SE449376B - Semipermeabel cellulosahalfiber, sett att framstella den samt dess anvendning i en separationsanleggning for hemodialys och hemofiltering av blod - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 449 376 2 eller skador. Det är sålunda önskvärt att förbättra drag- hållfasthetsegenskaperna hos fibern, i synnerhet dess våthållfasthet under hydrolys eller omvandling från cel- lulosaester till cellulosa, innan fibern torkas och lag- ras och monteras till hemodialysatorer eller hemofilt- rar.

Idén att framställa semipermeabla hålfibrer genom smältspinning av en mjukgjord polymer komposition fram- fördes under det tidiga l960-talet och beskrevs först i US-PS 3 423 491. I denna är olika polymerer beskrivna, 'innefattande cellulosaestrar, och lämpliga mjukningsme- del är diskuterade för användning vid formning av smält- spinnkompositionerna med olika typer av termoplastiska polymerer. Cellulosaesterklassen har utvecklats till den kommersiellt favoriserade polymeren, i synnerhet cellu- losaacetater, och tetrametylensulfon, vanligen kallad sulfolan, användes vanligen som mjukningsmedel för fram- ställning av smältspinnkompositionen, som användes för smältspinning av cellulosaacetatfibrer. US-PS 3 494 780 och 3 532 527 beskriver förbättringar av sulfolan-cel- lulosaacetatsmältspinningsprocessen för sprutning av cellulosaacetatfibrer, inbegripande antingen en efter _ spinningen företagen nedsänkning av den spunna fibern i ett bad, innehållande en blandning av sulfolan och en polyol med en molekylvikt under 4000, eller modifiering, före fiberspinningen, av sulfolanmjukmedlet så att det innefattar en mindre mängd av en polyol med en molekylvikt under ca 20000. Dessa patentskrifter anger också, att polyoler anses otillfredsställande för användning ensam- ma som mjukningsmedel för formning av smältspinnkomposi- tioner med cellulosaestrar, i synnerhet cellulosaaceta- ter.

Uppfinningen är baserad på den oväntade upptäckten, att cellulosaestersmältspinnkompositioner som är sulfo- lan-fria och som innefattar endast vissa polyoler med låg molekylvikt, eller blandningar därav, kan smältspin- nas till fibrer som kan hydrolyseras till cellulosafib- 10 15 20 25 30 35 449 376 3 rer, vilka på oväntat vis uppvisar väsentligt förbättra- 'de våthållfastheter under överföringen från cellulosaes- ter till cellulosa. Borttagandet av sulfolan, som tidi- gare ansetts nödvändig, är nyckelförändringen, som möj- liggör produktion av de väsentligt förbättrade fibrerna enligt uppfinningen. De resulterande cellulosaesterfib- rerna enligt uppfinningen har på tillfredsställande vis höga inre draghållfastheter i sin just spunna form, var- jämte de spunna fibrerna bibehåller, och i vissa fall ökar, sina inre draghållfastheter under polyollakningen och hydrolyserings-, eller deacetyleringsstegen, vilka överför cellulosaesterfibern till en cellulosafiber.

SAMMANFATTNING AV UPPFINNINGEN Uppfinningen ger upphov till en förbättrad semiper- meabel cellulosahålfiber, som smätsprutas från en cellu- losaestersmältspinnkomposition, som är sulfolanfri och innehåller endast polyoler med låg molekylvikt, och de smältspunna fibrerna uppvisar väsentligt förbättrad inre draghållfasthet under våtbehandlingsstegen, som avlägs- nar polyolen och hydroliserar fibrerna till cellulosa; de resulterande cellulosafibrerna kännetecknas av en väsentligt ökad vattenpermeabilitet och förbättrad clea- rance för separering av föroreningar med låg molekyl- vikt från blod, såsom urea, kreatinin och liknande. Den förbättrade cellulosahâlfibern enligt uppfinningen kän- netecknas av att den har en inre vâtdraghållfasthet av ca 2 x 104 - ll x 104 g inre fiberdraghållfast per g cellulosapolymer, en vattenpermeabilitet eller ultra- filtreringskoefficient K av ca 2~200 mm/h m2 mmHg UFR över fiberns semipermeabla vägg, och en ureaclearance- -koefficient KUREA av ca lo x :Lo'3 - 45 x 1o"3 vid 37°C. Dessa funktionella egenskaper kvalificerar så- cm/min dana fibrer för användning i blodavgiftningsprocesser, innefattande hemodialys och hemofiltrering. Uppfinningen anvisar också ett förbättrat sätt för framställning av de nya fibrerna enligt uppfinningen. 10 15 20 25 30 35 449 576 4 DETALJERAD BESKRIVNING AV UPPFINNINGEN De förbättrade semipermeabla cellulosahålfibrerna enligt uppfinningen framställes genom smältspinning av en cellulosaestersmältspinnkomposition bestående av ca 35-80 vikt% av en vald cellulosaester, eller blandningar därav, och en polyol, eller blandningar därav, med en me- delmolekylvikt inom området ca 106-900.

De användbara cellulosaestrarna innefattar cellulosa- mono-, di- och triacetater och blandningar därav, cellu- losaacetatpropionat, cellulosaacetatbutyrat, cellulosa- propionat och cellulosabutyrat och blandningar av två eller flera av dem. Acetaterna är föredragna, speciellt cellulosadiacetat, och blandningar innefattar med för- del âtminstone en mindre del av en eller flera av de andra cellulosaacetaterna.

Polyoler är icke lämpade som hel klass för blandning med den valda cellulosaestern för att åstadkomma en ac- ceptabel smältspinnkomposition, utan de tillfredsställan- de polyolerna är begränsade till dem som har låg mole- kylvikt, närmare bestämt en medelmolekylvikt inom områ- det ca 106-900. Försök att använda en enda polyol med en molekylvikt på över ca 600 tillsammans med cellulosa- acetat har misslyckats, beroende på att kompositionen icke kunde smältspinnas. Tillfredsställande smältspinn- kompositioner har emellertid framtagits under användning av sådana polyolblandningar, i vilka den ena polyolen i blandningen har en medelmolekylvikt på väsentligt högre än 900, t ex en molekylvikt på 1450; en blandning av två polyetylenglykoler, den ena med molekylvikten 200 och den andra med molekylvikten 1450, vilket gav en medel- molekylvikt på 902, användes med framgång för framställ- ning av en cellulosaacetatsmältspinnkomposition, som kunde spinnas till hålfibrer, vilka uppvisade de förbätt- rade draghållfastheter, som kännetecknar fibrerna enligt uppfinningen. Blandningar av polyetylenglykoler med poly- oler, exempelvis en blandning av polypropylenglykol med en medelmolekylvikt av 400 och glycerin, skapar en spinn- 10 15 20 25 30 -35 449 376 5 bar komposition, medan polypropylenglykol ensam, med en medelmolekylviktpå 400, kunde icke spinnas med framgångu Blandningar av polyetylenqlykoler och etylenglykol är tillfredsställande och blandningar av två eller flera polyetylenglykoler med låg molekylvikt kan användas med eller utan glycerin.

Det har också visat sig, att rena polyetylenglykoler eller rena polypropylenglykoler som har alltför hög molekylvikt för att kunna formas till en spinnbar cellu- losaesterkomposition, kan modifieras genom tillsättande av glycerin, som man vet är ett icke-lösningsmedel för cellulosaestrar, för att därigenom bilda en kompo- sition, som med framgång kan spinnas till de förbättra- de fibrerna enligt uppfinningen. Proportioner av glyce- rin som erfordras för detta ändamål varierar med molekyl- vikten av den valda rena polyetylen- eller polypropy- lenglykolen och även med cellulosaestern eller bland~ ningen därav. Generellt sett ökar den erforderliga glyce- rinmängden när medelmolekylvikten av den rena glykolen ökar över ca 600; glycerinkoncentrationen bör också öka, när andelen av cellulosaester, som blandas med cellulosa- diacetatet, ökar eller för smältspinnkompositioner av cellulosapropionat eller cellulosabutyrat eller bland~ ningar därav. Generellt kan glycerinmängder inom området ca 5-35 vikt% av cellulosaestersmältspinnkompositionen användas på tillfredsställande vis. Polyoler med åtminsto- ne två hydroxylgrupper i molekylen, som är tillfredsstäl- lande för användning, innefattar dietylenglykol, triety- lenglykol, tetraetylenglykol, mono-, di- och tri-propy- lenglykoler och blandningar av en eller fler av propylen- och etylenglykolerna eller glykoler med etylen-propylen- kedjor i glykolmolekylen, och blandningar av en eller flera polyetylen- eller polypropylenglykoler med glyceß rin i en mängd av mindre än 50 volym% av glykol-qlycee rinblandningen.

Sättet enligt uppfinningen innefattar stegen att blanda den valda cellulosaestern och den valda polyolen 10 15 20 25 30 35 449 376 c 6 för bildande av en smältspinnkomposition, att smältspin- na hålfibrer och att kyla desamma till ett gelat själv- uppbärande tillstånd, att hydrolysera, eller deacetylee ra, cellulosaesterhålfibern till väsentligen en celluloe safiber, dvs att hydrolysera en väsentlig del av estere grupperna tillbaka till cellulosahydroxylgruppen. Komp= lett hydrolys erhålles vanligen icke och är icke heller nödvändig, men det föredrages för syftet att uppnå bästa möjliga totalpermeabilitetsvärden och att vidmakthålla dessa under lagring och transport, att åstadkomma väsent= ligen fullständig hydrolys, t ex över ca 90%. Polyolen som är närvarande i den just spunna cellulosaesterfi- bern urlakas normalt från fibern under hydrolys eller deacetylering; alternativt kan polyolen avlägsnas i ett separat steg som föregår hydrolysen.

Semipermeabla cellulosahålfibrer framställda ur en sulfolan-acetatsmältspinnkomposition genom sättet enligt US-PS 3 546 209 på kommersiell basis och såsom den har använts i stor utsträckning vid konstgjorda njurar ef- ter ca 1972 har typiskt uppvisat en vattenpermeabilitets- koefficient KUFR av ca 1,0-1,2 mm/h/m2 fiberytarea/mmflg tryck över den semipermeabla fiberväggen vid 37°C, en ureakoeffecient KUREA av ca 28 till ca 30 x 10-3 och en våtcellulosafiberstyrka efter deacetylering av cm/min, ca 1,4-1,8 g inneboende fiberdraghållfasthet/g cellulosa- polymer. De förbättrade cellulosafibrerna enligt uppfins ningen är väsentligt förbättrade vad gäller var och en av dessa tre väsentliga funktionella karakteristika; den mest oväntade och väsentligt förbättrade egenskapen är den ökade inre våtdraghållfastheten. Såsom antytts ovan är vätdraghâllfastheten hos fibrer kritiskt viktig för framgångsrik kontinuerlig produktion i en produktions- kedja eller -linje. En sådan linje använder typiskt ett knippe av 16-30 fibrer, eller ett flertal sådana knippen, vilka passerar från spinndysorna genom luft och gelar till en självuppbärande fiber och passerar sedan genom en serie vätskor i behandlingstankar, som efter hand ure 10 15 20 25 30 35 449 376 7 lakar cellulosaesterfibern på polyol, hydrolyserar es- tern till cellulosa, bortsköljer hydrolysprodukterna och överskottet av hydrolysmedel från cellulosafibern och replasticerarcellulosafibern.De replasticeradefib- rerna upplindas sedan på rullar, Under våtbehandlings- stegen utsättes fiberna kontinuerligt för en dragning eller en i längdriktningen applicerad kraft, varunder drastiska inre molekylrearrangemang uppstår, i synner- het resulterande från polyolbortförandet och kemiska förändringar under deacetyleringen från en cellulosa-g ester till väsentligen cellulosafiber. Fiberbrott eller fiberskador beroende på oförmågan av polymerskelettet i varje fiber att motstå drag- eller.friktionskrafter under sådan kontinuerlig behandling hindrar den kontinuer- liga operationen'och är därför oönskvärda.

Det har observerats, att cellulosaacetatfibrer fram- ställda ur en smältspinnkomposition enligt uppfinningen, som är fri från sulfolan, tenderar att bibehålla en stör- re proportion av sin just spunna draghållfasthet under rörelsen genom de successiva våtbehandlingsstegen, jäm- fört med fibrerna som framställs ur sulfolan-innehållan- de smältspinnkompositioner, vilka länge har använts kom- mersiellt. Därutöver uppvisar vissa av de förbättrade fibrerna en ökning i draghållfastheten från sina just spunna tillstånd och denna ökning inträffar under hydro- lyseringsstegen. Cellulosafibrerna enligt uppfinningen uppvisar sådana inre draghållfastheter i medeltal, i vått tillstånd efter hydrolys, som är åtminstone två gånger och upp till sju gånger högre än draghållfasthe- ten hos sådana cellulosahålfibrer, som framställts en- ligt US-PS 3 546 209. I denna beskrivning och i de efter- följande patentkraven avser uttrycket "inre fiberdrag- hållfasthet“, när det hänför sig till draghållfasthets- mätningar på våtcellulosafiber, brottgränsen i g/g poly- mer i en 5,08 cm längd av en enkel våtfiber för brott av denna fiber, när den är vertikalt upphängd mellan grip- käftarna i en Instron-anordning. I försöken för erhållan- 10 15 20 25 30 35 4¿9 376 8 de av vâtfibrernas inre draghållfastheter enligt tabell I, representerar gram av polymer i en vald 5,08 cm fi- berlängd en medelvikt i gram, som bestämdes för varje speciell 5,08 cm cellulosafiberprov genom torkning av den intilliggande 2540 cm fiberlängden från samma sträng till en konstant vikt och sedan vägning av den 2540 cm långa strängen och dividering av totalvikten med 500 för att därigenom uppnå en medelvikt, som sedan används för det speciella 5,08 cm långa partiet, som utsättes för brottgränstest. Denna procedur ökar effektivt nog- grännheten på den på så vis bestämda draghållfastheten genom att det potentiella felet beroende på fibervägg- tjocklekens variation längs den kontinuerliga fibern väšentligen elimineras. Varje draghållfasthetsvärde representerar medeltalet av sex bestämningar på separata 5,08 cm långa prov. De på så vis fastställda ökningarna i den inre draghâllfastheten är kommersiellt viktiga, i det att de väsentligt ökar tillverkningseffektiviteten vid den kontinuerliga framställningen av fibrerna enligt uppfinningen.

Medan de ovan beskrivna effekterna med ökad våtdrag- hållfasthet under fiberframställningen har hög kommer- siellt värde, är ökningen i vattenpermeabilitetsförmå- gan, som uppnåddes i vissa av fibrerna som framställts enligt uppfinningen, också mycket viktig; vissa fibrer har nått upp till 80 gånger ökning i vattenpermeabilite- ten, jämfört med de hittills tillgängliga cellulosafib- rerna, som framställts ur cellulosaacetatsmältspinnkom- positioner. Sådana ökningar i vattenpermeabiliteten be- tyder, att fiberns förmåga att separera vatten från ett vatteninnehållande fluidum, såsom blod, drastiskt ökas, vilket har den praktiska fördelen att det möjliggör vä- sentlig tidsminskning under en hemodialysbehandling, vilket fackmannen på området utan vidare förstår. * Iordningsställandet av smältspinnkompositionen kan utföras på varje lämpligt sätt med konventionell bland- ningsutrustning, varvid det viktiga är att blandningen 10 15 20 25 30 35 4-49 576 9 utföres så noggrant, att en intim likformig blandning erhålles. Exempelvis blandas ett torrt cellulosaacetat- pulver med en uppvägd mängd av vald polyol i en Hobart- -blandare; det blandade materialet homogeniseras och om- röres genom matning till en värmd motroterande dubbel- skruvsextruder, och det smälta extrudatet tvingas sedan genom en spinndysa, t ex en 16-30 håls spinndysa av den typ, som innefattar konventionella gastillförselorgan för injicering av gas i kärnan av extrudatet. En före- dragen gas för detta syfte är kväve, men andra gaser kan användas, innefattande koldioxid, luft eller andra oskadliga gaser. Om så önskas kan en spinndysa försedd med medel för injicering av en sådan vätska i extrudat- kärnan, som icke löser cellulosaestern och polyolen, användas, exempelvis en spinndysa av den typ som beskrivs i US-PS 3 888 77l. Extrudatet som utträder ur spinndy- san utsättes för kylning, exempelvis medelst blåsluft I med varierande kraft och/eller temperatur, för åstadkom- mande av gelning och stelning av extrudatet till fasta självuppbärande fibrer.- Cellulosaesterfibern kan hydrolyseras på tillfreds- ställande vis medelst vilken som helst välkänd deacety- leringsteknik. Den föredragna proceduren är att använda ett vattenhaltigt natriumhydroxidbad. Lämpliga tekniker beskrivs i många böcker och tidskrifter, innefattande exempelvis Laidler, Chemical Kinetics, McGraw Hill Book Co., New York (1950), pp. 282-290; Howlett, et al,, Technical Inst. J. 38, 212 (l947); Hiller, Jour. Polymer Science 10, 385 (l953) etc. Efter sköljning för bortfö- rande av hydrclysprodukterna och överskottet av hydro- lyseringsmedel, eller neutralisering, replasticeras fib- rerna, medan de fortfarande är våta, medelst ett vatten= lösligt, väsentligen icke flyktigt mjukningsmedel i en- lighet med US-PS 3 546 209. Med uttrycket "väsentligen icke-flyktig" avses i beskrivningen och kraven att mjuk- ningsmedlet väsentligen kvarhålles av cellulosafibern un- der det efterföljande torkningssteget och lagring vid om- 10 15 20 25 30 35 449 376 10 givningstemperatur.

Lämpliga mjukningsmedel för de deacetylerade cellu- losafibrerna innefattar sådana, som är i stånd att för- orsaka svällning av fibrerna antagligen genom sådana växelverkan som vätebindning eller dipol-dipol-reak- tioner. Det vattenlösliga, väsentligen icke-flyktiga mjukningsmedlet är företrädesvis en hydroxyl-innehållan- de förening och helst en polyol, såsom polyalkylenoxi- der; glykoler, såsom etylenglykol, dietylenglykol, di- propylenglykol, tripropylenglykol och liknande; glyce- rin och liknande. Helst används glycerin som mjuknings- medel.

Efter mjukgöring torkas fibern på något lämpligt sätt, såsom genom vakuumtorkning, torkning med blåst luft vid omgivnings- eller förhöjda temperaturer, mikro- vågstorkning och liknande. Förhöjda temperaturer kan an- vändas så länge som temperaturen icke förorsakar någon väsentlig förlust av mjukningsmedlet. Följaktligen är en förhöjd torktemperatur i beroende av det använda mjuk- ningsmedlet och en lämplig temperatur bestämmes lätt.

Den torkade slutprodukten, dvs cellulosafibern, en- ligt uppfinningen har kapillär storlek och ligger med sin ytterdiameter inom området ca 200-400 pm och har en väggtjocklek inom området ca l0-80 um. För separa- tionsceller som skall användas för hemodialys har fib- rerna en föredragen väggtjocklek inom området 10-50 um och en maximal ytterdiameter av ca 230-320 um.

Följande exempel illustrerar det nya sättet och den förbättrade cellulosahålfibern enligt uppfinningen och innehåller de utföringsformer, som för närvarande anses vara bäst. I denna beskrivning och i de efterföljande patentkraven betyder procentuppgifter i kompositioner vikt% såvida icke annat uttryckligen framgår. Alla smält- spinningskompositioner framställdes under användning av den ovan beskrivna blandningsutrustningen och stegen, och fibrerna blir spunna med en sextonhåls spinndysa un- der användning av kväve, som insprutades i fiberkärnan. 10 15 20 25 30 35 44-9 376 ll Efter gelning i luft uttogs prov för bestämning av den inre fiberdraghållfastheten, såsom angivits ovan, fib- rerna deacetylerades i en lutlösning, typiskt vatten- haltig natriumhydroxid inom omrâdet 0,2-1,2 vikt%, vid en temperatur inom området 20-60°C.

De inre draghållfastheterna i just spunnet tillstånd bestämdes genom att väga ca 1524 cm av den intilliggan= de fibern för bestämmande av medelvikten för den valda 5,08 cm delen av varje enskild fiber som utsattes för brottesten.

De erhållna cellulosafibrerna tvättades sedan grund- ligt i vatten och prov togs för bestämning av våtfiberns draghâllfasthet genom den ovan beskrivna testproceduren.

Produktfibrerna testades även med avseende på vatten- permeabiliteten KUFR, och ureaclearancen, eller transpor- ten, KUREA i en laboratorietestapparat. Testapparaten bestod av en fluidreservoar försedd med en magnetomrö~ rare, och en dialysatortestbägare, försedd med en mag~ netomrörare, ett topplock med tryckanslutningar och kopplingar för mottagande av ändarna av gjutmanchetter- na, fästa på varje ände av fiberknippet, som innehåller mellan 128 och 178 fiber per knippe. Fiberknippet böjdes till U-form och infördes i bägaren och anslöts till locket; en manchett anslöts medelst en fluidumledning till en pump,somnæd en ledning förbandsnæd.reservoaren, och den andra manchetten anslöts medelst en returled~ ning till reservoaren för att därigenom möjliggöra pumpe ning av fluidet från reservoaren under reglerbart tryck genom de i dialysbägaren belägna fibrernas öppningar.

Bägaren var också försedd med dialysatinlopps- och ut~ loppskopplingar och under testning var fibrerna ned- -tese~ sänkta i en omgivande omrörd vattenmassa för KUFR ten.' Vattentransportkoefficienten, KUFR, bestämdes genom att vatten pumpades under tryck genom fibrerna och ök~ ningen i vattenvolymen utanför fibrerna i dialysbägaren uppmättes, varvid försöken utfördes vid 37°C. K FR beräk~ U 10 15 20 25 30 35 449 376 12 nades sedan för varje test i ml/m2 h mm Hg tryckdiffe- rens, såsom framgår i tabell I.

Ureakoefficienten, K a bestämdes genom att en vatten-urealösning i tilïšärselreservoaren pumpades ge= nom fiberöppningarna, varvid vattnet som omger fibrerna i dialysbägaren initialt är rent vatten. Mätningar ute fördes för att bestämma ureakoncentrationen i dialysat= vätskan med tidsintervaller.

Proven utfördes vid 3700 och det fanns ingen tryck= differens över fiberväggytan under dessa prova Ureakoefficienten, K urea de av skillnaden i koncentration av urea i tillförsel~ , beräknades under beaktan= reservoaren och i dialysbägaren på utsidan av fibrerna som en funktion av tid och fiberarean, i enlighet med ekvationen: ~ N = KUREA A (Cl - C2) där N representerar flödet genom membranet i mol/min, Cl är den initiala urea= koncentrationen, C2 är den slutliga, eller mätta, kon= centrationen och A är arean av fiberväggen eller membra- net mellan de två lösningarna.

I ett tvåkammarsystem utan tryckdifferens eller re~ sulterande ultrafiltrering kan ureaöverföringen genom membranväggen integreras över en tidsintervall t, var= vid erhålles följande ekvation: (Cl _ C2)t=o V ln ------- = --'=--=A K UREA flt (Cl _ C2)t V där V1 är volymen av lösningen i tillförselreserovaren och V2 är volymen av lösningen i dialysbägaren.

I proven mätes volymerna V1 och V2 och arean A se» parat, så att en plottning av värdena på varje sida av den integrerade ekvationen skapade en rät linje, vars lutning medger beräkning av K EXEMPEL l En intim blandning av cellulosadiacetatpolymer och urea 1 cm/min. 10 15 20 25 30 35 44-9 376 13 'ett mjukningsmedel framtogs på det ovan beskrivna sät~ tet. Blandningen bestod av 80% cellulosadiacetat och 20% av en blandning av polyetylenglykoler med molekyl- víkter på 200.och 1450 Dalton, så att medelmolekylvik~ tenanrden blandade polyetylenglykol~mjukningsmedlet var 902 Dalton. Cellulosadiacetathålfibrerna deacetylerades därefter till cellulosahålfibermembran i en 0,8% av vat~ tenlösning av natriumhydroxid vid 50°C. Hålfibermembrae nets inre draghållfastheter, vattenpermeabilitetsvärden (KUFR givna i tabell l, kolumn B. ) är åter- ), och ureatransporthastigheter (Kurea Såsom framgår i tabell l, har våtcellulosafibern i detta exempel 2,5 gånger högre våt inre draghållfast~ het än referensfibern. Cellulosafibern framställd av dens na relativt hög molekylvikt uppvisande polyolsmältspinn- komposition har också överlägsna prestanda för blodref ning och högre vattenpermeabilitet. Vattenpermeabilite- ten (K ) är 1,5 gånger större än vattenpermeabiliteten UFR hos referensfibern. Ureaöverföringsvärdet är också högre: _ -3 cm _" u -3 cm _ Kurea - 38 X 10 šïn, jamfort med 30 X 10 šïn hos re ferenscellulosafibermembranet.

En liknande blandning framställdes genom blandning av cellulosadiacetat och samma blandning av polyetylen= glykoler med en medelmolekylvikt av 902, förutom att 43% cellulosadiacetat användes i stället för 80%. Efter smältspinning hydrolyserades, eller förtvålades, cellu- losaacetathålfibrerna i en 0,4% NaOH vattenlösning vid 5000. Provning på ovan beskrivet sätt gav vidhanden,att den inre våta draghållfastheten var l,3 gånger större än referensfiberns. K var 26, jämfört med 30 för re- urea ferensfibern, men KUFR ökade drastiskt till 86 gånger referensfiberns K -värde, eller till ett värde av 104 mm/h m2 mmHg. Viduäâmförelse av dessa två smältspinn- kompositionerna framgår, att för en given polyolmjukgö- rare förorsakar minskningen av cellulosaester en väsent- lig ökning av vattenpermeabiliteten vid acceptabla urea- clearance-värden. Det bör också noteras, att en svagare 10 15 20 25 30 35 449 376 14 hydrolyseringslösning användes och att starkare förtvål- ningslösningar vanligen ökar vattenpermeabiliteten, Så~ lunda kan den önskade kombinationen av inre våthållfast= het, KUFR och Kurea uppnås genom motsvarande ändringar av smältspinningskomposionen eller genom modifiering av polyolens medelmolekylvikt, såsom detta framgår av jäm= förelser som kan göras med hjälp av nedanstående exem- pel.

EXEMPEL 2 En intim blandning av cellulosadiacetatpolymer och mjukmedel framställdes under användning av de ovan be- skrivna procedurerna. Blandningen bestod av 43% av en blandning av cellulosadiacetat och 57% av polyetylen- glykol med en medelmolekylvikt av 400 Dalton, Cellulosa~ diacetathålfibrerna deacetylerades till cellulosahålfib- rermembran i en vattenhaltig 0,4% NaOH lösning vid SOOC och provades med avseende på den inre draghållfastheten, vattenpermeabiliteten (KUFR) och ureatransporten (Kurea), och resultaten illustreras i tabell l, kolumn C.

Fiberproduktens våta inre draghållfasthet är 2,4 gånger större än den inre hålfastheten hos referensfi- rea är 32 x 1o°3 hos referensfibern. Det skall no~ bern, KUFR är 2,1 gånger högre och Ku jämfört med so x 1ø'3 teras, att under förtvålningen från cellulosaacetat till cellulosa ökade den våta inre draghållfastheten till ett värde nära dubbelt så högt som den inre draghållfasthe- ten i det just spunna tillståndet.

En annan blandning framställdes med samma proportio~ ner av cellulosadiacetat och polyetylenglykol, förutom att glykolmedelmolekylvikten på 400 Dalton uppnåddes ge~ nom blandning av polyetylenglykol med medelmolekylvikten 600 med glycerin, som hade en medelmolekylvikt av 92 Dalton. Denna förändring förbättrade alla fiberegenska- perna, så att den våta cellulosafiberns inre draghåll- fasthet var 3,7 gånger referensfiberns, KUFR 3,4 gånger referensfiberns och K 33 x 1o'3, jämfört med refe- Ilreâ rensfiberns 30 X 10-3 EE . min LW 10 15 20 25 30 35 449 576 15 EXEMPEL 3 En intim blandning av cellulosadiacetatpolymer och mjükningsmedel framställdes på det tidigare beskrivna sättet. Blandningen bestod av 43% blandning av cellu- losadiacetat och 57% polyetylenglykol med molekylvikten 108 Dalton. Cellulosadiacetathålfibrerna deacetylerades till cellulosahålfibermembran i en 0,8% NaOH lösning vid SOQC. Hålfibermembranets inre draghållfasthet, vatten~ permeabilitet och ureatransporthastighet är återgivna i tabell 1, kolumn D. 7 Såsom framgår i tabell l har den våta cellulosafi- bern i detta exempel 1,9 gånger större inre draghållfast- hetåhireferensfibern. Vattenpermeabiliteten KUFR är 1,8 är 32 x 1o"3 93 gånger referensfiberns och Kurea “3màâ, jäm~ fört med referenscellulosamembranets 30}{l0 šïn.

En liknande blandning gjordes på samma vis, förutom att polyetenglykolen hade en molekylvikt av 150, Förtvål= ning av cellulosaacetatet till cellulosa utfördes i en 0,4% NaOH vattenlösning vid 50°C. Samma fiberegenskaper mättes som ovan, och den våta inre draghållfastheten var var va- urea sentligen desamma som referensfiberns motsvarande vär- 6,6 gånger referensfiberns, medan KUFR och K den. Vid jämförelse av de våta inre draghållfasthetsvär~ dena hos cellulosafibrerna enligt exempel 2 med motsva~ rande värden i exempel 3 framgår det, att bästa våta inre draghållfasthet, för en bestämd cellulosaesterkon~ centration, 43% cellulosadiacetat, uppnås med en medel- molekylvikt hos polyglykolen på mellan lO6 och 400 och får en topp vid ca l50.

EXEMPEL 4 En intim blandning av cellulosadiacetatpolymer och mjukningsmedel framställdes såsom tidigare. Blandningen bestod av 43 vikt% av en blandning av cellulosadiacetat och 57 vikt% av en blandning av polyetylenglykoler med molekylvikterna 400 och 1450 Dalton. Medelmolekylvikten av polyetylenglykolmjukmedlet var 713 Dalton. Cel1ulosa~ diacetathålfibrerna deacetylerades till cellulosahålfi~ 10 15 20 25 30 35 449 376 16 bermembran med den tidigare beskrivna proceduren. Fiber~ egenskaperna återges i tabell 1, kolumn E.

I tabell l framgår det, att den våta inre draghålle fastheten ökade till ett värde, som var mer än det dubb- la just spunna inre draghållfastheten och till en våt- cellulosa-inre-draghållfasthet på 3,2 gånger referensfi- barns, med Kurea på 34 x 1o'3, jämfört med 30 x 1o'3 å%n för referensfibern, och KUFR på 2,4 gånger referensfie berns.

EXEMPEL 5 En intim blandning av cellulosadiacetatpolymer och mjukningsmedel iordningställdes på det tidigare beskriv~ na sättet. Blandningen bestod av 43% av en blandning av cellulosadiacetat och 57% av en blandning av polyetylen- glykol med molekylvikten 400 Dalton och glycerin med mo- lekylvikten 92 Dalton, varvid en polyolblandning erhölls med en medelmolekylvikt av 362 Dalton. Cellulosadiacetat- hålfibrerna deacetylerades sedan till cellulosahålfiber- membran i en 0,4% NaOH vattenlösning vid SOOC. Cellulosa- och K hålfibermembranets inre draghållfasthet, urea KUFR är återgivna i tabell 1, kolumn F.

Tabell l avslöjar, att den våta inre draghållfasthe- ten ökade 242% under förtvålningen och gav en våt inre draghållfasthet hos cellulosafibern på 5,8 gånger refe- rensfiberns draghâllfasthet. Ureaclearancevärdet var väsentligt förbättrat till 42 x 1o'3 99 min eller 1,3 gånger referensfiberns, medan K var 2,1 gånger högre än UFR referensfiberns.

En annan smältspinningskomposition framställdes, som var identisk med den ovan beskrivna polyetylenglykol-gly- cerinblandningen och cellulosadiacetatet förutom att glycerinet ersattes med en lika mängd, 7 volym%, etylen- glykol för skapande av en polyolblandning med en medel- molekylvikt av 358. Fibrerna spanns och deacetylerades under samma förhållanden; jämförbara egenskaper hos den resulterande cellulosafibern bestämdes på samma sätt; cellulosafibrerna hade en våt inre draghållfasthet som 10 15 20 25 30 35 449 376 17 var 5,8 gånger större än referensfiberns, en K 21 x io'3 c-ff* referensfiberns.

EXEMPEL 6 En smältspinningskomposition framställdes genom lik- Llrêâ pa n och en K som var 1,7 gånger större än UFR' formig blandning av 36% cellulosadiacetat och 64% av en polyolblandning, bestående av en blandning av polyetylen- glykol med en medelmolekylvikt av 600 Dalton och glyce- rin i sådana mängder, att en medelmolekylvikt hos bland- ningen på 421 erhölls. Fibrerna smältspanns och deacety- lerades i en 0,4% NaOH vattenlösning vid 50°C, och egen- skaperna bestämdes genom de ovan beskrivna procedurerna, vilka egenskaper återges i tabell l, kolumn 9. Dessa cellulosafibrer har en kombination av hög våtdraghåll- fasthet, högt KUFR och högt Kurea föredragen utföringsform av uppfinningen, i det att så- och representerar en dana fibrer är tillfredsställande för användning i hemo- dialys eller hemofiltrar och är särskilt önskvärda för hemofilteranvändning. Den våta inre draghållfastheten är 3,4 gånger större än referensfiberns, KUFR är 32 gånger högre än referensfiberns och Kurea är 49 X 10-3 cm min' EXEMPEL 7 En intim blandning av cellulosadi-ester (propionat/- acetat) och mjukningsmedel framställdes på ovan beskri- vet sätt. Cellulosaestern i detta exempel kan generellt anses bestå av cellulosapropionat, då 96% av estergrup- perna är propionat, och endast 4% är acetat.

Blandningen bestod av 43% av en blandning av cellu- losapropionat och 57% av en blandning av polyetylengly- kol med medelmolekylvikten 400 Dalton och glycerin med molekylvikten 92 Dalton, så att en polyolblandning er- hölls med medelmolekylvikten 362 Dalton. Cellulosapropio- nathålfibrerna deacetylerades därefter till cellulosahål- fibermembran i en O,4% NaOH vattenlösning vid 50°C. Hål- fibermembranets inre draghâllfasthet, vattenpermeabilitet och ureatransportvärde återges i tabell 1, kolumn H. 10 15 20 25 30 35 449 376 18 Såsom framgår där, har den våta cellulosafibern i detta exempel 3,5 gånger högre inre draghållfasthetsvär- de än referensfibern. Vattenpermeabiliteten KUFR är 2,4 gånger referensfiberns och ureaöverföringshastigheten Kurea är 33 x 1o'3 än.

EXEMPEL 8 En smältspinningskomposition framställdes genom in- tim blandning av 43% cellulosadiacetat och 57% av en polyolblandning, bestående av en blandning av polypro- pylenglykol med en medelmolekylvikt av 400 Dalton och av glycerin så att medelmolekylvikten för propylengly- kol/glycerinblandningen var 197. Cellulosafibrer fram- ställdes och testades med hjälp av de ovan beskriv- na procedurerna, varvid deacetyleringen utfördes i en 0,4% NaOH lösning vid 50°C. Egenskaperna framträder i tabell l, kolumn I.

EXEMPEL 9 Konstgjorda njurar av den typ, som är kommersiellt tillgängliga från Cordis Dow Corp under varunamnet C-DAK framställdes under användning av cellulosafibrer, som framställdes i kommersiella mängder på det i exempel 5 återgivna sättet, under användning av smältspinnings- kompositionen bestående av 43% cellulosadiacetat och 57% av en blandning av polyetylenglykol med molekylvik- ten 400 Dalton och av glycerin, varvid polyolblandningen hade en medelmolekylvikt av 362 Dalton. Den våta inre draghållfastheten bestämdes till ll X 104 g/g cellulosa- fiber.

Sedan cellulosafibrerna har vattensköljts och plasti- serats i en ca l0% glycerin-vattenlösning och sedan tor- kats, innehöll fibrerna ca 20% glycerin. Den inre drag- hållfastheten hos dessa fibrer bestämdes medelst enfi- berbrottsprovet på den ovan beskrivna Instron-anordningen i samband med prov på torra cellulosaacetatfibrer, med följande variationer. Ett knippe bestående av 360 en me- ter långa fibrer vägdes, glycerinet extraherades och den rena cellulosafibern vägdes. Medelvikten av en 5,08 cm 10 15 20 25 30 35 449 576 19 lång sektion beräknades sedan på 100% polymerfiberbas.

Dragprovresultaten representerar medelvärdetaM'sex se- parata prov på sex 5,08 cm långa fibrer från det glyce- rinfria knippet. Den torra inre dragvikten var 20 X 104 g/g cellulosafiber. ~ En av de konstgjorda njurarna innehållande 1,5 m2 cellulosafiberarea torrsteriliserades genom användning av 2,5 MRAD gammastrålning. Efter sterilisering öppna- des njuren och fiberproven borttogs och utsattes för det våta inre draghållfasthetsprovet, varvid fibrerna befanns ha en våt inre draghållfasthet av i medeltal a,6 x 104 nehållande cellulosafibrerna i detta exempel sterilise- g/g cellulosafiber. En annan 1,5 m2 njure in- rades medan njuren fylldes med fysiologisk saltlösning genom applicering av 2,5 MRAD gammastrålning. Fibrerna från denna våta gammastrålningsteriliserade njure hade en våt inre draghållfasthet på 5,2 X lO4 g/g cellulosa- fiber.

För jämförelsens skull testades på samma sätt som de ovan beskrivna fibrerna kommersiella njurar från Cordis Dow Corp, innehållande l,5 m2 cellulosafibrer framställ- da enligt US-PS 3 546 209. Följande resultat erhölls: Torr inre cellulosafiberdraghållfasthet = 7,5 X l04 9/9 Våt inre cellulosafiberdraghållfasthet = 1,6 X 104 9/9 2 Våt cellulosafibers inre draghållfasthet efter torr- sterilsering med gammastrålning = 1,53 X l04 g/g Våt cellulosafibers inre draghållfasthet efter våt (fysiologisk saltlösning) gammstrålningsterilisering = 1,28 x 104 g/g.

Kliniska utvärderingar av två 1,5 m2 konstgjorda nju- rar innehållande de förbättrade cellulosafibrerna enligt detta exempel utfördes på två patienter, som utsattes för intermittent hemodialys med ett medelblodflöde av 200 ml/min och ett dialysatflöde av 500 ml/min i tidsperioder på 3,5 h Och 4,1 h. KUFR var 2,1 m1/h m2 mm ng vid 37°c. 10 15 20 25 449 376 20 Kurea var 31,6 cm/min vid 37OC.

Vid jämförelse med kommersiella Cordis Dow konstgjor- da njurar innehållande 1,5 mz cellulosafíbrer, framställ- da enligt US-PS 3 546 209, vilka njurar användes på tre patienter utsatta för intermittent hemodialys, erhölls följande mede1värden= KUFR 0,89 ml/h m2 mm Hg vid 37°c och Kurea 29,6 cm/m vid 37°C.

De konstgjorda njurar som användes i detta exempel och ovan utpekats som kommersiellt tillgängliga från Cordis Dow Corp är anordningar med ett par blodkamrar, som är åtskilda men ettstyckigt förbundna med en dia- lysatkammare. Ett knippe av hålfibrer, bestående normalt av flera tusen individuella fibrer, t ex 6000 till 15000 fibrer, slutar vid sina motsatta ändar i en rörplatta av plast, typiskt en polyuretan. Rörplattan binder fibrer- na till varandra och har också en ringformig del, som ligger utanför periferin av fibrerna i knippet och som tjänar till att ansluta rörplattorna till dialysatkamma- rens ändpartier och till blodkamrarna, så att blodkam- rarna och dialysatkamrarna bildar en avtätad enhet, där fibrerna är så belägna i dialysatkamrarna, att kamrar- na är isolerade från varandra på fluidumavtätat vis. De öppna ändarna av hålfibrerna slutar i ytterändplanet hos varje rörplatta och kanalerna i hålfibrerna sörjer för kommunikation mellan de åtskilda blodkamrarna. 449 376 2l naeH x Hm ~|0H H 0m|æ~ ooßm w«> d«E\Eu n mwusm :munEoEumn«wHmnmwoH:HHmu |um> mwwumw wo: mucmHmwHu|muua Amv ~,H|ø.H wm EE x E x s u ßm vH> |II||ll1Nlll|| . mëu n mmzx mmunewš |HmnwwHmsmmo~:HHmoum> www »www mos uuufiH«nmwEuomswH»m> Aøv NNNN+ Now! Nmm~+ Nmcl Næßn wcfiwxëo .amn«wmwoHflHHwuum> wwwumm HHHH ~mHouæmwoH:HHmu cmscsmm uwnfi :www wc«Hw=m>Eo Hova: mswnwcmwuwsummwHHm;wmuuuwnwm Aov OH x H.m QH x H.m wofi x m m OH x N.< h wofi X w H .Hun nflwflmxcm co >m >oum Eu mo.m co H »mE>HommwoH:H~wo w Hmm mcmuwuuounwmumuwnfiu wucw w Hwcfinwflæumummv uwuwm umnummw |HHm;|uwn«wmwoH:~Hwu um> ^mv OH x m.~ OH x H.« OH H o.~ OH x «.~ n wofl M N ß .umn«wHmx:m nu >m uwcmfl Eu æc.m nu M uwE>Homumuuummm |ofl3HHmu m Hmm msmuwuuouß nwmuwumnww wncfi m "w:«umH uæuwumwfl wuwu uw:ummwHHm;| |HwnwwumumummmoH:HHuu »wow ^ H »W Hmmewxm Huv n ä Hmaëuxm Any N m fiwmëuxm Auv H % Hwnamxm Amv wow own m wmlwb nu umsww lflmnwmofiflfifimu Hfiøwwumëäom mzmmmmmm ^ mmm 449 576 2'2 mlofi x mm m|oH x @« mwuz ooßm w«> cflE\Eu n M dmunâmëumnwufimnmmofinfifiwu |um> mwvumw mon mucmummflulmmua Amv o.wm MI EE vn NÉ X 5 OOMM U..m> MEU H MTM .GQHDEWE |»@@«wfims«moH=HH@uum> wflw |umw mo: uuu«H@&mmEum@cmuum> ^nv Namn NN! Nw«H+ NN«~+ .uwn«wmmo~:HHmuum> wwvumw flflflu umumommwofiflfiflwu cwccnmm uwnfi :www m:@Hw:m>Eo amma: wufiuvcmwuwzuwmuAfimnwmuøuunwm Aov OH x @.m øfi x @.m OH x m.m OH x ~.m .uwn |«w«wx:w cm >m >oum Eu æø.m um M uwëaflommmofisfifiwu w »wa mcmuwuuounwmuwuwnwu mucw m "wø@um~>uwumww umuwm umnummw lflfimnnuunwwmmoflzfifiuu um> Amv n wofl N m m OH x ~.m ofl X ~.n n eofl x w m nunwmfiwxcw cm >m wwcmfl Eu æO.m cm M nmëæfiomumumummm |oH:AHuu w uøm mnmuwuuoun |wmuunwnww mudw w uwcwnwfl sæumummv mumu uwsuwmuflflwzl uuwnfiwumumommwofisfiflwu »noe ^ mm» Amaëmxm AHV N.% fiwmëwxu ^=v e¶% fiomëuxw ^ov mm* flmmëmxm ^mv .zmm

Claims (19)

10 15 20 25 30 sea 15 x 1o'3 till ca 45 x 10' 449 376 23 PATENTKRAV

1. Semipermeabel cellulosahålfiber, k ä n n e - t e c k n a d därav, att den har en ultrafi1trerings~ koefficient K inom området från ca 2 till ca 200 ml/h 2 UFR m mmHg, en ureakoefficient K inom området från rea cm/min och en våt inre 4 till ca ll x 104 p/g cellulosapolymer och att fibern är fram- ställd pâ ett sätt, som innefattar följande steg: dragbrottgräns inom området från ca 2 x 10 (a) smältspinning av en cellulosaesterhålfiber genom en dysa ur en smältspinningskomposition, som består vä- sentligen av ca 3S-80 vikt% cellulosaester och resten åtminstone en polyol med en medelmolekylvikt av mellan - ca 106 och ca 900; (b) hydrolysering av cellulosaesterfibern väsentli= gen till en cellulosahâlfiberz (c) replasticering av cellulosafibern, medan denna fortfarande är våt, med ett vattenlösligt, väsentligen icke-flyktigt mjukningsmedel; och (d) torkning av den plasticerade fibern,

2. Fiber enligt kravet 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att ytterdiametern är inom området ca 200=400 um och att väggtjockleken är inom området ca 10-80 pm.

3. Fiber enligt kravet 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att smâltspinningskompositionen innefattar en blandning av polypropylenglykol och glycerin.

4. Fiber enligt kravet l, därav, att cellulosaestern innefattar cellu1osaacetat~ k ä n n e t e c k n a d propionat.

5. Fiber enligt kravet l, k ä n n e t e c k n a d därav, att polyolen består väsentligen av en blandning av etylenglykoler med en medelmolekylvikt mindre än 600 och av polyetylenglykoler med en medelmolekylvikt av mer än 900, så att polyolblandningen har en medelmolekyl= vikt av under ungefär 900. lO l5 20 25 30 35 449 376 24

6. Sätt för framställning av en semipermeabel cel- lulosahålfiber med en ultrafiltreringskoefficient K UFR inom området från ca 2 till ca 200 ml/h m2 mmHg, en ureakoefficient k inom området från ca 15 x 10-3 3urea till ca 45 x 10' inom området från ca 2 x 10 cm/min och en våt inre dragbrottgräns 4 till ca ll x lO4 p/g cel- lulosapolymer, k ä n n e t e c k n a t därav, (a) att en cellulosaesterhålfiber smältspinnes ge- nom en dysa ur en smältspinningskomposition, bestående väsentligen av ca 35-80 vikt% cellulosaester och resten åtminstone en polyol med en medelmolekylvikt av ca 106-900; (b) att cellulosaesterfibern hydrolyseras, med en vattenhaltig alkalilösning som är fri från glycerol, väsentligen till en cellulosahâlfiber; (c) att cellulosafibern replasticeras, medan fibern fortfarande är våt, med ett vattenlösligt, väsentligen icke-flyktigt mjukningsmedel; (d) och att den plasticerade fibern torkas.

7. Sätt enligt kravet 6, k ä n n e t e c k n a t därav, att smältspinningskompositionen innehåller ca 40-50% cellulosaester.

8. Sätt enligt kravet 6, k ä n n e t e c k n a t därav, att estern består väsentligen av cellulosadiace- tát.i

9. Sätt enligt kravet 6, k ä n n e t e c k n a t därav, att cellulosaestern innefattar cellulosaacetat- propionat.

10. Sätt enligt kravet 6, därav, att polyolen är åtminstone en polyol vald ur k ä n n e t e c k n a t gruppen bestående av polyetylenglykoler, polypropylen- glykoler och glycerin.

11. ll. Sätt enligt kravet 6, k ä n n e t e c k n a t därav, att smältspinningskompositionen består väsent- ligen av en blandning av 43 vikt% cellulosadiacetat och 57 vikt% polyetylenglykol med medelmolekylvikten 400 Daiton. I

12. Sätt enligt kravet 6, k ä n n e t e c k n a t lO 15 20 25 30 35 44-9 'b 376 25 därav, att smältspinningskompositionen består väsentligen av en blandning av 43 vikt% cellulosadiacetat och 57, vikt% av en blandning av polyetylenglvkoler med medel» vikter på 400 och 1450 Dalton och med medelmolekylvike ten 7-13 Dalton.

13. Sätt enligt kravet 6, k ä n n e t e-c k n a t därav, att smältspinningskompositionen består väsent= ligen av en blandning av 43 vikt% cellulosadiacetat och 57 vikt% av en blandning av polyetvlenglykol med molekylvikten 400 Dalton och glycerin med molekylvik~ ten 92 Dalton vilka ger en polyolblandning med medele molekylvikten 362 Dalton.

14. Sätt enligt kravet 6, k ä n n e t e c k n a t därav, att smältspinníngskompositionen består väsent- ligen av en blandning av 36 vikt% cellulosadiacetat och 64 vikt% polyolblandning av polvetylenglvkol med medelmolekylvikten 600 Dalton och så stor mängd glycee rin att en medelmolekylvikt på 421 Dalton erhålles.

15. l5. Separationsanordning för hemodialys och hemoa filtrering av blod och vilken har ett par blodkamrar, som är skilda åt medelst och är ettstyckigt förbundna med en dialysatkammare, ett knippe hålfibrer, som med sina ändar slutar i var sin rörplatta, vilka rörplattor är tätande anbragta mellan dialysatkammaren och varje blodkammare och fästa därtill så, att kamrarna är åtskils da med ett fluidumavtätat förhållande, varvid fibrernas öppningar sörjer för kommunikation mellan blodkamrarna, k ä n n e t e c k n a d därav, att hålfibrerna utgöres av ett flertal hålfibrer enligt kravet l.

16. Anordning enligt kravet 15, k ä n n e t e c k - n a d därav, att hålfibrerna utgöres av ett flertal hålfibrer med en ytterdiameter inom området ca 200-400 um och en

17. l7. Anordning väggtjocklek inom området ca l0“š0 um. enligt kravet 15, k ä n n e t e c k - n a d därav, att i sterilt tillstånd till följd av sterilisering av an- ordningen med gammastrâlar och att de steriliserade hålfibrerna har en våt inre dragbrottgräns inom området anordningen och hàlfibrerna däri är 10 449 376 . 26 ca s x 104 - 9 x 104 p/g cellulosafiber,

18. Ancrdning enligt kravet 17, k ä n n e t e c k ~ n a d därav, att hålfibrerna i anordninqen sterilise= rades med gammastrålning, medan fibrerna var torra re~ plasticerade cellulosafibrer innehållande ca 20% gly° cerin,och de steriliserade fibrerna har en våt inre dragbrøttgräns av ca 9 x 104 p/g cellulosafiber,

19. Anordning enligt kravet 17, k ä n n e t e c k = n a d därav, att hàlfibrerna i anordningen sterilise- med fysiologisk saltlösning, och de steriliserade fibrerna har en våt inre dragbrottgräns av ca 5 x 104 p/g cellu- losafiber. rades med gammstrålning, medan fibrerna var vätta