SE460054B - Blekande tvaettmedelkomposition fri fraan vattenloesliga silikater och dess anvaendning vid blekning - Google Patents

Description

46Û 054 aktivator leder till bildning av en peroxisyra vilken vid lägre temperaturer är ett mera verksamt blekmedel än väteperoxid. En mångfald föreningar har föreslagits som.aktivatorer för peroxiblekmedel däribland karboxyl- syraanhydrider såsom dem som beskrivs i USA-patenten 3 298 775, 3 338 839 och 3 532 634; karboxylestrar så- som dem som beskrivs i USA patent 2 995 905; N-acyl- föreningar såsom dem som beskrivs i USA patenten 3 912 648 och 3 9l9 102; cyanoaminer som beskrivs i USA patent 4 199 466; och acylsulfonamider som beskrivs i USA patent 3 245 913.

Bildandet av och stabiliteten hos peroxisyrablekmedlet i blekmedelssystem som innehåller en peroxiförening och en organisk aktivator är ett inom tekniken erkänt problem. Exempelvis inriktar sig amerikanska patentet 4 255 452 från Leigh på problemet att undvika reaktio- nen mellan peroxisyra och peroxiförening som ger vad som i patentet karakteriseras som värdelösa produkter, nämligen motsvarande karboxylsyra, molekylärt syre och vatten. Patentet anger att dessa bireaktioner är dub- belt skadliga eftersom persyra och perförening förstö- res samtidigt. Patenthavaren beskriver därefter vissa polyfosfonsyraföreningar som kelatbildande medel vilka påstås inhibera den ovan beskrivna peroxisyraförbru- kande bireaktionen och ge förbättrad blekande effekt.

I motsats till dessa kelatbildande medel anger patent- havaren att andra mera allmänt kända kelatbildande me- del, såsom etylendiamintetraättiksyra (EDTA) och nitrilotriättiksyra (NTA), är så gott som overksamma och ger ej nâgra förbättrade blekande effekter. En nack- del med de i Leigh-patentet beskrivna blekande komposi- tionerna är alltså att de ej medger användning av kon- ventionella sekvestreringsmedel, många av vilka är bil- ligare och mera lätt tillgängliga än de beskrivna poly- 460 054 fosfonsyraföreningarna.

Silikaters inverkan på sönderdelning av peroxisyra i tvätt- och/eller blekmedelslösningar har ej tidigare noterats inom tekniken. Amerikanska patentskrifterna 3 860 391 och 4 292 575 anger att silikater konventio- nellt används som tillsats till peroxid-innehållande blekmedelslösningar i syfte att stabilisera de ingående peroxidföreningarna. Patenthavarna noterar dock att användandet av silikater i dessa blekmedelslösningar kan ge andra problem vid blekningsförfarandena, t.ex. uppkomst av silikatfällningar som avsättes på det blekta godset. Följaktligen är patenten_inriktade på förfaran- den för blekning av cellulosafiber med silikatfria blek- medelslösningar i vilka peroxidens stabilitet förstärkts med andra föreningar än silikater.

Europeiska patentpublikationen 0 028 432, publicerad 13 maj 1981, beskriver en kornformig tvättmedelskomposition som bland annat innehåller ett vattenolösligt silikat och en organisk förening som aktivator för ett peroxi- blekmedel. Denna tvättmedelskompositions pH-karakteris- tika anges vara kritisk; pH-värdet i en 2-procentig vattenuppslamning är specifikt mellan 2 och 9, och före- trädesvis från 4 till 7. På sidan 7 av patentpublikatio- nen beskrives vissa polyfosfonsyraföreningar som varande högeligen föredragna beståndsdelar i kompositionen, och publikationen anger i detta sammanhang att polyfos- fonater har visats vara unikt verksamma för att stabili- sera organiska peroxisyror mot de allmänt skadliga verk- ningarna av vattenolösliga silikater, särskilt de som tillhör klassen zeolit och kaolin. Arten av dessa skad- liga verkningar är ej specificerad. På sida 38 i pub- likationen beskrives kornformiga tvättmedelskompositio- ner i exempel 8 - 10 som ej innehåller natriumsilikat, 460 054 och samtliga dessa kompositioner innehåller Dequest 2041 (etylendiamintetrametylenfosfonsyra). Kompositionerna i dessa exempel innehåller även en förening som är en peroxi-aktivator vilken är införlivad i agglomererade partiklar bestående av denna aktivator, en vattenolös- lig silikatförening och ett nonjoniskt ytaktivt medel.

Sammanfattning av uppfinningen Föreliggande uppfinning tillhandahåller en partikelfor- mig blekande tvättmedelskomposition som innefattar: (a) ett blekmedel som innefattar en peroxiförening i kombination med en aktivator för denna; och (b) åtminsto- ne ett ytaktivt medel valt bland anjoniska, katjoniska, nonjoniska, amfolytíska och zwitterjoniska detergenter; varvid sagda blekande tvättmedelskomposition är väsent- ligen fri från (i) vattenlösliga silikatföreningar och (ii) agglomererade partiklar vilka huvudsakligen inne- fattar sagda aktivator, en vattenolöslig silikatföre- ning och ett nonjoniskt ytaktivt medel.

I enlighet med förfarandet enligt uppfinningen genomföres blekning av fläckade och/eller nedsmutsade material ge- nom att sätta dessa material i kontakt med en vatten- lösning av den ovan angivna blekande tvättmedelskompo- sitionen.

Den föreliggande uppfinningen är baserad på upptäckten att den oönskade förlusten av peroxisyra i den vattenhal- tiga tvättlösningen genom reaktion av peroxisyra med en peroxiförening (eller mera specifikt, väteperoxid som bildats från denna peroxiförening) till bildning av molekylärt syre, markant reduceras i blekmedelssystem som är väsentligen fria från vattenlösliga silikatföre- 460 054 ningar. Fastän sökanden ej önskar binda sig till någon speciell teori beträffande verkningssättet förmodar man att närvaron av vattenlösliga silikater i peroxiförening/- aktivator-blekmedelssystemet katalyserar den tidigare nämnda reaktionen mellan peroxisyra och väteperoxid vilken leder till förlust av aktivt syre från tvättlös- ningen vilket annars skulle vara tillgängligt för blek- ning. Det är känt inom tekniken att metalljoner, såsom exempelvis järnjoner och kopparjoner, katalyserar sön- derdelning av väteperoxid samt även reaktionen mellan peroxisyra och väteperoxid. Vad beträffar denna metall- jonkatalys har emellertid sökanden överraskande upp- täckt att konventionella sekvestreringsmedel, såsom EDTA och NTA, vilka inom tekniken ansetts overksamma för inhibering av den förutnämnda peroxisyra-konsume- rande reaktionen (se exempelvis påståendet i kolumn 4 i amerikanska patentet 4 225 452), kan införlivas i kompositionerna enligt den föreliggande uppfinningen och stabilisera peroxisyran i lösning.

Uttrycket "vattenlösliga silikatföreningar" avser före- ningar såsom natriumsilikat vilka väsentligen är lösliga i vattenhaltiga tvättlösningar och som ofta ingår i kon- ventionella blekande tvättmedelskompositioner, men som väsentligen är eliminerade i kompositionerna enligt den föreliggande uppfinningen. Den föreliggande uppfinning- en avser emellertid att införliva väsentligen vatteno- lösliga silikater, i synnerhet aluminiumsilikater såsom leror och zeoliter i den häri beskrivna blekande tvätt- medelskompositionen, och vattenlösliga silikatföreningar anses vara mycket mera skadliga vad gäller peroxisyra- stabilitet än vattenolösliga ämnen såsom aluminium- silikater. 460 054 I en föredragen utföringsform av uppfinningen innehåller de häri beskrivna blekande kompositionerna dessutom ett sekvestrerande medel för att i lösning förbättra stabiliteten av den blekande peroxisyraföreningen ge- nom att inhibera dess reaktion med väteperoxid i när- varo av metalljoner. Uttrycket "sekvestrerande medel" avser här organiska föreningar med förmåga att bilda ett komplex med Cu2+-joner så att stabilitetskonstanten (pK) för komplexbildningen är lika med eller större än 6 i vatten av 25° C och med en jonstyrka på 0,1 mol/- liter, varvid pK på vanligt sätt definieras genom for- meln pK = - log K vari K representerar jämviktskonstan- ten. Således är exempelvis pK-värdena för komplexbild- ningen mellan kopparjoner och NTA eller EDTA 12,7 respektive 18,8 vid de angivna förhållandena. Uttryc- ket "sekvestrerande medel" användes därför häri i till- räckligt begränsad mening för att utesluta oorganiska föreningar som allmänt används som tvättunderstödjande salt i tvättmedelsberedningar. Speciellt användbara sekvestrerande medel innefattar EDTA, dietylentriamin- pentaättiksyra (DEPTA) och diverse fosfonat-sekvestre- rande medel marknadsförda av Monsanto Company under va- rumärket Dequest, t.ex. Dequest 2000, 2006, 2041, 2051 och 2060.

I enlighet med en annan utföringsform av uppfinningen särskiljes dessutom de beskrivna blekmedelskompositio- nerna frân vissa inom tekniken beskrivna vattenlösliga silikatfria kompositioner genom att i de föreliggande blekmedelskompositionerna endast används sekvestrerande medel som har en stabilitetskonstant som ej är större än för bildning av Cu2+-komplex i,vatten av 250 C och vid en jonstyrka på 0,1 mol/liter. Denna begränsning utesluter närvaro av polyfosfonsyraföreningar som Dequest 2041 (etylendiamintetrametylenfosfonsyra) och 460 054 Deguest 2060 (dietylentriaminpentametylenfosfonsyra) i blekmedelskompositionerna enligt uppfinningen, eftersom dessa sekvestrerande medel har stabilitetskonstanter som är högre än omkring 20. Lämpliga sekvestrerande medel för denna utföringsform av uppfinningen innefattar följaktligen natriumsalter av nitrilotriättiksyra (NTA); etylendiamintetraättiksyra (EDTA); etylendiamin; tetramin, d.v.s. N-(CH2-CH2-NH2)3; bis(aminoetyl)- glykoleter-NNN'N'-tetraättiksyra (EGTA): och N(CH2-PO3H2)3 Dequest 2000. EDTA och förutnämnda Dequest 2000 är sär- vilket marknadsföres under varumärket skilt föredragna för användning i denna utföringsform av uppfinningen.

Detaljerad beskrivning av uppfinningen De blekande tvättmedelskompositionerna enligt uppfinning- en består av två huvudbeståndsdelar: (a) ett blekmedel; och (b) ett rengörande ytaktivt medel.

Det i dessa kompositioner användbara blekmedlet innefat- tar en peroxiförening i kombination med en organisk ak- tivator för denna.

De peroxiföreningar som är användbara i de föreliggande kompositionerna inkluderar föreningar som frigör väte- peroxid i vattenhaltiga media, såsom alkalimetallper- borater, t.ex. natriumperborat och kaliumperborat, alkalimetallperfosfater och alkalimetallperkarbonater.

Alkalimetallperborater är vanligen föredragna beroende på deras kommersiella tillgänglighet och förhållandevis låga kostnad.

Konventionella aktivatorer såsom de som är beskrivna i exempelvis amerikanska patentskriften 4 259 200, kolumn 460 Q54 4, är lämpade för användning tillsammans med de förut- nämnda peroxiföreningarna, och denna beskrivning är in- förlivad häri genom hänvisning. De polyacylerade ami- nerna är generellt av särskilt intresse, och speciellt tetraacetyletylendiamin (TAED) är en högeligen föredra- gen aktivator. TAED ingår företrädesvis i kompositioner- na enligt uppfinningen i form av "täckta" granuler som innehåller TAED och ett lämpligt bärarmaterial såsom en blandning av natrium- och kaliumtrifosfat. Dessa täckta TAED-granuler framställes lämpligen genom att blanda finfördelade partiklar av natriumtrifosfat och TAED och därefter på denna blandning spruta en vattenlösning av kaliumtrifosfat och med användning av lämplig gra- nuleringsutrustning såsom en granulator av typ roteran- de trumma. En typisk metod för framställning av detta slags täckt TAED är beskriven i amerikanska patentskrif- ten 4 283 302 av Foret et al. TAED-granulerna har en föredragen partikelstorleksfördelning enligt följande: 0 - 20 % större än 150 fn l0 - 100 % större än 100 fl men mindre än 150 fi; O - 50 % mindre än 75 21; och 0 - % mindre än 50 fi. En annan särskilt föredragen par- tikelstorleksfördelning erhålles när medianpartikel- storleken för TAED är 160 21, d.v.s. 50 % av partik- larna är större än 160 in Den förutnämnda storleksför- delningen avser det TAED som ingår i de belagda granu- lerna och ej de belagda granulerna i sig. Molförhållan- det mellan peroxiförening och aktivator kan variera inom ett brett intervall beroende på valet av peroxiförening och aktivator. Molförhållanden mellan från omkring 0,5:l till omkring 25:l är dock i allmänhet lämpliga för att ge tillfredsställande blekningsegenskaper.

Blekmedlet kan valfritt även innehålla en peroxisyrafö- rening i kombination med peroxiföreningen och aktivatorn.

Användbara peroxisyraföreningar inkluderar vattenlösliga 460 054 peroxisyror och deras vattenlösliga salter. Peroxisyror- na kan karakteriseras genom följande allmänna formel O n H00 - C - R - Z vari R är en alkylengrupp som innehåller från l till omkring 20 kolatomer, eller en fenylengrupp, och Z är en eller flera grupper valda bland väte, halogen, alkyl, aryl och anjoniska grupper.

De organiska peroxisyrorna och deras salter kan innehålla från cirka l till cirka 4, företrädesvis l eller 2, peroxigrupper och kan vara alifatiska eller aromatiska.

De föredragna alifatiska peroxisyrorna innefattar di- peroxiazelansyra, diperoxidodekandionsyra och monoperoxi- bärnstenssyra. Bland de_häri användbara aromatiska per- oxisyraföreningarna är monoperoxiftalsyra (MPPA), sär- skilt dess magnesiumsalt, och diperoxitereftalsyra spe- ciellt föredragna. En detaljerad beskrivning av fram- ställningen av MPPA och dess magnesiumsalt ges på sid. 7 - l0 i europeiska patentpublikationen 0 027 693, publicerad 29 april 1981, och förutnämnda sidor 7 - 10 är införlivade häri genom hänvisning.

Den blekande tvättmedelskompositionen enligt uppfinning- en kännetecknas av att den är väsentligen fri från (i) vattenlösliga silikatföreningar och (ii) agglomererade partiklar som väsentligen består av en blandning av tre komponenter: den organiska aktivatorn för peroxi- föreningen; en vattenolöslig silikatförening såsom lera eller zeolit; och ett nonjoniskt ytaktivt medel, vilken blandning utgör åtminstone 80 vikt-% av de agglomerera- de partiklarna. De agglomererade partiklar som är ute- slutna för användning häri är av det slag som framställs 460 054 i utrustning såsom en "pan granulator" och tjänar till att införliva blekmedelsaktivatorn i en matris av ma- terial enligt beskrivningen i europeisk patentpublika- tion 0 028 432. I en speciell utföringsform av uppfin- ningen kännetecknas blekmedelskompositionerna dessutom av att de är väsentligen fria från sekvestrerande medel som har en stabilitetskonstant som är större än cirka för Cu2+-komplexbildning i vatten av 25° C och vid en jonstyrka på 0,1 mol/liter.

De vattenolösliga silikatmaterial som med fördel kan an- vändas i de föreliggande blekmedelskompositionerna är företrädesvis aluminiumsilikater såsom zeoliter och le- ror av typ smektit. De kristallina typer av zeoliter som kan användas inkluderar dem som beskrivs i "Zeolite Molecular Series" av Donald W. Breck, publice- rad 1974 av John Wiley & Sons, och representativa till- gängliga zeoliter är uppräknade i tabell 9.6 på sid. 747 - 749 i texten, vilken tabell är införlivad häri ge- nom hänvisning. Zeolitstrukturer av typ A är särskilt önskvärda och är utförligt beskrivna inom tekniken; se exempelvis sid. 133 i förutnämnda text av Breck samt även amerikanska patentskriften 2 882 243. Zeoliterna är speciellt användbara som tvättunderstödjande salter i högverkande tvättmedelskompositioner.

De förutnämnda lerorna av typ smektit är treskiktsleror som kännetecknas av lagerstrukturens förmåga att flerfal~ digt öka sin volym genom svällning eller expansion i närvaro av vatten och ger tixotropa gelatinartade sub- stanser. Det finns två klasser av leror av typ smektit: vid den första klassen ingår aluminiumoxid i silikat- kristallgittret; vid den andra klassen ingår magnesium- oxid i silikatkristallgittret. Atomsubstitution genom järn, magnesium, natrium, kalium, kalcium och liknande 460 054 ll kan förekomma inuti kristallgittret i smektitleror.

Det är vanligt att särskilja lerorna på bas av dessas dominerande katjon. Exempelvis är en natriumlera en i vilken katjonen till övervägande del är natrium. Vad gäller de föreliggande blekande tvättmedelskompositio- nerna, så föredrages aluminiumsilikater i vilka natrium är dominerande katjon, såsom exempelvis bentonitleror.

Bland bentonitlerorna är de från Wyoming (i allmänhet benämnda western- eller Wyoming-bentonit) speciellt fö- redragna. Kalcium- och magnesiumleror är även användba- ra men är dock mindre föredragna vid denna uppfinning.

Föredragna svällande bentoniter av detta slag försäljes under handelsnamnen Mineral Colloid, som industriella bentoniter, av Benton Clay Company som är ett dotterbo- lag till Georgia Kaolin Co. Dessa ämnen är desamma som dem som tidigare försâldes under varumärket THIXO-JEL och är selektivt brutna och anrikade bentoniter, och de som anses mest användbara är tillgängliga som Mineral Colloid Nr 101, etc., vilka motsvarar THIXO-JBL Nr l, 2, 3 och 4. Sådana ämnen har pH-värden (6-procentig kon- centration i vatten) inom intervallet 8 till 9,4, maxi- malt fritt fuktinnehâll av omkring 8 %, och specifika vikter på omkring 2,6, och av de pulvriserade sorterna av dessa ämnen så passerar åtminstone ca 85 % (och fö- reträdesvis 100 %) genom en sikt med 200 mesh (ameri- kanska siktserien). Bentoniten är mera företrädesvis en i vilken väsentligen samtliga partiklar (d.v.s. åtmin- stone 90 % av dessa, och företrädesvis mer än 95 %) passerar genom en 325 mesh sikt, och helst skall samtliga partiklar passera igenom en sådan sikt. Svällningsför- mâgan hos bentoniten i vatten ligger vanligen inom inter- vallet 3 till 15 ml/g, och dess viskositet, vid 6-pro- centig koncentration i vatten, är vanligen från cirka 8 till 30 centipoise. 460 054 12 I en speciellt föredragen utföringsform av uppfinningen innefattar bärarpartiklarna agglomerat av finfördelad bentonit, med partikelstorlekar på mindre än 200 mesh, som agglomererats till partiklar med storlekar som i huvudsak ligger inom intervallet 10 - 100 mesh, som har en bulkdensitet inom intervallet 0,7 till 0,9 g/ml och en fukthalt på 8 till 13 %. Dessa agglomerat innehåller omkring l till 5 % av ett bindemedel eller agglomere- rande medel som medverkar till att bibehålla agglomera- :en i orubbat tillståná tills de tillsättes till vatten. i vilket de är avsedda att sönderdelas och uppslammas.

En detaljerad beskrivning av framställningsmetoden för dessa agglomerat ges i amerikanska patentansökningen 366 587, inlämnad 8 april 1982, vilken är införlivad häri genom hänvisning.

I stället för att använda THIXO-JEL eller Mineral Colloid bentoniter kan man även använda likvärdiga konkurrerande produkter, såsom den som säljes av American Colloid Company, Industrial Division som General Purpose Bentonite Powder, 325 mesh, varav minst 95 % är finare än 325 mesh eller 44 ju och minst 96 % är finare än 200 mesh eller 74 /1 i dia- meter (torr partikelstorlek). Ett sådant vattenhaltigt aluminiumsilikat består principiellt av montmorillonit i diameter (våt partikelstorlek) (minst 90 %), med smärre andelar fältspat, biotit och selenit. En representativ sammansättning, på "vatten- fri" bas, är 63,0 % kiseldioxid, 21,5 % aluminiumoxid, 3,3 % ferrijärn (som Fe2O3), 0,4 % ferrojärn (som Fe0), 2,7 % magnesium (som Mg0), 2,6 % natrium och kalium (som Na2O), 0,7 % kalcium (som CaOY, 5,6 % kristallvat- ten (som H20) och 0,7 % spårelement. 460 054 13 Fastän western-bentoniter är att föredra är det även möjligt att använda syntetiska bentoniter, såsom dem 'som kan tillverkas genom att behandla italienska eller liknande bentoniter, som innehåller jämförelsevis små andelar utbytbara envärda metaller (natrium och kalium), med alkaliska ämnen såsom natriumkarbonat, för att öka den katjonbytande förmågan hos dessa produkter. Det anses att Na2O-innehållet hos bentoniten bör vara åt- minstone O,5 %, företrädesvis åtminstone l % och helst åtminstone 2 % så att leran kan svälla i önskad ut- sträckning, och ge goda mjukgörande och dispergerande egenskaper i vattensuspension. Föredragna svällande bentoniter av de beskrivna syntetiska typerna försäljes under handelsnamnen Laviosa och Winkelmann, t.ex.

Laviosa AGB och Winkelmann G-13.

Kompositionerna enligt den föreliggande uppfinningen innehåller ett eller flera ytaktiva medel valda bland anjoniska, nonjoniska, katjoniska, amfolytiska och zwitterjoniska detergenter.

Bland de anjoniska ytaktiva ämnen som är användbara en- ligt föreliggande uppfinning är de ytaktiva ämnen som innehåller en organisk hydrofob grupp med cirka 8 - 26 kolatomer och företrädesvis 10 - 18 kolatomer i mole- kylstrukturen och minst en vatten-solubiliserande grupp vald från grupperna sulfonat, sulfat, karboxylat, fos- fonat och fosfat, så att en vattenlöslig detergent er- hålles.

Exempel på lämpliga anjoniska detergenter är tvålar så- som vattenlösliga salter (t.ex. natrium-, kalium-, ammo- nium- och alkanolammoniumsalterna) av högre fettsyror, eller hartssalter innehållande mellan cirka 8 och 20 kolatomer och företrädesvis 10 - 18 kolatomer. Lämpliga 460 054 14 fettsyror kan erhållas från oljor och vaxer av anima- liskt eller vegetabiliskt ursprung, exempelvis talg, fett, kokosnötolja och blandningar därav. Speciellt an- vändbara är natrium- och kaliumsalterna av fettsyra- blandningar härrörande från kokosnötolja och talg, exem- pelvis natrium-kokosnöttvâl och kalium-talgtvål.

Klassen av anjoniska detergenter inkluderar även vatten- lösliga sulfaterade och sulfonerade detergenter med en alkylradikal innehållande mellan cirka 8 och 26 och fö- reträdesvis mellan cirka 12 och 22 kolatomer. (Uttryc- ket “alkyl" innefattar alkyldelen hos högre acylradika- ler.) Exempel på sulfonerade anjoniska detergenter är högre alkylmonocykliska aromatiska sulfonater såsom de högre alkylbensensulfonaterna innehållande mellan cirka l0 och 16 kolatomer i den högre alkylgruppen med rak eller grenad kedja, såsom exempelvis natrium-, kalium- och ammoniumsalterna av högre alkvlbensensul- fonater, högre alkyltoluensulfonater och högre alkyl- fenolsulfonater.

Andra lämpliga anjoniska detergenter är olefinsulfonater, inkluderande lângkedjiga alkensulfonater, långkedjiga hydroxialkansulfonater eller blandningar av alkensulfo- nater och hydroxialkansulfonater. Olefinsulfonatdeter- genterna kan framställas på konventionellt sätt genom att reagera S03 med lângkedjiga olefiner innehållande mellan cirka 8 och 25 och företrädesvis mellan 12 och 2l kolatomer, såsom olefiner med formeln RCH=CHRl, i vilken R betecknar en högre alkylgrupp med 6 - 23 kolatomer och Rl betecknar en alkylgrupp med mellan cirka l och 17 kolatomer eller väte, för att få en blandning av sultoner och alkensulfonsyror som sedan behandlas för omvandling av sultonerna till sulfonater. Andra exempel på sulfat- eller sulfonatdetergenter är paraffinsulfo- 460 054 nater innehållande mellan cirka l0 och 20 kolatomer, företrädesvis mellan cirka l5 och 20 kolatomer. De pri- mära paraffinsulfonaterna framställes genom att lång- kedjiga alfaolefiner reageras med bisulfiter. Paraf- finsulfonater med sulfonatgrupperna fördelade utmed pa- raffinkedjan beskrives i de amerikanska patentskrifter- na 2 503 280; 2 507 088; 3 260 741; 3 372 188 och den tyska patentskriften 735 096.

Andra lämpliga anjoniska detergenter är sulfaterade etoxilerade högre fettalkoholer med formeln RO(C2H40)mS03M, i vilken R är fettalkyl med från 10 till 18 kolatomer, m är från 2 till 6 (har företrädesvis ett värde på från cirka l/5 till l/2 av antalet kolatomer i R) och M är en solubiliserande saltbildande katjon, så- som alkalimetall, ammonium, lägre alkylamino eller lägre alkanolamino, eller ett högre alkylbensensulfonat i vil- ket den högre alkylen har 10 till 15 kolatomer. Andelen etylenoxid i det polyetoxilerade högre alkanolsulfatet är företrädesvis 2 till 5 mol etylenoxidgrupper per mol anjonisk detergent, varvid 3 mol är särskilt föredraget, speciellt när den högre alkanolen har ll till 15 kol- atomer. För att bibehålla den önskade balansen mellan hydrofila och lipofila grupper, när kolatominnehâllet hos alkylkedjan är i den lägre delen av intervallet l0 till 18 kolatomer, kan detergentens innehåll av etylen- oxid minskas till omkring 2 mol per mol, medan däremot antalet etylenoxidgrupper kan ökas till 4 eller 5 och i vissa fall ända till 8 eller 9, när den högre alkano- len har 16 till 18 kolatomer inom den övre delen av intervallet. Pâ samma sätt kan den saltbildande katjo- nen ändras för att ge bästa löslighet. Den kan bestå av vilken som helst lämplig solubiliserande metall eller radikal men blir oftast alkalimetall, t.ex. natrium, el- 460 054 16 ler ammonium. Om man använder lägre alkylamin- eller alkanolamingrupper kommer alkylerna och alkanolerna van- ligen att innehålla från l till 4 kolatomer och aminer- na och alkanolaminerna kan vara mono-, di- och trisub- stituerade som i monoetanolamin, diisopropanolamin och trimetylamin. En föredragen polyetoxilerad alkohol- sulfatdetergent är tillgänglig från Shell Chemical Company och marknadsföres som Neodol 25-3S.

De allra mest föredragna vattenlösliga anjoniska deter- gentföreningarna är salter av högre alkylbensensulfo- nater, olefinsulfonater och högre alkylsulfater med ammonium och substituerad ammonium (såsom mono-, di- och trietanolamin), alkalimetall (såsom natrium och ka- lium) och alkalisk jordartsmetall (såsom kalcium och magnesium). Bland de ovan uppräknade anjoniska ämnena är natrium-linjära-alkylbensensulfonater (LABS) de mest föredragna, och särskilt de i vilka alkylgruppen är en rak alkylradikal med 12 eller 13 kolatomer.

De nonjoniska syntetiska organiska detergenterna känne- tecknas av närvaro av en organisk hydrofob grupp och en organisk hydrofil grupp och framställes typiskt genom kondensation av en organisk alifatisk eller alkylaroma- tisk hydrofob förening med etylenoxid (hydrofil till na- turen). Praktiskt taget varje hydrofob förening som har en karboxi, hydroxi, amido eller aminogrupp med ett fritt väte bundet till kvävet kan kondenseras med etylenoxid eller med den polyhydratiserade produkten av denna, d.v.s. polyetylenglykol, och bilda en nonjonisk deter- gent. Längden hos den hydrofila kedjan eller hos poly- oxietylenkedjan kan enkelt avpassas för att ge den öns- kade balansen mellan hydrofoba och hydrofila grupper. 460 054 17 Den använda nonjcniska detergenten är företrädesvis en poly-lägre alkoxilerad-högre alkanol i vilken alkanolen har 10 till 18 kolatomer och i vilken molantalet lägre alkylenoxid (med 2 eller 3 kolatomer) är från 3 till 12.

Bland dessa ämnen är det föredraget att använda dem i vilka den högre alkanolen är en högre fettalkohol med ll till 15 kolatomer och som innehåller från 5 till 9 lägre alkoxigrupper per mol. Den lägre alkoxigruppen är företrädesvis etoxi, men i vissa fall kan den med fördel blandas med propoxi, varvid den sistnämnda, i det fall att den ingår, vanligen utgör en mindre del (mindre än 50 %). Exempel på sådana föreningar är de i vilka alkanolen har 12 till 15 kolatomer och vilka innehåller omkring 7 etylenoxidgrupper per mol, t.ex. Neodol.@925-7 och Neodol 23-6.5, vilka produkter tillverkas av Shell Chemical Company, Inc. Den förstnämnda är en kondensa- tionsprodukt av en blandning av högre fettalkoholer med i genomsnitt omkring 12 till 15 kolatomer, med om- kring 7 mol etylenoxid och den sistnämnda är en mot- svarande blandning i vilken kolatominnehållet i den högre fettalkoholen är 12 till 13 och antalet etylen- oxidgrupper är i genomsnitt 6,5 per mol. De högre alko- holerna är primära alkanoler. Andra exempel på dessa de- tergenter inkluderar Tergitol 15-S-7 och Tergitol -S-9, vilka båda är linjära sekundära alkoholetoxi- later tillverkade av Union Carbide Corporation. Den förstnämnda är en blandad etoxilerad produkt av en lin- jär sekundär alkanol med ll till 15 kolatomer och 7 mol etylenoxid och den sistnämnda är en liknande produkt men med 9 mol etylenoxid reagerade. Även nonjoniska ämnen med högre molekylvikt kan användas i de föreliggande kompositionerna, såsom Neodol 45-ll, vilka är liknande kondensationsprodukter mellan etylen- oxid och högre fettalkoholer, varvid den högre fettal- 460 054 18 koholen har 14 till 15 kolatomer och antalet etylen- oxidgrupper är omkring ll per mol. Dessa produkter till- verkas också av Shell Chemical Company.

Zwitterjoniska detergenter, såsom betainer och sulfobe- tainer, med följande formel är även användbara: R 2\ R-N-Rll-x 1/1 å 3 i vilken R betecknar en alkylgrupp med mellan cirka 8 och 18 kolatomer, R2 och R3 betecknar var för sig en alkyl- eller hydroxialkylgrupp med cirka l - 4 kolatomer, R4 be- tecknar en alkylen- eller hydroxialkylengrupp med l - 4 kolatomer, och X är C eller S=O. Alkylgruppen kan inne- hålla en eller flera mellanbindningar, såsom amido-, eter- eller polyeterbindningar eller icke-funktionella substituenter, såsom hydroxyl eller halogen, vilka ej märkbart påverkar gruppens hydrofoba karaktär. När X är C betecknas detergenten en betain, och när X är S=O be- tecknas detergenten en sulfobetain eller sultain.

Katjoniska ämnen kan även användas. Dessa består av yt- aktiva detergentföreningar, innehållande en organisk hyd- rofob grupp vilken utgör en del av en katjon när före- ningen löses i vatten, och en anjonisk grupp. Typiska katjoniska ämnen är amin- och kvartära ammoniumföreningar.

Exempel på lämpliga syntetiska katjøniska detergenter är: vanliga primära aminer med formeln RNH2, i vilken R betecknar en alkylgrupp med cirka 12 - 15 kolatomer; di- aminer med formeln RNHC2H4NH2, i vilken R betecknar en alkylgrupp med mellan 12 och 22 kolatomer, såsom N-2- 460 054 19 aminoetyl-stearylamin och N-2-aminoetyl-myristylamin; till amid bundna aminer såsom de med formeln RlCONHC2H4NH2, i vilken Rl betecknar en alkylgrupp med cirka 8 - 20 kolatomer, såsom N-2-amino-etyl-stearylamid och N-amino-etylmyristylamid; kvartära ammoniumföre- ningar hos vilka typiskt en av de grupper som är bundna till kväveatomen är en alkylgrupp med cirka 8 - 22 kolatomer och tre av de grupper som är bundna till kvä- veatomen är alkylgrupper innehållande l - 3 kolatomer, inkluderande alkylgrupper med inerta substituenter, så- som fenylgrupper, varvid förekommer en anjon såsom halogen, acetat, metylsulfat etc. Alkylgruppen kan inne- hälla mellanbindningar såsom amid, vilka ej väsentligt påverkar gruppens hydrofoba karaktär, exempelvis kvar- tär stearylamidopropylammoniumklorid_ Typiska kvartära ammoniumdetergenter är etyl-dimetyl-stearyl-ammonium- klorid, bensyl-dimetyl-stearyl-ammoniumklorid, tri- metyl-stearyl-ammoniumklorid, trimetyl-cetyl-ammonium- bromid, dimetyl-etyl-lauryl-ammoniumklorid, dimetyl- propyl-myristyl-ammoniumklorid och motsvarande metyl- sulfater och -acetater.

Amfolytiska detergenter är även användbara enligt uppfin- ningen. Amfolytiska detergenter är välkända inom tekni- ken och mànga användbara detergenter av denna klass be- skrives av Schwartz, Perry och Berch i förutnämnda “Surface Active Agents and Detergents". Exempel på lämp- liga amfotera detergenter är alkyl-beta-iminodipropio- nater, RN(C2H4COOM)2; alky1-beta-aminopropionater, RN(H)C2H4COOM; och lângkedjiga imidazolderivat med den generella formeln 460 054 R-C--N-CH2CH20CH COOM 2 OH CHZCOOM varvid i var och en av de ovannämnda formlerna R beteck- nar en acyklisk hydrofob grupp med mellan cirka 8 och 18 kolatomer, och M är en katjon som neutraliserar anjonens laddning. Speciellt lämpliga amfotera detergenter är dinatriumsaltet av undekylcykloimidin-etoxietionsyra-2- etionsyra, dodekyl-beta-alanin och det inre saltet av 2-trimetyl-amino-laurinsyra.

Den blekande tvättmedelskompositionen enligt uppfinningen kan godtyckligt innehålla ett tvättunderstödjande salt av den typ som i allmänhet användes i detergentkomposi- tioner. Användbara tvättunderstödjande föreningar är de konventionella oorganiska vattenlösliga tvättaktiva salterna, såsom exempelvis vattenlösliga salter av fos- fater, pyrofosfater, ortofosfater, polyfosfater, karbo- nater och liknande. Organiska tvättunderstödjande före- ningar är vattenlösliga fosfonater, polyfosfonater, polyhydroxisulfonater, polyacetater, karboxylater, polykarboxylater, succinater och liknande.

Speciella exempel på oorganiska tvättaktiva fosfater är natrium-, och kaliumtripolyfosfat, -pyrofosfat och -hexametafosfat. De organiska polyfosfonaterna inklude- rar speciellt exempelvis natrium- och kaliumsalterna av etan-l-hydroxi-l,l-difosfonsyra och natrium- och ka- liumsalterna av etan-1,l,2-trifosfonsyra. Exempel på dessa och andra fosforhaltiga tvättaktiva föreningar ges i de amerikanska patentskrifterna 3 213 030, 460 054 21 3 422 021; 3 422 137 och 3 400 176. Pentanatriumtri- polyfosfat och tetranatriumpyrofosfat är speciellt fö- redragna vattenlösliga oorganiska tvättaktiva salter.

Speciella exempel på icke fosforhaltiga oorganiska tvätt- aktiva föreningar är vattenlösliga oorganiska karbonat- och bikarbonatsalter. Alkalimetall-, exempelvis natrium- och kalium-, karbonater och bikarbonater är här spe- ciellt lämpliga.

Vattenlösliga organiska tvättaktiva föreningar är även användbara. Sålunda är exempelvis alkalimetall-, ammo- nium- och substituerade ammoniumpolyacetater, -karboxy- later, -polykarboxylater och -polyhydroxisulfonater lämp- liga tvättaktiva föreningar för kompositionerna och sät- tet enligt uppfinningen. Speciella exempel på tvättak- tiva polyacetat- och polykarboxylatföreningar är natrium-, lkalium-, litium-, ammonium- och substituerade ammonium- salter av etylendiamintetraättiksyra, nitrilotriättik- syra, bensenpoly-(d.v.s. penta- och tetra-)-karboxyl- syror, karboximetoxibärnstenssyra och citronsyra. Även vattenolösliga tvättaktiva föreningar kan användas, särskilt komplexa silikater och i synnerhet komplexa natriumaluminiumsilikater såsom zeoliter, t.ex. zeolit 4A, som är en typ av zeolitmolekyl i vilken den envär- da katjonen är natrium och i vilken porstorleken är om- kring 4 Ångström. Framställningen av detta slags zeoli- ter är beskriven i amerikanska patentskriften 3 ll4 603.

Zeoliterna kan vara amorfa eller kristallina och inne- hålla hydratiserande vatten på inom tekniken känt sätt.

Tvättmedelskompositionerna enligt uppfinningen kan med fördel innehålla ett inert, vattenlösligt fyllmedelssalt. 4_60 054 22 Ett föredraget fyllmedelssalt är alkalimetallsulfat, såsom kalium- eller natriumsulfat, varvid det sistnämn- da är särskilt föredraget.

Diverse adjuvanser kan innefattas i de blekande tvättme- delskompositionerna enligt uppfinningen. Dessa innefattar i allmänhet parfymer; färgämnen, t.ex. pigmenter och färger; blekmedel såsom natriumperborat; antiåterutfäll- ningsmedel, såsom alkalimetallsalter av karboximetylcel- lulosa; optiska vitmedel, såsom anjoniska, katjoniska eller nonjoniska vitmedel; skumstabilisatorer, såsom alkanolamider, och liknande, vilka samtliga är välkända för användning i tvättmedelskompositioner inom textil- tvättningstekniken. Flytbefrämjande medel, vilka i all- mänhet benämnes "flow aids", kan även användas, för att bibehålla den partikelformiga blekande tvättmedelskompo- sitionen i form av fririnnande korn eller pulver. Stär- kelsederivat och speciella leror är kommersiellt till- gängliga som tillsatser vilka förbättrar flytbarheten hos partikelformiga kompositioner som annars är klib- biga eller degartade, och tvâ sådana leratillsatser säljes för närvarande under handelsnamnen “Satintone" och "Microsil".

En föredragen blekande tvättmedelskomposition gnligt uppfinningen innefattar typiskt (a) från cirka 2 till 50 vikt-% blekmedel bestående av en peroxiförening i kom- bination med en aktivator för denna; (b) från cirka 5 till 50 vikt-% av ett rengörande ytaktivt medel: (c) från cirka l till cirka 60 vikt-% av ett tvättun- derstödjande salt; och (d) från cirka 0,1 till cirka vikt-% av ett sekvestrerande medel; vilken komposi- tion kännetecknas av att den är väsentligen fri från (i) vattenlösliga silikatföreningar och (ii) agglomerat- partiklar som väsentligen består av nämnda aktivator, 460 054 23 en vattenlöslig silikatförening och ett nonjoniskt yt- aktivt medel. Resten av kompositionen utgöres huvudsak- ligen av vatten, fyllmedelsalter såsom natriumsulfat, och smärre tillsatser valda bland de olika adjuvanser som beskrivits ovan.

Den partikelformiga blekande tvättmedelskompositionen enligt uppfinningen framställes genom att blanda blek- medlet och eventuellt sekvestrerande medel med den spray- torkade tvättmedelskompositionen, varvid den sistnämn- da är sammansatt på sådant sätt att den ej använder sig av vattenlösliga silikatföreningar, och speciellt ej natriumsilikat. Närvaro av mycket små mängder vatten- lösliga silikatföreningar i den slutliga kompositio- nen, d.v.s. mindre än cirka 0,5 vikt-%, företrädesvis mindre än cirka 0,2 vikt-%, och helst ej mer än cirka 0,1 vikt-%, vilket kan förekomma då man använder sili- kat-innehållande pigmenter eller färgämnen, eller vid kontakt mellan den vattenhaltiga uppslammade grundbland- ningen och rester av natriumsilikat i spraytornet, är inbegripet i den föreliggande uppfinningen.

Spraytorkningen av en silikatfri tvättmedelssammansätt- ning kan ge en ganska dammande kornformig produkt be- roende på att inget silikat ingår som bindemedel för de spraytorkade kornen. Alternativa organiska bindemedel kan dock användas, såsom exempelvis stärkelse, karboxi- metylcellulosa och därmed jämförbara ämnen. Hâllfasthe- ten hos de spraytorkade kornen kan även ökas genom att maximera innehållet av fasta material i den silikatfria uppslamningen i blandaren och/eller genom att hålla in- loppstemperaturen hos den varma luftströmmen till spray- tornet så låg som möjligt. 460 054 24 Blekmedlet kan antingen direkt blandas med det spraytor- kade pulvret eller så kan blekmedlet och eventuellt sekvestrerande medel var för sig eller tillsammans beläggas med täckmaterial för att förhindra för tidig aktivering av blekmedlet. Beläggningsförfarandet genom- föres i enlighet med inom tekniken kända förfaranden.

Lämpliga täckmaterial innefattar föreningar som magne- siumsulfat, polyvinylalkohol, laurinsyra och dess sal- ter och liknande. ' Den blekande tvättmedelskompositionen enligt uppfinningen tillsättes till tvättlösningen i tillräcklig mängd för att ge från cirka 3 till cirka 100 delar aktivt syre per miljon delar lösning, och en halt på från cirka 5 till cirka 40 ppm är i allmänhet föredragen.

De ovan beskrivna partikelformiga blekande tvättmedels- kompositionerna kan tillverkas genom metoder såsom spray- torkning, torrblandning, eller agglomerering av de in- dividuella beståndsdelarna.

Exempel l En föredragen silikatfri blekande tvättmedelskomposition består av följande: 460 054 Komponent Viktprocent natrium-linjärt C10-C13-alkylbensen~ sulfonat etoxilerad C11-C18-primär alkohol (ll mol EO per mol alkohol) tvål (natriumsalt av Cl2-C22- 4 karboxylsyra) pentanatriumtripolyfosfat (TPP) 32,0 EDTA 0,5 TAED “ 2,3 karboximetylcellulosa 0,5 natriumperborattetrahydrat 13,2 optiska vitmedel, pigment och parfym 0,4 proteolytiska enzymer 0,5 natriumsalt och vatten återstod Ovan nämnda produkt framställes genom spraytorkning av en vattenuppslamning innehållande 60 vikt-% av en bland- ning som innehåller samtliga ovanstående komponenter utom enzymet, parfymet, TAED och natriumperboratet.

Den erhållna partikelformiga spraytorkade produkten har en partikelstorlek inom intervallet 14 mesh till 270 mesh (amerikanska siktserien). Den spraytorkade produk- ten blandas sedan i en roterande trumma, med lämpliga mängder natriumperborat med liknande partikelstorlek, TAED, enzym och parfym och ger en partikelformig pro- dukt med en fukthalt på ungefärligen 18 vikt-%.

Den ovan beskrivna produkten används för att tvätta smut- sade textilier genom tvättning för hand eller genom tvättning i en automatisk tvättmaskin, varvid goda tvätt- och blekningsresultat erhålles vid båda tvättmetoderna.

Andra tillfredsställande produkter kan erhållas genom att variera halterna av följande huvudkomponenter i den 460 Û54 l5 26 ovannämnda kompositionen enligt följande: Komgonent Viktgrocent alkylbensensulfonat 4-12 etoxilerad alkohol l-6 tvål l-10 TPP 15-50 enzymer 0,1-1 EDTA 0,1-2 TAED ' 1~1o natriumperborat 5-20 För höggradigt koncentrerade högverkande tvättmedelspul- ver kan alkylbensensulfonat-, TPP-, och tvålkomponen- terna i den ovan beskrivna kompositionen uteslutas, och innehållet av etoxilerad alkohol kan ökas till en övre gräns på 20 %.

Exemgel 2 Blekningstest genomföras enligt nedanstående beskrivning vid vilka man jämför blekningsförmâgan hos vattenlösliga silikatfria blekande tvättmedelskompositioner enligt uppfinningen med motsvarande silikatinnehâllande kompo- sitioner, varvid de sistnämnda kompositionerna är jäm- förbara med de förutnämnda i nästan alla avseenden bort- sett från närvaron av en vattenlöslig silikatföreníng.

Den silikatfria kompositionen kännetecknas speciellt av närvaro av natriummetaborat; den silikatinnehållande kompositionen innehåller natriumsilikat. Kompositionerna framställes genom att till en spraytorkad partikelformig tvättmedelskomposition i efterhand tillsätta granuler av natriumperborattetrahydrat och tetraacetyletylendi- amin (TAED) så att man får den i tabell l nedan visade 460 054 27 blekande tvättmedelskompositionen. De i tabellen givna siffervärdena avser procentandelen, i viktprocent, av respektive komponent i beredningen.

Tabell 1 Komgonent Komgosition êäåšlå natrium-linjärt ClO-Cl3- alkylbensensulfonat' 8 % 8 % 8 % 8 % 8 % etoxilerad Cll-C18-primärf alkohol Ill mol E0 per mol alkohol) 3 3 3 3 3 tvål (natriumsalt av C12- C22-karboxylsyra) 3 3 3 3 3 natriumsilikät (lNa2O:2SiO2) _ - - 4 4 natriummetaborat 5 5 5 - - pentanatriumtripolyfosfat P11 l (TPP) 35 35 35 35 35 optiskt vitmedel (stilben) 0,2 0,2 0,2 0,2 0,2 natriumperborattetrahydrat 6 6 6 TAED 5 5 5 5 5 EDTA - 1 - - l EDITEMPA (1) - - 1 - - natriumsulfat 21 20 20 21 20 vatten ------ -- återstod ------- -- (1) Försäljes som Dequest 2041 av Monsanto Company, St. Louis, Missouri 460 054 28 Testmetod Blekningsförsök genomföres i en Ahiba-apparat vid maxi- mumtemperaturer på 600 C, respektive 900 C, på det i det följande beskrivna sättet. Man inför 600 ml vattenled- ningsvatten med en hårdhet på cirka 320 ppm, som kal- ciumkarbonat, i vart och ett av de sex kärlen i Ahiba- apparaten. Sex tyglappar (8 cm x 12 cm) av bomull som är smutsade med "immedial black" införes i vart kärl, och den ursprungliga reflektansen hos varje lapp mättes med en Gardner XL 20 reflektometer.

Sex gram av varje i tabell 1 beskriven komposition A - F införes var för sig i de sex kärlen i Ahiba-apparaten, och med skilda kompositioner i respektive kärl. De blekande tvättmedelskompositionerna blandas omsorgsfullt i varje kärl med en blandningsapparat, varefter tvätt- förloppet påbörjas. Badtemperaturen, som ursprungligen är 30° C, får stiga cirka en grad per minut tills den maximala försökstemperaturen (60° eller 900 C) uppnåtts, och denna maximumtemperatur bibehâlles sedan under cirka minuter. Därefter avlägsnas kärlen och varje lapp tvättas två gånger med kallt vatten och torkas.

Den slutliga reflektansen hos lapparna mättes och skill- nanden (A.Rd) mellan de slutliga och ursprungliga vär- dena på reflektansen fastställdes. Ett medelvärde på ARd för de sex lapparna i varje kärl beräknades. Re- sultaten från blekningsförsöken framgår av tabell 2 nedan, i vilken värdena på .ARd ges som medelvärde för den angivna speciella kompositionen och försöket. 460 054 29 w.>H w.«H w.wH o~ßH m_ß~ o.mH U com m.> >.@ @.w w.w H.m H.@ u oow På .E E. S. E. 2: flmzmfiuom fiøøwä wønmuwu dmzmaanm Hmnwä wwcmumu wfl damm wa |uww>xwm ømuø wfi nanm æfi |umw>xmm cwvø uwnoflufiwomñox mwcmafimnmcnfiumxflfiflm umsofiuwmomäox mfiuuumxflfifim .añwu nwxwmuww .w©Hm>HwfimEv Umnw N HHMQMB 460 054 Som framgår av tabell 2 ger de silikatfria kompositio- nerna (A, B och C) en förbättrad blekande effekt jäm- fört med de silikatinnehällande kompositionerna vid båda försökstemperaturerna. Bland de silikatinnehâllan- de kompositionerna ger den som innehåller l % EDITEMPA (F) förbättrad blekande effekt jämfört med komposition D som ej innehåller något sekvestrerande medel, men endast vid den högre försökstemperaturen 900 C. Vid båda försökstemperaturerna ger emellertid den silikat- fria komposition A, som ej innehåller något sekvest- rerande medel, bäst blekningseffekt av samtliga testa- de kompositioner.

Exempel 3 Halten aktivt syre i lösning bestämmas som funktion av tiden för tvättlösningar innehållande var och en av de i tabell l beskrivna kompositionerna A - F. Testmeto- den beskrives i det följande: En liter vattenledningsvatten införes i en två-liters bägare och uppvärmes sedan till en konstant temperatur på 600 C i ett vattenbad. Tio gram av den komposition som skall testas tillsättes till bägaren (tidpunkt = 0) under noggrann omrörning och ger en enhetlig tvätt- lösning. Efter givna tidsintervall (5, 15, 30, 45 och 60 minuter) uttages ett prov på 50 ml från tvättlös- ningen och totalhalten aktivt syre bestämmes genom ne- dan angivna förfarande.

Bestämning av totalhalten aktivt 02 Ovannämnda prov på 50 ml nedhälles i en 300 ml erlenmeyer- kolv försedd men en slipad propp och innehâllande 15 ml av en svavelsyra/molybdat-blandning, vilken sistnämnda 460 054 31 blandning framställts i större skala genom att lösa 0,18 g ammoniummqlybdat i 750 ml avjoniserat vatten, varefter man tillsatt 320 ml HZSO4 (cirka 36 N) under omrörning. Lösningen i erlenmeyerkolven omröres omsorgs- fullt varefter 5 ml av en 10-procentig KI-lösning i avjoniserat vatten tillsättes till denna. Erlenmeyer- kolven förslutes med en propp, omskakas och får sedan stå i ett mörkt utrymme under sju minuter. Lösningen i kol- ven titreras sedan med en lösning av 0,1 N natriumtio- sulfat i avjoniserat vatten. Den erforderliga volymen tiosulfat, i milliliter, är lika med totalhalten aktivt syre, i millimol/liter, i tvättlösningen. Försöksre- sultaten för de sex testade kompositionerna återges i tabell 3 nedan. 460 054 32 H~m m.o Nmo o.N ß.N v~a om må m6 <6 mä må må 2 °_~ m.° m.° m.m o.m m.m om må .im ...H .im m.m .om mm mm im ñm m.m m.m m_m . m Am. .m. An. Auv .mv .4. ÉNENBHDW .HÜÜÜE ÜUCNHUH ÅmÉm-UEHQW HÜUÜE ÜÜCGHÜH wa Mwm Cmßfl wa 480m wa lum0>x0m Cmufl Hwnoflufimomëox mflnmafimnmcnflumxflfiflm umcofiuflwomäox mfluwumxflfifim _.cflEv flfiu ^Hw#Hfl\HOEE. CwmGfl:w@Huvm>u w mnwm u>fi#xm uamuoà m Hflwnmä 460 054 33 Som framgår av tabell 3 är de silikatfria kompositionerna A, B och C avsevärt mer stabila och karakteriseras av en mycket långsammare förlust av aktivt syre från lös- ning än de motsvarande silikatinnehållande D, E och F.

Bland de silikatinnehâllande kompositionerna ger den som innehåller l % EDITEMPA (F) maximal stabilitet, men denna komposition är dock mindre stabil än samtliga de silikatfria kompositionerna, inklusive komposition A som ej innehåller något sekvestrerande medel. I de silikatfria kompositionerna ger närvaro av ett sekvestre- rande medel i kompositionerna B och C en förbättrad syrestabilitet jämfört med komposition A.

Exempel 4 Blekningsförsök genomföres i en AHIBA-apparat på nedan angivet sätt varvid man jämför blekningsförmågan hos en blekande tvättmedelskomposition fri från vattenlösliga silikater i enlighet med uppfinningen (A) och en kom- position (B) som innehåller vattenlösliga silikater.

Som framgår nedan är de båda kompositionerna jämförbara i nästan alla avseenden utom närvaron av natriumsilikat i komposition A. Ett kristallint zeolitmaterial ingår i båda kompositionerna. Kompositionerna framställes genom att till en partikelformig tvättmedelskomposition, framställd från en vattenuppslamning vilken torkats på en ångtork med trumma (förfarande ekvivalent med spray- torkning), i efterhand tillsätta partiklar av natrium- perborattetrahydrat och tetraacetyletylendiamin (TAED) vilket ger den i tabell 4 nedan visade blekande tvätt- medelskompositionen. De i tabellen angivna siffervärde- na avser viktprocentandelar av respektive komponent i kompositionen. 460 054 34 Tabell 4 Komgonent komgosition A B (silikat- (silikat- _innehâl- fri) lande) natrium-linjärt-Cl0-Cl3- alkylbensensulfonat 6 6 etoxilerad C11-C18-primär alkohol (ll mol EO per mol alkohol) 3 3 tvål (natriumsalt av C12-C22 karboxylsyra) 4 4 natriumsilikat ' (lNa2O:2SiO2) 4 - pentanatriumtripolyfosfat (TPP) l9 19 optiskt vitmedel (stilben) 0,2 0,2 zeolit 19 19 natriumperborattetrahydrat 13,3 13,3 TAED . 2,3 2,3 vatten 5 5 natriumsulfat återstod återstod Blekningsförsök genomföres enligt det testförfarande som framgår av exempel 2, och resultaten från dessa för- sök framgår av tabell 5 nedan. Värdena på. ARd avser ett medelvärde för de angivna försöken. 460 054 Tabell 5 §Rd (medelvärde) försöks- komposition innehållande komposition fri temp. vattenlösligt silikat från vattenlös- ligt silíkat A B so° c 5,0 6,1 9s° c 13,2 14,9 Som framgår av tabell 5 ger den vattenlösliga silikat- fria kompositionen B en avsevärt förbättrad blekning jämfört med den silikatinnehållande kompositon A.

Claims (30)

460 054 10 15 20 25 36 P a t e n t k r a v

1. l. Partikelformig blekande tvättmedelskømpøsition, k ä n n e t e c k n a d av att den innefattar: (a) ett blekmedel bestående av en peroxiförening till- sammans med en aktivator för denna: och (b) åtminstone ett ytaktivt medel valt bland anjoniska, katjoniska, nonjoniska, amfolytiska och zwitter- joniska detergenter; vilken blekande tvättmedelskomposition är väsentligen fri från (i) vattenlösliga silikatföreningar och (ii) agglomererade partiklar vilka väsentligen består av en blandning av nämnda aktivator, en vattenolöslig silikatförening och ett nonjoniskt ytaktivt medel.

2. Komposition enligt krav l, k ä n n e t e c k - n a d av att den även innehåller ett sekvestrerande medel.

3. Kómposition enligt krav 2, k ä n n e t e c k - n a d av att det sekvestrerande medlet består av etylendiamintetraättiksyra och/eller ett vattenlösligt salt därav. k ä n n e t e c k - n a d av att det sekvestrerande medlet består av di-

4. Komposition enligt krav 2, etylentriaminpentametylenfosfonsyra och/eller ett vat- tenlösligt salt därav.

5. Komposition enligt krav l, k ä n n e t e c k - n a d av att den är väsentligen fri från sekvestreran- 10 15 20 25 460 054 37 de medel som har en stabilitetskonstant som är större än omkring 20 för Cu2+-komplexbildning i vatten av 250 C och vid en jonstyrka på 0,1 mol/liter.

6. Komposition enligt krav 1, k ä n n e t e c k - n a d av att blekmedlet innefattar ett alkalimetall- perborat i kombination med tetraacetyletylendiamin (TAED) .

7. Komposition enligt krav 6, k ä n n e t e c k - n a d av att nämnda TAED är inneslutet i granuler tillsammans med en blandning av natrium- och kalium- trifosfat.

8. Komposition enligt krav 6, k ä n n e t e c k - n a d av att nämnda TAED har följande partikelstorleks- fördelning: 0 - 20 % större än 150 fl (mikrometer); 10 - 100 % större än 100 )1 men mindre än 150 fn 0 - 50 % mindre än 75 /1; och 0 - 20 % mindre än 50 /L

9. Komposition enligt krav 6, k ä n n e t e c k - n a d av att omkring 50 % av TAED-partiklarna har en storlek som är större än 160 )n

10. Komposition enligt krav l, k ä n n e t e c k - n a d av att åtminstone 80 vikt-% av nämnda agglome- rerade partiklar utgöres av nämnda blandning

11. ll. Komposition enligt krav 1, k ä n n e t e c k - n a d av att den även innehåller ett tvättunderstöd- jande salt.

12. Komposition enligt krav ll, k ä n n e t e c k - n a d av att nämnda tvättunderstödjande salt är en zeolit. 460 054 38

13. l3. Komposition enligt krav l, k ä n n e t e c k - n a d av att det ytaktiva medlet är en anjonisk de- tergent.

14. Komposition enligt krav 13, k ä n n e t e c k - 5 n a d av att den anjoniska detergenten är ett linjärt alkylbensensulfonat.

15. Komposition enligt krav lj k ä n n e t e c k - n a d av att den även innehåller en bentonitlera.

16. Blekande tvättmedelskomposition, k ä n n e - 10 t e c k n a d av att den innefattar: (a) från omkring 1 till omkring 50 vikt-% av ett blekme- del bestående av en peroxiförening tillsammans med en aktivator för denna; (bl från omkring 5 till omkring 50 vikt-% av ett rengö- l5 rande ytaktivt medel valt bland anjoniska, katjo- niska, nonjoniska, amfolytiska och zwitterjoniska detergenter; (c) från omkring l till omkring 60 vikt-% av ett tvätt- understödjande salt; 20 (d) från omkring 0,1 till omkring 10 vikt-% av ett sekvestrerande medel; och (e) återstoden vatten och valfritt ett fyllmedelssalt; vilken blekande tvättmedelskomposition är väsentli- gen fri från (i) vattenlösliga silikatföreningar 25 och (ii) agglomererade partiklar vilka väsentligen består av en blandning av nämnda aktivator, en vat- tenolöslig silikatförening och ett nonjoniskt yt- aktivt medel. ' 10 15 20 25 460 054 39

17. Komposition enligt krav 16, k ä n n e t e c k - n a d av att blekmedlet består av ett alkalimetall- perborat i kombination med tetraacetyletylendiamin.

18. Komposition enligt krav 16, k ä n n e t e c k - n a d av att åtminstone 80 vikt-% av nämnda agglomere- rade partiklar utgöres av nämnda blandning.

19. Komposition enligt krav 16, k ä n n e t e c k - n a d av att det sekvestrerande medlet utgöres av etylendiamintetraättiksyra och/eller ett vattenlösligt salt därav.

20. Komposition enligt krav 16, k ä n n e t e c k - n a d av att den är väsentligen fri från sekvestre- rande medel som har en stabilitetskonstant som är större än omkring 20 för Cu2+-komplexbildning i vatten av 25° C och vid en jonstyrka på 0,1 mol/liter.

21. Förfarande för blekning, k ä n n e t e c k n a t av att de fläckade och/eller nedsmutsade material som skall blekas sättes i kontakt med en vattenlösning av en partikelformig blekande tvättmedelskomposition som innefattar: (a) ett blekmedel bestående av en peroxiförening till- sammans med en aktivator för denna; och (b) åtminstone ett ytaktivt medel valt bland anjoniska, nonjoniska, katjoniska, amfolytiska och zwitterjo- niska detergenter, vilken blekande tvättmedelskom- position är väsentligen från från (i) vattenlösliga silikatföreningar och (ii) agglomererade partiklar vilka väsentligen består av en blandning av nämnda 460 10 15 20 25 054 40 aktivator, en vattenolöslig silikatförening och ett nonjoniskt ytaktivt medel.

22. Förfarande enligt krav 21, k ä n n e t e c k - n a t av att blekmedlet innefattar ett alkalimetall- perborat tillsammans med tetraacetyletylendiamin.

23. Förfarande enligt krav 2l, k ä n n e t e c k - n a t av att blekmedlet även innehåller en peroxisyra- förening. ß

24. Förfarande enligt krav 22, k ä n n e t e c k - n a t av att nämnda TAED har följande partikelstorleks- fördelning: 0 - 20 % större än 150 /1 (míkrometer); 10 - 100 % större än 100 li men mindre än 150 )n 0 - 50 % mindre än 75 }1; och 0 - 20 % mindre än 50 fn

25. Förfarande enligt krav 21, k ä n n e t e c k - n a t av att nämnda komposition även innehåller ett sekvestrerande medel.

26. Förfarande enligt krav 25, k ä n n e t e c k ~ n a t av att det sekvestrerande medlet utgöres av etylendiamintetraättiksyra och/eller ett vattenlösligt salt därav.

27. Förfarande enligt krav 21, k ä n n e t e c k - n a t av att kompositionen även innehåller ett tvätt- understödjande salt.

28. Förfarande enligt krav 27, k ä n n e t e-c k - - n a t av att det tvättunderstödjande saltet utgöres av pentanatriumtripolyfosfat. 460 054 41

29. Förfarande enligt krav 27, k ä n n e t e c k - n a t av att det tvättunderstödjande saltet är en zeolit.

30. Förfarande enligt krav 21, k ä n n e t e c k - n a t av att den blekande tvättmedelskompositionen även innehåller en bentonitlera.