SE460053B - Partikelformig blekande tvaettmedelskomposition och dess anvaendning vid tvaettfoerfarande - Google Patents

Description

l0 15 20 25 30 ten finns det en trend mot tvättning vid lägre tempe- raturer.

I syfte att förstärka den blekande effekten hos peroxi- blekmedel har man tidigare använt ämnen som kallas ak- tivatorer tillsammans med peroxiföreningen. Det anses allmänt att interaktionen mellan peroxiförening och ak- tivator leder till bildning av en peroxisyra vilken vid lägre temperaturer är ett mera verksamt blekmedel än väteperoxid. En mångfald föreningar har föreslagits som aktivatorer för peroxiblekmedel däribland karboxyl- syraanhydrider såsom dem som beskrivs i USA patenten 3 298 775, 3 338 839 och 3 532 634; karboxylestrar såsom dem som beskrivs i USA patent 2 995 905; N-acyl- föreningar såsom dem som beskrivs i USA patenten 3 912 648 och 3 919 102; cyanoaminer som beskrivs i USA patent 4 199 466; och acylsulfonamider som beskrivs i UsA patent 3 245 913. i Bildandet av och stabiliteten hos peroxisyrablekmedlet i blekmedelssystem som innehåller en peroxiförening och en organisk aktivator är ett inom tekniken erkänt problem.

Exempelvis inriktar sig amerikanska patentet 4 255 452 från Leigh på problemet att undvika reaktionen mellan peroxisyra och peroxiförening som ger vad som i patentet karakteriseras som värdelösa produkter, nämligen motsva- rande karboxylsyra, molekylärt syre och vatten. Paten- tet anger att dessa bireaktioner är dubbelt skadliga eftersom persyra och perförening förstöres samtidigt.

Patenthavaren beskriver därefter vissa polyfosfonsyra- -föreningar som kelatbildande medel vilka påstås inhibera den ovan beskrivna peroxisyraförbrukande bireaktion och ge förbättrad blekande effekt. I motsats till dessa kelatbildande medel anger patenthavaren att andra mera allmänt kända kelatbildande medel, såsom etylendiamin- 10 15 20 25 30 tetraättiksyra (EDTA) och nitrilotriättiksyra (NTA), är så gott som overksamma och ger ej nâgra förbättrade blekande effekter. En nackdel med de i Leigh-patentet beskrivna blekande kompositionerna är alltså att de ej medger användning av konventionella sekvestrerings- medel, många av vilka är billigare och mera lätt till- gängliga än de beskrivna polyfosfonsyraföreningarna.

Silikaters inverkan på sönderdelning av peroxisyra i tvätt- och/eller blekmedelslösningar har ej tidigare no- terats inom tekniken. Amerikanska patentskrifterna 3 860 391 och 4 292 575 anger att silikater konventio- nellt används som tillsats till peroxid-innehållande blekmedelslösningar i syfte att stabilisera de ingående peroxidföreningarna. Patenthavarna noterar dock att användandet av silikater i dessa blekmedelslösningar kan ge andra problem vid blekningsförfarandena t.ex. upp- komst av silikatfällningar som avsättes på det blekta godset. Följaktligen är patenten inriktade på förfaran- den för blekning av cellulosafiber med silikatfria blekmedelslösningar i vilka peroxidens stabilitet för- stärkts med andra föreningar än silikater.

Europeiska patentpublikationen 0 028 432, publicerad 13 maj 1981, beskriver en kornformig tvättmedelskomposi- tion som bland annat innehåller ett vattenolös1igt.si1i- kat och en organisk förening som aktivator för ett per- oxiblekmedel. Denna tvättmedelskompositions pH-karak- teristika anges vara kritisk; pH-värdet i en 2-procentig vattenuppslamning är specifikt mellan 2 och 9, och före- trädesvis från 4 till 7. På sid. 7 av patentpublikationen beskrivas vissa polyfosfonsyraföreningar som varande högeligen föredragna beståndsdelar i kompositionen, och publikationen anger i detta sammanhang att polyfosfona- ter har visats vara unikt verksamma för att stabilisera 10 15 20 25 30 organiska peroxisyror mot de allmänt skadliga verkning- arna av vattenolösliga silikater, särskilt de som till- hör klassen zeolit och kaolin. Arten av dessa skadliga verkningar är ej specificerad. På sid. 38 i publikatio- nen beskrives kornformiga tvättmedelskompositioner i exempel 8 - 10 som ej innehåller natriumsilikat, och samtliga dessa kompositioner innehåller Dequest 2041 (etylendiamintetrametylenfosfonsyra). Kompositionerna i dessa exempel innehåller även en förening som är en peroxi-aktivator vilken är_införlivad i agglomererade partiklar bestående av denna aktivator, en vattenolös- lig silikatförening och ett nonjoniskt ytaktivt medel.

Man har alltså inom tekniken ej tidigare noterat eller antytt den förbättrade blekningsförmåga som kan uppnås med partikelformiga blekande tvättmedelskompositioner som innehåller en peroxisyraförening när dessa komposi- tioner kännetecknas av frânvaro av vattenlösliga sili- katföreningar.

Sammanfattning av uppfinningen Föreliggande uppfinning tillhandahåller en partikelfor- mig blekande tvättmedelskomposition som innefattar: (a) ett blekmedel som innefattar en peroxisyraförening och/eller ett vattenlösligt salt därav; och (b) åtminstone ett ytaktivt medel valt bland anjoniska, katjoniska, nonjoniska, amfolytiska och zwitterjoniska detergenter; varvid sagda blekande tvättmedelskomposi- tion är väsentligen fri från (i) vattenlösliga silikat- föreningar och (ii) agglomererade partiklar vilka huvud- sakligen innefattar aktivator, en vattenolöslig silikat- förening och ett nonjoniskt ytaktivt medel. 10 15 20 25 30 I enlighet med förfarandet enligt uppfinningen genomfö- res blekning av fläckade och/eller nedsmutsade material genom att sätta dessa material i kontakt med en vatten- lösning av den ovan angivna blekande tvättmedelskomposi- tionen.

Den föreliggande uppfinningen är baserad på upptäckten att den oönskade förlusten av peroxisyra i den vatten- haltiga tvättlösningen genom reaktion av peroxisyra med en peroxiförening (eller mera specifikt, väteperoxid som bildats från denna peroxiförening) till bildning av molekylärt syre, markant reduceras i blekmedelssystem, som är väsentligen fria från vattenlösliga silikatföre- ningar. Fastän sökanden ej önskar binda sig till någon speciell teori beträffande verkningssättet förmodar man att närvaron av vattenlösliga silikater i peroxiföre- ning/aktivator-blekmedelssystemet katalyserar den tidi- gare nämnda reaktionen mellan peroxisyra och väteper- oxid vilken leder till förlust av aktivt syre från tvättlösningen vilket annars skulle vara tillgängligt för blekning. Det är känt inom tekniken att metalljoner, såsom exempelvis järnjoner och kopparjoner, katalyserar sönderdelning av väteperoxid samt även reaktionen mel- lan peroxisyra och väteperoxid. Vad beträffar denna me- talljonkatalys har emellertid sökanden överraskande upptäckt att konventionella sekvestreringsmedel, såsom EDTA och NTA, vilka inom tekniken ansetts overksamma för inhibering av den förutnämnda peroxisyra-konsume- rande reaktionen (se exempelvis påståendet i kolumn 4 i amerikanska patentet 4 225 452), kan införlivas i kompo- sitionerna enligt den föreliggande uppfinningen och sta- bilisera peroxisyran i lösning.

Uttrycket "vattenlösliga silikatföreningar“ avser före- 10 15 20 25 30 ningar såsom natriumsilikat vilka väsentligen är lösliga i vattenhaltiga tvättlösningar och som ofta ingår i konventionella blekande tvättmedelskompositioner, men som väsentligen är eliminerade i kompositionerna enligt den föreliggande uppfinningen. Den föreliggande uppfin- ningen avser emellertid att införliva väsentligen vatten- olösliga silikater, i synnerhet aluminiumsilikater såsom leror och zeoliter i den häri beskrivna blekande tvätt- medelskompositionen, och vattenlösliga silikatföreningar anses vara mycket mera skadliga vad gäller peroxisyra- stabilitet än vattenolösliga ämnen såsom aluminium- silikater.

I en föredragen utföringsform av uppfinningen innehåller de häri beskrivna blekande kompositionerna dessutom ett sekvestrerande medel för att i lösning förbättra stabi- liteten av den blekande peroxisyraföreningen genom att inhibera dess reaktion med väteperoxid i närvaro av me- talljoner. Uttrycket "sekvestrerande medel" avser här organiska föreningar med förmåga att bilda ett komplex med cuzfljoner så att stabilitetskonstanten (px) för komplexbildningen är lika med eller större än 6 i vatten av 250 C och med en jonstyrka på 0,1 mol/liter, varvid pK på vanligt sätt definieras genom formeln: pK = - log K g vari K representerar jämviktskonstanten. Således är exempelvis pH-värdena för komplexbildningen mellan kop- parjoner och NTA eller EDTA 12,7 respektive 18,8 vid de angivna förhållandena. Uttrycket "sekvestrerande medel" användes därför häri i tillräckligt begränsad mening för att utesluta oorganiska föreningar som allmänt an- vänds som tvättunderstödjande salt i tvättmedelsbered- ningar. Speciellt användbara sekvestrerande medel inne- fattar EDTA, dietylentriaminpentaättiksyra (DEPTA) och diverse fosfonat-sekvestrerande medel marknadsförda av = 10 15 20 25 30 Monsanto Company under varumärket Dequest, t.ex.

Dequest 2000, 2006, 2041, 2051 och 2060.

I enlighet med en annan utföringsform av uppfinningen sär- skiljes dessutom de beskrivna blekmedelskompositionerna från vissa inom tekniken beskrivna vattenlösliga silikat- fria kompositioner genom att i de föreliggande blekme- delskompositionerna endast används sekvestrerande medel som har en stabilitetskonstant som ej är större än 20 för bildning av Cu2+-komplex i vatten av 250 C och vid en jonstyrka på 0,1 mol/liter. Denna begränsning utesluter närvaro av polyfosfonsyraföreningar som Dequest 2041 (etylendiamintetrametylenfosfonsyra) och Dequest 2060 (dietylentriaminpentametylenfosfonsyra) i blekmedelskom- positionerna enligt uppfinningen, eftersom dessa sekvest- rerande medel har stabilitetskonstanter som är högre än omkring 20. Lämpliga sekvestrerande medel för denna ut- föringsform av uppfinningen innefattar följaktligen natriumsalter av nitrilotriättiksyra (NTA); etylendi- amintetraättiksyra (EDTA); etylendiamin; tetramin, d.v.s.

N-(CH2-CH2-NH2)3: bis(aminoetyl)glykoleter-N,N,N!,N'-tetra- ättiksyra (EGTA); och N(CH2-PO3H2)3 vilket marknadsfö- res under varumärket Dequest 2000. EDTA och förutnämnda Dequest 2000 är särskilt föredragna för användning i denna utföringsform av uppfinningen.

Detaljerad beskrivning av uppfinningen De blekande tvättmedelskompositionerna enligt uppfinning- en är väsentligen fria från vattenlösliga silikatföre- ningar'och består av två huvudbeståndsdelar: (a) ett blekmedel; och (b) ett rengörande ytaktivt medel.

Deti dessa kompositioner användbara blekmedlet innefat- tar en vattenlöslig peroxisyraförening och/eller ett l0 15 20 25 vattenlösligt salt därav. Peroxisyraföreningar känne- tecknas av den allmänna formeln: 0 II H00 - C - R - Z i vilken R är en alkylgrupp innehållande från l till cir- ka 20 kolatomer, eller en fenylengrupp, och Z är en el- ler flera grupper valda bland väte, halogen, alkyl, aryl och anjoniska grupperÄ De organiska peroxisyrorna och deras salter kan innehålla från cirka 1 till cirka 4, företrädesvis 1 eller 2, peroxigrupper och kan vara alifatiska eller aromatiska.

De föredragna alifatiska peroxisyrorna innefattar di- peroxiazelansyra, diperoxidodekandionsyra och monoper- oxibärnstenssyra. Bland de häri användbara aromatiska peroxisyraföreningarna är monoperoxiftalsvra (MPPA), särskilt dess magnesiumsalt, och diperoxitereftalsyra speciellt föredragna. En detaljerad beskrivning av fram- ställningen av MPPA och dess magnesiumsalt ges på sid. 7 - 10 i europeiska patentpublikationen 0 027 693, pub- licerad 29 april 1981, och förutnämnda sidor 7 - l0 är införlivade häri genom hänvisning.

Blekmedlet kan, om så önskas, förutom peroxisyraföre- ningen även innehålla en peroxiförening. De peroxiföre- ningar som är användbara inkluderar föreningar som fri- gör väteperoxid i vattenhaltiga media, såsom alkalime- tallperborater, t.ex. natriumperborat och kaliuper- borat, alkalimetallperfosfater och alkalimetallperkarbo- nater. Alkalimetallperborater är vanligen föredragna be- roende pâ deras kommersiella tillgänglighet och förhål- landevis låga kostnad. Om så önskas kan en organisk l0 15 20 25 30 aktivator användes tillsammans med en sådan peroxi- förening.

Konventionella aktivatorer såsom de som är beskrivna i exempelvis amerikanska patentskriften 4 259 200, kolumn 4, är lämpade för användning tillsammans med de förut- nämnda peroxiföreningarna, och denna beskrivning är in- förlivad häri genom hänvisning. De polyacylerade aminer- na är generellt av särskilt intresse, och speciellt tetraacetyletylendiamin (TAED) är en högeligen föredragen aktivator. TAED ingår företrädesvis i kompositionerna enligt uppfinningen i form av "täckta" granuler som in- nehåller TAED och ett lämpligt bärarmaterial såsom en blandning av natrium- och kaliumtrifosfat. Dessa täckta TAED-granuler framställes lämpligen genom att blanda finfördelade partiklar av natriumtrifosíat och TAED och därefter på denna blandning spruta en vattenlösning av kaliumtrifosfat och med användning av lämplig granu- leringsutrustning såsom en granulator av typ roterande trumma. En typisk metod för framställning av detta slags täckt TAED är beskriven i amerikanska patentskriften 4 283 302 av Foret et al. TAED-granulerna har en före- dragen partikelstorleksfördelning enligt följande: 0 - 20 % större än 150 /1; 10 - 100 % större än 100 Ii men mindre än l50 /1; 0 - 50 % mindre än 75 /J; och 0 - 20 % mindre än 50 fn En annan särskilt föredragen partikel- storleksfördelning erhålles när medianpartikelstorleken för TAED är 160 li, d.v.s. 50 % av partiklarna är större än 160 jr Den förutnämnda storleksfördelningen avser det TAED som ingår i de belagda granulerna och ej de be- lagda granulerna i sig. Molförhållanden mellan peroxi- förening och aktivator kan variera inom ett brett inter- vall beroende på valet av peroxiförening och aktivator.

Molförhållanden mellan från omkring 0,5:l till omkring 10 15 20 25 30 10 25:l är dock i allmänhet lämpliga för att ge tillfreds- ställande blekningsegenskaper.

Den blekande tvättmedelskompositionen enligt uppfinningen kännetecknas av att den är väsentligen fri från (i) vattenlösliga silikatföreningar och (ii) agglomere- rade partiklar som väsentligen består av en blandning av tre komponenter: den organiska aktivatorn för peroxi- föreningen; en vattenolöslig silikatförening såsom lera eller zeolit; och ett nonjoniskt ytaktivt medel, vilken blandning utgör åtminstone 80 vikt-% av de agglomererade partiklarna. De agglomererade partiklar som är ute- slutna för användning häri är av det slag som framställs i utrustning såsom en “pan granulator" och tjänar till att införliva blekmedelsaktivatorn i en matris av mate- rial enligt beskrivningen i europeisk patentpublikation O 028 432. I en speciell utföringsform av uppfinningen kännetecknas blekmedelskompositionerna dessutom av att de är väsentligen fria från sekvestrerande medel som har en stabilitetskonstant som är större än cirka 20 för Cu2+-komplexbildning i vatten av 250 C och vid en jonstyrka på 0,1 mol/liter.

De vattenolösliga silikatmaterial som med fördel kan an- vändas i de föreliggande blekmedelskompositionerna är företrädesvis aluminiumsilikater såsom zeoliter och le- ror av typ smektit. De kristallina typer av zeoliter som kan användas inkluderar dem som beskrivs i "Zeolite Molecular Series" av Donald W Breck, publicerad 1974 av John Wiley & Sons, och representativa tillgängliga zeoliter är uppräknade i tabell 9.6 på sid. 747 - 749 i texten, vilken tabell är införlivad häri genom hän- visning. Zeolitstrukturer av typ A är särskilt önskvärda och är utförligt beskrivna inom tekniken; se exempelvis 10 15 20 25 30 ll sid. 133 i förutnämnda text av Breck samt även ameri- kanska patentskriften 2 882 243. Zeoliterna är speciellt användbara som tvättunderstödjande salter i högverkande tvättmedelskompositioner.

De förutnämnda lerorna av typ smektit är treskiktsleror som kännetecknas av lagerstrukturens förmåga att fler- faldigt öka sin volym genom svällning eller expansion i närvaro av vatten och.ger tixotropa gelatinartade sub- stanser. Det finns tvâ klasser av leror av typ smektit: vid den första klassen ingår aluminiumoxid i silikat- kristallgittret; vid den andra klassen ingår magnesium- oxid i silikatkristallgittret. Atomsubstitution genom järn, magnesium, natrium, kalium, kalcium och liknande kan förekomma inuti kristallgittret i szektitleror. Det I är vanligt att särskilja lerorna på bas av dessas domi- nerande katjon. Exempelvis är en natriumlera en i vil- ken katjonen till övervägande del är natrium. Vad gäl- ler de föreliggande blekande tvättmedelskompositionerna, så föredrages aluminiumsilikater i vilka natrium är do- minerande katjon, såsom exempelvis bentonitleror. Bland bentonitlerorna är de från Wyoming (i allmänhet benämn- da western- eller Wyoming-bentonit) speciellt föredragna.

Kalcium- och magnesiumleror är även användbara men är dock mindre föredragna vid denna uppfinning.

Föredragna svällande bentoniter av detta slag försäljes under handelsnamnen Mineral Colloid, som industriella bentoniter, av Benton Clay Company som är ett dotterbolag till Georgia Kaolin Co. Dessa ämnen är desamma som dem som tidigare försåldes under varumärket THIXO-JEL och är selektivt brutna och anrikade bentoniter, och de som anses mest användbara är tillgängliga som Mineral Colloid Nr 101, etc., vilka motsvarar THIXO-JBL Nr 1, 2, 10 l5 20 25 30 12 3 och 4. Sådana ämnen har pH-värden (6-procentig kon- centration i vatten) inom intervallet 8 till.9,4, maxi- malt fritt fuktinnehâll av omkring 8 %, och specifika vikter på omkring 2,6, och av de pulvriserade sorterna av dessa ämnen så passerar åtminstone cirka 85 % (och företrädesvis 100 %) genom en sikt med 200 mesh (ame- rikanska siktserien). Bentoniten är mera företrädesvis en i vilken så gott som samtliga partiklar (d.v.s. åt- minstone 90 % av dessa, och företrädesvis mer än 95 %) passerar genom en 325 mesh sikt, och helst skall samt- liga partiklar passera igenom en sådan sikt. Svällnings- förmågan hos bentoniten i vatten ligger vanligen inom intervallet 3 till 15 ml/gram, och dess viskositet, vid 6-procentig koncentration i vatten, är vanligen från cirka 8 till 30 centipoise.

I en speciellt föredragen utföringsform av uppfinningen innefattar bärarpartiklarna agglomerat av finfördelad bentonit med partikelstorlekar på mindre än 200 mesh, som agglomererats till partiklar med storlekar som i huvudsak ligger inom intervallet 10 - 100 mesh, som har en bulkdensitet inom intervallet 0,7 till 0,9 g/ml och en fukthalt på 8 till 13 %. Dessa agglomerat innehåller omkring l till 5 % av ett bindemedel eller agglomere- rande medel som medverkar till att bibehålla agglomera- ten i orubbat tillstànd tills de tillsättes till vatten, i vilket de är avsedda att sönderdelas och uppslammas.

En detaljerad beskrivning av framställningsmetoden för dessa agglomerat ges i amerikanska patentansökningen 366 587, inlämnad 8 april l982, vilken är införlivad häri genom hänvisning.

I stället för att använda THIXO-JEL eller Mineral Colloid bentoniter kan man även använda likvärdiga konkurrerande produkter, såsom den som säljes av American Colloid 10 15 20 25 30 13 Company, Industrial Division, som General Purpose Bentonite Powder, 325 mesh, varav minst 95 % är finare än 325 mesh eller 44 11 i diameter (våt partikelstorlek) och minst 96 % är finare än 200 mesh eller 74 }1 i dia- meter (torr partikelstorlek). Ett sådant vattenhaltigt aluminiumsilikat består principiellt av montmorillonit (minst 90 %), med smärre andelar fältspat, biotit och selenit. En representativ sammansättning, på "vat- tenfri" bas, är 63,0 % kiseldioxid, 21,5 % aluminium- oxid, 3,3 % ferrijärn (som Fe203), 0,4 % ferrojärn (som Fe0), 2,7 % magnesium (som MgO), 2,6 % natrium och kalium (som Na2O), 0,7 % kalcium (som CaO), 5,6 % kri- stallvatten (som H20) och 0,7 % spårelement.

Fastän western-bentoniter är att föredra är det även möjligt att använda syntetiska bentoniter, såsom dem som kan tillverkas genom att behandla italienska eller lik- nande bentoniter, som innehåller jämförelsevis små an- delar utbytbara envärda metaller (natrium och kalium), med alkaliska ämnen såsom natriumkarbonat, för att öka den katjonbytande förmågan hos dessa produkter. Det anses att Na2O-innehållet hos bentoniten bör vara åt- minstone 0,5 %, företrädesvis åtminstone l % och helst åtminstone 2 % så att leran kan svälla i önskad utsträck- ning, och ge goda mjukgörande och dispergerande egenska- per i vattensuspension. Föredragna svällande bentoniter av de beskrivna syntetiska typerna försäljes under han- delsnamnen Laviosa och Winkelmann, t.ex. Laviosa AGB och Winkelmann G-13.

Kompositionerna enligt den föreliggande uppfinningen in- nehåller ett eller flera ytaktiva medel valda bland an- joniska, nonjoniska, katjoniska, amfolytiska och zwitterjoniska detergenter. 10 15 20 25 30 14 Bland de anjoniska ytaktiva ämnen som är användbara en- ligt föreliggande uppfinning är de ytaktiva ämnen som innehåller en organisk hydrofob grupp med cirka 8 - 26 kolatomer och företrädesvis 10 - 18 kolatomer i molekyl- strukturen och minst en vatten-solubiliserande grupp vald från grupperna sulfonat, sulfat, karboxylat, fosfo- nat och fosfat, sä att en vattenlöslig detergent erhålles.

Exempel på lämpliga anjoniska detergenter är tvâlar såsom vattenlösliga salter (t.ex. natrium-, kalium-, ammonium- och alkanolammoniumsalterna) av högre fettsyror, eller hartssalter innehållande mellan cirka 8 och 20 kolatomer och företrädesvis 10 - 18 kolatomer. Lämpliga fettsyror kan erhållas från oljor och vaxer av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung, exempelvis talg, fett, kokosnöt- olja och blandningar därav. Speciellt användbara är natrium- och kaliumsalterna av fettsyrablandningar här- rörande från kokosnötolja och talg, exempelvis natrium- kokosnöttvål och kalium-talgtvål.

Klassen av anjoniska detergenter inkluderar även vatten- lösliga sulfaterade och sulfonerade detergenter med en alkylradikal innehållande mellan cirka 8 och 26 och före- trädesvis mellan cirka 12 och 22 kolatomer. (Uttrycket "alkyl" innefattar alkyldelen hos högre acylradikaler.) Exempel på sulfonerade anjoniska detergenter är högre alkylmonocykliska aromatiska sulfonater såsom de högre alkylbensensulfonaterna innehållande mellan cirka 10 och 16 kolatomer i den högre alkylgruppen med rak eller grenad kedja, såsom exempelvis natrium-, kalium- och ammoniumsalterna av högre alkylbensensulfonater, högre alkyltoluensulfonater och högre alkylfenolsulfonater.

Andra lämpliga anjoniska detergenter är olefinsulfonater, 10 15 20 25 30 15 inkluderande långkedjiga alkensulfonater, lângkedjiga hydroxialkansulfonater eller blandningar av alkensulfo- nater och hydroxialkansulfonater. Olefinsulfonatdeter- genterna kan framställas på konventionellt sätt genom att reagera S03 med lângkedjiga olefiner innehållande mellan cirka 8 och 25 och företrädesvis mellan 12 och 21 kolatomer, såsom olefiner med formeln RCH=CHRl, i vilken R betecknar en högre alkylgrupp med 6 - 23 kol- atomer och R1 betecknar en alkylgrupp med mellan cirka l och 17 kolatomer eller väte, för att få en blandning av sultoner och alkensulfonsyror som sedan behandlas för omvandling av sultonerna till sulfonater. Andra exempel på sulfat- eller sulfonatdetergenter är paraffinsulfo- nater innehållande mellan cirka 10 och 20 kolatomer, företrädesvis mellan cirka 15 och 20 kolatomer. De pri- mära paraffinsulfonaterna framställes genom att långked- jiga alfaolefiner reageras med bisulfiter. Paraffinsul- fonater med sulfonatgrupperna fördelade utmed paraffin- kedjan beskrives i de amerikanska patentskrifterna 2 503 280, 2 507 088, 3 260 741 och 3 372 188 och den tyska patentskriften 735 096.

Andra lämpliga anjoniska detergenter är sulfaterade etoxilerade högre fettalkoholer med formeln RO(C2H4O)mS03M, i vilken R är fettalkyl med från l0 till 18 kolatomer, m är från 2 till 6 (har företrädes- vis ett värde på från cirka 1/5 till 1/2 av antalet kol- atomer 1 R) och M är en solubiliserande saltbildande katjon, såsom alkalimetall, ammonium, lägre alkylamino eller lägre alkanolamino, eller ett högre alkylbensen- sulfonat i vilket den högre alkylen har 10 till 15 kol- atomer. Andelen etylenoxid i det polyetoxilerade högre alkanolsulfatet är företrädesvis 2 till 5 mol etylen- oxidgrupper per mol anjonisk detergent, varvid 3 mol är särskilt föredraget, speciellt när den högre alkanolen 10 15 20 25 30 16 har ll till 15 kolatomer. För att bibehålla den önskade balansen mellan hydrofila och lipofila grupper, när kolatominnehâllet hos alkylkedjan är i den lägre delen av intervallet 10 till 18 kolatomer kan detergentens innehåll av etylenoxid minskas till omkring 2 mol per mol, medan däremot antalet etylenoxidgrupper kan ökas till 4 eller S och i vissa fall ända till 8 eller 9, när den högre alkanolen har 16 till 18 kolatomer inom den övre delen av intervallet. Éå samma sätt kan den saltbildande katjonen ändras för att ge bästa löslighet.

Den kan bestå av vilken som helst lämplig solubilise- rande metall eller radikal men blir oftast alkalimetall, t.ex. natrium eller ammonium. Om man använder lägre alkylamin- eller alkanolamingrupper kommer alkylerna och alkanolerna vanligen att innehålla från l till 4 kolatomer och aminerna och alkanolaminerna kan vara mono-, di- och trisubstituerade som i monoetanolamin, diisopropanolamin och trimetylamin. En föredragen poly- etoxilerad alkoholsulfatdetergent är tillgänglig från Shell Chemical Company och marknadsföres som Neodol 25-3S.

De allra mest föredragna vattenlösliga anjoniska deter- gentföreningarna är salter av högre alkylbensensulfo- nater, olefinsulfonater och högre alkylsulfater med am- monium och substituerad ammonium (såsom mono-, di- och trietanolamin), alkalimetall (såsom natrium och kalium) och alkalisk jordartsmetall (såsom kalcium och magnesium).

Bland de ovan uppräknade anjoniska ämnena är natrium- linjära-alkylbensensulfonater (LABS) de mest föredragna, och särskilt de i vilka alkylgruppen är en rak alkyl- radikal med 12 eller 13 kolatomer.

De nonjoniska syntetiska organiska detergenterna känne- tecknas av närvaro av en organisk hydrofob grupp och en organisk hydrofil grupp och framställes typiskt genom l0 15 20 25 30 l7 kondensation av en organisk alifatisk eller alkylaroma- tisk hydrofob förening med etylenoxid (hydrofil till naturen). Praktiskt taget varje hydrofob förening som har en karboxi, hydroxi, amido eller aminogrupp med ett fritt väte .bundet till kvävet kan kondenseras med etylenoxid eller med den polyhydratiserade produkten av denna, d.v.s. polyetylenglykol, och bilda en nonjo- nisk detergent. Längden hos den hydrofila kedjan eller hos polyoxietylenkedjan kan enkelt avpassas för att ge den önskade balansen mellan hydrofoba och hydrofila grupper.

Den använda nonjoniska detergenten är företrädesvis en poly-lägre alkoxilerad-högre alkanol i vilken alkanolen har 10 till 18 kolatomer och i vilken molantalet lägre alkylenoxid (med 2 eller 3 kolatomer) är från 3 till 12.

Bland dessa ämnen är det föredraget att använda dem i vilka den högre alkanolen är en högre fettalkohol med ll till 15 kolatomer och som innehåller från 5 till 9 lägre alkoxigrupper per mol. Den lägre alkoxigruppen är företrädesvis etoxi, men i vissa fall kan den med för- del blandas med propoxi, varvid den sistnämnda, i det fall att den ingår, vanligen utgör en mindre del (mindre än 50 %). .Exempel på sådana föreningar är de i vilka alkanolen har 12 till 15 kolatomer och vilka innehåller omkring 7 etylenoxidgrupper per mol, t.ex. Neodol 25-7 och Neodol 23-6.5, vilka produkter tillverkas av Shell Chemical Company, Inc. Den förstnämnda är en kon- densationsprodukt av en blandning av högre fettalkoholer med i genomsnitt omkring 12 till 15 kolatomer, med om- kring 7 mol etylenoxid och den sistnämnda är en motsva- rande blandning i vilken kolatominnehâllet i den högre fettalkoholen är 12 till 13 och antalet etylenoxidgrup- per är i genomsnitt 6,5 per mol. De högre alkoholerna är primära alkanoler. Andra exempel på dessa detergenter 10 15 20 25 18 inkluderar Tergito1.Q l5-S-7 och Tergitol 15-S-9, vilka båda är linjära sekundära alkoholetoxilater tillverkade av Union Carbide Corporation. Den förstnämnda är en blandad etoxilerad produkt av en linjär sekundär alkanol med ll till 15 kolatomer och 7 mol etylenoxid och den sistnämnda är en liknande produkt men med 9 mol etylen- oxid reagerade. Även nonjoniska ämnen med högre molekylvikt kan användas i de föreliggande kompositionerna, såsom Neodol 45-ll, vilka är liknande kondensationsprodukter mellan etylen- oxid och högre fettalkoholer, varvid den högre fettalko- holen har 14 till 15 kolatomer och antalet etylenoxid- grupper är omkring ll per mol. Dessa produkter tillverkas också av Shell Chemical Company.

Zwitterjoniska detergenter, såsom betainer och sulfobe- tainer, med följande formel är även användbara: “z \ R-N-R4-1í=o / R l___ 3 O i vilken R betecknar en alkylgrupp med mellan cirka 8 och 18 kolatomer, R2 och R3 betecknar var för sig en alkyl- eller hydroxialkylgrupp med cirka 1 - 4 kolatomer, R4 betecknar en alkylen- eller hydroxialkylengrupp med l - 4 kolatomer, och X är C eller S=O. Alkylgruppen kan innehålla en eller flera mellanbíndningar, såsom amido-, eter- eller polyeterbindningar eller icke-funktionella, substituenter, såsom hydroxyl eller halogen, vilka ej märkbart påverkar gruppens hydrofoba karaktär. När X är C betecknar detergenten en betain, och när X är S=O be- tecknas detergenten en sulfobetain eller sultain. 10 15 20 25 '30 19 Katjoniska ämnen kan även användas. Dessa består av ytak- tiva detergentföreningar, innehållande en organisk hydro- fob grupp vilken utgör en del av en katjon när före- ningen löses i vatten, och en anjonisk grupp. Typiska katjoniska ämnen är amin- och kvartära ammoniumföre- ningar.

Exempel på lämpliga syntetiska katjoniska detergenter är: vanliga primära aminer med formeln RNH2, i vilken R betecknar en alkylgrupp med cirka 12 - 15 kolatomer; diaminer med formeln RNHC2H4NH2, i vilken R betecknar en alkylgrupp med mellan 12 och 22 kolatomer, såsom N-2- aminoetyl-stearylamin och N-2-aminoetyl-myristylamin; till amid bundna aminer såsom de med formeln R1C0NHC2H4- NH2, i vilken Rl betecknar en alkylgrupp med cirka 8 - 20 kolatomer, såsom N-2-amino-etyl-stearylamid och N- amino-etylmyristylamid; kvartära ammoniumföreningar hos vilka typiskt en av de grupper som är bundna till kväveatomen är en alkylgrupp med cirka 8 - 22 kolatomer och tre av de grupper som är bundna till kväveatomen är alkylgrupper innehållande l - 3 kolatomer, inklude- rande alkylgrupper med inerta substituenter, såsom fenyl- grupper, varvid förekommer en anjon såsom halogen, acetat, metylsulfat etc. Alkylgruppen kan innehålla mel- lanbindningar såsom amid, vilka ej väsentligt påverkar gruppens hydrofoba karaktär, exempelvis kvartär stearyl- amidopropylammoniumklorid. Typiska kvartära ammonium- detergenter är etyl-dimetyl-steary1-ammoniumklorid, bensyl-dimetyl-stearyl-ammoniumklorid, trimetyl-stearyl- ammoniumklorid, trimetyl-cetyl-ammoniumbromid, dimetyl- etyl-lauryl-ammoniumklorid, dimetyl-propyl-myristyl- ammoniumklorid och motsvarande metylsulfater och -aceta- ter. 10 15 20 20 Amfolytiska detergenter är även användbara enligt upp- finningen. Amfolytiska detergenter är välkända inom tekniken och många användbara detergenter av denna klass beskrives av Schwartz, Perry och Berch i förutnämnda "Surface Active Agents and Detergents". Exempel på lämp- liga amfotera detergenter är alkyl-beta-imidodipropiona- ter, Rn(C2H4C00M)2; alky1-beta-aminopropionater, RN(H)C2H4C00M; och lângkedjiga imidazolderivat med den generella formeln: CH /\ N CH I! I R~C--N-CHZCHZOCHZCOOM /\ OH CHZCOOM 2 2 varvid i var och en av de ovannämnda formlerna R beteck- nar en acyklisk hydrofob grupp med mellan cirka 8 och 18 kolatomer, och M är en katjon som neutraliserar anjo- nens laddning. Speciellt lämpliga amfotera detergenter är dinatriumsaltet av undekylcykloimidin-etoxietionsyra- 2-etionsyra, dodekyl-beta-alanin och det inre saltet av 2-trimetyl-amino-laurinsyra.

Den blekande tvättmedelskompositionen enligt uppfinningen kan godtyckligt innehålla ett tvättunderstödjande salt av den typ som i allmänhet användes i detergentkomposi- tioner. Användbara tvättunderstödjande föreningar är de konventionella oorganiska vattenlösliga tvättaktiva salterna, såsom exempelvis vattenlösliga salter av fos- fater, pyrofosfater, ortofosfater, polyfosfater, karbo- nater och liknande. Organiska tvättunderstödjande före- 10 15 20 25 30 21 ningar är vattenlösliga fosfonater, polyfosfonater, polyhydroxisulfonater, polyacetater, karboxylater, polykarboxylater, succinater och liknande.

Speciella exempel på oorganiska tvättaktiva fosfater är natrium- och kaliumtripolyfosfat, -pyrofosfat och -hexametafosfat. De organiska polyfosfonaterna inklude- rar speciellt exempelvis natrium- och kaliumsalterna av etan-l-hydroxi-l,l-difosfonsyra och natrium- och ka- liumsalterna av etan-l,l,2-trifosfonsyra. Exempel på dessa och andra fosforhaltiga tvättaktiva föreningar ges i de amerikanska patentskrifterna 3 213 030, 3 422 021, 3 422 137 och 3 400 176. Pentanatriumtripolyfosfat och tetranatriumpyrofosfat är speciellt föredragna vatten- lösliga oorganiska tvättaktiva salter.

Speciella exempel på icke fosforhaltiga oorganiska tvätt- aktiva föreningar är vattenlösliga oorganiska karbonat- och bikarbonatsalter. Alkalimetall-, exempelvis natrium- och kalium-, karbonater och bikarbonater är här spe- ciellt lämpliga.

Vattenlösliga organiska tvättaktiva föreningar är även an- vändbara. Sålunda är exempelvis alkalimetall-, ammonium- och substituerade amoniumpolyacetater, -karboxylater, -polykarboxylater och -polyhydroxisulfonater lämpliga tvättaktiva föreningar för kompositionerna och sättet enligt uppfinningen. Speciella exempel på tvättaktiva polyacetat- och polykarboxylatföreningar är natrium-, kalium-, litium-, ammonium- och substituerade ammonium- salter av etylendiamintetraättiksyra, nitrilotriättik- syra, bensenpoly(d.v.s. penta- och tetra-)-karboxyl- syror, karboximetoxibärnstenssyra och citronsyra. 10 15 20 25 30 22 Även vattenolösliga tvättaktiva föreningar kan använ- das, särskilt komplexa silikater och i synnerhet komplexa natriumaluminiumsilikater såsom zeoliter, t.ex. zeolit 4A, som är en typ av zeolitmolekyl i vilken den envärda katjonen är natrium och i vilken porstorleken är om- kring 4 Ångström. Framställningen av detta slags zeo- liter är beskriven i amerikanska patentskriften 3 114 603. Zeoliterna kan vara amorfa eller kristallina och innehålla hydratiserande vatten på inom tekniken känt sätt. D Tvättmedelskompositionerna enligt uppfinningen kan med fördel innehålla ett inert, vattenlösligt fyllmedels- salt. Ett föredraget fyllmedelssalt är alkalimetall- sulfat, såsom kalium- eller natriumsulfat, varvid det sistnämnda är särskilt föredraget.

Diverse adjuvanser kan innefattas i de blekande tvätt- medelskompositionerna enligt uppfinningen. Dessa inne- fattar i allmänhet parfymer; färgämnen, t.ex. pigmenter och färger; blekmedel såsom natriumperborat; antiåter- utfällningsmedel, såsom alkalimetallsalter av karboxi- metylcellulosa; optiska vitmedel, såsom anjoniska, katjoniska eller nonjoniska vitmedel; skumstabilisa- torer, såsom alkanolamider, och liknande, vilka samtliga är välkända för användning i tvättmedelskompositioner inom textiltvättningstekniken. Flytbefrämjande medel, vilka i allmänhet benämnes "flow aids", kan även an- vändas, för att bibehålla den partikelformiga blekande tvättmedelskompositionen i form av fririnnande korn el- ler pulver. Stärkelsederivat och speciella leror är kommersiellt tillgängliga som tillsatser vilka för- bättrar flytbarheten hos partikelformiga kompositioner som annars är klibbiga eller degartade, och tvâ sådana 10 15 20 25 30 23 leratillsatser säljes för närvarande under handels- namnen "Satintone" och "Microsil".

En föredragen blekande tvättmedelskomposition enligt upp- finningen innefattar typiskt (a) från cirka 2 till 50 vikt-% blekmedel bestående av en peroxisyraförening och/eller ett vattenlösligt salt därav; (b) från cirka 5 till 50 vikt-% av ett rengörande ytaktivt medel; (c) från cirka l till cirka 60 vikt-% av ett tvättunder- stödjande salt; och (a) från cirka 0,1 :in cirka io vikt-% av ett sekvestrerande medel; vilken komposition kännetecknas av att den är väsentligen fri från (i) vattenlösliga silikatföreningar och (ii) agglomerat- partiklar som väsentligen består av nämnda aktivator, en vattenlöslig silikatförening och ett nonjoniskt yt- aktivt medel. Resten av kompositionen utgöres huvudsak- ligen av vatten, fyllmedelssalter såsom natriumsulfat, och smärre tillsatser valda bland de olika adjuvanser som beskrivits ovan.

Den partikelformiga blekande tvättmedelskompositionen enligt uppfinningen framställes genom att blanda blek- medlet och eventuellt sekvestrerande medel med den spraytorkade tvättmedelskompositionen, varvid den sist- nämnda är sammansatt på sådant sätt att den ej använder sig av vattenlösliga silikatföreningar, och speciellt ej natriumsilikat. Närvaro av mycket små mängder vattenlös- liga silikatföreningar i den slutliga kompositionen, d.v.s. mindre än cirka 0,5 vikt-%, företrädesvis mindre än cirka 0,2 vikt-% och helst ej mer än cirka 0,l vikt-%, vilket kan förekomma då man använder silikat-innehållan- de pigmenter eller färgämnen, eller vid kontakt mellan den vattenhaltiga uppslammade grundblandningen och res- ter av natriumsilikat i spraytornet, är inbegripet i den föreliggande uppfinningen. l 10 15 20 25 24 Spraytorkningen av en silikatfri tvättmedelssammansätt- ning kan ge en ganska dammande kornformig produkt be- roende på att inget silikat ingår som bindemedel för de spraytorkade kornen. Alternativa organiska bindemedel kan dock användas, såsom exempelvis stärkelse, karboxi- metylcellulosa och därmed jämförbara ämnen. Hâllfasthe- ten hos de spraytorkade kornen kan även ökas genom att maximera innehållet av fasta material i den silikatfria uppslamningen i blandaren och/eller genom att hålla in- loppstemperaturen hos den varma luftströmmen till spraytornet så låg som möjligt.

Blekmedlet kan antingen direkt blandas med det spray- torkade pulvret eller så kan blekmedlet och eventuellt sekvestrerande medel var för sig eller tillsammans be- läggas med täckmaterial för att förhindra för tidig aktivering av blekmedlet. Beläggningsförfarandet genom- föres i enlighet med inom tekniken kända förfaranden.

Lämpliga täckmaterial innefattar föreningar som magne- siumsulfat, polyvinylalkohol, laurinsyra och dess salter och liknande.

Den blekande tvättmedelskompositionen enligt uppfinningen tillsättes till tvättlösningen i tillräcklig mängd för att ge från cirka 3 till cirka 100 delar aktivt syre per miljon delar lösning, och en halt på från cirka 5 till cirka 40 ppm är i allmänhet föredragen.

De ovan beskrivna partikelformiga blekande tvättmedels- kompositionerna kan tillverkas genom metoder såsom spray- torkning, torrblandning, eller agglomerering av de in- dividuella beståndsdelarna. 10 15 20 25 25 Exempel l En föredragen silikatfri blekande tvättmedelskomposition består av följande: Komponent viktprocent natrium-linjärt Cl0-Cl3-alkyl- bensensulfonat , 6 etoxilerad C11-C18-primär alkohol (ll mol EO per mol alkohol) 3 tvål (natriumsalt av Cl2-C22- karboxylsyra) 4 pentanatriumtripolyfosfat (TPP) 32,0 EDTA 0,5 monoperoxiftalsyra (MPPA) magnesiumsalt 7 karboximetylcellulosa 0,5 optiska vitmedel, pigment och parfym 0,4 proteolytiska enzymer 0,5 natriumsalt och vatten återstod Ovannämnda produkt framställes genom spraytorkning av en vattenuppslamning innehållande 60 vikt-% av en bland- ning som innehåller samtliga ovanstående komponenter utom enzymet, parfymet, och monoperoxiftalsyran (MPPA).

Den erhållna partikelformiga spraytorkade produkten har en partikelstorlek inom intervallet 14 mesh till 270 mesh (amerikanska siktserien). Den spraytorkade produkten blandas sedan i en roterande trumma, med lämp- liga mängder MPPA med liknande partikelstorlek, enzym och parfym och ger en partikelformig produkt med en fukt~ halt på ungefärligen 14 vikt-%. 10 15 20 25 30 26 Den ovan beskrivna produkten används för att tvätta smutsade textilier genom tvättning för hand eller genom tvättning i en automatisk tvättmaskin, varvid goda tvätt- och blekningsresultat erhålles vid båda tvättmetoderna.

Andra tillfredsställande produkter kan erhållas genom att variera halterna av följande huvudkomponenter i den ovan- nämnda kompositionen enligt följande: Komgonent Viktgrocent alkylbensensulfonat 4-12 etoxilerad alkohol l-6 tvål l-l0 TPP 15-50 enzymer 0,1-l EDTA 0,1-2 MPPA l-20 För höggradigt koncenterade högverkande tvättmedelspulver kan alkylbensensulfonat-, TPP- och tvålkomponenterna i den ovan beskrivna kompositionen uteslutas, och innehål- let av etoxilerad alkohol kan ökas till en övre gräns på 20 %.

Exemgel 2 Blekningstest genomföras enligt nedanstående beskrivning vid vilka man jämför blekningsförmâgan hos en vattenlös- lig siiikatfri blekande tvättmedelskomposicion enligt uppfinningen med en motsvarande silïkatinnehållande kom- position, varvid den sistnämnda kompositionen är jäm- förbar med den förutnämnda i nästan alla avseenden bortsett från närvaron av en vattenlöslig silikatföre- ning. Det använda blekmedlet är en blandning av mono- peroxiftalsyrasalt och natriumperborat. Kompositionerna 27 framställes genom att till en spraytorkad partikelformig tvättmedelskomposition i efterhand tillsätta granuler av blekmedelskompositionen H-48 (beskriven i fotnoten till tabell l) så att man får de i tabell l nedan visa- de blekande tvättmedelskompositionerna A och B. De i tabellen givna siffervärdena avser procentandelar, i viktprocent, av respektive komponent i beredningen. 10 15 20 25 28 Tabell l Komgonent natrium-linjärt Cl0-Cl3-alkyl- bensensulfonat _ etoxilerad C11-C18-primär alkohol (ll mol EO per mol alkohol) tvål (natriumsalt av Cl2-C22- karboxylsyra) natriumsilikat (Na2O:2SiO2) pentanatriumtripolyfosfat (TPP) optiskt vitmedel (stilben) natriumperborattetrahydrat 11-48 u) EDTA (dinatriumsalt) natriumsulfat vatten komgosition A silikat- fri 6,00 % 3,50 2,50 35,00 0,22 3,00 9,00 1,00 35,00 återstod B silikat- inne- hållande 6,00 % 3,50 2,50 9,00 35,00 0,22 3,00 9,00 1,00 10,60 återstod (1) En blekmedelskomposition såld av Interox Chemicals Limited, London, England, innehållande omkring 65 vikt-% magnesiummonoperoxiftalat, ll vikt-% magnesiumftalat och resten vatten.

Testmetod Halten aktivt syre i lösning bestämmes som funktion av tiden för tvättlösningar innehållande kompositionen A respektive B, genom användning av följande förfarande: 10 15 20 25 29 En liter vattenledningsvatten införes i en tvâ-liters bägare och uppvärmes sedan till en konstant temperatur på 600 C i ett vattenbad. Tio gram av den komposition (A eller B) som skall testas tillsättes till bägaren (tidpunkt = 0) under noggrann omrörning och ger en en- hetlig tvättlösning. Efter givna tidsintervall (3, 7, 13, 20, 30, 40 och 50 minuter) uttages ett prov på 50 ml från tvättlösningen och totalhalten aktivt syre bestämmes genom nedan angivna förfarande.

Bestämning av totalhalten aktivt 02 Ovannämnda prov på 50 ml nedhälles i en 300 ml erlen- meyerkolv innehållande 15 ml av en svavelsyra/molybdat- blandning, vilken sistnämnda blandning framställts i större skala genom att lösa 0,18 g ammoniummolybdat i 750 ml avjoniserat vatten, varefter man tillsatt 320 ml H2SO¿ (cirka 36 N) under omrörning. Lösningen i erlen- meyerkolven omröres omsorgsfullt varefter 5 ml av en 10-procentig KI~lösning i avjoniserat vatten tillsät- tes till denna. Erlenmeyerkolven förslutes med en propp, omskakas och får sedan stå i ett mörkt utrymme under omkring sju minuter. Lösningen i kolven titreras sedan med en lösning av 0,1 N natriumtiosulfat i avjoniserat vatten. Den erforderliga volymen tiosulfat, i milliliter, är lika med totalhalten aktivt syre, i millimol/liter, i tvättlösningen. Försöksresultaten för de tvâ testade kompositionerna återges i tabell 2 nedan. 10 15 30 Tabell 2 Totalt aktivt syre i tvättlösningen (mmol/liter) tid A B (min) (silikat- (silikat- fri) ___. innehållande) 4,8 2,4 7 4,4 ' 1,2 13 Å 4,2 1,0 20 3,9 0,8 30 V 3,7 0,6 40 3,4 0,5 50 3,2 0,4 Som framgår av tabell 2 är den silikatfria kompositio- nen A avsevärt mer stabil och karakteriseras av en myc- ket lângsammare förlust av aktivt syre från lösning än den motsvarande silikatinnehållande kompositionen B.

Claims (33)

10 15 20 25 31 P a t e n t k r a v

1. Partikelformig blekande tvättmedelskomposition, k ä n n e t e c k n a d av att den innefattar: (a) ett blekmedel bestående av en peroxisyraförening och/eller ett vattenlösligt salt därav; och (b) åtminstone ett ytaktivt medel valt bland anjoniska, katjoniska, nonjoniska, amfolytiska och zwitterjo- niska detergenter; vilken blekande tvättmedelskomposition är väsentligen fri från (i) vattenlösliga silikatföreningar och (ii) agglomererade partiklar vilka väsentligen består av en blandning av aktivator, en vattenolöslig silikat- förening och ett nonjoniskt ytaktivt medel.

2. Komposition enligt krav l, k ä n n e t e c k n a d av att den även innehåller ett sekvestrerande medel.

3. Komposition enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d av att det sekvestrerande medlet består av etylendiamin- tetraättiksyra och/eller ett vattenlösligt salt därav.

4. Komposition enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d av att det sekvestrerande medlet består av dietylentri- aminpentametylenfosfonsyra och/eller ett vattenlösligt salt därav.

5. Komposition enligt krav 1,' k ä n n e t e c k n a d av att blekmedlet består av monoperoxiftalsyra och/eller ett vattenlösligt salt därav. l0 15 20 32

6. Komposition enligt krav 5, k ä n n e t e c k n a d av att blekmedlet består av magnesiummonoperoxiftalat.

7. Komposition enligt krav l, k ä n n e t e c k n a d av att blekmedlet även innehåller en peroxiförening.

8. Komposition enligt krav 7, k ä n n e t e c k n a d av att peroxiföreningen är ett alkalimetallperborat.

9. Komposition enligt krav l, k ä n n e t e c k n a d av att den även innehåller ett tvättunderstödjande salt.

10. Komposition enligt krav 9, k ä n n e t e c k - n a d av att nämnda tvättunderstödjande salt är en zeolit.

11. ll. Komposition enligt krav l, k ä n n e t e c k - n a d av att det ytaktiva medlet är en anjonisk deter- gent.

12. Kømpositiøn enligt krav ll,g k ä n n e t e c k - n a d av att den anjoniska detergenten är ett linjärt alkylbensensulfonat.

13. l3. Komposition enligt krav l, k ä n n e t e c k - n a d av att den även innehåller en bentonitlera.

14. l4. Blekande tvättmedelskomposition, k ä n n e - t e c k n a d av att den innefattar: (a) från omkring l till omkring 50 vikt-% av ett blek- medel bestående av en peroxisyraförening och/eller ett vattenlösligt salt därav; ...y 10 15 20 25 33 (b) från omkring 5 till omkring 50 vikt-% av ett ren- görande ytaktivt medel valt bland anjoniska, kat- joniska, nonjoniska, amfolytiska och zwitterjo- niska detergenter; (c) från omkring l till omkring 60 vikt-% av ett tvätt- understödjande salt; (a) från omkring o,1.t111 amkting io vikt-t av ett sekvestrerande meoel; och le) återstoden vatten och valfritt ett fyllmedelssalt; vilken blekande tvättmedelskomposition är väsentligen fri från (i) vattenlösliga silikatföreningar och (ii) agglo- mererade partiklar vilka väsentligen består av en bland- ning av aktivator, en vattenolöslig silikatförening och ett nonjoniskt ytaktivt medel.

15. Komposition enligt krav 14, k ä n n e t e c k - n a d av att blekmedlet består av monoperoxiftalsyra och/eller ett vattenlösligt salt öärav.

16. Komposition enligt krav 14, k ä n n e t e c k - n a d av att blekmedlet består av magnesiummonoper- oxiftalat.

17. Komposition enligt krav 14, k ä n n e t e c k - n a d av att blekmedlet även innehåller en peroxiföre- ning.

18. Komposition enligt krav 14, k ä n n e t e c k - n a d av att det sekvestrerande medlet består av etylendiamintetraättiksyra och/eller ett vattenlösligt salt därav. l0 l5 20 25 34

19. Komposition enligt krav 14, k ä n n e t e c k- n a d av att det tvättunderstödjande saltet är en zeolit.

20. Komposition enligt krav 14, k ä n n e t e c k- n a d av att den även innehåller en bentonitlera.

21. Förfarande för blekning, a k ä n n e t e c k n a t av att de fläckade och/eller nedsmutsade material som skall blekas sättes i kontakt med en vattenlösning av en partikelformig blekande tvättmedelskomposition som innefattar: (a) ett blekmedel bestående av en peroxisyraförening och/eller ett vattenlösligt salt därav; och (b) åtminstone ett ytaktivt medel valt bland anjoniska, nonjoniska, katjoniska, amfolytiska och zwitter- joniska detergenter; vilken blekande tvättmedelskomposition är väsentligen fri från (i) vattenlösliga silikatföreningar och (ii) agglomererade partiklar vilka väsentligen består av en blandning av aktivator, en vattenolöslig silikat- förening och ett nonjoniskt ytaktivt medel.

22. Förfarande enligt krav 21, k ä n n e t e c k - n a t av att blekmedlet består av monoperoxiftalsyra och/eller ett vattenlösligt salt därav.

23. ZÉ. Förfarande enligt krav 22, k ä n n e t e c k - n a t av att blekmedlet består av magnesiummonoper- oxiftalat. 10 15 20 25 35

24. ¿ Förfarande enligt krav 21, k ä n n e t e c k - n a t av att blekmedlet även innehåller en peroxiföre- ning.

25. Förfarande enligt krav 21, k ä n n e t e c k - n a t av att det ytaktiva medlet är en anjonisk deter- gent.

26. Förfarande enligt krav 25, k ä n n e t e c k - n a t av att den anjoniska detergenten är ett linjärt alkylbensensulfonat.

27. Förfarande enligt krav 21, k ä n n e t e c k - n a t av att kompositionen även innehåller ett sekvestrerande medel.

28. Förfarande enligt krav 27, k ä n n e t e c k - n a t av att det sekvestrerandenædlet består av etylendiamintetraättiksyra och/eller ett vattenlösligt salt därav.

29. Förfarande enligt krav 27, k ä n n e t e c k - n a t av att det sekvestrerande medlet består av di- etylentriaminpentametylenfosfonsyra och/eller ett vat- tenlösligt salt därav.

30. Förfarande enligt krav 21, k ä n n e t e c k - n a t av att kompositionen även innehåller ett tvätt- understödjande salt.

31. Förfarande enligt krav 30, k ä n n e t e c k - n a t av att det tvättunderstödjande saltet består av pentanatriumtripolyfosfat. 36

32. Förfarande enligt krav 30, k ä n n e t e c k - n a t av att det tvättunderstödjande saltet är en zeolit.

33. Förfarande enligt krav 21, k ä n n e t e c k - n a t av att den blekande tvättmedelskompositionen även innehåller en lera av typ smektit.