SE450158B - Markeringsstopp for manuella vexellador - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 450 158 2 arbete, varför de således är mera invecklade och dyra att tillverka. Följaktligen finns det ett behov av en markeringsstopp, vilken åstadkommer mindre returfjäder- krafter vid växling mellan de högsta växlarna och vilken företrädesvis även är enklare och billigare att till- verka.

Den häri beskrivna uppfinningen åstadkommer ett mera tillfredsställande, enklare och billigare alterna- tiv till markeringsstopp än de som traditionellt använ- des vid växling mellan de högsta växlarna i tunga last- bilars växellådor. Även om liknande markeringsstoppar ofta har använts vid växelföraraxlar för såväl lägre som högre växlar, kan sålunda markeringsstoppen för de högsta växlarna nu ganska enkelt modifieras för åstad- kommande av lägre och mera önskvärda returfjäderkrafter.

Markeringsstoppen behöver endast det ena av de två van- ligen använda fjädersystemen och kan enkelt inmonteras i dagens fordon med flerfjädersystem, där returfjäder- krafterna är av direktverkande eller koaxiell typ.

I en föredragen utföringsform är markeringsstoppen fäst på en axiellt förskjutbar växelföraraxel för för- skjutning med denna, varvid stoppen har en tvärriktad avtrappad borrning. Borrningen innehåller en glídbar, motsvarande avtrappad kolv med en kamyta, som samverkar med en fjäderbelastad kula. Med uppfinningen ástadkommes eliminering av alla koaxiella eller direktverkande fjä- derkrafter mot kolven, eftersom den fjäderbelastande kulan hela tiden är i beröring med kamytan i kolvens samtliga arbetslägen.

Uppfinningen beskrives närmare i det följande med hänvisning till de bifogade ritningarna.

Fig l visar en planvy av ett tungt fordons växel- låda, vilken har en växelmanövreringsanordning inbegri- pande föreliggande uppfinning. Pig 2 visar en vy längs linjen 2-2 i fig l. Fig 3 visar en tvärsnittsvy av en tidigare känd markeringsstopp. Fig 4 visar en tvärsnitts- vy av markeringsstoppen enligt föreliggande uppfinning. re. lU 15 20 25 30 35 450 158 3 Fig l visar en planvy av en tung lastbils växellåda 10, varvid en växelmanövreringsanordning 12, vilken inbegriper markeringsstoppen enligt föreliggande uppfin- ning, visas. Även om föreliggande uppfinningen kan an- vändas i olika arrangemang av manuella växellådor, visas växellådan i fig l och 2 endast i illustrativt syfte och följaktligen begränsas uppfinningen inte av detta.

Växelmanövreranordningen 12 har växelföraraxlar 14, l6, l7 och 18 för sju framàtväxlar och en backväxel, varvid växelföraraxeln 14 representerar de högsta väx- larna, sexan och sjuan, växelföraraxeln 16 representerar de näst högsta växlarna, fyran och femman, växelförar- axeln 17 representerar de lägre växlarna, tvåan och trean, och växelföraraxeln 18 representerar de lägsta växlarna, ettan och backen. Varje växelföraraxel om- besörjer förskjutningen av en i växellådan axiellt ori- enterad växlinggaffel 20, vilken illustrativt i fig 2 endast visas för växelföraraxeln l7, som manövrerar tvåans och treans växel. Växlingsgafflarna 20 är fästa på var sin växelföraraxel, t ex l7, och har två öron 22 och 24 (fig l), vilka begränsar en ränna eller en slits 26 för mottagande av ett växelfinger (ej visat), enligt vanlig praxis. För bekvämlighets skull är öronen 22 och 24 försedda med bokstavsbeteckningar A, B, C och D, genom vilka motsvarigheten till respektive växel- föraraxel 14, 16, l7 och 18 framgår.

Markeringsstopparna 28 och 30 (fig 2) är monterade på växelföraraxeln l8 och 14, vilka representerar ax- larna för den lägsta respektive högsta växeln. Marke- ringsstopparna visas förstorat i fig 3 och 4. I fig 3, vartill nu hänvisas, beskrivas först en existerande eller tidigare känd markeringsstopp 28, vilken är lämp- lig att användas på axeln för den lägsta växeln och vilken dels utgör bakgrund till uppfinningen, dels gör det möjligt att skilja den gamla stoppen från den nya.

Den tidigare kända markeringsstoppen, vilken allmänt men med otillfredsställande resultat har använts vid 10 la 20 25 30 35 450 158 4 axlarna för de högsta växlarna, omfattar ett hus 32 med en borrning 34, via vilken huset 32 är fäst på växel- föraraxeln 18 medelst en gängad skruv 36 (fig 2). Bor- rningen 34 sträcker sig axiellt, och vinkelrätt eller transversalt däremot sträcker sig en andra borrning 38, vilken innehåller en glidbar kolv 40. Borrningen och kolven är avtrappade för begränsning av kolvens 40 förskjutning till endast en riktning. Borrningens och kolvens trappor 42 resp 44 verkar sålunda mot var- andra för åstadkommande av en mekanisk stopp eller gräns för kolvförskjutningen. Kolven kvarhálles således spärr- bart av en kraft inuti borrningen mot trycket från en med kolven koaxiell fjäder 46, vilken är anordnad mellan ett spännstift 50 och kolvens 40 bakre ände 52. Kolven har ett ringformigt spår 54, mot vilket en fjäderbelas- tad kula 56 är tvingad för låsning av kolven i dennas utskjutna läge, såsom visas. Spåret är välvt och har samma radie som kulan, varför denna låser kolven på ett sådant sätt, att kolven inte kan vrida sig. För u* detta ändamål har huset 32 en tredje borrning 58, vilken är ansluten till de båda förutnämnda borrningarna 34 och 38 och innehåller en andra fjäder 60, som är an- ordnad mellan den fjäderbelastade kulan 56 och axeln l8. .

Funktionen för markeringsstoppen kan nu beskrivas enligt följande. När en lastbilsförare växlar ner från tvàans eller treans växel till ettans, kommer växelfing- ret på hans växelspak i anliggning mot kolvens 40 ände 53, eftersom fingret lämnar rännan eller slitsen 26C (fig l) och rör sig in i slitsen 26D. Kolven 40 och tillhörande fjäder 46 kommer att ge föraren en känsla av läget för växelfingret, då fingrets förskjutning in på växelföraraxeln 18 är utförd. Det må påpekas att de här förklarade returfjäderkrafterna endast åstad- 5 kommes i och "känns" i växellàdans friläge, dvs endast längs den transversalt sig sträckande frilägesaxeln 8-8. Så snart slitsen 26D är i ingrepp och föraren för- 10 15 20 25 30 35 450 158 5 skjuter den axiellt förskjutbara axeln 18 in i ettans eller backens läge, kommer fjäderkrafterna sålunda inte längre att kännas.

Efter en motsatt förskjutning, då föraren rör växel- spaken längs frilägesaxeln 8-8 från axeln 18 till växel- föraraxeln 17 för ingrepp med tvàans eller treans växel- lägen, hjälper fjädern 46 till att tvinga växelspaken över den intilliggande växelföraraxeln. Det kan noteras att den tidigare kända markeringsstoppen 28 av det slag som här beskrivits vid vissa tillfällen har mycket stora koaxiellt eller direktverkande returkrafter, vilka helt onödigt för växelspaken längre än till den intilliggan- de växelföraraxeln för lägre växel, trots att lastbils- föraren kan dra i växelspaken för att kompensera för en oönskat stor kraft. Följaktligen kan föreliggande uppfinning även vara lämplig för användning vid de lägre eller ettans och backens växelföraraxlar, där det upp- märksammade problemet är särskilt allvarligt, eller såsom annars föredrages.

Kolvens 40 (fig 3) fysiska funktion kan nu full- ständigt beskrivas enligt följande. När föraren rör växelspaken till växelföraraxeln 18, tryckes kolven 40 tillbaka mot fjäderns 46 verkan, och den fjäderbe- lastade kulan 56 tvingas nedåt mot fjädern 60, alltef- tersom kolven 40 tryckes tillbaka. Det må påpekas att den fjäderbelastade kulan efter att den har lämnat spå- ret 54 upphör att tvinga kolven i riktning utåt. Sá snart kulan 56 är bortom spårets 54 kant 62 är fjädern 60 och kulan 56 overksamma vad gäller utskjutning av kolven 40. Denna speciella sida av den tidigare kända markeringsstoppen 28 utgör en markant begränsning för den tidigare kända tekniken, vilket kommer att förstås närmare vid läsning av beskrivningen av markeringsstop- pen 30 enligt föreliggande uppfinning.

I fig 4, vartill nu hänvisas, visas markeringsstop- pen 30 enligt föreliggande uppfinning, vilken stopp har ett hus 72, samt borrningar 74 och 78, vilka motsva- lU 15 20 25 30 450 158 6 rar den tidigare kända och i fig 3 visade markeringsstop- pens 28 borrningar 34 och 38. På liknande sätt håller en gängad skruv 66 (fig 2) markeringsstoppen 30 pà plats på dess växelföraraxel 14. Vidare har en kolv 80 och en borrning 78 trappor 102 resp 104 för begränsning av kolvens förskjutning mot de pà denna verkande fjä- derkrafterna. En ände av kolven 80 är anordnad för be- röring med ett växelfinger. Här slutar emellertid lik- heterna. Trappkolven 80 har en kamyta 82 istället för den tidigare kända kolvens 40 spår 54. Kamytan 82 är snedställd mot växelfingeröronen 22, 24 på ett sådant sätt, att kolven 80 tvingas in i slitsen eller rännan 26 under inverkan av en fjäder 100 och en av denna be- lastad kula 96. Företrädesvis bildar kamytan 82 en vin- kel av ca 25-350 mot kolvens 80 längdaxel 94-94, såsom visas i fig 4. Fjädern l00 tvingar den fjäderbelastade kulan 96 mot kolvens 80 kamyta 82 i samtliga av kolvens arbetslägen inuti borrningen 78. Som framgår är även fjädern och den av denna belastade kulan riktade snett mot de för beröring med växelfingret avsedda öronen 22, 24 för åstadkommande av en kraft med sådan riktning, att kolven tvingas mot sitt högra ändläge. På detta sätt varker erfordras eller önskas fjädern 46 och spänn- stiftet 50 i den tidigare kända markeringsstoppen 28.

De direktverkande eller koaxiellt riktade krafterna som skapades medelst fjädern 46 undvikes och lägre manö- verkrafter kan erhållas genom användning av standardkom- ponenter. Således är markeringsstoppen enligt förelig- gande uppfinning relativt enkel och lätt att inmontera, och vidare använder den sig av lägre returfjäderkrafter för växelföraraxeln för den högsta växeln.

Claims (6)

450 158 PATENTKRAV

1. l. Markeringsstopp för manuella växellådor (10), vilken är anordnad för montering på och förskjutning med en axiellt förskjutbar växelföraraxel (14-18) och vilken omfattar för beröring med ett växelfinger anord- nade organ (22, 24), en transversalt riktad borrning (78), som slutar vid nämnda beröringsorgan (22, 24), en inuti borrningen (78) anordnad kolv (80), vars ena ände (93) utgör organ för kontakt med ett växelfinger och vars motsatta ände har organ (102, 104) för begräns- ning av kolvens (80) transversala förskjutning mot växelfingret, k ä n»n e t e c k n a d därav, att kol- ven (80) har en kamyta (82), vilken är snedställd i riktning mot organen (22, 24) för beröring med växel- fingret, och att det finns organ (96, 100) för att tvinga kolven (80) mot organen (102, 104) för begräns- ning av dennas transversala förskjutning mot växelfing- ret, varvid de tvingande organen (96, l00) hela tiden är förspända till beröring med kamytan (82) i samtliga av kolvens (80) arbetslägen.

2. Markeringsstopp enligt krav l, k ä n n e - t e c k n a d därav, att de tvingande organen omfattar en fjäderbelastad kula, som utgöres av en fjäder (100) och en kula (96), att fjädern (100) anligger mot växel- föraraxeln (14-18), att kulan (96) är i kontakt med kolvens (80) kamyta (82) och att kulan (96) är anordnad mellan fjädern (100) och kamytan (82).

3. Markeringsstopp enligt krav 2, k ä n n e - t e c k n a d därav, att fjädern (100) och kulan (96) är riktade snett för åstadkommande av en kraft med sådan riktning, att kolven (80) är tvingad mot nämnda begränsning (102, 104).

4. Markeringsstopp enligt krav 3, k ä n n e - t e c k n a d därav, att kamytan (82) bildar en vinkel av ca 25-35° mot kolvens (80) längdaxel (94), varvid 450 158 8 fjädern (100) och kulan (96) är anordnade mot kamytan (82) för tvingande av kolven (80) i den nämnda rikt- ningen.

5. Markeringsstopp enligt krav 4, k ä n n e - t e c k n a d därav, att organen för begränsning av kolvens (80) förskjutning mot nämnda växelfinger om~ fattar en avtrappning (102) i den ena änden av kolven (80), och en för motsvarande ingrepp anordnad avtrapp- ning (104) i borrningen (78), varvid kontakt mellan trapporna (102, 104) åstadkommer en begränsning av kolvens (80) förskjutning till endast en riktning.

6. Markeringsstopp enligt krav 5, k ä n n e - t e c k n a d därav, att organen för beröring med ett växelfinger omfattar två öron (22, 24), vilka är fästa på markeringsstoppen (30) och bildar en ränna (26) för operativt mottagande av ett växelfinger. få få: