SE520216C2 - Fender - Google Patents

Description

(kl UI 520 216 2 stötupptagningsände förskjuts i sidled relativt fenderns fastsättningsände, som är fast förankrad t ex i en kaj.

Enligt US 3 948 500 har man försökt att lösa detta problem med hjälp av en stympat konisk fender med för- bättrad sidostabilitet. Denna har emellertid mycket kraftiga väggar, vilket gör att materialåtgången är stor.

Sammanfattning av uppfinningen Ändamålet med föreliggande uppfinning är att åstad- komma en jämfört med känd teknik förbättrad fender.

Ett särskilt ändamål med uppfinningen är att åstad- komma en fender med förbättrade deformationsegenskaper vid sned belastning.

Ett ytterligare ändamål med uppfinningen är att åstadkomma en stark fender med minskad materialåtgång.

Dessa ändamål uppnås enligt uppfinningen genom att fendern av det inledningsvis beskrivna slaget ges de kännetecken som framgår av efterföljande patentkrav l.

Föredragna utföringsformer framgår av de underordnade patentkraven.

Den uppfinningsenliga fendern utnyttjar ett deformationsparti som på minst en yta är försett med utskott och ursparingar av en sådan utformning och placering att de kan ingripa kamartat med varandra vid deformation av fendern. När fendern deformeras griper utskotten in i ursparingarna och åstadkommer en låsning av fendern. Fendern kan därmed inte deformeras i sidled och får en förbättrad stabilitet vid sned belastning och skjuvbelastning.

Enligt en utföringsform av uppfinningen finns utskotten och ursparingarna på ett utåtvänt ytparti av deformationspartiet. Utskotten och ursparingarna kan istället finnas på ett inåtvänt ytparti av deformations- partiet eller på både ett inåtvänt och ett utåtvänt ytparti av deformationspartiet.

Enligt en utföringsform av uppfinningen har fenderns deformationsparti första och andra koniska ihåliga partier, vilkas smaländar är förenade med varandra och 520 216 3 utskotten är anordnade med mellanrum som bildar ursparingarna, varvid de första och andra koniska partierna är så anordnade i förhållande till varandra att utskotten på det ena stympat koniska partiet ingriper med ursparingarna pà det andra stympat koniska partiet. Denna utformning gör att den önskade läsningen kan åstadkommas pà ett enkelt och säkert vis, samtidigt som tillverk- ningen av fendern kan göras mycket rationell.

I en utföringsform av den uppfinningsenliga fendern är det första koniska partiet utformat av ett material med väsentligt högre hårdhet än det andra koniska partiet. Detta ger en möjlighet att styra fenderns deformation vid belastning. Det mjukare konpartiet pressas då samman först innan deformation av det hàrdare konpartiet börjar.

Enligt en annan utföringsform är fendern utformad som minst tvà parallellepipediska fenderben. Detta är ett alternativt sätt att utforma en stark fender enligt upp- finningen.

De parallellepipediska fenderbenen har med fördel V- formade utskott. Vid deformation av fendern kommer då det V-formade utskottet i ingrepp med ursparingen mellan Vzets skänklar, vilket ger en god stabiliserande låsning.

Fenderns deformationsparti utformas företrädesvis av en elast, vilket ger fendern önskad stabilitet och flexi- bilitet.

Kort beskrivning av ritningarna Uppfinningen kommer i fortsättningen att beskrivas närmare genom utföringsexempel under hänvisning till bifogade ritningar.

Fig 1 är en perspektivvy framifrån och visar en första utföringsform av fendern enligt uppfinningen.

Fig 2 visar fendern i fig l i ett första samman- pressat läge.

Fig 3 visar fendern i fig 1 i ett andra samman- pressat läge. 520 216 4 Fig 4 visar fendern i fig 1 i ett tredje samman- pressat läge.

Fig 5 är en planvy och visar ett stympat koniskt parti av fendern i fig 1 sett fràn ovan.

Fig 6 är en sektionsvy och visar ett snitt utmed linjen VI-VI i fig 5.

Fig 7 är en perspektivvy och visar fendrar såsom den i fig 1 monterade vid en kaj.

Fig 8 är en planvy framifrån och visar en andra utföringsform av fendern enligt uppfinningen.

Fig 9 är en planvy fràn sidan och visar ett ben hos fendern i fig 6.

Fig 10 är en perspektivvy framifrån och visar fendern i fig 6 i ett första sammanpressat läge.

Fig 11 visar fendern i fig 6 i ett andra samman- pressat läge.

Fig 12 visar fendern i fig 6 i ett tredje samman- pressat läge.

Fig 13 är en perspektivvy fràn sidan och visar tvà samverkande fenderben enligt fig 7 i ett första samman- pressat läge.

Fig 14 är en perspektivvy fràn sidan och visar tvà samverkande fenderben enligt fig 7 i ett andra samman- pressat läge.

Fig 15 är en perspektivvy från sidan och visar tvá samverkande fenderben enligt fig 7 i ett tredje samman- pressat läge.

Beskrivning av föredragna utföringsformer Den i fig 1 visade fendern 1 har en fastsättnings- ände 2 och en stötupptagningsände 3. Mellan ändarna 2, 3 sträcker sig ett deformationsparti 4. Deformations- partiet 4 har ett flertal utskott 5 och däremellan belägna ursparingar 6. Deformationspartiet 2 består av stympat koniskt ihàligt ett första, i figuren övre, parti 7 och ett andra, i figuren undre, stympat koniskt ihàligt parti 8. Vid sina smala ändar kan konpartierna 7, 8 sammankopplas med hjälp av en kopplingsring 9 eller lO 520 216 limmas eller gjutas ihop. Vid sin breda ände ansluter det första konpartiet 7 till en monteringsfläns 10. Det andra konpartiet 8 ansluter på motsvarande vis till en monte- ringsfläns 11.

Konpartierna 7, 8 är formgjutna i polyuretan. Även andra elaster kan användas. Likadana formar kan användas för det första som för det andra stympat koniska partiet 7, 8, vilket ger en rationell tillverkning.

Monteringsflänsarna 10, 11 gjuts tillsammans med respektive konparti 7, 8. Monteringsflänsarna 10, 11 kan också utformas med en ingjuten metallring. Vid hopsättning av fendern 1 placeras de båda konpartierna 7, 8 vridna i förhållande till varandra sà att utskotten 5 pà det första konpartiet 7 hamnar mitt för ursparingarna 6 hos det andra konpartiet 8 och vice versa. Det första konpartiet 7 är framställt i ett (ca 70 Shore A) (ca 78 Shore A). Materialen kan också väljas mjukare material än det andra konpartiet 8 omvänt eller med samma hårdhet. Om olika hårdhet väljs kan deformationen av fendern styras, sä att det mjukare partiet först pressas samman innan deformationen av det hårdare partiet börjar.

Fendern 1 monteras såsom visas i fig 7 vid en kaj 13. Stötupptagningsänden 3 skruvas med hjälp av det första konpartiets 7 monteringsfläns 10 fast vid en fendersköld 12 och fendern 1 med fenderskölden 12 skruvas med sin fastsättningsände 2 med hjälp av det andra konpartiets 8 monteringsfläns 11 fast i kajen 13.

När fendern 1 via fenderskölden 12 belastas av ett fartyg som lägger till vid kajen 13 pressas fendern 1 samman, såsom visas i fig 2-4. Ytpartier hos deforma- tionspartiet viks därvid i riktning mot varandra. I fig 4 syns hur ytpartier vid fenderns 1 stötupptagningsände 3 gär emot ytpartier vid fastsättningsänden 2 när fendern 1 är kraftigt deformerad. Även vid en sned belastning, vilket är vanligt förekommande vid kajer, har fendern en god stabilitet, eftersom utskotten 5 griper in i ur- (k) U'| 520 216 6 sparingarna 6 och åstadkommer en låsning. Fendern 1 deformeras därför endast obetydligt i sidled.

Utformningen av fendern 1 gör att de krafter som belastar den centreras i fenderns 1 mitt. Vidare fås en längre fjäderlängd, vilket ger en stark fender 1 med minskad materialåtgång.

Fendern 1 har, såsom framgår av fig 6 utskott och urtagningar såväl på den utåtvända ytan 14 som pà den inàtvända ytan 15. Andra utföranden är också möjliga.

Exempelvis kan fendern ha en slät inåtvänd yta 15 och utskott och ursparingar endast på den utåtvända ytan 14.

En fender kan också byggas upp av två stympat koniska partier som kopplas samman vid sina breda ändar. Fenderns inåtvända yta 15 kan då förses med utskott och ursparingar medan den utåtvända ytan 14 lämnas slät.

En fender 101 enligt en annan utföringsform av upp- finningen visas i fig 8. Denna fender 101 är utformad med två parallellepipediska stödben 116, varav ett visas i fig 9. Fendern 101 kan också utformas med fler än två fenderben 116. Fendern 101 har en fastsättningsände 102 och en stötupptagningsände 103 och däremellan ett de- formationsparti 104 med ett V-format utskott 105. Mellan utskottets 105 skänklar finns en ursparing 106. I vardera skänkeln, nära Vzets spets, är utskottet 105 försett med en urtagning 117. I ytorna utanför utskottet 105 har deformationspartiet 104 i linje med urtagningarna 117 en viklinje 118. Vid sin i figuren övre ände har fendern 101 en monteringsfläns 110 i vilken en metallplatta 119 finns. Genom flänsens 110 och metallplattans 119 yttre ändar löper skruvhäl 121 för montering av fendern 101.

Vid den i figuren undre änden finns på motsvarande vis en monteringsfläns 111 med en metallplatta 120 och skruv- hål 122.

Fendern 101 är formgjuten i uretangummi, men även andra elaster kan användas. Vid gjutningen gjuts metall- lll. plattorna 119, 120 in i monteringsflänsarna 110, Flänsarna 110, 111 förses sedan med skruvhålen 121, 122. (å) U'| 520 216 7 Fendern 101 monteras på samma vis som den i anslut- ning till fig 1 beskrivna fendern 1 med en fender- sköld 112 vid en kaj 113. Fenderbenen 116 kan, såsom visas i fig 9, monteras med utskottet 105 och urspa- ringen 106 på en inàtvänd yta 115 eller, såsom visas i fig 10-12, med utskottet 105 och ursparingen 106 på en utåtvänd yta 114. Det är också möjligt att utforma fenderben 116 med utskott 105 och ursparingar 106 på både den inåtvända och den utåtvända ytan.

Då fendern 101 belastas av ett fartyg som lägger till vid kajen pressas den samman, såsom visas i fig 10-15. Liksom vid den i fig 1 visade fendern 1 viks ytpartier hos fendern i riktning mot varandra när fendern deformeras. Det V-formade utskottets 105 samverkan med ursparingen 106 mellan Vzets skänklar ger en låsning av fendern 101. Fendern 101 bibehåller därför en god stabilitet även vid sneda belastningar.

Urtagningen 117 och viklinjen 118 fungerar som vik- anvisning vid deformation av fendern 101. Fendern 101 kan också utformas utan urtagningen 117 och viklinjen 118, såsom framgår i fig 10.

Genom sin utformning får fendern 101 en ökad fjäder- längd, vilket gör att material kan sparas med bibehållen stabilitet.

Vid de ovan beskrivna utföringsformerna har uretan- gummi och gjutning utnyttjats vid framställningen. Även andra typer av elaster kan emellertid användas, och som fackmannen känner till behöver tillverkningsmetoden anpassas till den valda typen av elast. Om t ex bland- ningar av naturgummi (NR) och/eller styrenbutadiengummi (SBR) används, vilket är det föredragna för fenderben enligt fig 8 och 9, sker tillverkningen på sedvanligt sätt genom att gummimaterialet införs i vulkformar och vulkas i dessa.

Claims (9)

10 15 20 25 30 35 520 216 8 PATENTKRAV

1. Fender med en fastsättningsände (2; 102) och en stötupptagningsände (3; 103) och med minst ett mellan 104), vilket är särskilt dessa befintligt deformationsparti (4; bildat av elastiskt deformerbart material, elastmaterial, och vilket är anordnat att vid deformation av fendern vika sig så att ytpartier hos deformations- 104) n e t e c k n a d k ä n - 104) pà partiet (4; viks i riktning mot varandra, av att deformationspartiet (4; 105) 106) av sådan utformning och placering att de har minst en yta har utskott (5; och ursparingar (6; möjlighet att ingripa kamartat med varandra när (4; 104) riktning mot varandra vid deformation av fendern. deformationspartiets nämnda ytpartier viks i

2. Fender enligt krav 1, vid vilken utskotten (5; 105) och ursparingarna (6; 106) finns pà en utàtvänd yta (14; 114) av deformationspartiet (4; 104).

3. Fender enligt krav 1, vid vilken utskotten (5; 105) och ursparingarna (6; 106) finns pà en inàtvänd yta (15; 115) av deformationspartiet (4; 104).

4. Fender enligt krav 1, vid vilken utskotten (5; 105) och ursparingarna (6; 106) finns pà bàde en inàtvänd yta (15; 115) och en utàtvänd yta (14; 114) av deforma- 104)

5. Fender enligt något av kraven 1-4, vid vilken tionspartiet (4; deformationspartiet (4; 104) har första och andra stympat koniska ihåliga partier (7, 8), vilkas smaländar är förenade med varandra och vid vilken utskotten (5) är anordnade med mellanrum (6) som bildar ursparingarna (6), varvid de första och andra koniska partierna (7, 8) är så anordnade i förhållande till varandra att utskotten (5) pà det ena stympat koniska partiet (7) har möjlighet att ingripa med ursparingarna (6) pà det andra stympat koniska partiet (8) vid deformation av fendern.

6. Fender enligt krav 5, varvid det första stympat koniska partiet (7) är utformat av ett material med 10 520 216 9 väsentligt högre hårdhet än det andra stympat koniska partiet (8).

7. Fender enligt något av kraven 1-4, vilken har minst två parallellepipediska fenderben (116).

8. Fender enligt krav 7, vid vilken utskotten (105) är V-formade.

9. Fender enligt något av föregående krav vid vilket 104) åtminstone deformationspartiet (4; är utformat av en elast.