SE468339B - Anordning foer befraemjande av tillvaext av benvaevnad och anordning foer foerbaettrad foerankring av ett implantat - Google Patents

Description

CN CC) (JJ (JJ 10 15 20 25 30 35 2 För att möjliggöra användning av tandbroar när käk- benet är så kraftigt resorberat att fixturer ej kan för- ankras däri màste man återskapa käkben i sådan utsträck- ning att det blir möjligt att förankra fixturer däri.

Ett känt sätt att göra detta är att transplantera en bit av patientens höftkam eller revben till käken. Den transplanterade benbiten bearbetas så att den passar till käken. Därefter skruvas den med hjälp av fixturer fast i det befintliga käkbenet, varefter slemhinnan läggs på och sys fast. I den sålunda àterställda käken kan därefter en protes fästas. Förutom att denna metod är dyr, vàrdkrävan- de och utsätter patienten för visst obehag (i synnerhet äldre personer kan ha postoperativa besvär från höften) har den också nackdelen att det transplanterade benet re- sorberas efter hand.

Ett annat känt sätt att återskapa käkben är att bygga upp det resorberade käkbenet med hjälp av icke-resorbera- nde, benliknande material, exempelvis hydroxylapatit. Den- na teknik beskrivs exempelvis i artikeln “Projection of alveolar ridge deficiencies with nonresorbabel hydroxyl- apatite", i Journal of the American Dental Association, vol 105, december 1982, sid 993-1001. Även på andra områden än inom tandprotetik har man problem med att återställa skelettdelar som förlorat sin ursprungliga form. Efter en trafikolycka kan man exempel- vis behöva återställa krossade och intryckta skelettdelar i ansiktet och vid behandling av skelettcancer tvingas man ibland att operera bort delar av skelettet, vilka delar kan behöva ersättas.

Ett ändamål med föreliggande uppfinning är att lösa ovannämnda problem genom att anvisa en anordning som be- främjar tillväxt av benvävnad.

Ett annat ändamål med uppfinningen är att åstadkomma en anordning, med vars hjälp en förbättrad förankring av ett implantat i benvävnad kan åstadkommas. 10 15 20 25 30 35 3 Ãndamålen med föreliggande uppfinning uppnås med hjälp av anordningar enligt bifogade patentkrav.

I det följande beskrivs utföringsexempel av uppfin- ningen under hänvisning till bifogade ritningar, på vilka fig 1 är en perspektivvy och visar en anordning en- ligt uppfinningen, som är speciellt lämpad för att åstad- komma en förbättrad förankring av tandimplantat; fig 2 är en tvärsnittsvy och visar en anordning en- ligt fig 1 monterad på ett tandimplantat i en käke; och fig 3 skissartat visar en del av ett ansikte med ett exempel på en anordning enligt uppfinningen för åstadkom- mande av en tillväxt av kindbenet.

I fig 1 visas en anordning för åstadkommande av en förbättrad förankring av ett implantat i benvävnad. Den visade anordningen är speciellt lämpad för fixturer, som används för att permanent förankra tandproteser i käkbe- net.

Den visade anordningen, som generellt betecknas med hänvisningsnummer l, har i huvudsak formen av en kalott.

Dess nedre periferi 2 är rundad och i den visade utfö- ringsformen väsentligen cirkulär. Kalotten kan vara halv- sfärisk eller, som i figuren stympat halvsfärisk. På top- pen av kalotten finns en centralt placerad öppning 3.

Kalotten är tillverkad av ett vävnadskompatibelt och inert material, företrädesvis titan. Andra exempel på lämpliga material är keramiska material, exempelvis fria- lit, stål, plast och hydroxylapatit. Kalottens tjocklek är företrädesvis så liten i förhållande till dess storlek att kalotten är formbar i den nedre periferins plan. Dock bör tjockleken företrädesvis vara så stor att kalotten är styv i vertikal led. Som exempel kan nämnas att för en anord- ning som är avsedd för att förbättra en fixturs förankring och som har en diameter av ca 7 mm vid den nedre periferin 2, är tjockleken lämpligen ca 0,1 mm.

Anordningen är vidare i den i fig 1 visade utförings- formen försedd med perforeringar 4. Dessa perforeringar kan uppta en större eller mindre del av kalottens yta. -b> 0\ CJO 10 15 20 25 30 35 CN \O 4 I fig 2 visas den i fig 1 visade anordningen l fäst på en fixtur 5, som är iskruvad i benvävnad 6, med hjälp av en skruv 7. öppningen 3 har med fördel mindre diameter f) än fixturens 5 tvärsnittsyta så att anordningen kan vila mot fixturens 5 ovansida.

I det följande skall ett sätt att förankra en fixtur i ett kraftigt resorberat käkben beskrivas.

Man börjar med att frilägga det område av det resor- berade käkbenet i vilket fixturen skall fästas genom att lambån, dvs slemhinnan och periostet som normalt täcker käkbenet och som i fig 2 betecknas med 8, dissekeras fri från benet och viks undan. Därefter förborras ett hål i käkbenet och en fixtur 5 skruvas ned i benet så långt dettas tjocklek tillåter.

Om inga ytterligare åtgärder nu vidtogs skulle inte fixturen efter fastläkning tåla påkänningarna från en bro som fästes i fixturen eftersom den inte är fastskruvad i ett tillräckligt tjockt käkben. Med hjälp av anordningen enligt föreliggande uppfinning kan emellertid en tillväxt av benvävnaden 6 framkallas, vilken åstadkommer en till- fredsställande förankring. För detta ändamål väljs en an- ordning 1 av den i fig 1 visade typen, vars nedre periferi 2 avgränsar en area som är betydligt större än fixturens 5 tvärsnittsarea. Som ett exempel kan nämnas att fixturer vanligen har en diameter av 3-4 mm och att det rekommende- rade centrum-till-centrumavståndet mellan fixturer är gw 8 mm. Det betyder att anordningen 1 högst kan ha en ut- sträckning av ca 8 mm i "käkens riktning" om angränsande fixturer skall kunna förses med en anordning enligt upp- finningen.

Därefter fästs anordningen l på fixturen 5 med hjälp * av en skruv 7 som skruvas i i den invändiga gängningen 9 i fixturen 5. Anordningen bildar en kalott över fixturen 5, * varvid skapas ett utrymme 10 mellan kalotten, benvävnaden 6 och fixturen 5. Detta område kommer omedelbart att fyl- las med blod, som härrör från blödningar som uppstår vid 10 15 20 25 30 35 5 friläggningen av benvävnaden och borrningen i benvävnaden.

När kalotten 1 har satts på plats lägges lambån över an- ordningen 1 och fixturen 5 och sys fast i omgivande väv- nad.

Under loppet av ett par månader kommer benvävnaden 6 att växa till och växa in i utrymmet 10, varvid erhålles en förbättrad förankring av fixturen 5. När utrymmet 10 har fyllts helt med benvävnad kan lambån på nytt lossas, skruven 7 avlägsnas och en bro förankras i fixturen 5 och angränsande fixturer, som eventuellt också har förankrats med hjälp av en anordning enligt uppfinningen. Den sålunda förankrade fixturen 5, tål påkänningarna från bron till följd av att den är helt förankrad i benvävnaden 6.

Anordningen l behöver inte avlägsnas efter det att bentillväxten har skett. Eftersom anordningen är tillver- kad av vävnadskompatibelt och inert material utgör det inget problem att låta den vara kvar i käken. Om man ändå vill ta bort anordningen när den önskade bentillväxten har àstadkommits är detta också möjligt. Om anordningen består av osseointegrerande material måste den dock före implan- teringen behandlas med något lämpligt ämne så att ingen osseointegrering sker.

För närvarande tror vi att bentillväxten befrämjas genom skapandet av utrymmet 10 för blodet. I blodet, den omgivande benvävnaden och periostet finns nämligen ben- bildande celler som vi tror bildar ny benvävnad när blodet koagulerar och bryts ned. Om lambån inte hålls undan med hjälp av anordningen 1 växer emellertid lambån till och omöjliggör bentillväxten.

Perforeringarna tjänar till att möjliggöra en snabb revaskularisering av blodkoaglet i utrymmet 10. Detta tror vi är desto väsentligare ju större utrymmet 10 är, efter- som koaglet är beroende av syre- och näringstillförsel fràn omgivande vävnad och det inte är säkert att syre- och näringstillförsel fràn enbart den angränsande benvävnaden är tillräcklig. Om då anordningen är försedd med perfore- $> Q\ CD LN (14 10 15 20 25 30 35 QD 6 ringar 4 kan syre- och näringstilförseln ökas genom att nybildade kärl får möjlighet att växa in genom perfore- ringarna och in i blodkoaglet. Vi tror dock inte att per- foreringarna är helt nödvändiga. Det skulle tvärtom kunna vara en fördel med en kontinuerlig kalott som förhindrar inväxt av bindväv.

Såsom tidigare nämnts är anordningen 1 företrädesvis formbar. Detta är en fördel om käkbenet i vilket fixturen 5 skall fästas är så smalt att anordningens periferi 2 ligger utanför käkbenet när anordningen monterats på fix- turen eller om käkbenets form på annat sätt inte passar ihop med anordningen l. Anordningen l kan då enkelt formas efter det befintliga käkbenet. Dock bör anordningen, såsom också nämnts, vara styv i vertikal led. Skälet till detta är att vi tror att det är väsentligt att blodkoaglet i ut- rymmet 10 är stilla för undvikande av bindvävsbildning.

Många patienter måste använda en lös protes under läk- ningsperioden och om anordningen inte är styv i vertikal led kan påkänningarna från den lösa protesen göra att koaglet kommer i rörelse och störs.

I fig 3 visas ett exempel på en anordning enligt upp- finningen, som används för att genom bentillväxt återskapa eller nyskapa en kindknota. I detta fall innefattar anord- ningen ett välvt, formbart element med ringa tjocklek.

Elementet ll har rundade kanter för undvikande av skador på omgivande vävnad. Anordningen är liksom i fallet i fig l perforerad för att möjliggöra syre- och näringstillför- sel till blodkoaglet i det av anordningen avgränsade ut- rymmet. Anordningen innefattar monteringsorgan 12, som i detta fall utgörs av tre stift, som är placerade på anord- ningens periferi och fästa i benvävnaden runt det område i vilket tillväxt av benvävnad skall åstadkommas.

Anordningen används på motsvarande sätt som har be- skrivits ovan. Det område i vilket bentillväxt önskas fri- läggs genom fridissekering av lambån. Därefter fästs an- ordningen, som först har formats till en form som överens- 10 15 20 25 30 35 468 359 7 stämmer med den som önskas för den skapade benvävnaden, med hjälp av stiften 12 i den befintliga benvävnaden.

Därefter läggs lambán på plats över anordningen och sys fast. Efter ett par månader har bentillväxt ástadkommits i utrymmet under anordningen.

Claims (5)

Üx CO (JJ (JJ 10 15 20 25 30 35 vD PATENTKRAV

1. Anordning för befrämjande av tillväxten av benväv- nad i en människa eller ett djur, k ä n n e t e c k - n a d av att den är anordnad att placeras mellan den ben- vävnad vars tillväxt skall befrämjas och lambàn som nor- malt täcker benvävnaden, att den består av vävnadskompa- tibelt, inert material, och att den innefattar ett välvt, perforerat och i vertikal led styvt element (11) med ringa tjocklek, vilket elements utsida är anordnad att vara i kontakt med lambán och vars insida är anordnad att vara vänd mot benvävnaden för àstadkommande av ett utrymme -mellan elementet och benvävnaden, samt monteringsorgan (12) för fastsättning av elementet i benvävnaden.

2. Anordning enligt krav 1, n a d av att den består av titan.

3. Anordning för àstadkommande av en förbättrad för- ankring av ett implantat (5) i benvävnad (6), k ä n n e - t e c k n a d av att den i huvudsak har formen av en perforerad och i vertikal led styv kalott (1) med en nedre periferi (2), som avgränsar en yta som är betydligt större än implantets (5) tvärsnittsyta, att den består av väv- nadskompatibelt, inert material med ringa tjocklek och att den har organ (3) som gör det möjligt att montera den pà implantatet. k ä n n e t e c k -

4. Anordning enligt krav 3, n a d av att materialet är titan.

5. Anordning enligt krav 3 eller 4, k ä n n e - t e c k n a d av att den är formbar i den nedre perife- rins plan. k ä n n e t e c k - 'fa