SE535834C2 - Ett blixtrör med en yttre utlösningstråd - Google Patents

Description

20 25 30 35 535 834 Konventionellt är en utlösningstràd 6 bunden och lindad i en spiral runt omkretsen av glashöljet 2 hos blixtröret 1. Denna typ av utlösningslindning utförs huvudsakligen av två skäl. För det första kommer utlösningstràden 6 i detta fall att täcka en stor del av ytan på glashöljet 2 hos blixtröret 1, och följaktligen kommer utlösningstråden 6 att jonisera en stor del av gasen 3 inuti glashöljet 2 och därigenom öka sannolikheten att åtminstone en av flertalet slumpmässiga gniststrålar 21, 31 kommer att överbrygga mellan elektroderna 4, 5.

För det andra är trådmaterialet som vanligtvis används för utlösningstråden 6 nickel (Ni).

Nickel är en mjuk metall och för att göra en bra fixering av nickeltràden är den "spiralformade |indningen" den enklaste metoden att tillämpa.

Utlösningspulsen, Vpulse, kan läggas pá på utlösningstråden 6 genom ett elektriskt ledande kontaktdon, såsom t.ex. ett metallband 7. Det elektriskt ledande kontaktdonet 7 kan vara anordnat att tas emot av ett motsvarande elektriskt kontaktdon i en blixtlampsapparat.

Blixtlampsapparaten kan vara anordnad att alstra utlösningspulsen och att leverera utlösningspulsen till blixtröret 1 via de elektriska kontaktdonen.

Emellertid, en nackdel som ofta upplevts med konventionella blixtrör 1 med yttre utlösning enligt ovanstående är att varje blixt som alstras vanligtvis skiljer sig från varandra, det vill säga, det emitterade ljuset från en blixt ofta innefattar en annan färgtemperatur än en efterföljande blixt frán samma blixtrör 1. Sålunda är det svårt att uppnå samma särskilda typ av Ijusegenskaper för ljuset som emitteras från ett blixtrör under en första och en efterföljande blixt.

SAMMANFATTNING Det är ett ändamål att undvika åtminstone några av de ovan nämnda nackdelarna och tillhandahålla ett blixtrör som är i stånd att emittera ljus med liknande typ av Ijusegenskaper för en första och en efterföljande blixt.

I enlighet därmed tillhandahålls ett blixtrör. Blixtröret innefattar ett glashölje som innesluter en gas för användning i ett blixtrör; en första elektrod inuti glashöljet, en andra elektrod inuti glashöljet och ett elektriskt ledande utlösningselement som är utformat att ta emot en högspänningspuls för att åtminstone delvis jonisera gasen inuti glashöljet för att utlösa en blixt i nämnda blixtrör, varvid nämnda elektriskt ledande utlösningselement sträcker sig linjärt utmed glashöljet från en första punkt pà glashöljet intill den första elektroden till en andra punkt på glashöljet intill den andra elektroden så att en enkel enhetlig gniststråle som överbryggar den första och andra elektroden inuti glashöljet bildas i den åtminstone delvis 10 15 20 25 30 35 535 834 joniserade gasen intill nämnda elektriskt ledande utlösningselement när nämnda elektriskt ledande utlösningselement tar emot högspänningspulsen.

En fördel med blixtröret som beskrivits ovan är att det elektriskt ledande utlösningselementet repetitivt kommer att tillhandahålla samma ledningsväg genom gasen med samma längd för den enkelt enhetliga gniststrålen för var och en utlösning av en blixt i blixtröret. Sålunda kommer urladdningshastigheten för varje blixt vara samma och varje "plasma-uppbyggnad" av gasen inuti glashöljet hos blixtröret kommer att fortplanta sig pà samma sätt från blixt till blixt. Således kan effekten på färgtemperaturen hos det emitterade ljuset och skillnaden i ljusförhållanden hos efterföljande blixtar som gjorts av samma blixtrör minimeras. Detta kommer att förbättra stabiliteten och reproducerbarheten av ljuset som emitteras av blixtröret under en blixt. Följaktligen är ett blixtrör som äri stånd att emittera ljus med liknande typ av ljusegenskaper för en första och en efterföljande blixt tillhandahàllen.

Den enkla enhetliga gniststrålen mellan elektroderna kommer också att minimera antalet slumpmässiga gniststràlar som bildas i glashöljet.

Det elektriskt ledande utlösningselementet kan sträcka sig linjärt utmed glashöljet mellan den första punkten och den andra punkten pà glashöljet och/eller längs en sträcka på glashöljet som tillhandahåller det minsta avståndet mellan den första punkten och den andra punkten på glashöljet. Detta ger på ett fördelaktigt sätt tvà exempel pà ledningsvägar för det elektriskt ledande utlösningselementet längs glashöljet hos blixtröret.

Det elektriskt ledande utlösningselementet kan vara gjort av ett ickemagnetiskt material.

Detta förhindrar på ett fördelaktigt sätt det elektriskt ledande utlösningselementet fràn att förflytta sig eller deformeras vid en blixt. Detta beror på att, under en blixt, ett magnetfält kommer bildas av plasman inuti blixtröret. vilket kan påverka intilliggande magnetiska material.

Det elektriskt ledande utlösningselementet kan vara en elektriskt ledande beläggning eller färg. Alternativt kan det elektriskt ledande utlösningselementet vara en elektriskt ledande metalltråd. Detta ger på ett fördelaktigt sätt två olika exempel på att implementera det elektriskt ledande utlösningselementet på glashöljet hos blixtröret.

Det elektriskt ledande utlösningselementet kan vara gjort av en legering från gruppen av Hastelloy C-276 (Ni 55 %, Mo 15-17 %, Cr 14-17 %, Fe 4-7 %, W 3-5 %) och Nimonic 90 (Ni 54 %, Cr 18-21 %, Co 15-21 %, Ti 2-3 %, Al 1-2 %). Detta ger på ett fördelaktigt sätt tvà 10 15 20 25 30 35 535 834 olika exempel att implementera det elektriskt ledande utlösningselementet på glashöljet hos blixtröret, vilka är ickemagnetiska och kan stà emot de höga temperaturer (t.ex. över 300° C) som alstras under en blixt utan att deformeras eller förstöras.

I fallet med användning av en elektriskt ledande metalltràd som det elektriskt ledande utlösningselementet, kan blixtröret vidare innefatta hållarelement för att hålla den elektriskt ledande metalltràden fäst vid glashöljet. Detta ger på ett fördelaktigt sätt ett exempel på att fixera den elektriskt ledande metalltràden till glashöljet hos blixtröret såsom beskrivits ovan.

Till exempel, ett första hàllarelementet kan forma ett krokformat utspràng kring vilket den elektriskt ledande metalltràden är fäst vid den första punkten på glashöljet intill den första elektroden och ett andra hällarelement kan forma ett krokformat utspràng kring vilket den elektriskt ledande metalltràden är fäst vid den andra punkten på glashöljet intill den andra elektroden. Detta kan på ett fördelaktigt sätt tillhandahålla fästpunkter på glashöljet, vilka kan utnyttja inneboende styvhet hos en elektriskt ledande metalltràd för att hålla den elektriskt ledande metalltràden fäst vid glashöljet hos blixtröret. Dessutom kan åtminstone ett tredje och ett fiärde hàllarelement forma utspràng utformade för att leda den elektriskt ledande metalltràden på glashöljet hos blixtröret. Detta kan vidare bistå i att säkerställa att den elektriskt ledande metalltràden hålls på plats på glashöljet hos blixtröret. Vidare kan hàllarelementen vara utskjutande från nämnda glashölje och vara gjorda av glas.

Vidare kan den första elektroden vara anoden pà blixtröret och den andra elektroden kan vara katoden på blixtröret, eller vice versa.

KORT BESKRIVNING AV RITNINGARNA De ovan nämnda och andra särdrag och fördelar med föreliggande uppfinning kommer att bli uppenbara för fackmannen inom området genom följande detaljerade beskrivning av exemplifierande utföringsformer därav med hänvisning till de bifogade ritningarna, varvid: Fig. 1 schematiskt illustrerar ett exempel på ett konventionellt blixtrör 1 enligt känd teknik med yttre utlösning, F ig. 2 schematiskt illustrerar ett exempel pà ett flertal slumpmässiga gniststràlar i blixtröret 1 för en första utlösningspuls, Fig. 3 schematiskt illustrerar ett exempel pà ett flertal slumpmässiga gniststràlar i blixtröret 1 för en andra utlösningspuls, Fig. 4 schematiskt illustrerar ett blixtrör enligt en utföringsform av uppfinningen, 10 15 20 25 30 35 535 834 S Fig. 4A schematiskt illustrerar ett tvärsnittsprov av ett blixtrör enligt en utföringsforrn av uppfinningen, Fig. 4B schematiskt illustrerar tvâ tvärsnittsprov av ett blixtrör enligt en utföringsform av uppfinningen, Fig. 5 schematiskt illustrerar ett blixtrör enligt en utföringsform av uppfinningen, Fig. 6-7 schematiskt illustrerar exempel på en gniststràle i blixtröret som visas i Fig. 4 och Fig. 5, respektive, Fig. 8 schematiskt illustrerar ett blixtrör enligt en utföringsform av uppfinningen.

BESKRIVNING Figurerna är schematiska och förenklade för tydlighets skull, och de visar endast detaljer som är väsentliga för förståelsen av uppfinningen, medan andra detaljer har utelämnats.

Genomgående har samma hänvisningsbeteckningar använts för identiska eller motsvarande delar.

Fig. 2-3 visar ett flertal slumpmâssiga gniststràlar 21, 31 som joniserar gasen 3 inuti glashöljet 2 hos blixtröret 1 i Fig. 1. Dessa alstras respektive vid påläggning av en första och en andra utlösningspuls till utlösningstråden 6 vid två separata tillfällen för att utlösa en första och en andra blixt i blixtröret 1, respektive.

Enligt uppfinningen har det visat sig att i konventionella blixtrör med yttre utlösning, såsom blixtröret 1 i Fig. 1-3, finns det ett problem med den konventionella utlösningstråden 6 i att flertalet gniststràlar 21, 31 som skapas mellan elektroderna 4, 5 varierar fràn blixt till blixt (som visas i Fig. 2-3). Flertalet gniststràlar 21, 31 är ofta gjorda av ett antal gniststràlar som kan skapas slumpmässigt inuti glashöljet 2 hos blixtröret 1. När den uppladdade spänningen V1 börjar ladda ur dessa joniserade gaskanaler (d.v.s. bryggor) 21, 31, är hastigheten för urladdningen verkligen beroende av antalet gniststràlar och längden av varje gniststråle.

Sålunda följer att varje "plasma-uppbyggnad" av gasen inuti glashöljet 2 hos blixtröret 1 kommer att fortplanta sig olika från blixt till blixt. Detta har visat sig påverka färgtemperaturen pà det emitterade ljuset för en blixt och därmed leda till en skillnad i ljusförhållanden i senare bllxtar som gjorts av samma blixtrör 1.

Man insåg att vissa av gniststrålarna i nämnda flertal gniststràlar i konventionella blixtrör, såsom blixtröret 1 i Fig. 1-3, uppstår slumpmässigt i gasen vid olika avstånd från och utmed hela utlösningstråden 6 hos blixtröret 1. Det stigande elektrostatiska fältet inuti glashöljet 2 kommer att vara starkast nära utlösningstråden 6 vilket gör joniserlngen mer sannolik 10 15 20 25 30 35 535 834 närmare utlösningstráden 6, emellertid, uppstår slumpmässiga genvägar för nämnda flertalet gniststrálar ofta i gashöljet 2 på en sträcka som inte är närmast utlösningstråden 6. Detta beror pà att nämnda flertal gniststràlar 21, 31 naturligt strävar efter att ta den kortaste elektriska sträckan genom gasen mellan tvâ punkter på utlösningstråden 6. I blixtröret 1 i Fig. 1-3, kommer den kortaste elektriska sträckan ibland i stället för via gasen som är närmast utlösningstråden 6 och glashöljet 2, att vara någon annanstans genom gasen mellan tvà punkter på utlösningstràden 6.

Sålunda, enligt uppfinningen, insåg man sedan att de ovan beskrivna problemen kan lösas genom att anordna ett elektriskt ledande utlösningselement på glashöljet hos ett blixtrör så att gniststrålarna förenas till en enkel enhetlig gniststråle när elektrodema överbryggas inuti glashöljet när nämnda elektriskt ledande utlösningselement tar emot högspänningspulsen.

En enkel enhetlig gniststràle mellan elektrodema kommer att minimera antal slumpmässiga gniststràlar. Ett sådant elektriskt ledande utlösningselement kommer också att repetitivt tillhandahålla samma ledningsväg genom gasen med samma längd för nämnda enkla enhetliga gniststråle för varje utlösning av en blixt i blixtröret. Sålunda, för varje blixt, kommer urladdningshastlgheten vara densamma och varje "plasma-uppbyggnad" av gasen inuti glashöljet hos blixtröret kommer att fortplanta sig på samma eller liknande sätt från blixt till blixt. Således kan effekten på färgtemperaturen på det emitterade ljuset och skillnaden i ljusförhållanden i efterföljande blixtar som gjorts av samma blixtrör minimeras. Detta kommer att förbättra stabiliteten och reproducerbarheten av ljuset som emitteras av blixten över ett flertal blixtar.

Termen "enkel enhetlig gniststràle" används härför att beteckna den koherenta gniststràlen som resulterar fràn ledningsvägen genom gasen som repetitivt tillhandahålls av det elektriskt ledande utlösningselementet när den anordnas i enlighet med de olika utföringsformerna som visas häri.

Vissa utföringsformer beskrivs nedan med hänvisning till Fig. 4-8.

Fig. 4 illustrerar ett blixtrör 41 enligt en utföringsform av uppfinningen. Den övre delen av Fig. 4 visar en vy av blixtröret 41 från ovan, och den nedre delen av Fig. 4 visar en sidovy av blixtröret 41. Blixtröret 41 innefattar ett glashölje 42 som innesluter en gas 43. Fastän, glashöljet 42 hos blixtröret 41 här beskrivs med en cirkulär rörform, bör det noteras att glashöljet 42 hos blixtröret 41 kan vara av mànga olika former, såsom exempelvis rak rörform, spiralformad, U-formad, skruvformad, ringformad, etc. Därför bör denna exemplifierande utföringsform inte tolkas som begränsande för uppfinningen i detta 10 15 20 25 30 35 535 834 avseende. Gasen 43 åren gas som är lämplig för användning i ett blixtrör, såsom exempelvis Xenon (Xe), Argon (Ar), Neon (Ne), etc.

En första elektrod 44 är tillhandahållen vid en ände av blixtröret 41 inuti glashöljet 42. En andra elektrod 45 är tillhandahållen vid den andra änden av blixtröret 41 inuti glashöljet 42.

Den första eiektroden 44 kan vara anoden av blixtröret 41 och den andra eiektroden 45 kan vara katoden av blixtröret 41, eller vice versa. Elektroderna 44, 45 skjuter ut ur glashöljet 42 och ansluter till två elektriska kontaktdon 44a, 45a, respektive. De två elektriska kontaktdonen 44A, 45A är anordnade att ta emot och ladda ur en uppladdningsspännlng över de två elektroderna 44, 45. De två elektroderna 4, 5 kan laddas upp till en lämplig spänningsnivå, V., med användning av t.ex. en kondensator (ej visad). Kondensator(er) och elektriska kontaktdon för att ta emot de två elektriska kontaktdonen 44A, 45A kan tillhandahållas i exempelvis en konventionell blixtlampsapparat.

Ett elektriskt ledande utlösningselement 46 är tillhandahàllet på glashöljet 42 hos blixtröret 41. l detta exempel är det elektriskt ledande utlösningselementet 46 en elektriskt ledande metalltràd. Metalltràden kan vara gjord av ett ickemagnetiskt material. Metalltràden kan också vara gjord av en legering som ingår i, men inte begränsas till, gruppen av legeringar som innefattar Hastelloy C-276 (Ni 55 %, Mo 15-17 %, Cr 14-17 %, Fe 4-7 %, W 3-5 %) och Nimonic 90 (Ni 54 %, Cr 18-21 %, Co 15-21 %, Ti 2-3 %, Al 1-2 %), Denna grupp av legeringar kan även innefatta ytterligare legeringar med liknande egenskaper.

Det elektriskt ledande utlösningselementet 46 sträcker sig utmed en väg på glashöljet 42 från en första punkt A på glashöljet 42, vilken ligger intill till den första eiektroden 44, till en andra punkt B på glashöljet 42, vilken ligger intill till den andra eiektroden 45. Av praktiska skäl, såsom till exempel, eftersom glashöljet 42 ofta har en fog eller skarv nära elektrodema 44, 45 som gör det svårt att fästa något hàllarelement 48, 49, 411, 412, 413, 414 för att hålla det elektriskt ledande utlösningselementet 46 i glashöljet 42 utan att bilda lokala spänningari glashöljet 42, kan det elektriskt ledande utlösningselementet 46 avslutas innan de punkter på glashöljet 42 som är närmast den första och den andra eiektroden 44, 45. Emellertid bör det elektriskt ledande utlösningselementet 46 inte avsluta vid ett avstånd för långt från de punkter på glashöljet 42 som är närmast den första och den första och den andra eiektroden 44, 45. Detta beror på att ju längre bort från elektroderna 44, 45 som det elektriskt ledande utlösningselementet 46 slutar, desto längre blir den okontrollerade delen av den enhetliga gniststrålen. Enligt ett exempel, bör det elektriskt ledande utlösningselementet 46 inte avsluta längre än 1 cm från den första och den andra eiektroden 44, 45. 10 15 20 25 30 35 535 834 I denna utföringsform, varvid en elektriskt ledande metalltràd 46 används som det elektriskt ledande utlösningselementet, kan blixtröret 41 innefatta hàllarelement 48, 49. 411, 412, 413, 414 för att hålla den elektriskt ledande metalltràden 46 fäst vid glashöljet 42. l Fig. 4, till exempel, kan krokformade utspràng 48, 49, kring vilka den elektriskt ledande metalltràden 46 är fäst, vara placerade vid den första punkten A på glashöljet 42 intill den första elektroden 44 och vid den andra punkten B pä glashöljet 42 intill den andra elektroden 45.

Dessutom kan ytterligare utspráng 411, 412, 413, 414 vara placerade på glashöljet 42 och vara utformade för att leda och hålla den elektriskt ledande metalltràden 46 på glashöljet 42 hos blixtröret 41. Vidare kan hàllarelementen eller utsprängen 48, 49, 411, 412, 413, 414, till exempel, vara gjorda av glas.

Det elektriskt ledande utlösningselementet 46 kan beskrivas som sträckt linjärt utmed glashöljet 42 mellan den första punkten A och den andra punkten B pà glashöljet 42.

Termen "linjärt" bör här inte tolkas som begränsande, utan snarare som passande till eller liknande en linje. Det elektriskt ledande utlösningselementet 46 kan också beskrivas som utsträckt längs en sträcka på glashöljet 42 vilken ger det minsta avståndet mellan den första punkten A och den andra punkten B på glashöljet 42. För att illustrera detta är två exempel som illustrerar hur det elektriskt ledande utlösningselementet 46 följaktligen kan anordnas pä glashöljet 42 visat i Fig. 4A-4B.

Fig. 4A illustrerar schematiskt ett tvärsnittsprov av blixtröret 42 enligt en utföringsform av uppfinningen. Om exempelvis blixtröret 42 är uppdelat i ett antal tvärsnitlsdelar, såsom tvärsnittsprovet som visas i Fig. 4A, bör varje tvärsnittsprov endast ha ett elektriskt ledande utlösningselementet 46. Detta elektriskt ledande utlösningselement 46 bör helst endast omfatta maximalt ca 10 % av omkretsen av blixtröret 42, det vill säga am, s 211 - D.

Fig. 4B illustrerar schematiskt tvà tvärsnittsprov av blixtröret 42 enligt en utföringsform av uppfinningen. Om exempelvis blixtröret 42 är uppdelat i ett antal lika stora tvärsnittsdelar, såsom tvärsnittsproven som visas i Fig. 4B, bör läget för det elektriskt ledande utlösningselementet 46 för varje efterföljande tvärsnittsdel företrädesvis inte förskjutas, i rät vinkel mot längden av blixtröret 42, mer än hälften av tjockleken av tvärsnittsdelarna jämfört med läget av det elektriskt ledande utlösningselementet 46 hos den föregående tvärsnittsdelen. I Fig. 4B, till exempel, är det elektriskt ledande utlösningselementet 46 hos tvärsnittsdelen längst till vänster centrerat på blixtröret 42 vid centrumlinjen C. Detta betyder centrumet av det elektriskt ledande utlösningselementet 46 hos nästa efterföljande tvärsnittsdel (det vill säga tvärsnittsdelen längst till höger) inte bör förskjutas från centrumlinjen C mer än hälften av tjockleken av tvärsnittsdelarna, det vill säga |d-b| = max 10 15 20 25 30 35 535 834 (0,5 x tjocklek av tvärsnittsdel). Enligt ett annat exempel, ifall blixtröret 42 är uppdelat i ett antal lika stora tvärsnittsdelar som är 1 mm tjocka, bör läget för det elektriskt ledande utlösningselementet 46 på en tvärsnittsdel (t.ex. tvârsnittsdelen längst till vänsteri Fig. 4B) och läget för det elektriskt ledande utlösningselementet 46 på den efterföljande tvârsnittsdelen (tex. tvârsnittsdelen längst till höger i Fig. 4B) inte awika mer än 0,5 mm, d.v.s. |d-b| = max 0,5 mm. Emellertid kan det också visas att ett undantag kan göras för upp till två efterföljande tvärsnittsdelar, där det elektriskt ledande utlösningselementet 46 kan innefatta ett avbrott eller sträcker sig på ett annat sätt, utan att ha någon signifikant effekt på blixtrörets 42 prestanda.

Fig. 5 illustrerar ett blixtrör 51 enligt en utföringsform av uppfinningen. Blixtröret 51 är identiskt med blixtröret 41, med undantag av att det elektriskt ledande utlösningselementet 46 är anordnat längs den yttre omkretsen av blixtröret 51 i stället för anordnat pà toppen eller botten av blixtröret, såsom för blixtröret 41. Det bör förstås att det elektriskt ledande utlösningselementet 46 också kan vara anordnat längs den inre omkretsen av blixtröret 51.

Vidare bör det också förstås att uppfinningen inte skall tolkas som begränsad till dessa utföringsformer, utan att dessa utföringsforrner endast är exempel pà föredragna utformningar för det elektriskt ledande utlösningselementet 46 på blixtröret 41, 51.

Fig. 6-7 illustrerar schematiskt exempel på en enkel enhetlig gniststråle i blixtröret 41 som motsvarar den vy som visas i Fig. 4 och i blixtröret 51 som motsvarar den vy som visas i Fig. 5, respektive. Här kan man se att det stigande elektrostatiska fältet inuti glashöljet 42 kommer att vara starkast nära det elektriskt ledande utlösningselementet 46, vilket är, till exempel, inom ett område 61A, 71A, som gör joniseringen mer sannolik nära det elektriskt ledande utlösningselementet 46, och mindre sannolik längre bort från det elektriskt ledande utlösningselementet 46. Genom att ha det elektriskt ledande utlösningselementet 46 utformat enligt uppfinningen, undviks uppstàendet av slumpmässiga genvägar för gniststràlar i gasen 43 pà en sträcka som inte är närmast det elektriskt ledande utlösningselementet 46, eftersom det inte längre finns några kortare elektriska sträckor genom gasen mellan två punkter pà det elektriskt ledande utlösningselementet 46. En enkel enhetlig gniststråle 61, 71 kommer i stället endast att bildas mellan elektroderna 44, 45 nära det elektriskt ledande utlösningselementet 46, det vill säga till exempel inom områdena 61A, 71A.

Det elektriskt ledande utlösningselementet 46 kommer således repetitivt att tillhandahålla samma ledningsväg, det vill säga till exempel inom områdena 61A, 71A, genom gasen 43 med samma längd för den enkla enhetliga gniststràlen 61, 71 av varje utlösning av en blixt i 10 15 20 25 30 35 535 834 10 blixtröret 41, 51. Således kommer urladdningshastigheten för varje blixt att vara densamma, och varje "plasma-uppbyggnad" av gasen 43 inuti glashöljet 42 av blixtröret 41, 51 kommer fortplanta sig pà samma eller liknande sätt fràn blixt till blixt. Således kan effekten på färgtemperatur på det emitterade ljuset och skillnaden i ljusförhållanden i efterföljande blixtar som gjorts av samma blixtrör 41, 51 minimeras. Detta kommer att förbättra stabiliteten och reproducerbarheten av det ljus som emitteras av blixtröret 41, 51 över ett flertal blixtar.

Följaktligen kan blixtröret 41, 51 emittera ljus med liknande typ av ljusegenskaper för en första och en efterföljande blixt.

Fig. 8 illustrerar schematiskt ett bllxtrör 81 enligt en utföringsform av uppfinningen. Blixtröret 81 är identisk med blixtrören 41, 51, med undantag av att det elektriskt ledande utlösningselementet 86 är en elektriskt ledande beläggning eller färg. Den elektriskt ledande beläggningen eller färgen 86 är utformad på blixtröret 81 längs en väg som motsvarar den väg som beskrivits för utlösningstràden 46 hos blixtröret 41, 51. Den elektriskt ledande beläggningen eller färgen 86 tillhandahåller också samma funktionalitet för blixtröret 81 som utlösningstràden 46 för blixtröret 41 , 51, såsom beskrivits ovan. Det vill säga, det stigande elektrostatiska fältet inuti glashöljet 42 kommer att vara starkast nära den elektriskt ledande beläggningen eller färgen 86, det vill säga, till exempel inom ett område 81A som gör joniseringen mer sannolikt nära den elektriskt ledande beläggningen eller färgen 86 och mindre sannolikt längre bort från den elektriskt ledande beläggningen eller färgen 86.

Den elektriskt ledande beläggningen eller färgen 86 kan innefatta ett ickemagnetiskt material. Den elektriskt ledande beläggningen eller färgen 86 kan också innefatta en legering från gruppen av legeringar som innefattar Hastelloy C-276 (Ni 55 %, Mo 15-17 %, Cr 14-17 %, Fe 4-7 %, W 3-5 %) och Nimonic 90 (Ni 54 %, Cr 18-21 %, Co 15-21 %, Ti 2-3 %, Al 1-2 %).

Den elektriskt ledande beläggningen eller färgen 86 kan appliceras pà blixtröret 81 pà en rad olika sätt. Den elektriskt ledande beläggningen eller färgen 86 kan målas eller sprutas pä blixtröret 81. Den elektriskt ledande beläggningen eller färgen 86 kan appliceras pà blixtröret 81 genom användning av metallförångning. Den elektriskt ledande beläggningen eller färgen 86 kan appliceras på blixtröret 81 genom att doppa blixtröret 81 i en vätska som innefattar den elektriskt ledande beläggningen eller färgen 86. Blixtröret 81 kan sedan torkas för att fixera den elektriskt ledande beläggningen eller färgen 86 pà blixtröret 81. För dessa metoder kan en lämplig maskering av blixtröret 81 göras så att de icke-maskerade delarna av blixtröret 81 tillåter den elektriskt ledande beläggningen eller färgen 86 att fixera på blixtröret 81 enligt en väg på glashöljet 42 som sträcker sig från en första punkt A på 10 15 20 25 30 35 535 834 11 glashöljet 42, vilken ligger intill till den första elektroden 44, till en andra punkt B pà glashöljet 42, vilken ligger intill den andra elektroden 45.

Det bör noteras att förutom de exemplifierande utföringsforrnerna av uppfinningen som visas i de bifogade ritningarna, kan uppfinningen utföras i olika former och skall inte tolkas såsom begränsad till de utföringsformer som anges hâri. Snarare är dessa utföringsformer tillhandahàllna så att denna beskrivning skall vara grundlig och fullständig och kommer till fullo att förmedla uppfinningens koncept för fackmannen inom teknikomràdet.

Claims (1)

1. 0 15 20 25 30 35 KRAV 1. 535 834 12 Ett blixtrör (41, 51, 81) innefattande: ett glashölje (42) som innesluter en gas (43) för användning i ett blixtrör (41, 51, 81 ); en första elektrod (44) inuti glashöljet (42); en andra elektrod (45) inuti glashöljet (42), och ett elektriskt ledande utlösningselement (46, 56, 86) som är utformat att ta emot en högspänningspuls för att åtminstone delvis jonisera gasen (43) inuti glashöljet (42) för att utlösa en blixt i nämnda blixtrör (41, 51, 81), kännetecknat av att det elektriskt ledande utlösningselementet (46, 56, 86, 86) sträcker sig linjärt utmed glashöljet (42) från en första punkt (A) på glashöljet (42) intill den första elektroden (44) till en andra punkt (B) pá glashöljet (42) intill den andra elektroden (45) så att en enkel enhetlig gniststråle (61, 71) som överbryggar den första och andra elektroden (44, 45) inuti glashöljet (42) bildas i den åtminstone delvis joniserade gasen intill nämnda elektriskt ledande utlösningselement (46, 86) när nämnda elektriskt ledande utlösningselement (46, 86) tar emot högspänningspulsen. Ett blixtrör enligt krav 1, varvid nämnda elektriskt ledande utlösningselement (46, 86) sträcker sig längs en sträcka på glashöljet (42) som utgör det minsta avståndet mellan den första punkten (A) och den andra punkten (B) pà glashöljet (42). Ett blixtrör enligt krav 1 eller 2, varvid nämnda elektriskt ledande utlösningselement (46, 86) är gjort av ett ickemagnetiskt material. Ett blixtrör enligt något av kraven 1-3, varvid nämnda elektriskt ledande utlösningselement är en elektriskt ledande beläggning eller färg (86). Ett blixtrör enligt något av kraven 1-3, varvid nämnda elektriskt ledande utlösningselement är en elektriskt ledande metalltràd (46). Ett blixtrör enligt krav 4 eller 5, varvid nämnda elektriskt ledande utlösningselement (46, 86) är gjort av en legering fràn gruppen av Hastelloy C-276 (Ni 55 %, Mo 15-17 10 15 20 25 30 35 10. 11. 535 834 13 %, cr 14 -17 %, Fe 4-7 %, w 3-5 %) och Nimonic 90 (Ni 54 %,cr1s-21 %, co 15-21 %, Ti 2-3 %, Ai 1-2 °/.,). Ett blixtrör enligt krav 5 eller 6, vidare innefattande hållarelement (48, 49, 411, 412, 413, 414; 58, 59, 511, 512, 513, 514) för att hålla den elektriskt ledande metalltràden (46) fäst vid glashöljet (42). Ett blixtrör enligt krav 7, varvid ett första hållarelement (48, 58) formar ett krokformat utspràng kring vilket den elektriskt ledande metalltràden (46, 56, 86) är fäst vid den första punkten (A) pà glashöljet (42, 52, 82) intill den första elektroden (44, 54, 84), och ett andra hållarelement (49, 59) formar ett krokformat utspràng kring vilket den elektriskt ledande metalltràden (46, 56, 86) är fäst vid den andra punkten (B) på glashöljet (42, 52, 82) intill den andra elektroden (45, 55, 85). Ett blixtrör enligt krav 7 eller 8, varvid åtminstone ett tredje och ett fjärde hållarelement (411, 412, 413, 414; 511, 512, 513, 514) är utspràng utformade för att leda den elektriskt ledande metalltràden. Ett blixtrör enligt något av kraven 7-9, varvid hàllarelementen (48, 49, 411, 412, 413, 414; 58, 59, 511, 512, 513, 514) är utskjutande fràn nämnda glashölje (42) och är gjorda av glas. Ett blixtrör enligt något av kraven 1-10, varvid den första elektroden (44) är anoden hos blixtröret (41, 51, 81) och den andra elektroden (45) är katoden hos blixtröret (41, 51, 81), eller vice versa.