SE429718B - Karieshemmande komposition innehallande bis-aminmonofluorfosfat - Google Patents

Description

7802885-9 bestämda bruksdelar som administreras med lägre frekvens såsom framgår av Regolati, Helv. Odont. Acta., Suppl, IX, 1975, sid. 95-130. Svenska kliniska försök har också indikerat, att ofta förekommande sköljningar med låga fluoridkoncentrationer var mer effektiva i att reducera kariesökningar än att skölja med högre koncentrationer med längre intervaller (P Torell och Y Ericsson, Acta Odont, Scan., 23, 287, 1965).

Det är följaktligen önskvärt att få fram ett fluorhaltigt mate- rial som adsorberas på ytor i munhålan och som har förmågan att långsamt avge fluoridjon antingen genom fysikalisk väg eller kemisk väg, under relativt långa tidsperioder innan medlet lämnat munhålan. Användningen av ett sådant substantivt långsamt fluorid- avgivande medel skall ge en lång tidrymd (l - l2 timmar) med till- gänglig fluorid i låg koncentration och i själva verket ge en hög frekvens på appliceringen. Ett sådant medel skulle erbjuda skydd för en större del av dagen än vad som âstadkommes genom de för närvarande använda systemen för fluoridavgivning.

En serie produkter för yrkesmässig applicering har framtagits, såsom polyuretanlack, som är baserat på toluendiisocyanat in- nehållande l % av difluorsilanet R-SiF2(QH), fluoridhaltiga silikatcement, fluoridhaltiga akrylhartser, fluoridhaltigt polykarboxylatcement, fluoridhaltiga hydrogelpolymerer och lik- nande. Ingen av förutnämnda produkter kan emellertid användas i beredningar för självapplicering.

I enlighet med föreliggande uppfinning har det nu visat sig, att det långkedjig- aminmonofluorfosfatet är ett substantivt lång- samt fluoridavgivande medel som kan användas i beredningar för självapplicering.

Ett ändamål med föreliggande uppfinning är följaktligen att åstadkomma ett långsamt fluoridavgivande medel för självappli- cering. 7802885-9 Ett annat ändamål med föreliggande uppfinning är att åstad- komma en antikaries-profylaxis med förbättrad effektivitet.

Föreliggande uppfinning hänför sig följaktligen till karies- hämmande orala kompositioner innehållande 0,025 - 10 vikt% av ett substantivt medel, som långsamt avger fluorid och som är ett bis-långkedjig- aminmonofluorfosfat med strukturformeln (R-NH3) 2PO3F vari R är en mättad eller omättad alkylgrupp innehållande 8-18 kolatomer i blandning med en farmaceutisk bärare eller en oral beredning. Dessa föreningar har låg löslighet i vatten, men är dispergerbara i vatten, särskilt i ett medium som innehåller vatten och ett ytaktivt medel. En l-procentig vattenlösning eller dispersion därav ger ett pH av omkring 5-6. I lösningar under pH 5 eller vid höga pH (såsom över pH 10) har emellertid föreningen sämre stabilitet på grund av att den undergår hydrolys i starka syror eller baser. Dessa aminmonofluorfosfater uppvisar utmärkt substantivitet för simulerade orala vävnader och tand- emalj, frigör eller avger fluoridjonen långsamt i munhålan och inhiberar karies på släta ytor och i sprickor. När alkylgruppen har mindre än 8 kolatomer eller mer än 18 kolatomer kan dålig substantivitet för orala ytor förväntas.

Sättet att framställa bis-långkedjig-aminmonofluorfosfater en- ligt föreliggande uppfinning omfattar allmänt sett att man bringar en C8-C18-amin att reagera med monofluorfosforsyra i ett icke-vattenhaltigt medium vid låga temperaturer, t ex om- kring 0°C, i enlighet med följande reaktion, vari R har samma betydelse som ovan: + = 2RNH2 + Hzpog-f-â (RNH3)2Po3F Närmare bestämt bildas bis-aminmonofluorfosfaterna genom att långsamt tillsätta monofluorfosforsyra till utspädda lösningar 7802885-'9 av den lângkedjiga aminen i ett organiskt lösningsmedel under hastig omrörning under omkring 20 minuter till 2 timmar och samtidig kylning, eftersom reaktionen är exotermisk i hög grad. Vilket som helst lösningsmedel, i vilket aminen är lös- lig, kan användas, såsom etanol, toluen, metanol, propanol, butanol och liknande. Omrörningstiden bör vara tillräckligt lång för att uppnå optimal reaktion för den lângkedjiga ami- nen. Molförhållandet mellan reaktionsmedlen kan vara från om- kring l,4 - 2 RNH2 till l H2P03F för att tillförsäkra optimal reaktion mellan aminen och syran. Det är att föredraga att ut- nyttja ett syraöverskott. Den resulterande olösliga fasta el- ler vaxliknande reaktionsprodukten utvinnes ur en uppslamning av det organiska lösningsmedlet genom filtrering eller andra lämpliga hjälpmedel för separering och tvättas därefter med lösningsmedlet och torkas under vakuum eller lufttorkas under en tid av l2 timmar till 2 dagar för att väsentligen fullstän- digt avlägsna det organiska lösningsmedlet. Torkningstempera- turen kan ligga vid rumstemperatur och bör inte överstiga om- kring 4s° c, ams. z7° - 4s° c.

Följande exempel belyser det sätt på vilket föreningarna en- ligt föreliggande uppfinning framställes.

Exempel l Framställning av bis-oleylaminmonofluorfosfat. 14 g (0,l4 moler) monofluorfosforsyra tillsättes långsamt till 58,66 g (0,22 molerf oleylamin i 300 ml toluen, som hålls ned- sänkt i ett isbad för att hålla temperaturen vid omkring 00 C, eftersom reaktionen är exotermisk, under det att man kontinuer- ligt rör om under omkring 20 minuter till 2 timmar. En fast re- aktionsprodukt utfälles ur lösningen och avfiltreras och tvät- tas då den finns på filtret med bestämda bruksdelar toluenlös- ningsmedel. Den fasta reaktionsprodukten avlägsnas från filt- ret och vakuumtorkas vid en temperatur av 270 - 450 C under 12 timmar till 2 dagar för att avlägsna toluenlösningsmedlet. 7802885-9 Transmissionen av infrarött spektrum för oleylaminmonofluor- 1 och 790 cm"l är indi- fosfatet uppvisar toppar vid 720 cm_ kativt för absorptionerna av PO3F=-strukturen; toppar från 1300 - 1700 cm'1 och 2300 - 3000 cm'l vilka är typiska för RNH:-absorptioner; och toppen P-O (1110 cm_l) är belägen vid en energi som finns mellan den för hydroxiapatit (1070 cm_l) och Na2PO3F (1175 cm_l).

Exempel 2 Tillvägagångssättet enligt exempel l upprepas, men dodecylamin användes i stället för oleylamin. Det resulterande bis-dode- cylaminmonofluorfosfatet uppvisar liknande infraröda spektra som bis-oleylaminmonofluorfosfatet.

Exempel 3 Tillvägagångssättet enligt exempel l upprepas, men tetradecyl- amin användes i stället för oleylamin och etanol ersatte toluenen. Det resulterande bis-tetradecylaminmonofluorfosfatet uppvisar liknande infraröda spektra som bis-oleylaminmono- fluorfosfatet, som är typiskt för bis-långkedjig-aminmonofluor- fosfat.

Exempel 4 Exempel 3 upprepas, men hexadecylamin användes i stället för tetradecylamin. Det resulterande bis-hexadecylaminmonofluor- fosfatet uppvisar liknande infraröda spektra, typiska för bis- långkedjig-aminmonofluorfosfatet.

Det i exempel l beskrivna tillvägagångssättet kan varieras ge- nom att använda andra lämpliga icke-vattenhaltiga lösningsme- del, såsom butanol, etoxietanol, propanol, metanol eller andra organiska media i vilka den lângkedjiga aminen är löslig, och förhållandet mellan amin och monofluorfosforsyra kan varieras inom intervallet 1,4 - 2 moler amin per mol syra. Andra bis- 78028 85-9 långkedjig-aminmonofluorfosfater kan framställas genom att an- vända olika långkedjiga aminer, såsom decylamin, nonylamin, oktylamin, undecylamin, tridecylamin och pentadecylamin.

Föreningarna enligt föreliggande uppfinning kan användas i den- tala kompositioner, såsom tandkrämer eller tandpulver, vid kon- centrationer som är verksama för att inhibera karies, nämligen en mängd av aminmonofluorfosfat som kan ge omkring 100 - 5000 delar/miljon total ekvivalent F' vid hydrolys, företrädesvis omkring 500 - 2000 delar/miljon. pH-värdet för optimal lång- sam frigöring av fluorid är omkring 5 - 7, fastän vid något lägre (t.ex. pH 4) och högre (t.ex. pH 8,5) pH-värden är fluoridavgivningen fortfarande långsammare än vad som karakte- ristiskt för snabba fluoridavgivande material, såsom aminhydro- fluorider.

Det har iakttagits, att bis-långkedjig-aminmonofluorfosfaterna, som definieras genom ovannämnda formel, uppvisar både långsam fluoridavgivning och substantivitet för strukturell polysacka- rid och human emalj, vilket är önskvärda egenskaper för ett effektivt karieshämmande medel.

Den hastighet med vilken fluoridjon (F_) avges eller frigöres från bis-långkedjig-aminmonofluorfosfaterna uppskattades in vitrg med en fluoridjonelektrod, som användes i samband med en enkelgränsskiktsreferenselektrod, och avlästes på en milli- voltmeter mot standardiserade lösningar som erhållits från 0,lM- och l00 ppm NaF-lösningar, varefter värdena noterades.

Alla mätningar gjordes vid pH 5,2 i en buffertlösning med en total jonisk styrka av 50 % vid rumstemperatur (28 i 20 C) un- der användning av 20 ml lösning som innehöll 10 ml destille- rat avjoniserat vatten och 10 ml buffert med total jonisk ak- tivitetsstyrka. 50 mg av testföreningarna tillsattes till des- sa lösningar och utlösningen eller avgivningen av F_-joner an- tecknades. De material som inte lätt kunde överföras på grund av deras fysikaliska egenskaper (vaxiga eller viskösa vätskor) 7802885-9 placerades på ett litet fyrkantigt pergaminpapper. Eftersom bis-aminmonofluorfosfaterna har liten vattenlöslighet och amin- hydrofluoriderna är långsamt lösliga i vatten förelåg testföre- ningarna i form av 0,25-procentiga uppslamningar. Natriummono- fluorfosfat i fast form tillsattes som en kontroll på fluorid- avgivning och dess hydrolys uppmättes med monitor. Fastän par- tikelstorleken hos de fasta materialen hade en ringa effekt på den initiala hastigheten av F'-avgivningen representerade det- ta endast en mindre effekt på den totala avgivningshastigheten.

De aminhydrofluorider, som användes häri för jämförelsesyfte, syntetiserades i icke-vattenhaltiga lösningsmedel genom att låta koncentrerad fluorvätesyra (48 %) reagera med den ifråga- varande aminen. Föreningar som framställdes var oleylamin'HF, hexadecylamin'HF, etc.

De relativa hastigheterna på F--avgivning för kaliumdodecyl- monofluorfosfat, etanolaminmonofluorfosfat, pikolinsyramono- fluorfosfat och 2-amino-2-metyl-l,3-propandiolmonofluorfosfat indikerar att deras sätt att avge F'-joner skiljer sig väsent- ligt från det för bis-aminmonofluorfosfaterna enligt förelig- gande uppfinning. Föreliggande nya föreningar frigör fluorid- jonen med en hastighet som är typisk för monofluorfosfat, näm- ligen långsamt; medan de andra aminmonofluorfosfaterna och kaliumdodecylmonofluorfosfat CH3(CH2)ll-O- O K O " - + '_ F frigör i huvudsak alla F--joner mycket snabbt på ett likartat sätt som aminhydrofluoriderna. Denna nästan spontana frigö- ring liknar den för ett litet prov av NH4F. En annan intres- sant iakttagelse är att bis-långkedjig-aminmonofluorfosfater enligt föreliggande uppfinning har avgivit endast en liten del av deras tillgängliga fluorid under den tidsperiod (30 minu- ter)som användes vid detta experiment. Resultaten av dessa försök sammanfattas i nedanstående Tabell 1. 7802885-9 Substantiviteten hos föreliggande bis-aminmonofluorfosfater för strukturell polysackaridsubstrat bestämdes under använd- ning av en avslöjande blå färglösning av bromfenol på bomulls- vävnad, vilket simulerar den mjuka vävnaden och plaque i mun- hålans miljö. En tums fyrkantiga Mmåw-bomullstyglappar omrördes i 20 ml uppslamningar, som innehåll l % av testmedlet, under 60 sekunder; tyglapparna sköljdes under rinnande kranvatten under sekunder; de behandlade tyglapparna omrördes sedan i 20 ml 0,05-procentig bromfenol-blålösning och sköljdes under 30 se- kunder under rinnande vatten. Tyglapparna torkades. Färginten- siteten hos tyglapparna är indikativ för graden av substantivi- tet, en stark tygfärgning indikerar hög substantivitet.

Såsom framgår av nedanstående tabell 1 uppvisar bis-långked- jig aminmonofluorfosfater en avsevärt långsammare avgivnings- hastighet av fluoridjonen och en större grad av substantivitet än andra aminmonofluorfosfater, kaliumdodecylmonofluorfosfat eller aminhydrofluorider, vilket resulterar i ett överlägset karieshämmande medel. HF i följande tabell anger hydrofluorid, PO3F anger monofluorfosfat och AMQD anger 2-amino-2-metyl-l,3- propandiol. 7802885-9 9 Tabell l Förening in vitro reaktion med bromfenol- tillstånd F-avgivning bromfenol- blått-tyg- blått substanti- vitet natrium-P03F långsam - obestämbar fast bis=oleylamin- långsam + hög vaxliknan- d f P03F e ast pikolinsyra-P03F mycket snabb färgför- färgför- fast ändring ändring etanolamin-PO3F mycket snabb - obestämbar viskös vätska AMPD-PO3F snabb - obestämbar vaxliknan- de fast K*[d°decy1-Po3F]' mycket snabb färgför- färgför- fast ' ändring ändring bis-dodecylamin- långsam + mycket hög fast P03F bis-tetradecyl- amin-P03F långsam + måttlig Fast bis-hexadecyl- långsam + måttlig fast amin-P03F bis-oktadecyl- långsam + låg fast amin-P03F hexadecylamin-HF mycket snabb + mycket låg fast oleylamin-HF mycket snabb + mycket låg fast 7802885-9 Kortkedjig-amin-PO3F-föreningarna reagerar inte med bromfenol- blått och ger därigenom ett obestämbart resultat vad beträffar graden av substantivitet. Surhetsgraden hos pikolinsyran-PO3F och x+faoaecyipo3r~ åstaakom en färgförändring från blått till gult på bromfenolblåttindikatorn.

Substantiviteterna hos föreliggande bis-amin-PO3F-föreningar för hela humantänder uppskattades med hjälp av den påvisande reaktionen för bromfenolblått på liknande sätt som det ovan beskrivna tygförsöket. I stället för tyg nedsänktes på förhand rengjorda tänder i human-saliv och behandlades sedan med en l-procentig uppslamning av testmaterialet genom kraftig skak- ning under 60 sekunder, åtföljt av en sköljning i kranvatten under 30 sekunder. De behandlade tänderna fick sedan hänga ned i 10 ml av en 0,05-procentig bromfenolblåttlösning under omrör- ning, varefter tänderna sköljdes i kranvatten under 30 sekunder.

Adsorptionsgraden är likadan som vid tygförsöken, varvid bis- oleylamin-P03F och bis-dodecylamin-PO3F uppvisar de högsta substantiviteterna för tänder. Upptagningen av testmaterialen är mycket högre i ytspringor och sprickor än på jämna ytor så- som påvisades vid liknande försök som utfördes på tänder som etsats med 0,05 M HClO4 under 15 sekunder. De etsade tänderna uppvisade ökad adsorption av bis-amin-PO3F-föreningarna.

Infrarödspektroskopi med dämpad total reflektionsfaktor som an- vändes för att uppskatta effekterna av infraröd aktivitet hos kemiska medel som samverkar med emaljytan, visar klart att då bis-aminmonofluorfosfatet en gång adsorberats på emaljytan i en tunn film avlägsnas det inte lätt genom sköljning med vat- tên .

PO F:-anjonen, som är den fluoridavgivande aktiva komponenten 3 . av bis-amin-PO3F-föreningen, är också substantiv på de orala ytorna och emaljytorna och är detta i ungefär samma grad som RNHÉ-katjonen. Den färgpåvisande reaktionen med bromfenolblått bestämmer substantiviteten hos RNH+-katjonen. Transmissions- 3 7802885-9 ll IR-spektra av filmer med en tjocklek av 0,001 tum av dessa ma- terial belagda på tunna polyetylenark, före och efter skölj- ning, indikerar att absorptionsbanden av RNHÉ- och PO3F=- delarna minskar endast något under sköljningen, men förhållan- det mellan banden :(1625 cm'1 för RNHÉ)/:(1100 cmfl för Po3F=> ändrar sig i huvudsak inte på grund av sköljning. Det kan så- ledes dras den slutsatsen, att både RNHÉ- katjonen och PO3F=- anjonen är substantiva i samma grad för substrat som finns i munhålan så att måttlig vattensköljning enbart inte kommer att avlägsna en signifikant mängd av bis-aminmonofluorfosfatet.

När de användes som ett substantivt, långsamt fluoridavgivande karieshämmande medel kan föreningarna enligt föreliggande upp- finning appliceras direkt på den yta som skall skyddas eller kan dispergeras i en farmaceutisk bärare. En verksam mängd (omkring 100 - 5000 ppm total F, som kan motsvara omkring exempelvis 0,025 till omkring 10 vikt-% av föreningen) inför- livas på typiskt sätt i en inert bärare och ett dispergerande eller ytaktivt medel. Alternativt kan den verksamma mängden införlivas i en fast bärare som kan vara inert, såsom talk, lera, diatomacêjord, mjöl, etc.

När föreningar enligt föreliggande uppfinning är avsedda att användas i kompositioner som ett karieshämmande medel införli- vas de typiskt i orala eller dentala beredningar i verksamma mängder som typiskt ger omkring 100 - 5000 ppm total F, före- trädesvis omkring 500 - 2000 ppm och mest föredraget omkring 1000 ppm. Exempelvis kan bis-oleylaminmonofluorfosfat företrä- desvis användas i en mängd av omkring 3,34 vikt-%, vilket ger omkring 1000 ppm total F. Den orala beredningen är typiskt ett tandvårdsmedel, såsom tandkräm, tandtablett eller tandpulver, som innehåller som bärare omkring 20 - 95 vikt-% av ett vatten- olösligt polermaterial, företrädesvis innefattande vattenolös- ligt fosfat, såsom olösligt natriumetafosfat, dikalciumfosfat, trikalciumfosfat,trimagnesiumfosfat. Tandvårdsmedlet kan även innefatta vatten; fuktmedel, såsom glycerin, sorbitol, propyl- 7802885-9 12 englykol 400; detergenter; gelningsmedel, såsom karagen och natriumkarboximetylcellulosa; antibakteriella medel; färgme- del eller vitgörande medel; konserveringsmedel, silikoner; klorofyllföreningar, ytterligare ammoniakhaltiga material; och aromgivande material eller sötningsmaterial.

Den orala kompositionen kan även innehålla ytaktiva medel som detergenter, t.ex. för att uppnå ökad profylaktisk verkan, hjälpa till att uppnå grundlig och fullständig dispersion av föreliggande kompositioner i hela munhålan, och att göra före- liggande kompositioner mera kosmetiskt godtagbara. Det organis- ka ytaktiva materialet kan vara anjoniskt, nonjoniskt, amfoly- tiskt eller katjoniskt till sin natur och det föredrages att som ytaktivt medel använda ett detersivt material som förlänar kompositionen detersiva och skummande egenskaper. Dessutom är de anjoniska material, som användes mest allmänt i tandvårds- medel, i hög grad kompatibla med föreningarna enligt förelig- gande uppfinning och åstadkommer därigenom en stabil, homogen komposition med ökad karieshämmande aktivitet. Lämpliga typer på anjoniska detergenter är vattenlösliga salter av högre- fettsyramonoglyceridmonosulfater, såsom natriumsalt av den monosulfaterade monoglyceriden eller hydrerade kokosnötolja- fettsyror, högre-alkylsulfater, såsom natriumlaurylsulfat, alkylarylsulfonater, såsom natriumdodecylbensensulfonat, hög- re-alkylsulfoacetater, högre-fettsyraester av l,2-hydroxi- propansulfonater, och de i huvudsak mättade alifatiska högre- acylamiderna av alifatiska lägre-aminokarbonsyraföreningar, såsom de som har 12 - l6 kolatomer i fettsyraalkyl-,-acylra- dikalerna, och liknande. Exempel på de sistnämnda amiderna är N-lauroylsarkosin, och natrium-, kalium- och etanolaminsalter- na av N-lauroyl-, N-myristoyl- eller N-palmitoylsarkosinaterna, som bör vara i huvudsak fria från tvål eller liknande högre- fettsyramaterial som tenderar att väsentligt minska effekten hos dessa föreningar. 7802885-9 13 De nonjoniska organiska ytaktiva föreningar, vilka avses att användas, är kommersiellt kända och omfattar de vattenlös- liga produkter som erhålles genom kondensationen av en alkylen- oxid eller ekvivalent reaktionsmedel och en reaktiv-vätehydro- ' fob. De hydrofoba organiska föreningarna kan vara alifatiska, aromatiska eller heterocykliska, fastän de första två klas- serna föredrages. De föredragna typerna av hydrofober utgöres av högre alifatiska alkoholer och alkylfenoler, fastän andra kan användas, såsom karbonsyror, karboxamider, merkaptaner, sulfonamider, etc. Etylenoxidkondensaten med högre alkyl- fenoler representerar en föredragen klass av nonjoniska före- ningar. Vanligtvis bör den hydrofoba delen innehålla åtminsto- ne omkring 6 kolatomer, och företrädesvis åtminstone omkring 8 kolatomer, och kan innehålla så många som omkring 50 kolatomer eller fler. Mängden alkylenoxid kan variera avsevärt beroende på hydrofoben, men som en allmän riktlinje och regel bör minst omkring 5 moler alkylenoxid per mol hydrofob användas.

Den övre gränsen för alkylenoxid kan också variera, men ingen särskild kritisk gräns kan läggas för en sådan variation. Så mycket som 200 moler eller mer alkylenoxid per mol hydrofob kan utnyttjas. Även om etylenoxid är det föredragna och domi- nerande oxialkyleringsmedlet kan andra lägre alkylenoxider, såsom propylenoxid, butylenoxid och liknande, också användas eller utbytas mot en del av etylenoxiden. Andra nonjoniska fö- reningar, vilka är lämpliga att använda, är polyoxialkylen- estrarna av de organiska syrorna, såsom de högre fettsyrorna, hartssyrorna, talloljesyrorna, syror ur petroleumoxidations- produkter, etc. Dessa estrar innehåller vanligtvis från om- kring l0 till omkring 22 kolatomer i syradelen och från om- kring l2 till omkring 30 moler etylenoxid eller dess ekviva- lent.

Ytterligare andra nonjoniska ytaktiva medel är alkylenoxid- kondensaten med de högre fettsyraamiderna. Fettsyragruppen in- nehåller i allmänhet från omkring 8 till omkring 22 kolatomer och denna kan kondenseras med omkring 10 till omkring 50 moler 78G2885-9 14 etylenoxid som exempel på en föredragen utföringsform. De mot- svarande karboxamiderna och sulfonamiderna kan också utnyttjas som väsentliga ekvivalenta medel.

En annan ytterligare klass av nonjoniska produkter är de oxi- alkylerade högre alifatiska alkoholerna. Fettalkoholerna bör innehålla minst 6 kolatomer och företrädesvis minst 8 kolato- mer. De mest föredragna alkoholerna är lauryl-, myristyl-, cetyl-, stearyl- och oleylalkoholerna och de nämnda alkoho- lerna bör vara kondenserade med minst omkring 6 moler etylen- oxid och företrädesvis omkring 10 - 30 moler etylenoxid. En typisk nonjonisk produkt är oleylalkohol som kondenserats med l5 moler etylenoxid. De motsvarande alkylmerkaptanerna är 7 när de kondenserats med etylenoxid också lämpade i komposi- tionerna enligt föreliggande uppfinning.

Andra lämpliga ytaktiva material innefattar amfolytiska medel, såsom kvaterniserade imidazolderivat, vilka är tillgängliga under varumärket "Miranol"@ä och katjoniska ytaktiva germi- cider och antibakteriella föreningar, såsom diisobutylfenoxi- etyldimetylbensylammoniumklorid, bensyldimetylstearylammo- niumklorid, tertiära aminer som har en fettalkylgrupp (med 12 - l8 kolatomer) och tvâ polyoxietylengrupper bundna till kvävet (typiskt innehållande totalt från omkring 2 - 50 eten- oxigrupper per molekyl) och salter därav med syror, och före- ningar med följande strukturformel (cH2cH2o)zH (cH2cH2o)xH R --NCHZCHZCHZN (CH2CH2O)YH vari R är en fettalkylgrupp som innehåller från omkring 12 - 18 kolatomer, och x, y och z är totalt 3 eller mer, såväl som salter därav med organiska mineralsyror, kan också användas.

Det föredrages, att den totala mängden ytaktivt medel är om- 7802885-9 0,05 - 5 vikt-%, färeträdesvis omkring 1 - 3 vikt-% räknat pâ tandvårdsmedlet.

De orala beredningarna appliceras på typiskt sätt genom borst- ning av tänderna under 30 - 90 sekunder minst en gång om da- gen. Typiska orala preparat enligt uppfinningen, som kan app- liceras på detta sätt, anges nedan.

Exempel 5 Tandkräm Vikt-% bis-oleylaminmonofluorfosfat 0,77 natriumlaurylsulfat 1,00 glycerin 22,00 natriumpyrofosfat 0,25 karboximetylcellulosa 0,85 natriumsackarin 0,20 natriumbensoat 0,50 kalciumkarbonat (utfällt) 5,00 dikalciumfosfat,dihydrat 46,85 aromämne 0,80 vatten q.s. till 100 Bis-oleylaminmonofluorfosfatet valsmales in i den tandkräm som framställts genom att omsorgsfullt blanda de övriga be- ståndsdelarna. Den färdiga tandkrämen som erhålles satsas i tuber och lagras vid rumstemperatur. pH-värdet hos en 20-pro- centig uppslamning är omkring 6,5. Denna produkt uppvisar en lång lagringstid, d.v.s. är stabil med avseende på F- som frigöres genom hydrolys av det aktiva materialet.

Exempel 6 0,78 % bis-dodecylaminmonofluorfosfat användes i stället för bis-aminfluorfosfatet i exempel 5. Ett homogent, stabilt tand- vårdsmedel erhålles som är effektivt för att inhibera karies på jämna ytor och i sprickor.

Claims (5)

10 15 20 7802885-9 P a t e n t k r a v

1. Karieshämmande komposition, k ä n n e t e c k - n a d av att den innehåller 0,025-10 vikt-% av ett substantivt medel, som långsamt avger fluorid och som är ett bis-långkedjig-aminmonofluorfosfat med struktur- formeln (RNH3)2PO3F vari R är en mättad eller omättad alkylgrupp, som inne- håller 8 - 18 kolatomer, i blandning med en farmaceutisk bärare eller en oral beredning.

2. Karieshämmande komposition enligt krav 1, k ä n n e- t e c k n a d av att nämnda substantiva medel, som lång- samt avger fluorid, ingår i en mängd som ger 100 - 5 000 delar per miljon total ekvivalent fluorid.

3. Karieshämmande komposition enligt krav 2, k ä n - n e t e c k n a d av att nämnda mängd är 500 - 2 000 delar per miljon total ekvivalent fluorid.

4. Karieshämmande komposition enligt krav 1, k ä n - n e t e c k n a d av att kompositionens pH-värde är 5 - 7.

5. Karieshämmande komposition enligt krav 2, k ä n n e - t e c k n a d av att nämnda substantiva medel, som läng- samt avger fluorid, är bis-oleylaminmonofluorfosfat.