SE461313B - Bindningsinducerande komposition - Google Patents

Description

461 313 tänderna. Närmast tänderna bildas en grund fara mellan tanden och epitelet.

Inflammatoriska sjukdomstillstånd i de vävnader som faethàl- ler tänderna i käkbenet är mycket vanliga och drabbar i varierande grad större delen av befolkningen över hela världen. De behand- lingsmetoder som hittills tillämpats syftar främst till att bromsa upp en pågående sjukdomsprocess och till att så langt som möjligt förebygga tandloesning. För närvarande finns ingen kliniskt tillämpad metod som har förmaga att åstadkomma läkning pa ett sa- dant sätt, att tänderna aterfar förlorat fästs i käkbenet.

Ett delproblem inom detta område utgör de fall där patien- terna har en medfödd defekt i tändernas fäste. Sadana patienter s.k. tit. Behandlingen innebär ofta att tanden maste dras ut och ersät- utvecklar symptom pa tandlosening i unga ar, juvenil parodon- tas med nagon brokonstruktion till väsentlig kostnad.

Bakterier på tändernas yta förorsakar kronisk inflammation i tandköttet runt tänderna. Inflammerade celler utsöndrar sina ned- brytande enzymer vilka är avsedda för bakterierna, men i detta fall angriper de de bindvävstradar som fäster tanden vid tandkött och käkben. Cellerna pa tandrotens eller cementets yta bryts ner och epitel fran munslemhinnan växer ned längs tanden och en s.k. tandköttsficka uppstår. I denna ficka far nya bakterier ett skyd- dat område, där de kan tillväxa. Nya inflammerade celler ansamlas i omradet, och nedbrytningen av rothinnans vävnader fortsätter.

Cementets celler dukar under och benet i alveolaromradet bryts ner. Processen fortskrider i allmänhet mycket långsamt men kan periodvis ga mycket snabbt. Med tiden kommer de angripna tänderna att helt förlora sitt fäste i käkbenet.

Dagens behandling går i princip ut på att bakteriebelägg- ningarna pa tandytorna avlägsnas. När bakterierna avlägsnats upp- hör inflammationen i tandköttet och rothinnan och nedbrytningspro- cessen avstannar. Behandlingen syftar ocksa till att förhindra att nya bakteriebeläggningar bildas pa tandytan. Behandlingen leder saledes till att nedbrytningen av tändernae fäste i käkbenet upp- hör men ingen ny rothinna eller nytt cement bildas vid läkningen.

. I anslutning till forskning som bildar basen för föreliggan- de uppfinning har man dragit nytta av kunskapen, att bildningen av cement initieras av ett tunt skikt av en prekursor till emalj, vilken vid utvecklingen av roten bildas över hela rotytan. Det bör 461 313 observeras, att det ej är allmänt känt att prekursorn till emalj kan inducera bildning av cement, men detta rön har gjorts till föremàl för patentansökningar, sasom europeiska patentansökan nr 87850264.0. Ytterligare forskning och experiment beträffande meka- nismen för bildningen av cement har överraskande avslöjat, att s.k. standsdel innehåller en proteinfraktion. prekursorn till dental emalj, emaljmatrix, som aktiv be- Denna proteinfraktion av emaljmatrix är sammansatt av en högmolekylär del och en lagmoleky- lär del, och det har befunnits, att den aktiva bestándsdelen av sådan proteinfraktion utgöres av den lägmolekylära delen av den- samma, men att den även kan utgöras av en aktiv determinant därav.

Nämnda làgmolekylära del av den aktiva proteinfraktionen har van- ligen en molekylvikt liggande inom intervallet cirka 5000 till cirka 25000.

I anslutning till utförda undersökningar har det visat sig, att om dentin exponeras för rothinnans celler, t.ex. Qšnom att en grop slipas i rotytan, sker en läkning i form av en benliknande vävnad, som bl.a. saknar de trådar som fäster tand till omgivande vävnader. Om man emellertid täcker den gjorda gropen med ett för- stadium till emalj, i fortsättningen kallat emaljmatrix, visar det sig att normal oementvävnad utbildas. ' Den emaljmatrix, från vilken proteinfraktionen erhålles, härrör företrädesvis från ett däggdjur. såsom en bovin eller porcin art. Vid försöken har det visat sig, att man kan inducera bildning av cement pà apor genom överdragning av en kavitet som uppslipats i rotens yta med en proteinfraktion erhallen fran emaljmatrix från andra arter, såsom exempelvis en porcin art.

Genom föreliggande uppfinning astadkommes salunda ny teknik för att induoera bindning mellan delar av levande hárdvävnad genom nybildning av hardvävnad pa atminstone den ena delen, och denna teknik kännetecknas av att man för att inducera bindningen använ- der en proteinfraktion härrörande från en prekursor till dental emalj eller s.k. emaljmatrix för inducering av bindning. Uppfin- ningen avser salunda en komposition för sådan användning, och nämnda komposition innehåller som aktiv beståndsdel en sådan proteinfraktion. Q Såsom tidigare antytts är uppfinningen speciellt tillämpbar i anslutning till dental teknik, exempelvis för behandling av parodontit, d.v.e. tandlossning, vid transplantation av tänder _implantat av skelettproteser, 461 313 * eller vid aterinsättande av tänder som loesnat genom olyckshändel- se. Uppfinningen kan emellertid även utnyttjas för att underlätta inläkning av artificiella implantat, exempelvis tandimplantat, t.ex. i höftleder. Uppfinningen kan även användas för att inducera hardvävnadsbildning på sådana ske- lettproteser, där man vill åstadkomma ett nytt senfäste. Den proteinfraktion, som utnyttjas vid tillämpning av tekniken enligt föreliggande uppfinning hämtas lämpligen fran nagot däggdjur, vars tänder befinner sig under utveckling. En lämplig källa till tand- matrixen är slaktdjur, exempelvis i grisar eller kalvar, vilkas avlivning oftast sker medan djurens tänder fortfarande befinner sig under utveckling, i fallet slaktgrisar en ålder av cirka ett halvt år. Föredragna däggdjur är salunda hämtade fran bovina eller porcina arter (d;v.s. nötkreatur eller svin) men även andra arter är tänkbara, exempelvis far och gnagare, vilka har ständigt växan- de tänder. Som alternativ källa till denna substans kan man även använda odlade celler eller bakterier (rekombinant DNA-teknik).

Kompositionen enligt uppfinningen kan bestå av enbart sådan proteinfraktion, lämpligen utblandad med vatten, men kompositionen kan även innehålla proteinfraktionen i kombination med en bärare, diluent eller ett bindemedel, såsom celluloeapolymerer, agar, alginat eller gelatin acceptabelt för ändamålet. För dentalt bruk är det lämpligt att bäraren eller diluenten är dentalt acceptabel.

Det är för närvarande föredraget att använda en bärare innefattan- de vattenlöeliga polymerer. Exempel pa sådana polymerer men utan inskränkning därtill är natriumkarboxicellulosa. mikrokristallin cellulosa, hydroxietylcellulosa, hydroxipropylcellulosa, metylcel- lulosa, högmolekylär polyakrylsyra, natriumalginat, propylengly- kolalginat, xantangummin, guargummi, locust bean gum, modifierad stärkelse, gelatin, pektin eller kombinationer av dessa. Efter införlivning av den aktiva proteinfraktionen kan dessa vattenlös- liga polymerer eventuella omvandlas till geler eller filmer resul- terande i kompositioner, som är lätt applicerbara tack vare deras fördelaktiga fysikaliska egenskaper. Kompositionen kan eventuellt innehålla etabilisatorer eller konserveringsmedel i ändamål att förhöja lagringsstabiliteten.

Genom uppfinningen ästadkommes även ett förfarande för be- handling av parodontit vilket innebär att bindning av tanden äter- fas genom inducering av bildning av rotcement och käkben och en s 461 315 fysiologisk kollagenfiberanslutning mellan dessa. Förfarandet kän- netecknas av att epitel om sådant finns närvarande avlägsnas fran tandens rot och roten pàföres sedan ett skikt av den aktuella pro- teinfraktion som erhålles från emaljens matrix.

Vid den föredragna tillämpningen av“uppfinningen för behand- ling av paradontit underkastas det angripna partiet pa en tand ingrepp för friläggning av rotytan under avlägsnande av eventuellt bildat epitel, varefter den rengjorda rotytan sedan belägges med ett skikt av proteinfraktion eller en komposition innehållande sadan proteinfraktion som aktiv bestandsdel. varefter bindväven aterlägges och eventuellt sys fast sa att läkning kan ske.

Såsom tidigare nämnts kan uppfinningen tillämpas, förutom vid behandling av paradontit, vid replantation eller traneplanta- tion av tänder. Det är relativt vanligt att undgomar i nedre ton- aren rakar ut för olyckshändelsere, som innebär att en eller flera tänder slas ut. Detta ggäller främst framtänder. Genom att snabbt sätta tillbaka dne utslagna tanden kan god inläkning erhallas med käkbenet. I manga fall kan sadant snbbt ater- sättande av utslagna tänder ej utföras inom rimlig tid, utan tan-' normalt fäste till derna maste förvaras under en tid i olämpligt medium utanför mun- nen, exempelvis i fria luften. Cellerna på rotytan har därvid för- störts, och när tanden sätts tillbaka pa plats i munnen kommer den att lossna och falla ut efter viss tid. Hittills har ingen metod anvieats, med vilken man kan erhålla utbildning av nytt fäste.

I enlighet med tekniken enligt uppfinningen kan emellertid den döda rothinnan på den utslagna tanden avlägsnas pa lämpligt sätt, vilket kan vara mekaniskt eller kemiskt, och kompositionen eller proteinfraktionen appliceras sedan pa den nakna rotytan.

Tanden sätts sedan tillbaka i sin alveol och fixeras lätt under nagra veckor. Genom proteinfraktionen eller kompositionen därav som är applicerad på rotytan utbildas ett nytt cementlager, och tanden far härvid nytt fäste.

Beträffande transplantation av tänder, d.v.s. överflyttníng av tänder fran en individ till en annan, har det visat sig att transplanterade tânders vävnader angrips av mottagarens immunför- svar och bryts ner pa mycket kort tid. Försök har gjorts att utfö- ra transplantation mellan immunologiskt lämpliga personer. Även dessa försök har emellertid varit nedslående. Det har ej heller ansetts rimligt att tillgripa långvarig behandling med farmakolo- 461 515 giska preparat vilka undertrycker avetötningsreaktionen i syfte att behålla en eller flera transplanterade tander. Idag finns sa- lunda ingen kliniskt lämplig metod för traneplantation av tänder ledande till en god prognos pa lang sikt.

Genom tekniken enligt föreliggande uppfinning kan emellertid problemet lösas genom att den tand som skall transplanteras tas ut fran givaren, pulpavävnaden avlägsnas, pulparummet rensas och rot- fyllningsmedel appliceras i pulparummet. Rothinnan avlägsnas meka- niskt eller kemiskt och tandens rot täcks med kompositionen inne- hållande den aktiva proteinfraktionen. Därefter placeras tanden pa sin nya plats i mottagarens mun. Tanden fixeras under en kortare tid, och tack vare proteinfraktionen induceras nybildning av kropps egen hàrdvävnad, som täcker den traneplanterade tanden och åstadkommer fixering av densamma.

Enligt en ytterligare föredragen sida av föreliggande upp- finning kan proteinfraktionkompositionen kompletteras med ett väv- nadsbindemedel baserat pa fibrinogen, Faktor XIII (som är en fran plasma härledd koagulationsfaktor) och trombin. En sådan komplet- terad komposition kan utgöras av en förblandning av emaljmatrix och fibrinogen och Faktor XIII, varvid trombinet tillsättes ome- delbart före kompositionens applicering pa det kirurgiska stället.

Förblandningen kan eventuellt innehålla protein för att reducera nedbrytningshastigheten. En användbar kommersiell produkt för användning i en sadan kompletterad komposition är Tisseel , en tvakomponents fibrinsealand framställd och saluförd av Immuno AG, Wien, Österrike. De produkter som för närvarande är föredragna för användning i en kompletterad komposition enligt uppfinningen är cellulosaderivat och alginater, såsom karboximetylcelluloea och natrium- eller propylenglykolalginat.

Vid användning av sådant vävnadsbindemedel kan förbland- ningen av proteinfraktion, fibrinogen, Faktor XIII och eventuellt aprotinin blandas med en trombinlösning, och den erhållna komposi- tionen appliceras sedan snabbt pa det kirurgiska stallet. Vid be- handling av paradontit underlättar denna teknik väsentligt opera- tionen. Kompositionens vidhäftning till roten förbättras sålunda, blödning stoppas och placeringen av den mukoperiosteala fliken underlättas i hög grad under det att användningen av suturer kan uteslutas.

Il' Uppfinningen kommer i det följande att ytterligare illustre- ras i anslutning till konkreta exempel. Exemplifieringen göres i anslutning till dentala experiment utförda pa apor och människor. som visar De tva Vid denna exemplifiering hänvisas till bilagda ritning, ett diagram över SDS-Page, polyakrylamidgelelektrofores. huvuddelarna av proteinfraktionen baserat pa molekylvikten kallas Amelogenin (lag molekylvikt> och Enamelin (hög molekylvikt). fiKEHEEL_1 Prametällnigg av glika ggtrakt för djurtester För att bestämma vilka komponenter i emaljmatrix som är ak- tiva i djurmodellerna framställdes följande testsubstanser. Samt- liga substanser härrör fran porcin emaljmatrix.

E_l 0,91 NaCl och homogeniserades under iskylning med en polytron i 1 Homogenatet frystorkades 0,3 g matrix (proteininnehàll 27¿4%) uppslammades i 3 ml minut och intervaller om 10 sekunder. därefter. Utbyte: 199 mg, proteininnehàll enligt Lowry 47% ¿ 2%.

E_¿ och kokade: sedan pa vattenbad i 4 minuter. innehåll av lösligt protein 131 3 3%. 0,3 g matrix uppelammadee och homogeniserades enligt ovan Frystorkning gav ett utbyte av 199 mg, E_§ 0,3 g substans uppelammades i 3 ml 0,5 H ättiksyra (p.a.J, homogeniserades såsom ovan och tilläts sedan sta under omröring vid 4°C i 24 timmar för proteinextraktion; Därefter utfördes Fällningen Utbyte av centrifugering i kyla till 10 000 rpm i 10 minuter. tillvaratogs och fryetes och eupernatanten_frystorkadee. lyofilisat: 68 mg, proteininnehall 29% 3 3%. ß_¿, 0,3 g matrix uppslammadee i 3 ml 10% EDTA i 0,03 H Trie buffert, pH 7,4, Extraktion ägde sedan rum genom omröring i kyla i 24 timmar, var- och homogeniserades under kylning sasom ovan. efter homogenatet centrifugerade i en kylcentrifug. Supernatanten dialyserades mot destillerat vatten och frystorkadee slutligen.

Utbyte: 11 mg, proteininnehall 33% 1 2%. §_§ Fillningen efter den föregående centrifugeringen (E 4) extraherades med ca 10 volymer 0,5 H ättiksyra under långsam omrö- ring i kyla i 24 timmar. Därefter utfördes ny centrifugering och Utbyte: 109 mg, proteininnehàll 15% 3 supernatanten fryetorkadee. 3%.

E_§ des. §_Z Fällningen fran föregående centrifugering (E 5) fryetorka- Utbyte: 37 mg, proteininnehall 18% i 4%. 0,3 g matrix uppslammades i 3 ml 10% EDTA i 0,03 H Tris buf- fert, pH 7,4, med 0,4 mh proteinasinhibitor PMSF (fenylmetylsul- fonylfluorid) och homogeniserades och extraherades pa samma sätt som i exempel E 4. Efter centrifugering och dialys av supernatan- ten ägde frystorkning rum. Utbyte: 11 mg, proteininnehall 411 ¿ 2%. §_§ Fällningen fran föregående centrifugering (E 7) extraherades med 0,5 H ättiksyra i 48 timmar vid lag temperatur, centrifugera- des, och supernatanten frystorkades. Utbyte: 101 mg, proteininne- hall 17% i 1%. §_§ Fällningen fran föregående centrifugering (E 8) frystorka- des. Utbyte: 40 mg, proteininnehall 30% 1 3%.

Testsubstanserna E 1-9 ovan karakteriserades med avseende pa proteininnehàll, proteinets molekylviktfördelning (SGS-Page med Fast), isoelektriska punkter av proteinerna och kolhydratinnehàll.

SDS-Page-diagram av polyalkylamidgelelektroforee visas på bilagda ritning. I denna illustration avser de olika vertikala raderna 1 till 5 följande material. 1 Extrakt med 0,5 M HoAc (E 3) 2 Extrakt med 10% EDTA i 0,03 M Tris pH 7,4 (efter dialys mot H20) (E 4) 3 Framställning av EDTA-extraktion under användning av 0,5 H som: 4 Extrakt motsvarande 2 men med proteinasinhibitor (PMSF) närvarande (E 7) HoAc-extrakt efter EDTA-extraktion i närvaro av PMS? (E 8) (ef. 3) Ändamålet med detta exempel är att visa inverkan av substan- serna E 1 - E 9 extraherade fran prekursorvävnaden pa emalj (emaljmatrix) beträffande läkning av experimentella marginella periodontala skador. Experimentella defekter i marginella perio~ dontium av aptand skapades genom avlägsnande av dentalcement, periodontalt membran och marginellt alveolart ben till ett cervico-apicelavstand av ca 5 mm med en dentalbur. Substanserna applicerades sedan pa de experimentella defekterna och omradet tilläts läka. Kontrolldefekter preparerades även men tilläts läka utan applicering av nagon substans. Efter en läkningsperiod utvär- derades resultaten histomorfomertikalt.

Resultaten av läkningeprocessen uttryckas i procent av den ursprungliga nivån av cement och benttäckning (tabell 1). Läk- ningeproceesen innefattar nytt cement, periodontalt ning).

TABELL 1 Substans Kontroll El E Läkning (X) 5 93 Ny bindning hade sa substanserna El, E3, ES o tänderna och tänder behandlade med substaneerna E2, E4, E9, där den kvarstående d epitel.

Dessa resultat anger, 9 461 315 bildning av ett vidhäftande skikt av membran och alveolärt ben (ny anslut- 2 E3 E4 ES E6 E7 EB EQ 3 79 4 49 2 0 48 5 lunda uppstått efter applicering av ch E8. Detta var ej fallet för kontroll- E6, E7 och efekten endast var täckt med oralt att appliceringen av den lagmoleky- lära fraktionen av proteindelen i emaljmatrix befrämjar ny bind- ning vid behandling av pa EX§flPEL 2 ramstäl nin av avsalta rodontit. s rt ex rakt n ma 'mat ' En likadan frystork exemplet (E3) upplöstes i mg/12 ml) på en 15x540 mm kolonn med Sephade 0,1 M ättiksyra. Den förs ad beredning som den i det föregående 0,1 M ättiksyra och överfördes (144 G-25 superfina i ta proteinrika fraktionen (E10) uppsamla- des och frystorkades. Utbytet var 35 mg med cirka 72% proteininne- hall, vilket motsvarar 85 proteiner återfanns i sal med cirka 71 innehåll av Den frystorkade pro X av tillförda proteiner. Kvarvarande tfraktionen (63 mg frystorkat material protein). teinfraktionen framställd på detta sätt fylldes pá 10 ml rör (20 mg i varje) och bestralningssterilisera- des (35 kGy) före användning vid djurtestning.

Beredningen analyse rades såsom i föregående exempel, och resultaten anges i bilagda tabell 4.

ILEEELLJ Substans kontroll Läkning (I) 4 EXEMEEL 3 Frame " ' v E10 72 k ' e 200 mg frystorkad beredning av E3 (identisk med den i exem- pel E2 använda) upplöstes i 20 ml 0,1 M ättiksyra och överfördes pa en 25x780 mm kolonn med Sephades®G-75 i 0,1 M ättiksyra vid 4°C. Kolonnen eluerades med en hastighet av 55 ml/h och 4 ml fraktioner uppsamlades. Fem toppar från elueringskromato- grammet (Uvicord 280 nm, 0-1 A) avslöjade följande efter-SDS-Page- 461 313 -analys: fraktion (1) 50 - 60: högmolekylära proteiner (MW ) 40 000) (2) 62 - 80: högmolekylärt amelogenin (MW cirka 25 kilo dalton) (3) 90 -100: amelogenin med intermediär molekylvikt (MW cirka 14 kilo dalton) (4) 110 -125: lagmolekylârt amelogenin (MW cirka 5 kilo dalton) (5) 130 -160: salter Efter frystorkning gav topparna (2), (3) och (4) 10 mg, 7 mg och 12 mg av högmolekylära, intermediära respektive lagmolekylâra amelogeninproteiner (proteininnehalla >90X). Ändamålet med föreliggande exempel är att visa inverkan av amelogenineubstaneer med hög, intermediär och lag molekylvikt extraherade fran prekureorvävnad till emalj (emaljmatrix) pa läk- ning av experimentella, marginella parodontala skador. Experimen- tella defekter i marginal periodontium av aptänder skapades genom avlägsnande av dentalcement, periodontalt membran och marginalt alveolärt ben till en cervicoapical distans av cirka 5 mm med ett dentalverktyg. Substanserna applicerades sedan på det experi- mentella defekterna och omradet tilläts läka. Kontrolldefekter preparerades även men tilläts läka utan apšlicering av någon substans. Efter en läkningsperiod utvärderades resultaten histo- morfometriskt (tabell 3).

IbâELLi Substans Kontroll Amelogenin: Hög Intermediär Lag-MW Läkning (1) 4 78 21 15 Ny bindning hade sålunda uppstått efter appliceringen av substanser med högmolekylärt amelogenin och i mindre grad efter applicering av amelogenin med intermediär molekylvikt och lagmole- kylärt amelogenin. Dessa resultat anger att en applicering av den högmolekylâra fraktionen av emaljmatrixens proteindel befrämjar ny bindning vid behandlingen av parodontit.

EXEMEEL 5 E m !äJ] . ! ! I! 1. ! .

Nederkäkar fran slaktade svin (cirka 6 månader, slakt vid cirka 100 kg) skars fria från mjukvâvnad och frytee pa slakteriet.

Lämpliga tandanlag avlägsnades från de frysta käkhalvorna. Efter partiell upptining avlägsnades tandanlagen och emaljmatrix isole- f! ad- 11 461 315 rades. 38 g emaljmatrix uppelammades i 780 ml 0,5 H ättiksyra, pH 4,1, och homogeniserades under iskylning (Homogenisator Polytron PT 10-30). lösligt vid pH cirka 4 skulle kunna extraheras. Olösligt material Homogenatet omrördes i kyla i 22 timmar för att protein centriíugeradee sedan bort och ättiksyralösningen frystorkades. 8.5 g lyofilisat erhölls med ett proteininnehall av cirka % motsvarande cirka 501 proteinutbyte.

Det frystorkade extraktet analyserades med avseende pa vat- proteininnehall (Lowry), kolhydrat- teninnehall, acetatinnehall, innehåll (Antron-reagens), aminosyrasammansättning, elementarana- lys, proteinets molekylviktfördelning (SDS-Page) och proteinernas isoelektriska punkter.

Före användning i klinisk testning sterilfiltrerades den proteinhaltiga ättiksyralösningen ned i eterila 10 ml rör och frystorkades under sterila betingelser. Ändamålet med detta exempel är att visa inverkan av substan- sen (E3) på läkning efter behandling av marginell parodontit hos människa. Efter godkännande från socialstyrelsen och den regionala etikkommitten användes kompositionen som tillsats till konven- tionell kirurgisk behandling av patienter med marginell parodon- tit. ringsvävnad avlägsnades. Substansen “malades" pà de nakna rotytor- na och täckte: med en muco-periostal flik. Läkningsresultaten ut- Patienterna opererades, varundsr dental calculus och granule- värderades genom periodisk klinisk inspektion, registrering av fickdjup, bindnivà och gingivalt index såväl som undersökning med intraoral radiografi. Resultaten efter applicering av substansen jämfördes med tidigare kvantitativa studier pa konventionell periodontal kirurgi och kontrollomraden pa samma patienter.

Resultaten visade, att substansen hade medfört en väsentlig förhöjning av marginell alveolar benhöjd (intervall 4-8 mm) och bindniva (intervall 5-9 mm). efter konventionell periodontal kirurgi.

Detta var ett läkningsresultat som aldrig kunnat iakttas K Läkning i allmänhet syntes ske snabbare bade beträffande kliniskt utseende och reduktion av marginella fickdjup jämfört med tidigare studier pa konventionell periodontal kirurgi. Dessa resultat visar att även den làgmolekylära proteinfraktionen från emaljmatrix har förmåga att befrämja ny periodontal bindning pa människa, ett läk- ningsresultat som ej iakttagits med konventionella behandlingar. 12 461 315 mßaLL4 Analys av emaljmatrix och proteinfraktioner av olika grader av rening.

Analys Emaljmatrix- Syraextrakt Avualtat extrakt Salt- homogenat fraktion 3 (81) {E3) (Elg) (ex. 2) Elementar- analys X v' t/v' t C 11,3 31 50,4 ND H 1,7 4,4 6,8 ND N 3,9 4,5 15.5 0,7 O 9,4 27,5 21 ND S 0,2 0,35 1,3 0,1 Cl 5,5 0,6 (0,1 1,3 P 8,8 3,5 0,1 4,3 Ca 11,9 12 (0,1 31,6 K 0,2 0,4 (0,1 ND Protein- ¥ innehåll (X vikt/vigt) Lowry-analys 23 20 72 <4 Aminosyra- analys (23 (26 (90 ND Kolhydrat- innehåll (1 vik;/vgggg Antron- reagens ND 0,4 1,3 ND Vatten- innehåll (1 gik§¿v§k§2 Karl Fischer- _ titrering ND 2 6 ND Acetat- innehåll gi yigt/giLt2 GC-metod ND 38 4 ND 13 Aminosyra- malx.e__ (rest I vikt/vikt ND av totala rester) Pro 18,0 Glu 17,8 Lau 9,0 His 5,7 Ser 4,8 Gly 3,2 Tyr 6,4 Thr 3,6 Val 3,6 Met 4,3 Ile 3,5 Asp 3,6 Phe 3,8 Ala 1,5 Lys 2,5 Arg 3,0 Trp 2,6 Cys O 461 313 19,o 19,0 9,1 9,2 4,6 2,8 .3 3,4 3,5 ,3 3,5 3,0 3,7 1,5 1,e 2,5 2,5 ND

Claims (12)

461 315 i* «

1. Kompoeition till användning för att inducera bindning mellan delar av levande hardvävnad genom nybildning av hardvävnad på åtminstone den ena delen, kännetecknad därav, att den som aktiv beetandedel innehaller en proteinfraktion härrörande fran ett för- etadium till tandemalj, s.k. emaljmatrix.

2. Kompoeition enligt patentkravet 1 till användning för att behandla parodontit.

3. Kompoeition enligt patentkravet 2 till human användning.

4. Kompoeition enligt nagot av föregaende patentkrav, känne- toclnad därav, att emaljmatrixen härrör från ett däggdjur.

5. Kompoeition enligt patentkravet 4, kännetecknad därav, att emaljmatrixen härrör fran en bovin eller porcin art.

6. Kompoeition enligt nagot av de föregående patentkraven, Iännetecknad därav, att den består av nämnda proteinfraktion.

7. Kompoaition enligt nagot av de föregående patentkraven, línnetacknad därav, att den aktiva beetandsdelen utgöres av pro- ,teinfraktionene làgmolekylära del eller en aktiv determinant där- EV.

8. Kompoeition enligt patentkravet 7, kännetacknad därav, att den aktiva beetandedelen har en molvikt liggande inom inter- vallet ca 5 000 till ca 25 000.

9. Kompeeition enligt nagot av patentkraven 1 till 5 och 7 och 8 i dess beroende av patentkraven 1 till 5, lännetecknad där- av, att den innehåller proteinfraktionen i kombination med en för ändamålet acceptabel bärare, diluent eller adheeiv.

10. Kompceition enligt patentkravet 9, kännetecknad därav, att bäraren, diluenten eller adheeivet är dentalt eller biologiskt acceptabelt.

11. Kompoeiticn enligt patentkravet 10, kännetecknad därav att bäraren, diluenten eller adhesivet innefattar en vattenlöalig polymer.

12. Kompoeition enligt patentkravet 11, kännetecknad där- av, att nämnda vattenlösliga polymer utgöres av ett celluloeaderi- vat eller"ett aíginat.