SE506028C2 - Styrskydd för traktorband - Google Patents

Description

506 028 z överdrivet liten vinkel, när fordonet rör sig över oregelbunden mark, överföres törnar sannolikt från bandplattorna 7 till fordonskroppen, vilket sålunda gör komforten dålig för föraren.

Om å andra sidan gränsvinkeln 6 för lutningen är inställd i en överdrivet stor vinkel, blir momentet omkring monteringsbultarna l9,_vilket förorsakas genom en kraft som verkar på styrningen 17 från bandtapparna vid skyddselementets 5 nedre ände, alltför stort och det blir följaktligen sannolikt att skyddselementet 5 eller monteringsbultarna 19 kommer att gå sönder. Om lutnings- vinkeln 6 överstiger den kritiska vinkeln för glidningen mellan bandrullarna 3 och bandlänkarna 9 går bandlänkarna 9 ur ingrepp med bandrullarna 3, såsom visas i fig. 6, vilket accelererar den olikformiga eller lokala förslitningen av bandrullarna 3 och bandlänkarna 9. Vidare, då det horisontella avståndet.2 mellan stödpunkterna P1 och P2, varifrån momentet utgår när fordonskrop- pen lutar, är kort, har de tidigare konstruktionerna bedrövlig stabilitet.

Föreliggande uppfinning syftar till att eliminera ovan beskrivna nackdelar hos tidigare kända anordningar och åstadkommer ett bandstyrskydd, som är monterat längs den nedre sidan av en bandstomme och som innefattar ett par vänstra och högra skydds- element, som roterbart uppbär bandrullarna. Varje skyddselement har en lutande bottenyta, som bildar en gränsvinkel för lutningen mellan densamma och ovansidorna av bandplattorna som är vända mot den undre ytan, varvid vinkeln divergerar i sidled utåt. Varje skyddselement definierar vidare ett förutbestämt gap mellan den inre sidoytan av dess nedre ände och de yttre ändarna av bandtapparna som är vända däremot, varvid gapet är så utsatt att när styrelementets undre yta vilar på bandplattornas övre ytor, den inre sidoytan av skyddselementets nedre ände i huvudsak kommer i kontakt med bandtapparnas yttre ändar.

Då arrangemanget enligt uppfinningen är gjort såsom behandlats ovan blir lutningsvinkeln för fordonets kropp i förhållande till bandplattorna begränsad både genom placering av skyddselementets undre yta på bandplattornas övre ytor och genom kontakten mellan " 506 028 3 _ den inre sidoytan av skyddselementets nedre ände och bandtappar- nas yttre ändar. Det är följaktligen möjligt att minska momentet omkring monteringsbultarna som verkar på skyddselementet när fordonskroppen lutas i förhållande till bandplattorna och sålunda möjligt att förhindra deformation av skyddselementet och därav följande brott på monteringsbultarna. Följaktligen kan gränsvin- keln för fordonskroppens lutning i förhållande till bandplattorna sättas i en relativt stor vinkel, vilket gör fordonet relativt komfortabelt att åka i. Vidare, då.kontakten.mellan.bandplattorna och skyddselementets undre yta inte är en punktkontakt utan en plan kontakt blir den resulterande friktionskraften däremellan tillräckligt stor för att förhindra bandrullarna från att glida 1 riktningen för trycket och det är därför osannolikt att bandrullarna kommer att gå ur ingrepp med bandlänkarna. Dessutom är skyddselementets undre yta i plan kontakt med bandplattorna och lutningsmomentet kommer fram med ett relativt långt avstånd mellan stöden, dvs. kontaktpunkten mellan bandlänkarna och bandrullarna och kontaktpunkten mellan bandplattorna och skyddselementets undre yta. Det är följaktligen inte någon risk för att fordonskroppen kommer att lutas utöver gränsvinkeln.

Bandstyrskyddet enligt föreliggande uppfinning ger sålunda utomordentlig stabilitet.

Ovanstående och andra syften med, grunddrag hos och fördelar med föreliggande uppfinning kommer att framgå tydligare av den följande beskrivningen när den Vläses i anslutning till de bifogade ritningarna, på vilka en lämplig utföringsform av föreliggande uppfinning visas såsom belysande exempel på denna.

FIGUR l är en tvärsnittsvy genom en utföringsform av förelig- gande uppfinning under körning på slät mark, FIGUR 2 är en tvärsnittsvy av utföringsformen under arbete i en sluttning, FIGUR 3 är en sidovy visande ett exempel på konventionella bandstyrskydd tillsammans med en bandstomme i an- 506 Ü N) CX) slutning till dessa, FIGUR 4 är en tvärsnittsvy genom det konventionella bandstyr- skyddet under körning pá plan mark, FIGUR 5 är en tvärsnittsvy genom det konventionella bandstyr- skyddet vid körning i en sluttning, samt FIGUR 6 är en tvärsnittsvy genom det konventionella bandstyr- skyddet när ingreppet med tillhörande bandlänkar släppt.

En lämplig utföringsform av föreliggande uppfinning kommer nu att beskrivas med hänvisning till bifogade ritningar.

Fig. 1 och 2 visar i kombination en utföringsform av föreliggande uppfinning. I dessa figurer markerar samma hänvisningssiffror som de i fig. 3-6 samma element.

I den visade utföringsformen har varje skyddselement 5' hos bandstyrskyddet ett flertal U-formade stöd 13' åtskilda från varandra i längdriktningen såsom vid det konventionella skydds- element som visas i fig. 3. Varje stöd 13' ökar stegvis i bredd i sidled utåt mot dess nedre ände och en gemensam undre platta 23, som har en relativt stor bredd, är fastsatt vid de U-formade stödens 13' nedre ändar i bandstyrskyddets längdriktning. Den undre plattans 23 undre yta lutar i förhållande till band- plattornas 7 övre ytor för att på så sätt definiera en gränsvin- kel 9 för lutningen däremellan, vilken divergerar i sidled utåt.

En anslagsplatta 25 som sträcker sig i längdriktningen längs bandstyrskyddet är fastsatt vid insidan av varje sidoplattas ll' nedre ändparti med ett litet gap _d_ anordnat mellan anslagsplattan 25 och en bandtapps 21 yttre ände. Gapet Q mellan anslagsplattan 25 och bandtapparnas 21 yttre ändar är så avpassat att när fordonskroppen lutas i. förhållande till bandplattorna '7 och bandstyrskyddets nedre platta 23 vilar mot bandplattornas 7 övre ytor, anslagsplattan 25 slår emot de yttre ändarna av bandtappar- 506 028 5 . na 21 som är vända däremot, såsom visas i fig. 2.

När fordonet under drift förflyttas eller arbetar på plan mark är bandstyrskyddet 5', som har den beskrivna konstruktionen, i det tillstånd som visas i fig. 1 medan när fordonet förflyttas _ eller arbetar på oregelbunden mark eller i en sluttning, fordonskroppen lutar i förhållande till bandplattorna 7, så att bandstyrskyddets nedre platta 23 vilar på bandplattornas 7 övre ytor och samtidigt slår anslagsplattan 25 som är fastsatt vid insidan av skyddselementets 5' nedre ändparti mot bandtapparnas 21 yttre ändar, som är vända däremot, såsom visas i fig. 2, varigenom lutningsvinkeln 6 begränsas. Vid detta tillfälle utgår lutningsmomentet genom det relativt långa stödavståndetß' , dvs. genom kontakten mellan bandplattorna och bandstyrskyddets nedre platta 23 och kontakten mellan anslagsplattan 25 och bandtappar- nas 21 yttre ändar. Följaktligen blir momentet omkring monte- ringsbultarna 19, som verkar på skyddselementet 5', relativt litet så att det är möjligt att förhindra deformation av skyddselementet 5' och därav följande brott på bultarna 19. Det är följaktligen möjligt att göra gränsvinkeln 6 för lutningen relativt stor och sålunda göra fordonet relativt komfortabelt att åka i. Då vidare kontakten mellan bandstyrskyddets nedre platta 23 och bandplattornas 7 övre sidor inte är punktkontakt utan plan kontakt blir den resulterande friktionskraften däremellan tillräckligt stor för att förhindra bandrullarna 3 från att glida i tryckets riktning och det blir därför osannolikt att bandrullarna 3 kommer att gå ur ingrepp med bandlänkarna 9.

Dessutom, då bandstyrskyddets nedre platta 23 är i plan kontakt med bandplattorna 7, såsom beskrivits ovan, och lutningsmomentet utgår med en relativt lång sträcka .Å ' mellan stöden, dvs. punkten P2 för kontakt mellan bandlänkarna 9 och bandrullarna 3 och punkten P3 för kontakt mellan bandplattorna 7 och den nedre plattan 23, såsom visas, finns det ingen möjlighet till att fordonskroppen kommer att lutas utöver gränsvinkeln. Bandstyr- skyddet enligt föreliggande uppfinning ger sålunda utomordentlig stabilitet. 506 028 6 Ehuru i den föregående utföringsformen det U-formade stödet 13' har stegvis tilltagande bredd i riktning mot den nedre änden är det inte alltid nödvändigt att öka bredden pà stödet 13' mot den nedre änden och det är möjligt att använda stödet med en fast bredd mot den nedre änden. Dessutom är det inte alltid nödvändigt att anordna anslagsplattan 25 på insidan av sidoplattan ll' och anslagsplattan kan ersättas av en às, som är utformad samman- hängande med sidoplattans 11' insida.

Såsom nämnts ovan är det enligt föreliggande uppfinning möjligt att åstadkomma ett bandstyrskydd, som förhindrar deformering av skyddselementet eller brott pà monteringsbultarna och som förhindrar bandrullarna från att gå ur ingrepp med bandlänkarna, som ger utomordentlig stabilitet och som möjliggör för föraren att njuta av en relativt komfortabel åkning.

Claims (9)

'506 028 7 . PATENTKRAV

1. Bandstyrskydd för ett fordon av larvbandstyp, vilket skydd är monterat längs den nedre sidan av en bandstomme (l) hos fordonet och som består av ett par vänstra och högra skyddsele- ment (5, 5' ), som roterbart uppbär bandrullarna (3), k ä n n e - t e c k n a't av att varje skyddselement (5, 5') har en lutande nedre yta, som definierar en gränsvinkel (9) för lutningen mellan densamma och bandplattornas (7) övre ytor, som är vända mot denna nedre yta, varvid avståndet mellan skyddsele- mentets (5, 5') nedre yta och bandplattornas (7) övre yta ökar 1 sidled utåt, att varje skyddselement (5' ) vidare definierar ett förutbestämt gap (d) mellan den inre sidoytan vid dess nedre ände och bandtapparnas (21) yttre ändar som är vända däremot, vilket gap (d) är så utsatt att när skyddselementets (5') nedre yta vilar på bandplattornas (7) övre ytor, den inre sidoytan vid skyddselementets nedre ände i huvudsak kommer i kontakt med bandtapparnas (21) yttre ändar.

2. Bandstyrskydd enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att varje skyddselement (5, 5') har stegvis tilltagande bredd i sidled utåt eller har en fast bredd mot dess nedre ände.

3. Bandstyrskydd enligt krav l eller 2, k ä n n e t e c k- n a t av att en nedre platta (23) är fastsatt vid den nedre änden av varje skyddselement (5, 5' ).

4. Bandstyrskydd enligt något av kraven 1-3, k ä n n e t e c k- n a t av att en anslagsplatta (25) är fastsatt vid den inre sidoytan av varje skyddselements (5, 5') nedre ände.

5. Bandstyrskydd enligt något av kraven 1-3, k ä n n e t e c k- n a t av att en äs är utformad i ett stycke med en inre sidoyta vid den nedre änden av varje skyddselement (5, 5' ).

6. Bandstyrskydd enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att varje skyddselement (5,. 5') innefattar en sidoplatta (ll') med sammanhängande längd, ett flertal U-formade stöd (l3') 506 028 s åtskilda frán varandra i längdriktningen och fastsatta vid sidoplattan (ll'), en övre platta (15) och en nedre platta (23) fastsatta vid de övre resp. nedre ändarna av sidoplattan (ll'), varvid en nedre yta hos bottenplattan definierar skyddselementets (5') nedre yta, samt varvid en inre yta hos sidoplattan (ll') definierar skyddselementets inre sidoyta.

7. Bandstyrskydd enligt krav 6, k ä n n e t e c k n a t av att varje U-format stöd (l3') stegvis utvidgas pà bredden i sidled utàt eller har en fast bredd i riktning mot dess nedre ände.

8. Bandstyrskydd enligt krav 6 eller 7, k ä n n e t e c k- n a t av att en anslagsplatta (25) är fastsatt vid insidan av varje sidoplatta (l1') vid dess nedre ände.

9. Bandstyrskydd enligt krav 6 eller 7, k ä n n e t e c k- n a t av att en às är utformad i ett stycke med den inre sidoytan av sidoplattans (ll') nedre ände.