SE521735C2 - Stereokamera - Google Patents

Description

Fig. 24 visar en stereodiaram 1 som har en struktur i vilken omkastade filmer är klämda mellan och hålls av en basram 2 och en täckram 3, som har samma form i ett plan. Sidobredden WW hos det vänstra fönstret 4L och det högra föns- tret 4R är smalare än bredden hos filmens bilder för att maskera de icke över- lappande partierna som bildas på filmernas bilder på det kortaste fotografe- ringsavståndet. Såsom visas är filmerna FL och FR, vilka fotografiskt återger ett föremål på ett kort avstånd, monterade under det att de är förskjutna utåt i för- hållande till stereodiaramens 1 fönster 4L och 4R i syfte att maskera de icke överlappande partierna (a-b) och (c-d), såsom visas i fig. 23.

Hos de filmer som innehåller ett föremål på ett visst avstånd och ett föremål på ett nära avstånd är det önskvärt att korrigera perspektivkänslan genom att ju- stera mängden av förskjutning av filmerna i den laterala riktningen med hänsyn till stereodiaramens fönster, så att det avstånd mellan bilderna av föremålet (i synnerhet mellan bilderna av föremålet på det nära avståndet) som mest allvar- ligt påverkar matchningen mellan de högra och vänstra bilderna blir lika med eller större än avståndet PW mellan centra hos stereodiaramens högra och vänstra fönster.

I fallet med ett stereofotografi som återger en bild av ett föremål vid en infinit punkt, å ena sidan, är bildernas fotograferingsområden i stort sett i överens- stämmelse mellan den högra filmen och den vänstra filmen, och det finns inget behov av att maskera bilderna. I praktiken såsom visas i fig. 25 maskeras emel- lertid bägge sidorna av de högra och vänstra filmernas FR, FL bilder av fönstren 4R och 4L hos stereodiaramen, och bilderna går förlorade i stor utsträckning.

Tidigare förekom en stereokamera hos vilken avståndet mellan de högra och vänstra fotograferingslinsernas optiska axlar var så litet att de högra och vänst- ra bildernas fotograferingsområden bringades i överensstämmelse med varandra vid det kortaste fotograferingsavståndet till skillnad från den ovannämnda ste- reokameran. Med denna kamera bildas emellertid icke överlappade partier ivil- ka fotograferingsområdena inte bringas i överensstämmelse på insidan av de högra och vänstra bilderna när ett föremål vid en infinit punkt fotograferas i motsats till den ovannämnda stereokameran. När ett föremål vid en infinit punkt fotograferas måste de icke överlappande partierna hos insidorna maske- ras genom förskjutning av de högra och vänstra filmerna inåt, i motsats till de filmer som visas i fig. 24. När ett föremål på det kortaste avståndet fotograferas behöver inte filmernas monteringspositioner förskjutas; dvs. filmerna monteras i ett sådant läge som visas i fig. 25, och bilderna går förlorade i samma utsträck- ning som vid den ovannämnda stereokameran.

I syfte att minska förlusten av bilderna har sökanden föreslagit en stereokame- ra, hos vilken avståndet mellan den högra fotograferingslinsens och den vänstra fotograferingslinsens optiska axlar automatiskt justeras, liksom en stereokame- ra, hos vilken avståndet mellan de optiska axlarna justeras manuellt. I enlighet med dessa stereokameror, av det slag hos vilket avståndet mellan de optiska ax- larna varieras, bringas de högra och vänstra bildernas fotograferingsområden i överensstämmelse med varandra över hela fotograferingsavståndet, för att un- dertrycka förekomsten av icke överlappade partier där de högra och vänstra bil- derna inte är bringade att överlappa varandra. Det är därför möjligt att minska bildförlusten genom att välja bredden på stereodiaramens fönster så att den i stort sett är lika med bredden hos filmernas bilder. Emellertid gör anordnandet av mekanismen för justering av avståndet mellan de optiska axlarna att stereo- kamerans uppbyggnad blir komplex och detta ökar oundvikligen kostnaden.

Sålunda uppstår en teknisk uppgift som måste lösas för att minska bildförlus- ten så mycket som möjligt i en stereokamera med enkel konstruktion, hos vil- ken avståndet mellan de optiska axlarna är fast. Syftet med den föreliggande uppfinningen är att lösa det ovannämnda problemet.

Sammanfattning av uppfinningen För att uppnå det ovannämnda syftet tillhandahåller den föreliggande uppfin- ningen en stereokamera försedd med högra och vänstra fotograferingslinser, hos vilken avståndet mellan de högra och vänstra fotograferingslinsernas optiska axlar ligger i stort sett halvvägs mellan ett avstånd som är lika med avståndet 4 mellan de högra och vänstra bildernas centra och ett avstånd mellan de optiska axlarna vid vilket de högra och vänstra fotograferingslinsernas fotograferings- områden är i överensstämmelse med varandra på det kortaste fotograferingsav- ståndet. Uppfinningen tillhandahåller vidare en stereokamera utrustad med högra och vänstra fotograferingslinser, där avståndet mellan de högra och vänstra fotograferingslinsernas optiska axlar ligger i ett intervall mellan ett av- stånd som är 1,2 mm kortare än avståndet mellan de högra och vänstra bilder- nas centra och ett avstånd mellan de optiska axlarna, vid vilket de högra och vänstra fotograferingslinsernas fotograferingsområden kommer i överensstäm- melse med varandra på det kortaste fotograferingsavståndet.

Kort beskrivning av ritningarna Fig. 1 är ett diagram som visar avståndet mellan de optiska axlarna hos en ste- reokamera; Fig. 2L och 2R är vyer som visar bilderna av när ett föremål vid en inñnit punkt fotograferas med hjälp av stereokameran enligt fig. l; Fig. 3L och 3R år vyer som illustrerar bilderna av när ett föremål på det kortaste avståndet fotograferas med hjälp av stereokameran enligt fig. 1; Fig. 4 och 5 är diagram som illustrerar de skeden där en stereobild bildas ge- nom stereofotografering; Fig. 6 är ett diagram som illustrerar avståndet mellan de optiska axlarna hos en stereokamera; Fig. 7 är en tabell över fönsterbredder hos en stereodiaram och stereokamerans fotograferingsavstånd; Fig. 8 är en vy bakifrån av stereokameran, från vilken ett bakre lock har tagits bort; 521 735 Fig. 9 är en frontvy av en filmremsa använd för fotografering med hjälp av den föreliggande uppfinningens stereokamera; Fig. 10a är en frontvy av en basram hos stereodiaramen, och fig. 10b är en frontvy av en täckram; Fig. lla, llb och 1 le är frontvyer av inramningsmasker; Fig. 12 är en planvy som visar den invändiga strukturen hos en anordning för detektering av parallaxkorrigeríngsmängden; Fig. 13, 14 och 15 är tabeller som visar stereodiakamerans fönsterbredder och anordningens projiceringsförstoringar för detektering av parallaxkorrigerings- mängden; Fig. 16a är en vy bakifrån av en fokuseringsplatthållare i anordningen för de- tektering av parallaxkorrigeringsmängden, och fig. 16b är en tvärsnittsvy från sidan av denna; Fig. 17 är en frontvy av en ñlmhällare i anordningen för detektering av parallax- korrigeringsmängden; Fig. 18 är en perspektivvy av en ramformningsanordning; Fig. l9a är en planvy av en präglingsplatta, fig. 19b är en tvärsnittsvy från sidan av denna, och fig. 19c är en vy underifrån av denna; Fig. 20 är en tvärsnittsvy som visar ett steg för åstadkommande av en utbukt- ning pä basramen; Fig. 21 är en partiell perspektivvy av basramen, vilken visar formen pä utbukt- ningen; 521 735 6 Fig. 22L och 22R är diagram som visar bildförlusten i en stereokamera enligt tidigare teknik; Fig. 23 är ett diagram som visar ett tillstånd där bilderna enligt fig. 22 är tredi- mensionellt betraktade; Fig. 24 visar tidigare teknik, där fig. 24a är en frontvy av en stereodiaram som håller filmerna vid tagning av en bild av ett föremål på det kortaste avståndet, och fig. 24b är en sidovy av denna stereodiaram; och Fig. 25 är en frontvy av stereodiaramen som håller filmerna vid tagning av en bild av ett föremål vid en inñnit punkt i enlighet med tidigare teknik.

Beskrivning av föredragna utföringsexempel Utföringsexempel på den föreliggande uppfinningen skall nu beskrivas med hänvisning till ritningarna. Fig. 1 är ett diagram som visar avståndet mellan de optiska axlarna hos högra och vänstra fotograferingslinser lOR, lOL hos en ste- reokamera, där avståndet Pl mellan de optiska axlarna ligger i stort sett halv- vägs mellan det avstånd Plmax vid vilket de högra och vänstra fotograferingslin- sernas fotograferingsområden kommer i överensstämmelse med varandra vid en infinit punkt och det avstånd Plmin vid vilket de högra och vänstra fotografe- ringslinsernas fotograferingsomräden kommer i överensstämmelse med varand- ra på det kortaste fotograferingsavståndet.

Därför kommer de högra och vänstra bildernas PR och PL fotograferingsområ- den i överensstämmelse med varandra vid en mellanliggande punkt i ett tillhan- dahållandeområde för fotograferingslinserna 10L och IOR. Det bildas icke över- lappande partier (A-B, C-D) vid utsidorna av de högra och vänstra bilderna när ett föremål på ett nära avstånd fotograferas, såsom visas i fig. 2, och det bildas icke överlappande partier (A-B, C-D) vid insidorna av de högra och vänstra bil- derna när ett föremål vid en infinit punkt fotograferas, såsom visas i fig. 3. De icke överlappande partiernas areor blir som störst på bilderna när föremålet på det närmaste avståndet fotograferas och på de bilder där föremålet vid en infinit punkt fotograferas.

Emellertid minskas de maximala areorna av de icke överlappade partierna till häften av arean av icke överlappande partier (A-B, C-D) i jämförelse med när föremålet på det närmsta avståndet fotograferas under användande av en kon- ventionell stereokamera, visad i fig. 22. Därför kan bildförlusten på grund av maskering halveras under användning av en stereodiaram som har en fönster- bredd som är större än den hos den konventionella stereodiaramen och som har en bildmaskeringsmängd som är hälften av den hos tidigare teknik.

Nedan beskrivs med hänvisning till fig. 1 hur avståndet mellan de optiska ax- larna bestäms.

Antag nu att: avståndet till föremålet --- L, brännpunktsavständet för fotograferings- linsen --- F, mängden av förflyttning i linsen i den op- tiska axelns riktning på grund inställning av brännpunkten --- Aif, avståndet mellan de högra och vänstra foto- graferingslinsernas optiska axlar --- Pl, avståndet mellan de högra och vänstra bildernas centra --- Pf, avståndet mellan centra hos bilderna på ett föremål på brännpunktsavstånd ---Pi1, fotograferingslinsens brännpunktsav- stånd f = 36 (mm), och avståndet mellan de högra och vänstra bildernas centra Pf = avståndet mellan per- foreringar i filmen x 14 = 4,735 x 14 = 66,29 (mm) När avståndet L till föremålet är inñnit, faller ljus från en infinit punkt in paral- lellt med de högra och vänstra fotograferingslinsernas 1OR och 1OL optiska ax- lar. Därför kommer de högra och vänstra fotograferingslinsernas fotograferings- områden i överensstämmelse med varandra vid ett avstånd Plmæ, (66,29 mm), vid vilket avståndet mellan de högra och vänstra fotograferingslinsernas optiska axlar blir lika med avståndet Pf mellan de högra och vänstra bildernas centra.

Avståndet Pl mellan de högra och vänstra fotograferingslinsernas optiska axlar beräknas med hänsyn till att linsens förflyttning i den optiska axelns riktning Aif = f2/ (L - f), projiceringsförstoring av linsen r = (Aif + f) / L = Aif/ f, Pl = Pi1/(l+ r), vilket ger att Aif= 362/(500 - 36) = 2,793l (mm), r = 2,7931/36 = 0,07759, om fotograferingslinsens kortaste fotograferingsavstånd är 500 mm.

Det avstånd mellan de optiska axlar vid vilket de högra och vänstra fotograferings- linsernas fotograferingsområden kommer i överensstärnmelse med varandra på detta fotograferingsavstånd, dvs. avståndet PLmin, vid vilket avståndet Pil mellan centra hos bilderna på föremålet på det kortaste brännpunktsavståndet kommer i överensstämmelse med avståndet Pf (66,29 mm) mellan de högra och vänstra bil- dernas centra, ges genom Plmin = 66,29/(1 + 0,07759) = 61,517 (mm) Därför kan bildförlusten halveras på både ett långt och ett kort avstånd inom ett intervall för justering av brännpunkten om avståndet mellan de optiska axlarna bringas till i närheten av ett mellanliggande värde ((66,29 + 61,517)/2 = 63,9 mm) mellan det avstånd på 66,29 mm vid vilket de högra och vänstra fotograferingslin- sernas fotograferingsområden kommer i överensstämmelse med varandra vid en inñnit punkt och det avstånd på 61,517 mm vid vilket de högra och vänstra foto- '521 7535 graferingslinsernas fotograferingsavstånd kommer i överensstämmelse med var- andra på det kortaste fotograferingsavståndet. Här behöver inte avståndet mellan de optiska axlarna strikt bringas till ett mellanliggande värde, utan det kan med frihet sättas i närheten av det mellanliggande värdet. När avståndet mellan de op- tiska axlarna sätts så att det är större än det mellanliggande värdet, minskar bild- förlusten då man fotograferar föremålet på ett längre avstånd, men ökar det när man fotograferar föremålet på ett kort avstånd. Omvänt, när avståndet mellan de optiska axlarna är något mindre än det mellanliggande värdet, så minskar bildför- lusten när man fotograferar föremålet på ett kort avstånd men ökar det när man fotograferar föremålet på ett större avstånd.

Fig. 4 och 5 är diagram som visar en tredimensionell bild av en stereodiaram. Om avståndet mellan centra hos stereodiaramens 1 högra och vänstra fönster 4L och 4R anges med Pf och avståndet mellan centra hos bilderna på ett föremål vid en infinit punkt på de högra och vänstra bilderna anges med Pi, gäller att Pf = Pi i ñg. 4. Följaktligen framträder bilderna av föremålet och stereofönstret IW (imaginärt fönster som tycks vara ett fönster när de högra och vänstra fönstren smälter sam- man i den tredimensionella vyn) vid en inñnit punkt. En person kommer att känna det som naturligt om stereofönstret IW syns på ett avstånd som ligger närmare än bilderna av föremålet, på samma sätt som en person betraktar ett sceneri utomhus genom ett husfönster, men kommer att känna det onaturligt om stereofönstret IW syns vid en infinit punkt.

Fig. 5 illustrerar ett läge där avståndet Pi mellan centra hos de högra och vänstra bilderna av föremålet har breddats så att det är större än avståndet Pfmellan de högra och vänstra fönstrens centra, dvs. Pf < Pi för att korrigera parallaxen. Ste- reofönstret IW ses i ett smalt intervall då skillnaden mellan Pf och Pi Ökar. Emeller- tid sätts en begränsning på ökningen av avståndet Pi mellan centra hos de högra och vänstra bilderna av föremålet vid en infinit punkt, dvs. Pi = Pf + 1,2 (mm) som störst. En ökning av avståndet Pi utöver den ovannämnda gränsen orsakar en skönhetsfläck på grund av en sammanslutningsvinkel för de två ögonen. 521 '735 10 Genom minskning av avståndet P1 mellan de optiska axlarna hos de högra och vänstra fotograferingslinserna hos stereokameran så att det är mer än 1,2 mm kortare än det avstånd mellan de optiska axlarna vid vilket de högra och vänstra fotograferingslinsemas fotograferingsområden kommer i överensstämmelse med varandra vid en infinit punkt (avståndet Pf mellan de högra och vänstra bildernas centra) minskas avståndet Pi1 mellan centra hos bilderna på de högra och vänstra bilderna av föremålet vid en infinit punkt vid tidpunkten för fotografering av en bild med 1,2 mm från avståndet Pf mellan de högra och vänstra bildernas centra (bil- derna av föremålet vid en infinit punkt blir Pi1 = Pl).

Den bild som fotograferas är en inverterad bild med högersidan åt vänster och upp och ned. När filmerna vrids l80° och monteras i läge för en uppställd vy på stereo- diaramen, ökas avståndet Pi mellan centra hos de högra och vänstra bilderna av föremålet med mer än 1,2 mm, såsom visas i fig. 5, varigenom parallaxen korrigeras och stereofönstret syns närmare än ungefär 2 meter.

Under de förhållanden där avståndet är Pf = 66,29 mm mellan de högra och vänstra bildernas centra och fotograferingslinsens kortaste fotograferingsavstånd är 500 mm, såsom beskrivits ovan, kan därför bildförlusten minskas så att den är mindre än den hos en konventionell stereokamera, förutsatt att avståndet Pl mellan de högra och vänstra fotograferingslinsernas optiska axlar är satt så att det ligger inom ett intervall av 61,517 < Pl < (66,29 - 1,2) (mm).

Hos den ovannämnda stereokameran minskas bildförlusterna genom användande av en stereodiaram som har en i förväg bestämd fönsterbredd. Genom att använda stereodiaramar som har olika typer av fönsterbredder kan emellertid bildförlusten minimeras för varje fotograferingsavstånd.

Om i fig. 6 till exempel avståndet mellan de högra och vänstra bildernas centra Pf = 66,29 mm, fotograferingslinsens brännpunktsavstånd f = 36 mm avståndet till stereofönstret vid fotografering av ett föremål vid en infinit punkt LW = 2500 mm, ll gäller att avståndet Pl mellan de högra och vänstra fotograferingslinsernas lOR och lOL optiska axlar upprätthåller ett förhållande, linsens projiceringsförstoring r = Aif/ f = (Aif + fl/L, Pl = Pf/(1 + r).

Eftersom Aif = O vid fotografering av föremålet vid en infinit punkt gäller att Pl = Pf/(1 + r) = 66,29/(1 + 36/2500) = 65,349 (mm) Om brännpunkten justeras till en infinit punkt under dessa förhållanden, blir avståndet Pil mellan centra för de högra och vänstra bilderna av föremålet vid ett fotograferingsavstånd av 2,5 m 66,29 mm, vilket är lika med avståndet Pf mellan de högra och vänstra bildernas centra. Därför syns den vy som är foto- graferad på ett avstånd av 2,5 m på ett avstånd som är lika med när stereo- fönstret är placerat på ett avstånd av 2,5 m, och den fotograferade vyn längre bort än 2,5 m syns längre bort än stereofönstret.

När de högra och vänstra fotograferingslinserna lOR och lOL förflyttas framåt utmed sina optiska axlar för att bringa brännpunkten på ett föremål på ett kort avstånd, blir avståndet mellan centra hos bilderna på en kropp vid bränn- punktsavståndet Pi1, vilket är större än Pf, och förskjutningen av filmerna för korrigeringen av parallaxen vid tidpunkten för montering av filmerna på stereo- diaramen blir (P11 - Pi) / 2 för en film.

Därför måste stereodiaramens fönsterbredd minskas så att den är mindre än bredden Pf hos filmernas bilder med en mängd (Pii - Pi), för att maskera yttersi- dorna (innersidorna i fig. 6) hos filmernas bilder och så att kanterna på bilder- nas insida inte framträder i fönstren. När t.ex. (Pi1 - Pi) / 2 är 0,25 mm är storle- ken på minskningen av bredden hos stereodiaramens fönster 0,5 mm.

Om fotograferingslinsernas lOR och lOL projiceringsförstoring är angiven med r, minskas det brännpunktsavstånd L vid vilket stereofönstret IW syns på ett av- 12 stånd som är lika med avståndet till föremålet, under det förhållande där stere- odiaramens fönsterbredd minskas med 0,5 mm, med värdet r = (P11 - Pl)/Pl Aif= fx r L = (Aif+ fl/r.

Om nu minskningen av fönstrens bredd anges med RW, gäller att r =(Pi1- P1)/Pl = (Pf+ RW - Pl)/Pl.

Om RW = 9,5, gäller att r = (66,29 + 0,5 - 65,349)/65,349 = 0,022051 Aif = 36 x 0,022051 = 0,79383 L = (0,079383 + 36)/0,02205l = 1669 (mm) När de filmer som använts för fotografering med hjälp av den ovannämnda ste- reokameran monteras på den stereodiaram som har en fönsterbredd som är 0,5 mm smalare än bredden hos filmernas bilder och förskjuts i maximal ut- sträckning, dvs. när filmerna monteras genom att de vertikala kanterna på insi- dorna hos filmernas bilder bringas i överensstämmelse med de vertikala kanter- na på insidorna hos diaramens fönster, kan stereofönstret ses på ett avstånd som är lika med det till bilden av föremålet på ett avstånd av 1669 mm.

När minskningen av fönstrens bredd är RW = 1 mm, gäller att r = (66,29 + 1,0 - 65,349)/65,349 = 0,0297O Aif = 36 x 0,0297O = l,O692 L = (l,O692 + 36)/0,0297O = 1248 (mm), och stereofönstret syns på ett avstånd som är lika med det till bilden av före- målet på ett avstånd på 1248 mm. 13 Därför bör de filmer, som fångar föremålet på ett avstånd längre bort än 2500 mm under användande av en stereokamera, som har ett avstånd mellan de optiska axlarna på 65,349 mm, monteras på en stereodiaram som har en fönsterbredd som är lika med bildbredden, och de filmer som fångar upp före- målet på ett avstånd av 2499 mm till 1669 mm bör monteras på en stereodia- ram vars fönsterbredd är minskad med 0,5 mm, och de filmer som tar upp fö- remålet på ett avstånd av från 1698 mm till l248 mm bör monteras på en ste- reodiaram vars fönsterbredd är minskad med 1 mm. Då korrigeras parallax- egenskapen, och föremålet på ett brännpunktsavstånd syns längre bort än ste- reofönstret.

En tabell enligt fig. 7 illustrerar stereodiaramarna för sju olika fall vid vilka bredden på stereodiaramens fönster minskas, med början från 32 mm och med ett steg av 0,5 mm, i förhållande till fotograferingsavstånden hos en stereokame- ra som har det ovannämnda avståndet mellan de optiska axlarna, för att passa med den stereokamera, hos vilken fotograferingsfönsterbredden är 32 mm.

Om filmerna monteras genom att man utifrån de sju stegen av stereodiaramar väljer en stereodiaram som motsvarar fotograferingsavståndet blir bildförlusten minimal, men det blir nödvändigt att säkerställa fotograferingsavståndet för fil- mernas bilder vid selektering av stereodiaramen. Detta problem kan lösas ge- nom tillhandahållande av en stereokamera med ett medel för registrering av data relaterade till fotograferingsavståndet utanför filmernas bilder.

Fig. 8 illustrerar ett tillstånd där en bakre förslutning är borttagen från stereo- kameran ll. Liksom hos en ordinär kamera är en ñlm av 135-typ insatt i en patronladdningskammare 12 vid den vänstra änden av kroppen, och en ände av l35-typsfilmen är förankrad vid en ñlmupptagningsaxel 13 vid den högra änden för upptagning av filmen på ñlmupptagningsaxeln 13. Ett par av högra och vänstra fotograferingsfönster 14R och l4L är anordnade mellan patronladd- ningskammaren 12 och filmupptagningsaxeln 13. «521 755 14 Nummerregistreringsenheter 15L och l5R är anordnade över fotograferings- fönstren l4L och l4R för att registrera ett rarnnummer, och högra och vänstra diskrimineringstecken på filmerna utanför bilderna. En avståndsdataregistre- ringsenhet 16 är anordnad under det vänstra fotograferingsfönstret 14L för att registrera data relaterade till fotograferingsavståndet, baserat på mängden ju- stering av brännpunkterna för fotograferingslinserna lOL och lOR. Dessutom är indexregistreringsenheter l7L och 17R anordnade på de vänstra sidorna på fo- tograferingsfönstren 14L och l4R för att registrera vertikala linjer som tjänar som mål för kapning av gapen mellan filmernas bilder.

Registreringsenhetema 15, 16 och 17 exponerar filmerna för linjerna och teck- nen genom användande av ljusdioder som sänder ljus och är kopplade till blän- daren. Liksom en allmän datumregistreringsanordning kan de vara anordnade på det bakre locket på stereokameran för att exponera filmerna för ljus från den bakre ytan.

Data relaterade till fotograferingsavstånden kan härledas utifrån mängden av framföring av fotograferingslinserna genom tillhandahållande av en elektrisk positionsdetektor (icke visad) för detektering av mängden av framföring av foto- graferingslinserna 1OL och lOR, eller, i fallet med en stereokamera med auto- matisk fokusering, utifrån avståndsmätdata uppmätta av en avståndsmätkrets.

Ett lednummer (#0, #1, ---, #6) hos en stereodiaram som motsvarar data för ett fotograferingsavstånd funnet i jämförelsetabellen enligt fig. 7 registreras på fil- merna. Konkret indikeras lednumret genom antalet vertikala linjer, och de ver- tikala linjerna med ett nummer som överensstämmer med lednumret registre- faS.

Fig. 9 visar en filmremsa F använd för fotografering medelst stereokameran 11.

Ramnumren Nf registreras på kanten av den övre sidan hos bilderna i ordning- en lR, 2R, 1L, 2L, ---. På den nedre sidans kant indikeras lednummer på stere- odiaramen som motsvarar fotograferingsavstånden, under användning av noll till sex stycken vertikala linjer Lg. På gapen mellan bilderna på filmen registre- ras mål för kapning av filmen samt vertikala linjer Lc som tjänar som positione- 15 ringsindex i anordningen för detektering av parallaxkorrigeringsmängden, vilket kommer att beskrivas sedan.

De bilder som projiceras på filmen via stereokamerans 1 1 linser kastas om upp och ned och med höger sida åt vänster sett från kamerans baksideyta. Filmerna monteras därför på stereodiaramen vridna 180° för att skapa en riktig vy. När de är monterade är därför ramnumret positionerat på den nedre kanten och av- ståndsdata är positionerade på den övre kanten. Emellertid föreligger ingen be- gränsning avseende dessa positioner.

Fig. 10 visar en stereodiaram sammansatt av en basram 21 och en täckram 22.

Högra och vänstra fönster 23R, 23L och 24R, 24L är bildade i basramen 21 och i täckramen 22, vilka är erhållna genom formsprutning av ett harts. Ett avstånd mellan fönstren 23R och 23L och mellan fönstren 24R och 24L är satt till un- gefär 63 mm, vilket är i stort sett avståndet mellan tvâ ögon hos en människa.

Den vertikala och laterala storleken på fönstren 23R, 23L, 24R, 24L är 24 x 32 (mm), vilket är samma som storleken på fotograferingsfönstren hos ste- reokameran 1 1, vilket gör det möjligt att se hela filmernas bilder.

Cylíndriska tappar 25 är anordnade vid övre, nedre, högra och vänstra positio- ner vid vart och ett av fönstren 23R, 23L på basramen 21. Avståndet mellan de övre och nedre tapparna 25 är samma som filmens F bredd i uppåt-nedåtrikt- ningen. När filmen F förs in mellan de övre och nedre positioneringstapparna 25 kommer centra hos basramens 21 fönster 23R och 23L i uppåt-nedåtriktningen i överensstämmelse med centra hos filmernas F bilder i uppåt-nedåtriktningen.

I tåckramen 22 är tapphål 26 anordnade vid positioner som är symmetriska med tapparna 25 på basramen 21. Genom att passa in tapparna 25 i tapphålen 26 kopplas basramen 21 och täckramen 22 samman.

Vid fyra hörn som omger fönstren 23R, 23L hos basramen 21 bildas utbukt- ningar genom användning av en utbuktningsformningsanordning som kommer att beskrivas senare, vilka utbuktningar är ägnade för ingrepp med perforering- 521 755 16 ar på filmerna. För att undvika interferens med de utbuktningar som är bildade på basramen 21 förekommer därför urtagna partier 27R, 27L i den bakre ytan (den som kommer i kontakt med basramen) vid fyra hörn som omger fönstren 24R, 24L på täckramen 22.

Ett spårförsett ledparti 22a är bildat i den vertikala riktningen vid täckramens 22 centrum i höger-vänsterriktningen, så att tåckramen 22 kan vikas vid cent- ret. Filmerna placeras på basramens 2 1 högra och vänstra fönster. Den vänstra delen av den vid centret vikta täckramen 22 läggs på denna så att positione- ringstapparna 25 passar in i tapphålen 26. Därefter bringas täckramens 22 högra parti på samma sätt att passas in på basramen 2 1 för att därigenom koppla basramen 21 samman med täckramen 22.

I den ovannämnda stereodiaramen justeras fönstrens bredd genom användning av en inramningsmask 31 som visas i ñg. 11. Inramningsmasken 31 bildas ge- nom stansning av ett fönster 31a i ett ljusavskärmande material, såsom papper eller en svart hartsfilm, och har en bredd i uppåt-nedåtriktningen, som är större än filmens bredd samt har hål 31b vid högra och vänstra ändar på de övre och nedre sidorna för ingrepp med den i fig. 10 visade basramens 21 tappar 25. Med hänvisning till fig. 11 perforeras rektangulära hål 31c vid fyra hörn hos fönstren 31a hos varje inramningsmask 3 1. De fyra hålen 31c placeras vid positioner som motsvarar de urtagna partierna 27 R och 27L i den i ñg. 10(b) visade täck- ramen 22 för att undvika interferens med de på basramen 21 bildade utbukt- ningarna P med hjälp av en ramformningsanordning 11 1, som kommer att be- skrivas senare.

Fig. 11 visar tre typer av inramningsmasker 31, dvs.#1, #2 och#5, vilka har oli- ka fönsterbredder. I praktiken förekommer emellertid sex olika typer (#1 till #6) av inramningsmasker 31, och fönsterbredderna hos dessa sex typer av inram- ningsmasker 31 motsvarar fönsterbredderna hos lednumren #1 till #6 i ñg. 7.

Fönstret 31a hos varje inramningsmask 31 har en fast centralposition, och av- ståndet mellan centra hos de högra och vänstra inramningsmaskemas 31 föns- . ) , ,.. .l . . , . , , . . .. 17 ter 3 la förblir konstant oberoende av lednumret hos de på basramen 21 monte- rade inramningsmaskerna 3 1.

Operationen för montering av filmerna på stereodiaramen kan utföras korrekt genom användning av en anordning 41 för detektering av parallaxkorrigerings- mängden, visad i ñg. 12.

Anordningen 41 för detektering av parallaxkorrigeringsmängden inkluderar hög- ra och vänstra optiska system, som innefattar projiceringslinser 42R, 42L, foku- seringsplåtar 43R, 43L, vilka har kollimeringsmönster, och okular 44R, 44L, ett huvudslidorgan 46, som är anordnat vid en mellanliggande position i fram- och tillbakariktningen hos ramen 45 tillåts glida i projiceringslinsernas 42L, 42R op- tiska axlars riktning. Högra och vänstra lateralslidorgan 47R, 47L, som är mon- terade på huvudslidorganet 46, tillåts att fritt glida i den laterala riktningen, och projiceringslinscrna 42R och 42L separat monterade på de högra och vänstra laterala slidorganen 47 R och 47L.

Huvudslidorganet bringas att glida fram och tillbaka på en projiceringsförsto- ringsjusteringskarn 48, som drivs av en motor (icke visad). En kam 49 för ju- stering av avståndet mellan de optiska axlama och klämd mellan de högra och vänstra laterala slidorganen 47R och 47 L är sammansatt av två kamstycken med samma form, vilka är fästade på en axel 50 och fasförskjutna med 180° i förhållande till varandra. De högra och vänstra laterala slidorganen 47R och 47 L skjuts av en fjäder på kammen 49 för justering av avståndet mellan de op- tiska axlarna. När en knopp (icke visad) som är fästad mot kammens 40 axel 50 för justering av avståndet mellan de optiska axlarna vrids, ökar eller minskar gapet mellan de högra och vänstra laterala slidorganen 47R och 47L, vilket gör det möjligt att justera avståndet mellan de högra och vänstra projiceringslinser- nas 42R och 42L optiska axlar.

En ñlmhållare 51, som är säkrad mot en bakre del av ramen 45, styr stereofoto- grafiets filmremsa efter framkallning, och ett par stereofotografibilder exponeras genom de högra och vänstra fönstren 52R och 52L. En lampa 53 är anordnad vid baksidan av ñlmhällaren 5 1. Bilder på filmerna i de högra och vänstra fönst- ren 52R och 52L hos filmhällaren 51 fokuseras på fokuseringsplåtarna 43R och 43L medelst projiceringslinser 42R och42L, så att stereofotografiet kan betrak- tas i tredimensionell form genom de högra och vänstra okularen 44R och 44L.

En bildsensor 54 (t.ex. CCD-vysensor, positionssensitiv detektor som använder en fotodiod etc.) är anordnad under filmhällarens 51 vänstra fönster 52L för att läsa de avståndsdata som är registrerade under filmens vänstra bild. En styr- enhet (icke visad) förflyttar huvudslidorganet 46 genom styrning av en motor som driver en kam för justering av projiceringsförstoríngen, i syfte att ställa in en projiceringsförstoring som motsvarar nämnda avständsdata.

En tabell enligt fig. 13 visar projiceringsförstoringar när fokuseringsplàtens late- rala bredd är lika med filmens bildbredd. Till exempel är projiceringsförstoring- en för inramningsmasken #2 1,03226, vid vilken den projicerade bildens bredd är 3303226 och ökar med 0,516 mm åt höger och vänster bortom fokuserings- plåten. Detta är samma maskeringsförhållande som när den bild som har en la- teral bredd på 32 mm maskeras med inramningsmasken #2, vilken har en late- ral bredd av 31 mm.

I en struktur hos vilken projiceringsförstoringen ändras genom förflyttning av enbart projiceringslinserna och där man säkrar fokuseringsplätarna och film- hållaren kan precisionen hos brännpunkten enkelt bibehållas över hela inter- vallet om projiceringsförstoringen vid en tidpunkt sätts till en mellanliggande punkt inom intervallet för justering av projiceringsförstoringen. Fig. 14 är en tabell över när projiceringsförstoringen vid en tidpunkt sätts till en mellanlig- gande punkt inom intervallet för justering av projiceringsförstoringen, dvs. när projiceringsförstoringen för #3 sätts vid en tidpunkt. Såsom visas är t.ex. proji- ceringsförstoringen för #0 095313. Bredden hos den i praktiken projicerade bilden är 30,500 mm. Om den laterala bredden hos fokuseringsplåten sätts till 30,500 mm, blir därför mängden av maskering av bilderna på de filmer #0 som är projicerade på fokuseringsplätarna noll. Projiceringsförstoringen för t.ex. #3 är 1,0, och bredden hos den projicerade bilden blir 32,00 mm och sträcker sig 521 755 i' . 19 åt höger och vänster med 0,75 mm bortom fokuseringsplåtarna. Detta år sam- ma sak som när den bild som har en lateral bredd av 32 mm maskeras med in- ramningsmasken #3, vilken har en lateral bredd av 30,5 mm enligt tabellen i fig. 13.

Mängden av maskering av bilderna blir som störst vid bägge ändar av fotografe- ringsavståndsområdet istället för vid en mittpunkt hos fotograferingsavstånds- området i den förstnämnda stereokameran, hos vilken avståndet mellan de hög- ra och vänstra fotograferingslinsernas optiska axlar är satt att vara nära halv- vägs mellan det avstånd som är lika med ett avstånd mellan de högra och vänst- ra fotograferade bildernas centra och det avstånd mellan de optiska axlarna vid vilket de högra och vänstra fotograferingslinsernas fotograferingsområden kom- mer i överensstämmelse med varandra vid det kortaste fotograferingsavståndet, och i den stereokamera i vilken avståndet mellan de högra och vänstra fokuse- ringslinsernas optiska axlar är satt att ligga i ett område mellan ett avstånd som är 1,2 mm kortare än avståndet mellan de högra och vänstra fotograferade bil- dernas centra och det avstånd mellan de optiska axlarna vid vilket de högra och vänstra fotograferingslinsernas fotograferingsområden kommer i överensstäm- melse med varandra vid det kortaste fotograferingsavståndet.

En tabell enligt fig. 15 är visad för jämförelse av lednumren hos inramnings- maskerna och projiceringsförstoringarna hos en stereokamera, i vilken avstån- det mellan de högra och vänstra fotograferingslinsernas optiska axlar är satt att vara i stort sett halvvägs mellan det avstånd som är lika med ett avstånd mellan de högra och vänstra fotograferade bildernas centra och det avstånd mellan de optiska axlarna vid vilket de högra och vänstra fotograferingslinsernas fotografe- ringsområden kommer i överensstämmelse med varandra vid det kortaste foto- graferingsavståndet. Vid en mellanliggande punkt i intervallet för justering av brännpunkten fordras, såsom visas, ej någon maskering (#0) av inramnings- masken, och inramningsmaskernas nummer ökar allt eftersom de separerar iväg från denna. I denna stereokamera kan därför det lednummer som är regi- strerat på filmen motsvaras av fotograferingsavståndet och projiceringsförsto- ringen hos denna tabell.

Fig. 16 år en vy bakifrån av när en fokuseringsplåthållare 55 betraktas från pro- jiceringslinsernas 42R och 42L sida. Kollimeringsmönster CP som företrädesvis innefattar vertikala linjer är bildade på de högra och vänstra fokuseringsplåtar- na 43R och 43L. Vysensorer 56R och 56L för detekteríng av positionerna hos perforeringar i filmen år anordnade under fokuseringsplattoma 43R och 43L.

Ett litet fönster 57 är bildat vid den inre kanten hos den vänstra fokuserings- plåten 43L (höger på ritningen).

Med hänvisning till fig. 17 år små fönster 58 och 59 bildade vid ett övre vänstra parti och ett nedre vänstra parti hos ñlmhållarens 51 vänstra fönster 52L, och det nedre lilla fönstret 59 är försett med ett glas på vilket en referenslinje som tjänar som ett index för positionering av filmen är inskriven. En bild i det nedre lilla fönstret 59 projiceras på det övre lilla fönstret 57 hos fokuseringsplåthålla- ren 55. Om referenslinjen hos ñlmhållarens 51 nedre lilla fönster 59 bringas i överensstämmelse med positioneringsindexlinjen som år registrerad på filmen under observation av vyn på det lilla fönstret 57, kommer filmernas bilder i strikt överensstämmelse med positionerna hos hållarens 51 fönster 52R och 52L.

När filmen skall matas av en motor kan en vysensor anordnas i filmhållarens 51 nedre lilla fönster 59, och operationen för matning av filmen kan styras baserat på vydata, som detekteras av vysensorn, i syfte att automatiskt bringa referens- linjen i överensstämmelse med positioneringsindexlinjen.

Perforeringar hos filmerna projiceras på vysensorerna 56R och56L, vilka är an- ordnade vid nedre partier hos fokuseringsplåthållaren 55, så att vysensorerna 56R och 56L kan scanna projicerade vyer av perforeringar i horisontalriktning- C11.

Till exempel utförs scanningen utåt från en position som betraktas som ett gap mellan bilderna alldeles på insidan om positionerna för inre vertikala ramar hos de högra och vänstra fokuseringsplåtarna 43R och 43L. Om positionen för på- börjande av scanningen är positionen för en perforering, är utsignalema från 521 755 21 vysensorerna 56R och 56L av en vit nivå på grund av ljus som passerar genom perforeringarna och ändras sedan till en svart nivå när perforeringarna passerar förbi. När positionen för påbörjande av scanningen är en position för ett gap mellan perforeringarna, har utsignalerna från vysensorerna 56R och 56L en svart nivå, vilken sedan ändras till den vita nivån när perforeringarna anländer och därefter ändras tillbaka till svart nivå när perforeringarna passerar bort. I vilket fall som helst är en punkt, vid vilken utsignalnivåerna hos vysensorema 56R och 56L ändras från den vita nivån till den svarta nivån en innerkant hos perforeringen vid en ände när filmen kapas in i en ram, och denna position de- tekteras. Positionerna för perforeringar projicerade på fokuseringsplåtarna 43R och 43L ändrar sig i beroende av projiceringsförstoringen och skiljer sig från de absoluta positionerna för perforeringar med hänsyn till de verkliga bilderna hos filmerna. Därför delar styrenheten upp förekommande positionsdata (avstånd från fokuseringsplätens centrum till en position där en perforering detekteras) med projiceringsförstoríngen vid detta tillfälle för att beräkna data för den verk- liga perforeringspositionen, och lagrar dessa data i minnet.

Olika filmer som nu finns tillgängliga har markeringar såsom ramnummer regi- strerade på de Övre och nedre kanterna hos filmerna, och den endimensionella linjesensorn kan eventuellt inte vara i stånd att skilja ramnumren från perfore- ringarna. Denna sammanblandning avhjälps emellertid om ett tvådimensionellt bildmönster som scannas av sensorn för tvådimensionella områden utmed per- foreringarna analyseras av en mönsterigenkänningsprocessenhet för att urskilja perforeringsmönstret från mönster relaterade till andra markeringar.

Om positioneringen av filmernas bilder och filmhållarens 51 fönster 52R och 52L såsom ovan beskrivits åstadkommes antingen manuellt eller automatiskt, och bilderna på de högra och vänstra fokuseringsplätarna 43R och 43L betrak- tas tredimensionellt i ett tillstånd där projiceringsförstoringen automatiskt styrs baserat på data avseende fotograferingsavstånd registrerade på filmerna, kan en stereobild observeras, vilken har en bildmaskeringsfaktor som är samma som den när filmerna är monterade på stereodiaramen under användande av en in- 521 755 22 ramningsmask 31 som har en fönsterbredd som motsvarar fotograferingsav- ståndets data.

I detta tillstånd har emellertid både de högra och vänstra sidorna hos filmernas bilder maskerats, och förskjutningen av bilderna i den laterala riktningen måste justeras för att korrigera parallaxen. Därför justeras förskjutningen genom ju- stering av gapet mellan de högra och vänstra projiceringslinserna 42R och 42L genom manuell vridning av kammen 49 för justering av avståndet mellan de op- tiska axlarna, som är lokaliserad mellan de högra och vänstra laterala slidorga- nen 47R och 47L, som visas i fig. 12.

När gapet mellan de högra och vänstra projiceringslinserna 42R och 42L ökas, förskjuts den projicerade bilden utåt. När gapet mellan de högra och vänstra projiceringslinserna 42R och 42L minskas förskjuts å andra sidan den projice- rade bilden inåt, och ett tillstånd där parallaxen är korrigerad kan observeras.

När förskjutningen justeras under observation av bilden på fokuseringsplåtarna 43R och 43L genom okularen 44R och 44L, varierar perspektivkänslan hos kol- limeringsmönstret hos fokuseringsplåtarna 43R, 43L och hos den tredimensio- nella bilden. Ett tillstånd vid vilket stereobilden syns i samma plan som kollime- ringsmönstret eller bakom kollimeringsmönstret är ett offset-tillstånd som bäst lämpas för stereofotografiet.

Om en beslutstangent (icke visad) på manöverpanelen trycks ned i ett läge där parallaxen är riktigt korrigerad, scannas perforeringarna av vysensorerna 56R och 56L, och data relaterade till positionerna hos perforeríngarna och ramnum- ret förs in i styrenhetens minne och lagras i detta.

I fallet med en film som tar en bild på ett föremål på ett avstånd som är mycket närmare än ett föremål vid brännpunkten, är korrigeringen ofta inte tillräcklig trots att förskjutningen justeras upp till dess gräns med en bildmaskerings- mängd av en projiceringsförstoring (#0, ---, #6) som är automatiskt inställd ba- serat på fotograferingsavståndsdata. I ett sådant fall måste projiceringsförsto- 521 735 23 ringen ytterligare ökas för att öka maskeringsmängden. Därför måste mekanis- men vara så konstruerad att projiceringsförstoringen kan bytas stegvis genom valfri manövrering av mekanismen för justering av projiceringsförstoringen. När avståndet mellan de manuellt justerade projiceringslinsernas 42R och 42L op- tiska axlar överskrider en maximal gräns för projiceringsförstoring, vilken är automatiskt fastställd, kan detta faktum detekteras för att automatiskt öka pro- jiceringsförstoringen med ett steg.

Fig. 18 illustrerar en rambildningsanordning 111 för bildande av utbuktningar på basramen hos en stereodiaram gjord av ett termoplastharts, för att åstad- komma positioneringen i de högra och vänstra riktningarna hos filmerna.

En portalram 113 år anordnad på en bas 1 12 hos rambildningsanordningen 1 11, Y-skenor 1 14 är säkrade på portalramen 113, en elektromagnetisk induk- tionsvärrnare 115 är anordnade på den främre vänstra sidan om portalramen 1 13, och en rammatningsenhet 1 16 är anordnad på den främre högra sidan av portalramen 1 1 3.

En stämpelvagn 1 17 är monterad på Y-skenorna 1 14. En z-axelaktiverare 1 18 är monterad på ett frontparti hos stämpelvagnen 117, vilken är driven av en linjärservomotor (icke visad), och en stämpelhållare 19 är fästad mot en nedre ände hos en hejare 1 18a hos z-axelaktiveraren 1 18.

Fyra värmestämplar 120 av rundstång är fästade vid stämpelhållarens 1 19 ned- re yta, varvid ett avstånd mellan värmestämplarna 120 i x-axelriktningen (fram- och tillbakariktningen i ñg. 18) är lika med avståndet mellan en övre perforering och en nedre perforering hos en film av typ 135, och ett avstånd mellan värme- stämplarna 120 i y-axelriktningen (höger-vänsterriktningen i fig. 18) är något större än avståndet mellan perforeringarna vid de högra och vänstra ytterän- darna hos den film som är inkapad i ramen.

Ett upphissningsorgan 121 för en präglingsplatta är monterat på den högra än- den av portalramen 113, och en präglingsplatta 122 är monterad på upphiss- 521 735 24 ningsorganet för präglingsplattan. Hål 123 är bildade i präglingsplattan 122 vid fyra platser som motsvarar stämpelhållarens 1 19 fyra värmestämplar 120. Med hänvisning till fig. 19 är cirkulära urtagna partier 123a bildade i präglingsplat- tans 122 nedre yta, varvid de cirkulära urtagna partierna 123a är förskjutna från hålen 123 i riktning mot centrum i präglingsplattans 122 höger-vänster- riktning. Ett gap mellan de yttre perifera ytorna hos de högra och vänstra ur- tagna partiema 123a är lika med gapet mellan perforeringarna vid de högra och vänstra ytterändarna hos den film som är inkapad i en ram. Det är önskvärt att stämpelhållaren 119 och pråglingsplattan 122 är orda av ett material som har en liten utvidgningskoefñcient i syfte att förhindra dimensionsförändringar på grund av förändring av temperaturen, och att värmestämplarna är monterade på stämpelhållaren 119 via ett värmeisolerande stödorgan.

Rammatningsenheten 116 inkluderar en ramvagn 125 som är monterad på Y- skenorna 124 på dessas ovansida. En ramvagn 125 förskjuts av en linjärservo- motor (icke visad), och en styrenhet (icke visad) styr ramvagnens 125 Y-koordi- nater baserat pä positionsdata erhållna från anordningen 41 för detektering av parallaxkorrigeringsmängden. En ramhållarenhet 125a är anordnad på ram- vagnens 125 ovanyta och gör det möjligt för stereodiaramens basram 2 1 att sät- tas på plats och säkras i ramhällarpartiet 125a.

När stämpelvagnen 1 17 förflyttas till den vänstra änden av förflyttningsområdet för att sänka stämpelhållaren 119, förs de fyra värmestämplarna 120 in i hälen vid fyra platser i den övre ytan hos den elektromagnetiska induktionsvärmaren 1 15, och värmestämplarna 120 värms upp genom den elektromagnetiska in- duktionen. Vidare förflyttas stämpelvagnen 117 åt höger under kontroll av mat- ningsmängden, så att stämpelhållarens 119 fyra värmestämplar 120 stannar vid en position där de kommer i överensstämmelse med hålen 123 vid de fyra platserna på präglingsplattan 122. Efter stoppet sänks stämpelhällaren 119 så att värmestämplarnas 120 ändar förs in i präglingsplattans 122 hål 123.

Ramformningsanordningens 111 serie av operationer styrs av en styrenhet och skapar utbuktningar på basramen 2 1 baserat på positionsdata för perforeringar ~521 735 25 vid de högra och vänstra ytterändarna hos filmen, detekterade av anordningen 41 för detektering av parallaxkorrigeringsmångden.

Operationen skall nu beskrivas nedan. Först monteras stereodiaramens basram 21 på en ramhållarenhet l25a hos ramvagnen 125, och en formningsexekve- ringsinstruktion matas in. Därefter överförs perforeringsdata från detekterings- anordningen 41 till ramformningsanordningen 1 1 1, sänks stämpelvagnens 117 stämpelhållare 119 vid den vänstra änden, och förs värmestämplarna 120 in i den elektromagnetiska induktionsvärmarens 115 hål och värms upp i dessa.

Samtidigt driver styrenheten ramvagnen 125 baserat på nämnda perforerings- data till en position där de relativa positionerna för den övre präglingsplattans 122 hål 123 och basramens 21 vänstra fönster lO2L kommer i överensstäm- melse med de relativa positionema hos den vänstra bilden, som detekteras av detekteringsanordningen 41, och hos perforeringarna. Därefter sänker präg- lingsplatthissningsorganet 121 präglingsplattan 122 varigenom präglingsplattan 122 intimt anläggs mot basramens 21 vänstra fönster 23L, och präglingsplattan 122 positioneras och säkras vid en korrekt bearbetningsposition för basramens 21 vänstra fönster 23L. Därefter höjs den uppvärmda stämpeln 120 från den elektromagnetiska induktionsvärmaren 115 och därefter förflyttas stämpelvag- nen 117 åt höger och stannas vid en position lika med präglingsplattans 122 position. Stämpelhållaren 119 sänks därefter så att värmestämplarna 120 förs in i präglingsplattans 122 häl 123 och kommer i kontakt med basramen 21.

Därefter, såsom visas i fig. 20, smälts basramen 21 vid partier som kommer i kontakt med värmestämplarna 120 och det smälta hartset flödar in i de urtagna partierna 123a i präglingsplattan 122. Därefter, när stämpelhållaren 1 19 höjs, stelnar det smälta hartset då dess värme tas upp av präglingsplattan 122, och månskärformade utbuktningar P bildas såsom visas i fig. 21.

Därefter höjs präglingsplattan 122 för att förflytta ramvagnen 125 till en posi- tion där de fyra punkter vid vilka utbuktningarna hos basramens 21 högra fönster 23R skall formas kommer i överensstämmelse med hålen 123 i den övre präglingsplattan 122 på samma sätt som vid det steg där utbuktningarna bilda- 521 755 26 des i det vänstra fönstret 23L. Därefter sänks plattan 122 och bringas i tryck- kontakt med basramen 21, och stämpelhällaren 1 19 sänks för att bilda utbukt- ningar P vid fyra platser som omger basramens 2 1 högra fönster 23R på samma sätt som för det vänstra fönstret.

Fastän den inte är utritad, är en skrivare, såsom en bläckstråleskrivare, anord- nad nära rammatningsenheten 116 eller på ramformningsanordningens 1 ll bas 112 för att på basramen 21 skriva ut ett ramnummer och ett ledningsnum- mer för den inramningsmask som skall monteras på basramen 21, före eller efter utbuktningsformningssteget. Ramnumret behöver inte vara i form av lR eller lL för åtskiljande av R och L, utan kan endast vara ett numeriskt tecken.

Om positionen för utskrivning av ramnumret t.ex. bestäms att vara den centrala nedre delen av basramen, kan nummerriktningen avgöras från den position där numret skrivs ut, och 6 och 9 blandas inte ihop.

Ledningsnumret för inramningsmasken, uttryckt genom ett numeriskt tal, kom- mer felaktigt att läsas som ramnumret. När lednumret är #0, fordras ej någon maskering, och någon markering registreras inte. Om #1 registreras som A, #2 som B, #3 som C, ---, #6 som F, kan emellertid lednumren förstås på ett ögon- blick.

För att montera filmerna på basramen under bildande av utbuktningar P kapas filmerna vid en position motsvarande den vertikala linjen Lc, vilken är ett mål för kapning, och de placeras på basramens 21 fönster samtidigt som perfore- ringarna bringas i överensstämmelse med de högra, vänstra, övre och nedre ut- buktningarna P. När ett tecken för inramningsmasken uttrycks, läggs den in- ramningsmask 31 som har ett lednummer som motsvarar det uttryckta tecknet på på filmerna och positioneras med stöd av basramens 2 1 tappar 25. Därefter placeras täckramen 22 på basramen 21 för att monteras på denna i ett läge där förskjutningen av bilderna på filmerna är relativt lika med den förskjutning som detekteras av anordningen 41 för detektering av parallaxkorrigeringsmängden. 521 735 27 Hos den ovan beskrivna stereokameran enligt den föreliggande uppfinningen är avståndet mellan de högra och vänstra fotograferingslinsernas optiska axlar valt så att de högra och vänstra fotograferíngslinsernas fotograferingsområden kom- mer i överensstämmelse med varandra i ett mittenomräde inom intervallet för justering av brännpunkten, till skillnad från konventionella stereokameror.

Därför minskas icke överlappande områden mellan de högra och vänstra bilder- na så att bildförlusten halveras.

Det bör noteras att den föreliggande uppfinningen inte på något sätt är begrän- sad till det ovan beskrivna utföringsexemplet, utan kan modifieras på olika sätt inom den tekniska ramen för den föreliggande uppfinningen, och att uppfin- ningen inbegriper sådana modifieringar som en självklarhet.

Claims (6)

521 755 28 Patentkrav

1. Stereokamera försedd med högra och vänstra fotograferingslinser (1OR,1OL), kännetecknad av att avståndet (P1) mellan de högra och vänstra fo- tograferingslinsernas (lOR, 10L) optiska axlar är bestämt att ligga i ett område mellan ett avstånd som är 1,2 mm kortare än avståndet (Pi) mellan de vänstra och högra bildernas centra och ett avstånd (Plmin) mellan de optiska axlarna vid vilket de högra och vänstra fotograferingslinsernas (lOR, 10L) fotograferingsom- råden kommer till överensstämmelse med varandra vid det kortaste fotografe- ringsavståndet.

2. Stereokamera enligt krav 1, kännetecknad av att den är försedd med en optisk eller en magnetisk anordning (16) för registrering av data relaterade till brännpunktsavståndet vid bildtagningstillfället på en övre eller nedre del av bil- derna på filriierria (F) i stereokameran.

3. Stereokamera enligt krav 1, kännetecknad av att den är försedd med en anordning (16) för registrering av data relaterade till avståndet.

4. Stereokamera enligt krav 1, 2, 3 eller 4, kännetecknad av att den är försedd med en indexregistrerande anordning (17) för registrering av index för en vertikal linje (Lc) mellan de intilliggande bilderna på filmen (F) i stereokame- fan.

5. Stereokamera enligt krav 4, kännetecknad av att den innefattar en ñlmmatningsmekanism som är så anordnad att perforeringar är positionerade vid en position halvvägs mellan de närliggande bilderna på filmen (F) i stereo- kameran, och varvid nämnda indexlinje (Lc) är registrerad vid en position där den skär nämnda perforeringar.

6. Stereokamera enligt krav 1, 2, 3, 4eller 5, kännetecknad av att den in- nefattar en nummerregistreringsanordning (l5L,15R) som är anordnad för regi- strering av ett ramnummer och tecken för diskriminering av de högra och 5-21 735 29 vänstra bilderna på en övre del eller en nedre del hos bilderna på filmen (F) i stereokameran.