SE429047B - Forfarande for framstellning av alkoider av leurosintyp - Google Patents

Description

lO 15 25 50 40 7805676-9 2 väte, metyl eller formyl. d Under den allmänna formeln I fallande alkaloider av leu- rosintypen är kända föreningar, som uppvisar cytostatisk ak- tivitet. Tills nyligen har leurosin (förening med formeln I, i vilken R representerar -GH ) ísolerats ur Vinoa rosea L. ge- nom extraktíon (D.J. Abraham, N;R. Farnsworth: J of Pharm. Soi. 58/6 694 (1969)) .

De första halvsyntetiska derivaten av leurosin, såsom N-desmetyl-leurosin (R = -H) och N-desmetyl-N-formyl-leurosin (R = formyl) beskrivas i den ungerska patentskriften 165 986 och i den motsvarande brittiska patentskriften l 412 932. I iDe första försöken till en totalsyntes av alkaloider av diíndoltypen har genomförts under de två sista åren och man har därvid utarbetat förfaranden baserade på koppling av di- 'indolalkaloidens tvâ fragment, dvs. vindolin- och velbanamin- delen (exempelvis katarantin). Enligt POTIER och medarbetare i(Tetrahedron Letters, 5945 (1976)) framställes de olika diin- dol-alkaloiderna, som faller under den allmänna formeln I, när R.representerar en metylgrupp, nämligen leurosin och de- rivat därav substituerade vid kolatomerna i 14- och l5-ställ- ningarna i vindolindelen, på här nedan angivet sätt: A) Katarantin eller ett annat velbanaminderivat oxideras till en motsvarande N-oxid med p-nitro-perbensoesyra, B) den så erhållna N-oxiden kopplas (genom POLONOVSZKY- reaktionen) med ett motsvarande vindolinderivat till ett im- moniumsalt med diindolstruktur, som därefter reduceras till ett motsvarande 3',4'-anhydro-diindol-alkaloidderivat, C) det så erhållna 5',4'-anhydro-diindol-alkaloidderiva- tet omvandlas med p-perbensoesyra till N-oxiden av ett mot- svarande 5',4'-epoxiderivat, och slutligen D), elimineras syre från N-oxidgruppen med zink i närvaro av ättiksyra.

Denna metod har följande nackdelar: anhydroderivatet, som framställes i de två första syntesstegen (A + B) är ex- tremt förorenat, vilket man sluter sig till av de mycket lå- ga värdena för den specifika optiska vridningen. En annan nackdel med metoden är att man i syntessteget C erhåller N- oxiden av det önskade epoxiderivatet, som skall sönderdelas i ett ytterligare steg, nämligen i steg D.

De två första stegen i den ovan angivna syntesen beskri- 15 |'\J O UI Û 5 7805676-9 ves i den publicerade tyska patentansökningen 25,58,l24. I denna beskrives en mycket brett definierad allmän formel, som har substituenter vid alla möjliga ställen på diindolmoleky- len, vilken formel täcker alla möjliga N-metyl-, N-desmetyl- och N-formylderivat, då däremot endast syntesen av N-mety1- derivat tillräckligt beskrivas. Dessutom är det beskrivna för- farandet omöjligt att genomföra för framställning av N-formyl- derivat. Det är inoperativt enär: l) Det lämpliga vindolinderivatet (N-desmetyl-N-formyl- vindolin) varken har varit tillgängligt enligt någon förpub- likation eller beskrives i patentansökningen ifråga, 2) kopplingsstället blir elektronfattigt vid införing av formylsubstituenten med starkt elektrofil karaktär i vindolin- delen, varigenom N-desmetyl-N-formyl-vindolin icke kan kopp- las med det lämpliga katarantinderivatet.

KUTNEY och medarbetare (Helv. Ohim. Acta 59, 2858 (1976) och Heterocycles 4, 997 (1976)) har valt en mycket liknande syntes. De distinkta skillnaderna mellan deras syn- tes och POTIER's metod är följande: I steg A användes m-klor-perbensoesyra som oxidations- medel och reaktionen C genomföras med t-butyl-hydroperoxid i närvaro av tetrahydrofuran. I syntessteget C skyddas kväve- atomen i form av ett trifluorättiksyrasalt för undvikande av N-oxidbildning, vilket gör steg D onödigt.

Detta förfarande har emellertid också flera nackdelar.

Det efter stegen A + B erhållna anhydroderivatets låga smält- punkt antyder väsentlig förorening av produkten. Å andra si- dan nödvändiggör det temporära skyddet av kväveatomen i ste- get C införing av ett ytterligare reaktionssteg, och epoxi- dationen resulterar icke alltid i den önskade produkten. Med andra ord är reaktionen svår att reglera.

De båda första stegen i denna syntes utgör föremål för det belgiska patentet 842.200, vars skyddsomfàng överensstäm- mer med omfattningen av de i den ovannämnda artikeln beskriv- na föreningarna. Ändamålet med förevarande uppfinning är en fungerande syntesmetod för framställning av föreningar av leurosintypen, vilka föreningar faller under den ovan angivna allmänna for- meln I, vilken syntesmetod är lätt att genomföra även i stor skala. Sålunda har man vid de arbeten, som ligger till grund 10 _15 20 25 55 40 7805676-9 4 för förevarande uppfinning, uppställt som mål att minska an* talet reaktionssteg och eliminera sådana steg som är svåra att reglera. Vidare har man siktat på förbättring av slutpro- dukternas kvalitet, i synnerhet deras renhet.

Det har nu helt överraskande visat sig, att renheten hos den erhållna N-oxiden och därmed indirekt även renheten hos slutprodukten förbättras tillräckligt, om man i stället för aromatiska persyror i reaktionssteget A använder alifatiska persyror med 6-18 kolatomer. Man uppnår en speciellt gynn- sam förbättring av kvaliteten hos 3',4'-anhydro-diindol-före- D ningen. I vissa fall ökas den specifika vridningsförmàgan hos denna förening med cirka 50° och smältpunkten stiger med mellan ca 50 och 57 celsiusgrader. g Genom oxidation av vindolin har man enligt förevarande uppfinning framställt N-desmetyl-N-formyl-vindolin, som där- efter hydrolyserats till N-desmetylvindolin. N-desmetyl-vin- dolin kan i motsats till N-formyl-derivatet kopplas med ka- tarantin-N-oxiden under betingelserna för POLONSZKY-reaktio- nen (reaktionssteg B). Detta är det första kända förfarandet för syntes av de ovannämnda vindolinderivaten. N-desmetyl- N-formyl-vindolin har aldrig tidigare beskrivits i littera- turen. För framställning av N-desmetyl-vindolin beskrivas däremot ett mikrobiologiskt förfarande i Helv. Chim. Acta 57, 1891 (1974)- Det har vidare visat sig, att bildningen av N-oxiden kan undvikas om man genomför epoxidationen i reaktionssteget C antingen medelst syre eller en alkalimetallhypohalogenit i närvaro av ett organiskt lösningsmedel eller med organiska peroxider i närvaro av föreningar innehållande nitril- och/ eller azogrupper, och följaktligen behöver det enkla elektron- paret på kväveatomen icke skyddas före reaktionen och det yt- terligare reaktionssteget för eliminering av N-oxidgruppen kan också utelämnas. Den på detta sätt erhållna produkten är e utmärkt på grund av sin goda kristalliserbarhet och renhet.

Till och med râprodukten visar vid kromatografiska mätningar utmärkt renhet och, trots att det enkla elektronparet på kväveatomen icke tidigare skyddats kan ingen N-oxiderad pro- dukt fastställas, vilket är helt överraskande för fackmannen på här ifrågavarande område.

En annan fördel med epoxidationen enligt förevarande 15 20 25 30 5 7805676-9 uppfinning är dess selektivitet. Den förening som underkastas epoxidation innehàllartvà olefinbindningar, men epoxígruppenbil- das endast vid det önskade stället, dvs. epoxidationen är re- gioselektiv.

Dessutom kan epoxiringen teoretiskt bildas med tvâ in- bördes líka konfigurationen, men enligt uppfinningen bildas praktiskt taget endast en av dessa, nämligen den isomer, som svarar mot den naturliga föreningen, vilket innebär att epoxi- dationen också är stereoselektiv.

Utbytena förbättras också. Vid de tidigare kända förfa- randena erhålles maximalt utbyten om 5l%, men vid sättet en- ligt uppfinningen kan man uppnå 65%, vilket innebär en väsent- lig ekonomisk fördel med hänsyn till produktens extremt höga pris.

Alternativt kan man också framställa föreningar med den allmänna formeln I, i vilken R representerar en formylgrupp, om man utgår från vinkristin och genomför VILSMEIER-HAAK-reak- tionen och därefter genomför epoxidation. Reaktionen sker o- behindrat och med utmärkt utbyte och möjliggör framställning av den effektivare och mindre giftiga N-desmetyl-N-formyl- leurosinen ur vinkristin. Dessutom erhålles ett lämpligt medel att tillfredsställa marknadsbehovet. Ändamålet med förevarande uppfinning är ett förfarande för framställning av föreningar med den allmänna formeln I och syraadditionssalter därav, i vilken formel.R representerar väte, metyl eller formyl.

-Enligt uppfinningen framställes föreningar med den all- männa formeln I, i vilken R representerar väte, metyl eller formyl, och syraadditionssalter därav genom: a) omsättning av en förening med den allmänna formeln (111) m 10 l7sose76-9 6 där R' representerar en väteatom eller en metylgrupp, med katarantin-N-oxid och därefter med en alkalimetallborhydrid på i och för sig känt sätt, och e al) epoxidering av en så erhållen förening med den all- männa formeln (II) där R representerar metyl, med syre eller en alkalímetall- hypohalogenit i ett organiskt lösningsmedel eller med en or- ganisk hydroperoxid i närvaro av en förening innehållande nitril- och/eller azogrupper; eller aa) epoxidering av en på ovan angivet sätt erhållen för- ening med den allmänna formeln II, i vilken R representerar väte, med syre eller en alkalimetallhypohalogenit i ett or- ganiskt lösningsmedel i närvaro av en syra eller med en or- ganisk hydroperoxid i närvaro av en syra och en förening in- nehàllande nitril- och/eller azogrupper; aš) I omsättning av en på ovan angivet sätt erhållen för- ening med den allmänna formeln II, i vilken R representerar väte, med ett formyleringsmedel och epoxidering av en på detta sätt framställd förening med den allmänna formeln II, i vilken R representerar en formylgrupp, med syre eller med en alkali- metallhypohalogenit eller med en organisk hydroperoxid i när- i varo av en förening innehållande nitril- och/eller azogrupper; eller 10 15 \_2«! Ul 7 7805676-9 b) behandling av vinkristin eller vinblastin eller ett syraadditionssalt därav med en svavel- eller fosforhalogenid eller -oxíhalogenid i ett organiskt lösningsmedel och epoxide- ring av den så erhållna föreningen med den allmänna formeln II, i vilken R representerar en formyl- eller metylgrupp, med syre eller med en alkalimetallhypohalogenit i ett organiskt lösningsmedel, eller med en organisk peroxid i ett organiskt lösningsmedel, i närvaro av en förening innehållande nitril- och/eller azogrupper; eller o) epoxidering av en förening med den allmänna formeln II, där R representerar väte, metyl eller formyl, med syre eller en alkalimetallhypohalogenit i ett organiskt lösnings- medel, och - när R representerar en väteatom - i närvaro av en syra, eller med en organisk hydroperoxid i närvaro av en förening innehållande nitril- och/eller azogrupper; och om så önskas, omvandling av en enligt något av de ovan- stående förfarandevarianterna a - o erhållen förening med den allmänna formeln I, där R representerar väte eller metyl, till en motsvarande förening med den allmänna formeln I, där R representerar en formylgrupp, på i och för sig känt sätt, och, om så önskas, omvandling av en så erhållen förening med den allmänna formeln I till ett syraadditionssalt därav.

Enligt förfarandevarianten a här ovan användes kata- rantin-N-oxid och en förening med den allmänna formeln III som utgångsmaterial. Båda utgångsmaterialen är kända. Kata- rantin och vindolin (en förening med den allmänna formeln III, där R' representerar en metylgrupp) har först isolerats ur Catharantus roseus G. Don (se J.Am. Pharm. Assoo. 48, 256 (1959)). En annan möjlighet att framställa katarantin-N-oxid beskríves i den publicerade tyska patentansökningen 25,58,l24.

Den i denna publikation definierade allmänna formeln III inne- fattar också N-desmetyl-vindolin (R' representerar väte) men framställningen av denna förening beskrives icke.

Enligt förfarandet a här ovan kan man först fram- ställa föreningar med den allmänna formeln II, där R represen- terar väte eller metyl, genom koppling av vindolin eller N-des- metyl-vindolin med katarantin-N-oxid. Den erhållna produkten epoxideras därefter och formyleras eventuellt i ett andra steg, varigenom någon av föreningarna I, där R representerar väte, 10 50 7805676-9 s metyl eller forml, kan framställas.

Ett sätt att genomföra förfarandet a enligt föreva- rande uppfinning innefattar framställning av en förening med den allmänna formeln II, där R representerar en väteatom. I detta fall omvandlas först vindolin till N-desmetyl-vindolin genom oxidation genomförd med en metalloxid, företrädesvis med mangandioxid. Oxidationen åstadkommas i ett organiskt lös- ningsmedel, lämpligen i ett klorerat kolväte, exempelvis i diklormetan, dikloretan eller kloroform. Det föredrages att -genomföra oxidationen vid en temperatur under 25°C, företrä- desvis mellan ca 5 och ca lO°C.

Den genom oxidationen erhållna N-desmetyl-N-formUl-vin- dolinen omvandlas till Nßdesmetyl-vindolin genom hydrolys.

Hydrolysen åstadkommas lämpligen med en syra, företrädesvis med en mineralsyra, exempelvis saltsyra, svavelsyra etc. En- ligt en annan fördelaktig metod desmetyleras vindolin direkt till N-desmetyl-vindolin.

N-desmetyl-vindolin framställd på något av de ovan an- givna sätten omsättes med katarantin-N-oxid. Katarantin-N-oxid kan framställas på något känt sätt men företrädesvis genom oxidation av katarantin med alifatiska persyror med 6-18 kol- atomer, exempelvis med peroktansyra, perpelargonsyra eller per- laurinsyra. Oxidationen genomfördes i ett organiskt lösnings- medel, företrädesvis i ett klorerat kolväte vid en temperatur mellan ca -50 och ca +25°C. o N-desmetyl-vindolin omsättes med katarantin-N-oxid framställd in situ i närvaro av trifluorättiksyraanhydrid och det så erhållna diindolimmoniumsaltet reduceras med en alkali- metallborhydrid. Ehuru denna reaktion är känd som POIONOVSZKY- reaktionen har den aldrig tidigare tillämpats för koppling av katarantin-N-oxid och N-desmetyl-vindolin.

Enligt en annan föredragen variant av förfarandet a framställes en förening med den allmänna formeln II, där R representerar en metylgrupp. I detta fall omsättes vindolin med katarantin-N-oxid på sätt analogt med det ovan beskrivna.

De vid de ovan beskrivna reaktionerna erhållna före- ningarna med den allmänna formeln II, där R är metyl eller väte, omvandlas till de motsvarande föreningarna med den all- männa formeln I enligt förfarandevarianten a genom epoxidation.

\J1 h) ' n \ N (3 , 7805676-9 Föreningen med den allmänna formeln II, där R representerar en väteatom, epoxideras i närvaro av en syra, exempelvis trifluor- ättiksyra. Föreningen med den allmänna formeln II, där R är väte, kan emellertid omvandlas först till den motsvarande N- formylföreningen enligt förfarandevarianten aš, vilken före- ning därefter epoxideras. Oavsett detta genomföres epoxida- tionen vid förfarandevarianterna al, ag och aš liksom även vid förfarandevarianten c på samma sätt.

Om syre, lämpligen syre från luften, eller en alkali- metallhypohalogenid användes som epoxidationsmedel kan reak- tionen genomföras stereo- och regioselektivt i praktiskt ta- get varje organiskt lösningsmedel. Exempel på lämpliga lös- ningsmedel är tetrahydrofuran och organiska aminoföreningar, exempelvis dimetylformamid. Om så önskas kan man som promoto- rer använda komplexa metallföreningar, exempelvis vanadin- aoetylen-acetonat eller koboltnaftenat eller en metall- eller metalloxídkatalysator, exempelvis platinasvart eller aluminium- oxid. Reaktionen kan också genomföras i ett lösningsmedel av nitriltypen och eventuellt pâskyndas genom tillsats av radikal- initiatorer.

Om epoxideringsmedlen är organiska peroxider, som cu- myl- eller t-butyl-hydroperoxid, genomföres epoxidationen i närvaro av en eller flera nitril- och/eller azogrupper. Dessa föreningar kan fungera som lösningsmedel och/eller radikal- initiatorer. Typiska representanter för dessa föreningar är 'nitriler av alifatiska syror innehållande 1-5 kolatomer, exem- pelvis acetonitril och isobutyronitril, eller nitriler av aro- matiska syror, exempelvis bensonitril. För ändamålet kan man också använda 2,2'-azo-bis-isobutyronitril, 2-cyano-2-propy1- azo-formamid, 2,2'-azo-bis-2-oyklo-hexyl-propionitril och tri- azobensen. Föreningar med den allmänna formeln II, där R repre- senterar väte, epoxideras i närvaro av en syra, företrädesvis en organisk syra, såsom trifluorättiksyra.

De genom epoxidationen framställda föreningarna med formeln I, där R representerar en väteatom eller en metyl- grupp, isoleras ur reaktionsblandningen på konventionellt sätt, exempelvis genom extraktion eller indunstning, och slut- föreningarna omvandlas, om så önskas, till sina syraadditions- salter, även detta på i och för sig känt sätt. 10 15 25 7805676-9 g 10 Föreningarna med den allmänna formeln I, där R är väte, kan genom formylering omvandlas till motsvarande föreningar, i vilka R representerar en formylgrupp. Formyleringen åstad- kommas med myrsyra eller ett reaktivt derivat därav, eller med en blandning av myrsyra och ättiksyraanhydrid. Reaktions- temperaturen är under 50°C och ligger företrädesvis mellan -5 och +lO°C.

Föreningen med den allmänna formeln I, där R represen- terar en metylgrupp, kan, om så önskas, på i och för sig känt sätt, företrädesvis på sätt som angives i nedanstående exempel 22, omvandlas till en motsvarande förening, i vilken R repre- senterar en formylgrupp.

Enligt förfarandevarianten b framställes föreningen med den allmänna formeln II, där R är en formylgrupp, genom avspjälming av vatten från vmkrísfin. vinkrisem behandlas med en svavel- eller fosforhalogenid eller fosforokihalogenid i ett organiskt lösningsmedel, företrädesvis ett med proton- acceptorkaraktär. För ändamålet användes lämpligen tionyl- halogenid, fosfortri- eller pentahalogenid eller fosforoxi- halogenid. l Vatten avspjälkas i ett organiskt lösningsmedel och typiska exempel på lämpliga lösningsmedel är bensenhomologer, sàsom.bensen, toluen, xylen; alifatiska eller cykliska etrar, såsom dietyleter eller dioxan; och organiska lösningsmedel med protonacceptorkaraktär, lämpligen organiska baser innehållande kväve eller acylerade derivat därav, såsom pyridin, piperidin eller acylerade derivat därav; alifatiska karboiçylsyraamider med l-5 kolatomer; eller ett N-dismbstituerat derivat av någon av dessa amider, såsom dimetylformamid, dimetylacetamid, N- forml-N-metylanilin etc. lämpliga blandningar av ovannämda inerta lösningsmedel och lösningsmedel av protonacceptortypen kan också användas.

Enligt en föredragen utföringsform av förfarandet b avspjälkas vatten med tionylklorid eller fosforoxiklorid i närvaro av dimetylformamid. Om så önskas kan det polära kom- plexet härrörande från reaktionen mellan halogenföreningen och lösningsmedlet med protonacceptorkaraktär isoleras och an- vändas som reaktionskomponent i närvaro av vilket som helst av de ovan angivna lösningsmedlen. Reaktionen genomfördes ._.____:.:_______._._._.._.:_._.___:_._._._. '-41 10 U 7805676-9 lämpligen i kväveatmosfär vid en temperatur mellan -10 och +šO°C.

Den erhållna föreningen epoxideras i enlighet med reaktionen al eller a .

Föreningarna I framställda enligt någon av de ovan angivna förfarandevarianterna enligt uppfinningen kan, om så önskas, omvandlas till sina syraadditionssalter.

Uppfinningen skall i närmare detalj belysas i följan- de icke begränsande exempel.

Exempel lz N-desmetyl-N-formyl-vindolin. 2,00 g (4,š8 mmol) vindolin löstes i 200 ml torr diklormetan och 50,0 g aktive- rad mangan(IV)oxid (Merck) sattes till lösningen. Reaktions- blandningen omrördes kraftigt i kväveatmosfär vid en tempera- tur mellan 0 och 5°C i 10 timmar, varpå den filtrerades. Det avfiltrerade oxidationsmedlet tvättades med 100 ml diklorme- tan och filtratet indunstades till torrhet under reducerat tryck. Återstoden renades genom preparativ tunnskiktskromato- grafering (adsorbtionsmedel kiseldioxidgel PF254+566; lös- ningsmedel: en blandning av diklormetan och metanol lOO:l0; elueringsmedel: aceton). Från skiktet med en högre retentions- faktor utvanns 0,50 g (25 %) oomsatt vindolin, som kan använ- das pà nytt efter omkristallisation i eter. Ur skiktet med lägre retentionsfaktor utvanns den i rubriken till förevaran- de exempel angivna föreningen efter indunstning av acetonelua- tet och triturering av indunstningsåterstoden med eter. Utbyte 0,70 g (5H,0 %) av N-desmetyl-N-formyl-vindolin med en smält- punkt av 140-l&4°G (efter omkristallisation i eter). IR-spekt- rum (Ker): 5500 cmflßâon), 1?ßo cmfl cvcoecnš, ooocnš), 1695 @m'1 (Gamia co), lezo em"1 6)c=c). ln-mmm-spektrum (cnc15)= J; 8,55 (IH, S, N-CEO), 5,82 (55, S, COQCHQ; 5,70 (šH, S, ocH5); 2,91 ppm (an, S, ocoggš). 150-una-spektrum (cnc15)= l?0,0š QQÉCHÖ, s OQ0); 161,0? (Cl1); 160,42 (N-§flO); lu2,00 (015), 1ï=0,2š (015), 125,21 (03): 121'f,5? (Om), 124,16 (09), 111,17 (C10)§ (Cl2>§ 97910 (C2)§ (C16)§ 72154 71,50 (C18), 65,25 (C21), 55,65 (Oåïïšh 52,66 (G7), 52,60 fÛ03§fl5); 50,45 (05), 49,91 (G5), 42,43 (C20), 41,02 (C6); 59,51 (cl9); 20,88 (ocognš).

Masspekerum, m/e (%)= 470 (M*, 20); 442 (5), 441 (5), 427 (5), 411 (9), 393 (2); 585 (6), 381 (6); 569 (2), 555 (1), 551 (5), \ .ü 10 FU \J'\ "51 7805676-9 H 559 (1)§ 525 (7)§ 521 (4); 511 (25); 509 (15); 205 (1716 202 (26)§ 188 (17)§ 174 (65)í 160 (56)ê 159 (22)š 158 (l5)§ 151 (20), 150» (20), 121 (100).

Exempel 2: N-desmetyl-vindolin. 540 ml (l,l9 mmol) N-desmetyl- N-formyl-vindolin löstes i 110 ml av en 10 %~ig lösning av H01 i metanol under kväveatmosfär vid O°C. Reaktionsbland- ningen fick stå vid 5-lO°C i tre timmar, varpå lösningens pH injusterades på 7 genom tillsats under kylning av en 10 %-ig lösning av ammoniak i metanol. Den neutraliserade lösningen iindunstades till 20 ml under reducerat tryck och 50 ml isvat- ten sattes till återstoden. Därefter tillsattes en blandning 1 av vatten och ammoniumhydroxid (l:l) i tillräcklig mängd för injustering av pH på 9. Den alkaliska lösningen extraherades med diklormetan (5x20 ml), diklormetanextrakten kombinerades, torkades över magnesiumsulfat och filtrerades. Filtratet in- dunstades under reducerat tryck och indunstningsåterstoden 1 kristalliserades i 10 ml dietyleter. Utbyte 400 mg (78,7 %) N-desmetyl-vindolin med en smältpunkt av ll8°C (efter om- kristallisation i eter).

IR-spektrum (KBr): 5520 cmfl QQNH,OH), 1760 cm_l (CO,CH5; ococxn), 1650 mfl (w)<;=c). _ Mass-spektrum m/e (%): 442 (M+, 17); 585 (7,6); 295 (2,9); 333 C581; 175 (62); 174 (5115 160 (15)§ 147 (l6); 155 (87); 122 (se), 121 (1oo). /äJD = -5s,1o° (c = 0,76 lfloroform). learn-spektrum (cnc13)=(= 6,98, 6,85, 6,15 (511, aromatiska protoner); 5,98-5,l8(2H, olefinprotoner); 5,55 (lH, s, 17-H), 4,58 (IH, OH, försvinner på D20), 4,15 (lH, NH), 5,65 (6H, s, cogcfiš, ocaš) 2,09 (511, s, ococgš).

Exempel 5: N-desmetyl-vindolin. Det i exempel 2 beskrivna för- farandet upprepades men hydrolysen genomfördes i närvaro av en 9 % vattenlösning av svavelsyra i stället för saltsyra och tem- peraturen hölls vid 5°C. Man erhöll den i rubriken till före- varande exempel angivna föreningen i ?9,l % utbyte.

Exempel 4: N-desmetyl-5',4'-anhydro-vinblastin. 540 mg (l,Ol mmol) katarantin löstes i 17 ml torr diklormetan och lösningen kyldes till -l0°C, varpå 240 mg av en 82 %-ig perpelargonsyra (1,1 ekvivalenter) i 5 ml diklormetan tillsattes under omrör- ning och kväveatmosfär inom loppet av ungefär 15 minuter. 10 l \) f.) 50 1, 7805676-9 Reaktionsblandningen kyldes till -l5°C, varpå 442 mg (1,0 mmol) N-desmetyl-vindolin och därefter 0,82 ml (5,8 mmol) nydestille- rad trifluorättíksyra tillsattes. Reaktionsblandningen fick stå vid en temperatur mellan -10 och -20°C i 18 timmar, varpå 14 mg natriumborhydrid löst i 14 ml torr metanol sattes till reaktíonsblandningen vid -10°C. Reaktionen övervakades medelst tunnskiktskromatografering (adsorbtionsmedel: kiseldioxidgel G; lösningsmedel: en blandning av diklormetan och metanol 20:2).

När reaktionen avklingat indunstades reaktionsblandningen till en fjärdedel av sin ursprungliga volym vid en badtemperatur av 20°C, varpå 15 ml diklormetan sattes till återstoden och pH injusterades på 9 med en blandning av vatten och ammonium- hydroxid 1:1. Faserna separerades och diklormetanfasen tvätta- des med vatten (2xlO ml). De kombinerade vattenhaltiga faser- na extraherades med diklormetan (2x10 ml). Diklormetanfaserna kombínerades, torkades med magnesiumsulfat, filtrerades och filtratet indunstades till torrhet under reducerat tryck. Åter- stoden renades medelst preparativ tunnskiktskromatografering (samma adscrbtionsmedel, lösningsmedel och elueringsmedel som i exempel 1). Acetonlösningen av produkten indunstades och produkten omkrístalliserades i etanol. Utbyte 515 mg (40,2 %) N-desmetyl-5',4'-anhydro-vinblastin med en smältpunkt av 202- 304°C (sönderdelning). jäfâo = +58,5° (c = 1,06, kloroform) :za-spektrum (Karm 5400 en* Gregori), 1740 evil (0020115, 0000115), 1620 en* (,)c=c).

Mass-spektrum m/e (%): 778 (M+).

Exempel 4a: 5',4'-anhvdro-vinblastín. Det i exempel 4 beskriv- na förfarandet upprepades med den ändringen, att katarantin-N- oxid omsattes med vindolin i stället för med N-desmety1-vindo- lin. Man erhöll 50,0 % av den i rubriken till förevarande exem- pel angivna föreningen med en smältpunkt av 215-216°G.

ZQYD = +71” (c = 0,7, kloroform).

Molekylvikt: 792.

Exempel 5: N-desmetyl-%',4'-anhvdro-vinblastin-sulfat. 0,1 g N-desmetyl-5',4'-anhydro-vinblastin suspenderades i 1 ml torr metanol och suspensionens pH injusterades på 5 genom tillsats av en l % lösning av svavelsyra i metanol. Svavelsyraadditíons- saltet utfälldes ur lösningen med 5 ml dietyleter och de 10 15 7805676-9 11 utfällda kristallerna avfiltrerades och torkades. Utbyte 95 % av den i rubriken till förevarande exempel angivna föreningen med en smältpunkt av 2l0°G (sönderdelning).

Exempel 6: Nëdesmetyl-N-formyl-5',4'-anhydro-vinblastin. 260 mg (0,55 mmol) N-desmetyl-5',4'-anhydro-vinblastin löstes i 5 ml av en blandning av mrsyra och ättiksyraanhydrid 6:1. Iös- ningen fick stå vid en temperatur mellan 5 och l0°C i 16 time mar. Reaktionsblandningen hälldes i 10 ml isvatten och bland- ningens pH injusterades på 9 med en koncentrerad vattenlösning av ammoniumhydroxid. Den alkaliska lösningen extraherades med bensen (5x6 ml), bensenextrakten kombinerades, torkades med magnesiumsulfat och filtrerades, varpå filtratet indunstades under reducerat tryck. Återstoden kristalliserades i 1,5 ml metanol och man erhöll 190 mg (70,5 %) av den i rubriken till förevarande exempel angivna föreningen med en smältpunkt av 208°C (sönderdelning).

IR-spektrum (KBr): 5400 cmfl GÖNH,OH), 1750 omfl QOCOECH5, 0000115), 1690 cufl (vlrcflo), 1618 om* (èc=c). /åjâø = +73,2° (c = 1,01, kloroform). ' Mass-spektrum m/e (%): 806 (Ml).

Exempel 7: Nedesmetyl-N¥formyl-leurosin. Till en lösning av 100 mg (0,l24 mmol) Nßdesmetyl-N%forml-5',4'-anhydro-vinblas- tin i 5 ml bensonitril sattes 4 mg 2,2'-azo#bis-isobutyronitril.

Reaktionsblandningen kyldes till en temperatur mellan O och 5°C och försattes under omrörning och kväveatmosfär med 160 mg (O,75 mmol) av en 70 % cumwlhydroperoxid löst i 1 ml benso- nítril. Reaktionsblandningen fick stå vid 5-l0°C i 4 dagar under en kväveström. Därpå tillsattes 6 ml bensen och reak- tionsblandningen extraherades med en vattenhaltig svavelsyra- lösning (5x5 ml) vid 0-5°C. Faserna separerades och den sura fasen skakades med 2 ml bensen, varpå faserna tilläts separera.

Den sura lösningens pH injusterades på 9 med en koncentrerad vattenlösning av ammoniumhydroxid vid 0°C. Den så erhållna alkaliska lösningen extraherades med diklormetan (5x4 ml). De organiska extrakten kombinerades, torkades med natriumsulfat och indunstades under reducerat tryck. Indunstningsåterstoden kristalliserades i l ml metanol och man erhöll 55 mg (54 %) av den i rubriken till förevarande exempel angivna föreningen med en smältpunkt av 205°C (sönderdelning).

\J'1 l( FJ \. fl v: 7805676-9 15 :Iz-spektrum (mary 5400 om* (Mugen), 1750 om* G GOQCHB, ococziz), 1700 eufl (tr-orm).

Zd šo/= +79,5° (c = 0,60, kloroform).

Mass-spektrum m/e (%): 822 (M+)- Exempel 8: N-desmetyl-N-formy1-leurosigsplfat. 0,1 g Nëdes- netyl-N-formyl-leurosin löstes i 0,5 ml torr etanol och lös- ningens pä injusterades på 4 med en 1% lösning av svavelsyra i etanol. Blandningen fick stå vid rumstemperaturen i flera timmar, det utfällda svavelsyraadditionssaltet avfiltrerades och torkades. Utbyte 95% av den i rubriken till förevarande exempel angivna föreningen med en smältpunkt av 248-252°C.

Exempel 9: N-desmetvl-leurosin. Till en lösning av 100 mg (O,128 mmol) N-desmetyl-3',4'-anhydro-vinblastin i 5 ml torr acetonitril sattes 29,0 mg (O,25 mmol) trifluor-ättiksyra och 4 mg 2,2'-azo-bis-isobutyronitril. Reaktionsblandningen kyldes till O-5°C och försattes under omrörning och kväveatmosfär med 160 ml (O,?5 mmol) 70% cumyl-hydroperoxid i l ml torr acetonitril, varpå den fick stå i 24 timmar i kväveatmosfär.

Därefter utspäddes den med 6 ml torr bensen och den utfällda produkten avskíldes från reaktionsblandningen på sätt som an- gives i exempel 7 och kristalliserades i l ml metanol. Kri- stallerna avfiltrerades och torkades och man erhöll 40 mg av den i rubriken till förevarande exempel angivna föreningen.

En ytterligare portion om 10 mg av sistnämnda förening erhölls ur metanolmoderluten genom preparativ tunnskiktskromatografe- ring (samma adsorbtions- och lösningsmedel som i exempel 1).

Totalt utbyte: 50 mg (48%) N-desmetyl-leurosin med en smält- punkt av 22l°C (efter omkristallisation i metanol) Is-spektrum (Kan: 3460 mfl, äaso om* (ämnen), 1755 mfl, 11153 mfl (ècozcrš, äococaš). få gg = T49,7° (c = 0,98, kloroform).

Hass-spektrum m/e: 794 (M+).

Exempel 10: N-desmetyl-N-formyl-leurosin. En lösning av l g N-desmetyl-leurosin i en blandning av 6 ml koncentrerad myr- syra och l ml ättíksyraanhydrid fick stå vid rumstemperaturen i lO minuter. Elandníngen hälldes därefter i 50 ml vatten, som hade en temperatur mellan O och +5°G, varpå den gjordes alka- lisk till pH 9 med en kall, koncentrerad vattenlösning av am- moniumhydroxid. Alkaloiden extraherades ur den vattenhaltiga 10 |-l \n 7805676-9 ie lösningen med metylenklorid (5x50 ml) och den kombinerade och torkade metylenkloridlösningen indunstades till torrhet under reducerat tryck. Utbyte 995 E N-desmetyl-N-formyl-leurosin.

Exempel ll: N-desmetyl-N-formyl-2',4'-anhydro-vinblastin. Till en lösning av 600 mg (O,65 mmol) vinkristinsulfat i 9 ml torr dimetylformamid sattes under iskylning utifrân 1,2 ml tionyl- klcrid löst i 5 ml dimetylformamid. Reaktionsblandningen fick stå vid rumstemperaturen i 2 timmar, hälldes därefter i isvat- ten, varpå det hela injusterades på pH 9 med.en koncentrerad vattenlösning av ammoniumhydroxid. Den alkaliska lösningen I extraherades med bensen (5xl0 ml), de kombinerade bensenextrak- ten torkades med magnesiumsulfat, filtrerades och filtratet indunstades under reducerat tryck. Återstoden kristalliserades i 2 ml metanol. Utbyte 500 mg (57 %) av den i rubriken till förevarande exempel angivna föreningen, vars fysikaliska egen- skaper visade sig vara identiska med produktens enligt exem- pel 6. Föreningen kan omvandlas till N-desmetyl-N-formyl-leu- rosin på sätt som angives i exempel 7.

Exempel lla: 5',4'-anhvdro-vinblastin. Det i exempel ll be- skrivna förfarandet upprepades med den ändringen, att man ut- gick från vinblastinsulfat i stället för vinkristinsulfat. Nan 'erhöll den i rubriken till förevarande exempel angivna före- ningen i 55 % utbyte och med en smältpunkt av 205-2lO°C. jdjp = +65,5°C (c = 0,66, klorcform) No lekylvikt : 792 . i Exempel 12: 200 mg (O,25 mmol) (+)-5',4'-anhydro-vinblastin löstes i en blandning av 6 ml torr acetonitril och 0,5 ml torr bensen; Reaktionsblandningen kyldes till en temperatur mellan 0 och 5°C och försattes under omrörning och kväveatmosfär med 520 mg av en 70 %-ig cumyl-hydroperoxid (1,5 mmol) löst i l ml acetonitril. Reakticnen övervakades med hjälp av tunnskikts- kromatograiering och reaktionsblandningen omrördes vid rums- temperaturen till dess att reaktionen avklingade, vilket tog ungefär 5-8 timmar. Därefter försattes reaktionsblandningen med 14 ml torr bensen och den så erhållna blandningen extrahe- rades med en 2,5 %-ig vattenlösning av svavelsyra (5xlO ml).

De sura faserna kombinerades, extraherades med 5 ml bensen och den sura fasens pH injusterades på 9 med en koncentrerad vat- tenlösning av ammoniumhydroxid. Den så framställda alkaliska \.fl 10 ÉO 7805676-9 17 lösningen extraherades med diklormetan (5x8 ml), de organiska faserna kombinerades, torkades med magnesiumsulfat, filtrera- des och filtratet indunstades under reducerat tryck. Till återstoden sattes 1 ml metanol och metanollösningen tilläts kristallisera. Kristallerna avfiltrerades och torkades och man erhöll 102 må (50 %) (+)-leurosin med en smältpunkt av 202- 204°C. /dlšo = +76° (c = 0,9; kloroform) Mass-spektrum m/e: 808 (M+).

Exempel 15: (+)-leurosin. Det i exempel 12 beskrivna förfaran- det upprepades men dessutom sattes 4,0 mg 2,2'-azo-bis-isobu- tyro-nitril till reaktionsblandningen under oxidationen, vilken genomfördes med peroxid. Man erhöll 128 mg (62,? %) av den i rubriken till förevarande exempel angivna föreningen.

Exempel 14: (+)-leurosin. Till en lösning av 100 mg (0,l2 mmol) (+)-5',4'~anhydro-vinblastin i en blandning av 5 ml torr aceto- nitril och 0,15 ml torr bensen sattes 4 mg (0,02 mmol) 2,2'- azo-bis-isobutyronitril. Reaktionsblandningen kyldes till en temperatur mellan 0 och 5°C och försattes under omrörning och kväveatmosfär med 80 mg 80 %-ig t-butyl-hydroperoxid (0,7 mmol) i 0,5 ml acetonitril. Reaktíonsblandningen fick stå vid rums- temperaturen i 8 timmar och därefter vid ~15°C i 14 timmar un- der omrörning.

Fällningen avfiltrerades, tvättades med 0,5 ml aceto- nitril (0°C) och torkades och man erhöll 45 mg leurosin (förs- ta fraktionen). Moderluten koncentrerades under reducerat tryck till 0,5 ml på ett vattenbad med en temperatur av 20°C. terstoden kyldes till «l5°C och fick stå i 24 timmar. De ut- fällda kristallerna avfiltrerades, tvättades med acetonitril eller metanol och torkades. Man erhöll 21 mg leurosin (andra fraktionen). Det totala utbytet uppgick till 64 mg (65 %) av den i rubriken till förevarande exempel angivna föreningen.

Exempel lä: (+)-leurosin. Till en lösning av 200 mg (0,25 mmol) (+)-5',4'-anhydro-vinblastin i 4 ml bensonitril sattes 8 mg (0,0#8 mmol) 2,2'-azo-bis-isobutyronitril. Reaktionsblandning- en kyldes till en temperatur mellan 0 och 5°C och försattes under omrörning och kväveatmosfär med 520 mg cuml-hydroper- oxid (1,5 mmol) i l ml bensonitril. Därefter förfors på sätt som angives i exempel 12 och man erhöll 104 mg (51 %) av den 10 15 vsuseve-ø 18 i rubriken till förevarande exempel angivna föreningen.

Exempel 16: N-desmetyl-N-formyl-leurosin. 100 mg (0,l24 mmol) ü-desmetyl-N-formyl-5',4'-anhydro-vinblastin löstes i 5 ml ïensonitril, 4 mg 2,2' -azo-bis-isobutyronitril sattes till lösningen och det hela omrördes i 5 dagar vid rumstemperatu- ren i syreatmosfär. 6 ml torr bensen sattes därefter till reaktionsblandningen, som extraherades med en 2,5 %-íg vatten- lösning av svavelsyra kyld till 0,5°C (3x5 ml). Den organis- ka fasen extraherades med 2 ml bensen och faserna separera- des. Den sura fasens pH injusterades på 9 med koncentrerad vattenlösning av ammoniumhydroxid under iskylning och den så erhållna alkaliska lösningen extraherades med diklormetan (3x4 ml). De kombinerade diklormetanfaserna torkadades med magnesiumsulfat, filtrerades och filtratet indunstades under reducerat tryck. Återstoden kristalliserades i l ml metanol och man erhöll 50 mg (49 %) av den i rubriken till förevaran- de exempel angivna föreningen. 1 Exempel 17: N-desmetyl-N-formyl-leurosin. Det i exempel 16 be- skrivna förfarandet upprepades med den ändringen, att oxida- tionen genomfördes i närvaro av 10 mg vanadín~acetyl-acetonat.

Reaktionen avklingade inom loppet av 5 timmar och man erhöll 51 mg (30%) av den i rubriken till förevarande exempel angiv- na föreningen.

Exempel 18: Ieurosin. 100 mg 3',4'-anhydro-vinblastin oxidera- des med luftsyre på sätt analogt med det som angives i exempel 16, endast med den skillnaden, att reaktionen genomfördes i närvaro av 4 mg 2,2'-azo-bis~isobutyronitril. Som utbyte er- hölls 45 mg (44 %) av den i rubriken till förevarande exempel angivna föreningen.

Exempel 19: Ieurosin. 0,6 g 5',4'-anhydro-vinblastin löstes i 75 ml dimetylformamid. Syre bubblades långsamt genom lösningen i 10 minuter, varpå reaktionsblandningen fick stå vid rums- temperaturen i 16-20 timmar. Med en koncentrerad vattenlösning av ammoniumhydroxid injusterades pH på 8,5 och den så erhållna alkaliska blandningen extraherades med bensen (5xl0O ml). De kombinerade extrakten torkades med natriumsulfat, filtrerades och filtratet indunstades. Ãterstoden löstes i 5 ml etanol och fick stå vid 5°G i 16 timmar. De utfällda kristallerna av- filtrerades, tvättades med en ringa mängd kall metanol och \ HH 1? ZÖ 1, 7805676-9 tørkades och man erhöll 0,566 mg (sno %) av den i rubriken till förevar~.de exempel angivna föreningen.

Exempel 20: Ieurosin. Det i exempel 19 beskrivna förfarandet upprepades men oxidationen genomfördes i närvaro av platina- svart i samma viktmängd som anhydro-vinblastin. Reaktionen slutfördes inom loppet av en timme och man erhöll 30,5 % av den i rubriken till förevarande exempel angivna föreningen.

Exempel 21: ïeurosin. Det i exempel 39 beskrivna förfarandet upprepadee men oxidationen genomfördes i närvaro av aluminium- oxid, som användes i en viktmängd av 5 gånger viktmängden an- hydrovinblastin. Man erhöll den i rubriken till förevarande exempel angivna föreningen. Den använda aluminiumoxidens kva- litet svarade mot aktiviteten I eller II. Reaktionen var slut- förd inom 2 timmar och utbytet uppgick till 50%.

Exempel 22: Ieurosin. Till en lösning av 50 mg 3',4'-anhydro- finblastin i 5 ml tetrahydrofuran sattes 50 mg av en l % vat- tenlösning av natriumhypoklorit.

Epoxidationen slutfördes vid -lO°C (pH 8,5) inom lop- pet av 5-l0 minuter. Reaktionsblandningen extraherades med beneen (ZxlC ml). De kombinerade bensenextrakten torkades med natriumeulfat, filtrerades och filtratet índunstades. Åter- stoden kristalliserades i 1 ml etanol. Utbyte šO % av den i rdbriken till förevarande exempel angivna föreningen.

Exempel 22: N-desmetyl-N-formyl-leurosin. Ieurosin framställt på sätt som angives i något av exemplen 12-15 eller 18-21 om- vandlades till sulfat på konventionellt sätt. Sulf tet vidare- behandlades därefter på något av följande sätt: Till en lösning av 12 g (0,0152 mol) leurosinsulfat i 2640 ml aceton sattes isättika avdestillerad från 0,6 l krom- syra. lösningen kyldes till -55°C och ättiksyraanhydrid inne- hållande 5,94 g (O,l55 mel) kromsyra kyld till samma tempera- tur tillsattes inom loppet av 5 minuter. Blandningen fick stå i ytterligare 5 minuter, varpå en tillräcklig mängd (ca 6 lit.) av en djupfryst, koncentrerad ammoniumhydroxidlösning försik- tigt tillsattes för injustering av blandningens pH på 6. Under neutralisationen måste man se till att blandningens temperatur icke stiger över +50°C. Därefter sattes till den alkaliska lösningen 9 lit. destillerat vatten och lösningen gjordes ytter- ligare alkalisk till pH 8,5 med en vattenlösning av ammonium- nn 10 15 as BO 7805676-9 20 hydroxid.

Reaktionsblandningen extraherades med metylenklorid (4xi,5 lit.), varigenom alkaloidbasen överfördes till metylen- kloridfasen. Faserna fick separera och de organiska faserna kombinerades, tvättades med destillerat vatten (šxl lit.).

Den organiska fasen torkades därefter med natriumsulfat och indunstades till torrhet under reducerat tryck. Man erhöll på detta sätt 10 g av en begie-vit, torr återstod, som identifie- rades som en blandning av rå N=desmetyl-N>formyl-leurosin och N-desmetyl-leurosín.

Denna återstod löstes i en blandning av 60 ml kon- centrerad myrsyra och 10 ml ättíksyra-anhydrid. Blandningen hälldes i 500 ml vatten, som kylts till en temperatur mellan O och +5°C, och pH injusterades därefter på 9 genom att man under omrörning tillsatte en koncentrerad vattenlösning av _ ammoniumhydroxid med samma temperatur. Iösningen extraherades därefter med metylenklorid (5xl00 ml) och de kombinerade och torkade metylenkloridextrakten indunstades till torrhet under ereducerat tryck.

Man erhöll på detta sätt 9,8 g amorf, rå, vit Nëdes- metyl-Neformyl-leurosin, som renades genom kolonnkromatogra- fering på följande sätt: 9,8 g av den råa N¥desmetyl4N-for- myl-leurosinen löstes i 60 ml bensen och lösningen bringades att passera genom en kolonn med en diameter av 45 mm och fylld med 500 g aluminiumoxid (aktivitet III). Elueringen genomför- des därefter med de i följande tabell angivna lösningsmedlen.

Tabell Elueringsmedlets sammansättning Mängd, ml Bensen 1200 Bensenzkloroform (2:l) 5000 Bensenzkloroform (lzl) ' 3000 Kloroform _ 800 \J'| 21 _ 7805676-9 Eluatet uppdelades i fraktioner om vardera 400 m1. N- desmetyl-Nèformyl-leurosin ingick huvudsakligen i fraktionerna 15-20. De kombinerade fraktionerna innehållande N-desmetyl-NL formyl-leurosin índunstades till torrhet under reducerat tryck.

Den därvid erhållna återstoden kan omvandlas till ett svavel- syraaddítíonssalt på sätt som angives i exempel 8.

Utbyte 7,10 g (65,7 %) Nëdesmetyl-NLformyl-leurosin-monosulfat med en smältpunkt av 248-252°C.

Claims (8)

22 7805676-9 Patentkrav

1. Sätt att framställa en förening med den allmänna formeln (1) där R representerar väte, metyl eller formyl, och syraaddi- É tíonssalter därav, k ä n n e t e c k n a t av att man (a) omsätter en förening med den allmänna formeln (III) där R'är väte eller metyl, med katarantin-N4oxid och därefter med en alkalímetallborhydríd på i och för sig känt sätt, och 10 (aï) epoxiderar den så erhållna föreningen med formeln \fl 10 'äíl 7805676-9 23 '(11) Ûlqä cfl3o | H g °°°°H3 n 0020113 där R är en metylgrupp, med syre eller en alkalimetallhypo- halogenit i ett organiskt lösningsmedel, eller med en organisk hydroperoxid i närvaro av en förening innehållande nitril- och/ eller azo-grupper; eller (aa) epoxiderar den erhållna föreningen meddenovan angivna allmänna formeln II, där R är väte, med syre eller en alkali- metallhypohalogenit i ett organiskt lösningsmedel och i närva- ro av en syra, eller med en organisk hydroperoxid i närvaro av en syra och en förening innehållande nitril- och/eller azo- grupper; eller (aš) omsätter en så erhållen förening med den ovan angivna allmänna formeln II, där R är en väteatom, med ett formylerings- medel, och epoxiderar den på detta sätt framställda föreningen med den ovan angivna allmänna formeln II, där R är en formyl- grupp, med syre eller med en alkalimetallhypohalogenit, eller med en organisk peroxid i närvaro av en förening innehållande nitril- och/eller azo-grupper; eller (b) behandlar vinkristin eller vinblastin eller ett syra- additionssalt därav med svavel- eller fosforhalogeníd eller -oxihalogenid i ett organiskt lösningsmedel och epoxiderar den så erhållna föreningen med den ovan angivna allmänna for- meln II, där R är en forml- eller metylgrupp, med syre eller med en alkalimetallhypohalogenit i ett organiskt lösningsmedel, eller med hydroperoxid i ett organiskt lösningsmedel, i när- varo av en förening innehållande nitril- och/eller azo-grupper; eller \J'| 15 h) i.) \.N \T1 7805676-9 f 24' (c) epoxiderar en förening med den ovan angivna allmänna formeln II, där R är väte, metyl eller forml, med syre eller en alkalimetallhypohalogenit i ett organiskt lösningsmedel, och - när R representerar en väteatom - i närvaro av en syra, eller med en organisk hydroperoxid i närvaro av en förening innehållande nitril- och/eller azo-grupper; varpå man, om man så önskar, på i och för sig känt sätt omvandlar den i någon av förfarandevarianterna a-c er- hållna föreningen med den allmänna formeln I, där R är väte eller metyl, till en motsvarande förening med den allmänna formeln I, där R är en formylgrupp, och, om man så önskar, omvandlar den så erhållna föreningen med den allmänna formeln I till ett syraadditionssalt därav.

2. Sätt enligt krav l, k ä n n e t e c k n a t av att man som epoxideringsmedel i förfarandevarianterna a, b och c använder cuml- eller t-butylhydroperoxid.

3. 5. Sätt enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att man som epoxideringsmedel i förfarandevarianterna a, b och c använder luftsyre.

4. Sätt enligt krav l, k ä n n e t e c k n att av att förfarandevarianterna a, b och c genomfördes i ett lös- ningsmedel av nitriltypen. I

5. Sätt enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att epoxidationen i förfarandevarianterna a, b och c genom- fördes i dimetylformamid.

6. I 6. Sätt enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att i förfarandevarianten a utgångsmaterialet med formeln III, där R' är väte, framställes genom oxidation av vindolin med mangandioxid och efterföljande hydrolys.

7. Sätt enligt krav l, k ä n n e t e c k n a t av att vid förfarandevarianten a utgångsmaterialet med den all- männa formeln III, där R är väte, framställes genom desmetyle- ring av vindolin.

8. Sätt enligt krav 1, 'k ä n n e t e c k n a t av att vid förfarandevarianten b tionylhalogenid eller fosforoxi- halogenid användes som svavel- eller fosforhaltig förening. ?8.09.2O 7805676-9 Sammandrag. Nytt förfarande för framställning av alkaloider av leurosintgpen. Uppfinníngen hänför sig till ett nytt förfarande för framställning av alkaloider av leurcsintypen med den allmänna formeln (I) H 2 _ °H3p°p å co2cH3 _ och syraadditionssalter därav. I formeln I representerar R väte eller metyl. De enligt uppfinningen framställda förening- arna är kända och uppvisar cytostatisk aktivitet.