SE508374C2 - Förfarande och anordning för detektering av tillståndet hos en blodkärlsaccess - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 508 374 att blockeras av vävnaderna och något blodflöde erhålls inte alls. Om artärnålen befinner sig utanför kroppen sugs luft in i kretsloppet. Dessa tillstånd är relativt enkla att detektera i det extrakorporeala blodkretsloppet.

Om emellertid vennàlen oavsiktligt lösgöres uppkommer snabbt en livshotande situation eftersom patienten därvid kan förlora stora mängder blod på kort tid.

Vid hemodialys är dialysmaskinen försedd med flera detektorer som avkänner farliga tillstånd och aktiverar kläm- anordningar som stoppar det extrakoporeala blodflödet vid farliga tillstånd.

Vanligen är dialysmaskinen försedd med en artärtryck- givare, som mäter trycket i den extrakorporeala blodkretsen före cirkulationspumpen. Normalt föreligger här ett undertryck på -20 till -80 mmHg, även om nivåer så låga som -200 mmHg kan alstras vid stora blodflöden. Om trycket närmar sig atmosfärs- tryck indikerar detta att luft insugs i systemet medan alltför låga undertryck (under -200 mmHg) indikerar att artärnålen kan vara igensatt eller inte ordentligt insatt i blodkärlet eller fisteln. Andra orsaker kan vara att artärslangen kinkar eller att fisteln har kollapsat p g a felaktig armposition.

Vidare är dialysmaskinen försedd med en ventryck- givare efter dialysatorn men före vennålen, vanligen i samband med en vendroppkammare, där ventrycket normalt är +50 till +l5O mmHg. Trycket kan variera beroende på storleken på vennålen, variationer i blodflödet och blodets sammansättning, igensätt- ning av vennålen eller venblodslangarna eller ett särskilt venblodfilter, som ofta finns i droppkammaren. Ytterligare orsaker kan vara att vennålen är olämpligt placerad eller att venslangen kinkar. Ytterligare orsaker är förändringar av höjdläget för fisteln, exempelvis om patienten sitter eller ligger.

Om vennålen hoppar ur fisteln uppkommer en sänkning av trycket vid vengivaren, vilket kan detekteras. Denna detek- tering är emellertid ganska osäker. Om slangen är dragen uppåt genom en hållare någonstans och änden fastnar högre upp än armen kan det hända att trycket i vengivaren inte sjunker alls 10 15 20 25 30 35 508 374 eller sjunker endast obetydligt så att en inställd larmgräns inte underskrids. Vidare händer att vennålen hoppar ur då patienten flytter sig i sin säng, exempelvis vänder på sig, varvid samtidigt risk finns att patienten lägger sig på slangen så att den helt eller delvis blockeras eller att slangen kinkar.

Det finns därför ett önskemål om en separat detek- tering huruvida nålen, i samband med hemodialys eller annan extrakorporeal blodbehandling, sitter kvar adekvat vid blod- accessplatsen, och därvid särskilt vennàlen.

Detta problem har tidigare lösts genom att förse vennålen och/eller artärnàlen med någon form av sensor, som avkänner om nålarna flyttar sig från ett förbestämt läge. Ett exempel är att förse nålarna med magneter samt att anordna sensorer på armen, som avkänner att nämnda magneter finns i närheten av sensorerna. Ett annat sätt vore att förse armen med en konduktivitetsdetektor som ger en signal om blod läcker ut.

Nackdelen med dylika detektorer är att de måste anbringas på patienten och samtidigt vara elektriskt förbundna med dialys- maskinen för att kunna stoppa blodpumpen och urkoppla det ex- trakorporeala kretsloppet vid feltillstànd.

Vid katetrar för blodkärlsaccess förekommer igen- sättning eller att kateterns mynning befinner sig för nära blodkärlsväggen och suger fast.

SAMMANFATTNING AV UPPFINNINGEN Ändamålet med föreliggande uppfinning är att föreslå ett förfarande och en apparat för detektering av tillståndet hos en blodkärlsaccess, vilken detektering är säker, tillför- litlig och enkel.

Föreliggande uppfinning grundar sig på att integri- teten hos blodkärlsaccessen kan avkännas genom transmission av en tryckvåg från ena sidan av blodkärlsaccessen till den andra sidan. Sålunda finns en tryckvågsgenerator på ena sidan av blodkärlsaccessen och en avkänningsanordning på andra sidan. l0 15 20 25 30 35 508 374 I en utföringsform används en tryckvàgsgenerator anordnad vid den första blodkärlsaccessen och i den extracorporeala blodbanan för generering av en tryckvàg och en tryckgivare för avkänning av tryckvågen anordnad vid den andra blodkärlsaccessen och i den extracorporeala blodbanan, varvid tryckvågen passerar till tryckgivaren via en bana genom den andra blodkärlsaccessen.

I en utvecklad utföringsform används generering av en andra tryckvàg genom användning av hjärtats tryckpuls eller en separat pà patienten anordnad tryckvågsgenerator, exempelvis i form av ett armband försett med en tryckvågsgenerator som trycks mot skinnytan, exempelvis vid handleden.

Lämplig frekvens för tryckvågsgeneratorn är c:a 0,2 Hz till c:a 20 Hz. Med tryckvàg avses den typ av tryckvàg som avges från en pump eller hjärtat och kan innefatta ljud, särskilt infraljud. I föreliggande uppfinning används trans- mission av en tryckvàg eller infraljud genom en vätska, såsom blod, och de kärl eller slangar och apparater som finns i anslutning därtill, och innefattar även passage genom luft.

I samband med ett extrakorporealt kretslopp med en artärnàl och en vennàl kan såsom tryckvågsgenerator användas en i det extrakorporeala kretsloppet befintlig blodpump, som alstrar kraftiga tryckvàgor. Vid hemodialys är det vanligt att använda en peristaltisk pump som avger dylika tryckvàgor. Denna tryckvàg passerar från blodpumpen genom artärnàlen till blod- kärlet samt via blodkärlet till vennàlen och därifrån till en tryckgivare anordnad i samband med vennàlen. Genom signalanalys vid tryckgivaren kan fastställas om banan för tryckvågen genom blodkärlsaccessen försvinner eller förändras radikalt, vilket är en indikation pà förändrat tillstànd hos blodkärlsaccessen.

Vid ovan nämnda extrakorporeala kretslopp kan man använda hjärtat som tryckvàgsgenerator och avkänna tryckvågen efter blodkärlsaccessen för att detektera integriteten eller tillståndet hos dessa nålar. I detta fallet blir det nödvändigt att filtrera den signal som erhålls fràn tryckgivaren för att avlägsna tryckvàgor från andra källor än hjärtat, såsom nämnda blodpump. 10 15 20 25 30 35 508 574 Olika metoder för att avgöra huruvida en larmsignal skall avgivas eller ej beskrives också.

KORTFATTAD BESKRIVNING AV RITNINGARNA Uppfinningen beskrives nedan mer i detalj under hänvisning till bifogade ritningar.

Fig. 1 är en sidovy och visar en arm försedd med en fistel avsedd för hemodialys.

Fig. 2 är en schematisk vy som visar den extra- korporeala blodkretsen i en konventionell dialysmaskin.

Fig. 3 är ett diagram, som visar trycksignalen fràn en artärgivare.

Fig. 4 är ett diagram, som visar trycksignalen i Fig. 3 upplöst i frekvensplanet.

Fig. 5 är ett diagram motsvarande Fig. 4 efter filt- rering av signalen.

Fig. 6 är ett diagram som visar trycksignalen från artärgivaren efter filtrering.

Fig. 7 är en schematisk vy som visar den extra- korporeala blodkretsen vid en-nâls~dialys.

DETALJERAD BESKRIVNING AV FÖREDRAGNA UTFÖRINGSFORMER Fig. 1 visar vänsterarmen på en patient försedd med en fistel lämplig för hemodialys. En fistel har visat sig vara den mest effektiva varaktiga permanenta blodkärlsaccess.

En fistel skapas genom ett operativt ingrepp där en förbindelse bildas mellan en artär och en intilliggande ven, exempelvis i underarmen. Fisteln bildas antingen genom att en öppning bildas från artärens sidovägg till venens sidovägg, såsom visas i Fig. 1 eller att en öppning i artärens sidovägg förbindes med änden hos en ven. Via fisteln kortsluts blod- flödet i artären till venen, vilket leder till artärisering av venen och ett ökat blodflöde i venen, vilket möjliggör uttag av blodflöden upp till 500 ml/minut eller mer. 10 15 20 25 10 35 508 374 Sàsom framgår ur Fig. 1 placeras artärnålen, som leder till det extrakorporeala kretsloppet, alltid i den del av den artäriserade venen som vetter mot handen, men åtminstone tre centimeter nedströms förbindelsen mellan artären och venen.

Artärnàlen kan peka antingen mot handen, som visas i Fig. 1, eller åt andra hållet. Vennàlen skall införas riktad mot hjärtat ungefär fem centimeter från artärnålen.

Nedan kommer uttrycket "fistel" att användas för den del av den artäriserade venen där nålarna införs.

Andra typer av blodkärlsaccess kan användas, såsom en Scribner-shunt eller en eller flera katetrar.

Fig. 2 visar ett extrakorporealt kretslopp av den typ som används i en dialysmaskin. Kretsloppet innefattar en artärnål 1 och en artärslang 2, som förbinder artärnålen 1 med en blodpump 3, som vanligen är av peristaltisk typ, såsom antyds i Fig. 2. Vid pumpens inlopp finns en artärgivare 4, som mäter trycket omedelbart före pumpen i artärslangen 2. Blod- pumpen 3 leder blodet vidare via en slang 5 till en dialysator 6. Slangen 5 kan inbegripa ett inlopp 7 för heparin anslutet till en heparinpump 8. Många dialysmaskiner är vidare försedda med en tryckgivare 9 som mäter trycket mellan blodpumpen 3 och dialysatorn 6, det s k systemtrycket. Från dialysatorn 6 ledes blodet via en slang 10 till en vendroppkammare ll och därifrån vidare tillbaka till patienten via en venslang 12 och en vennål 14. Venslangen 12 är försedd med en klämanordning 13 som stoppar blodflödet vid feltillstånd. Vendroppkammaren 11 är försedd med en vengivare 15 som mäter trycket i vendropp- kammaren. Även artärslangen 2 kan vara försedd med en kläm- anordning liknande klämanordningen 13. Både artärnålen 1 och vennålen 14 är införda i nämnda fistel.

När blodet passerar artärnålen 1, som har så litet tvärsnitt som möjligt för att inte skada fisteln, sjunker trycket till c:a -20 till -80 mmHg, vilket mäts med artär- givaren 4. I pumpen 3 stiger trycket, vilket mäts med system- givaren 9. I dialysatorn 6 faller trycket på grund av flödes- motståndet däri och trycket efter dialysatorn mäts med ven- 10 15 20 25 30 35 508 374 7 givaren 15, vanligen i vendroppkammaren. Trycket i vendropp- kammaren är vanligen mellan +50 till +150 mmHg. Slutligen avges blodet via vennålen 14 till fisteln, varvid ett tryckfall uppkommer i nålen p g a flödet genom dess ringa tvärsnitt.

Ovan nämnda tryckförhållanden varierar avsevärt från patient till patient och kan även variera för en och samma patient mellan olika behandlingstillfällen. Därför är det svårt att ställa in gränsvärden för tryckgivarna som indikerar olika feltillstånd. Det är särskilt svårt att indikera huruvida vennålen 14 hoppar ur fisteln, särskilt om venslangen 12 hänger över en ställning så att vennålen höjs kraftigt när den hoppar ur.

I många dialysmaskiner saknas en eller flera av nämnda tryckdetektorer. Vanligen finns dock åtminstone en ventryckgivare.

I Fig. 3 visas en tryckkurva, som erhålls från artär- givaren 4 i Fig. 2. Denna tryckkurva motsvarar blodpumpens 3 tryckkurva på sugsidan. Tryckstötarna härör sig från de tid- punkter då den ena tryckrullen övertar funktionen från den andra tryckrullen, dvs visar pumpens slag.

Tryckkurvan i Fig. 3 motsvarar blodpumpens sugslag men har också en överlagrad pulssignal erhållen från pulsen i fisteln. Denna pulssignal är emellertid mycket obetydlig och går icke att observera med blotta ögat i Fig. 3.

I Fig. 4 har tryckkurvan i Fig. 3 upplösts i frekvensplanet (Fourier-transformering). Man ser att signalen består av en grundfrekvens, fo, på ungefär 52 slag per minut, samt ett stort antal övertoner, varav endast tre kan urskiljas i Fig. 4.

Genom att eliminera frekvensen fo och dess övertoner kan inverkan av blodpumpens tryckstötar på trycket i artär- givaren 4 elimineras. Sådan eliminering kan ske med hjälp av notchfilter.

Om störningens frekvens och fas är kända kan man med fördel använda notchekvivalenta filter. Ett exempel är att generera sinussignaler med den kända frekvensen samt dess övertoner och subtrahera dessa från signalen vid lämplig fas. 10 15 20 25 30 508 374 8 Med ett adaptivt filter kan amplituden och fasen hos de gene- rerade signalerna bestämmas. Denna filterteknik är känd.

Lämpligen sker beräkningarna och subtraheringen i en signal- processor. Signalprocessorn och dess analog/digital-omvandlare måste dock ha hög upplösning då pulssignalen är mycket svag.

Fig. 5 visar signalen i Fig. 3 i frekvensplanet, .efter subtrahering av störningen pá grund av blodpumpens tryckvågor, dvs subtrahering av grundfrekvensen fo samt dess övertoner. Ur Fig. 5 framgår att även halva grundfrekvensen, dvs 0,5 fo, finns representerat i frekvensplanet jämte till- hörande övertoner, 1,5 fo, 2,5 fo, 3,5 fo etc (fo, 2fo, 3fo etc har redan eliminerats). Denna halva grundfrekvens beror på att den använda blodpumpen är av peristaltísk typ med två rullar som inverkar på slangsegmentet i blodpumpen. Rullarna är sannolika inte helt symmetriska, vilket ger upphov till halva grundfrekvensen (0,5 fo).

Halva grundfrekvensen är f ö densamma som motorns rotationshastighet. Denna rotationshastighet är känd då den genereras av dialysmaskinen. Den motor som driver blodpumpen kan utgöras av en stegmotor, som drivs med förutbestämd fre- kvens. Genom att använda denna kända frekvenssignal eller den kända rotationshastigheten för blodpumpen kan frekvensen fo bestämmas mycket noggrant, vilket resulterar i en noggrann avlägsning av dessa frekvenskomponenter.

Fig. 6 visar den signal som erhålles efter ovan nämnda adaptiva filtrering och eliminering av pumpfrekvensen samt dess övertoner. Dessutom har pulssignalen passerat ett bandpassfilter som genomsläpper frekvenserna 30-180 slag/minut (0,5-3 Hz). Såsom framgår ur Fig. 6 är pulssignalens amplitud förhållandevis konstant. Pulssignalens amplitud beror på många orsaker, såsom dämpning i slangar m m. Andra orsaker kan vara ändrat höjdläge för armen eller att nålen tillfälligt kommer nära fistelns vägg. Även om Fig. 3-6 avser tryckförhàllanden för artär- nålen, så är förhållandena liknande vid en vennál. lO 15 20 25 35 508 374 En indikation på att nålen fallit ut är att puls- signalens amplitud sjunker till noll. I praktiken kan en larmsignal avges om amplituden sjunker under 20% av en tidigare fastställd normalamplitud. Denna normalamplitud kan bestämmas under behandlingens första skede, då dialysen övervakas av en sköterska, exempelvis under den första halvtimmen av behand- lingen.

Pulssignalen kan försvinna tillfälligtvis av andra orsaker än att nålen trillar ur, såsom att patienten flyttar sig. Den adaptiva signalbehandlingen ställer därvid om in- ställningarna till den nya situationen, varefter pulssignalen åter kan återvinnas och urskiljas. Sådan adaptiv inställning till normala men förändrade situationer tar en viss tid. Därför är det lämpligt att fördröja avgivning av en larmsignal med en kort tidsrymd i storleksordningen ett antal sekunder.

Ett annat sätt att avgöra när en larmsignal skall avges är att bestämma förhållandet mellan amplituderna för pulssignalen från vengivaren 15 och pulssignalen från artär- givaren 4. På grund av olika dämpning i exempelvis blodslangen 2 respektive blodslangen 12 samt vendroppkammaren ll är ampli- tuderna från dessa givare olika, varvid i regel vengivaren 15 har lägre amplitud.

Om pulssignalen från vengivaren 15 försvinner mer eller mindre fullständigt samtidigt som pulssignalen från artärgivaren 4 finns kvar huvudsakligen oförändrat är det ett säkert tecken på problem med vennålen 14, antingen att den kommit för nära blodkärlsväggen eller fallit ut helt och hållet. Enligt föreliggande uppfinning föreslages att larm- signal avgives om relationen mellan amplituderna för puls- signalerna från vengivaren 15 respektive artärgivaren 4 ändras väsentligt, såsom att förhållandet mellan amplituderna sjunker under ett gränsvärde som är 50% av ursprungsvärdet. Om man önskar erhålla större noggrannhet för detekteringen kan nämnda gränsvärde istället sättas vid 30%. Om man har en patient som har svaga blodkärl, varvid lätt händer att vennålen 14 kommer för nära blodkärlsväggen eller på annat sätt problem uppkommer 10 15 20 25 35 508 374 10 som kan vara acceptabla och inte bör föranleda ett larm, bör gränsvärdet sättas ännu lägre, såsom 20%.

Om amplituden för pulssignalen från artärgivaren 4 minskar kraftigt är detta sannolikt tecken på problem med artärnålen 1, vilket också kan förorsaka en larmsignal.

Av Fig. 5 inses att om pulsens frekvens ligger nära blodpumpens halva grundfrekvens (0,5 fo) eller multipler därav uppkommer svårigheter att separera pulssignalen från blod- pumpssignalen. Särskilt föreligger svårigheter i sådan separ- ering om skillnaden mellan pulsen och någon av blodpumpens frekvenser är mindre än c:a 5-10%. Enligt uppfinningen före- slages att blodpumpen påverkas så att pulsen alltid befinner sig minst cza 10% från någon av blodpumpens frekvenskompo- nenter. Detta kan ske genom att påverka blodpumpen att öka eller minska sin hastighet med omkring ilO% när pulsdetek- teringssystemet enligt föreliggande uppfinning avkänner att risk finns för kollision. En sådan ändring av blodpumpens hastighet märks knappt hos patienten. För att minska risken att överskrida någon maximal möjlig blodflödeshastighet kan nämnda reglering vara -15% till 5% eller -20% till 0% eller något liknande.

Pulssignalens frekvens kan användas för andra ända- mål, såsom i och för sig är tidigare känt. Således innebär en kraftig ökning av pulsen att risk för chock finns, etc.

Eftersom blodpumpens 3 tryckstötar är kraftiga är det möjligt att dessa tryckstötar överföres till vengivaren 15 via en bana som omfattar slangen 2, artärnålen 1, fisteln, vennålen 14 och slangen 12 till vengivaren 15. Om artärnålen 1 och/eller vennålen 14 trillar ut kommer nämnda bana för tryckpulserna att avbrytas och upphöra. Denna egenskap kan användas för att detektera integriteten hos både artärnålen och vennålen samti- digt.

I Fig. 2 visas en tryckgivare 9 för systemtrycket.

Tryckvågen från blodpumpen 3 passerar via systemgivaren 9 och dialysatorn 6 till vengivaren 15. Därvid finns dels en tidsför- dröjning från systemgivaren 9 till vengivaren 15, dels en dämpning. 10 15 20 25 508 374 11 Systemgivaren 9 är belägen så att pulssignalen är mycket liten eller helt borta. Genom att jämföra signalerna från artärgivaren 4, vengivaren 15 och systemgivaren 9 kan lämpliga tillstànd för avgivning av larmsignal bestämmas.

Uppfinningen kan också användas för att detektera integriteten hos en kateter vid infusion. Normalt är pulssigna- len vid en intravenös infusionskateter mycket svag. Vid in- fusion med dropp finns ingen större störkälla, varför pulssig- nalen kan avkännas genom tillräcklig förstärkning av tryckgiva- rens signal. Vid infusion med hjälp av en infusionspump bör inverkan av tryckvågor från infusionspumpen fastställas och avlägsnas enligt de principer som beskrivits ovan.

Vid infusion är det vanligaste felet att katetern blir blockerad mer eller mindre successivt, vilket kan vara svárt att bestämma med stor noggrannhet.

I Fig. 7 visas en schematisk krets liknande Fig. 2 vid en-nàls-dialys, varvid samma hänvisningsbeteckningar har använts som i Fig. 2 för samma komponenter. Skillnaden mot tvà- nàls-dialys är att endast en nàl 20 används. Dessutom erfordras expansionskärl 21 och 22 samt oftast en andra pump 23. System- tryckgivaren 9 är oftast placerad efter dialysatorn 6. I övrigt är funktionen huvudsakligen densamma som beskrivits ovan, när det gäller föreliggande uppfinning.

Här ovan har angivits frekvenser mellan c:a 0,2-20 Hz. Anledningen till användning av dessa frekvenser är att de befinner sig i infraljud-området och inte ger upphov till hörbart ljud. Det finns anledning att använda frekvenser i storleksordningen 1 Hz då många patienter finner denna frekvens rogivande, sannolikt beroende på att den är nära hjärt- frekvensen. Normalt föredrages dock användning av frekvenser pà blodpumpen som skiljer sig från hjärtfrekvensen om pulsen skall användas som indikation, exempelvis 1,5 Hz och uppåt eller under c:a 0,8 Hz. 10 15 20 508 374 12 Såsom tryckvàgsgenerator kan också en ultraljuds- generator användas, som kopplas till blodkärlet, via ett armband såsom beskrivits ovan, eller till den extrakorporeala blodkretsen för transmission via blodkärlsaccessen såsom beskrivits ovan. Lämplig ultraljudsfrekvens torde vara strax ovanför 20 kHz, såsom 20-40 kHz. Principiellt är det möjligt att använda frekvenser inom området 20-20 000 Hz, men det föredrages ej, då det sannolikt skulle uppfattas som störande av patient och personal.

Principerna enligt uppfinningen kan också användas för att detektera tillståndet hos någon annan komponent i det extrakorporeala kretsloppet, såsom dialysatorn, genom att låta en tryckvåg passera komponenten och detektera ändrade tillstånd med en tryckgivare.

Uppfinningen kan användas även vid andra tillämp- ningar än de som beskrivits ovan i detalj, sàsom de som an- givits i inledningen, såsom hemofiltration etc. Härovan har inte beskrivits de olika elektroniska medel som används för att uppnå den önskade funktionen emedan en fackman inser olika möjligheter och kan utöva uppfinningen utan en detaljerad àtergivelse av utföríngsformer. Uppfinningen begränsas endast av nedanstående patentkrav.

Claims (8)

10 15 20 25 30 35 508 374 PATENTKRAV

1. Förfarande vid detektering av tillståndet för en blodkärlsaccess, innefattande: en extracorporeal blodbana med första och andra blodkärlsaccesser för uttagning av blod frán en patient och áterföring av blodet till patienten; och en pump för drivning av blodet i den extracorporeala blodbanan, kännetecknat av generering av en tryckvåg medelst en tryckvàgs- generator anordnad vid den första blodkärlsaccessen och i den extracorporeala blodbanan; avkänning av tryckvàgen medelst en tryckgivare anordnad vid den andra blodkärlsaccessen och i den extracorporeala blodbanan; varvid tryckvågen passerar till tryckgivaren via en bana genom den andra blodkärlsaccessen.

2. Förfarande enligt krav 1, kännetecknat av att tryckvàgsgeneratorn alstrar tryckvágor med en frekvens av mellan ca 0,2 Hz och ca 20 Hz.

3. Förfarande enligt krav 1 eller 2, kännetecknat av att nämnda tryckvåg passerar en komponent i den extracorporeala blodbanan, såsom en dialysator, och att tillståndet hos denna komponent avkänns.

4. Förfarande enligt nágot av föregående krav, kännetecknat av generering av en andra tryckvåg genom användning av hjärtats tryckpuls eller en separat på patienten anordnad tryckvágsgenerator.

5. Förfarande enligt krav 4, kännetecknat av att tryckgivarens signal behandlas genom subtrahering av en trycksignal motsvarande tryckvàgen erhállen från pumpen för att erhålla en pulssignal motsvarande patientens hjärtslag. 10 15 20 508 374 iii

6. Anordning för detektering av tillståndet för en blodkärlsaccess, innefattande en extracorporeal blodbana med första och andra blodkärlsaccesser för uttagning av blod från en patient och àterföring av blodet till patienten; och en pump för drivning av blodet i den extracorporeala blodbanan, kännetecknad av en tryckvágsgenerator (3) anordnad vid den första blodkàrlsaccessen och i den extracorporeala blodbanan för generering av en tryckvàg; och en tryckgivare (4,15) för avkànning av tryckvàgen anordnad vid den andra blodkàrlsaccessen och i den extracorporeala blodbanan; varvid tryckvàgen passerar till tryckgivaren via en bana genom den andra blodkärlsaccessen.

7. Anordning enligt krav 6, kännetecknad av att tryckvágsgeneratorn (3) alstrar tryckvágor med en frekvens av mellan ca 0,2 Hz och ca 20 Hz.

8. Anordning enligt krav 6 eller 7, kännetecknad av en behandlingsanordning (25) för behandling av tryckgivarens signal genom subtrahering av en trycksignal motsvarande en tryckvåg erhållen från pumpen för att erhålla en pulssignal motsvarande patientens hjärtslag.