SE445997B - Sett att framstella 5-merkapto-1,2,3-triazoler - Google Patents

Description

7909709-5 k) g H - co --N3 d A 1 II e \S/ a med en alkohol reso. fenol med den allmänna formeln H - O - R2 III löst í ett ínert organiskt lösningsmedel. till (l,2.3-tiadi- ,azol-5~yl)-karbamínsyraester med den allmänna formeln N - C - R 1 H H N . - NH - ce- o - Rzí Lv \S/ t\ - O *varefter denna omsättes enligt en syra- eller bas-katalyserad reaktion till 5-amíno-1.2.3-tíadíazol med den allmänna formeln N - C - Rl till- v NH \ / 2 S _ varefter denna i sin tur omlagras i närvaro av baser och reak- tíonsprodukten sedan isoleras på i och för sig känt sätt. var- ~víd R2 betecknar en_C1-Cê-alkylgrupp eller fenyl och Bl har ovan angiven betydelse. ' _ Med de i_den allmänna formeln I med Rl betecknade resterna skall förstås följande: ' väte. metyl. etyl. propyl. isopropyl. ßutyl. sek.-butyl. iso- Kbutyl, tert.-butyl.

Med de med R2 betecknade grupperna eller resterna 7909709-3 b.) skall förstås följande: metyll etyl, propyl, isopropyl. butyl. sek.-butyl, isobutyl. tert.-butyl och fenyl.

Speciella utföringsformer av sättet enligt uppfin- ningen består i att' 1)» med formeln II med alkoholer resp. fenoler med formeln III omsättningen av 1,2.3~tiadiazol-5~karhonsyraaziderna genomföras vid temperaturer av 20 - 1B0°C. företrädesvis 50 - 120°C. att omsättningen genomföras vid koktemperaturen för reaktionsblandningen. att ekvimolära mängder av aziden med formeln II och av alkoholen resp. fenolen med den allmänna formeln III omsättes. att omsättningen av aziden med formeln II med alkoholen resp. fenolen med formeln III genomföres i ett steg och att man använder en 1,2.3-tiadiazol-5-karbonsyra~ azid med formeln II, som framställes enligt i och för sig kända förfaranden och inte isoleras ur de erhållna reaktions- blandningarna, så att även ett kontinuerligt förfaringssätt blir möjlígt,. 2) en (1,2.3-tiadiazol-5-yl)-karbaminsyraester med den allmänna formeln IV används. som inte ísolerats ur reaktions- blandningarna; att en karbaminsyraester med formeln IV omsät~ tes vid en bas~ eller syrakatalyserad reaktion vid tempera~ turer av 0,- l50°C. företrädesvis S0 ~ l20°C till 5-amino- -1.2.3-tiadiazol med den allmänna formen V. vilken inte iso~ leras ur lösningarna vid dess bildande, 3) en 5-amino-1.2.3-tiadiazol med formeln V används. inte isoleras ur de erhållna reaktíonsblandningarna och att en S Ûïll ~amino-1.2.3-tiadiazol med formeln V omsättes enligt i och för sig kända förfaranden vid temperaturer av 0 - 150°C. 1 närvaro av baser till 5-mer- företrädesvis so _ 12o°c. kapto-1.2.3-triazol med den allmänna formeln I. 1.2.3-tiadiazol-5-karbonsyraaziderna med formeln II kan framställas enligt i och för sig kända förfaranden genom .___..._.._..,..~._.-__-_._~..V- ~ l79n97o9-3 4 att exempelvis a) 1,2,3-tiadiazol-5-karbonsyror med den allmänna formeln WW N C - COOH - VI \S/ får reagera med klormyrsyraestrar med den allmänna formeln 'cl f co ~-oR3 VII i ett inert lösningsmedel i närvaro av syrabindande medel till blandade anhydrider med den allmänna formeln N-C-R n :in 1 n o N . - CO - 0 - CO - OR3 VIII \/- - S 'och därefter omsättes med lösningar av alkaliazider med den allmänna formeln MeN3 _ IX eller o b) l,2,3-tiadiazol45-karbonsyrahalogenider med den all- männa formeln I N - C ~ R l H ll N . - CO - X X \ /n S ¶ï inerta onganiska lösningsmedel omsättes med vattenlösningar av alkaliazider med den allmänna formeln MeN3 ' IX eller -J vøeerßafe-yèåg i c) l,2,3-tiadiazol-5-karbonsyrahydrazider med den all- männa formeln N-c-Rl H lf N . - co - NH - NH2 xI \S/ i inerta lösningsmedel omsättes med lösningar av alkalinitriter ';med den allmänna formeln MQNO XII 2 eller med alkylnitriter med den allmänna formeln R3 - O - NO i närvaro av syra till 1,2,3-tiadiazol-5-karbonsyraazider med' formeln N - C - R 1 H H N . - CO - N3 II \ / S varvid Rl har ovan angiven betydelse, R3 betecknar en Cl-C6- alkylgrupp, Me betecknar en envärd metallekvivalent, företrä- desvis en natrium-, kalium- eller litiumatom och X betecknar en halogenatom, företrädesvis en kloratom.

Vid sättet enligt uppfinningen använder man alltså lättillgängliga utgångssubstanser och förfarandet möjliggör en tekniskt enkel och ofarlig framställning av de önskade förfa- ringsprodukterna.

En stor teknisk fördel är härvid, att varken l,2,3- tiadiazol-5-karbonsvraaziden med formeln II behöver isoleras ur reaktionsblandningarna vid dess framställning och att inte hel- ler den vid Curtius-nedbrytningen bildade mellanprodukten 1,2,3-tiadiazol-5-yl-isocyanat behöver isoleras.

I stället kan enligt ett enkärlsförfarande karbonsyra- aziden II omsättes direkt med alkoholen respektive fenolen med formeln III. 79o97o9-3 6 En ytterligare fördel är att även den örenaüe'(l,Z,3- tiadiazol-5-yl)-karbaminsyraestern IV samt dess rålösning res- pektive -suspension kan fortsatt användas. Speciellt fördelak- tigt är dessutom att vid den efterföljande karbamathydrolysen den icke ofarliga föreningen 5-amino-l,2,3-tiadiazol med for- meln V som regel bildas endast in situ och därvid endast i lös- ning och inte isoleras skild för sig utan omlagras spontant med alkali till 5-merkapto-l,2,3-triazol I. _ Speciellt överraskande är att genom lämpligt val av resten R2 karbamathydrolysen kan genomföras surt eller alka- 'liskt eftersom a ena sidan karbamater med formeln IV med oorga- niska baser bildar tämligen stabila salter och â andra sidan den förväntade föreningen 5-amino-l,2,3-tiadiaàol enligt for- meln V beskrives såsom ostabil gentemot syra. 1 V Framställning av 5-merkapto-1,2,3-triazoler I -Omsättningen av l,2,3-tiadiazol-5-karbonsyraagiden med formeln II, företrädesvis i form av rålösningen, till (1,2,3-tiadiazol-5-yl)-karbaminsyraester med formeln IV baserar sig på en Curtius-nedbrytning via steget över l,2,3-tiadiazol- -yl-isocyanat, som likaledes som regel inte isoleras särskilt utan bildas in situ och genast reagerar vidare med alkoholen respektive fenolen med formeln III.

Detta reaktionssteg genomföres vid temperaturer mellan och 1so° c, föraènräaesvis mellan so och 12o° c, maa föraei dock_vid återflödestemperaturen för motsvarande reaktionsbland- ning. Lämpligen går-man i praktiken så tillväga, att man låter rålösningen av aziden i blandning med ekvimolär mängd av alko- holen respektive fenolen flyta droppvis till ett inert lös- ningsmedel vid âterflödestemperaturen för detsamma eller också sätter man azidlösningen till den med lösningsmedel utspädda alkoholen respektive fenolen vid återflödestemperaturen för blandningen. . I Återflödesintensiteten erbjuder en kontrollmöjlighet för det spontana reaktionsförloppet. 7 Aziden kan emellertid även värmas i blandning med al- koholen respektive fenolen i närvaro av ett inert lösningsmedel.

I jämförelse därmed erbjuder den i och för sig kända reaktions- genomföringen med Curtius-nedbrytning, nämligen först inkokning 79Û9709~5 till isocyanat och först därefter tillsats av alkoholen respek- tiven fenolen - ingen fördel på grund av det lägre utbytet.

Som gentemot reaktanterna inerta lösningsmedel kan näm- nas följande: alifatiska och aromatiska kolväten såsom cyklo- hexan, heptan, ligroin, bensen, klorbensen, toluen och xylen, etrar såsom dioxan, tetrahydrofuran och diisopropyleter, estrar såsom ättikester och malonester, ketoner såsom aceton, metyl~ isobutylketon, isoforon, cyklohexanon, halogenerade kolväten såsom metylenklorid, kloroform och koltetraklorid, l,2-dik1or- etan, karhonsyranitriler såsom acetonitril. Efter genomförd reaktion kan rålösningen respektive -suspensionen direkt omsät- tas vidare eller ifall ett ytterligare reningssteg önskas upp- arbetas på i och för sig känt sätt, exempelvis genom avdestil- lering av det insatta lösningsmedlet vid normaltryck eller minskat tryck, genom utfällning med vatten eller i flertalet fall genom endast avfiltrering av de önskade reaktionsproduk- terna. . man erhåller på detta sätt (1,2,3-tiaa1azo1-5-y1)- karbaminsyraestrar i framstående ren form och med i det närmaste kvantitativt utbyte och behöver för den fortsatta användningen inga ytterligare reningsoperationer.

' Om man arbetar vidare med rålösningarna respektive -suspensionerna måste man för Curtius-nedbrytningen använda ett lösningsmedel, som förhåller sig inert även under följande re- aktionssteg. Som sådana föredras exempelvis följande: aroma- tiska kolväten såsom bensen, toluen, xylen, klorbensen, etrar såsom tetrahydrofuran och diokan och halogenerade kolväten så- som kloroform, 1,2-dikloretan och metylenklorid.

Förtvålningen av (l,2,3~tiadiazol-5-yl)-karbaminsyra- estern kan genomföras på i och för sig känt sätt med syrakatalys.

Vid detta förfaringssätt är det möjligt att även isolera 5- amino-l,2,3-tiadiazolerna.

Härvid värmes karbamatet med formel IV, företrädesvis i vattenhaltigt medium, eventuellt i blandning med organiska lösningsmedel, i närvaro av sura katalysatorer. Reaktionen ge- nomföres vid temperaturer av från O till 1500 C, företrädesvis vid temperaturer av 50 - 1200 C. Som vanliga tillämpbara sura katalysatorer kan nämnas: svavelsyra, klorvätesyra och bromväte- syra samt p-toluensulfonsyra. Som gentemot reaktanterna inerta _! 7909709-3 8 lösningsmedel kan nämnas: halogeneradc kolväLen såsom metylen- klorid, kloroform, 1,2-dikloretan och koltetraklorid, alifa- tiska och aromatiska kolväten såsom petroleter, pentan, heptan, cyklohexan, bensen, toluen, xylen, klorbensen och etrar såsom dietyleter, tetrahydrofuran och dioxan. Av speciell betydelse ' är användningen av karbamater av tertiära alkoholer till följd av deras lättgenomförbara syrakatalyserade förtvâlbarhet, vil- ket står i sammanhang med den lätta dehydratiserbarheten av tertiära alkoholer till olefiner.

Lämpligen förfar man på så sätt att toluenlösningen respektive -suspensionen av tert.-butylestern värmes i när- varo av pjtoluensulfonsyra, svavelsyra eller saltsyra, som under avspjälkning av isobuten och under dekarboxylering ger motsvarande Sfamino-1,2,3-tiadiazoler med formeln V. De bil- dade, i surt vattenhaltigt medium i löst form föreliggande -amíno-1,2Ä3-tiadiazolerna omsättes på i och för sig känt sätt under loppet av en Dimroth-omlagring i närvaro av hög kon- centration av oorganiska baser såsom oxider, hydroxider och karbonater av alkali- eller jordalkalimetaller eller även de- ras alkoholater till 5-merkapto-l,2,3-triazol med formeln I.

Genom användning av den höga baskoncentrationen föreligger -merkaptofl,2,3-triazolen med formeln I i form av motsvarande alkali- eller jordalkalisalt, som frigöres först genom an- vändningen av lämplig kurant mineralsyra. Lämpligen insättes bas och 5-amino-l,2,3etiadiazol med formeln V i molförhâllandet 2:1. _ K De vid reaktionen använda organiska lösningsmedlen kan även tjäna som extraktionsmedel för 5-merkapto-1,2,3-triazolerna. 7 Efter avslutad reaktion upparbetas extrakten på i och för sig känt sätt,-exempelvis efter motsvarande torkning genom avdestillering av det insatta lösningsmedlet vid normaltryck eller minskat tryck.' i Man erhåller på detta sätt 5-merkapto-1,2,3-triazoler i framstående ren form och med mycket höga utbyten. Reaktions- tiden kan beroende av reaktionstemperaturen uppgå till mellan 0,5 timmar och 5 timmar.

Förtvålningen av (1,2,3-tiadiazol-5-yl)-karbaminsyra- estern.kan på i och för sig känt sätt genomföras även alka- -liskt. Man förfar lämpligen på så sätt att man värmer karb-. 7909709-3 amatet med formeln IV, företrädesvis i form av rålösningen respektive ~suspensionen, med en vattenhaltig respektive alko- holisk lösning av alkali- eller jordalkalihydroxider i ett molförhållande av cirka 1:3 (karbamat:bas). Reaktionen genom- föres vid temperaturer av 0 - l50° C, företrädesvis vid tem- peraturer av 50 - 1200 C. Reaktionstiden kan beroende av re- aktionstemperaturen uppgå till mellan 0,5 och 15 timmar.

Vid detta sätt att genomföra reaktionen är det inte möjligt att isolera motsvarande 5-amino-l,2,3-tiadiazol utan man erhåller direkt alkali- respektive jordalkalisalterna av Dimroth-omlagringsprodukten. 5-merkapto-1,2,3-tiadiazolerna frigöras härav på i och för sig känt sätt.

Framställning av 5-merkapto-4-metyl-1,2,3-triazol.

I en 2 liters rundkolv med tre öppningar, försedd med omrörare, termometer och dropptratt, löstes 47,4 g (0,3 mol) 4-metyl-l,2,3-tiadiazol-5-karbonsyrahydrazid i 300 ml vatten och 36 ml koncentrerad saltsyra. Denna lösning försattes sedan med 600 ml toluen. Till_b1andningen sattes droppvis under lop- pet av 30 minuter vid 0 - 5° C en lösning av 21,75 g (0,3l5 mol) natriumnitrit i 60 ml vatten. Man omrörde 15 minuter vid 0 - 50 C, avkylde toluenfasen, tvättade denna med 150 ml ísvatten och torkade den över magnesiumsulfat.

I en 2 liter rundkolv med tre öppningar, försedd med omrörare, termometer, återloppskylare och påsatt torkrör, för- värmdes under tiden 150 ml toluen och 31,8 ml (0,33 mol) tert.- butanol till 90° C. Den torkade karbonsyraazidlösningen sattes droppvis härtill under loppet av 20 minuter på så sätt att in- nertemperaturen hölls vid 100 - 1100 C. Man omrörde 30 minuter vid 100 - ll0O C, kylde därefter till 50 C och avsög kristaller- na, vilka torkades i vakuum vid 400 C till konstant vikt.

Utbyte: 47,1 g, motsvarande 73 % av det teoretiska (4-metyl- l,2,3-tiadiazol-5-yl)-karbaminsyra-tert.-butylester) Smältpunkt: 152 - 153° C (sönderdelning) Tunnskiktskromatografi: lösningsmedel ("Laufmittel"):ättikester; Rf-värde: 0,545 7909709~5 N I en l liter rundkolv med tre öppningar, utrustad med omrörare, termometer och âterloppskylare, värmdes under kraftig omrörning 21,5 g (0,1 mol) (4-metyl-1,2,3-tiadiazol-5-yl)- karbaminsyra-tert.-butylester i en blandning av 250 ml toluen och 200 ml vatten till 800 C och blandning försattes därefter under loppet av 15 minuter med 8-ml koncentrerad saltsyra. Man efterrörde blandningen 15 minuter vid 800 C, kylde till 200 C, försatts blandningen med en lösning av 12 g (0,3 mol) natrium- hydroxid i 50 ml vatten och värmde därefter 5 minuter till 800 C, Man kylde sedan till 200 C, toluenfasen avskildes och bortkastades. Vattenfasen surgjordes med 20 ml koncentrerad saltsyra, försattes med 75 g koksalt och extraherades därefter med ättikester. De över magnesinmsulfat torkade ättikester- extrakten indunstades till torrhet i vakuum vid 400 C.

Man erhöll svagt gulfärgade kristaller med ett utbyte av 6,0 g, motsvarande 52,1 % av det teoretiska. Föreningen var -merkapto-4-metyl-1,2,3-triazol. smältpunkt: 100 ë 1o5° c. _ Exempel 2 Framställning av 5-merkapto-l,2,3-triazol.

Analogt med exempel l framställde man (l,2,3-tia- _diazol-5-yl)-karbaminsyrafenylester med smältpunkt 2160 C (sönderdelning) från l,2,3-tiadiazol-5-karbonsyrahydrazid med ett utbyte.av 88,1 % av det teoretiska.

' I en 500 ml rundkolv med tre öppningar, försedd med omrörare, termometer och återflödeskylare, värmdes 44,25 g (0,2 mol) (l,2,3-tiadiazol-5-yl)-karbaminsyrafenylester i en lösning av 12 g (0,3 mol) natriumhydroxid i 150 ml vatten till 95° C under loppet av 4 timmar. Lösningen kyldes sedan till '20° C och försattes med 26,4 ml koncentrerad saltsyra. Efter mättnad med 100 g koksalt extraherade man portionsvis med l50 ml ättikester. Ättikesterextrakten skakades med en lösning av 20 g kaliumvätekarbonat i 75 ml vatten. Vattenfasen neutra- liserades med 17,6 ml koncentrerad saltsyra och extraherades därefter på nytt med 150 ml ättikester. De över magnesiumsulfat torkade ättikesterextrakten indunstades till torrhet i vakuum vid 400 C. Man erhöll svagt gulfärgade kristaller med ett ut- byte av 10,7 g, motsvarande 52,9 % av det teoretiska. Före- ningen var 5-merkapto-1,2:3-triazol. Smältpunkt: 53 - 54° C .J 1.1. 7909709-3 txempel 3 Framställning av 5-merkapto-4-metyl-1,2,3-triazol.

I en 1 liter rundkolv med tre öppningar, försedd med omrörare, termometer och dropptratt, löstes 31,6 g (0,2 mol) 4-metyl-l,2,3-tiadiazol-5-karbonsyrahydrazid i 200 ml vatten och 24 ml koncentrerad saltsyra. Denna lösning försattes där- efter med 400 ml toluen. Till blandningen satte man droppvis under loppet av 15 minuter vid 0 - 50 C en lösning av 14,5 g (0,2l mol) natriumnitrit i 40 ml vatten. Man efterrörde bland- ningen 15 minuter vid 0 - l5° C, avskilda toluenfasen, tvätta- de denna med 100 ml vatten och torkade densamma över magne- siumsulfat.

I en 1 liter rundkolv med tre öppningar, försedd med omrörare, termometer, återloppskylare, dropptratt och torkrör, löstes under tiden 18,8 g (0,2 mol) fenol i 100 ml toluen och förvärmdes till 110° C. Den torkade karbonsyraazidlös- ningen sattes härtill droppvis under loppet av 20 minuter på så sätt att innertemperaturen hölls vid 100 - 1100 C. Man om- rörde blandningen 15 minuter vid 100 - 1100 C, kylde till 90° C, försatte den erhållna suspensionen med en lösning av 24 g (0,6 mol) natriumhydroxid i 200 ml vatten och värmde därefter blandningen under ytterligare 1,5 timme under återflödeskyl- ning. Därefter kyldes blandningen till 200 C och vattenfasen avskildes och försattes med 52,9 ml koncentrerad saltsyra. Ef- ter mattnad med 70 g koksalt extraherade man portionsvis med 300 ml ättikester, Ättikesterextrakten skakades därefter med en lösning av 22 g kaliumvätekarbonat i 85 ml vatten.

Vattenfasen försattes därefter med 17,6 ml koncentre- rad saltsyra och extraherades portionsvis med 300 ml ättikester.

De över magnesiumsulfat torkade ättikesterextrakten indunstades sedan till torrhet i vakuum vid 409 C.

U Man erhöll vita kristaller med ett utbyte av 12,9 g, motsvarande 56 % av det teoretiska. Föreningen var 5-merkapto- fi-metyi-Lzß-triazol. smä1tpunkt= 113 - 114° c.

De enligt uppfinningen framställda produkterna kan an- *vändas som utgångsprodukter för framställning av antibiotika, företrädesvis cefalosporinderivat.

Claims (6)

1. 7909709-3 Patentkray la Sätt att framställa 5-merkaptoÄl.2.3-triazoler med den all- männa formeln 'där R1 betecknar väte eller en Cl-C4-alkylgrupp. k ä n n e t e c k n a t av att en 1.2.3-tiadíazol-5-karbon- syraazid med den allmänna formeln N - ct? 31 U I! e 11 N _ - co - N3 \ / s får reagera med en alkohol resp. fenol med den allmänna formeln H - O - R2 -' III löst í ett ínert organiskt lösningsmedel. till (l,2.3-tía- diazol-Séyl)-karbamínsyraester med den allmänna formeln N - c - Rl H u , N o . - NH - c - o - R2 I\ \ / I! S O 0! denna enligt en syra- eller baskatalyserad reaktion omsättes till 5-amíno-1.2.3-tiadiazol med den allmänna formeln varefter 7909709-3 13 N ” C - R I: n N: _ v N . * \ f' 2 S och denna därefter omlagras i närvaro av baser och reaktions- produkten isoleras på i och för sig känt sätt, varvid R2 be- tecknar en Cl-C4-alkylgrupp eller fenyl och R1 har ovan angiven betydelse.

2. Sätt enligt krav 1. k ä n n e t e c k n a t av att om- sättningen av 1.2.3-tiadiazol-5-karbonsyraazíden med formeln II med en alkohol resp. fenol med formeln III genomföres vid temperaturer av 20i- l80°C. företrädesvis 50 - l20°C. av att om-

3. Sätt enligt krav 2. k ä n n e t e c k n a t sättningen genomföras vid koktemperaturen för reaktionsbland- ningen.

4. Sätt enligt krav 1. k ä n n e t e c k n a t av att ekvi- molära mängder av aziden med formeln II och av alkoholen resp. fenolen med den allmänna formeln III omsättes. 5. sätt enligt krav 1. k ä n n_e t e c k n a t av att om- sättningen av aziden med formeln II med alkoholen resp. fenol- en med formeln III sker i ett steg. 6. Sätt enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att en 1.2.3-tiadiazol-5-karbonsyraazid med formeln II insättes. vilken framställts på i och för sig känt sätt och inte iso- lerats ur den erhållna reaktionsblandningen. (_. 7. Sätt enligt krav 1. k ä n n e t e cik n a t av att man ínsätter en (1.2.3-tiadíazol-5-yl)-karbaminsyraester med den allmänna formeln IV. vilken inte ísolerats ur reaktionsbland- ningen. 7-989709-3 8. Sätt enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att en karbaminsyraester med formeln IV enligt en bas- eller syra- katalyserad reaktion omsättes vid temperaturer av 0 - l50°C. företrädesvis 50 - l20°C. till 5-amíno-1.2.3-tíadiazol med den allâmnna formeln V. som inte isolerats ur lösningarna vid dess framställning. 9. Sätt enligt krav 1. k ä n n e t e c k n a t av att man insätter en 5-amíno-1.2.3-tiadiaáol med formeln V. som inte ísolerats ur de erhållna reaktionsblandníngarna. 10. Sätt enligt krav 1. k ä n n e t e c k n a t av att en

5. -amíno~l.2,3-tíadíazol med formeln V omsättes enligt i och för sig kända förfaranden vid temperaturer av 0 - 15000. företrädesvis 50 - l20°C. 1 närvaro av baser till 5-mer- kapto-1.2.3-tríazol med den allmänna formeln I. ll. Sätt enligt krav l. k ä n n e t e c k n a t av att Rl betecknar väte eller metyl och R2 betecknar tert.-butyl eller fenyl. ' 15 Sammandrag Sätt att framställa 5-merkapto-1,2,3-triazoler med formeln där Rl betecknar väte eller en eventnellt substitnerad C]-C4- alkylgrupp, varvid en l,2,3-tiadiazol-5-karbonsyraazid med formeln N - C ~ Rl H N Q - co - N ïï \S/ 3 får reagera med en alkohol respektive fenol med den allmänna formeln H ~ O ~ R2 - III löst i ett inert organiskt lösningsmedel, till (l,2,3-tia- diazol-5-yl)-karbaminsyraester med den allmänna formeln N-- c - Rl H 4; IV N\ . - NH - fi - o - R2 s/ o varefter denna enligt en syra- eller baskatalyserad reaktion omsättes till 5-amino-l,2,3-tiadiazol med den allmänna for- meln N - C ~ Rl II || ' v my. - -NHZ och denna därefter omlagras i närvaro av baser, varefter reak- tionsprodukten isoleras på i och för sig känt sätt. I ovanstående formler betecknar R2 en eventuellt sub- 'stituerad lägre alkylgrupp, en eventuellt substituerad C5-C8- cykloalkylgrupp, en eventuellt substítuerad aryl-Cl-C3~alkyl- grupp eller en eventuellt en eller flera gånger med C1-C

6. - alkyl och/eller halogen och/eller Cl-C6-alkoxi och/eller en nitrogrupp och/eller en trifluormetylgrupp substituerad aro- matisk koïväterest och Rl har ovan angiven betydelse. ' De framställda nya produkterna används som utgångs- produkter vid framställning av antibiotika, företrädesvis vid framställning av cefalosporinderivat.