SE515887C2 - Sätt och anordning för effektförstärkarupprampning - Google Patents

Description

~.... 10 15 20 25 30 35 2 antal tillslag i ett FDMA-system är tillslags- och från- slagskraven pà effektförstärkaren inte speciellt stringen- ta. Om en sändare slås på snabbt uppstår en kortvarig stor bruspuls, men eftersom detta endast inträffar en gång under ett samtal påverkar det inte kommunikationssystemet i större utsträckning. Om effektförstärkaren slås på lång- samt uppstår det vidare en omärkbar lucka i konversationen i början av ett telefonsamtal. Dessa problem är endast olägenheter för användaren och inte problem som i väsent- lig utsträckning försämrar systemet.

I de nyligen föreslagna, digitala, cellulära radio- telefonsystemen har kraven på effektförstärkartillslag ökat dramatiskt. De nya systemen använder ett system för multipelöverföring genom tiddelning (pà engelska: time division multiple access communications system) eller TDMA-kommunikationssystem. I ett TDMA-kommunikationssystem delar 8 eller 16 radiotelefoner en enda 200 kHz bred kanal för sändning. Varje radiotelefon i en kanal tilldelas repetitivt en 577 us lång tidslucka. Under denna tidslucka rampar radiotelefonen upp (på engelska: "ramps up") effektförstärkaren till lämplig frekvens och effekt, sän- der önskade data och rampar ner ("ramps down") effektför- stärkaren för att inte störa eller interferera med de andra användarna som delar samma frekvens. Kraven för styrning av effektförstärkaren har sålunda ökat kraftigt.

Group Special Mobile-rekommendationerna (GSM-rekom- mendationerna) ETSI/PT-12 05.05 (4.2.2 och 4.5.2), mars 1991, utvecklades för att definiera ett digitalt radio- telefonkommunikationssystem. I dessa rekommendationer är man medveten om de ökade effektförstärkarkraven och man har definierat en tidsmask och en spektral frekvensmask, såsom visas i Fig 7 och 8, som all radiotelefonutrustning som används i systemet måste uppfylla. Specifikationerna angående tids- och frekvensmaskerna fordrar utveckling av en mycket jämn upprampning av effektförstärkaren och stringenta tidsrestriktioner. ua... 10 15 20 25 30 35 515 887 3 Utan dessa krav skulle digitala TDMA-kommunikations- system inte fungera. Om effektförstärkaren slås till för långsamt, till och med några få mikrosekunder, uppstår allvarliga skador på data som överförs mellan den fasta sändtagaren och radiotelefonen. Mycket snabbt tillslag av en effektförstärkare resulterar i stort spektrumbrus, som orsakar interferens med radiotelefoner på samma eller liknande frekvenser. Därför behövs en effektförstärkar- styrenhet, som rampar upp effektförstärkaren till den erfordrade effekten snabbt och jämnt utan att orsaka frekvensbruspuls eller att missa data.

Tidigare har en digital signalprocessor (DSP) använts tillsammans med en digital-analogomvandlare för åstad- kommande av den upprampning av effektförstärkaren som er- fordras av GSM-specifikationerna. Den spänning för auto- matisk utsignalstyrning (AOC-spänning, på engelska: Automatic Output Control voltage) som alstras av DSP:n matas in i en integrator, där den jämförs med utsignalen från en rf-effektdetektor. Skillnaden mellan AOC-signalen och detektorsignalen matas till styringången till effekt- förstärkarsystemet. Under ideala förhållanden kommer detta återkopplade effektförstärkarsystem att justera styrspän- ningen tills utsignalen från rf-styrdetektorn är lika med AOC-spänningen. Detta system är emellertid långt för ide- alt.

Två särdrag hos systemet leder till svårigheter att upprätthålla tids- och spektralfrekvensmaskerna. För det första har detektorn ett ändligt intervall i vilket den detekterar rf från förstärkarens utgång. Nedanför detta intervall matar detektorn ut en liten spänning, som inte korrelerar med förstärkarens effektändringar. Under dessa förhållanden är reglerslingan öppen och uteffekten på intet sätt korrelerad till AOC-spänningen. I själva verket kommer integratorn att tvinga sin utsignal till den maxi- mala negativa spänningen, eftersom detektorspänningen kommer att vara större än AOC-spänningen. För det andra har normalt exciteraren/effektförstärkaren ett tillslags- ..~.... 10 15 20 25 30 35 515 887 ¿u;¿;¿y§¿¿~ 4 tröskelvärde, som integratorn måste uppnå innan uppramp- ningsvågformen kan matas till förstärkaren.

När effektförstärkaren blir aktiv och detektorn följ- aktligen blir aktiv sluts reglerslingan på grund av bristerna i denna och försöker följa AOC-spänningen. Vid denna tidpunkt försöker reglerslingan att följa AOC- -spänningen på dess aktuella nivå. Detta kommer att resul- tera i en avvikelse från den spektrala frekvensmasken till följd av det snabba tillslaget av effektförstärkaren 401, som visas i Fig 4.

Därför finns det ett behov av en effektförstärkar- reglerslinga, som anpassar sig till varje individuell effektförstärkares behov och tillåter en snabb och jämn effektupprampning.

SAMMANFATTNING AV UPPFINNINGEN Föreliggande uppfinning omfattar en sändare, som innehåller förstärkningsorgan för förstärkning av en första signal och styrorgan för styrning av förstärknings- organen. Förstärkningsorganen har åtminstone två ingångar, åtminstone en utgång, ett aktivt tillstånd och ett inak- tivt tillstånd och svarar på en spänning hos en andra signal. Den första signalen har en effektnivà, en första frekvens och är kopplad till en första av de åtminstone två ingångarna till förstärkningsorganen.

Styrorganen innefattar: 1) organ för alstring av den andra signalen, vilka organ är kopplade till en andra av nämnda åtminstone två ingångar till förstärkningsorganen; 2) organ för alstring av en tredje signal, vilka organ svarar på det aktiva tillståndet hos förstärkningsorganen; 3) organ för bestämning av spänningsnivån hos den andra signalen, vilka organ är beroende av tillståndet hos den tredje signalen, varvid organen för förstärkning av den första signalen rampas upp till det aktiva tillståndet utan någon betydande frekvensbruspuls. o~.... l0 15 20 25 30 35 515 887 5 KORT BESKRIVNING AV RITNINGARNA Fig 1 är ett blockschema för ett radiotelefonkommuni- kationssystem i överensstämmelse med föreliggande uppfin- ning.

Fig 2 är ett blockschema för en effektförstärkare och motsvarande effektförstärkarstyrkrets i överensstämmelse med föreliggande uppfinning.

Fig 3 är ett diagram för effekten som funktion av tiden pà utgången fràn en effektförstärkare som beskrivs i "Bakgrund till uppfinningen".

Fig 4 är ett diagram för effekten som funktion av tiden och visar den önskade utsignalen från en effektför- stärkare och vàgformen från en effektförstärkare som inte använder föreliggande uppfinning.

Fig 5 är ett diagram för effekten som funktion av tiden för en effektförstärkarreglerslinga, som beskrivs i "Bakgrund till uppfinningen".

Fig 6A är ett kretsschema för en effektförstärkar- reglerkrets i överensstämmelse med föreliggande uppfin- ning.

Fig 6B är ett kretsschema för en alternativ ut- föringsform i överensstämmelse med föreliggande uppfin- ning.

Fig 7 är den GSM-tidmask som definieras av GSM-rekom- mendationen 05.05 (4.2.2).

Fig 8 är den GSM-spektralfrekvensmask som definieras av GSM-rekommendationen 05.05 (4.5.2).

BESKRIVNING AV EN FÖREDRAGEN UTFÖRINGSFORM Den häri visade uppfinningen kan användas i ett TDMA- -radiotelefonsystem, som visas i Fig 1. I ett radiotele- fonsystem finns en fast sändtagare 101, som sänder ut rf-signaler till portabla och mobila radiotelefoner, som finns inom ett geografiskt täckningsområde. En sådan tele- fon är den portabla radiotelefonen 103. Ett radiotelefon- system tilldelas ett frekvensband, inom vilket det tillåts sända. Frekvensbandet bryts upp i flera 200 kHz breda 10 15 20 25 30 35 515 887 :iir =ïï;1":;:; 6 kanaler. Varje kanal kan hantera kommunikation mellan sändtagaren 101 och upp till 8 radiotelefoner inom täck- ningsområdet. Varje radiotelefon tilldelas tidsluckor, i vilka den skall sända och motta information från sänd- tagaren 101. Varje tidslucka är ca 577 ps lång. Den por- tabla radiotelefonen 103, modell nr F19UVD0960AA, som finns tillgänglig från Motorola, Inc., innefattar en sän- dare 107, en mottagare 109 och en digital signalprocessor (DSP) 111, såsom DSP 56000, som finns tillgänglig från Motorola, Inc. Ett flertal signaler sänds mellan DSP:n 111 och sändaren 107 på flerfaldiga signalledningar 113.

Sändaren 107 och sändtagaren 101 innehåller båda effektförstärkare med stringenta krav som definieras av the Group Special Mobile-rekommendationerna (GSM-rekommen- dationerna) ETSI/PT-12 05.05 (4.2.2 och 4.5.2), mars 1991.

Enligt specifikationerna krävs att varje sändare uppfyller en tidsmask enligt Fig 7 och en spektral frekvensmask en- ligt Fig 8. Antennen 105 används för att sända radiofrek- venta signaler till sändtagaren 101 och motta radiofrek- venta signaler från sändtagaren 101.

Vid mottagningen av signaler omvandlar en antenn 105 signalerna till elektriska, radiofrekventa signaler och överför signalerna till mottagaren 109. Mottagaren 109 demodulerar och omvandlar de elektriska, radiofrekventa signalerna till datasignaler, som kan användas av resten av den portabla radiotelefon 103.

Vid sändning av de radiofrekventa signalerna matar DSP:n 111 sändaren 107 med information som skall sändas och styr också information till sändaren 107 via signal- ledningarna 113. Sändaren 107 tar datana och omvandlar dem till elektriska, radiofrekventa signaler och ger de elek- triska, radiofrekventa signalerna lämplig effekt med an- vändning av effektförstärkaren. Antennen 105 tar därefter de elektriska, radiofrekventa signalerna och omvandlar dem till radiofrekventa signaler och sänder dem i luften till sändtagaren 101. ....... 10 15 20 25 30 35 515 887 7 Effektförstärkaren 203 och dess tillhörande styrorgan är placerade i sändaren 107 och de visas i blockschemat i Fig 2. Funktionen hos effektförstärkaren 203 är att ta in den radiofrekventa insignalen, som innehåller tal och data som skall sändas tillbaka till den fasta sändtagaren 101 och att förstärka rf-insignalerna till lämplig effektnivà för sändning. Exciteraren 205 är en inställbar effekt- förstärkare, som anpassar rf-insignalerna 209 till lämplig insignalnivà för effektförstärkaren 203.

Blockschemat i Fig 2 innehåller flera reglerslingor, däribland standardreglerslingan, upprampningsslingan och bottningsdetektorslingan för effektförstärkarna. Alla reglerslingorna utnyttjar kopplaren 201. Kopplaren 201 är en elektromagnetisk kopplare, som kopplar rf-utsignalerna in i reglerslingorna utan att orsaka alltför stor förlust hos RF-utsignalerna.

Detektorn 211 detekterar frameffektnivàn hos rf-ut- signalerna och skapar en effektnivàsignal 229, vars spän- ning svarar pà storleken hos frameffekten i rf-utsignaler- na. Detektorn 211 matar också ut en referenssignal 213.

Spänningen hos referenssignalen 213 svarar mot DC-offset- utsignalen från detektorn i frånvaro av aktivitet hos effektförstärkaren 203.

Effektförstärkarreglerslingan utnyttjar komparatorn 215 och DSP:n 223 förutom standardreglerslingan. Kompa- ratorn 215 matar utsignalen 227. Utsignalen 227 indikerar detektering av aktivitet hos effektförstärkaren 203 och exciteraren 205. Utsignalen 225 alstras av DSP:n 223 och används för att dra upp utsignalen 227. Utsignalen 225 är hög vid början av en tidslucka och sänks efter det att den önskade utsignalvàgformen 505 matas ut av DSP:n 223. Detta medför att utsignalen 227 blir hög under en aktiv tidslucka och innan effektförstärkaren 203 och exciteraren 205 blir aktiva. Vid aktivering av effektförstärkaren 203 och exciteraren 205 blir utsignalen 227 làg. 10 15 20 25 30 35 515 887 8 10 ps in i en aktiv tidslucka genererar DSP:n 223 en önskad vàgform och sänder den till digital-analogomvand- laren 221. I denna föredragna utföringsform är den före- dragna vàgformen 505 en cosinuspotens, som rampar upp effektförstärkaren 203 jämnt till dess önskade effektnivà.

Digital-analogomvandlaren 221 omvandlar den digitala in- signalen till en analog utsignal 231, som betecknas AOC-signalen. AOC-signalen 231 matas därefter in i inte- gratorn 219 och utsignalen 207 fràn integratorn 219 matas in som en styrspänning till exciterarförstärkaren 205 för styrning av exciterarens 205 förstärkningsnivà.

I Fig 5 visas spänningen hos AOC-signalen 231. Ini- tialt matar DSP:n 223 och sålunda digita1-ana1ogomvand- laren 221 tillsammans med utsignalen 227 ut en konstant likspänning 501 på AOC-signalen 231, varvid sålunda inte- gratorn matar ut en signal 503 med konstant lutning. Sig- nalen 503 matas ut till komparatorn 215 detekterar aktivi- tet hos effektförstärkaren 203. Vid detektering av aktivi- tet hos effektförstärkaren 203 reduceras utsignalen 227 till jord, vilket effektivt stoppar den linjära uppramp- ningen. AOC-signalen 231 förblir vid en spänning som är tillräcklig för att upprätthålla aktivitet hos effekt- förstärkaren 203 till DSP:n 223 matar ut den önskade våg- formen för upprampning av exciteraren och effektförstär- karen till deras önskade effektnivåer. I den föredragna utföringsformen är fördröjningen 10 ps fràn början av tidsluckan och den önskade vàgformen en cosinuspotens-våg 505, sàsom visas i Fig 5.

Bottningsreglerslinga förhindrar att exciteraren 205 och effektförstärkaren 203 överskrider sin förstärknings- gräns till följd av styrinsignalen 207. Bottningsregler- slingan innefattar kopplaren 201, detektorn 211, kompara- torn 217 och den digitala signalprocessorn 223. Bottnings- detekteringskomparatorn 217 jämför detektorutsignalen 229 med AOC-signalens 231 spänning för att bestämma om detek- torutsignalen 229 svarar pà ändringar i AOC-signalens 231 spänning. Denna jämförelse kommer att indikera bottning 2..-. 10 15 20 25 30 35 515 887 9 fràn styrspänningen när spänningen hos detektorutsignalen 229 faller till under spänningen för AOC-signalen 231 eftersom detektorspänningen inte kommer att ändras med en motsvarande ändring i AOC-signalens 231 spänning under bottning. Bottningskomparatorutsignalen 233 matas in i DSP:n 223, som innehåller en algoritm. Algoritmen stegar ned spänningen hos AOC-signalen 231 tills detektorutspän- ningen 229 ändras. Därefter kan spänningen hos AOC- -signalen 231 stegas upp eller ned. Vid den föredragna utföringsformen stegas AOC-signalens 231 spänningen ned ytterligare för att säkerställa att effektförstärkaren 203 förblir icke-bottnad. AOC-signalens 231 spänning kan emel- lertid stegas upp för att komma närmre bottningsgränsen beroende på de specifika behoven i en given implemente- ring. AOC-signalens 231 spänning hålls vid en nivå något under bottningströskelvärdet till slutet av tidsluckan.

För ytterligare detaljer avseende bottningsreglerslingan hänvisas till den amerikanska patentansökan nr 07/709 737 med titel "Power Amplifier Saturation Detection and Correction Method and Apparatus" som lämnades in för Black et al den 3 juni 1991 och har överlåtits till innehavaren av föreliggande ansökan.

I Fig 6A visas kretsschemat för en föredragen ut- föringsform av upprampningsstyrenheten. I denna föredragna utföringsform är komparatorutsignalen 613 kopplad via en resistor 627 till AOC-signalen 625. Om komparatorns 615 utgång är öppen, vilket sålunda indikerar en icke-aktiv effektförstärkare, och DSP:n 223 ger 5 V till resistorn 617 som en uppdragning på öppen-kollektor-utgången från komparatorn 615 åstadkommes upprampningssignalen på AOC- -signalen 625 genom spänningsdelning av resistorn 629 och resistorn 617. När effektförstärkaren 203 blir aktiv kom- mer komparatorutsignalen 613 att gå låg och låsa förbind- ningspunkten mellan resistorn 627 och resistorn 617 till jord, varvid DC-pulsen sålunda elimineras. När 10 us har förflutit från början av en tidslucka matar DSP:n 223 och digital-analogomvandlaren 221 ut den önskade vågformen på 10 15 20 25 30 35 515 ss? 10 AOC-signalen 625. Sá snart DSP:n 223 har matat AOC- -signalen 625 med dess önskade vàgform, som i en före- dragen utföringsform är en cosinuspotens 505, måste resistorn 627 dras làg för undvikande av upprampning under en icke-aktiv sändartid.

I Fig 6B avslöjas ett alternativt kretsschema för upprampningsstyrenheten. Komparatorutsignalen 613 är kopp- lad till DSP:n 223 och är indirekt kopplad tillbaka till AOC-signalen 625. Signalen 613, som återvänder till DSP:n 223, används för att tala om för DSP:n 223 när effektför- stärkaren 203 har kommit in i sitt aktiva tillstànd.

Problemet med att styra utsignalen för undvikande av en puls i exciterareffekten till följd av tillslagströskel- värdet illustreras av vàgformen 303. Detta problem orsakas av den intrinsiska fördröjningen i DSP:n 223 mellan mot- tagning av komparatorutsignalen 225 och följande styrning eller begränsning av AOC-signalen 625 och därför utveck- lades en realtidskrets. Denna krets är den indirekta kopp- lingen mellan komparatorutsignalen 613 och AOC-signalen 625. Denna krets låser omedelbart AOC-signalens 625 spän- ning till jord vid detektering av aktivitet i effektför- stärkaren 203 för undvikande av den översläng som visas i vàgformen 401. Vid detektering jordar komparatorutsigneln 613 kondensatorn 631, som i den föredragna utföringsformen har ett värde av 47 pF. Medan kondensatorn 631 laddas ur drar den ner transistorns 623 bas och bottnar sàlunda transistorn 623 tills kondensatorn 631 är urladdad. I den föredragna utföringsformen har resistorerna 619 och 621 värdet 100 kohm respektive 220 kohm. I den föredragna ut- föringsformen kan transistorn 623 vara en MBT 3640, som finns tillgänglig fràn Motorola, Inc. Genom att bottna transistorn under den tiden dras AOC-signalens 625 spän- ning till jord, varvid effektförstärkaren 203 hàlls vid sitt tillslagströskelvärde tills DSP:n 223 har tid att reagera. DSP:n 223 och digital-analogomvandlaren 221 alstrar den önskade upprampningsvàgformen pà AOC-signalen 10 15 20 25 30 35 515 887 ll 625. I den föredragna utföringsformen är den önskade vàgformen en cosinuspotens 505, sàsom visas i Fig 5.

Vid implementeringen av upprampningsreglerslingan kan en klass C-förstärkare rampas upp jämnt och snabbt till sin önskade effektnivà i en föredragen utföringsform utan någon spektralfrekvensskada.

Claims (10)

.»... 10 15 20 25 30 35 12 PATENTKRAV

1. Sändare (107) innefattande förstärkningsorgan för förstärkning av en första signal (209) och styrorgan för styrning av förstärkningsorganen, vilka förstärkningsorgan har åtminstone två ingångar, åtminstone en utgång, ett aktivt tillstånd och ett inaktivt tillstånd, varvid den första signalen (209) har en effektnivå, en första frek- vens och är kopplad till en första av de åtminstone två ingångarna till förstärkningsorganen, som svarar på en andra signals (231) spänning, varvid styrorganen inne- fattar: ett första organ (221) för alstring av den andra signalen (231), vilket första organ (221) för alstring har en ingång och en utgång, varvid utgången från det första organet för alstring av den andra signalen (231) är kopp- lad till en andra av de åtminstone två ingångarna till förstärkningsorganen; organ (215) för alstring av en tredje signal (227), vilka organ svarar på det aktiva tillståndet hos för- stärkningsorganen och har en ingång och en utgång, varvid ingången till organen (215) för alstring av en tredje signal (227) är kopplad till en första av nämnda åtmin- stone en utgång från förstärkningsorganen; och organ för bestämning av spänningsnivån hos den andra signalen (231), vilka organ har en ingång och en utgång, varvid ingången till nämnda organ för bestämning är kopp- lad till utgången från organen för alstring av den tredje signalen och utgången från organen för bestämning är kopp- lad till ingången till nämnda första organ för alstring av den andra signalen (231), varvid organen för förstärkning av den första signalen (209) rampas upp till det aktiva tillståndet utan någon betydande frekvensbruspuls.

2. Sändare (107) enligt krav 1, varvid organen för alstring av den tredje signalen vidare innefattar: 10 15 20 25 30 35 515 887 13 organ (211) för detektering av effektnivån hos den första signalen (209), vilka organ har åtminstone en ingång och åtminstone en utgång, varvid en första av nämnda åtminstone en ingång är kopplad till den första ingången till organen för alstring av den tredje signalen; en första referensspänningssignal (213): organ (215) för jämförelse av effektnivån hos den första signalen (209) med den första referensspännings- signalen (213): och organ (215) för alstring av den tredje signalen (227) under påverkan från jämförelseorganen.

3. Sändare (107) enligt krav 1, varvid organen för bestämning av spänningsnivån hos den andra signalen (231) är en digital signalprocessor (223).

4. Sändare (107) enligt krav 1, varvid organet för alstring av den andra signalen (231) vidare är en digital- -analogomvandlare (221).

5. Sändare (107) enligt krav 1, varvid styrorganen vidare innefattar ett andra organ (623) för alstring av den andra signalen (231), vilket andra organ är kopplat mellan utgången från organen för alstring av den tredje signalen (227) och nämnda andra ingång av de åtminstone två ingångarna till förstärkningsorganen.

6. Sätt att styra en effektförstärkare, som har åt- minstone en första och en andra insignal samt en första utsignal, varvid den första insignalen (209) förstärks av effektförstärkaren som därigenom skapar utsignalen, varvid förstärkningsgraden svarar på den andra insignalen (231), vilket sätt innefattar stegen att: detektera aktivering av effektförstärkaren och gene- rera en tredje signal (227), som indikerar aktiveringen av effektförstärkaren; bestämma en spänningsnivå hos den andra insignalen till effektförstärkaren, varvid bestämningen svarar på nämnda tredje signal; och 10 15 20 25 30 35 515 887 14 alstra den andra insignalen till effektförstärkaren som gensvar på bestämningen av spänningsnivån.

7. Sätt att styra en effektförstärkare enligt krav 6, varvid detekteringen av aktiveringen av effektförstärkaren vidare innefattar stegen att: detektera (211) effektnivån i utsignalen från effekt- förstärkaren; jämföra (215) effektnivån i utsignalen med en första referensspänningssignal; och alstra (215) den tredje signalen som gensvar på jäm- förelsesteget.

8. Sätt att styra en effektförstärkare enligt krav 6, vilket sätt vidare innefattar steget att alstra en femte signal, som gensvar på den tredje signalen i frånvaro av nämnda alstring av den andra insignalen för styrning av effektförstärkaren.

9. Radiotelefon (103) innefattande en effektförstär- kare och en effektförstärkarstyrenhet, vilken effektför- stärkare har ett aktivt och ett inaktivt tillstånd och förstärker en första insignal varigenom en utsignal bil- das, varvid effektförstärkarstyrenheten styr förstärkarens förstärkningsnivå och innefattar: organ (211) för detektering av det aktiva och inak- tiva tillståndet hos effektförstärkaren, vilka detekte- ringsorgan är kopplade till utsignalen från effektför- stärkaren; organ (215) för alstring av en andra signal (227), som representerar ett aktuellt tillstånd hos effektför- stärkaren, under påverkan från detekteringsorganen; organ för bestämning av en önskad spänningsnivå hos en tredje signal (231) under påverkan från det aktuella tillståndet hos effektförstärkaren; organ (221) för alstring av den tredje signalen (231) med den önskade spänningsnivån, vilka organ är kopplade till en andra ingång till effektförstärkaren, medelst vilken förstärkningsnivån hos effektförstärkaren styrs; och .-.._ 10 15 20 25 30 35 515 887 15 organ för alstring av en fjärde signal genom påverkan från organen för alstring av den andra signalen (227), varvid organen för alstring av den fjärde signalen har en ingång och en utgång, vilken utgång är kopplad till den andra ingången till effektförstärkaren och vilken ingång är kopplad till en utgång från organen för generering av den andra signalen (227), varigenom förstärkningen av effektförstärkaren styrs i frånvaro av den tredje signa- len (231).

10. Radiotelefon (103) enligt krav 9, varvid organen för bestämning är en digital signalprocessor (223).