SE525950C2 - Vagnskoppel - Google Patents

Description

vuxen 10 15 20 25 30 35 . . - « » . lv någon form av hjälpstöd, som motverkar och kompenserar de vertikala påkänningarna. I detta sammanhang må även nämnas att kopplens utliggare är svängbara icke blott i sidled, utan i viss mån även vertikalt för att medge färd i kuperad topografi.

Teknikens ståndpunkt Gemensamt för tidigare kända vagnskoppelkonstruktio- ner är att ovannämnda stöd- och hållarfunktioner förverkli- gats medelst en och samma utrustning, närmare bestämt en utrustning som kräver infästning i utliggaren i en punkt belägen ett stycke ut från utliggarens bakre vridring eller vertikala led. En vanligt förekommande utrustning av detta slag består sålunda av två långsmala (mekaniska eller pneu- matiska) tryckfjäderdon, som vid bakre ändar är ledat för- bundna med vagnskorgen eller en mot denna fixerad fäst- platta, och sträcker sig snett framåt/inåt mot utliggaren och är förbundna med denna via främre leder belägna på ett påtagligt avstånd från utliggarens bakre ände. Då kopplet under färd svänger åt ena sidan komprimeras fjäderdonet på samma sida, men så snart kopplet frigörs ombesörjer det komprimerade fjäderdonet en automatisk återföring av utlig- garen till ett rakt framåt pekande neutralläge i vilket densamma kvarhålls av de båda fjäderdonen tillsammans.

Genom att fjäderdonen placeras i området av utliggarens underdel låter sig desamma samtidigt utnyttjas för att via de främre lederna påföra utliggaren en i riktning under- ifrån pressande fjäderkraft, som motverkar det vertikala böjmoment vilket verkar på utliggaren till följd av dennas egenvikt och/eller tillfälliga belastningar.

Ehuru ovannämnda utrustning är tekniskt enkel är den- samma förknippad med ett flertal nackdelar. En nackdel upp- står i samband med kopplingsarbete i kurvor. Ehuru de främ- re kopplingsorganen på kopplet verkar automatiskt måste nämligen kopplet manövreras på manuell väg, närmare bestämt såtillvida att utliggaren i beroende av kurvradien svängs ut till en sådan utslagsvinkel att kopplingsorganen kommer till ingrepp med motsvarande kopplingsorgan på en annan vagns analoga koppel. Att på manuell väg svänga ut kopplet vara: 10 U 20 25 30 35 LH FJ LH \O LN CD 3 från neutralläget är emellertid ett extremt kraftkrävande och ergonomiskt påfrestande göromål, i synnerhet om kurvra- dien är liten och kräver en stor utslagsvinkel, i det att fjäderkraften i fjäderdonen ökar progressivt med ökande utslagsvinkel. En annan nackdel har sin grund i att fjäder- donen kräver infästning dels på vagnskorgen, dels i en punkt belägen ett betydande stycke ut på utliggaren. Sålun- da har på senare tid uppstått behov av att göra kopplen indragbara, närmare bestämt på så sätt att utliggaren jämte huvudleden skall kunna dras in teleskopiskt i riktning bak- åt. Av fysiskt geometriska skäl är dylika koppel omöjliga att förverkliga därest samtidigt lägeshållande och stödande fjäderdon måste fästas in utmed utliggarens utsida resp. på vagnskorgen. En annan nackdel med de tidigare kända, diago- nalställda fjäderdonen är att de är utrymmeskrävande.

Uppfinningens syften och särdrag Föreliggande uppfinning tar sikte på att undanröja ovannämnda nackdelar hos tidigare kända vagnskoppel och skapa ett förbättrat vagnskoppel. Ett primärt syfte med uppfinningen är därför att skapa ett vagnskoppel, som låter sig kopplas till och från andra koppel på ett bekvämt och smidigt sätt även då tillhörande vagnar är uppställda i kurvor. Ett ytterligare syfte är att skapa ett vagnskoppel vars stödande och lägeshållande funktioner är åtskilda, närmare bestämt i syfte att undanröja behovet av att fästa detaljer på utliggarens utsida och därmed skapa förutsätt- ningar för förverkligande av indragbara koppel. Det är även ett syfte med uppfinningen att skapa ett vagnskoppel vars hàllarmekanism tar ringa eller intet utrymme i anspråk.

Enligt uppfinningen nås åtminstone det primära syftet medelst de särdrag som är angivna i patentkravets 1 känne- tecknande del. Fördelaktiga utföranden av det uppfinnings- enliga vagnskopplet är vidare definierade i de osjälvstän- diga patentkraven. 10 15 20 25 30 35 525 950 4 Sammanfattning av uppfinningen Uppfinningen grundar sig på tanken att åtskilja vagnskopplets stödande respektive lägeshållande funktioner, närmare bestämt genom att i området under kopplets utlig- gare anordna en konsolartad bärare, som är så beskaffad att densamma jämte utliggaren slaviskt följer varandra i sido- svängrörelserna, och som samverkar med en hàllarmekanism som är inbyggd i ett bakre hus. På så sätt kan utliggaren placeras vilande i ett axiellt friflytande tillstànd på bäraren samtidigt som fasthållning av det okopplade kopp- lets utliggare i neutralläget ombesörjs med hjälp av den i sagda hus integrerade hållarmekanismen, dvs utan att några fjäderdon behöver anslutas till utliggarens utsida.

Ytterligare belysning av teknikens ståndpunkt Genom EP l32l344Al är tidigare känt ett vagnskoppel, som i området under utliggarens bakre, vertikala huvudled inbegriper ett hus i vilket är inbyggd en motordriven ställmekanism med vars hjälp utliggaren kan inställas i godtyckliga utslagsvinklar. I detta fall saknar emellertid kopplet varje understödande medel. Dessutom är den beskriv- na konstruktionen kostnadskrävande och i viss mån utrymmes- krävande såtillvida att ställmekanismen inbegriper två utstickande tryckdon.

Kort beskrivning av bifogade ritningar På ritningarna är: Fig l en perspektivvy av ett i sin helhet visat vagnskoppel enligt uppfinningen, Fig 2 en perspektivvy visande enbart en i kopplet ingående bärare enligt uppfinningen, Fig 3 en perspektivisk sprängvy av bäraren enligt fig 2, Fig 4 en längdsektion genom bäraren enligt fig 2 och 3, Fig 5 en sidovy av bäraren visad i ett första funktions- läge, Fig 6 en mot fig 5 svarande sidovy visande samma bärare i ett annat funktionsläge, Fig 7 en horisontell, förstorad sektion visande innanmätet i ett med bäraren samverkande hus i vilket en hållar- 10 15 20 25 30 ;3s _ A _ - u , - . | . 1 I ' mekanism är inbyggd, varvid mekanismen visas i ett tillstånd i vilket kopplets utliggare hålls fast i ett framåt pekande neutralläge, Fig 8 en mot fig 7 svarande sektion visande mekanismen inställd i ett läge där utliggaren är svängd till en viss utslagsvinkel, och Fig 9 en perspektivisk sprängvy visande olika detaljer ingående i sagda hus.

Detaljerad beskrivning av ett föredraget utförande av upp- finningen I fig 1 visas ett koppel i form av ett automatkoppel som på konventionellt sätt inbegriper en utliggare 1, vil- ken vid en främre, fri ände inbegriper kopplingsorgan 2, 3 och vid en bakre ände är förbunden med en huvudled gene- rellt betecknad 4. I denna huvudled ingår dels en vertikal axel eller axeltapp 5, som vid övre och undre ändar är för- bunden med en fästplatta 6, vilken är fixerbar på en till- hörande vagnskorg (ej visad), t ex med hjälp av ett skruv- eller bultförband antytt vid 7. I praktiken placeras fäst- plattan 6 mitt på den aktuella vagnskorgens ände, med plat- tan i ett vertikalplan från vilket utliggaren 1 sticker ut väsentligen horisontellt. Vidare inbegriper huvudleden 4 en axeln 5 omslutande ring 8, vilken är vridbar fram och åter relativt axeln och med vilken utliggaren är förenad. Med andra ord medger huvudleden svängning av utliggaren 1 i sidled, t ex i 45° utslagsvinkel åt vardera hållet från det läge som visas i fig 1. Dessutom inbegriper huvudleden 4 icke visade medel för att medge såväl vridning av utligga- ren som begränsad vertikal svängning av utliggaren relativt fästplattan. Eftersom dessa medel saknar betydelse för upp- finningens förståelse redovisas desamma ej i detalj.

Redan nu skall klargöras att utliggaren i fig 1 visas i ett neutral- eller utgångsläge i vilket utliggaren pekar rakt framåt, dvs i rät vinkel mot fästplattan 6. Från detta neutralläge kan utliggaren steglöst svängas åt såväl väns- ter som höger till maximal utslagsvinkel.

Utliggarens 1 fysiska form är av underordnad bety- delse. I praktiken är dock utliggarens huvuddel rör- eller 1. V, < . . Ä . ( \ J 525 950 6 cylinderformig, såsom visas i fig 1. Det må även nämnas att utliggaren kan vara uppbyggd av en eller flera moduler med högst varierande uppgifter, t ex stötdämpare, krockskydd, etc. 5 Så långt det visade kopplet hittills beskrivits är detsamma tidigare känt.

Utmärkande för kopplet enligt uppfinningen är att under utliggaren 1 finns en i sin helhet med 9 betecknad, konsolartad bärare, vilken är förbunden med en vridbar ring 10 ingående i ett under huvudleden 4 anordnat hus 10 i vilket är integrerad eller inbyggd en hållarmekanism vars beskaf- fenhet kommer att beskrivas i detalj nedan med hänvisning till fig 7-9. Mellan bäraren och utliggaren verkar två med- bringare 11, som tvångsvis säkerställer att bäraren och 15 utliggaren slaviskt följer varandra under förekommande svängningsrörelser i sidled. Mellan dessa medbringare vilar utliggaren 1 i ett axiellt friflytande tillstånd på bära- ren, såtillvida att utliggaren och bäraren är fria att röra sig axiellt fram och åter relativt varandra. I det visade 20 utförandet har medbringarna 11 formen av plattor eller ståndare, som är monterade på bäraren 9 och sticker upp från denna. I detta sammanhang skall dock påpekas att anta- let medbringare och placeringen av dessa ej är kritiska.

Sålunda är det tänkbart att anordna endast en medbringare, 25 antingen på bäraren eller på utliggaren. Det enda väsent- liga är sålunda att medbringaren medbringar bäraren då utliggaren svänger samtidigt som axiella relativrörelser mellan utliggaren och bäraren medges.

Nu hänvisas även till fig 2-6, som mer detaljerat 2 30 åskådliggör bäraren 9 jämte huset 10. I likhet med huvudle- den 4 inbegriper huset 10 en utvändig ring 12, som är vrid- __ bar relativt en inre, kärnartad del generellt betecknad 13. -y-2 I det visade, föredragna utförandet har bäraren 9 formen av en gaffel, som innefattar två skänklar 14 vilkas :';35 bakre ändar är förbundna med vridringen 12 via en i sin i, helhet med 15 betecknad, horisontell led och vilkas främre ändar är stelt förenade med ett gemensamt ändstycke 16.

Leden 15, dvs den horisontella, imaginära geometriska axel kring vilken den gaffelformiga bäraren 9 är svängbar i ver- sas 950 §y¿æ;};;:;::zà 7 tikal led, konstitueras av två satser av hylsor 17, brickor och skruvar (se fig 3), vilka är applicerbara i öglor 18 vid gaffelskänklarnas bakre ändar, och förbindbara med fästen 19 på ringens 12 utsida. Med bäraren samverkar ett 5 tryckfjäderdon 20, som sträcker sig mellan ett främre parti av bäraren och en på nivå under leden 15 lokaliserad andra led 21 (= geometrisk ledaxel). Denna led är bildad av en tapp 22, som är applicerad i en ögla 23 på fjäderdonets 20 bakre ände och står i ingrepp med två åtskilda öron 24 på 10 ringen 12. Vid sin främre ände är tryckfjäderdonet 20 ledat förbundet med ändstycket 16. Detta har formen av ett mot gaffelskänklarna 14 fastsvetsat rörstycke med en botten 25 (se fig 4) i vilken finns ett hål för ett främre, gängat skaft 26 som låter sig säkras relativt ändstycket medelst 15 en mutter. Ehuru tryckfjäderdonet i och för sig skulle kunna vara av pneumatisk och/eller hydraulisk typ, är det- samma i exemplet mekaniskt. Närmare bestämt inbegriper donet två teleskopiskt relativt varandra rörliga cylinder- rör 27, 28, av vilka det förstnämnda är förbundet med skaf- 20 tet 26 och det sistnämnda har en med leden 21 förbunden, bakre botten 29. På den bakre änden av skaftet 26 finns ett kolvliknande anhåll 30. Mellan detta anhåll och rörbottnen 29 är anordnat ett tryckfjäderpaket (ej visat), som städse strävar att fjärma anhållet och rörbottnen från varandra. 25 Med andra ord verkar mellan leden 21 och bärarens främre ändstycke 16 städse en tryckfjäderkraft av påtaglig stor- lek.

Gaffelskänklarna 14 är vinkelformiga genom att inbe- gripa dels främre sektioner 14', som är i huvudsak paral- n 30 lella med tryckfjäderdonet 20 och belägna vid sidan av detta, dels två bakre sektioner 14", som sträcker sig * uppåt/bakåt från de främre skänkelsektionerna i trubbig -yïf vinkel mot dessa. På så sätt åstadkoms mellan lederna 15 och 21 en nivåskillnad som är nödvändig för att åstadkomma 'u-35 en hävarmsverkan mellan vridringen och bärarens fria, främre ände, närmare bestämt såtillvida att fjäderdonet städse strävar att pressa ändstycket 16 och bärarens fria ände i riktning uppåt för att motverka de vertikala krafter som verkar pà utliggaren, framför allt på grund av dennas 10 15 20 25 30 .s-.v f; 35 (X1 HJ LW \O in C3 8 egenvikt, men även tillfälliga, oförutsebara belastningar (se fig 5 och 6). Det skall särskilt påpekas att denna understödande funktion är integrerad med vridringen såtill- vida att bäraren jämte fjäderdonet slaviskt medföljer utliggaren i dennas svängrörelser i sidled. Med andra ord ger fjäderdonet ej upphov till något komplicerande kraft- spel mellan bäraren och fästplattan 6 (eller tillhörande vagnskorg) och ej heller påförs själva vridringen nämnvärda krafter, som skulle kunna försvåra dennas vridning kring kärndelen 13.

Såsom bäst framgår av fig 2 och 3 är på ovansidan av bäraren och i området av dennas främre ände anordnade tven- ne glidplattor 31 av ett material med låg friktion, mot vilka en undersida på utliggaren vilar. Närmare bestämt är med hjälp av ett spännbart band 32 (se fig 1) fixerad en klots 33 på utliggarens undersida. Denna klots har en plan undersida, som anligger mot och kan glida fram och åter utmed plattorna 31 utan nämnvärt friktionsmotstånd.

Nu hänvisas till fig 7-9 som mer detaljerat åskådlig- gör den i huset 10 inbyggda hållarmekanism, som har till uppgift att hålla fast utliggaren i dennas neutralläge. Med hjälp av fyra skruvar 34 är kärndelen 13 fixerbar på huvud- ledens 4 undersida. Närmare bestämt kan dessa skruvar 34 dras fast i underdelen av huvudledens fasta, vertikala axel 5. Detta innebär att även kärndelen 13 är fast eller orör- ligt anordnad. Däremot är ringen 12 fritt vridbar relativt kärndelen 13.

I kärndelen är utformat ett genomgående lopp 35 (se fig 7) i vilket är monterade två slidartade kroppar eller kolvar 36, vilka är rörliga fram och åter i loppet och mel- lan vilka verkar en fjäder eller fjäderanordning 37, som i exemplet består av två satser brick- eller tallriksfjädrar.

I den yttre änden av varje enskild kolv 36 är roterbart lagrad en trissa 38, vilken bildar ett hanorgan, som sam- verkar med ett honartat säte 39 i vridringens 12 insida.

Närmare bestämt är varje dylikt säte 39 utformat på insidan av en särskild gavelplatta 40, som är införd och fixerad i en sidoöppning 41 i vridringen. Såväl sätena 39 som hanor- ganen eller trissorna 38 är lokaliserade diametralt mot- iuuuu 10 15 20 25 30 2"; 35 522V 950 9 m» «. satta varandra. Såsom tydligt framgår av fig 7 sträcker sig de båda öronen 24 i rät vinkel mot det imaginära vertikal- plan som genomskär sätena 39.

Uppfinningens funktion och fördelar I sitt i fig 1 visade, rakt framåt pekande neutral- läge hålls utliggaren l fast till följd av att hållarmeka- nismens båda trissor 38 står i ingrepp med sätena 39, såsom visas i fig 7. I detta tillstånd är kopplet okopplat, dvs medföljer passivt tillhörande vagn. Tack vare den beskrivna hållärmekanismen kan färd ske utan att utliggaren svänger eller slänger på ett okontrollerat sätt.

När kopplet skall kopplas ihop med ett analogt koppel på en annan vagn och de båda vagnarna är uppställda på ett icke rakt spår, svängs utliggaren ut i sidled till en utslagsvinkel som bestäms av spårets kurvradie så att kopp- lingsorganen 2, 3 hos respektive koppel lokaliseras i flukt och kan föras i ingrepp med varandra. I exemplet sker utsvängningen på manuell väg mot verkan av hållarmekanis- mens fjäder 37. Om nämligen utliggaren påförs en måttlig, ehuru uttalad sidokraft övervinns fjäderkraften i fjädern 37, varigenom trissorna 38 frigörs ur tillhörande säten och kan röra sig, närmare bestämt rulla, utmed ringens 12 insi- da. Härvid kommer fjädern 37 i och för sig att utöva ett visst motstånd mot ringens vridning relativt kärndelen 13, men den aktuella fjäderkraften är linjär och måttlig, och ej progressiv och ökande med ökande utslagsvinkel, såsom fallet är vid tidigare kända koppel. Med andra ord kan ope- ratören med en måttlig, likformig kraft svänga ut utligga- ren till önskat inställningsläge i vilket utliggaren auto- matiskt stannar och kvarhålls tack vare fjäderns 37 verkan mot trissorna 38. Sedan utliggaren inställts i önskat läge kan operatören därför släppa utliggaren och avlägsna sig från denna i samband med att hopkoppling verkställs.

Oavsett i vilket vridvinkelläge utliggaren befinner sig ombesörjer det kraftiga tryckfjäderdonet 20 ett under- stödande av utliggaren som säkerställer att utliggaren all- tid strävar att inta ett väsentligen horisontellt läge.

Detta horisontella läge är emellertid icke statiskt utan 10 15 20 25 30 IE 35 10 kan, såsom antyds i fig 6, variera på ett flexibelt sätt i beroende av exempelvis nivåskillnader mellan vagnarna (ku- perad topografi) och andra, irrationella faktorer av det slag som förekommer då vagnar i ett tágsätt i varierande hastigheter framförs utmed järnvägsspår med skiftande karaktär. I sitt okopplade och normalbelastade tillstånd lokaliseras dock utliggaren i ett och samma, väsentligen horisontella läge.

I detta sammanhang skall nämnas att det är tänkbart att modifiera och/eller komplettera tryckfjäderdonet så att dess fjäderkarakteristika kan aktivt förändras. Exempelvis kan förutom en mekanisk tryckfjäder av exemplifierat slag anordnas en pneumatisk fjäderfunktion som kan aktivt för- länga fjäderdonet (dvs avståndet mellan dettas främre och bakre leder) för att ytterligare pressa upp utliggarens främre ände (och kopplingsorganen på denna). På så sätt kan kopplingsorganens nivå eller höjd över järnvägsspåret regleras på ett aktivt sätt och anpassas till nivån för ett samverkande koppel i syfte att under speciella omständighe- ter ytterligare underlätta hopkopplingen av två koppel.

Under färd, då respektive vagnar omväxlande passerar såväl vänster- och högerkurvor, och utliggarna l svängs fram och åter kring huvudleden 4, säkerställer medbringarna ll att bäraren 9 slaviskt följer med utliggaren i dennas rörelser. I detta sammanhang är fjäderns 37 fjäderkraft försumbar. Även om trissorna 38 intermittent och omväxlande passerar tillhörande säten 39 är kraften i fjädern 37 all- deles för obetydlig för att utöva något som helst motstånd mot bärarens svängrörelser under färd. Här må påpekas att den geometriska formen hos sätena 39 på intet sätt är begränsad till den form som visas i fig 7 och 8. Sålunda kan det enskilda sätets krökningsradie vara betydligt större än den exemplifierade för att underlätta trissornas i- och urrullning.

Tänkbara modifikationer av uppfinningen Uppfinningen är ej begränsad blott till det ovan beskrivna och på ritningarna visade utförandet. Sålunda kan den understödande bäraren utformas på annat sätt än i form 10 15 . . . , s. 5225 950 11 av en gaffel. Vidare kan det med bäraren samverkande tryck- fjäderdonet förverkligas på många olika sätt, förutsatt att detsamma är förlängbart och har förmåga att städse påföra bärarens fria ände en uppåtriktad fjäderkraft. Även den i bärarens infästningshus integrerade hållarmekanismen kan modifieras på olika sätt. Ehuru två hanorgan jämte två säten föredras är det sålunda tänkbart att åstadkomma den fasthållande funktionen med hjälp av endast ett hanorgan resp. säte. I detta sammanhang skall även påpekas att upp- finningen förutser möjligheten att utföra hållarmekanismen med ett ställdon med vars hjälp de fjäderbelastade hanorga- nen inaktiveras, dvs dras in i tillhörande lopp, under färd. På så sätt skulle risken för förslitning av hanorga- nen under färd elimineras. ; - . . . n -uu-o 10 U 20 25 30 '; 35 CH PJ CH Förteckning över hänvisningsbeteckningar H II w -4 ox U1 ß L» A) M II Il |I lo H l-* c II M M II M N II M1 o) Il |-' as H 14' 14” 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 = 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 H H H H H H H H utliggare kopplingsorgan kopplingsorgan huvudled (vertikal) fast ledaxel fästplatta skruvförband vridring bärare hus medbringare vridring kärndel gaffelskänklar = främre skänkelsektion = bakre skänkelsektion led (horisontell) ändstycke ledhylsa ögla ledfästen tryckfjäderdon led (horisontell) ledtapp ögla öra ändstyckesbotten skaft rörstycke rörstycke rörbotten anhàll glidplattor spännband glidklots skruvar lopp 36 37 38 39 40 41 kolvar fjäder trissor säten gavelplattor sidoöppning

Claims (9)

-rsun 10 15 20 25 30 35 ~ . ( . . u Patentkrav

1. Vagnskoppel, innefattande en utliggare (1), vilken är svängbar i sidled genom att vid en bakre ände vara förbun- den med en huvudled (4), och vilken vid en främre, fri ände inbegriper kopplingsorgan (2, 3) för hopkoppling med ana- loga kopplingsorgan på andra vagnskoppel, varvid en hållar- mekanism (37, 38, 39) är anordnad att hålla fast utliggaren i ett icke svängbart neutralläge då vagnskopplet är inak- tivt, (1) är anordnad en konsolartad bärare (9), vilken är för- k ä n n e t e c k n a t därav, att under utliggaren bunden med en vridbar ring (12) ingående i ett under huvud- leden (4) anordnat hus (10) i vilket hållarmekanismen (36, 37, 38, 39) är integrerad, och att en eller flera medbring- are (11) har till uppgift att tvinga bäraren och utliggaren att slaviskt följa varandra under svängning i sidled, var- vid utliggaren (1) vilar i ett axiellt friflytande till- stånd på bäraren (9) såtillvida att utliggaren och bäraren är fria att röra sig axiellt fram och åter relativt var- andra.

2. Vagnskoppel enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t därav, att bäraren (9) vid sin bakre ände är förbunden med sagda vridring (12) via en första, horisontell led (15) för att kunna svänga i ett vertikalplan, och att ett komprimer- bart tryckfjäderdon (20) sträcker sig mellan ett främre parti av bäraren och en på nivå under den första leden (15) lokaliserad andra led (21) för att sträva att genom häv- armsverkan underifrån pressa upp utliggaren mot verkan av vertikala kraftbelastningar på denna.

3. Vagnskoppel enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a t därav, att bäraren utgörs av en gaffel (9) med två skänklar (14), vilkas bakre ändar är ledat förbundna med vridringen (12) via sagda första led (15) och vilkas främre ändar är stelt förenade med ett gemensamt ändstycke (16) med vilket en främre ände (26) av tryckfjäderdonet (20) är ledat för- bunden. 10 15 20 25 ' 30 35

4. Vagnskoppel enligt krav 3, k ä n n e t e c k n a t därav, att gaffelskänklarna (14) är vinkelformiga genom att inbegripa dels främre sektioner (14'), som är i huvudsak parallella med tryckfjäderdonet (20) och belägna vid sidan av detta, dels två bakre sektioner (14”), som sträcker sig uppåt/bakåt från de främre skänkelsektionerna i trubbig vinkel mot dessa.

5. Vagnskoppel enligt något av föregående krav, k ä n - n e t e c k n a t därav, att på bäraren (9) är anbragta två i sidled åtskilda och från den bakre leden (15) axiellt fjärmade sidoplattor (ll) mellan vilka utliggaren (1) är placerad, och vilka tjänar såsom medbringare mellan bäraren och utliggaren.

6. Vagnskoppel enligt något av föregående krav, k ä n - n e t e c k n a t därav, att på bäraren (9) är anordnade glidplattor (31) av ett material med låg friktion, mot vil- ka en del (33) av utliggaren (1) vilar.

7. Vagnskoppel enligt något av föregående krav, k ä n - n e t e c k n a t därav, att det hus (10) med vilket bära- rens (9) bakre ände är förbunden, förutom sagda vridring (12), inbegriper en central kärndel (13), vilken är stelt förbunden med en i huvudleden (4) ingående, fast axel (5), och att hållarmekanismen innefattar ett i kärndelen (13) monterat, fjäderbelastat hanorgan (38), som är anordnat att samverka med ett säte (39) på vridringens (12) insida, när- mare bestämt på så sätt att vridringen å ena sidan håller kvar bäraren (9) jämte utliggaren (1) i neutralläget så länge hanorganet (38) står i ingrepp med sätet (39), och å andra sidan medger svängning av utliggaren då hanorganet - mot sagda fjäderverkan - förts ur ingrepp med sätet.

8. Vagnskoppel enligt krav 7, k ä n n e t e c k n a t därav, att vridringen (12) innefattar två diametralt mot- satta säten (39) och kärndelen (13) två diametralt motsatta hanorgan (38), som är fjäderbelastade av en gemensam tryck- X . 1 . Q. 525 9 0 15 LW fjäder (37) anordnad i ett lopp (35) i vilket hanorganen är rörliga fram och åter.

9. Vagnskoppel enligt krav 7 eller 8, k ä n n e t e c k - 5 n a t därav, att det enskilda hanorganet utgörs av en roterbar trissa (38).