SE526881C2 - Utskiljningshärdbar austenitisk legering, användning av legeringen samt framställning av en produkt av legeringen - Google Patents

Description

20 25 30 ;--f_"¿°._:s::-.. 2 deformationshårdnande vilket innebär att endast måttliga reduktioner är möjliga *t undvika sprickbildning vid tillverkningsprocessen. Som fjäderstål används alternativt stål av typen AlSl 304 och AlSl 316. Dessa stål är högre legerade samt har lägre kolhalt än stål av typen AlSl 302 och AlSl 631. Detta medför att en högre reduktionsgrad kan tillåtas i denna typ av stål. Nackdelen med dessa stål är att de resulterande produktegenskaperna som är väsentliga för en god tjäderfunktion ofta är sämre än för stål av AlSl 302 och AlSl 631 . Ett exempel på en sådan egenskap är relaxationsmotståndet, vilket beskriver en fläders förmåga att bibehålla fiäderkraft över tiden.

US-A-6,106,639 beskriver ett Cr-Ni-Cu stål vilket kan reduceras kraftigt mellan glödgningar. l exemplifieringen anges en hållfasthet av 1856 MPa vid en reduktion av s =3,41 (5,5 till 1 mm). Detta ställs mot specificerad hållfasthet enligt standard på 2050 MPa. En värmebehandling måste enligt US- A-6,106,639 utföras för att legeringen ska uppnå hållfasthetsvärden enligt denna standard. Legeringen enligt US-A-6,106,639 innehåller koppar som hållfasthetshöjande element vid värmebehandling. l US-A-6,048,416 beskrivs ett Cr-Ni-Cu-stål avsett för armering av fordonsdäck i form av höghållfast tråd. För att uppnå önskade egenskaper måste legeringen enligt US-A-6,048,416, sammansättningsmässigt ligga inom ett stabilitetsintervall uttryckt i ett så kallat JM-värde (JM=551462x(C%+N%)- 9,2xSi%-20xMn%-13,7xCr%-29x(Ni%+Cu%)-18,5xMo%), vilket ska vara större än -55 men mindre än -30. I legeringen enligt uppfinningen begränsas den kumulativa logaritmiska (e=2*ln(S0/Sf) reduktionsgraden till maximalt 4. Detta svarar mot en maximal areareduktion vid tråddragning på 98%. Legeringen enligt US-A-6,048,416 innehåller förutom koppar inget utskiljningshärdande element.

Sammanfattning av uppfinningen Det är därför ett syfte med föreliggande uppfinning att tillhandahålla en höghållfast, utskiljningshärdbar, austenitisk, rostfri stållegering innehållande en väl avvägd mängd aluminium och en hög kiselhalt, en produkt som är 0 000 10 15 20 25 30 526 sar * vu an. 3 reducerad genom kallbearbetning, speciellt dragning, utan mellanliggande xfärmebehandling, vars hållfasthet ökar genom slutlig värmebehandling vid 300°C till 500°C med minst 14%, som uppvisar en kraftförlust som är mindre än 3,0% vid 1400 N under 24 timmar för användning i tjäderapplikationer, såsom fjädrar av rundtråd och bandstål och i medicinska applikationer, såsom kirurgiska och dentala instrument.

Dessa syften uppfylls enligt föreliggande uppfinning med en höghållfast, utskiljningshärdbar, austenitisk rostfri stållegering som innehåller (i vikt-%): C O-0,07 Si 0,5-3,0 N 0-0,1 Cr 15,0-20,0 Ni 7,0-12,0 AI 0,25-1,5 Cu 0 s Cu s 4,0 Mn 0-3,0 Mo 0-2,0 Ti 0-1,0 resten Fe och normalt förekommande föroreningar och tillsatser.

Kort beskrivning av figurerna Figur 1 visar fjädrarnas kraftförlust efter 24 timmar för material enligt uppfinningen jämfört med AlSl 302 och charge nr 150725.

Figur 2 visar brottgränsen för material enligt uppfinningen jämfört med AlSl 302* (* - med mellanliggande värmebehandling) och charge nr 150725.

Figur 3 visar brottgränsen som logaritmisk funktion av den kumulativa reduktionsgraden för material enligt uppfinningen jämfört charge nr 150725. . n n n o c a . a n c n nu n n »avan- n 00000 10 15 20 25 30 526 881 få 'i - 'Éï*- 4 Figur 4 visar schematiskt ett segment av ett möjligt utförande av en expanderring i en sidcvy.

Figur 5 visar i flgur 5a ringen sedd från ovan. Ändarna pressas mot varandra med kraften F, i figur 5b visas ringen sedd från sidan, ändarna pressas mot varandra med kraften F och ifigur 5c visas en del av expanderringen som utgör ett fasonfjäderelement och hur detta påverkas av kraften F.

Figur 6 visar olika utföringsformer för bandfjädrar.

Detaljerad beskrivning av uppfinningen Legeringsämnenas betydelse för föreliggande legering är följande: 591 (C) har en hög benägenhet att förena sig med krom vilket innebär att kromkarbider utfälls i kristalkorngränserna, varigenom den omgivande grundmassan utarmas på krom. Vid höga kolhalter försämras således korrosionsegenskaperna hos materialet, det uppstår även problem med försprödning vilket främst vållar problem då tråden formas till fjädrar. Kolhalten bör därför hållas på en så låg nivå som möjligt, max 0,07 vikt-%, företrädesvis 0,025 vikt-%. _K_isgl (Si) har en ferritstablliserande effekt vilket medför att en för hög kiselhalt ger en tvåfasstruktur. Kiselhalten bör därför ej överstiga 3,0 vikt-%. Kisel är emellertid också gynnsamt i och med att det bidrar till en större hållfasthetsökning vid värmebehandling av den kallbearbetade produkten.

Kiselhalten bör därför inte understiga 0,5 vikt-% och skall ligga i intervallet 0,5 till 3,0 vikt-%, företrädesvis mellan 0,5 och 2,5 vikt-%, helst 0,5 till 1,5 vikt-%.

Kväve (N) är ett legeringselement som tillsammans med aluminium bildar icke önskvärda spröda slaggar i form av aluminiumnitrlder. Kväve ökar dessutom deformationshårdnandet vid kallbearbetning, vilket är till nackdel i föreliggande uno-an 526 881 u n I . | p u n n - u ø a ø o ø ø ø oc 5 uppfinning. Det är därför av största vikt att kvävehalten hålls på en så låg nivå som möiligt, 0,1. vikt-Vd, företrädesvis 0,05 vikt-%. _K_ro_m (Cr) är ett mycket väsentligt legeringselement vad beträffar materialets 5 korrosionsbeständighet. Detta beror på kroms förmåga att bilda ett passivt lager Cr2O3 på stålets yta. För att detta passiva skikt ska bildas, krävs att kromhalten överstiger ca 12,0 vikt-%, därutöver förbättras korrosionsmotståndet med ökad kromhalt. En annan fördel med krom är att materialets austenitiska struktur stabiliseras mot ombildning till maitensit vid kallbearbetning. Krom är dock 10 ferritstabiliserande, varför halten ej får vara för hög. l legeringen enligt föreliggande uppfinning bör därför kromhalten inte vara lägre än 15,0 vikt-% och ej högre än 20,0 vikt-%, företrädesvis ligga i intervallet 16,0 till 19,0 vikt-%. fljçkej (Ni) är ett legeringselement som itillräcklig mängd garanterar att 15 materialet får en austenitisk struktur vid rumstemperatur. Dessutom förbättras duktiliteten med ökadnickelhalt. Nickel är emellertid ett dyrt legeringselement och höga halter medför ett långsamt deformationshårdnande, vilket i sin tur medför svårigheter att uppnå tillräcklig hållfasthet. Nickelhalten bör därför ligga inom intervallet 7,0 till12,0 vikt-%, företrädesvis mellan 8,0 till11,0 vikt-%, helst 20 inom intervallet 9,0 till 10,0 vikt-%.

Aluminium (Al) är ett centralt legeringselement i föreliggande uppfinning.

Aluminium tillsattes som utskiljningshärdande element för att höja hållfastheten vilket i sin tur påverkar relaxationsmotståndet. Vid utskiljningshärdning vid 350- :q-z zs 500 °c av kaiibearbetad tråd bildas det uiskiiiningar i fdrm av ß-NiAi, vilket _: _ höjer de mekaniska egenskaperna i skillnad till hittills kända material. Denna effekt är av största betydelse då tråden ska användas som fjädrar vars relaxationsmotstånd måste uppfylla mycket höga krav. En nackdel med aluminium är att det är ferritstabiliserande varför aluminiumhalten begränsas till 30 max 1,5 vikt-%. Mot bakgrund av ovanstående bör dock halten aluminium vara .wa minst 0,25 vikt-% och företrädesvis ligga i intervallet 0,4-1,0 vikt-%. 526 881 ~ r Q a n c n n o o n » o. 6 ßggg (Cu) är ett legeringselement som har två viktiga egenskaper. För det första är koppar ett austenitstabiliserande element och för det andra sänker koppar materialets deformationshårdnande och medför förbättrad duktilitet.

Eftersom materialet ska klara extrema reduktioner utan mellanliggande 5 glödgnlngar måste halten koppar vara så hög som möjligt. Med ökande kopparhalt ökar dock risken för oönskade utskiljningar vilket försämrar materialets duktilitet. Därför bör kopparhalten ligga i intervallet 0 s Cu 2 4,0 vikt- %, företrädesvis mellan 2,0 till 3,5 vikt-%, helst mellan 2,4 till 3,0 vikt-°/>. 10 Mangan (Mn) har liknande inverkan som nickel både med avseende på att bilda austenit vid stelning samt att stabilisera denna mot martensitomvandling vid kallbearbetning. Mangan ökar däremot deformationshårdnandet, vilket nickel inte gör. Detta leder till ett snabbare deformationshårdnande och minskar den maximalt möjliga reduktionsgraden mellan glödgningarna. Manganhalten bör 15 därför begränsas till maximalt 3,0 vikt-%, företrädesvis till 1,0 vikt-%.

Molybden (Mo) är ett ferritstabiliserande element som har en kraftigt gynnsam effekt på korrosionsmotståndet i kloridmiljö. Etablerade PRE (Pitting Resistance Equivalent) -formler tilldelar molybden en faktor ~3 ijämförelse med kroms 20 inverkan. En hög molybdenhalt stabiliserar emellertid ferritfasen istål.

Dessutom ökas risken för utskiljning av intermetalliska faser, såsom sigmafas.

Molybdenhalten begränsas därför uppåt till 2,0 vikt-%.

Iitg (Ti) är liksom aluminium ett utskiljningshärdande element som tillsätts för 25 att höja hållfastheten, vilket i sin tur påverkar relaxationsmotståndet. Dessutom ger titan tillsammans med kisel en kraftig värmebehandlingseffekt redan vid Ijz; låga halter av titan. Titan är dock kraftigt ferritstabiliserande, varför halten ej får vara för hög. Titanhalten begränsas därför upp till 1,0 vikt-%, företrädesvis max 0,75 vikt-%. j::í_ so 526 881 2 " u | c u n a | o o a - o ø a u nu Beskrivning av testförfarandet Försöksmaterialen tillverkades genom smältning i en högfrekvensugn. Därefter helslipades samtliga försöksgöt innan dem smiddes. Smide utfördes på göten 5 till 103x103 mm fallande längd. Värmningstemperaturen låg i intervallet mellan 1240°C och 1260°C. Hålltiden vid full temperatur var 1 timme. Vid efterföljande ämnesbehandling helslipades och ultraljudsprovades ämnena.

Valstråden i dimensionsområdet ø 5,50 mm - ø 5,60 mm tillverkades genom 10 att värma ämnena till 1200°C - 1240°C, varpå de valsades till färdigdimension och därefter kyldes genom vattensläckning. De varmvalsade trådarna kallbearbetades därefter genom dragning i en konventionell dragmaskin.

Den kemiska sammansättningen, ivikt-%, hos legeringarna i 15 försöksprogrammet och referensmaterial återfinns i Tabell 1.

Tabell 1. Kemisk sammansättning (i vikt-%) 1 2 3 4 0 Aisi 302 150725 c 0,023 0,021 0,023 0,027 0,033 g 0,12 0,011 sr 0,90 1,40 1,37 0,59 0,90 g 2,0 0,51 N 0,021 0,020 0,019 0,010 0,020 g 0,1 0,012 cr 10,45 10,35 10,42 10,40 10,73 2 10,0 17,44 g 19,0 Nr 9,03 9,01 9,73 9,02 9,02 2 0,0 9,40 g 9,5 Ai 0,42 0,93 0,01 0,03 0,44 ----------- __ < 0,003 *Iïf ou 2,99 2,97 2,90 3,00 2,40 ----------- __ 3,02 Mn 0,00 0,93 0,73 0,70 0,93 g 2,0 0,00 M0 < 0,01 < 0,01 < 0,01 < 0,01 < 0,01 g 0,00 0,10 10 15 I binic 20 526 881 8 Legeringarnas hållfasthet i kallbearbetat tillstånd och efter värmebehandling vid enaxlig dragprovning framgår av Tabell _, där brottgränsen motsvarar belastningens maximivärde i krafttöjningsdiagrammet. Samtliga legeringar har reducerats till en logaritmisk kumulativ reduktionsgrad av s=3,95 ( motsvarande 98 % areareduktion) utan mellanliggande glödgning. AlSl 302 kunde inte kallbearbetas till s=3,95 utan sprickbildning, varför en glödgningsoperation måste utföras före dragning till färdig dimension. Alla legeringar har dock samma tråddiameter.

Värmebehandlingen genomfördes i samma syfte som för fiäderstål av typen AlSl 302, då en höjning av de mekaniska egenskaperna erhålls. Därigenom påverkas flera viktiga fjäderegenskaper, som t.ex. relaxationsmotståndet, men på ett kraftigare sätt än hittills känt.

Tabell 2. Brottgräns före och efter värmebehandlingen.

Charge nr. Brottgräns efter Brottgräns efter Värmebehandlings- kallbearbetning Värmebehandling effekt [MPa] [MPa] [%] 1 2014 2298* 14,1 2 2132 2496* 17,1 3 2136 2442* 14,3 4 1942 2502* 28,8 5 2162 2482” 14,8 AlSl 302 2140 2370* 10,7 150725 1760 1953* 11,0 * Värmebehandlingstid = 1,5 h, Värmebehandlingstemperatur = 350 °C ** Värmebehandlingstid = 1,0 h, Värmebehandlingstemperatur = 480 °C För utvärdering av relaxationsmotståndet tillverkades fiädrar av typen cylindriska skruvflädrar med ej nedlagda varv. Försöksresultaten framgår av Tabell 3. 10 15 20 25 30 526 881 o a v» ; Q n n u ~ Q o n a - ø o o o aa Tabell 3. Fjäderrnåu Tråddiameter (Di) 0,762 mm Fjädrarnas innerdiameter 6,84 mm Fjädrarnas medeldiameter (Dm) 7,6 mm Stigning 1,52 mm Antal varv (NV) 50,5 st Fjäderkraften (F) och den totala fjädringen (fi) fastställdes vid rumstemperatur med hjälp av en kraft versus töjningskurva. Därefter beräknades fjäderkonstanten (C) och skjuvmodulen (G) med hjälp av ekvation 1 och 2.

Ekvation 1. C = (F*Nv)/ft Ekvation 2. G = (8*F*Nv* Df, )/(ft* Df) Relaxationsprovningen genomfördes genom att belasta anlöpta fjädrar med en konstant töjning. Belastningen avlästes varje minut under de fem första minuterna därefter minskade antalet avläsningar. Varje prov stoppades efter ett dygn. Fjädrar från respektive charge belastades initialt på fyra olika nivåer.

Relaxationen beräknades med hjälp av ekvation 3 och resultaten sammanställdes i Figur 1.

Ekvation 3. R = ((F1-F2)/F1)*100 där R = Relaxation F1 = Initial belastning F; = Belastningen vid en given tid I Figur 1 framgår att legeringen med mycket låg aluminiumhalt, dvs charge nr 150725 relaxerar betydligt kraftigare än legeringarna i försöksprogrammet, vilka samtliga har aluminium som ett aktivt legeringselement. Samtliga legeringari 526 sei 10 försöksprogrammet har dessutom likvärdig eller bättre relaxationsmotstånd än Al-S! 302.

Beskrivning av föredragna utföringsexempel l det följande beskrivs några utföringsforrner av uppfinningen. Dessa är avsedda att åskådliggöra uppfinningen, men ej att begränsa den.

Stålet enligt föreliggande uppfinning utsätts för en kraftig kalldeformation. Den 10 kan formas till olika tvärsnittsgeometrier, som t.ex. rund, oval tråd, profiler av olika tvärsnitt som t.ex. rektangulär, trekantig eller mera komplicerade utföranden och geometrier. Rund tråd kan även plattvalsas.

Exempel 1: Fjädrar av rundtråd 15 Som ovan beskriven lindas fjädrar av tråd tillverkad av legeringen enligt uppfinningen. Dessa fjädrar uppvisar bra fjäderegenskaper i form av relaxation, dvs bibehàllandet av fjäderkraft under en lång tidsperiod och används med fördel itypiska fjäderapplikationer, som t.ex. fjädrar i låsapplikationer, dvs. 20 Mekaniska delar inom lâsanordningen, fjädrar i aerosolförpackningar, pennor, speciellt kulspetspennor, pumpfjädrar, fjädrar till industriella vävstolar, fjädrar till fordonsindustrin, elektronik, data och finmekanik.

Exempel 2: Fjädrar av bandstål 25 - För plana vridfjädrar är vridmomentet en avgörande storhet. Vridmomentet kan uttryckas som ****_ å. MZEIZÉM no) :...: 39 000 I 0 c 00 10 15 20 25 30 526 881 o o c n a a u n a n o Q .n 11 Där: lvl = tjäderns xfridmcment I = böjtröghetsmoment (b*t^3/12) B = fjäderbandsbredd T = tjäderbandstjocklek L = utbredd fiäderlängd no = antal varv vid fri fjäder (omonterad) n = antal arbetande varv För att öka vridmomentet vid en given fjädergeometri kan så kallad omvänd lindning genomföras. Vid s.k "resilient" lindning förformas fjädern genom att lindas i motsatt riktning mot arbetsrikningen. Därefter sker en värmebehandling av fiädern varefter den lindas in åt motsatt håll i fiäderhuset. Vid s.k ”cross curve" lindning formas bandet över ett stift varefter vämebehandling sker.

Därefter lindas fjädern i omvänd riktning in i tjäderhuset. Genom detta förfarande kan ett lägre och ibland till och med ett negativt värde på no erhållas i jämförelse med en enkelt lindad fjäder, se Figur 6. På grund av den mycket goda hållfasthetshöjningen vid värmebehanling lämpar sig legeringen enligt föreliggande uppfinning mycket väl för användning till vridfjädrar, där höga vridmomnet och god relaxationsbesändighet krävs.

Exempel 3: Expandertråd En expander är en bit tråd som veckas och formas till en seriekopplad fasonfjäder. Denna fjäder används t.e.x för att reglera oljeskrapringarnas tryck mot cylindervägen i en förbränningsmotor. En typisk expander för personbilsmotorer ses som den veckade tråden mellan två kolvringar. En möjlig utföringsform av en sådan veckad ring visas schematiskt i Figur 4.

En nackdel med motordrivna fordon idag är den stora energiåtgången som krävs för att ge fordonet dess önskade prestanda. De enklaste sätten för att åstadkomma en minskad energiåtgång är bland annat att minska drivningens inre friktion och att minska fordonets totala massa. Kolvpaketet svarar för mer 526 881 n > a u o n ~ ~ o a . o o o o nu 12 än hälften av en motors friktion. Det är därför en pågående strävan att förbättra materialet och precisionen i ringarna, kolvarna och cylinderväggar i syfte att minska egenvikter och anliggningstryck. Expandern är den fjäder som reglerar oljeskrapringarnas tryck mot cyiinderväggen och därmed även oljekonsumption och en del av en motors inre friktion. Expandertrådens belastning utgörs utav kraften F, som visad i Figur 5a till 5c.

För en fasonfiäder där lasten läggs på i 90° vinkel mot den maximalt belastade ryggen gäller följande samband: om, Tillåten max belastning i fjäderns rygg F den belastande kraften vilken avgörs av expandertrådens längd i förhållande till kolvdiametern Trådens tjocklek Trådens bredd Trådmaterialets E-modul Fjädringsväg, hur mycket expandern deformeras FUWfTIIIJ-I krökningsradien i varje tjäderelement 6FR o' =-- m” BTZ 42R3F s : Eßrt (3) kombinationen av (1) och (2) ger: (1) (2) _ 4218F _ 6FR 3 T _ vzazam EsT3 o' Tz Es mflX B Uttryck (3) visar att den trådtjocklek som krävs för en given egenskap är beroende av expanderns utformning. Ökas materialets tillåtna spänning kan en mindre krökningsradie tillåtas, vilket är av stort intresse då ringar av mindre modeller kan tillverkas. Möjligheten att kunna tillverka mindre ringar får allt 10 15 20 25 526 881 13 större betydlse, då efterfrågan på små motorer ökar allt eftersom miljökraven skärps.

Ett annat sätt att se nyttan av en högre hållfasthet i expanderringen är genom att göra en energibetraktelse enligt resonemanget nedan.

A Elastisk energi K Materialutnyttjande konstant E E-modul V Fjäderns effektivvolym (hur mycket av fjäderns material som arbetar) cr Pålagd spänning 0,2 (4) A = VK -É- Uttryck (4) visar att en viss elastisk energi för given E-modul är en funktion av effektiwolymen, materialutnyytjandet och den tillåtna maximalspänningen. En ökad maximal tillåten spänning ökar som regel materialutnuttjandekonstanten, vilket i kombination ger en stor effekt på den nödvändiga effektivvolymen. Det är alltså möjligt att minska materialvolymen vid ökad tillåten spänning för bibehållen nivå elastisk energi.

Att forma en expanderring till dess komplexa form är endast möjligt med mjuka material. Formbarheten är den primära orsaken till att rostfritt stål används överhuvudtaget. För expanderns funktion är dock sträckgränsen och brottgränsen minst lika viktig som i alla fiäderapplikationer. Detta har tidigare varit ett svårhanterligt motsatsförhållande. Genom att använda stålet enligt uppfinningen kan materialet formas i ett relativt mjukt tillstånd för att sedan värmebehandlas i färdig form, varpå önskade tjäderegenskaper erhålls genom utskiljningshärdning. o n ~ u n o . Q u o a . o a ø o oo Dacia 10 15 20 25 30 526 881 o o o c o c o u n o o n Q o ø o c oo 14 Exempel 4: Plattråd Denna utföringsform enligt föreliggande uppfinning används speciellt i applikationer som ställer höga krav på stålets relaxationsegenskaper, då den skall motstå en kraft utan att förformas. Detta gör stålet speciellt lämpligt för användning som t.e.x. tråd för vindrutetorkare, där god stansbarhet hos utgångsmaterialet ska kombineras med en god relaxationsbeständighet hos den färdiga produkten.

Exempel 5: Rund- och plattråd samt bandstål för medicinska applikationer Tråd, tillverkad av legeringen enligt uppfinningen kan även användas i medicinska applikationer, som t.e.x i form av dentala instrument som filar, såsom rotkanalsfllar, nervutdragare och dyligt, samt kirurgiska nålar. Plattvalsad tråd av stålet enligt uppfinningen kan med fördel användas för tillverkning av dentala och kirurgiska instrument.

Alla dessa applikationer har gemensamt att de har komplicerade geometrier, som tillverkas genom slipning, böjning, och/eller vridning med fördel före den sista värmebehandlingen och som sedan får en kraftigt ökning av de mekaniska egenskaperna, dvs en hög brotthållfasthet i kombination med god duktilitet.

Claims (1)

1. 526 ss1 f: Patentkrav Höghållfast austenitisk rostfri legering, k ä n n e t e c k n a d av, att den är utskiljningshärdbar och uppvisar följande sammansättning (i vikt- %): C 0-0,07 Si 0,5-3,0 N 0-0,1 Cr 15,0-20,0 Ni 8,0-11,0 Al 0,25-1,5 Cu 2,4-3,0 Mn 0-1,0 Mo 0-2,0 Ti 0-1,0 samt resten Fe jämte normalt förekommande föroreningar och tillsatser. Höghållfast austenitisk rostfri utskiljningshärdbar legering enligt krav 1, k ä n n etec k n a d a v, att den innehåller nickel i en halt av mellan 9,0 och 10,0 vikt-%. Höghållfast austenitisk rostfri utskiljningshärdbar legering enligt krav 1, k ä n n ete c k n a d a v, att den innehåller krom i en halt av mellan 16,0 och 19,0 vikt-%. Höghållfast austenitisk rostfri utskiljningshärdbar legering enligt krav 1, k ä n n ete c k n a d a v , att den innehåller aluminium i en halt av 0,4 - 1,0 vikt-%. 10. 11. 12. 526 881 /e Höghållfast austenitisk rostfri utskiljningshärdbar Iegering enligt krav 1, kä n neteckn ad av; att den innehåller kisel i en halt av 0,5 till 2,5 vikt- %. Höghållfast austenitisk rostfri utskiljningshärdbar Iegering enligt krav 1, k ä n n e te c k n a d a v, att den innehåller kisel i en halt av 0,5 till 1,5 vikt-%. Användning av en Iegering med en sammansättning enligt något av föregående krav som produkt i form av tråd, profiler och/eller band. Användning av en Iegering med en sammansättning krav 1-6 i fiäderapplikationer, såsom fiädrar av rundtråd och bandstål. Användning av en Iegering med en sammansättning krav 1-6 i medicinska applikationer, såsom kirurgiska och dentala instrument. Framställning av en produkt av legeringen enligt något av krav 1-6 k ä n n e t e c k n a d a v att produkten reduceras genom kallbearbetning, speciellt genom dragning, utan mellanliggande värmebehandling. Framställning av en produkt av legeringen enligt krav 10 k ä n n ete c k n a d a v att den kan reduceras genom kallbearbetning med mer än 99,0 procentenheter utan mellanliggande värmebehandling. Framställning av en produkt av legeringen enligt krav 10 eller 11 k ä n n e t e c k n a d a v att den utsätts för en slutlig värmebehandling vid 300 °C till 500°C varvid hållfastheten ökar med minst 14 %.