SE503233C2 - Sukralfat beredning och förfarande för framställning av densamma - Google Patents

Description

503 233 liggande uppfinnarna funnit att detta syfte kan uppnås genom att blanda sukralfat med polyetylenglykol. Föreliggande upp- finning har fullbordats på basis av detta konstaterande.

Figur l och 2 visar profilerna för desintegration och disper- sion av sukralfatberedningar som gjorts i överensstämmelse med föreliggande uppfinning och jämförelseberedningar.

Enligt föreliggande uppfinning blandas ett sukralfat med 0,l% (vikt/vikt) eller mer polyetylenglykol. Fastän den övre grän- sen för polyetylenglykol inte är kritisk, kan den vanligen användas i en mängd mindre än 50% (vikt/vikt). Molekylvikten för den polyetylenglykol som skall blandas med sukralfatet I begränsas inte till något särskilt värde. När den administre- ras peroralt låter sukralfatberedningen enligt föreliggande uppfinning sukralfatet bli effektivt bundet till det såran- gripna området. Sukralfatberedningen enligt föreliggande uppfinning kan formuleras i olika doseringsformer såsom pulver, fint granulat, granula, tablettgrwgcgnkapslar. För detta ändamål kan olika tillsatsämnen användas såsom binde- medel, sönderdelningsmedel, smörjmedel, konstituens och färgämnen.

De följande exemplen avser att ytterligare belysa den före- liggande uppfinningen men får på intet sätt tas som en begränsning.

Exempel l Ett aluminiumsalt av sackarossulfatester (sukralfat: 3.920 g) blandades omsorgsfullt med 2.000 g av en vattenlösning av 4% polyetylenglykol (molvikt 1.500) i en blandare. Blandningen granulerades i en cylindrisk granulator försedd med ett nät med en maskstorlek på 0,7 mmø. Granulatet torkades vid 60°C under 3 timmar i en torkapparat. Det torkade granulatet sikta- des genom en 16-masksikt för att göra granula. Jämförelse- granula framställdes genom samma metod som beskrivits ovan -503 233 utom att vattenlösningen med 4 procent polyetylenglykol ersattes med vatten.

Desintegrations- och dispersionsförmågan hos de två granula- proven visas i figur 1 i form av den förändring i grumligheten som förekom, med värdet hos en kontrollsuspension taget som 1.

Kontrollsuspensionen framställdes genom att noggrant disperge- ra 1 g av ett sukralfat i 1.000 ml vatten med ultraljudvågor och grumligheten hos denna kontrollsuspension mättes vid 540 nm med skikttjockleken 1 cm i detektorcellen. Mätningen av grumligheten beskrives mer specifikt nedan: suspensioner vardera innehållande 200 mg sukralfat fylldes i fem provrör i en desintegrationsprovapparat (testvätska: 1.000 ml vatten vid 37 i 2°C) och grumligheten hos vätskeproverna tagna omkring 5 cm under testvätskornas yta mättes. Baserade på erhållna data beräknades sedan den specifika grumligheten hos de individu- ella proven.

De två granulaproven utsattes för ett accelerationstest vid 40°C x 75% r.h. under 6 månader och deras dispersionstillstånd utvärderades i form av specifik grumlighet som beräknades på ovan beskrivet sätt. Resultaten visas i tabell 1.

Tabell l Ändring i specifik grumlighet som ett resultat av acceleration vid 40°C x 75% r.h. under 6 månader Tid 2 min. 5 min. 20 min.

Prov Granula _före acceleration 0,93 0,95 0,96 enligt uppfinningen efter acceleration 0,85 0,92 0,95 ßämförelse- före acceleration 0,28 0,33 0,41 ranula efter acceleratio 0,16 0,18 0,19 503 233 Exempel 2 Sukralfat (4.000 g) blandades noggrant med 2.000 g av en vattenlösning av 10% polyetylenglykol (molvikt 6.000) i en blandare. Blandningen siktades genom en 16-mesh sikt för att göra ett granulat, som torkades vid 60°C under 3 timmar i en torkapparat och sorterades genom passage genom en 10-mesh sikt.

Erhållna granula (4.000 g) blandades med 1.376 g kristallinisk cellulosa och 24 g magnesiumstearat och blandades under 5 minuter i en V-typ blandare.

Det erhållna pulvret placerades i en roterande tablettmaskin utrustad med matriser och stansar (12 mmo) och komprimerades under ett totalt tryck på omkring 2,5 ton för att ge tabletter som vardera vägde 700 mg.

Jämförelsetabletter gjordes på samma sätt som beskrivits ovan utom att vattenlösningen av 10% polyetylenglykol ersattes med en vattenlösning av 10% hydroxipropylcellulosa (Nisso HPC-L från Nippon Soda Co., Ltd.).

Desintegrationsförmågan och dispersionsförmågan hos de två tablettproven visas i figur 2 i form av den ändring i grum- lighet som förekom, med värdet hos en kontrollsuspension taget. som l. Kontrollsuspensionen framställdes genom noggrann dispergering av 1.000 mg sukralfat, 344 mg kristallinisk cellulosa och 6 mg magnesiumstearat i 1.000 ml vatten med ultraljudvågor och grumligheten hos denna kontrollsuspension mättes vid 540 nm i en detektorcell med en skikttjocklek på l cm. Mätning av grumligheten beskrives mer specifikt nedan: två tabletter av varje prov placerades i en desintegrationsprov- apparat (testvätska: 1.000 ml vatten vid 37 i 2°C) och grumligheten hos vätskemängderna som tagits ungefär 5 cm under testvätskornas yta mättes. Baserat på erhållna data beräknades den specifika grumligheten hos de individuella proverna. ^5Û3 233 De två tablettproverna utsattes för ett accelerationstest vid 40°C x 75% r.h. under 6 månader och deras dispersionstillstánd utvärderades i form av specifik grumlighet som beräknades på ovan beskrivet sätt.

Resultaten visas i tabell 2.

Tabell 2 Ändring i specifik grumlighet som ett resultat av acceleration vid 40°C x 75% r.h. under 6 månader Tid 2 min. 5 min. 20 min.

Prov Tabletter före acceleration 0,79 0,85 0,95 enligt uppfinningen efter acceleration 0,63 0,80 0,92 Jämförelse- före acceleration 1 0,20 0,25 0,30 tabletter efter acceleration1"0,09 0,13 0,16

Claims (2)

503 233 PATENTKRAV

1. Fast beredning _ k ä n n e t e c k n a d av att den in- nehåller ett aluminiumsalt av en sackarossulfatester och 0,1 till 50 viktprocent polyetylenglykol.

2. Förfarande för framställning av en fast sukralfatberedning k ä n n e t e c k n a t av att man blandar ett aluminiumsalt av en sackarossulfatester med en vattenlösning av polyetylenglykol och torkar varigenom en fast beredning innehållande 0,1 till 50 viktprocent polyetylenglykol framställes.