SE461500B - Tandstift innefattande identifierande markeringsorgan - Google Patents

Description

15 20 ZS 40 lxJ Anédbn Qandroten . Ännu ett syfte med uppfinningen är att åstadkomma ett tand- stift med en huvuddel som skjuter ut därifrån, vilken huvuddel skall bäddas in i tandreparationen som byggs pà tandstíftet på så sätt att huvuddelen förblir centralt placerad i tandreparationen.

Ett ytterligare syfte med uppfinningen är att åstadkomma ett tandstift med en huvuddel som sträcker sig från den cylindriska tappen och innefattar en utplattad tång vínkelorienterad relativt cylinder- tappen.

I korthet erhålles i enlighet med uppfinningen ett tandstift för kvarhàllande av en tandreparation fäst vid en preparerad tandrot.

Tandstiftet innefattar en långsträckt cylindrisk tapp med lämpligtvis spiralspàr anordnade kring tappens periferi för att kvarhålla tappen fäst i ett cementpreparerat hål i tandroten. En huvuddel sträcker sig från tappen. Vi insättandet av tappen i hålet, skjuter huvuddelen ut från tandroten. Det är på huvuddelen som reparationen eller uppbygg- naden kan fästas. Huvuddelen innefattar en tillplattad tång som ger förbättrad kvarhàllning av tandreparationen på tandroten.

I ett utförande av föreliggande uppfinning är tàngen vinkel- orienterad eller lutad i förhållande till den utdragna axeln för tap- pen. Tången eller skaftjärnet kan ha en bredd som är större än tappens diameter och kan vara utformad med sina sidokanter avsmalnande uppåt så att bredden vid botten av tången eller skaftjärnet är större än bredden vid dess topp. Utskjutande flänsar kan vara periferiellt an- ordnade kring ytterytan för den tillplattade tàngen för att förbättra kvarhállningsförmàgan. En lämplig markering kan vara utformad på skaft- järnet eller tângen för att identifiera tandstiftet vad det gäller dess storlek, form eller liknande. Märket kan skjuta ut från tàngens yta och därigenom ge en större kvarhållningsförmàga för huvuddelen.

Ytterligare fördelar och kännetecken på uppfinningen framgår av nedanstående föredragna utföringsexempel som beskrivs i anslutning till ritningarna. Härvid är fig 1 en vy framifrån av ett tandstift i enlighet med uppfinningen, fig 2 en sídovy av den övre änden av tand- stiftet som visas i fig 1 i synnerhet visande vinkelorienteringen av huvuddelen, fig 3 en vy framifrån av huvuddelen, fig 4 en vy uppifrån av tandstíftet som visas i fig 1, fig 5 ett tvärsnitt längs linjen S-5 i fig 1, visande ett slag av spiralspàr som kan vara anordnade kring stíftdelen, fig 6 ett tvärsnitt genom en tandrot utvisande för- beredelsen av tandroten för användandet av ett tandstift i enlighet med uppfinningen, fig 7 ett tvärsnitt liknande det som visas i fig 6 10 15 20 ZS 30 35 40 0 Eflfl 461 duo med detminsatta tandstiftet i enlighet med uppfinningen och fig 8 ett tvärsnitt liknande det som visas i fig 7, visande tanduppbyggnaden eller ersättningen som placerats på tandroten. I de olika ritnings- figurerna hänför sig lika hänvisningsbeteckningar till lika delar.

I fig 1 visas tandstiftet i enlighet med uppfinningen som helhet. Stiftet 10 innefattar en lângsträckt cylidrisk tapp eller stift 12 med en nedre fasad ände 14. Utformad kring períferin för Stiftet 12 är en mångfald spiralformade räfflor 16. De spiralformade räfflorna 16 är beskrivna mer i detalj i den ovannämnda amerikanska patentskriften 4 479 783. I korthet har emellertid räfflorna 16 en mycket stor stigning, med stigningen för varje räffla större än läng- den för stiftet 12. Till följd av den stora stigningen för stiften 16 kan ett stort antal separata individuella räfflor vara anordnade där räfflorna 16 är åtskillda. På detta sätt finns en mångfald separata längsgående anordnade räffellínjer som börjar och slutar längs stiftets längd. Lämpligtvis är stigníngen ungefär ett varv per tum och stif- tets längd är approximativt 18 mm (0,75 tum).

Eftersom de många räffellinjerna slutar vid botten av stif- tet, där spiralvägen för var och en av räfflorna är mindre än ett varv kring stiftet, finns en mångfald vägar som är möjliga för luf- tens undkommande från hålet när stiftet insättes i hålet som är format i tandroten. Det hydrostatiska trycket kan därför reduceras när luf- ten försvinner längs de många räffellinjerna, vilka vardera ger en separat luftningsväg. Följaktligen behöver ingen separat luftníngs- väg vara anordnad i stiftet. Lämpligtvis ger stigningen för var och en av räfflorna 16 en stigningsvinkel som är mindre än 100 i förhåll- ande till längdaxeln för stiftet 12 för att upprätthålla luftnings- förmågan för räfflorna 16._ Således tjänar räfflingslinjerna två syften. För det första ger de en förbättrad fasthållning i hålet och när följaktligen stif- tet insättes i hålet kommer límmet eller cementen att kvarhålla stif- tet säkert ídess läge i tandroten. För det andra tjänar de samtidigt som luftningskanaler för stiftet 12.

Såsom visas i fig S kan spåren för räfflorna 16 vara utfor- made med olika storlek, där djupet för räfflorna är mindre än avstån- det mellan närbelägna räfflor. Såsom visas i detalj finns en uppsätt- ning av tre spår 18, 20, 22 vilka alla är större och det finns en uppsättning spår med mindre storlek däremellan. Mer i detalj är ett par mindre spår 24, 26 utformade mellan de större spåren 18, 20. På liknande sätt är ett par mindre spår 28, 30 utformade mellan de större l-J UI -IU 461 500 spåren fü och 22 och ett ytterligare par av små spår 32, 34 är ut- formade mellan spåren 18 och 22. Följaktligen är räfflorna 16 in- skurna i stiftet 12 till ett respektive djup definierande åtminstone en innerdiameter så att varje tvärsnitt längs ländaxeln för stiften föreligger en större perifier längd vid huvuddiametern för stiftet än vid den minsta diametern. Även om en serie sörre och mindre räfflor har visats, bör det observeras att stiftet kan vara försett med endast den större storleken räfflor eller den mindre storleken räfflor, eller andra kombinationer därav, eller helt enkelt med gängor eller spår däri.

Det bör även observeras att även om det speciella stift som visas har spiralformade räfflor, kan uppfinningsföremålet vara för- sett med ett långsträckt stift med en standardiserad yttre spiral- gänga utformad därpå. Dessutom kan stíftet innefatta en utsträckt vertikal kanal anordnad genom de yttre gängorna för att tjäna som luftníng under insättandet av stiftet i tandroten.

På figurerna 1-4 bör noteras att utskjutande från en ände av stiftet 12 är anordnat en huvuddel, visad som helhet vid 36. Huvud- delen 36 innefattar en väsentligen konísk halsdel 38 som uppbär en tillplattad tång eller skaftdel 40. Den koníska avsnittet 38 inne- fattar ett par motsatta främre och bakre delar 41, 42, vilka är åt- skillda av skaftdelen 40 som tjänar till att dela det koníska av- snittet 58. En cirkulär krage 44 skjuter i periferiell led ut vid mellanytan mellan stiftet 12 och huvuddelen 36.

Den tillplattade skaftdelen eller tången innefattar väsent- ligen flata främre och bakre ytor 46, 48 med tunna sidoväggar S0, 52.

Skaftdelen är konande i uppåtriktningen så att bredden för skaftdelen vid dess övre ände är mindre än vid dess nedre ände. Dessutom har den övre änden en ytterligare vinklad avsmalnande spetsdel 54, 56 slutande i en flat toppvägg S8. Botten av skaftdelen 40 innefattar välvt formade skuldror 60, 62, vilka övergår i det koníska avsnittet 38.

En mångfald utskjutande flänsar är utformade pcriferiellt kring skaftdelen 40. Mer specifikt är tre längsgående åtskillda ribbor eller flänsar 64, 66, 68 visade. Dessa ribbor eller flänsar har sina míttavsnitt 70, vilka uppträder längs de tillplattade främre och bakre ytorna 46, 48 aningen tunnare än flänstjockleken vid sidoändarna.

En markering, såsom vid 72 i fig 1 eller 74 i fig 3, kan vara utformad på den övre änden av den främre eller bakre ytan för den tillplattade skaftdelen 40 i syfte att ge en identifiering av 10 20 25 40 5 461 500 tandstiftets storlek eller ange dess speciella kvalitet eller använd- ning. Denna markering kan skjuta ut från skaftdelens 40 yta.

Såsom bäst visas i fig 2 och 4 är skaftdelen 40 vinklat orien- terad i förhållande till längsaxeln för stiftet, lämpligtvis 7-8°.

Dessutom, såsom kan noteras i fig 2 är den koniska halsdelen 38 också förskjuten på så sätt att dess främre del 41 är vínklad i förhållande till dess bakre del 42, så att den blir liknande de 7-8°:s lutning för skaftdelen 40 i syfte att uppta vinkelorienteringen för skaft- delen som skjuter ut därifrån. Bredden för skaftdelen 40 är större än diametern för stiftet 12, där tjockleken för skaftdelen 40 är mindre än diametern för skaftet 12, såsom bäst framgår av fig-1-4.

Den speciella uppbyggnaden av huvuddelen 36 ger förbättrad kvarhållning av överbyggnaden på tandroten. I synnerhet är bredden för skaftdelen 40 stor så att den kan åstadkomma kvarhållningen av påbyggnaden. Vidare ger skaftdelens avsmalning så att dess bottendel är bredare än dess överdel återigen förbättrad fasthållning av på- byggnaden och följer dennas form. På samma sätt hjälper de formade flänsarna och utskjutande markeringarna till vid fasthållningen, lik- som närvaron och formen för den koniska halsdelen 38, där den cirku- lära kragen 44 anger det korrekta insättningsdjupet av stiftet 12 i tandhålet och kan fungera som ett stopp såsom skall beksrivas när- mare nedan.

Av betydelse är det faktum att skaftdelen 40 är vinkelorien- terad i förhållande till längdaxeln för stíftet. Detta återigen hjäl- per till vid fasthållandet av pâbyggnaden på tandroten. Vidare, och i synnerhet förbindelse med framtänder, tjänar den vinklade orien- teringen av skaftdelen 40 till att placera skaftdelen centralt i en sådan framtand, där skaftdelen har en lutad orientering liknande den för framtanden. Såsom är väl känt, är framtänder vinkelformade. Därför är också tandprotosen som ersätter en sådan vinklad tand vinkelformad.

Genom att följaktligen insätta tandstiftet i tandroten, på så sätt att vinkelorienteringen för skaftdelen 40 motsvarar vinkelriktningen för tandprotesen, kan skaftdelen bli placerad så att den hamnar centralt inuti tandens överbyggnad så att tjockleken för påbyggnaden är lik- formig runt skaftdelen. Detta ger inte endast större fasthållníng, men ger också förbättrad styrka för pàbyggnaden. Vidare är skugg- effekten för tandstiftet, såsom är känt från tandläkartekniken, eli- mínerad till följd av skaftdelens 40 form.

I anslutning till fig 6-8, skall förfarandet som användes vid tandstiftet i enlighet med uppfinningen beskrivas i korthet. Som 10 15 20 25 30 40 461 500 6 exempel_visas i fig 6 ett tandstift 76 inom gomytan 78, där den övre änden av tanden (ej visad) dessförinnan har brutits. För att förbe- reda tanden, har tanden först skurits ned på inom tandläkartekniken känt sätt, typiskt för att ge en lämplig övre yta 80. I syfte att bygga upp en påbyggnad på tandroten 76, krävs ett kvarhållande ele- ment, såsom exempelvis ett tandstift.

Först utförs konventionellt rotkanalarbete genom att borra och rena pulpan längs kanalavsnittet 82 för tandroten. Därefter borras ett förstorat hål 84 i tandroten 76 med en storlek som är större än diametern för stiftet 12, men sammanfallande med periferin för den cirkulära kragen 44 för tandstiftet som skall insättas. Cement pla- ceras sedan i hålet 84 och på tandstiftet 10 i enlighet med upp- finningen. Tappen 12 för stiftet 10 insättes sedan i hålet 84. Cement 86 utfyller räfflorna eller de spiralformade spåren eller gängorna som är definierade kring periferin för tappen och också omger själva tanden. Tappen 12 är insatt i hålet 84 tills dess kragen 44 sitter vid mynningen av hålet och tjänar som ett stopp för fortsatt insätt- ande, varigenom det korrekta insättningsdjupet för tappen 12 har nåtts, såsom visas i fig 7.

Huvuddelen 36 för stiftet sträcker sig uppåt över ytan 80 för tandroten. En överbyggnad 88 kan sedan formas lämpligt på tand- roten i enlighet med väl känd standardteknik inom tandläkaryrket.

Först formas en uppbyggnad 90 av sammansatt eller plastmate- rial pä den utskjutande huvuddelen 36 för tandstiftet. Sådana samman- satta eller plastmaterialsuppbyggningar 90 kan väsentligen göras av tandläkaren själv. Lämpliga avtryck görs sedan och sänds till ett laboratorium för formande av krongjutningen 92, typiskt utformad i ett lämpligt metallmaterial. Slutligen formas på laboratoriet, den övre porslins eller plastytterkronan 94 på gjutdelcn 92, där tand- läkaren fäster kronan 92, 92 på uppbyggnaden 90 på konventionellt sätt, för att fullständiga påbyggnaden, såsom visas i fig 8.

Påbyggnaden 88 kvarhålles på plats medelst huvuddelen 36, i synnerhet medelst skaftdelen 40, likaväl som den koniska halsdelen 38. Det bör noteras, i fig 8, att tandpåbyggnaden 88 är typiskt visad som en framtand. I en sådan tand är vinkelorienteringen för tanden inåt in i munnen, d v s framåt vänster som den visas i fig 8. Följ- aktligen är tandstiftet insatt så att vinkelorienteringen för skaft- delen 40 likaså är riktad i samma riktning som tanden för att samman- fall med vinkelorienteringen för tanden. På detta sätt är efter full- ständigandet av påbyggnaden 88 skaftdelen väsentligen centralt pla- f! 7 461 sno cerad inbti protesen. Detta ger förbättrad kvarhàllning likaväl som förbättrad styrka för protesen.

Talrika förändringar av den beskrivna uppbyggnaden är uppen- bara för fackmannen på omrâdet. Emellertid skall påpekas att ovan- stående beskrivning hänför sig till ett föredraget utförande på upp- finningen, som endast är av förtydligande karaktär och ej är avsett att begränsa uppfinningen.

Claims (13)

467 5ÛÛ g P a t e n t k r a v

1. Tandstíft för kvarhållande av en tandreparation i ett säkrat läge på en preparerad tandrot eller tandunderdel, k ä n n e ~ t e c k n a t a v att det innefattar en långsträckt cylindrisk tapp med en förbestämd diameter och en_längsgående axel, räfflor anordnade kring periferín för tappen för kvarhållande av tappen fäst i ett cementpreparerat hål i tandroten, en huvuddel sträckande sig från tappen för att skjuta utåt från tandstíftet på vilket tandreparationen kan fästas när tappen är ínsatt i tandrotshålet, varvid huvuddelen innefattar en tillplattad skaftdel för förbättrad kvarhállning av tandreparatíonen på tandroten ech varvid skaftdelen har en bredd som är Större än tappdíametern, vidare är markeringsorgan anonnmdepfi a1plan yta på skaftelementet för identifiering av skaftstiftet och marker- íngsorganen skjuter ut fràn den plana ytan pà skaftclementet för att förbättra kvarhállníngsförmágan för skafte1ementeL.

2. Tandstíft enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t a v att skaftdelen är vinkelríktad relativt tappaxeln.

3. Tandstift enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t a v att huvuddelen innefattar en uppåt avsmalnande väsentligen konísk hals- del och varvid skaftelementet delar det koníska halsavsnittet för att uppbäras därav.

4. Tandstíft enligt krav 3, k ä n n e t e c k n a t a v att bredden för skaftelementet är större än basbrcdden för den koníska halsdelen.

5. Tandstíft enligt krav 4, k ä n n e t e c k n a t a v att basbredden för den koníska halsdelen överstiger diametern för tappen.

6. Tandstíft enligt krav 3, innefattande en cirkulär krage utskjutande från en mellanyta mellan tappen och den koniska halsdelen.

7. Tandstíft enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t a v att motsatta sidor av skaftelementet är avsmalnande uppåt sä att en bottendel av skaftelementet är bredare än den övre delen av skaftele- mentet.

8. Tandstift enligt krav 1, k ä n n c t e c k n a t a v att det innefattar en mångfald längsgående âtskillda utskjutande flänsar períferiellt anordnade kring skaftelementet för förbättrad kvarhållning av tandreparationen på tandroten.

9. Tandstift enligt krav 8, k ä n n e t e c k n a t a v att flänsarna innefattar ett tunnare míttavsnitt anordnat vid motsatta o q 461 son flata ytor för skaftelementet än sidoändarna för skaftelementet.

10. Tandstift enligt krav 3, k ä n n e t e c k n a t' a v att skaftelementet är vinkelorienterat i förhållande till tappens axel, och en sida av den koniska halsdelen är vínklad med samma orien- tering som skaftelementet.

11. Tandstift enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t a v att tappen innefattar räfflingsorgan för att definiera spåren, varvid räfflingsorganen innefattar en mångfald utvändiga åtskillda spiral- räfflor ástadkommande separata spiralvägar kring tappen.

12. Tandstíft enligt krav 11, k ä n n e t e c k n a t a v att räfflorna har en stigníng som är större än den på förhand bestämda längden för tappen så att var och en av spiralvägarna är mindre än ett varv kring tappen för att definiera luftníngsgångar däri.

13. - Tandstift enligt krav 1), k ä n n e t e c k n a t a v att skaftelementet är vinkelorienterat i förhållande till tappaxeln.