SE519725C2 - Stållineräcke samt en metod att sätta upp ett stållineräcke - Google Patents

Description

25 30 35 , . = Q ~ » . 519 725 Ett annat problem som uppkommer vid grävarbeten vid och i en väg är att sättningar uppstår en tid efter det att vägen reparerats och fått ny beläggning. Detta innebär att personal ännu en gång måste lägga på ny beläggning. Eftersom stora grävarbeten resulterar i stora ingrepp i vägen blir även sättningsskadorna stora och kräver en insats av ett flertal fordon med personal för att repareras. Allt detta skapa trängsel för trafiken samt kostar mycket pengar. Ännu ett problem är att stolpfundament av betong har visat sig kunna lossna från marken vid en kollision. Förutom att det innebär ett extra arbete att gräva ner nya fundament och reparera efter det gamla så kan fundamentet ställa till stor skada när det rycks upp ur marken.

Syftet med föreliggande uppfinning är att tillhandahålla ett stållineräcke som löser ovannämnda problem. Enligt uppfinningen åstadkoms detta genom ett stållineräcke, innefattande vajer, vajerstolpar och en vajerförankring som har ett markförankringsorgan med förankringsvingar, samt en metod att sätta upp ett stållineräcke genom att en vajerförankring trycks eller slås neri marken.

Uppfinningen skall i det följande närmare beskrivas i anslutning till bifogade figurer.

Fig. 1 visar ett stållineräcke enligt känd teknik.

Fig. 2 visar markarbete som krävs med känd teknik.

Fig. 3 visar stållineräcke enligt uppfinningen.

Fig. 4 visar markarbete med stållineräcke enligt uppfinningen.

Fig. 5 visar väg ovanifrån.

Fig. 6 markförankringsorgan enligt uppfinningen.

Fig. 7 vinge till markförankringorgan.

Fig. 8 markförankringsorgan enligt uppfinningen, underifrån.

Fig. 9 visar topplatta till markförankringsorgan.

Fig. 10 visar vajerförankringsorgan, ovanifrån.

Fig. 11 visar vajerförankringskam.

Fig. 12 visar vajerförankringsorgan, från sidan.

Fig. 13 visar vajerförankringskam med låsanordning.

Figur 1 visar ett stållineräcke (1) enligt känd teknik. Räcket (1) har ett antal vajrar (2) som bärs upp av vajerstolpar (3). l vardera ändan av räcket (1) är vajern (2) 10 15 20 25 30 35 ,, .in , f.

. H *' .. - ' . r .u u. - _ .. s . .

, .. I' I, .r- v' I , .I ~ z 1 v* " .u " ' s - v ' . lt. -f- ' . s l- ' t. H "" , . p - ,_ .- ' _ l- - - förankrad i marken genom ett vajerförankringsfundament (4). Fundamentet (4) är oftast ett prefabricerat betongblock eller ett som gjuts på plats. Vajerstolparna (3) är också förankrade i marken med stolpfundament (5) av betong. Ett vajerförankringsfundament (4) väger mellan 2000-4000 kg och ett stolpfundament (5) mellan 30-100 kg. Figur 2 visar att det markarbete som behövs för att gräva ner vajerförankringsfundament (4) och stolpfundament (5) är omfattande och gör stor åverkan på mark och väg.

Figur 3 visar ett stållineräcke (1) enligt uppfinningen. Räcket (1) har ett antal stålvajrar (2) som bärs upp av vajerstolpar (3). I vardera ändan av räcket (1) är vajern (2) förankrad i marken, med mark menas i ansökan även väg, vägbank och andra områden kring en väg, genom en vajerförankring (7). Vajerförankringen (7) trycks eller slås neri marken eller vägen vilket betyder att inget grävarbete behövs.

Figur 4 visar hur ett arbetsfordon med en slaghammare (9) slår ner ett markförankringorgan (41) tillhörande en vajerförankring (7). För att även slippa gräva för vajerstolpfundamenten (5) används en stolpförankring (51) som även den slås neri marken. Stolpförankringen kan vara av olika typ, i figur 5 visas spåren efter en markförankring med två vingar, men det går även att använda en förankring med tre vingar (fig. 3) eller fler. Figur 5 visar även hur vingarna till markförankringen kan placeras. Markförankringar (51) som slås ner längs vägen har vingarna parallellt med vägen och markförankringar som slås ner i mitten av vägen har vingarna vridna 45 grader mot vägens riktning.

Vajerstolpen (3) bära upp vajem (2) och klara vertikala krafter medan en kraftpåverkan i horisontalled, t.ex. en påköming resulterar i att vajerstolpen (3) viks utan att förankringen (51) påverkans. Detta åstadkoms genom att tillverka vajerstolpen (3) i ett material med sådan tjocklek att den ger efter vid en påkörning, anordna försvagningar vid roten av stolpen eller dylikt. l figur 5 visas skillnaden i åverkan på mark och väg vid uppsättning av ett stållineräcke längs och i mitten av en väg. Enligt känd teknik måste ett flertal större hål (40) för vajerförankringsfundamenten grävas samt en mängd mindre hål (50) för vajerstolparnas fundamenten. Med vajerförankring och förankring av vajerstolpar enligt uppfinningen uppstår bara långa smalt hål efter förankringsvingarna. Hål som är lätta att laga och inte åstadkommer någon skada på underliggande lager i mark och väg som kan ge upphov till senare sättningar. 10 15 20 25 30 35 519 725 r l. » . . ~ ~ ' ' ' 4 I figur 6 visas en utföringsform av ett markförankringsorgan (41) enligt uppfinningen. Markförankringsorganet innefattar ett rör (42), två förankringsvingar (43), en förstärkningsvinge (44), två stödvingar (45) och en topplatta (46). Ett exempel på en förankringsvinge visas i figur 7. Förankringsvingen (43) har en övre horisontell del (431) som stöder topplattan (46), en spetsig sida (433) och en vertikal sida (432). Beroende på markförhållandena kan förankringsvingens egenskaper och antal behöva förändras på en mängd olika sätt t.ex. spetsigare- trubbigare, bredare-smallare, längre-kortare eller tre-fyra vingar. För att stödja topplattan (46) används två stödvingar (45) samt förankringsvingama (43).

Topplattan (46) har ett centrumhål lika stort som rörets (42) ytterdiameter och omsluter yttersta änden på röret (42). Topplattan (46) svetsas lämpligen fast i röret (42) och i stöd- och förankringsvingarna (43, 45).

Figur 8 visar markförankringsorganet sett underifrån. De två förankringsvingama (43), är symmetriskt placerade och riktade mot vajerriktningen (6) med en vinkel (47) av 110 grader dem emellan. Beroende på markförhållanden etc. kan markförankringsorgan (41) med vingarna (43) placerade med en annan vinkel (47) behöva användas. Vinkeln (47) bör dock inte vara större än 180 grader. Figur 8 visar även de två stödvingarna (45) samt förstärkningsvingen (44) anordnade bort från vajerriktningen (6). Stödvingarna (45) är symetriskt placerade med en vinkel (48) mot förstärkningsvingen (44). Vinkeln (48) är 30 grader men kan varieras beroende på förankringsvingarnas vinkel (47), så att ett lämpligt stöd för topplattan (46) uppnås. Förstärkningsvingen (44) är anordnad längs röret (42) för att förhindra att röret kröks vid påfrestning. När ett fordon kolliderar med räcket (1) utsätts vajrarna (2) för stora krafter som förs vidare ner i vajerförankringen (7). för att vajerförankringen skall kunna ta upp de krafterna är det viktigt att kraften påverkar markförankringsorganet (41) i rätt riktning. Markförankringsorgan av denna typ är relativt dåligt på att ta upp vertikala krafter som vill rycka upp förankringen.

Detsamma gäller om markförankringsorganet kan ryckas/krypas upp snett, t.ex. i vinkeln som vajern infaller mot vajerförankringen. Detta uppstår om röret (42) böjer sig och måste undvikas. Ett enkelt sätt att undvika detta är att anordna en eller flera förstärkningsvingar (44) på röret (42) på motsatta sidan mot den där vajrarna (2) kommer in.

Figur 10 visar ett vajerförankringsorgan (70) innefattande en platta (71) med avlånga hål (74) samt en kamdel (72). Vajerförankringsorganet (70) monteras på topplattan (46) med hjälp av ett justerbart fäste. Här visat som gängade hål (49) i 10 15 20 25 519 7 2 5 5 topplattan (46) och avlånga hål (74) i plattan (71). Bultar förs ner genom de avlånga hålen (74) och skruvas fast i de gängade hålen (49). De avlånga hålen (74) gör att det är möjligt att justera vajerförankringsorganet så att kamdelen (72) är vinkelrätt mot vajerriktningen (6) även om markförankringsorganet (41) skulle ha vridit sig under islagningen i marken.

Figur 11 och 13 visar kamdelen (72) med urtag (73) och en låsanordning i form av hål (77) och en bult (79). Vajrama (2) har i sina ändar ett ändbeslag (21) som passari urtagen (73) på kamdelen (72). När ändbeslagen anordnats i kamdelen (72) låses de genom att bulten förs genom hålen (77). För att sedan ytterligare spänna vajrarna (2) anordnas vantskruvar på vajrama.

Figur 12 visar hur kamdelen (72) är anordnad på plattan (74). Kamdelen (72) lutar från vajerriktningen (6) med en vinkel (78) som beror av hur vajrarna (2) kommer ner. Lämpligen skall vajrarna infalla med ungefär 90 grader mot kamdelen. Enligt uppfinningen föredras en vinkel (78) av 5-20 grader, och helst ungefär 8 grader, vilket ger ett avstånd, mellan vajerförankringen och första vajerstolpe, och en kraftupptagning som följer de normer som gäller.

Det finns en risk att vajerförankringen (7) utsätts för yttre påverkan som kan skada vajerinfästnlngen och i värsta fall lossa vajrarna (2) och gör hela stållineräcket (1) verkningslöst. Påverkan kan t.ex. vari form av en vägskrapa eller en snöplog. För att förhindra detta kan ett skydd anordnas på vajerförankringsorganet (70) som leder plogen över eller så kan ett skydd anordnas runt vajerförankringen (7) som förhindrar plogen att komma i närheten.

Claims (19)

10 15 20 25 30 . » - | l » 519 725 ti. f. PATENTKRAV

1. Stållineräcke (1) vid väg innefattande en eller flera vajrar (2), en eller flera vajerstolpar (3) samt en eller flera vajerförankringari marken, k ä n n e t e c k n a t a v att vajerförankringen (7) innefattar ett markförankringsorgan (41) med förankringsvingar (43) som trycks eller slås ner i marken.

2. Stållineräcke (1) enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k n at a v att minst en av vajerstolparna (3) är förankrade med ett vingförsett markförankringsorgan (51).

3. Stållineräcke (1) enligt något av patentkraven 1- 2, k ä n n e t e c k n a t a v att vajerstolparna (3) är tillverkade i en tjocklek som är eftergivlig vid en påkörning.

4. Stållineräcke (1) enligt något av patentkraven 1-3, k ä n n e t e c k n at a v att vajerförankringen (7) innefattar ett vajerförankringsorgan (70) monterat på markförankringsorganet (41).

5. Stållineräcke (1) enligt något av patentkraven 1-4, k ä n n e t e c k n at a v att markförankringsorganet (41) innefattar ett rör (42) med två förankringsvingar (43), symetriskt placerade mot vajerriktningen (6) med en vinkel (47) mindre än 180 grader dem emellan.

6. Stållineräcke (1) enligt patentkrav 5, k ä n n e t e c k n a t a v att vinkeln (47) är 80-140 grader.

7. Stållineräcke (1) enligt patentkrav 6, k ä n n e t e c k n a t a v att vinkeln (47) är 110 grader.

8. Stållineräcke (1) enligt något av patentkraven 5-7, k ä n n e t e c k n a t a v att en förstärkningsvinge (44) är anordnad längs större delen av rörets (42) längd, parallellt med vajerriktningen (6) men på motsatta sidan av röret (42). 10 15 20 25 30 35 - » | . m 519 725 7

9. Stållineräcke (1) enligt något av patentkraven 1-8, k ä n n e t e c k n a t a v att markförankringsorganet (41) innefattar en topplatta (46), anordnad runt röret (42), med ett fäste (49) för ett vajerförankringsorgan (70).

10. Stållineräcke (1) enligt patentkrav 9, k ä n n e t e c k n a t a v att vajerförankringsorganet (70) innefattar en platta (71), en fästkam (72), med urtag (73) för ett eller flera ändbeslag (21), samt en låsanordning (79) som förhindrar att ändbeslaget/en (21) lämnar urtaget/en (73).

11. Stållineräcke (1) enligt patentkrav 10, k ä n n e t e c k n at a v att fästkamen (72) är anordnad upprätt från plattan (71) med en vinkel (78) av 5-20 grader från lodlinjen, Iutandes från vajerriktningen (6).

12. Stållineräcke (1) enligt patentkrav 11, k ä n n e t e c k n at a v att vinkeln (78) är 5-10 grader, företrädesvis 8 grader.

13. Stållineräcke (1) enligt något av patentkraven 9-12, k ä n n e t e c k n at a v att vajerförankringsorganet (70) har ett skydd mot påkörning av en snöplog, vägskrapa eller liknande.

14. Stållineräcke (1) enligt patentkrav 13, k ä n n e t e c k n at a v att skyddet är anordnat på vajerförankringsorganet (70) eller att skyddet är anordnat runt vajerförankringen (7).

15. Metod att sätta upp ett stållineräcke (1) vid en väg innefattande minst en vajer (2), minst en vajerstolpe (3) samt minst en vajerförankring, kännetecknad av - att vajerförankringen (7) trycks eller slås neri marken/vägen; - att vajern (2) förankras i vajerförankringen (7).

16. Metod enligt patentkrav 15, k ä n n e t e c k n a d a v - att vajerförankringen (7) innefattar ett markförankringsorgan (41) och ett vajerförankringsorgan (70); - att markförankringsorganet (41) slås ner i marken/vägen; - att vajerförankringsorganet (70) därefter monteras på markförankringsorganet (41): 10 15 . . - - f» 519 725 8 - att vajern (2) monteras i vajerförankringsorganet (70).

17. Metod enligt patentkrav 16, k ä n n e t e c k n a d a v - att vajerförankringsorganet (70) ärjusterbart monterbar på markförankringsorganet (41); - att vajerförankringsorganet (70) låser vajern (2) genom en Iåsanordning (21,77,79).

18. Metod enligt något av patentkraven 16-17, k ä n n e t e c k n a d a v - att markförankringsorganet (41) slås neri marken med en slaghammare (9). - att markförankringsorganet (41) innefattar ett rör (42) i vilket en spets (91) till slaghammaren (9) förs igenom; - att spetsen (91) trycker undan jorden för att ge plats åt röret (42).

19. Metod enligt något av patentkraven 15-18, k ä n n e t e c k n a d a v - att en vajerstolpe (3) förankras med ett vingförsett markfundament (51); - att markfundamentet (51) trycks eller slås ner i marken/vägen.