SE448789B - Anordning for att i ett datorstyrt presentationssystem generera bilder i raster pa en bildskerm - Google Patents

Description

15 20 25 448 789 närmare förklara anordningen enligt uppfinningen.

Figur 4 visar närmare utseendet av ett segmentminne enligt figur 3.

Figur S visar utseendet av ett linjesegment med viss bredd och med luminansut- jämning.

Figur 6 visar närmare utseendetsav ett punktminne enligt figur 3.

Figur 7 visar närmare utseendet av ett kantminne enligt figur 3.

Figur B visar delvis sammanfallande ytor med olika luminans för att förklara funktionen hos kantminnet enligt figur 7.

FÖREDRAGEN UTFÖRINGSFORM Figur 1 illustrerar ett exempel pä en systemstruktur i vilken föreliggande anordning kommer till användning. En överordnad dator YD förser det övriga systemet med styr» och kontrollinformation, som tas emot av ett antal fristående bildgeneratorer BGl, BG2, osv. Generatorerna BGl-BGj bygger upp bildens delkomponenter beskrivna av begränsat långa vektorer (segment) och sänder dessa till ett rasterslutsteg RS. Bildgenereringen sker i en sådan takt att rörliga bilder erhålles. I rasterslutsteget RS omvandlas mottagna segment till en komplett bild beskriven av bildelement som sänds ut till en bildskärm BS.

Signalen ut fràn rasterslutsteget RS innehåller luminans och/eller fârginforma- tion för de i bilden ingående bildelementen, och är synkron med den ordning bildelementen ritas pà bildskärmen. I nedanstående beskrivning antas att bilden byggs upp genom att rita bildelementen fran vänster till höger rasterlinje för rasterlinje med början pa bildens översta rasterlinje. För att erhålla rörliga bilder krävs att en ny bild ritas pà bildskärmen minst 20-30 ganger per sekund.

Systemet kan användas för ett flertal olika rasterformat och bildrepetitions- frekvenser.

Samtliga i systemet ingâfmxdr, âzeïlcâj-azieratnrei- BGI-BGj ger utdata i samma format till rasterslutstcget RS, vilket gör att den totala bildgenereringskapaci- teten kan dimensioneras genom lämpligt val av antal bildgeneratorer. Likaså L» 10 15 20 25 448 789 - kan generatorer av olika typ användes, som t ex generella symbolgeneratorer eller generatorer avsedda för vissa specifika bilder.

För generering av stora mängder fördefinierade symboler, som t ex kartbilder, kan vissa bildgeneratorer anslutas till ett yttre minne YM. Segmentrepresenta- tionen av figurkonturer tillsammans med tänd- och släckkantbeskrivning av ytor i bildgeneratorerna medger funktioner som translatering, skaining, resolvering och klippning av komplexa 2- och Ii-dimensionella bilder.

Figur 2 illustrerar hur bildens figurer är representerade i bildgeneratorerna.

Bilden är här visad som ett rutnät av bildelement bug, hol, boz, vilka kan ha olika luminans på bildskärmen BS (figur l). Läget av en raster-linje lj framgår av figur 2. En figur byggs upp som en sammanhängande kedja av vektorsegment vl, v2,..., vi. Figuren kan utgöras av en öppen kedja av segment sasom figuren A1 bestående av ett t ex alfanumeriskt tecken eller en av bildgeneratorerna alstracl sekvens som en lang rät linje, eller av en sluten kedja av segment såsom figur A2, representerande en yta. Efter att ev translatering, skalning, resolvering och/eller klippning av segmenten har gjorts i bildgeneratorerna sänder dessa segrnenten till efterföljande rasterslutsteg RS. Ett segment beskrivs i gränssnit- tet mellan dessa enheter av följande parametrar: - (XS,YS) Startkoordinater för segmentet i bildens koordinatsystem (se _fig 2) - DX, DY Segmentets projektion pà X- resp Y-axeln, dvs segmentets oriente- ring i bilden.

- L/F Segmentets luminans och/eller färgkod.

- TYP En kod som anger om segmentet representerar en tändkant, släck- kant eller en linje och i det senare fallet linjens bredd.

Genom att bildgeneratorerna arbetar med variabel segmentlängd kan beräk- ningskapacitet och upplösning i figurer avvägas, sa att onödiga beräkningar på enkla figurer kan undvikas. I en typisk realisering finns dock en maximal segmentlängd, väsentligt mindre än m, som bestäms av bl a minnesdimensione- ring. 10 15 20 25 30 448 789 »- Bildens delkomponenter kan enligt ovan genom den angivna koden TYP definie- ras som antingen linjer eller ytor. En linje visas pa bildskärmen som ett streck av nagra fa bildelements bredd. Flera olika linjebredder kan användas i systemet. Med ytor förstas en större area av bildskärmen med uniform iuminans och färg. Ytor representeras av tänd-och släckkanter. Dvs för en given rasterlinje och yta aktiveras alla bildelement fr o m ytans tändkant t o m ytans släckkant pa linjen, räknat fran vänster till höger i bilden, till ytans iuminans och färg (fig 2). Med denna beskrivning av ytor behöver endast ytornas konturer lagras och processes i bildgeneratorerna.

En yta A2 representeras i bildgeneratorerna som en sammanhängande sluten slinga av segment pa sa sätt att ytans kontur förutbestâmt följs antingen medurs eller moturs. Antages att en ytkontur ej korsar sig själv ger denna konvention ett enkelt sätt att bestämma vilka delar av konturen som är tänd- resp släckkanter. Detta- bestäms per segment av tecknet pa DY, da denna komponent är vinkelrätt mot rastersvepriktningen. Väljs t ex riktningen moturs gäller: - DY> 0 => tändkant, - DY< 0 => slâckkant.

Denna metod är speciellt värdefull vid resolvering av komplexa fördefinierade ytor. Vid klippning av ytor till ett visst rektangulärt fönster i bilden maste segment utanför X-axelns begränsningsvärden men innanför Y-axeln begräns- ningar projiceras pa resp X-begränsningslinje.

Bade linjer och kanten av ytor kan företrädesvis ritas med luminansutjämning, vilket innebär att ojämnheten i en linje eller ytkant minskas genom att tilldela en reducerad iuminans till bildelement som endast till en del av sin area berör presenterad figur. Ju mindre del av bildelementet som berör figuren dess lägre iuminans, i nagon kvantisering. Figur 5 visar hur ett linjesegment med bredden tva bildelement avkodas med en tvastegs luminansutjämning. Överlappande delkomponenter i bilden, dvs olika figurer berör sainma bildele- ment, maste behandlas enligt nagon konvention, som t ex: 1D 20 25 448' 789 - linjer prioriteras framför ytor, och - höga lurninanser prioriteras framför laga luminanser (färger antas rangordna- de).

För figurer av typ linjer sker denna prioritering efter avkodning till bildela- ment, genom jämförelse av bíldelementen per rasterlinje. För ytor möjliggör representationen med tänd- och släckkanter att en prioritering görs per rasterlinje utan att jämföra bildelement för bildelement.

Med hänvisning till blockschemat enligt figur 3 ges en funktionell beskrivning av föreliggande anordning. Figur 3 visar funktionsenheter och det principiella dataflödet mellan enheterna. Anordningen enligt uppfinningen innehåller tre olika minnen för mellanlagring av data 'nämligen ett segmentminne SM, ett punktminne PM och ett kantminne KM. Mellan segmentminnet SM och de bada minnesenheterna PM och KM är en avkodningsenhet AE ansluten.

Segmentminnet utgör en buffert för de vektorsegment (vrvz, osv enligt figur 2) som bygger upp den eller de figurer som skall presenteras pa bildskärmen. ' Segmentminnet SM'kan utgöras av läs-skrivminne (RAM) av känt slag, varvid segment läses ut för den bild som presenterats medan segment för nästa bild inskrives i minnet. Segmentminnet SM har därvid kapacitet att lagra samtliga segment för en bild. lnsignalen sl till segmentminnet utgörs av en sammansatt binär signal med uppgift om storheterna XS, YS, DX, DY, L/F (luminans, färg) samt TYP. Utsignalen sz utgörs av en sammansatt binär signal, sz = (XS, DX, DV, L/F, TYP, POS), där POS är ett binärt värde som anger vektorsegmentets position relativt en rasterlinje till vilket segmentet är relaterat (se nedan).

Signalen sz innehailer information om vektorsegment per rasterlinje, varför parametern YS ej är nödvändig i sz.

Segment mottagna fran en bildgenerator, exempelvis BGl, skall skrivas in i segmentminnet. För att förenkla den sortering av segment i rasterlinjerledd som skor vid inskrivningen "vänds" de segment som pekar uppåt i bilden. Dvs om DY Outförs: 30 -XS:=>(S+Ü\I, 10 15 20 25 30 448 789 * - YS: YS + DY, - DX: = -DX, samt - DY: = -DY.

Segmentminnet SM utgörs enligt figur li av att länkrninne LKM, ett segmentda- taminne SDM, ett register LLREG för lagring av startadress till en s k lediglista samt styr- och kontrollogik SKL för kontroll av in- och utläsning av minnen, vändning av segment enligt ovan samt generering av parametern POS.

Länkminnet LKM lagrar för varje rasterlinje 0.. (m-l) en startadress, som utpekar data i segmentdataminnet SDM. Segmentdataminnet SDM omfattar i adresser där varje adress kan lagra data för ett segment och_i_ motsvarar det maximala antal segment som kan utgöra en bild. För ett segment lagras segmentdata, dvs parametrarna XS, DX, DY, L/F' och TYP, en parameter POS som anger segmentets position relativt den rasterlinje till vilken segmentet är tillordnad, samt en adress (länk) som utpekar ett annat segment i minnet SDM som är tillordnat samma rasterlinje. Pa detta sätt knyts samtliga segment som är tillordnade en viss rasterlinje ihop till en s k länkad lista (grupo). Det sista segmentet i en länkad lista bär en speciell slutkod SK i positionen för länkadressen. Startadressen för en länkad lista ges av data i länkminnet LKM pà en adress som motsvarar rasterlinjenumret. Länkminnet lagrar alltsa för varje rasterlinje O.. (m-l) en startadress som :Epekar det första segmentet i motsvarande länkade lista.

Denna organisation gör att endast det totala antalet segment i bilden blir bestämmande vid dimensíoneringen av segmentminnet SM. Det är saledes ej nödvändigt att i minnet SDM tillhandahålla ett antal minnesceller lika med antalet grupper gånger maximalt antal segment per grupp.

Förutom den länkade listan för varje rasterlinje innehåller segmentminnet SM ytterligare en länkad lista, en s k lediglista med adresser till lediga minnescel- ler i minnet SDM. Minnespositioner avsedda för segmentdata innehåller ej relevant data i denna lediglísta utan listan används endast för att tillhandahålla lediga minnesadresser vid inläsning av segment. Startadressen för lediglistan ges av data i ett register LLREG. 10 15 20 25 448 789 I figur lt har som exempel valts att illustrera fem segment (indexerade 0-4) inskrivna i SDM. Segment med index O, 2 och 3 är tillordnade rasterlinje 1 och inskrivna på adress 2, S och 6 i SDM, respektive. Segment indexerade 1 och 4 är tillordnade rasterlinje 5 och inskrivna pa adress 3 resp 7 i SDM. Alla övriga adresser i SDM är tillordnade lediglistan och är i exemplet länkade i adressnum- merordning.

De fran en bildgenerator BGl mottagna och behandlade segmenten skrivs in i segmentminnet SM. Ett segment länkas in pä den lista som motsvarar den rasterlinje som är den översta rasterlinjen i bilden som segmentet berör (alla segment pekar nedåt). lnlânkningslistan bestäms av YS, segmentets bredd och lutning. Segmenten länkas in i början på respektive lista enligt: - minnesadressen för segmentet ges av den första adressen i lediglistan, - startadressen i länkminnet sätts till denna nya minnesadress, och -gden gamla startadressen i länkminnet LKM skrivs in som länk i minnet SDM pa den nya minnesadressen.

Antag, med segmentdata enligt figur 4, att ett nytt segment som berör rasterlinje 5, 6 och 7 tas emot av segmentminnet. Segmentet skall då tillordnas rasterlinje 5 såsom den översta rasterlinjen som pâverkas av segmentet. Vid inskrivning av segmentet pâverkas data enligt figur lt enligt: - Parametrarna XS, DX, DY, L/F och TYP för det nya segmentet skrivs in som segmentdata i adress 0 i minnet SDM eftersom denna adress utpekas av registret LLREG som den första i lediglistan. POS sätts till 0 eftersom segmentet är tillordnat den översta rasterlinjen som det påverkar.

- Position 5 (rasterlinje 5) i startadressregistret LKM ändras från startadressen 3 till startadressen 0, eftersom det nya segmentet på adress 0 placeras först i den länkade lista som motsvarar rasterlinje 5.

- Länken pà adress 0 i SDM ändras till 3 såsom varande den gamla startadressen för rasterlinje 5.

Vidare ändras startadressen i registret LLRLÉG från U till l cítersozn adress -D nu 10 15 20 25 448 789 år utnyttjad och nästa lediga adress i lediglistan är 1.

Segmenten läses ur segmentminnet i takt med rasterlinjerna. Under varje rasterlinje läses segmentdata för alla segment som berör den rasterlinje som star i tur att presenteras ut. Detta görs genom att läsa alla segment i den lista som motsvaras av rasterlinjenumret. Därefter sker utläsning av den lista som motsvarar nästa rasterlinjenummer, osv.

Segment som berör fler än en rasterlinje (de flesta) länkas vid utläsningen om sa att segmentet aterskrivs i den lista som motsvarar den rasterlinje som skall läsas ut nästa cykel. Segmenten kommer alltsa att flyttas fran lista till lista sa att alla segment som berör en rasterlinje hittas när dennaalista läses ut. Vid omlänkningen ändras parametern POS sa att den för varje rasterlinje som segmentet tillordnats visar segmentets position relativt denna rasterlinje. Dvs POS anger skillnaden mellan rasterlinjenumret för den linje som segmentet f n är tillordnat och den rasterlinje som är den översta segmentet berör. När den sista rasterlinjen som segmentet berör har presenterats länkas i stället segmen- tet om till lediglistan och således skapas en ny ledig minnesadress för inskrivning av segment som hör till nästa bild.

Vid överföring av segment fran en linje exempelvis ll till en annan 12 behöver ej segmentdata flyttas i minnet, utan det är tillräckligt att segmentets länk och startadressen för den lista dit segmentet skall flyttas ändras, enligt: - ny startadress för den lista dit segmentet skall ges av minnesadressen för segmentet, och - länken i segmentet sätts till den gamla startadressen.

Genom att segmentdata innehaller ett positionsvärde POS som anger skillnaden mellan segmentets ursprungliga rasterlinje och den rasterlínje där segmentet f n är placerat kan segmentets läge i bilden bestämmas relativt aktuell rasterlinje, vilket används vid efterföljande avkodning till bildelement.

Fxär. sefegzrws-wtminnet SM mottas segment i takt med rasterlinjerna av avkod- níflç; e-nmier. AE. För en given rasterlinje mottas enligt ovanstaende data för Eü x-.t-:ntšiga segment som berör denna rasterlinje. Relevant segmentdata ut fran .V- JJ 1D 15 2D 25 30 448 789 segmentminnet är sz = XS, DX, DY, L/F, TYP samt POS. Vidare inkluderas den del av YS som anger del av bildpunkt i indata i de fall upplösningen i XS, YS, DX och DY är bättre än ett bildelement.

Avkodningsenheten AE kan genom den begränsade segmentlängden utgöras av tva FROM-minnen, PROM 1 och PRDM 2. I PROM l sker genom tabellslag- ningsteknik pa känt sätt avkodning till bildelement i rasterlinjen för segment av typ linje samt luminansutjämningsdelen av ytsegment, och resultatet sänds till punktminnet PM. I PROM2 sker pa samma sätt avkodning till tänd- och elëckpunkter i rasterlinjen för ytsegment, och resultatet sänds till kantminnet KM.

I PROM l utgör DX, DY, POS linjesegmentets bredd samt ev den del av XS och YS som anger del av bildpunkt indata. Utdata är k stycken relativa luminanser RL vilka tillsammans med L/F bestämmer luminansen och färgen i k konseku- tiva bildelement pa rasterlinjen för det aktuella segmentet, där k anger det maximala antalet bildelement ett segment tilläts omfatta. l figur 5 illustreras avkodningen för ett segment pa ett antal rasterlinjer där k=8 antagits. I figuren antas vidare att upplösningen i XS, YS, DX och DY âr 0,5 bildelement sa att fyra olika "startlägen" i rastret är möjliga. Linjens bredd har ansatts till 2 bildelement och vidare antas att segmentet avkodas med ett bildelements extra längd räknat fran startpunkten s; att ej glapp uppstår i en sammanhängande segmentkedja. En luminansutjämning kvantiserad till 2 steg visas.

I PROM 2 utgör DX, DY, POS samt ev den del av XS och YS som anger del av bildpunkt indata.Utdata är ett tal som adderas till XS och resultatet (XK) anger var i rasterlinjen tänd- eller släckkanten skall ligga. Information om huruvida segmentet är tänd- eller släckkant finns i TYP koden.

Genom att avkoda ytsegment också i PROM l kommer ytkonturen att ritas som en linje, vilket pa ett enkelt sätt ger luminansutjämning för ytkanter.

Figur 6 visar punktminnet PM som är uppdelat i tva minnen PMA och PMB som tillsammans kan lagra luminans- och färginformation för samtliga bildelement (n stycken) i tva rasterlinjer. Varje minnesutrymme 0,l,2... i PMA och PMB svarar mot ett bildelement 'pa rasterlinjen. PMÅ och PMB arbetar medelst en 10 15 20 25 448 789 10 omkopplare SWl växelvis sa att samtidigt som bildelementen för en rasterlinje läses ut ur det ena minnet, exempelvis PMA, skrivs data för nästa rasterlinje in i det andra minnet PMB. För utläsning av det andra minnet PMB vid inläsning av det första minnet PMA och omvänt finns ytterligare en omkopplare SW2.

Punktminnet tar enligt ovan emot signalen S3 = XP, L/F, RLU, RLl, RL RLk_l fran avkodningsenheten. XP anger var i rasterlinjen, dvs fran vilket 21-"1 rninnesutrymme i PMA eller PMB, inskrivningen av de k stycken bildelementen skall starta, L/F anger luminans~ ooh/eller färgkoden för dessa bildelement och RLÛ, RL1,...RLk_l anger den relativa luminansen för de därefter följande bildelementen. Med antaganden om avkodningen enligt figur 5 skrivs k=8 bildelement at höger pa rasterlinjen räknat fran position XS-l da DX O, och da DX 0, k=8 bildelement at vänster pa rasterlinjen med början pa position XS+1.

Med den kvantisering av luminansutjämningen som antagits i figur 5 behövs 2 bitar för den relativa luminansen som anger att bildelementet skall ritas med en av följande möjligheter: 100% av nominell L/F 80% av nominell L/F 60% av nominell L/F eller 0% av nominell LIF De k st bildelement som erhållits fran avkodningsenheten AE skrivs enligt ovan villkorligt in i punktminnet PM.

Med de antaganden som ovan gjorts för prioritering av överlappande figurer medför att ett bildelement med en viss L/F -kod skrivs in i PM endast om denna kod har högre prioritet än den LIF-kod som redan finns inskriven (om nagon) i motsvarande position. I För varje rasterlinje utläsas innehallet fran den enhet PMA eller PMB som skall utmatas i takt med att bildelementcn skall presenteras. Detta ger en digital "video-signal" ss innehållande LIF och relativ luminans.

Figur 7 visar kantminnet RM, vilí-:sl utgörs liksom punlzlminnet PM av tva 1D 15 20 25 30 448 789 11 minnesenheter KMA, KMB, vilka arbetar växelvis sa att da iniäsning i enheten KMA utförs, sker samtidigt utläsning fran enheten KMB och omvänt. Varje enhet innehåller ett antal adresserbara minnesutrymmen O-(n-l) lika med antalet bildeiement n pa en rasterlinje. Utdata fran avkodningsenheten AE till exempelvis enheten KMA är XK (x-koordinaten för kanten i önskad figur) L/F (iuminans/färg) och T/S (tänd- eller släckkant), vilket således anger om det är en tändkant eller släckkant av viss luminans/färg som skall aktivera bildelement k (och de därpa följande om tändkant) pa rasterlinjen. Varje minnesutrymme i enheten KMA (och KMB) svarar mot ett bildelement pa rasterlinjen.

Ett styr- och kontrollogikblock SKL uppdeiar den inkommande signalens sa parametrar över tva utgångar, vilka utgör adressingangar till minnesenheterna KMA och KMB samt ytterligare en utgang till en omkopplare SW3 för data LIF och T/S. Omkopplaren SW3 är i sitt ena läge (i figuren visat) da inläsning till minnesenheten KMA skall ske och samtidigt sker utlösning av enheten KMB.

Utgangarna av enheterna KMA och KMB är anslutna till omkoppiarna SW4 och SW5 för att styra den växelvisa utmatningen av storheterna L/F och T/S fran resp minnesenhet.

För att en komplett bild av en rasterlinje skall kunna lagras i kantminnet maste för varje L/F-värde samtliga tänd- och släckkanter kunna lagras. Da ytor kan överlagras och för en viss rasterlinje starta pa samma bildelement maste en position i rasterlinjen kunna innehålla information om ett flertal tänd- och_ släckkanter för varje LIF-värde. För att undvika att detta ger ett minne med mycket breda dataord per adress, används en speciell metod med flyttning av tänd- och släckkanter.

För varje rasterlinje utläsas innehallet fran den enhet (KMA eller KMB) som skall utmatas och i den takt presentationen skall ske. L/F-utgangarna hos enheterna KMA, KMB är via de bada synkrona omkopplarna SWli, SW5 anslutna till en avkodare AVK med ett antal utgangar lika med maximala antalet möjliga luminanser. Dessa utgangar bildar ingangarna till samma antal ackumulatorer AÛ_AJ._l vilka har styringangar anslutna till utgangarna T/S hos minnesenheter- na l-iiviA, KMB. vardera utgangen hos ackumulatorerna .AO-API är via tröskel- kretsar ( U) T0-Tj_l anslutna till en prioritetsavkodare PRAV, som avgör vilken av dess ingångar som uppvisar högst signalvärde och saledes den ackumulator 10 15 _20 25 30 448 789 12 som lagrat högsta värdet.

För varje ytprioritet (L/F -värde med antagande om prioritering av överlagrade figurer enligt ovan) finns en ackumulator AD-AjJ, som successivt lagrar antalet utlästa tändkanter minus antalet utlästa släekkanter för respektive ytprioritet L/F. Avkodaren AVK pekar för varje utläst ytprioritet (LIF-värde) ut motsvarande ackumulator AÛ-Ayl. Utläses exempelvis en tändkant med ett LIF-värde =5 ur enheten KMA kommer således ackumulator A5 att räknas upp med l. Om en släckkant med L/F -värdet =3 utläsas ur KMA kommer ackumula- tor A3 att minskas med värdet l. Samtliga ackumulatorer AÜ-Aj_l nollställs före utlåsning av en ny rasterlinje.

Så länge en viss given ackumulator antar. värden större än noll skall den luminans och/eller färg som motsvarar ackumulatorn aktiveras pa rasterlinjen.

Enligt tidigare antagna prioritetsregler för över-lagrade figurer skall det L/F- värde med högst prioritet ritas i rasterlinjen. För detta ändamål är detektorer- na TÛ-TPI anslutna till varje ackumulator. Utsignalerna från tröskeldetek- torerna tas emot av prioritetsavkodaren PRAV som för varje bildelement genererar en L/F-kod som motsvarar den tröskeldetektor med högst prioritet av alla tröskeldetektorer som indikerar större än noll. Om t ex endast TS är aktiv ger PRAV L/F -värdet 5 ut, medan om både T5 och _T7 indikerar >D ger PRAV LIF-värdet 7 ut. Resultatet är således en digital "video-signal" s6 innehållande L/F. Den relativa luminansen finns ej i denna signal men kan tänkas existera och vara satt konstant till 100% av L/F.

För att en komplett bild av en rasterlinje skall kunna lagras i kantminnet måste för varje LIF-värde samtliga tänd- och släckkanter kunna lagras. Då ytor kan överlagras och för en viss rasterlinje starta på samma bildelement maste en position i rasterlinjen kunna innehålla information om ett flertal tänd- och släckkanter för varje L/F. För att undvika att detta ger ett minne med mycket breda dataord per adress, används en speciell metod med flyttning av tänd- och slâckkanter.

Varje minnesadress i kantminnet kan lagra endast en tänd- eller släckkant. Om minnespositionen ej innehåller tidigare data skrivs indata in i positionen utan vidare åtgärd. Om det redan ligger en kant i den önskade positionen skrivs den 10 15 20 25 448 789 13 kant, av indata och den befintliga, med högst prioritet in i positionen.

Exempelvis prioriteras det högsta LIF-värdet. Den andra kanten flyttas till intilliggande position enligt: - tändkant flyttas at höger i rasterlinjen, och - släckkant flyttas ät vänster i rasterlinjen.

Skulle även den nya positionen vara upptagen, upprepas proceduren tills en ledig position hittats för kanten med lägst prioritet, eller tills en tänd- och släckkant med samma prioritet möts och elimineras.

Figur 8 illustrerar hur tänd- och släckkanter flyttas för en i figuren markerad rasterlinje. Observera att rasterlinjens utseende pa bildskärmen ej pâverkas.

Denna metod förenklar även hanteringen av informationen vid utläsnin'g då endast en tänd-eller släckkant läses ut per bildelement i raster-linjen.

De digitala video-signaler som läses ut fran punktminne och kantminne mixas till en komplett digital videosignal. Mixningen kan t ex ske enligt de principer som antagits om prioritering av överlappande figurer. Ev kan även en extern video-signal mixas in sa att resultatet blir en bild genererad av systemet överlagrad en extern mottagen bild. ' Koderna för L/F och den relativa lum_inansen kan med en slutlig tabellslagning i ett minne fas att presenteras med valfri färg och luminans.

Den slutliga video-signalen sänds till bildskärmen, ev efter D/A-omvandling i fall där bildskärmen kräver analog insignal.

En läng rät linje som skall presenteras horisontellt pa bildskärmen kräver normalt att en stor mängd linjesegrnent behandlas för denna rasterlinje, vilket vid stor informationstäthet och hög uppdateringstakt av bilden kräver en stor dcl av den totala kapaciteten för antal segment som kan behandlas för en given rasterlinje. 1 vissa tillämpningar kan därför en specialbehandling av dessa fall vara pakallad. fil 10 448 789 14 Genom att i bildgeneratorerna identifiera specialfallet lang rät horisontell linje kan generatorerna, i stället för att skapa en mängd linjesegment, rita dessa linjer med hjälp av ett fatal tänd- och släckkanter pa lämpliga positioner.

Luminansutjämning av dessa linjer fas genom att skapa flera tänd- och släckkanter med olika luminans enligt samma principer som vid luminansutjäm- ning av linjesegment. Metoden ger en lumínansutjämnïng beräknad pa hela linjens längd vilket i vissa fall dessutom förbättrar bildkvaliteten.

Beroende av hur det totala antalet L/F koder skall användas i form av olika lumínanser eller färger kan denna metod komma att kräva att koder för relativa luminanser även införs i kantminnet. Detta kan dock ses som en ren utökning av det totala antalet L/F koder och påverkar ej de beskrivna principerna.

Claims (5)

.å 1D 15 20 25 30 448 789 15 PATENTKRAV

1. Anordning i ett datorstyrt presentationssystem för att alstra figurer på en bildskärm indelad i ett rutmönster eller raster, som bestar av m x n bild- element, där m=antalet linjer och n=antalet bildelement/linje och där varje figur är uppbyggd av en sammanhängande öppen eller sluten kedja av en första resp. andra typ av vektorsegment, vilka representerar en symboldel resp. kanten av en yta,_ varvid vektorsegmenten är lagrade i ett antal bildgenerato- rer (BGl-BGj), vilka vardera avger en signal representerande parametrarna (XS, YS, DX, DY, L/F' , TYP) hos varje vektorsegment, och varvid ett segment- minne (SM) är anordnat att över sin ingång motta nämnda signaler fran bildgeneratorerna och avge utsignaler (sz) tillen avkodningsenhet (AE), vilken är anordnad att utföra en avkodning till bildelement i en viss rasterlinje för nämnda första typ av vektorsegment (linje) resp. för avkodning av tänd-och släckpunkter i en viss rasterlinje för nämnda andra typ av vektorsegment (yta), varvid en första utsignal (s3) svarande mot den första typen vektorsegment avges, vilken anger startpunkten (XP) pa en viss rasterlinje för åtminstone ett bildelement på linjen samt en storhet (L/F) som bestämmer bildelementets luminans, och varvid en andra signal (sa) avges svarande mot nämnda andra typ av vektorsegment, vilken anger startpunkten (XK) för det bildelement som bestämmer kanten hos en önskad yta samt om denna kant utgör en släck- eller tändkant, k ä n n e t e c k n a d av att till segmentminnet (SM) inkommande segmentdata är anordnade att grupperas i en länkad lista tillordnad en viss rasterlinje pa sådant sätt att da minnet utläsas, minnet över sin utgång avger nämnda utsignaler (sz) som representerar segmentdata för samtliga vektorsegment, vilka hör till en viss rasterlinje (lj) och successivt för efterföljande raster- linjer (lj+1 osv) i en bild, att ett punktminne är anordnat som mottar nämnda första utsignal (s3) innehållande tva minnesenheter (PMA,PMB) för att lagra luminans- och färginformation fran den första utsignalen för samtliga bildelement i tva successiva rasterlinjer, varvid inläsning i den ena minnesenheten (PMA) är anordnad att utföras samtidigt som utläsning av den andra minnesenheten (PMB) sker och omvänt, att ett kantminne är anordnat innehållande en första och en andra minnes- enhet (KMA resp. KMB) för växelvis inläsning och utläsning av den andra 10 10 15 2G 448 789 16 signalen (sa) som erhålles från avkodningsenheten och som innehåller uppgift om läget (XK) på en viss rasterlinje för kanten hos nämnda andra typ av vektor- segment, varvid vardera minnesenheten (KMA resp. KMB) lagrar från avkod- ningsenheten (AE) inkommande data för nämnda vektorsegment som anger luminansen (LIF) och information om tänd- eller släckkant (TIS) hos nämnda kant i den ordning som svarar mot nämnda läge (XK) och varvid en prioritets- avkodaranordning (AVK,AÛ-Ajj_l,TÛ-Tj_l,PRAV) är ansluten till de bada minnesenheterna (KMA, KMB) för att för varje rasterlinje ge en utsig- nal (s6)fran kantminnet (KM), vilken dels anger vilka bildelement som skall aktiveras på rasterlinjen, dels anger det luminansvärde som har högst prioritet hos det aktiverade bildelementetet, samt att en mixerenhet (ME) är anordnad att motta de fran nämnda punktminne (PM) och kantminne (KM) avgivna signalerna (s5 resp s 6) för att bilda en komplett digital videosignal som avges till en presentationsenhet (BS).

2. Anordning enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k n a d av att segmentminnet innehåller a) ett segmentdataminne (SDM) för att lagra inkommande vektorsegmentdata (XS, DX, DY, L/F, TYP), varvid data för varje segment (vl-vj) lagras under en viss adress samt i den ordning som segmentdata inkommer till segment- minnet (SM), och varvid segmentdataminnet innehåller minnesutrymme för lagringen av nämnda data jämte tillhörande länkadressutrymme vilket anger adressen till ett annat dataminnesutrymme i vilket data hörande till ett annat vektorsegment är lagrat hörande till samma länkade lista varjämte i segment- dataminnet finns för vart och ett av ovannämnda minnesutrymme ytterligare minnesutrymme (POS) som lagrar ett värde, vilket anger skillnaden mellan ordningsnumret för en viss rasterlinje tillordnad segmentet och den första rasterlinje som segmentet berör, b) ett lânkminne (LKM) innehållande ett antal startadresser till segmentdata- minnet (SDM) av vilka var och en är tillordnad en länkad lista av vektorseg- mentdata (XS, DX, DY, L/F, TYP) i segmentdataminnet, varvid länkminnet är anordnat sa att en startadress utpekar det minnesutrymme i segmentdataminnet som innehåller data för det första vektorsegmentet (XSo, DXo, DYo, L/Fo, TYPo) i den länkade listan i beroende av ordningsnumret på en rasterlinje, c) ett länkadressregister (LLREG) som för varje nytt till segmentdataminnet inkommande vektorsegment utpekar adressen till ledigt minnesutrymme i 1D 10 448 789 17 segmentdataminnet (SDM) för de successivt inkommande vektorsegmenten samtidigt som den nya adressen hörande till det sista inkommande och i segmentdataminnet lagrade vektorsegmentet inskrivs i länkminnet (LKM).

3. Anordning enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k n a d av att de i punkt- minnet (PM) ingående minnesenheterna (PMA resp. PMB) vardera innehåller ett antal minnesadresser svarande mot antalet bildelement (n) på en rasterlinje, samt att i varje minnesadress lagras dels nämnda luminans-färginforma- tion (L/F) för ett visst bildelement, dels information (RL) om den luminans som skall ges de efter detta bildelement följande bildelementen, varvid en priori- tering av nämnda luminans-färginformation (LIF) är anordnad att utföras på sådant sätt att ett visst värde (L/F) inskrives i en viss minnesadress endast om detta har högre prioritet än det' värde som eventuellt redan finns inskrivet i minnesadressen.

4. Anordning enligt patentkrav l, k ä n n e t e e k n a d av att de i nämnda kantminne (KM) ingående första och andra minnesenheterna (KMA, KMB) var- dera innehåller ett antal minnesadresser svarande mot antalet bildelement (n) på en rasterlinje, samt att i varje minnesadress lagras dels nämnda luminans- information (LIF) för ett visst bildelement, dels information (T/S) om bild- elementet utgör tänd- eller släckkant, varvid styr- och kontrollogik (SKL) är anordnad i kantminnet för styrning av inmatning resp. utlösning av nämnda information i de båda minnesenheterna (KMA, KMB) samt för att vid upp- trädande av luminansinformation (L/F) för ett visst bildelement innehållande minst två lika eller olika värden utföra en prioritering på sådant sätt att endast ett av dessa värden lagras i avsedd minnesadress (l,2,...,n), medan det eller de övriga värdena lagras i nästföljande eller föregående adress i resp. minnes- enhet (KMAJ-(MB).

5. Anordning enligt patentkrav 4, k ä n n e t e c k n a d av_att nämnda prio- ritetsavkodaranordning utgörs av en avkodningsenheHAVK), vars ingång är ansluten till den utgång av resp. minnesenhet (KMAMMB) över vilken luminansinformationsvärdena (L/F) er- hålles och med ett antal utgångar lika med maximala antalet möjliga lumi- nansvärden, 448 789 18 ett antal styrbara ackumulatorer (AÛ-Aj_ 1) anslutna till utgängarna hos avkod- ningsenheten (AVK), vilka i beroende av fràn en av minnesenheterna (KMA eller KMB) erhållet informationsvärde om tänd- eller släckkant (TIS) ökar resp. minskar sitt värde, en prioritetsavkodare (PRAV) med ett antal ingångar och via tröskelkretsar (T0-Tj_1) anslutna till samma antal utgångar från ackumulaturerna (AÛ-Aj_ 1) för att bestämma vilket värde fràn ackumulaturerna som är störst och därmed vilket luminansvârde som har högsta prioritet, vilket värde utgör kantminnets utsignal (s 6).