SE505315C2 - Identifikationsbärare för ett låssystem - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 505 315 avsevärda konsekvenser, etc. Sådana nackdelar hos en konventionell nyckel undviks med modernare identifikationsbärare som har icke - mekaniska identifieringskännetecken. De senare innefattar t ex magne- tiskt eller elektriskt lagrad information, som kan avläsas av en mot- svarande avläsare (passiv) eller genom responsen hos ett så kallat identifieringschip på dess aktivering av en motsvarande elektroniskt krets (aktiv).

Låssystem med sådana identifikationsbärare som är försedda med icke mekaniska identifieringsorgan är kända, varvid identifikationsbäraren vanligen endast utför en identifieringsfunktion, eftersom den inte är och inte kan vara mekaniskt belastad. Spärrfunktionen kräver emeller- tid inte någon mekaniskt fungerande anordning, som spärrar eller fri- gör ett rent mekaniskt hinder som kontrolleras av identifierings- funktionen. Beroende på om detta mekaniska hinder utgörs av ett spärr- organ för en regel eller en hel dörr, krävs av operatören att han förflyttar regeln och öppnar dörren, att han öppnar dörren, eller att han helt enkelt går in. Spärrfunktionsanordningen måste utformas med hänsyn härtill och förses med en energimängd som i alla händelser är avsevärt större än vad som krävs för identifieringsfunktionen.

Spärrfunktionsanordningen blir enklare och mindre energiintensiv om, såsom vid det konventionella par som består av låset och nyckeln, kraften hos operatören används för en del av spärrnings/frigörings- funktionen, t ex genom att han förflyttar en regel och själv öppnar dörren. Med en identifikationsbärare som endast uppfyller identi- fieringsfunktionen uppstår alltid den svårigheten att operatören utlöser identifieringsfunktionen genom en första rörelse, varefter han måste utföra en del av spärrningsfunktionen under en mycket närlig- gande tidsperiod genom en andra rörelse. Sålunda måste han t ex införa ett kort i en avläsare och därefter inom några få sekunder trycka ned ett dörrhandtag som frigjorts genom identifieringen och öppna dörren.

Den tid som tillåts passera mellan de två rörelserna hålls mycket kort av säkerhetsskäl. Kortheten hos tidsutrymmet och koordineringen av de två rörelserna kräver relativt hög koncentration hos en van användare, 10 15 20 25 30 35 505 315 och komplicerad information för en ovan användare, vilket ofta leder till problem, t ex då det gäller hotellnycklar.

Det problem som uppfinningen syftar att lösa är att erbjuda en identi- fikationsbärare, som kan uppbära mekaniska och/eller icke mekaniska identifieringskännetecken och som är utformad på sådant sätt att de två ovan nämnda typerna av identifieringskännetecken kan användas separat från varandra för olika säkerhetsfunktioner samt kunna kombi- neras inbördes på godtyckligt sätt.

Detta problem löses genom den i de självständiga kraven definierade uppfinningen.

Uppfinningen hänför sig sålunda till en identifikationsbärare, som har en mekanisk manöver- eller nyckeldel för överföring av manöverkrafter och som kan vara försedd med en mekanisk låskod, och en påsättbar informationsbärare, i det följande för enkelhets skull benämnd pâsats- del, t ex för inrymning av en elektronisk funktion för överföring av information, respektive av all ytterligare, nödvändig information för att kontrollera (regulate) behörigheten, varvid de två delar som består av manöverdelen (den mekaniska nyckeldelen) och den påsättbara identifieringsdelen kan lösgöras från varandra genom en motsvarande konstruktion, så att de kan användas separat eller tillsammans för en avsedd funktion och även kunna kombineras godtyckligt. När de kombi- neras så att de bildar en identifikationsbärare uppfyller de i varje fall en förutbestämd systemfunktion.

Den mekaniska manöverdelen, som i det följande utföringsexemplet har formen av en nyckeldel, är utformad på sådant sätt att med dess hjälp en låscylinder kan manövreras och så att den kan förbindas med påsats- delen, som t ex kan utgöras av en elektronisk nyckeldel, via ett för- bindelseorgan av standardutförande. I form av en nyckeldel kan den även bära de konventionella mekaniska identifieringskännetecken, t ex försänkningar som bildar en låskod. 10 15 20 25 30 35 505 315 En elektronisk nyckeldel, som åstadkommes t ex med hjälp av påsats- delen, är utformad på sådant sätt att den jämte tillhörande elektro- niska organ kan tillordnas den mekaniska nyckeldeln, respektive en mekanisk nyckeldel, varigenom identifikationsbäraren för icke motor- drivna låssystem får formen av ett lätt hanterbart kraftöverförings- organ med önskade, integrerade, mekaniska och/Qller icke mekaniska identifieringsorgan.

De mekaniska manöverdelarna, speciellt nyckeldelarna, kan även vara systemfrämmande och kan byggas ut via det matchande förbindnings- organet med en påsättbar informationsdel till att bilda en utvidgad, systemintegrerad eller systemgenererande identifikationsbärare.

Om identifikationssbäraren enligt uppfinningen är försedd med meka- niska eller icke mekaniska identifieringskännetecken, varvid manöver- delen representerar en nyckeldel med ett nyckelstopp, blir det, vid dess införande i motsvarande låscylinder, genom den exakta positione- ringen av manöverdelen, som i sin tur uppbär påsatsdelen som är exakt positionerad relativt låscylindern, möjligt för en motsvarande avläs- ningsanordning att avläsa de icke mekaniska identifieringskänneteck- nen, samtidigt som de mekaniska identifieringskännetecknen (lås- cylinderkod) mekaniskt frigör nyckeln för vridning. Efter fullständig frigöring och därpå följande vridning av nyckeln används operatörens kraft för rörelsen hos t ex en mekanisk regel, varvid den mekaniska nyckeldelen fungerar som kraftöverförande organ.

Identifikationsbäraren enligt uppfinningen kan förses med kombinerade mekaniska och icke mekaniska identifieringskännetecken, varvid utrus- tandet av låscylindern och området runt denna avgör vilka av känne- tecknen som krävs för identifieringsfunktionen. Identifikationsbäraren (såsom en nyckel) behöver endast förses med en av typerna av identi- fieringskännetecken. Emellertid behöver frånvaron av de icke mekaniska kännetecknen (hålmönster) i det ena fallet, eller avsaknaden av de elektroniska kännetecknen i det andra fallet, inte medföra någon funk- tionell försämring, om dessa möjligheter åstadkommes eller definieras i det system till vilket föreliggande identifikationsbärare hör. De i 10 15 20 25 30 35 5Û5 315 det följande beskrivna variationsmöjligheterna gör det inte endast möjligt att använda identifikationsbäraren enligt uppfinningen för olika säkerhetsfunktioner, vilka inte nödvändigtvis behöver vara låsfunktioner, utan de gör det även väsentligt svårare att medelst känd teknik obehörigen kopiera en sådan identifikationsbärare på grund av osäkerheten i utvärderingen av de aktuella lås- och/eller identi- fieringsfunktionerna.

Manöverdelen består av ett segt material som tillåter kraftöver- föringen från användaren till låsanordningen, t ex en metallkropp som på motsvarande sätt är bearbetad som ett nyckelämne. Den är t ex försedd med de mekaniska identifieringskännetecknen, som framställs genom fräsning. Identifieringsdelen i form av en påsatsdel tjänar i första hand som ett fästorgan för bäraren av icke mekaniska identi- fieringskännetecken jämte andra delar som krävs för identifieringen (t ex elektroniska delar, såsom chips, kondensatorer, etc). Den är gjord t ex av plast och kan genom olika kulörer och/eller former även lätt användas som ett direkt visuellt särskiljningskännetecken för olika identifikationsbärare eller bärargrupper.

En manöverdel kan även tillordnas mer än en påfästbar identifierings- del, t ex en på vardera sidan av manöverdelen. Med avseende på den lösbara förbindningen kan de förses med koderingselement, varvid varje tillsatsdel är tillordnad inte endast en viss bestämd manöverdel utan även ett visst bestämt läge på denna (den ena eller den andra sidan då det är fråga om två påsatsdelar).

Uppfinningen skall beskrivas mer i detalj nedan genom icke begränsande utföringsformer av den uppfinningsenliga identifikationsbäraren, ehuru enskilda varianter, såsom t ex mer än en påsatsdel per manöverdel endast beskrivs utan att visas i ritningsfigurerna. I ritningsfigu- rerna visar Fig. 1 en planvy av en exemplifierande utföringsform av identifika- tionsbäraren enligt uppfinningen, 10 15 20 25 30 35 505 315 6 Fl2O Fig. 2 identifikationsbäraren enligt Fig. 1 i genomskärning utmed linjen II-II, Fig. 3 identifikationsbäraren enligt Fig. 1 i genomskärning utmed linjen III-III, Fig. 4 identífikationsbäraren enligt Fig. 3 i genomskärning utmed linjen IV-IV, Fig. 5 manöverdelen till identifikationsbäraren, visad som ett nyckelämne för vidare bearbetning, Fig. 6 några exempel på kodering av en formslutning (Formschluss) eller förbindning mellan påsatsdelen och manöverdelen i form av sektioner VI, Fig. 7 en ytterligare utföringsform betraktad underifrån, visande en påsatsdel, som är införd med två stiftklämmor i manöverdelen, varvid stiftklämmorna är synliga utifrån. Kodifieringen av förbindningen erhålls genom storleken hos och avståndet mel- lan genomföringarna, Fig. 8 utföringsformen enligt Fig. 7 i ett snitt B-B från sidan, och Fig. 9 en manöverdel enligt utföringsformen enligt Fig. 7, varvid är inritat ett diagram för koderingen av formanslutningen mellan påsatsdel och manöverdel.

Fig. l-4 visar ett exempel på en utföringsform av identifikations- bäraren enligt uppfinningen. Denna innefattar en mekanisk manöverdel 1, här i form av en nyckeldel, med eller utan en mekanisk nyckelkod- ning, och en påsättbar identifieringsdel 2, här i form av en påsatsdel med elektroniska identifieringsorgan. Nyckeldelen 1 uppvisar ett skaft 11 med ett första stopp 13 och ett säte 12 som förbindelseelement mel- lan de två delarna l och 2, och med ett andra stopp 14 för påsätt- ningen och positioneringen av påsatsdelen 2. Skaftet ll kan, men behö- 10 15 20 25 30 35 SUS 315 ver inte, vara försett med mekaniska identifieringsorgan i form av ett kodmönster med utfrästa ställen på sin smala och/eller breda sida. Den används dock främst för överföring av en manöverkraft. Mellan skaftet ll och sätet 12 är ett första stopp 13 utformat, vilket används i lås- cylindern för exakt axiell positionering av skaftet ll. Sätet 12 utgör här en förlängning av skaftet 11. Denna del är så breddad genom den anslutna påsatsdelen 2 att det bildas ett lättmanövrerat grepp och sålunda en lätt hanterbar nyckelliknande identifikationsbärare, med vilken låsanordningen kan manövreras för hand. Påsatsdelen 2 anligger mot det andra stoppet 14, så att det relativt det första stoppet 13 blir placerat i ett exakt definierat läge och därför kan bringas i exakt inställt läge relativt en läsenhet anordnad exempelvis i lås- området.

Sätet 12 och påsatsdelen 2 är konstruerade på sådant sätt att de kan förbindas med varandra på sammankopplande men lösbart sätt (med eller utan förstöring av ett extra säkerhetselement, t ex ett sigill, plomb, etc). I den visade utföringsformen är sätet 12 utformat som en för- längning av skaftet ll, breddad omkring det första stoppet 13, och vars längsgående kanter är parallella med de längsgående kanterna på skaftet ll, och vars kortsidor är utförda trappstegsformade, så att en bredsida på sätet 12 har en bredd motsvarande skaftet ll, medan den motsatta bredsidan av sätet är bredare genom den totala bredden på stoppet 13. I denna form utgör manöverdelen ett nyckelämne, som kan användas för tre olika funktioner (se diagram i det följande). Nyckel- ämnen kan sålunda hållas i lager, som genom skaftet kan tillhöra ett annat låssystem, men till följd av det standardiserade förbindelse- elementet 12 är det ändå möjligt använda desamma påsatsdelarna, vilka även samverkar med ett annat låssystem. Förutom sin funktion som manö- verelement har nyckeldelen också funktionen som mekanisk interface (mellan- eller anpassningsdel).

Påsättningsdelen (påsatsdelen) 2 är tillverkad av t ex ett något elas- tiskt plastmaterial och består i det visade utföringsexemplet av en påsättnings- eller påsatskropp 21, som bildar ett slutet rum, och av på båda sidor därtill anpassade hållelement 22.1 och 22.2, som är for- 10 15 20 25 30 35 505 315 made på sådant sätt att de med passning kan omgripa ändarna av sätet 12, och är så elastiskt spända att spänningen ger tillräcklig förbind- ning av påsatsdelen 2 på sätet 12. Vid den andra utföringsformen används ytterligare säkerhetselement, medelst vilka det är möjligt att upptäcka t ex obehörigt byte av den påsättbara identifikationsbäraren.

Det slutna rummet i påsatskroppen 21 innehåller de nödvändiga delarna för de ickemekaniska identifikationskännetecknen. I det visade utfö ringsexemplet har de formen av ett identifikationschip 23, ett energi- lagringselement, t ex en kondensator 24, och en "antenn" t ex i form av en elektriskt spole 25 som är lindad direkt på en ferritkärna. De tre elektroniska komponenterna är lämpligen i förväg monterade och elektriskt förbundna med varandra på ett kretskort (print) eller bärare och monteras som halvfabrikat i påsatsdelen 2. Därmed har den påsättbara identifikationsbäraren blivit en elektrisk nyckeldel, som kan tillverkas, lagras, programmeras och utvärderas i en separat operation. Om den elektroniska nyckeldelen endast används för person- kontroll och den mekaniska nyckeldelen (förutom dess funktion som manöverelement och mellandel) endast utför en låsningsfunktion, kan man med periodiskt utbyte utföra en komplett kontroll med komplett funktíonsduglighet. Låsfunktionen förblir alltid i den persons ägo, vilken har tilldelats identifikationsbäraren, och en kontroll kan ändå ske i form av utvärdering och programmering. Givetvis kan låsfunktio- nen fördelas över båda delarna, t ex den mekaniska låsfunktionen på permanent sätt och på vilken överlagras en tidsfönster-låsfunktion medelst påsatsdelen.

Manöverdelen 1, som utför flera funktioner, nämligen överföringen av manöverkrafter till låsanordningen, den funktion som gäller ett "förmedlande" övergångsparti mellan en viss låsanordning och dess standard, och en påsättbar identifikationsdel och dess standard som bärare för den påsättbara identifikationsdelen, kan även bära en kod för olika påsatsdelar, vilka kan korreleras med manöverdelens skaft ll. Exempelvis är manöverdelens skaft 11 utformat för standarden hos en viss låsanordning, och som identifikationsbärare för denna lås- anordning anordnas en viss påsättbar identifikationsdel (genom 10 15 20 25 30 35 505 315 programmering, kodning etc), så att ingen identifikationsdel hos en annan grupp kan anslutas till nämnda manöverdel, och för detta syfte anordnas en kodering av den lösbara förbindningen.

Fig. 5 och 6 visar en mekanisk nyckeldel i form av ett så kallat ämne (key blank) med de väsentliga kännetecknen ll, 12, 13 och 14, stoppen 13, 14 för dels adekvat positionering av nyckeldelen i låscylindern, dels en påsatsdel, samt “anpassningselementen" ll, skaftet för lås- anordningen och sätet för påsatsdelen. Fig. 6 visar ett antal möjliga profiler i genomskärning beträffande på vilket sätt påsatsdelen 2 kan koderas, så att endast denna typ och ingen annan kan fästas på sätet 12. Såsom kommer att visas i det följande är det sätt på vilket kombi- nationen mekaniskt löses och sammanfogas dels för kodningen, dels för den mekaniska fixeringen, vara föremål för så många variationer att alla dessa inte kan beskrivas här. Emellertid är det tillräckligt att ha visat principen för utformningen av förbindningselementen/kode- ringselementen mellan delarna 1 och 2.

Varierbarheten ligger alltså däri att påsatsdelarna, som t ex bär systeminformationen, förbereds separat, påsätts vid annan tidpunkt på en mekanisk nyckeldel eller helt generellt kan bytas ut med varandra.

Det finns t ex en grupp med mekaniska nyckeldelar, som har en gemensam kod för att öppna en dörr med motsvarande låscylinder. På en av de mekaniska nyckeldelarna kan en förprogrammerad påsatsdel fästas. vil- ken kan uppbära t ex kompletterande information för närvarokontroll, så att behörigheten kan kontrolleras på tidsbaserat sätt. I samband med närvarokontrollen kan antalet låsningsmanipulationer etc faststäl- las. Detta gör det möjligt att framställa skiftbytesnycklar, övertids- nycklar, områdesnycklar osv. Med en systembaserad personidentifiering är det t ex möjligt att periodiskt byta ut påsatsdelen. Påsatsdelen som uppbär informationen avlägsnas härvid, och en nyprogrammerad påsatsdel sätts på. Detta kan utföras av innehavaren av identifika- tionsbäraren men även genom ett kontrollställe. Då påsatsdelen byts och mottar information rörande transmissions/mottagningssättet är inga känsliga delar, såsom kontakter, involverade i ett sådant byte, vilket därför kan vara mycket enkelt. 10 15 20 25 30 35 505 315 10 Den mekaniska nyckeldelen och den elektroniska påsatsdelen bildar tillsammans en tvådelsenhet. Den mekaniska nyckeldelen är utformad för att kunna uppta en påsatsdel och har uppgiften att överföra den meka- niska kraften och icke elektrisk, mekanisk frigöring, medan den elekt- riska påsatsdelen är utformad för att kunna fästas på den mekaniska nyckeldelen och utövar de icke mekaniska funktionerna (huvudsakligen informationsöverföring och identifiering). Den klassiska nyckelformen bibehålls, eftersom denna tillåter ett "mekaniskt upplåsningsarbete", till skillnad från plastkort, vid vilka ytterligare medel krävs för att öppna ett lås. Emellertid har identifikationsbäraren föga gemen- samt med en nyckel och även med en elektronisk/mekanisk nyckel, efter- som den varierbarhet som krävs vid ett komplext system inte kan erbju- das med sådana nycklar.

Den här föreslagna lösningen har emellertid fler fördelar inriktade på konventionell användning. Exempelvis kan påsatsdelen innehålla elekt- ronik, men behöver inte göra detta. Den mekaniska nyckeldelen kan ha en mekanisk kodering, men behöver inte ha detta. Sålunda kan identi- fikationsbärarna (t ex för viss tid) "degraderas" till rena nycklar, utan att emellertid desintegreras ur systemet, eller kan identifika- tionsbärarna användas som rent elektroniska nycklar eller neutralise- ras som sådana. Detta leder till fyra möjligheter, av vilka tre kan utnyttjas för direkt ibruktagande och en, som är (temporärt) fri från systeminformation, t ex då ett visst stycketal är systemavhängigt, kan användas som reserv och senare identifiering. Dessa fyra möjligheter redovisas nedan i form av följande tabell.

Elektronisk Mekanisk Funktions- påsättningsdel manöverdel kombination X X elektr-mek. ID-bärare X O elektronisk ID-bärare O X mekanisk ID-bärare O O O-info. ID-bärare 10 15 20 25 30 35 505 31 5 11 1-“120 Fig. 7, 8 och 9 visar en ytterligare utföringsform av identifikations- bäraren enligt uppfinningen. Manöverdelen 1 har även här formen en mekanisk nyckeldel som, till skillnad från den tidigare beskrivna utföringsformen, har formen av en konventionell nyckel med manöver- grepp, ett skaft ll och ett första stopp eller anslag 13. Istället för det andra stoppet 14 för positionering av påsatsdelen 2 har den två kodade införingsöppningar 14=, genom vilka kan föras två fäststift 15 på påsatsdelen 2. Därmed bringas påsatsdelen 2 till ett definierat läge relativt det första stoppet 13, såsom genom stoppet eller ansla- get 14 vid den första utföringsformen. Elementen 14' och 15 vid denna utföringsform uppfyller samma funktioner som elementen 12 och 22 i den första utföringsformen. Detta exempel illustrerar tydligt vad som ovan sagts rörande de många möjligheterna till utformning av fastelementen samtidigt som de innehåller koderingselement.

Påsatsdelen 2 är t ex formad eller gjuten av plast och innefattar en påsättningskropp 21, som bildar ett slutet utrymme, samt två håll- eller fästelement 15 bildade på den förra, och som är gjutna så att de kan_föras genom införingsöppningarna 14' i den mekaniska nyckeldelen l. Detta utförs lämpligen genom en fjädrande snäppförbindning eller klämförbindning, som tillförsäkrar nödvändig ömsesidig fasthållning av de två delarna 1 och 2.

Fig. 9 visar ett exempel på hur kodmönstret kan utföras på den förhål- landevis stora, tillgängliga ytan, så att ett stort antal grupper av påsättbara identifikationsdelar kan tillordnas manöverdelen. En refe- rensöppning R är tillordnad införingsöppningarna 14' med stoppen. I denna form motsvarar manöverdelen en grundkodering. På två perpen- dikulära stående axlar finns en huvudgrupp H och en undergrupp U av utnyttjningsbara positioner för ett pågjutbart eller efteråt anbring- bart koderingsstift (även fler kan förekomma) på den påsättbara iden- tifieringsdelen. Detta motsvarar t ex ett portabelt system. Referens- öppningen kan endera förflyttas på axlarna eller kan förflyttas till- sammans med axlarna. En grupp påsättbara identifikationsbärare, som väl en gång har tillverkats, kan bibehållas på axeln, även om det av något skäl är en variation i referensöppningens läge. Detta exempel 10 15 20 25 30 35 505 315 12 visar det kodningsdjup till vilket ett sådant enkelt mått på manöver- delen och den påsättbara identifikationsdelen kan utsträckas till följd av det förhållandevis stora utrymme som är tillgängligt på den nyckelformade manöverdelen jämfört med utföringsformen enligt Fig. 1-6. Koderingarna kan vara sådana att genom att avlägsna t ex en snäppförbindning, förbindningen mellan manöverdelen och identifika- tionsdelen inte längre säkert kan tillförsäkras.

De båda funktionsdelarna behöver i regel inte säkras mot obehörig separering, eftersom identifikationsbäraren normalt inte fungerar utan den ena eller den andra delen. Om så önskas är det emellertid möjligt att åstadkomma säkerhet mot obehörig separering av dessa två element.

Det kan avgjort förekomma att man kan vilja förhindra ett obehörigt utbyte av påsatsdelarna på de andra mekaniska nyckeldelarna 1. I detta fall är den andra utföringsformen särskilt fördelaktig, eftersom det som fjädrande klämma utformade fästelementet dessutom kan "plomberas' i genomföringsöppningen l4'. Ehuru härmed inte har tillförsäkrats att inget obehörigt utbyte kan äga rum, går dock inte ett sådant utbyte spårlöst förbi, eftersom plomben eller sigillet 15 måste skadas.

Påsatskroppens 21 slutna rum innehåller de för de icke mekaniska iden- tifikationskänntecknen nödvändiga delarna. I den visade utförings- formen utgörs dessa exempelvis av ett identifieringschip 23, ett energilagringsorgan, t ex i form av en kondensator 24, samt en "antenn", exempelvis i form av en elektrisk spole 25. Dessa tre elekt- roniska beståndsdelar är lämpligen förmonterade tillsammans på en tryckt krets (print) eller bärare och elektriskt förbundna med varand- ra samt monteras som halvfabrikat i påsatsdelen.

Claims (19)

10 15 20 25 30 35 '5 505 315 PATENTKRAV

1. Identifikationsbärare för låssystem, k ä n n e t e c k n a d av att två med varandra samverkande, utbytbara funktionsdelar; en manöverdel (1) och en påsättningsbar identifikationsdel (2) är anordnade, att manöverdelen (1) uppvisar ett skafi (1 1), som kan införas i ett nyckelhåli en låscylinder för överföring av manöverlcrafier på en låsanord- ning, varvid nämnda del kan uppbära mekaniska identifikationskännetecken, som bildar en första kodning, och att förbindningselement (12, 14, l4', R) är anordnade på manöverdelen (1) för anbringandet av den påsättbara idenfikationsdelen (2), och att medel (23, 24, 25) för icke-mekaniska identifikationskännetecken är anordnade på identifikationsdelen (2), som bildar en andra kodning, och att förbindningselement (15, 22.1, 22.2) är anordnade på identifikationsdelen (2) för anbringandet av identifikations- delen på manöverdelen (1), och varvid förbindningselementen (12, 14, l4°, R och 15, 22.1, 22.2) på de båda fimlctionsdelarna (1, 2) utgör självslutande element som tillhör en kodningsstandard (H, U), därmed bildande en tredje kodning med avseende på förbind- ning av de två fimktionsdelama (1, 2).

2. Identifikationsbärare enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att förbindningen av de två funktionsdelama (1, 2) är lösbar.

3. Idenfikationsbärare enligt krav l eller 2, k ä n n e t e c k n a av att manöverdelen (1) är utformad som en övergångsdel mellan en godtycklig låsanordníng och en godtycklig, påsättbar identifikationsdel på sådant sätt att skaftet (11) passar till standarden för en vald låsanordning, därmed bildande den första kodningen, och att skaftet har ett profilerat säte (12) och ett stopp (14) som íörbindningselement, vilka motsvarar en profil (22. 1, 22.2) som förbindningselement på identifikationsdelen (2), och varvid förenandet av förbindningselementen (12, 14, 22.1, 22.2) bildar den tredje kodningen.

4. Identifikationsbärare enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d av att den påsättbar identifikationsdelen (2) uppvisar en optiskt urskiljbar kod, såsom en färgkod, formkod eller utseendekod.

5. Sldentifikationsbärare enligt krav 3, k ä n n e t e c k n a d av att manöverdelen (1) mellan skaftet (11) och nämnda lörbindningselement (12) är utformad för påíöring av den påförbara identifikationsdelen till ett första anslag (13), och att för positionering av den påíörbara identifikationsdelen (2) ett andra anslag (14) är anordnat. 505 315 ”i 10 15 20 25 30 35

6. Identifikationsbärare enligt krav I eller 2, k ä n n e t e c k n a d av att manöverdelen (1) uppvisar infiiringsöppningar (14°) och en referensöppning (R) som iörbindnings- element, vilka har motsvarighet i fáststifi (15) och ett referensstifi på den påsättbara identifikationsdelen (2), och varvid nämnda förbindningselement bildar den tredje kodningen.

7. Identifikationsbärare enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d av att den påsättbara identifikationsdelen (2) uppvisar ett utrymme som kan inrymma icke mekaniska identi- fikationsmedel.

8. Identifikationsbärare enligt krav 7, k ä n n e t e c k n a d av att i den påsåttbara identifikationsdelens (2) utrymme finns ett identifikationschip (23), medel för en energilagring (24) och mottagningsmedel (25).

9. Idenfikationsbärare enligt krav 8, k ä n n et e c k n a d av att i den påsättbara identifikationsdelens (2) utrymme finns ett identifikationschip (23), en kondensator (24) och en spole (25).

10. Nyckelämne för fiamställning av en mekanisk nyckel som manöverdel (1) till en identifikationsbärare enligt något av kraven 1-9, k ä n n et e c k n a t av att nyckelämnet bildar manöverdelen och att det uppvisar ett skaft (11) och fórbindelseelement (12, 14, 14', R) som motsvarar törbindelseelementen ( 15, 22.1, 22.2) på den påsättbara identi- fikationsdelen (2), vilka fiårbindelseelement bildar den tredje kodningen.

11. ll. Nyckelämne enligt krav 10, k ä n n e t e c k n at av att skafiet(1l), som är utformat på sådant sätt att det kan införas i nyckelhålet i en låscylinder, uppvisar därtill formade medel på nämnda skafl (1 1) för fástande av en påsättningsdel, varvid en breddning âr utformad som ett forsta anslag (13) med vilket identifikationsbäraren kan positioneras i låscylindem.

12. Nyckelämne enligt krav 11, k ä n n e t e c k n a t av att skafiet uppvisar parallella längskanter (12) som fiirbindningselement, vilka är utformade stegformigt for kodning och för fästning.

13. Nyckelämne enligt krav 12, k ä n n e t e c k n a t av att en bredsida av förbind- ningselementet (12) har samma bredd som skaftet (11) och att den andra bredsidan är bredare än storleken på det första anslaget (13). 10 15 20 25 'F 505 315

14. Nyckelämne enligt krav 10, k ä n n e t e c k n a t av att det uppvisar öppningar (14”) i området för förbindningselementen, ivilka den påsättbara identifikationsbäraren (2) skall anordnas, för mottagning och positionering av den påsättbara identifikationsdelen (2) medelst fiädrande klämstifi (15) som fórbindelseelement, varvid koordineringen är gjord entydig genom element (R, H, U) på ett kodningsarrangemang med självslutande organ.

15. Påsättbar identifikationsdel för en identifikationsbärare enligt något av kraven 1-9, k ä n n e t e c k n a d av att den uppvisar en ihålig höljesdel (21) och å höljesdelen formade fórbindningselement (15, 22.1, 22.2) i form av självslutande organ som därmed bildar den tredje kodningen.

16. Påsättbar identifikationsdel enligt krav 15, k ä n n e t e c k n a d av att den i sin inre yta uppvisar identifikationsmedel (23 ), energilagringsmedel och mottagningsmedel.

17. Påsättbar identifikationsdel enligt krav 16, k ä n n e t e c k n a d av att en elektronisk krets (23) samt medel för överföring och lagring av energi och data är anordnade i dess inre yta.

18. Påsättbar identifikationsdel enligt något av kraven 15-17, k ä n n e t e c k n a d av att fiädrande klämiörbindningar (15) är anordnade fór fixeiing och positionering på den mekaniska nyckeldelen (1).

19. Påsättbar identifikationsdel enligt krav 15, k än n e t e c k n a d av att den uppvisar en plomb eller sigilli anslutning till ett stift (15) för höjning av säkerheten.