SE508362C2 - Förfarande för bestämning av typen av växellåda - Google Patents

Description

508 362 2 Uppfinningen grundar sig nu på det tekniska problem som ligger~ i att åstadkomma ett förfarande av den inledningsvis nämnda typen, med hjälp av vilket en för detta ändamål inrättad detekteringsenhet för typen av växellåda automatiskt kan be- stämma den ur flera möjliga växellàdstyper respektive utvalda typen av en till en motor ansluten växellåda.

Detta problem löses nu med hjälp av ett förfarande av den inledningsvis nämnda typen genom de särdrag som angivits i den kännetecknande delen av patentkravet 1. Den för utövandet av förfarandet avsedda detekteringsenheten för växellådstypen ut- styr först alla givarna och/eller páverkningsorganen i den ut- valda växellådan och bestämmer ur de inkommande svarssignalerna vilka konstruktionsgrupper som finns i växellådan. Dessutom av- frågar detekteringsenheten för växelládstypen växellåds- och/eller' motorvarvtal i. den. respektive erforderliga. omfatt- ningen för att därur kunna härleda en eller flera för växellå- dan specifika utväxlingskonstanter. I detekteringsenheten för växellådstypen har i förväg för varje möjlig växellådstyp i förväg lagrats de förefintliga växellàdskonstruktionsgrupperna samt de specifika utväxlingskonstanterna såsom växellådstypda- ta. Genom jämförelse av de vid den i det aktuella fallet använ- da växellådan detekterade data över växellådskonstruktionsgrup- perna och utväxlingskonstanterna med dessa lagrade växel- lådstypdata bestämmer sedan detekteringsenheten för växel- làdstypen av vilken typ den förefintliga växellådan är. Därvid förutsätts givetvis att typen och antalet av de använda utväx- lingskonstanterna och växellàdskonstruktionsgrupperna väljs så att varje växellådstyp skiljer sig från alla de andra i betrak- tande tagna typerna på entydigt sätt i åtminstone en parameter.

Förfarandet kan härvid ske en enda gång efter detekterad in- byggnad av en ny växellåda eller också genom en kontinuerlig övervakning av växellådstypen, vid vilken typen av växellåda fastställs på nytt tid efter annan.

Vid en användning i ett motorfordon kan detekteringsenhe- ten för växellådstypen vara integrerad i en redan förefintlig elektrisk styrenhet. Den detekterade informationen lådstypen kan sedan föras till andra styrenheter i fordonet som bearbetar växellådstypspecifika data för att automatiskt inreg- lera dessas funktionsparametrar på den valda växellådan. Detta inbesparar inlärningsförlopp för styrenheten som måste utföras för hand, efter inbyggnad av en bestämd växellådstyp i ett for- don för vilket flera olika typer av växellådor står till förfo- gande. Särskilt användbart är detta förfarande exempelvis för kommersiella fordon vid vilka ofta ett flertal olika växel- lådstyper kan utväljas medan en och samma elektriska styrenhet förefinns.

Ett fördelaktigt förfarandeförlopp erhålls vid det enligt den kännetecknande delen av patentkravet 2 angivna vidareut- vecklingen av förfarandet för ett motorfordon med automatväxel- làda. Först bestäms de vid den i fordonet inmonterade växellå- dan förefintliga konstruktionsgrupperna, t ex efter en första tillslagning av tändningen, och därefter detekteras med motorn gående på tomgång och med tillslagen koppling förhållandet mel- lan motorvarvtalet och varvtalet hos växellådans ingående axel.

Detta förhållande utgör vid automatväxlar en specifik utväx- lingskonstant. För automatväxlar räcker denna ena utväxlings- konstant tillsammans med konstruktionsgruppsinformationen för en entydig identifiering av växellådstypen.

För ett motorfordon med manuell växellåda anges ett före- draget förfarandeförlopp i den kännetecknande delen av patent- kravet 3. Därvid bestäms genom detektering av det aktuella in- gående varvtalet till växellådan och utgående varvtalet från denna växellådans utväxlingar i de respektive växelstegen under 508 562 4 färd och utnyttjas som utväxlingskonstanter, vilket förutom konstruktionsgruppsbestämningen möjliggör en entydig identifie- ring av typen på den använda växellådan.

Uppfinningen beskrivs närmare nedan under hänvisning till bifogade ritning, på vilken fig 1-4 visar efter varandra föl- jande avsnitt av ett programförlopp för ett förfarande för väx- ellådstypsbestämning vid ett kommersiellt fordon med automat- växellåda.

Förfarandet börjar enligt fig 1 först efter tillslagning av tändningen (steg 1) med ett startsteg (2) för växellådstyps- bestämning, i vilket aktiveras en i kommersiella fordon inrät- tad detekteringsenhet för växellådstypen, som är integrerad i något av de förefintliga styraggregaten för kommersiella for- don, exempelvis i ett styraggregat för växellådan. Detekte- ringsenheten genomför sedan det i det följande beskrivna förfa- randet. Starten av detektering kan utlösas exempelvis genom på- verkan av en för detta ändamål avsedd tangent.

Först utstyres efter varandra de olika givarna och på- verkningsorganen i växellådan för avfrågning av vilka konstruk- tionsgrupper den föreliggande växellådan har. I ett första av- frågningsblock fastställs om växellådan har en split-konstruk- tionsgrupp för vars utstyrning tjänar två magnetventiler (MV1, MV2). I enlighet härmed avfrågas i ett första fràgesteg (3) den eventuella förefintligheten av den första magnetventilen (MV1).

Om detekteringsenheten för växellådstypen konstaterar att denna magnetventil (MV1) saknas så drar den slutsatsen att en split- grupp saknas (steg 4). Om däremot förefintligheten av den förs- ta magnetventilen (MVl) detekteras så avfrågas därefter den eventuella förekomsten av den andra magnetventilen (MV2) (steg 5). Om detekteringsenheten för växellådstypen därefter icke får någon positiv signal från någon andra split-magnetventil (MV2) så drar den slutsatsen därav att det föreligger ett ventilfel 5 508 362 (steg 6) och påbörjar en upprepad avfrågning beträffande mag- netventilerna (MV1, MV2) i split-konstruktionsgruppen_ Först när också efterfrågan om den andra split-magnetventilen (MV2) blir positiv detekterar enheten förekomsten av en split-växel- lådsgrupp (steg 7).

I ett efterföljande frågeblock undersöks om konstruk- tionsgruppen med stegväxellådan fungerar korrekt samt antalet förefintliga växelsteg i denna låda. Först kontrolleras om en korrekt signal från växelavkännaren föreligger (steg 8). Om så icke är fallet avkänns som nästa steg växelmagnetventilerna (steg 9) och vid korrekt detekterade växelmagnetventiler dras slutsatsen om ett fel hos växelavkännaren (steg 10). Även om från växelmagnetventilerna icke mottas någon korrekt signal tolkas detta som ett fel i växelsteg-konstruktionsgruppen i växellådan (steg 11). Även vid en felfri växelgivare avkänns som nästa steg växelmagnetventilerna (steg 12), varvid man drar slutsatsen om ett ventilfel (steg 13) om ingen korrekt signal återförs från växelmagnetventilerna. Om detekteringsenheten för växellådstypen däremot har detekterat förekomsten av de funk- tionerande växelmagnetventilerna bestämmer den därefter antalet förefintliga steg i växellådskonstruktionsgruppen (steg 14).

Programmet fortsätter* därefter' med det i fig 2 visade programblocket i vilket undersöks förekomsten av en range- el- ler intervallväxelkonstruktionsgrupp. Inledningsvis efterfrågas först om det finns en range-givare (steg 15). Om ett sådant gi- varsvar uteblir kontrolleras förekomsten av range-magnetven- tiler (steg 16) och vid detektering av sådana range-mag- netventiler dras slutsatsen om ett fel på range-givaren (steg 17). Om däremot icke heller något svar från range-magnetventi- lerna erhålls så drar detekteringsenheten för växellådstypen slutsatsen att den förefintliga växellådan inte har någon range-växelkonstruktionsgrupp (steg 18). Om inledningsvis de- 508 362 6 tekterades en korrekt fungerande range-givare dras efter det efterföljande fràgesteget (19) beträffande range-magnetventi- lerna slutsats om ett fel hos de sistnämnda (steg 20) om ingen bekräftelsesignal återkommer från range-magnetventilerna. Om däremot efter de bägge tillhörande frägestegen (15, 19) fast- ställs förekomsten av givar- och magnetventilanordningar till en range-växelkonstruktionsgrupp så frågar detekteringsenheten som nästa steg (21) om vägvärdet (SMM) hos range-väggivaren vid utstyrning av magnetventilen genom ett första slutsteg (MR1) är större än vägvärdet (Smu) hos range-väggivaren vid utstyrning av magnetventilen genom ett andra slutsteg (MR2). Om så icke är fallet dras slutsats om en omkastad placering av anslutningarna för dessa slutsteg (MR1, MR2) (steg 22), medan däremot i annat fall detekteras förekomsten av en korrekt och riktigt ansluten range-växelkonstruktionsgrupp (steg 23).

Med en efterföljande och i fig 3 visad del av förfarandet analyseras kulissväxelkonstruktionsgrupperna. I ett inledande fràgesteg (24) kontrolleras ett korrekt svar fràn en kulissgi- vare. Om inget korrekt svar erhålls fràn denna givare men pà en efterföljande fråga (25) efter förekomsten av kuliss-magnetven- tiler dock detekteras förekomsten av sådana, drar detekterings- anordningen för växelládstypen slutsats om ett givarfel (steg 26). Som fel med avseende pà kulisskonstruktionsgruppen bedöms också det fall då fràn kuliss-magnetventilerna icke erhålls nâ- got positivt svar. Om à andra sidan frågan efter kulissgivaren utfaller positivt och i ett anslutande fràgesteg (28) kuliss- magnetventilerna kan avkännas drar detekteringsenheten för väx- ellådstyperna så sker ett fràgesteg (30) efter kulissen R/C.

Frägeresultatet lagras därefter (steg 31) varefter regleringen genom detekteringsenheten för växellàdstyperna lägger in back- växeln (steg 32) och kontrollerar förekomsten av en krypväxel- konstruktionsgrupp (steg 33). I enlighet härmed bestäms om en 7 508 362 krypväxelkonstruktionsgrupp finns (steg 34) eller att ingen så- dan konstruktionsgrupp förefinns vid den förefintliga växellå- dan (steg 35). Därefter efterfrågas successivt de enskilda ku- lisspåren och dessas förekomst eller frånvaro lagras, nämligen efter varandra med ett frågesteg (36) om kulisspàret 1/2 med efterföljande resultatlagring (steg 37), ett frågesteg (38) ef- ter spåret 3/4 med efterföljande resultatlagring (steg 39) och ett frågesteg (40) efter spåret 5/6 med efterföljande resultat- lagring (steg 41).

Vid slutet av denna kulissfrågeprogramdel innehar detek- teringsenheten för växellådstyperna information om antalet ku- lisspàr i den förefintliga växellådan (steg 42). Bestämningen av förekomsten och typen av de enskilda konstruktionsgrupperna i den automatiska växellådan för kommersiella fordon är därmed avslutad.

Som ytterligare förutsättning för bestämning av växel- lådstypen skall sedan som närmaste steg ytterligare bestämmas de växellådsspecifika utväxlingskonstanterna, vilket sker med motorn igång i enlighet med den i fig 4 visade delen av förfa- randet. En förutsättning för detta är först och främst att mo- torn startas (steg 43), varefter kopplingen tillslås (steg 44) och en fråga dessutom ställs (steg 59) om en split-konstruk- tionsgrupp förefinns. Om så icke är fallet bestämmer detekte- ringsenheten för växellådstyperna genom mätning av motorns in- gående varvtal (nM) och växellådans ingående varvtal hße) det av växellådstypen beroende utväxlingsförhållandet (il = nm/ng) (steg 60). Varvtalsavläsningen genom den tillhörande växel- lådsingángsgivaren sker härvid via ett kugghjul i växellådan som roterar med vid nolläge hos lådan. Därefter fortsätter man till ett jämförelsesteg (56) som skall förklaras närmare i det följande. Om å andra sidan en split-konstruktionsgrupp skulle detekteras utstyrs först ett första split-växelläge (steg 45). 508 362 8 I detta tillstànd hos växellådan föreligger i sin tur de av växellådstypen beroende utväxlingskonstanterna i form av för- hållandet (il) mellan motorns ingående varvtal (nM) och växel- lådans ingående varvtal (na). Genom mätning av de motsvarande varvtalen (nM, ng) bestämmer detekteringsenheten för växel- lådstyperna denna utväxlingskonstant (il) (steg 46). Därefter utstyrs det andra split-växelläget (steg 47) och analogt be- stäms utväxlingskonstanterna (iz) för detta växelläge som för- hällandet mellan ingående motorvarvtalet (nM) och det sedan fö- religgande ingående varvtalet (næ) hos växellådan (steg 48).

Om det ingående varvtalet vid en växellåda med split- konstruktionsgrupp skall uthämtas vid ett växelstegkugghjul ef- ter split-konstruktionsgruppen kan entydigt skiljas mellan snabb- och stigningsväxelkonstruktionsgrupper så att eventuellt den efterföljande proceduren för detektering av snabbväxel- el- ler stigningsväxelkonstruktionsgrupper blir obehövlig. Denna del av förfarandet börjar med en fråga (49), vid vilken fast- ställs om varvtalsfrekvensen (fmm) hos split-konstruktionsgrup- pen vid utstyrning av magnetventilen genom det ena slutsteget (MS1) blir mindre än varvtalsfrekvensen (fMæ) hos split- konstruktionsgruppen vid utstyrning av nmgnetventilen medelst det andra slutsteget (MS2). Om så är fallet tillordnas för väx- ellådans styrning det första slutsteget (TMM) det långsamma split-växelläget och det andra slutsteget (TMÜ) det snabba split-växelläget (steg 50), vilket sedan motsvarar stig- ningsväxeldelen (steg 51). Om däremot i det ovannämnda varv- talsfrekvens-frågesteget (49) erhålls ett negativt svar så mot- kontrolleras därefter konstruktionsgruppen vid utstyrning av magnetventilen genom det första slutsteget (MSl) är större än varvtalsfrekvensen (fmü) hos split-konstruktionsgruppen vid utstyrning av magnetventilen genon1 det andra slutsteget (MS2). Stämmer icke heller detta 9 508 É62 översättes detsamma av detekteringsenheten för växellådstyperna som en störning i varvtalsavkänningen (steg 53). Får man där- emot ett jakande svar på den sistnämnda frågan så tillordnas till växellädsstyrningen det första slutsteget (lya) det snabba split~växelläget och det andra slutsteget (Tyg) det långsamma split-växelläget (steg 54), vilket utgör snabbväxeldelen (steg 55). Därigenom förfogar detekteringsenheten över alla data som den behöver för typbestämning av den aktuella växellådan.

Detekteringsenheten för växellådstyperna jämför nu i ett efterföljande jämförelsesteg (56) de på ovan beskrivet sätt från den aktuella inmonterade växellådan detekterade växeltyp- data med de motsvarande data för de olika möjliga växellådsty- perna, varvid dessa data dessförinnan har lagrats i ett EEPROM hos detekteringsanordningen. Sålunda skiljer sig de ifrågakom- mande växelládstyperna exempelvis genom att en split-konstruk- tionsgrupp förefinns eller icke, om en range-konstruktionsgrupp finns eller inte, om tre eller fyra växellägen eller -kulisspár förefinns och om stegväxelgrupperna innefattar fyra, fem, sex eller sju växlar. Förutom denna olikartade uppbyggnad av växel- lådorna med de olika konstruktionsgrupperna skiljer sig växel- lådstyperna beträffande deras förhållanden mellan ingående varvtalen från motorn och växellådan, varvid i fallet med en förefintlig split-konstruktionsgrupp två olika värden förelig- ger för dessa utväxlingskonstanter. Det är uppenbart att det förutsätts vid det beskrivna utföringsexemplet att varje par av olika växellådstyper skiljer sig åtminstone beträffande en av de ovannämnda parametrarna så att genom en jämförelse mellan de lagrade växellådstypdata med de uppmätta kan möjliggöras en en- tydig bestämning av typen hos den inbyggda växeln medelst de- tekteringsenheten (steg 57), varefter detekteringsförfarandet avslutas (steg 58). Typinformationen av växellådorna lagras i EEPROM hos detekteringsanordningen för växellådstyperna.

Claims (3)

508 362 10 Detekteringsenheten vidarebefordrar sedan de erhållna in- formationerna om den förefintliga växellådstypen till de re- spektive elektriska styraggregaten i fordonet, vilkas funktion är beroende av växellàdstypen, så att dessa styraggregat auto- matiskt kan inställas på den inmonterade växellådan. Om detek- teringsenheten för växellådstyperna samtidigt är en växelstyr- enhet övertar den i det följande styrningen av själva automat- växellådan för det kommersiella fordonet i enlighet med den de- tekterade växellàdstypen. Det är uppenbart att det ovan beskrivna förfarandet inom ramen för den genom de efterföljande patentkraven bestämda upp- finningen kan modifieras så att exempelvis kan beroende på an- vändningsfallet färre, andra eller ytterligare växelkonstruk- tionsgrupper avfrågas eller andra utväxlingskonstanter bestäm- mas. Dessutom är på analogt sätt förfarandet enligt uppfinning- en användbart också för en manuell växellåda. I detta fall krävs i regel för entydig bestämning av växellàdstypen en be- stämning av utväxlingarna för samtliga växlar under färd och icke vid stillastående fordon via de motsvarande ingående och utgående varvtalen hos växellådan. P a t e n t k r a v

1. Förfarande för bestämning av typen av en ur ett förutbe- stämt antal växellàdstyper utvald och till en drivmotor anslu- ten växellåda, varvid varje växellàdstyp är bestämd genom de förefintliga växelkonstruktionsgrupperna och en eller flera ut- växlingskonstanter, k ä n n e t e c k n a t a v att genom en detekteringsenhet för växellådstyperna utstyrs alla givarna och/eller pàverkningsorganen i växellådan för bestämning av al- la i densamma förefintliga konstruktionsgrupperna och detekte- ras växellåds- och/eller motorvarvtalen för bestämning av en ll 5 CD G0 tu CN bb eller flera utväxlingskonstanter och bestäms typen av växellåda genom jämförelse av de sålunda bestämda växellådstypdata med motsvarande, för var och en av de förutbestämda växellådstyper- na i förväg i detekteringsenheten för växellådstyperna lagrade data.

2. Förfarande enligt patentkravet l, k ä n n e t e c k n a t a v att vid användning för ett motorfordon med automatväxellå- da bestäms först de förefintliga 'växelkonstruktionsgrupperna och därefter detekteras med motorn igång på tomgång och med tillslagen koppling förhållandet mellan de ingående varvtalen hos motorn och växellådan såsom växellådsspecifika utväxlings- konstanter.

3. Förfarande enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a t a v att vid användning för ett motorfordon med manuell växel- låda bestäms växellådans utväxlingar i de enskilda växelstegen under körning genom detektering av de aktuella ingående och ut- gående varvtalen hos växellådan och utnyttjas som utväxlings- konstanter för detektering av växellådstypen.