SE520638C2 - Säkerhetsanordning vid dialysmaskin - Google Patents

Description

lO 15 20 25 30 35 520 658 2 dialysmaskinen tillförs rent vatten från en yttre källa, såsom en RO-enhet och blandas med koncentrat i lämpliga proportioner så att en lösning bereds som i allt väsentligt är en spegelbild av patientens blodplasma med vissa modifieringar. Således innehåller en dialyslösning normalt förutom vatten följande ämnen i jonform: natrium, bikarbonat, kalium, magnesium, kalcium, klorid, acetat. Lösningens pH-värde inställes att ligga mellan 7,1 och 7,4. Vidare kan lösningen innehålla glukos och även andra ämnen eller föreningar.

Vid den idag oftast förekommande behandlingsformen, bikarbonatdialys, bereds dialyslösningen genom inblandning av två koncentrat till huvudströmmen av vatten, ett B-koncentrat innehållande huvudsakligen bikarbonat och ett A-koncentrat innehållande övriga komponenter. B-koncentratet kan även innehålla natriumklorid. Dessa koncentrat indoseras i förhållanden mellan 1:25 och 1:40, beroende på koncentration respektive önskat innehåll i dialysatet. Indoseringen sker antingen volymetriskt eller genom mätning av konduktivitet och styrning av doseringspumparna så att rätt konduktivitet erhålls, dvs återkopplad reglering av doseringspumparna.

Anledningen till uppdelning i A- och B-koncentrat är att kalcium utfälls till kalciumkarbonat i närvaro av bikarbonat, varför dessa två ämnen inte kan blandas förrän omedelbart före användningen och därvid endast i låga koncentrationer. Även magnesium förorsakar liknande problem.

EP-Bl-278 100 beskriver användning av en eller flera pulverpatroner som ersättning för ovan nämnda koncentrat.

Pulverpatronerna inkopplas i dialysmaskinen och vatten får passera genom patronen för att bilda en huvudsakligen mättad lösning av pulverinnehållet vid utgången. Denna mättade lösning indoseras i huvudströmmen av vatten istället för ovan nämnda koncentrat. Sedan snart 10 år har det på marknaden funnits en av GAMBRO B-koncentratet var det bikarbonatpatronen som säljs under varumärket BiCart® AB, som ersättning för B-koncentratet. koncentrat som var svårast att hantera då bikarbonatlösningen var nära sin mättnadsgräns och vid lagring i kalla utrymmen lätt bildade utfällningar. Vidare erfordrades behållare, som 10 15 20 25 30 35 520 638 3 var täta för koldioxid då annars sönderdelningen skedde till natriumkarbonat med åtföljande pH-ökning.

Numera finns på marknaden även en andra typ av patron som innehåller natriumklorid. Denna patron ersätter större mängden joner i A-koncentratet. Ãterstående joner och ämnen inryms i en liten påse på endast en halv liter, benämnd jonpåse.

En dialysmaskin som är anpassad att använda dessa tre komponenter måste även inbegripa möjligheten att använda de fortfarande allmänt förekommande vätskeformiga koncentraten.

För detta ändamål finns i dialysmaskinen två spröt som är urtagbara och kan anbringas i en A-koncentratdunk respektive en B-koncentratdunk. Maskinen innehåller därvid sensorer som avkänner om spröten är belägna i maskinen eller ej. Vidare finns särskilda hållare för ovan nämnda patroner. Om hållarna är utfällda och innehåller en patron avkänns detta läge av sensorer.

Ett problem som uppkommer vid dialysmaskiner av denna typ, som är avsedda att användas för flera olika typer av koncentrat, är att det är möjligt att förväxla spröten och sätta sprötet för B-koncentrat i A~koncentratdunken och omvänt.

Detta felförhållande avkänns av elektroniken i dialysmaskinen genom att de konduktivitetsvärden som förväntas efter inblandningen inte uppfylls. Således är konduktiviteten för A- koncentratet betydligt högre än konduktiviteten för B- koncentratet.

Ett annat felfall är att dialysmaskinen förses med både patroner av pulvertyp och motsvarande spröt nedförs i behållare med koncentrat. För att åtgärda detta felfall tas vätskan till bikarbonatpatronen via sprötet till patronens övre ände. Om sprötet är nedsänkt i en behållare med bikarbonat har detta ingen större praktisk betydelse utan det enda som händer är att ytterligare en mängd bikarbonat upplöses i patronen så att den utgående lösningen blir huvudsakligen mättad. Normalt avkänner maskinen detta genom att varvtalet för B-doseringspumpen blir lägre än vid användning av vanligt B-koncentrat. Om emellertid A-koncentrat inkommer i koldioxid, en bikarbonatpatron uppkommer gasbildning, vilket snabbt leder till ett larm. 10 15 20 25 30 D.) (11 520 638 4 Samma eller liknande förhållanden föreligger vid användning av en natriumkloridpatron. Om motsvarande A-spröt nedförs i en B-dunk sker gasbildning, koldioxid, vilket snabbt leder till ett larm.

Här uppkommer emellertid en risk om A-sprötet motsvarande denna patron nedsätts i en koncentratbehållare innehållande A- koncentrat. A-koncentratet innehåller huvudsakligen natriumklorid och i detta avseende är situationen densamma som för bikarbonat. A-koncentratet innehåller emellertid även magnesium, kalium, kalcium, ättikssyra och eventuellt glukos.

Magnesium, kalium och kalcium finns i relativt små mängder, så små att de inte ger något direkt utslag på konduktivitetsmätarna. Om maskinen nu är inställd för dialys med bikarbonatpatron, natriumkloridpatron och en liten påse innehållande övriga joner, indoserar maskinen från den lilla påsen den erforderliga mängden av de övriga jonerna, dvs magnesium, kalium och kalcium. Detta innebär att dialyslösningen erhåller i princip dubbelt så mycket magnesium, kalium och kalcium som det var tänkt. Förutom att detta ger upphov till felaktig behandling kan det vara livshotande för vissa patienter. En konstruktion som omöjliggör detta felfall vore önskvärd.

BESKRIVNING AV UPPFINNINGEN Ett första ändamål med föreliggande uppfinning är att tillhandahålla en dialysmaskin med förbättrad säkerhet.

Ett andra ändamål med föreliggande uppfinning är att åstadkomma en dialysmaskin avsedd för användning av dels koncentrat, dels åtminstone en pulverpatron för natriumklorid där det är omöjligt att oavsiktligt tillföra A~koncentrat och samtidigt använda pulverpatronen.

Dessa ändamål uppnås enligt uppfinningen med en anordning som definieras i nedanstående patentkrav. \1 .tuLxhzuLxjguuuc 4 .J beskrivning av föredragna utföringsformer av uppfinningen under hänvisning till ritningarna. l0 l5 20 25 30 (L) (Il 520 ess 5 KORTFATTAD BESKRIVNING AV RITNINGARNA Fig 1 är ett schematiskt diagram över en beredningsdel för dialyslösning i en dialysmaskin enligt känd teknik.

Fig 2 är ett schematiskt diagram liknande fig l men modifierat för att åstadkomma förbättrad säkerhet enligt föreliggande uppfinning.

Fig 3 är en perspektivvy över en hållare för pulver- patronerna, enligt känd teknik, som kan användas i föreliggande uppfinning.

DETALJERAD BESKRIVNING AV UPPFINNINGEN Uppfinningen beskrivs nedan mer i detalj under hänvisning till en föredragen utföringsform avsedd att användas på dialysmaskinen GAMBRO AK 200 som säljs av GAMBRO AB.

Principerna för uppfinningen kan användas på andra typer av dialysmaskiner med modifieringar som är uppenbara för en fackman.

I fig l visas ett flödesschema för ovan nämnda dialysmaskin, där endast den del av flödesschemat visas som har relevans för föreliggande uppfinning, nämligen den del där beredningen av dialyslösningen sker.

Dialysmaskinen är via slangar ansluten till ett uttag för rent vatten, som vanligen finns på en dialysklinik. Vattnet kommer normalt från en RO-enhet och är praktiskt taget fritt från joner och andra föroreningar.

Vattnet inkommer till en huvudledning l i dialysmaskinen enligt fig l via en inloppsledning 2. Inloppsledningen 2 mynnar i ett vattenkärl 3 där vattnet uppvärms till användningstemperatur, normalt omkring 37°C. Under en normal dialysbehandling som pågår under fyra timmar används cza 120 l vatten. Således erfordras att l/2 liter dialyslösning tillreds per minut (500 ml/minut). Andra hastigheter på ' " ' ' " A A J- ^uw.-'|-\ A ...i _ dialyslosningsbcrodningen kan användas men det noiiaia omradet är 300-700 ml/minut. 10 15 20 25 30 (JJ (Il 520 ess 6 Det uppvärmda vattnet från vattenkärlet 3 passerar vidare genom en ledning 4 och når en första indoseringspunkt 5 där ett första koncentrat indoseras i huvudströmmen, vanligen A- koncentratet. Vidare finns en andra indoseringspunkt 6 där ett B-koncentrat indoseras. Mellan indoseringspunkterna finns en första konduktivitetssensor 7. Efter indoseringspunkten 6 finns en strypventil 8, en kraftig pump 9 och en andra konduk- tivitetssensor 10. Den omvända indoseringsordningen kan likaväl användas.

Till den första indoseringspunkten 5 är en första doseringspump 11 ansluten och till den andra indoseringspunkten 6 är en andra doseringspump 12 ansluten.

I värmekärlet finns anordnat två spröt 13,14. Dessa spröt passerar genom hål i maskinens front och genom hål i vattenkärlet och sträcker sig ner under vattennivån i vattenkärlet 3 som framgår av fig 1. Spröten är uttagbara och sprötet 13 är märkt med röd färg och är avsett för att nedföras i en dunk med A-koncentrat. Sprötet 14 är märkt med blå färg och är avsett att nedföras i en dunk med B-koncentrat.

När maskinen används för beredning av dialyslösning utgående från koncentrat i pulverform är spröten 13 och 14 belägna i vattenkärlet såsom visas i fig 1. Vidare är en eller två patroner anordnade i särskilda patronhållare. I fig 1 visas dialysmaskinen anordnad för beredning av dialyslösning utgående från två pulverpatroner och en jonpåse.

Från sprötet 13 sträcker sig en ledning 15 som mynnar till den övre änden av en natriumkloridpatron 16, insatt i en hållare 17,18, av natriumkloridpatronen 16 är via en ledning 19 ansluten till som beskrivs mer i detalj nedan. Den nedre änden sugsidan av den första doseringspumpen 11. Ledningen 19 innehåller lämpligen ett partikelfilter 20 för att förhindra att pulver passerar ut från patronen 16 och når pumpen.

På samma sätt leder från B-sprötet 14 en ledning 21 som mynnar till den övre änden av en bikarbonatpatron 22 anordnad i . . '71 OA 1:1 A en andra hållare 23,21. fran den ^ 10 15 20 25 30 (JJ (_17 520 638 7 patronen 22 finns en ledning 25 som leder till den andra koncentratpumpen 12. Ledningen 25 innehåller företrädesvis ett partikelfilter 26.

Slutligen finns en liten påse 27, nedan kallad jonpåse, som innehåller omkring 1/2 liter vätska med övriga komponenter som inte tillhandahålls via pulverpatronerna. Jonpåsen 27 är anordnad i en tredje hållare 28. Från jonpåsen leder en ledning 29 som mynnar till en tredje koncentratpump 30. Koncentrat- pumpen 30 pumpar innehållet via en ledning 31 som mynnar till ledningen 19. Koncentrationen i jonpåsen är exempelvis 1:40O eller åtminstone 1.150.

Funktionen hos dialysmaskinen enligt fig 1 är följande.

Vatten inkommer vid inloppet 2 till vattenkärlet 3. En nivåsensor 32 ser till att vattennivån i kärlet är huvudsakligen konstant. Vattenkärlet är öppet till atmosfären.

Från vattenkärlet passerar vatten i huvudledningen 1 via huvudledningen 4 till blandningspunkterna 5 och 6 och vidare genom en strypanordning 8 och pumpen 9. Vattenströmningen styrs således av den kraftiga pumpen 9 så att den önskade mängden dialyslösning produceras, vanligen 500 ml/minut.

Via sprötet 13, som befinner sig i vattenkärlet 3 med spetsen nedsänkt i vattnet, passerar vatten via ledningen 15 till den övre änden av den första hållaren 17,18. Vattnet inkommer i den övre änden av natriumkloridpatronen 16 och passerar genom natriumkloridpulvret däri och ut via partikelfiltret 20 till ledningen 19. således vatten mättat med natriumklorid.

Ledningen 19 innehåller Denna mättade natriumklorid-lösning i ledningen 19 pumpas via den första doseringspumpen 11 till den första inmatningspunkten 5 i huvudledningen 1,4. Därefter passerar blandningen av koncentrat och vatten i ledningen 4 till den första konduktivitetssensorn 7 där konduktiviteten mäts. Konduktiviteten är huvudsakligen proportionell mot koncentrationen av natriumklorid och pumpen 11 styrs av konduktivitetscellen 7 så att önskad konduktivitet 2 mS/cm.

Det andra sprötet 14 är likaledes nedstucket i vattenbehållaren 3 med spetsen belägen i vattnet. Vattnet 10 15 20 25 30 LU LH 520 638 passerar således via sprötet 14 och ledningen 21 till den övre delen av en i den andra hållaren anordnad patron 22 med bikarbonatpulver. Vattnet passerar genom pulvret och ut genom patronens botten via filtret 26 till ledningen 25. Ledningen 25 innehåller således vatten mättat med natriumbikarbonat, vilket medelst den andra koncentratpumpen 12 indoseras i den andra indoseringspunkten 6. Genom denna andra indosering av huvudsakligen mättat natriumbikarbonat stiger konduktiviteten i lösningen från omkring 12 mS/cm till omkring 15 mS/cm, vilket mäts med den andra konduktivitetssensorn 10. Ökningen i konduktivitet styr doseringspumpen 12 så att rätt mängd bikarbonat indoseras.

Vanligen styrs doseringspumparna så att koncentrationen i den färdigberedda dialyslösningen av bikarbonatjoner blir omkring 35 mmol/l och natriumjoner omkring 140 mmol/l.

På ovan beskrivet sätt har till huvudledningen indoserats natriumklorid och natriumbikarbonat, vilka är de två huvudsakliga ingredienserna i dialyslösningen, dvs de ämnen som finns i störst koncentration.

De övriga jonerna och ämnena som skall ingå i den färdiga dialyslösningen, indoseras med en tredje doseringspump 30. En jonpåse 27 är belägen i en tredje hållare 28. Innehållet i jonpåsen 27 utmatas via hållaren till ledningen 29 som leder till den tredje doseringspumpen 30 och via ledningen 31 till ledningen 19. På detta sätt kommer den lösning, som når den första koncentratpumpens ll inlopp, att ha ungefär samma sammansättning som innehållet i ett A-koncentrat, dock normalt med annan utspädning. I princip är det möjligt att låta den tredje koncentratpumpen 30 och dess utloppsledning mynna varsomhelst i huvudledningen 1, eller till och medefter doseringspumpen ll. Tillskottet av konduktivitet från innehållet i jonpåsen är relativt litet. Ett exempel på innehållet i jonpåsen beskrivs nedan.

I fig 3 visas en hållare för en av patronerna 16 och 22. klaff ° ° -- 1 ._ ...mavl Hallaren bestar av en övre kla en undre 18,24. Klaffarna är svängbara mellan ett utfällt läge, som visas i fig 3 där klaffarna samverkar med en pulverpatron, och 10 15 20 25 30 35 520 658 9 ett infällt läge som visas med streckade linjer i fig 3 där klaffarna samverkar med särskilt anordnade anslutningsrör 41,42 anordnade på dialysmaskinen sidoyta. Anslutningsrören 41 och 42 kan vara förbundna med varandra via en ledning 43.

I normalfunktionen inkommer vatten genom ledningen 15,21 till den utsvängbara hållaren och når patronbehållarens övre ände. Vatten tillförs med en hastighet av cza 10-20 ml/min, vilket styrs av den utgående doseringspumpen. Vattnet droppar ner i behållarens övre ände och når vattenytan 44 såsom framgår av fig 3. Behållaren är fylld med pulver eller partiklar bestående av natriumklorid eller natriumbikarbonat (eller något annat ämne). Pulvernivån framgår av den streckade linjen 45.

Pulvernivån sjunker under behandlingen från en övre nivå strax under vattenytan 44 tills pulvret tagit slut och är nära bottenytan av patronen. Vattnet som inmatas i patronen måste således passera genom pulverbädden 45 för att nå utloppet 46.

Lösningen blir därvid mättad, eller huvudsakligen mättad, när det når utloppet 46 och leds vidare genom ledningen 19,25 till respektive koncentratpump.

När dialysmaskinen är anpassad för behandling med användning av vätskeformiga koncentrat är klaffarna 17,23 och 18,24 insvängda till det med streckade linjer visade lägena 47,48. Därvid leds vattnet direkt från ledningen 15,21 via anslutningsröret 41, ledningen 43, anslutningsröret 42 till utloppsledningen 19,25. Detta framgår ur fig 1 genom de streckade linjerna markerade 17,23 och 18,24. Vidare visas i fig 3 en lägessensor 49, som avkänner när klaffarna 47 och 48 befinner sig intill sensorn 49. Sensorn 49 kan vara ett magnetiskt relä som påverkas av små permanentmagneter 50a,5la anordnade i klaffarna så att när de permanenta magneterna 50a,5la befinner sig intill sensorn 49 sluts en elektrisk kontakt. Om bägge hållararmarna 47,48 är insvängda är således sensorn 49 aktiverad. Andra former av sensorer kan givetvis användas, såsom mekaniska, elektriska etc. Sensorn 49 kan bestå av två diskreta sensorer, som är parallell- eller seriekopplade. 10 15 20 25 30 (JJ (II 520 esslo Om dialysmaskinen enligt fig 1 skall användas för enbart vätskeformiga koncentrat är således hållararmarna 23,24 och 17,18 insvängda. Sprötet 13 placeras i en A-koncentratbehållare Innehållet i behållarna sugs via ledningen 15, hållaren 17, hållaren 18 och sprötet 14 placeras i en B-koncentratbehållare. och ledningen 19 till pumpen 11. Innehållet i B-koncentrat- dunken sugs via sprötet 14, ledningen 21, hållararmarna 23,24 och ledningen 25 till pumpen 12. I detta funktionsläge äri pumpen 30 stillastående.

Om nu dialysmaskinen av misstag appliceras för dialys med pulverpatroner 16,22 och jonpåse 27 och därefter det andra (blåmärkta) uppkommer inga direkta svårigheter som inte omedelbart upptäcks sprötet 14 nedförs i en koncentratbehållare av dialysmaskinen. Först noteras att spröten inte är belägna i sina respektive hållare. Om emellertid denna mekaniska avkänning, av någon anledning inte skulle fungera uppkommer följande möjliga situationer.

Om B-sprötet 14 placeras i en A-koncentrat~behållare kommer konduktivitetssensorn 10 att avkänna en hög konduktivitet, varvid pumpen 12 sänker sin hastighet så långt att den kommer utanför det inställda förutbestämda området.

Därvid avges ett varvtalslarm. Anledningen är att A-koncentrat~ behållaren innehåller koncentrat med natriumklorid i hög koncentration som ger en hög konduktivitet. Då A-koncentratet har ett lågt pH-värde uppkommer vidare kraftig bildning av koldioxidgas i bikarbonatpatronen, vilket snart leder till ett larm.

Om B-sprötet 14 av misstag skulle sättas ned i en B-dunk innehållande natriumbikarbonatlösning med en koncentration av 840 g/10 l, vilket är en vanlig koncentration, uppkommer inga större problem. Bikarbonatlösningen från dunken passerar visserligen genom patronen 22 men erhåller där endast en mindre tillskott av bikarbonat så att den utgående lösningen blir mättad i ledningen 25, vilket beroende på temperaturen kan vara ytterligare ett tillskott av 10-20%. Blandningen av dialys- lösning fungerar helt tillfredsställande. Det förekommer också 10 15 20 25 30 b) (fb 520 658 att B-dunken innehåller bikarbonat med en koncentration av 660 g/10 l, och dessutom natriumklorid, med en koncentration av ca 350 q/10 1. stor att detsamma händer som om sprötet 14 anbringas i en A- Konduktiviteten för denna lösning är emellertid så dunk, dvs konduktivitetssensorn 10 avkänner så hög konduktivitet att pumpen 12 drives med så låg hastighet att den befinner sig utanför sitt normala driftsområde och ett varvtalslarm avges.

När hållarna 23,24 och 17,18 är öppna, indikeras för dialysmaskinen att maskinen är anordnad för beredning av dia- lyslösning utgående från pulverpatroner för natriumklorid och natriumbikarbonat samt en jonpåse. Därvid finns inprogrammerat i dialysmaskinen att konduktivitetsvärdena för konduktivitets- sensorerna 7 och 10 skall styra pumparna 11,12 till en förutbestämd hastighet i storleksordningen 10-20 ml/min, t ex 16 ml/min för bikarbonatpatronen. Då koncentrationen i ledningen 25 kan ändra sig något beroende på temperaturer och andra faktorer, finns ett tillåtet svängningsområde för pumpen 12, normalt +/- 20%. område, Om pumpen befinner sig utanför detta avges en larmsignal. Detsamma gäller för pumpen 11 men med motsvarande andra värden.

Således framgår av det ovanstående att inga större problem finns avseende B-sprötet 14 som leder till B-koncentratpumpen 12 och som inte åtgärdas av dialysmaskinens normala säkerhetssystem. 1Om det röda A-sprötet 13 av misstag appliceras i en B- koncentratdunk kommer konduktivitetssensorn 7 och pumpen 11 att befinna sig utanför sitt förutbestämda område, varvid en larmsignal avges. Dessutom förekommer gasbildning då den sura lösningen från jonpåsen möter bikarbonatlösning i ledningen 19 efter anslutningen till ledningen 31.

Om emellertid A-sprötet 13 nedförs i en A~koncentratdunk uppkommer följande situation. A-koncentratet innehåller huvudsakligen natriumklorid med en koncentration av 200 g/1. ._ .C 1»-\ mk 1 1 ...__ _... _' “ * ^ M ^ ~ “ ^ .~-!...~. 14mm Å k DCDDUJCKJHI J..L11l1D IUGQJJCDLLÅUL, A .LLL/llll Uk., 1 ,-\1^-i..m An '1 4 1 Ixaipiuul upi .Lrxooyia .L mindre koncentrationer. När denna lösning når patronen 16 tillsätts ytterligare natriumklorid tills lösningen blir mättad 10 15 20 25 30 b.) (_I'| 520 65812 med natriumklorid. Den mättade natriumkloridlösningen når ledningen 19. Dessutom indoserar pumpen 30 magnesium, kalium och kalcium från jonpåsen 27 via ledningen 31 till ledningen 19. Ledningen innehåller således magnesium, kalium och kalcium dels från A-dunken, dels från jonpåsen 27.

Konduktivitetssensorn 7 avkänner således en något högre konduktivitet än normalt och pumpen 11 sänker sin hastighet något. Denna sänkning är emellertid måttlig och inom denna pumps feltolerans på +/- 10%. Maskinen accepterar således den Emellertid är innehållet av kalium, magnesium och kalcium ca 50% högre än erhållna lösningen utan att avge någon larmsignal. vad som ursprungligen inställt då bidraget från jonpåsen 27 består av 100% och bidraget från A-koncentratbehållaren beroende på dess koncentrationsgrad uppgår till minst 50%. En sådan förhöjning av främst innehållet av kaliumjoner kan vara livshotande för patienten.

För att åtgärda detta problem är det möjligt att använda jonselektiva mätare som mäter koncentrationen av kalium, magnesium och/eller kalcium. Sådana mätare är emellertid dyra och komplicerade att använda.

Då kalciumhalten är förhöjd kan det vara möjligt att indikera detta fel genom att kalciumkarbonat utfälls. Detta tar emellertid lång tid och är svårt att mäta.

Enligt föreliggande uppfinning löses ovanstående problem på följande sätt. Problemet uppkommer genom att dialysmaskinen måste vara anpassad för att både använda vätskeformigt koncentrat för A~koncentratet och en kombination av pulverformigt och vätskeformigt koncentrat genom pulverpatronen 16 och jonpåsen 27. Således måste det finnas två ledningsbanor som tillgodoser detta behov.

Enligt föreliggande uppfinning inkopplas ledningen 15 från sprötet 13 till den första hållarens undre svängarm 18 till anslutningsröret 50. Den övre hållararmens 17 anslutning till patronen 16 förbinds med en ledning 51 till huvudledningen 1 eller vattenkärlet 3, såsom visas i fig 2. erhålls egenskapen att när pulverpatronen 16 är inkopplad vattentransporten genom ledningen 51 till patronens 16 övre 10 15 20 25 30 b) (j 520 638 13 ände och ut genom patronens nedre ände till ledningen 19. Även om sprötet 13 är nedsänkt i en behållare sker ingen transport genom sprötet 13 eftersom ledningen 15 slutar i anslutningsröret 50. När patronen 16 inte befinner sig i hållaren 17,18 är hållaren stängd, varvid anslutningsröret 50 är förbundet med ledningen 19. Om därför sprötet 13 befinner sig i en A-dunk leds innehållet från A-dunken via sprötet 13, ledningen 15, anslutningsröret 50 och hållararmen 18 till ledningen 19 och pumpen 11. På detta sätt erhålls möjligheten att använda både vätskeformigt koncentrat och pulverpatron även för A-koncentratet, varvid samtidigt ovanstående risk vid eventuell felfunktion fullständigt undanröjts.

Anledningen till den nuvarande ordningen avseende hållare och sprötet 14 i samband med bikarbonatpatronen är att hàllaren måste kunna desinficeras och sköljas mellan behandlingarna.

Detta sker enkelt genom användning av infällningen av hållarklaffarna 23,24 och användning av kortslutningsledningen 43. Genom den annorlunda inkopplingen av hållararmarna 17,18 i samband med natriumkloridpatronen 16 enligt föreliggande uppfinning föreligger inte längre denna möjlighet och en ny desinficeringskonstruktion måste åstadkommas.

För att möjliggöra sköljning av hållararmarna 17 och 18 har därför särskilda åtgärder vidtagits enligt fig 2. Den nedre hållararmen 18 sköljs automatiskt via sprötet 13, ledningen 15, hållararmen 18, ledningen 19, pumpen 11. Den övre hållararmen är via en sköljledning 52 förbunden med ett anslutningsrör 53, som i sin tur är förbundet med ledningen 29 när jonpåsen 27 inte befinner sig i den tredje hållaren, såsom framgår med den streckade linjen 54. Således sköljes den övre hållararmen 17 hos den första hållaren genom att vatten passerar via ledningen 51 till den övre hållararmen 17 och därifrån via ledningen 52 till anslutningsröret 53 och till ledningen 29 samt via pumpen 30 till ledningen 31. sköljledningen 52 möjliggörs att den övre hållararmen 17 och Genom detta särskilda anordnande av \2'|1_.__ fïfl ...'|.:¿'|.¿^._ _- _,.1_'~4_ lldlldLCll LO DÅKJLJCD DCUHLLLILQL J k-llšïw « ~ v w \ ~ m n nu 'JH Oq-.a-“q IIJGLLJ GV tJUlllb/Cll JU. QGHLlllG. strömningsbana används för desinficering. 10 15 20 25 30 b) Uï 520 658 l4 Såsom exempel ges följande sammansättning av innehållet i jonpåsen 27 per 500 ml: KCl ungefär 30 g CaClx2H2O ungefär 44 g MgClx6H2O ungefär 20 g Ättikssyra ungefär 36 g Ovanstående ämnen löses i vatten så att volymen blir 500 ml. Natriumkloridpatronen innefattar ungefär 1200 g natrium- klorid i pulverform. Bikarbonatpatronen 22 innefattar 650 g natriumbikarbonat i pulverform.

Innehållet i jonpåsen 27 kan varieras inom vida gränser för att anpassas till patientens särskilda behov. Genom att påsen är så liten som en 1/2 liter kan en större mängd olika sammansättningar lagras på sjukhuset eller dialyskliniken utan På detta sätt kan Genom att att lagringsutrymmena blir alltför stora. individualiserad behandling enklare genomföras. natriumklorid och natriumbikarbonat uttages från pulver- patronerna under styrning av pumparna ll och 12 med hjälp av konduktivitetssensorerna 7 och 10 möjliggörs individualisering av koncentrationen av bikarbonatjoner och natriumjoner likaväl som profilering av koncentrationen av dessa joner under drift.

En dialysmaskin innehåller många fler detaljer än de ovan sensorer och mät- beskrivna, såsom en mängd ventiler, pumpar, anordningar. Dessa anordningar beskrivs dock inte i före- liggande ansökan då de inte behövs för förståelse av uppfinningen.

Föreliggande uppfinning kan även användas i samband med andra typer av hållare för pulverpatroner.

Jonpåsen 27 kan exempelvis utbytas mot en anordning som framgår av EP-Bl-443 324, där innehållet i jonpåsen 27 bereds on-line.

Uppfinningen har här ovan beskrivits under hänvisning till en föredragen utföringsform av uppfinningen visad på ritning- arna. De olika särdragen hos uppfinningen kan kombineras på .wi-L- __-.-.._i_ ___\_ _ _ . _ .________ 4.111 1.51... ¿..-.._^.,. __-- AJ^'I..,_.M-^ :aAa Ollláa baLL. Upll allpabbab L..L.L.L .Lina Lyycl. av uiaiyamaa iuci. o k såsom är uppenbart för en fackman som läser denna beskrivning. 520 638 15 Sådana modifieringar är avsedda att inrymmas inom uppfinningen.

Uppfinningen begränsas endast av nedanstående patentkrav.

Claims (6)

10 15 20 25 30 35 52Û 638 16 PATENTKRAV

1. Säkerhetsanordning vid dialysmaskin innefattande åtminstone en hållare (l7,l8) för en behållare eller patron (16) innehållande ett ämne i pulverform, kännetecknad av en första inmatningsledning (51), som leder från en vattenkälla (3) till patronhàllarens inmatningsände (17), en utmatningsledning (19) för utmatning av lösning från patronhàllarens utmatningsände (18) till en koncentratpump (11), och en andra inmatningsledning (15), som leder till patronhàllarens utmatningsände (18) och vidare till utmatningsledningen (19) och koncentratpumpen (11).

2. Säkerhetsanordning enligt krav 1, kännetecknad av ett (13) (15) till patronhàllarens utmatningsände och vidare till (19) (ll).

3. Säkerhetsanordning enligt krav 2, kännetecknad av att avsedd att A-spröt som via den andra inmatningsledningen leder (18) utmatningsledningen och koncentratpumpen patronhällaren inbegripes av en övre hàllararm (17) (16) avsedd att samverka med patronens nedre ände, och att (17, 18) där den samverkar med nämnda andra (15) (13) koncentratpumpen (11), och ett andra läge där den samverkar med (16)

4. Säkerhetsanordning enligt krav 3, kännetecknad av att samverka med en patrons övre ände och en nedre hållararm (18) åtminstone en av hållararmarna är manövrerbar mellan ett första läge, med inmatningsledning för att förbinda A-sprötet nämnda patrons utmatningsände. patronhàllarens andra hållararm i ett första läge samverkar med (52).

5. Säkerhetsanordning enligt något av föregående krav, en skölj- och desinficeringsledning kännetecknad av att dialysmaskinen innefattar minst ytterligare en patronhållare och en hållare för en jonpàse. 520 658

6. Säkerhetsanordning enligt något av föregående krav, kännetecknad av att nämnda inmatningsände för patronhållaren utgöres av en övre inmatningsarm (18) och nämnda utmatningsände för patronhàllaren utgöres av en nedre utmatningsarm (17).