elektroner, frigjorda som ett resultat av jonisering medelst ett respektive strålknippe, accelereras i en riktning huvudsakligen vinkelrät mot det stràlknippets riktning.

12. Anordning enligt patentkrav ll, varvid nämnda gasbaserade joniseringsdetektor är en elektronlavindetektor (6a).

13. Anordning enligt patentkrav 11, varvid nämnda gasbaserade joniseringsdetektor är utformad att vara mycket riktnings- känslig.

14. Anordning enligt något av patentkraven 1-10, varvid nämnda linjedetektorer är, var och en, något av en diod-array, en scintillatorbaserad array, en CCD-array, en TFT- eller CMOS- baserad detektor eller en flytande detektor (6a).

15. Anordning enligt något av patentkraven 1-14 innefattande en kollimator (4) anordnad i stràlbanan mellan nämnda strål- källa och nämnda objektomràde, varvid nämnda kollimator förhindrar strålning, som inte är riktad mot nämnda linje- detektorer, från att träffa nämnda objekt, varigenom nämnda objekts stràldos reduceras.

16. Förfarande för att erhålla tomosyntesdata för ett objekt (5) innefattande stegen att: Å - strålning (2) emitteras centrerat kring en symetriaxel (3) medelst en divergent stràlkälla (1), - en strålningsdetektor (6) innefattande en stack med linje- detektorer (6a) riktas mot den divergenta strålkällan (1) så att varje linjedetektor (6a) riktas mot den divergenta 10 15 20 25 30 531 072 16 stràlkällan för att tillåta ett strålknippe (bl, m, bn, W, by) av nämnda strålning som fortplantas i en respektive av ett flertal olika vinklar (ou, N, an, W, uu) att komma in i linjedetektorn, - objektet, som utför den periodiska rörelsen, anordnas i stràlbanan mellan nämnda divergenta strålkälla och nämnda strålningsdetektor och - nämnda divergenta strålkälla och nämnda strålningsdetektor förflyttas relativt nämnda objekt huvudsakligen linjärt längs en bana (8) huvudsakligen vinkelrät mot nämnda symmetriaxel och en sträcka som är tillräcklig för att skanna var och en av nämnda linjedetektorer över hela objektet under det att strål- knippena, som förts in i nämnda linjedetektorer efter att ha transmitterats genom objektet, repetitivt registreras av nämnda_linjedetektor, varvid nämnda förfarande kännetecknas av stegen att: - den divergenta strålkällan och strålningsdetektorn förflyttas relativt objektet nämnda sträcka längs nämnda bana ett flertal gånger, varje gång med en olik fasförskjutning (A, 2A, m) relativt den periodiska rörelsen hos nämnda objekt, samtidigt som strålknippena, som förts in i linjedetektorerna efter att ha transmitterats genom objektet, repetitivt registreras av linjedetektorerna och - för var och en av nämnda linjedetektorer skapas ett flertal tvådimensionella avbildningar av strålning som transmitterats genom nämnda objekt i en respektive av nämnda flertal olika vinklar.

17.Förfarande enligt patentkrav 16, varvid var och en av nämnda flertal tvâdimensionella avbildningar av strålning skapas från linjeavbildningar som registrerats under olika 531 072 17 förflyttningar av den divergenta strálkällanšoch strålnings- detektorn relativt objektet.