SE442417B - Sjelvberande byggnadsverk - Google Patents

Description

8106483-4 2 blott ett system av kablar a, b nödvändigt för att bilda den utvidgade eller uppresta formen hos byggnadsverket, utan erfordras ävenledes kablar c för att hålla denna form (dvs för att göra byggnadsverket själv- eller fribärande). Patentskriften 3 710 806 (Kelley et al) representerar ett annat grundläggande närmande av problemet och det är att åstadkomma navförbundna saxlänksystem.

Vid samtliga anordningar enligt känd teknik är, med undantag för de fall där fasta låsmedel används, den konstruktionsmässiga stadigheten eller stabiliteten hos det utvidgade uppförda byggnadsverket icke stor och icke någon av anordníngarna utnyttjar ett arrangemang vid vilket konstruktionsmässig stadighet utgör resultatet av ett förhållande mellan de stavliknande elementen som uppnås genom och som en följd av den uppförda formen själv och som icke förlitar sig på fysiskt tvång på ledförbindningarna mellan stavelementen.

Föreliggande uppfinning är riktad på ett ramverksarrangemang som är självbärande när det uppförts, samtidigt som det utmärks av det faktum att fria ledförbindningar mellan de pelarliknande elementen är möjliga.

Med andra ord erhåller det uppfinningsenlíga arrangemanget självbärande förmåga på grund av och som en naturlig följd av den form som arrange- manget antar när det är uppfört i fullt utvidgad form. Ett duköver- drag kan användas, men det självbärande förhållandet beror icke på något dylikt överdrag. De stavliknande elementen kan städse förbli inbördes fritt ledbart förbundna och ehuru det uppförda byggnads- verket kan förstyvas medelst yttre medel förlitar sig detsamma icke härpä för den grundläggande självbärande förmåga som erhålls natur- ligen.

I grunden utnyttjar föreliggande uppfinning ett nätverk av sväng- eller ledbart förbundna element i vilket koordinerade grupper av desamma är ledbart förbundna vid sina motsvarande ändar, varvid grupperna är parvis ordnade på ett sådant sätt att elementen i en grupp hos varje par skär eller korsar varandra för att bilda en inre spets- eller apexpunkt, under det att elementen i den andra gruppen hos paret skär varandra för att bilda en yttre apexpunkt.

Det yttre av dessa par av apexpunkter är fördelade över och i en rotations- eller omloppsyta, sâsmnenhalvsfär, med element i när- belägna grupper förbundna på ett sådant sätt att vilket som helst par därav som sträcker sig från en yttre apexpunkt till en närbelägen yttre apexpunkt med en ytterligare yttre apexpunkt kommande emellan (varvid elementparet möter varandra vid en inre apexpunkt belägen 8106483-4 3 mitt emot den mellankommande yttre apexpunkten) ligger på en rät linje. Andra elementpar som möter varandra vid den inre apexpunkten svarande mot den mellankommande yttre apexpunkten ligger i ett gemensamt plan som innehåller det förstnämnda elementparet. Detta är ett grundläggande särdrag hos föreliggande uppfinning.

Ett ytterligare grundläggande särdrag hos föreliggande uppfinning ligger i det faktum att ytterligare elementpar är korsade och led- bart förbundna mellan sina ändar samt är ledbart ändförbundna med andra dylika korsade par. Vid vilket som helst byggnadsverk enligt denna uppfinning kommer dessa att vara strängar av dylika korsade par av element (dvs en "stege" därav) som sträcker sig bågartat i byggnadsverket vid vilket vissa av de ledbara förbindningarna mellan korsade element är utelämnade. Detta särdrag tillåter full utvidgnings-/fällningsförmàga utan att den naturliga självbärande karaktären offras. Dessutom resulterar detta samband i en "program- merad" utvidgning eller fällning av ramverket så att ett enkelt fastställt förfarande kan följas för att antingen resa eller fälla ned ramverket.

På bifogade ritningar är fig 1 en perspektivisk delvis bortbruten vy visande en utförandeform av uppfinningen, fig 2 en perspektivvy av aggregatet enligt fig 1 i fällnignsskick, fig 3 en perspektivvy visande ett parti av ramverket enligt fig 1, fig 4 en planvy av ett parti av ramverket, fig 5 en vy visande ett parti av en stegsträng, fig 6 en vy av stegsträngen enligt fig 5 när den fälls ihop, fig 7 en vy visande stegsträngen i hopfällt skick, fig 8-11 successivt hopfällda konfigurationer av ett parti av ramverket, fig 12 en för- storad sektion som visar en universalledförbindning med täckbeslag, fig 13 en planvy av förbindningen enligt fig 12, fig 14 en perspek- tivvy av ett element och led- eller hängvajern, fig 15 en perspektiv- vy av en modifikation av uppfinningen som kan användas för att erhålla förhöjd styrka där sà önskas, fig 16-18 illusterar en modifikation som använder inre och yttre täckmateríal, fig 19 och 20 illusterar en annan form av uppfinningen, fig 21 och 22 illustrerar två former av uppfinningen där rotationsytan är utförd över 360°, fig 23 och 24 visar den hopfällda konfigurationen hos fig 21 resp. 22, fig 25 och 26 schematiska vyer illustrerande vissa principer i samband med fig 1, och fig 27 illustrerar ett ytterligare utförande av uppfinningen.

I fig 1 är det självbärande byggnadsverket generellt betecknat 10.

Det inkluderar ett nätverk av pelarliknande element som bildar eller 8106483-4 4 avgränsar ramverket 12 vilket kan vara försett med en duk eller annat lämpligt överdrag 14, av vilket hälften avlägsnats i fig 1 för att blottlägga det underliggande ramverket.

Såsom kommer att framgå allt klarare ju längre denna beskrivning fortskrider kan det i fig 1 visade byggnadsverket fällas ihop till den kompakta bunt 16 som visas i fig 2.

Byggnadsverk enligt denna uppfinning karakteriseras av det faktum att de allmänt avgränsar en rotationsyta, varvid den form som visats i fig 1 är halvsfärisk med polen eller toppen hos densamma visad medelst den breda pilen 18. Med denna pol såsom referens kommer vissa grundläggande samband hos uppfinningen att framgå tydligare av fig 3. Vid denna utförandeform av uppfinningen skär eller korsar tvâ grupper av element varandra vid polen, varvid en grupp består av elementen 20, 22, 24, 26 och 28 vilka skär varandra och är fritt ledbart förbundna vid den yttre apexpunkten 30, och varvid den andra gruppen består av elementen 32, 34, 36, 38 och 40 vilka skär varandra och är fritt ledbart förbundna vid den inre apexpunkten 42. De yttre och inre apexpunkterna 30 och 42 bildar ett samhörigt par av punkter och andra samhöriga par av yttre och inre apexpunkter är antydda vid 44, 46; 48, 50; 52, 54; 56, 58; 60, 62; 64, 66; 68, 70; 72, 74; 76, 78; och 80, 82. Det är ett karakteristikum hos denna uppfinning att de yttre apexpunkterna ligger på ovannämnda rotationsyta och att varje samhörigt par av yttre och inre apexpunkter ligger inriktade utmed en linje som är vinkelrät mot denna rotationsyta, dvs paret 30, 42 ligger i linje med varandra utmed polen 18.

Ett annat särdrag hos uppfinningen är att närverket av element är sådant att de individuella elementen hos ovannämnda grupper av ele- ment strålar ut från sina samhöriga apexpunkter för att förenas ledbart med andra element vid andra apexpunkter. Sålunda strålar exempelvis elementet 22 ut från sin yttre apexpunkt 30 för att led- bart förbindas med elementen 82, 84, 86 och 88 vid den inre apex- punkten 58. På liknande sätt strålar exempelvis elementet 34 ut från den inre apexpunkten 42 för att ledbart förbindas med elementen 90, 92, 94 och 96 vid den yttre apexpunkten 56. De yttre apex- punkterna är fördelade likformigt över rotationsytan och mellan varje närbelägen sats av yttre och inre apexpunktpar sträcker sig ett korsat par av element. Exempelvis sträcker sig det av elementen 22, 34 bildade korsade paret från apexpunktparet 30, 42 till apex- 8106483-4 5 punktparet 56, 58 sålunda bildande en närbelägen sats. Såsom förkla- ras här nedan är dessa korsade par åtminstone till största delen ledbart förbundna mellan sina ändar, dvs där de korsar varandra, t ex det korsade paret 22, 34 är de svängbart förbundna på saxlik- nande sätt medelst pinnen 98.

Det är vidare karakteristiskt för uppfinningen att varje grupp av element som är förknippade med och strålar ut från varje inre apex- punkt samt sträcker sig därifrån till närbelägna yttre apexpunkter ligger i ett gemensamt plan. Sålunda ligger den grupp av element som bildas exempelvis av de individuella elementen 22, 82, 84, 86 och 88, vilka "tillhör" den inre apexpunkten 58, i ett gemensamt plan och sträcker sig till de närbelägna yttre apexpunkterna 30, 44, 52, 56 och 60. Detta grundläggande samband upprepas över hela nätverket och tjänar till att definiera sambandet mellan lägena eller orterna för samtliga apexpunkter och längderna hos elementen. I detta samman- hand är det möjligt att ha samtliga element av samma längd och åtminstone för större delen av de använda elementen är detta ett önskemål. Vid den speciella utförandeform som är visad i fig 1 är emellertid elementen närmast polen 18 av mindre längd såsom kommer att framgå härnedan.

När kombinationen av korta och långa element används, såsom i fig 1, visas det samband som måste råda i fig 4. Såsom visas i fig 4 måste de tänkta cirklarna 100, 102, 104, etc. vilka är centrerade på apex- punktparens axlar, vidröra eller tangera varandra vid elementens korsningspunkter, vilket i sin tur bestämmer elementens längder.

Sålunda inbegrips i fig 1 tre elementlängder, varvid den kortaste är de som strålar ut från apexpunktparet 30, 42. En mellanlängd är förknippad med cirklar 102 grupperade runt polen 18 och standard- längden är förknippad med samtliga återstående cirklar 104.

Genom att följa ovan påpekade samband kommer nätverket att inklu- dera ett antal saxliknande kedjor eller stegar i vilka en serie av korsade elementpar sträcker sig bågartat i nätverket, vilka stegar omfattar åtminstone i allt väsentligt samtliga element i nätverket.

För att exemplifiera detta vid den i fig 1 visade utförandeformen är visade några av de ben 106 och 108 hos två vägar som följs av ovannämnda bågartade stegar. varvid det skall förstås att andra stegar eller vägar som är parallella med dessa förefinns i nätverket. 8106483-4 ' = 6 I var och en av dessa stegar ligger par av ändförenade stavar i huvudsak i axiell linje med varandra, dvs utmed en rät linje när byggnadsverket är uppfört och förbindningspunkterna hos dessa ele- mentpar konstituerar de inre apexpunkterna, varvid de andra ele- menten som är förbundna med varandra vid dylika inre apexpunkter ligger i allt väsentligt i ett gemensamt plan, varigenom varje grupp av element som strålar ut från en inre apexpunkt sträcker sig till de yttre apexpunkter som ligger i omgivande relation till den yttre apexpunkt som är förknippad med denna inre apex- punkt.

För att illustrera en stegkonstruktion och det sätt på vilket den bidrar till det självbärande särdraget samtidigt som den även deltar i fällningsaktionen hänvisas till fig 5-7 vilka hänför sig till ett utförande som tillämpar principerna enligt fig 27 som beskrivs senare. I dessa figurer är nätverket av element något annorlunda än det som visas i fig 1 i det att samtliga stegar passerar genom en pol hos byggnadsverket. Endast det parti av kedjan eller stegen som består av de korsade paren av element 138, 140; 142, 144; 146, 148 och 150, 152 är visat. Elementen 140 och 144 bildar två element i en grupp som strålar ut väsent- ligen i ett gemensamt plan från den inre apexpunkten 154. På lik- nande sätt är det för de två element 142 och 148 som är förknippade med den inre apexpunkten 156, samt för de två elementen 146 och 152 som är förknippade med den inre apexpunkten 158, och så vidare för samtliga inre apexpunkter förknippade med saxkedjan. Samtliga korsade par av element som visas i fig 5-7 är ledbart förbundna vid sina korsningspunkter, men i syfte att fällas ihop måste varje stege har två dylika korsningspunkter fria att glida eller för- skjutas, varvid förskjutningspunkterna är lokaliserade på lika stora avstånd från stegens centralpunkt. Fig 5-7 illustrerar även- ledes tre grundläggande elementlängder och tillhörande cirklar 100': 102' och 104' liknande fig 4.

Med glid- eller förskjutningspunkterna såsom beskrivits bringar en dragning nedåt på den centrala inre apexpunkten 154 samtliga inre apexpunkter 154, 156 och 158 att återgå nedåt, medan deras motsvarande yttre apexpunkter 160, 162 och 164 reser sig upp utåt såsom visas i fig 6. Med andra ord börjar elementparen 140, 144; 142, 148 och 146, 152 att forma ett V nedåt ur sitt inriktade eller rätlinjiga förhållande. Fig 7 illustrerar stegen i dess 8106483-4 7 fullt hopfällda skick med samtliga yttre apexpunkter tillbakadragna mot den centrala yttre apexpunkten 160 och samtliga inre apex- punkter på liknande sätt tillbakadragna mot den centrala inre apex- punkten 154.

Fig 5-7 illustrerar en ytterligare uppfinningsenlig princip som är nödvändig i syfte att etablera det fällbara sambandet vid varje par av inre och yttre apexpunkter. För att illustrera denna princip hänvisas till fig 6 ivilkenledpunkter som förbinder korsade par av element är antydda vid 322, 324, 325 och 327. I syfte att ernà det fällbara sambandet måste avståndet från en yttre apexpunkt, låt säga apexpunkten 160, till en ledad korsningspunkt 324 plus av- ståndet från den motsvarande inre apexpunkten 154 till samma ledade korsningspunkt 324 vara lika med avståndet mellan 160 och 322 plus avståndet mellan 322 och 154. Detta samband måste hålla för samtliga korsade par av element förknippade med varje par av inre och yttre apexpunkter. Detta förklarar exempelvis varför det korsade paret av element måste utelämnas mellan apexpunktparen 56, 58 och 72, 74 i fig 4 om byggnadsverket skall fällas ihop. I fig 4 tangerar de två cirklarna 102 och 104 icke varandra, utan överlappar varandra.

Sålunda är det icke möjligt att ovanstående avstándssamband häller för ett korsat par av element som förbinder apexpunktparen 56, 58 och 72, 74, enär de icke skulle kunna vara de samma som de avstånds- samband vilka råder för de andra visade korsade paren, dvs de som förbinder apexpunktparen 56, 58 och vilket som helst annat apexpunkt- par som icke utgörs av paret 72, 74.

För att medge att nätverket fälls ihop till den kompakta bunten enligt fig 2 ärdethödvändigt att varje stege har två punkter utmed sin längd där ledförbindningarna hos korsade element är utelämnade eller avlägs- nade. Detta samband, följt över hela nätverket utmed en bana 110 centrerad på polen 18 enligt fig 1, åstadkommer en reglerad utvidg- ning/hopfällning av ramverket i flera steg såsom visats, och för samtliga illustrerade korsade elementpar med undantag för de vid korsningspunkterna 112 och 114 är ledförbindningar utförda vid kors- ningspunkterna. Genom att sänka eller trycka ned den inre apex- punkten 42 vid det centrala apexpunktparet 30, 42 kommer de angränsande elementen först att böja sig såsom antyds med streckade linjer i fig 8 för att på så sätt förkorta de effektiva längderna hos dessa element och det förutnämnda sambandet i samma plan mellan element i de olika grupperna i vilka elementen står i samband på 8106483-4 8 detta sätt kommer att börja falla ihop, för det är dessa grupper i samma plan som starkt bidrar till den självbärande förmågan hos ram- verket. Så snart detta börjar uppträda, vilket tillåts genom den relativa glidning som medges vid punkterna 112 och 114 som illustre- rats i fig 9, kommer hela centrat inåt från punkterna 112 och 114 att falla ihop nedåt på stödytan såsom visas i fig 10. Utelämnandet av elementen med streckade linjer i fig 8 tillåter byggnadsverket att röra sig i riktning av pilarna i fig 10 när byggnadsverket sålunda faller ihop och sedan, genom att skjuta på radiellt inåt kring basen av byggnadsverket, kommer samtliga korsade element att tillslutas på saxartat vis för att "återvända" till centrum såsom visas i fig 11, varvid hela ramverket undergår det ovannämnda helt igenom för att på så sätt bilda bunten enligt fig 2.

En föredragen universalledförbindning vid apexpunkterna är illustrerad i fig 12-14. Såsom visas har varje element en dubbeländad solfjäders~ artad slits 130 genom vilken en vajerring 132 passerar för att tillåta universell rörelse av stavelementen. Vid utförandet enligt fig 1 kan det vara så få som tre element som skär eller korsar varandra vid en apexpunkt och så många som sex element, såsom visats. Den centrala håligheten i fig 12-14 är, emedan dessa visar en yttre apexpunkt, utfylld medelst navet 133 hos en flänsförsedd hylsa, varjämte skaftet 134 hos en knapp med ett förstorat huvud 136 är ínskjuten genom hålet i navet 133. Den yttre änden av skaftet 134 är försedd med en tvärgående borrning för att mottaga en säkringspinne 138 eller liknande organ som håller detsamma på plats.

På navorganet 133 finns en fläns 180 och såsom framgår av fig 12 inbäddar denna fläns och det förstorade huvudet 136 överdrag- eller täckningsorganet 14, samt tjänar till att förankra detsamma på plats vid de yttre apexpunkterna. För de inre apexpunterna utnyttjas blott det flänsförsedda navorganet 133. Navorganet inkluderar ett flertal radiellt utskjutande ribbor 182 som är inskurna såsom antyds i fig 12 för att mottaga vajerringen 132 däri i syfte att effektuera snett verkande mottagande av vajerringen i inskärningarna och därigenom stabilisera aggregatet.

Såsom illustrerasanrde fyra pilarna i fig 14 är vart och ett av stav- elementen i stånd till universell rörelse relativt de andra till följd av den dubbla solfjäderliknande öppningen 130 vid mottagandet av vajer- ringen 132 genom öppningen.

Under det att fig 12 illustrerar ett utförande vid vilket ett yttre à1os4ss-4' 9 överdragsparti 14 används över byggnadsverkets ramverk illustreras i fig 16-18 det sätt på vilket inre och yttre överdrag kan användas.

I dessa figurer illustreras tre yttre apexpunkter 184, 186, 188 samt dessas motsvarande inre apexpunkter 190, 192 och 194 med motsvarande partier av de inre och yttre överdragsdukarna 196 och 198. Det skall förstås att den modell av element som illustreras i fíg 16-18 upp- repas över hela byggnadsverket även om blott två element förknippade med varje apexpunkt är illustrerad för vinnande av tydlighet. Såsom illustreras, korsar paret av stavelement 200, 202 varandra och är led- bart förbundna vid sin korsningspunkt. På samma sätt är det för paret av element 204 och 206 samt för paret av element 208 och 210. När de inre apexpunkterna 190, 192 och 194 dras tillbaka inåt och de mot- svarande yttre apexpunkterna först tillbaka utåt såsom visas i fíg 17 dras de motsvarande partierna av överdragen 196 och 198 inåt på det sätt som illustreras i fig 17 och 18 till följd av det flexibla inre förbindelseorganet 212 vilket tjänar till att förbinda det geometriska centrumpartiet av denna sektion av överdragen 196 och 198 inom den triangel som avgränsas mellan de motsvarande apexpunkterna såsom visats.

Fig 15 illustrerar ett alternativt utförande av uppfinningen vilket kan användas för att erhàllaökadstyvhet och förbättrad själv- bärande funktion. I fíg 15 strålar den yttre apexpunkten 220 och gruppen av element 222, 224, 226, 228, 230 och 232 förknippade med denna ut till de omgivande inre apexpunkterna 234, 236, 238, 240, 242 och 244, under det att gruppen av element 246, 248, 250, 252, 254 och 256, vilka skär varandra för att bilda den inre apexpunkten 258, korsar och är ledbart förbundnamedmotsvarande element hos den först- nämnda gruppen, men är något längre mot sina inre ändar än gruppen av element förknippade med de yttre apexpunkterna 220 så att inner- ändarna av denna grupp av element förknippade med den inre apex- punkten 258 böjs eller deformeras något inåt såsom illustreras i fig 15 när de tvingas till detta läge för att på så sätt ytterligare förstyva aggregatet. Sålunda är motsatta element, t ex 256 och 250, inriktade med varandra och bildar i huvudsak en rät linje såsom tidigare, men deras inre ändar är lätt deformerade ut ur det gemen- samma plan som eljest innehåller den grupp av element som är för- knippade med den inre apexpunkten 258. I syfte att fälla aggregatet är det nödvändigt att snäppa den inre apexpunkten 258 inåt såsom visas med streckade linjer i fíg 15 och närhelst denna konfiguration 8106433-4 “_ 10 används kan den ökade styvheten hos densamma vara mycket värdefull där ovanligt stora belastningar förväntas på aggregatet. T ex i fig 1 kan en konfiguration av det slag som visas i fig 15 användas vid önskvärda speciella punkter, såsom exempelvis vid den i fig 1 illustrerade apex- punkten 260. Å andra sidan kan ett byggnadsverk av det i fig 15 visade slaget användas för sig själv eller kombinerad med andra, liknande byggnadsverk för att åstadkomma ett böljande eller i vågor gående byggnadsverk som emellertid ligger på en plan yta. I dylikt fall erfordrar varje konfiguration enligt fig 15 separat upplåsning för att fälla ihop byggnadsverket.

Fig 19 och 20 illustrerar ett ytterligare utförande av uppfinningen vid vilket de yttre apexpunkterna åter ligger i en rotationsyta. vid detta tillfälle: är ytan icke sfärisk (med undantag för dess ändsek- tioner) utan den är cylindrisk i det mellanliggande eller mellankommande partiet som bildas mellan de två apexpunkterna 262 och 264 vilka de facto bildar byggnadsverkets poler. Såsom är uppenbart av fig 19 och av vad som beskrivits ovan passerar stegarna eller kedjorna av sax- liknande element direkt genom polerna vid apexpunkterna 262 och 264.

I övrigt tillämpas tidigare beskrivna principer vid konfigurationen enligt fig 19. Fig 20 som generellt markeras med hänvisningsbeteck- ningen 266 visar den kompakta hopfällda konfigurationen hos det ned- tagna byggnadsverket enligt fig 19.

Fig 21 och 22 åskådliggör att rotationsytorna kan vara fullständigade över full 360° rotation. Sålunda har den sfäriska formen i fig 21 två poler 260 och 270 som kan fälla ihop inåt mot varandra för att till sist åstadkomma den kompakta hopfällda konfiguration som generellt betecknas med 272 i fig 23. I fig 22 illustreras den fullständiga rotationsytan hos det i fig 19 visade utförandet, varvid detsamma har fyra poler 274, 276, 278 och 280 vid vilka byggnadsverkets hop- fällning inåt effektueras för att slutligen åstadkomma det kompakta hopfällda aggregat som illustreras i fig 24 och generellt betecknas med 282.

Nu hänvisas speciellt till fig 25 av vilken framgår vissa principer hos konstruktionen enligt fig 1.Konstruktionen enligt fig 1 kan ytter- ligare förklaras med termer från konventionell geodetisk nomenklatur.

Närmare bestämt är utförandet enligt fig 1 konstruerat såsom en fyr- frekvent eller fyra gånger upprepad ikosaeder i vilken ett av de triangulära områdena illustreras i fig 25, och i fig 26 är samtliga 11 81Û6483~Ä triangulära områden visade ehuru utlagda i plan form för att pà så sätt ge en bättre förståelse av ifrågakommande element. I fig 25 är framställda de olika punkterna A, B, C, D och E och det skall förstås att samtliga triangulära områden 300, 302, 304, 306 och 308 i fig 26, i fig 1 är förbundna vid en gemensam punkt som representeras vid polen 18. För att sätta fig 1 och 26 i samband med varandra har det triangulära området 300 sina punkter betecknade med primtecken och det triangulära området 310 omedelbart därunder sina punkter E' och D' betecknade såsom visat, sålunda illustrerande att basen av byggnadsverket enligt fig 1 är avskuren utmed den streckade linjen i fig 26, varvid omrâdet 310 följaktligen har stympat triangulär form såsom visas. Närmare bestämt är områdena, såsom området 310, avskurna vid den andra delningen av sidan av den i fig 25 visade triangeln (dvs vid den andra av de fyra frekvenser eller underavdel- ningar som är visade).

I fig 25 används den symboliska framställningen som illustreras vid 302, den dubbla linjen mellan punkterna A och 314, i hela denna figur för att beteckna ett saxförbundet par av element och den streckade cirkeln vid 316 representerar symboliskt motsvarigheten till cir- keln 100 i fig 4, medan de tunna cirklarna vid exempelvis 318 svarar mot cirkeln 102 i fig 4 och cirklarna 320 med tjock linje svarar mot cirkeln 104 i fig 4. Innebörden av dessa tre cirklar i fig 25 är identisk med den som representeras av cirklarna 100', 102' och 104' i fig 5. Med andra ord representerar samtliga cirklar i fig 25 cirklar vilkas diameter är lika med avståndet mellan de korsande punkterna 322 och 324 hos förbundna saxpar av element såsom illustreras i fig 5. Sålunda ligger ledförbindningen mellan elementen 142 och 144, såsom i fig 5, något närmare de vänstra ändarna av dessa element än den gör till de högra ändarna. På samma sätt är det för saxparet 146, 148. Från fig 25 skall noteras att cirkelparet 318, 320 överlappar varandra såsom en naturlig konsekvens av ikosaederkonfigurationen och närhelst denna uppträder utelämnas de korsade paren av element mellan apexpunkterna i fråga, såsom penetre- rades i samband med figogh I fig 25 finns sålunda sex par korsade element som är utelämnade/i detta utförande är detta väsentligt i syfte att få byggnadsverket nedfällt. De utelämnade paren av korsade element framgår klart i fig 1 och 4.

Dessutom finns fem andra par av korsade element som är utflämnade vid utförandet enligt fig 1 och vart och ett av dessa uppträder för de stympat triangulära områden som är betecknade 310, 326, 328, 330 och 332 såsom visas i fig 26. Området för utelämnandet av dessa par från 8106483-4 12 området 326 illustreras generellt av hänvisningsbeteckningen 324 i fig 1 och det ses i fig 26 att detta utelämnande par i varje fall svarar mot det ställe för ett korsat par som markeras vid 324 i fig 25. Skälet för att utelämna dessa fem korsade par är att runt omkring byggnadsverket skulle eljest åstadkommas en sammanhängande kedja eller stege av korsade elementpar och byggnadsverket skulle icke nedfällas utan det påpekade utelämnandet. Det enda undantaget för detta är den sammanhängande kedjan av korsade elementpar som förefinns vid byggnadsverkets bas såsom klart framgår av fig 1, vilken har befunnits kunna lämnas intakt utan borttagande av den hopfällande förmågan.

Ett uppfinningsenligt utförande som använder ett större antal stavelement illustreras i fig 27, vilken svarar mot planen enligt fig 25. Vid utföranden som använder det grundläggande arrangemanget enligt fig 27 skall noteras att det finns sex större cirklar 104", sex mellanstora cirklar 102" och tre små cirklar 100", vilka samt- liga tangerar varandra såsom visat och vilka, för de triangulära områden av ikosaedern som förbinds vid polen, tillåter användningen av samtliga par av korsade stavelement såsom visas i fig 27. För att sätta fig 5 och 27 i samband med varandra identifieras de elementpar som visats i fig 5 sträckande sig från polen i fig 27 vid sina motsvarande schematiskt illustrerade områden. Vid de stympat triangulära områdena (dvs fig 26) är antingen de två paren av korsade element 340 och 342 eller det korsade paret 344 utelämnat i syfte att förhindra uppkomsten av en oavbruten gördelartat sig sträckande kedja av korsande element såsom beskrives ovan.

Claims (4)

8106483-4 13 Patentkrav

1. Aggregat av ledat förbundna stavelement som är kapabla att manipuleras från en buntat, hopfällt tillstànd till ett expanderat, självlásande, uppfört tillstånd under bildande av en självbärande konstruktion, k ä n n e t e c k n a t därav, att det i kombina- tion innefattar ett flertal par av korsade stavelement (82, 90, 88, 96), som är ledat förbundna på saxartat sätt huvudsakligen i om- rådet mitt emellan deras ändar, varvid ett stavelement i varje par vid sina motsatta ändar är ledat förbundet med två andra stavelement hos angränsande par av stavelement och varvid det andra stavelementet i sagda varje par vid sina motsatta ändar är ledat förbundet med de återstående två stavelementen i sagda angränsande par av stavelement, varigenom de ledat förbundna ändarna av sagda par av stavelement ligger vid hörnen (44, 56, 60, 76, 80 resp. 46, 58, 62, 78, 82) av första och andra liknande polygoner belägna i åtskilda, parallella plan så att när paren av stavelement bringas att röra sig saxartat rör sig aggregatet mellan ett hopfällt tillstànd, i vilket de första och andra polygonerna har en kontraherad storlek och deras plan är maximalt åtskilda, och ett upprest tillstànd, i vilket de första och andra polygonerna har expanderad storlek och deras plan är be- lägna relativt nära varandra, och ytterligare stavdon (32, 34, 36, 38, 40; 20, 22, 24, 26, 28), som är ledat förbundna tillsammans och med hörnen i polygonerna för självlåsning av aggregatet i det upp- resta tillståndet, varvid sagda ytterligare stavdon innefattar en första uppsättning stavelement (32, 34, 36, 38, 40), som är inbördes ledat förbundna vid det geometriska centrat (42), i planvy, hos den första polygonen och sträcker sig därifrån för att ledat förbinda sig med hörn hos den första polygonen, och varvid stavelementen i denna första uppsättning har sådana längder att de ligger huvudsakligen i ett gemensamt plan, som innehåller hörnen hos den första polygonen, när den första polygonen har expanderat till maximal storlek, samt varvid sagda ytterligare stavdon även innefattar en andra uppsätt- ning stavelement (20, 22, 24, 26, 28), som är ledat förbundna med hörnen hos den andra polygonen och med mellanliggande partier av mot- svarande stavelement i den första uppsättningen så att sagda stavele- ment i den andra uppsättningen ej huvudsakligen kan vara i ett gemen- samt plan som innehåller hörnen hos den andra polygonen ens när aggre- gatet är i upprest tillstànd, varjämte stavelementen i den andra upp- sättningen har längder mellan deras hörnanslutna ändar och deras ledade förbindningar (98) med de motsvarande stavelementen i 8106483-4 14 den första uppsättningen så att när sagda polygoner expanderas samverkar stavelementen i de första och andra uppsättningarna för att förlägga samtliga stavelement i aggregatet under kumulatív självlàsande pàkänning i aggregatets uppresta tillstånd.

2. Aggregat enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t därav, att polygonerna är fyrkanter.

3. Aggregat enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t därav, att polygonerna är hexagoner. '

4. Aggregat enligt något av kraven 1-3, k ä n n e t e c k n a t därav, att antalet stavelement i den första uppsättningen är lika med antalet hörn i den första polygonen. S. Aggregat enligt något av kraven 1-3, k ä n n e t e c k n a.t därav, att antalet stavelement i var och en av sagda första och andra uppsättningar är lika med antalet hörn i den första poly- gonen.