SE447613B - Fasdetekteringskrets - Google Patents

Description

447 613 10 15 20 25 30 35 2 signal, vilken är proportionell mot en fasskillnad mellan de insignaler som tillföres de första och andra ingångs- anslutningarna till vardera komparatorn 8, 10 och 12.

Likströmssignalen från lågpassfiltret 18 tillföres en spännings-frekvensomvandlare l6. Spännings-frekvensom- vandlaren l6 alstrar pulser i en takt, som svarar mot den inkommande likströmssignalen. Utpulsen från spännings- -frekvensomvandlaren 16 frekvensdelas till en signal på 300 Hz av en räknarkrets 20 och signalen på 300 Hz till- föres sedan en med sex delande räknarkrets 22. En avkoda- re 24 avkodar innehållet i räknarkretsen 22 och matar rektangelvågsignaler S2U, S2V och S2W av ungefär frekven- sen 50 Hz med faser, vilka skiljer sig från varandra med 1200, vilka signaler är synkroniserade med utpulsen från omvandlaren 16, till de andra ingångsanslutningarna till komparatorerna 8, 10 och 12. Räknarkretsarnas 20 och 22 innehåll användes för bildande av fasdata 01, som repre- senterar en från avkodaren 24 alstrad rektangelvågsignal.

Så länge de trefasiga växelströmssignalerna SlU, SlV och SlW i den i fig l visade fasdetekteringskretsen är synkroniserade med de trefasiga rektangelvågsignalerna S2U, SZV respektive SZW alstrar omvandlaren 16 pulser med givna frekvenser (vilka är lika med räknarens 20 frekvensdelningsförhållande gånger 6 x 50 Hz), så att avkodaren 24 kontinuerligt kan alstra utsignalerna S2U, S2V och S2W i fas med de trefasiga växelströmssignalerna SlU, SlV och SlW. Om den trefasiga växelströmssignalens fas under dessa förhållanden ges en positiv förskjutning i förhållande till den trefasiga rektangelvågsignalen från avkodaren 24, så alstrar komparatorerna 8, 10 och 12 utsignaler, som innehåller större likströmskomponen- ter, och spännings-frekvensomvandlaren 16 alstrar en utpuls av högre frekvens. Som följd härav arbetar räkna- ren 22 vid en högre hastighet och avkodaren 24 alstrar trefasiga rektangelvågsignaler S2U, S2V och S2W, Vilka är positivt fasförskjutna. På detta sätt regleras de trefasiga rektangelvågsignalerna S2U, S2V och S2W att G1 10 15 20 25 30 447 615 3 i huvudsak alltid vara i fas med de trefasiga växelströms- signalerna SlU, SlV och S1W, och fasdata Bl, som repre- senterar fasen för de trefasiga rektangelvågsignalerna S2U, S2V och S2W, uttages alltid från räknarna 20 och 22.

När i den i fig l visade kretsen lågpassfiltret 18 är utformat att ha en proportionell och integrerande funktion eller PI-funktion, är det möjligt att utan någon väsentlig fördröjning ändra de trefasiga rektangelvåg- signalernas faser efter fasändringar i de trefasiga växel- strömssignalerna SlU, SlV och SlW.

Den i fig 1 visade fasdetekteringskretsen har följan- de nackdelar. Vågformarnas 2, 4 och 6 konstruktioner är kompliceradel De inmatade, trefasiga växelströmssíg- nalerna S1U, SlV och S1W är sinusvågsignaler, som inne- fattar en bruskomponent och en distorsionskomponent.

När sinusvågsignalerna vågformas, är dessa signaler följaktligen utsatta för bruset och distorsionen. För att avlägsna bruset och distorsionens inverkan filtre- ras den trefasiga växelströmssignalen ut och vàgformas därefter. Eftersom fasen hos den trefasiga växelströms- signal som matas genom filtret fördröjes och fasför- dröjningsbeloppet särskilt ändras i överensstämmelse med en frekvensändring hos den trefasiga växelströmssig- nalen, kommer fasdetekteringssignalen att innehålla en mot frekvensändringen svarande fasskillnad, även om den faslåsta slingan arbetar korrekt. Kompenseringen av fas- skillnaden kräver en komplicerad krets för detektering av den trefasiga växelströmssignalens frekvens för regle- ring av det fasfördröjningsbelopp som svarar mot frek- vensändringen.

Eftersom komparatorerna 8, 10 och l2 jämför rektangel- vågsignalernas faser, utföres fasjämförelsen för varje fasvinkel på 1800. Även när tre komparatorer användes gö- res följaktligen fasjämförelsen för varje fasvinkel på 600. Kretsen detekterar med andra ord oj en fasändrinq, som uppträder inom fasvinkoln 600.

Poor QUALn-ïfl 447 613 10 15 20 25 30 35 4 Adderaren 14 alstrar en utsignal, vars frekvens är sex gånger frekvensen hos de trefasiga växelströmssigna- lerna SlU, SlV och SlW. Denna utsignal tillföres låg- passfiltret 18. En korrekt fasdetektering är därmed omöjlig för en fasvariation, som uppträder vid en högre takt än den sex gånger högre frekvensen än den trefasi- ga växelströmssignalens frekvens.

När den trefasiga växelströmssignalens frekvens är låg, är det speciellt omöjligt att inställa ett infasat tillstånd med hög hastighet. Ändamålet med uppfinningen är följaktligen att åstadkomma en fasdetekteringskrets med förmåga att snabbt detektera en fasändring hos en insignal.

Den inledningsvis nämnda fasdetekteringskretsen kännetecknas av en beräknings/omvandlingskrets med första och andra ingångsanslutningar för mottagning av tvåfasiga växelströmssignaler med ett bestämt fas- förhållande, tredje och fjärde ingångsanslutningar för mottagning av tvâfasiga växelströmssignaler, en första multiplicerare för alstring av en utsignal, som motsvarar produkten av de insignaler som mottages vid de första och tredje ingångsanslutningarna, en andra multiplícerare för alstring av en utsignal, som mot- svarar produkten av de insignaler som mottages vid de andra och fjärde ingångsanslutningarna, en subtra- herare, som utför en subtraktion av de utsignaler som tillföres från nämnda första och andra multipli- cerare, en utgângsanslutning, som är ansluten för att alstra en utsignal, vilken motsvarar fasskillnaden mellan de tvåfasiga växelströmssignaler som mottages vid de första och andra ingångsanslutningarna och de som mottages vid de tredje och fjärde ingångsan- slutningarna; frekvensvariabla signalgenereringsorgan för alst- ring av en utsignal med en frekvens, som varierar i överensstämmelse med utsignalen från beräknings/om- vandlingskretsen; 10 20 25 30 35 447 613 5 räkneorgan för räkning av utsignalen från de frekvensvariabla signalgenereringsorganen; och funktionsgenereringsorgan, som tillför tvåfasiga växelströmssignaler med det bestämda fasförhállandet till beräknings/omvandlingskretsens tredje och fjärde ingångsanslutningar som gensvar på räknedata från räkningsorganen; varvid nämnda räknedata från räkningsorganen digi- talt representerar faserna för de tvåfasiga växel- strömssignaler som tillföres beräknings/omvandlinge- kretsens tredje och fjärde ingàngsanslutningar samt frekvensen för utsignalen från de frekvensvariabla signalgenereringsorganen ändras i överensstämmelse med utsignalen från beräknings/omvandlingskretsen för minskning av fasskillnaden.

Uppfinningen skall beskrivas närmare i det följande under hänvisning till medföljande ritningar. Fig 1 visar ett blockschema över en konventionell fasdetekterings- krets. Fig 2 visar i blockform en princip för en fasde- tekteringskrets enligt uppfinningen. Fig 3 visar ett blockschema över en fasdetekteringskrets, som är en ut- föringsform enligt uppfinningen. Pig 4 visar en modifie- ring av en del av den i fig 3 visade fasdetekterings- kretsen.

En utföringsform av en fasdetekteringskrets enligt uppfinningen skall först förklaras under hänvisning till ritningarna.

Tvåfasiga sinusvågsignaler eod och eo med amplitu- der Eo och faser, som skiljer sig från varandra med 900, uttryckes genom följande ekvationer e E c s O 0 ° x od Il e oq Bo sin GX Pâ likartat med en- fas.

Oq sätt är tvåfasiga sinusvâgsignaler eld och elq där GX anger signalernas eod och e a 9603 Qïlåïäläi 10 15 20 25 30 35 _ 6 hetsamplituder och med faser, som skiljer sig från va- randra med 900, givna genom _ eld = cos Oy elq = sin Gy där Oy anger fasen för signalerna eld och elq.

Eftersom _ Eo sin (GX - GY) = EO sin GX cos 9? - EQ cos GX sin 6 och Y E 2 = (E cos 6 )2 + (E sin G )2 0 o x o x är fasskillnaden A0 = (Ox - Gy) mellan de två grup- perna tvåfasiga sinusvågsignaler given genom: -1 i( eogæid ' eafsfelg) V 2 2 eod + eoq Ae =_ sin (1) una-n Fasskillnaden A9 mellan de två-grupperna tvåfasiga sinusvâgsignaler kan kontinuerligt erhållas genom an- vändning av ekvationen (l). Genom reglering av faserna 9 för de tvåfasiga vågsignalerna eld och elq amplituden för att göra den genom lösning av ekvationen (l) erhållna fasskillnaden A9 liten kan de,två sinusvåg- med enhets- signalerna eld och e med enhetsamplituderna fås att omedelbart följa de ågåfasiga sinusvågsignalerna eod och eoq, vilka utgör insignaler.

Fig 2 visar schematiskt en fasdetekteringskrets en- ligt uppfinningen. Den i fig 2 visade fasdetekterings- kretsen mottager de tvåfasiga sinusvågsignalerna eod på ingångsanslutningar 30 och 40. Dessa insigna- och eoq ti11föres_i en beräknings/omvand1ings- ler eod och eo krets 50 tillsammans med tvåfasiga sinusvågsignaler eld av enhetsamplitud. Beräknings/omvandlíngs- samt enhets- och el kretsen 50 behandlar insignalerna eod och eoq amplitudsignalerna eld och elq i överensstämmelse med ekvationen (l), varigenom en utsignal alstras, vilken representerar fasskillnaden AO. Utsignalen AG från beräknings/omvandlingskretsen 50 tillföres en regler- 10 15 20 25 30 35 447 615 7 förstärkare 52 av proportionerlig och integrerande typ.

Reglerförstärkaren 52 har exempelvis en brusfilterfunk- tion. Reglerförstärkaren 52 alstrar en utsignal med en spänningsnivå, som motsvarar summan av proportionellt värde och integrerat värde av fasskillnaden A9, eller en spänningsnivå, som är bestämd av fasskillnaden AG och frekvensvariationer hos de tvåfasiga sinusvågsignalerna e och e . Utsignalen från reglerförstärkaren 52 till- fàies en šgännings-frekvensomvandlare 54 för styrning av frekvensen hos en utpulssignal från omvandlaren S4. En räknare 56 av den med Zn dividerande typen eller en binär räknare med n bitar räknar utpulserna från räknaren 54 för alstring av en utsignal om n bitar, vilken represen- terar fasen Oy hos de tvåfasiga sinusvågsignalerna eld och elq med enhetsamplituderna. Utdata Oy om n bitar från räknaren 56 tillföres en extern styrkrets (oj visad) och även ett läsminne 58 (ROM). Vid mottagning av adress- signalen om n bitar från räknaren 56 alstrar läsminnet 58 digitala signaler, som motsvarar de tvåfasiga sinus- vågsignalerna eld (= cos Gy) och el (= sin Oy) med en 900 fasskillnad. De två från läsminnet 58 utlästa signa- lerna överföres till digital-analogomvandlare 60 respek- tive 62, där dessa signaler omvandlas till de tvåfasiga sinusvâgsignalerna eld och elq med enhetsamplituder, vilka signaler i sin tur överföres till beräknings/om- vandlingskretsen. och de tvåfasiga sinus- Oq är i fas, är fasskillnaden AG När insignalerna eod och e vågsignalerna eld och elq noll. Härvid alstrar reglerförstärkaren 52 en utsignal med en spänningsnivå, som motsvarar en frekvens fs hos de tvåfasiga sinusvågsignalerna eld och elq, vilka nu tillföres beräknings/omvandlingskretsen 50. Som gen- svar på en utsignal från reglerförstärkaren 52 avger spännings-frekvensomvandlaren 54 en utsignal med en frekvens (fs x 2n) till den med 2n dividerande räknaren 56. Räknaren 56 alstrar en utsignal om n bitar, vilken representerar fasen Gy hos de tvåfasiga sinusvågsignaler- Poon QUALWY? 447 m3 10 15 20 25 30 35 8 na eld och elq, och avger denna till läsminnet 58. Som följd härav alstrar läsminnet 58 digitala signaler, som motsvarar cos 0 och sin Qy, och matar dem till digital- -analogomvandlaren 60 respektive 62, där dessa signaler omvandlas till de tvåfasiga sinusvâgsignalerna eld och elq, vilka är synkroniserade med sinusvåginsignalerna eod respektive eo dan till beräknings/omvandlingskretsen 50.

. Dessa omvandlade signaler matas se- När insignalerna e°¿ och eo har en positiv fasför~ skjutning i förhållande till de tvåfasiga sinusvågsigna- lerna eld och elq, alstrar beräknings/omvand1ings- kretsen 50 en fasskillnadssignal AG. Härvid ökar spän- ningsnivån hos utsignalen från reglerförstärkaren 52 med den spänningsnivå som motsvarar fasskillnadssignalen A6, varför spännings-frekvensomvandlaren 54 alstrar en ut- pulssignal med högre frekvens. Som följd härav höjer räk- naren 56 sin räknetakt och läsminnet 58 adresseras med ett kortare intervall, varför digitala data läses ut med ett kortare intervall från läsminnet 58 och fasen för de tvåfasiga vâgsignalerna eld och elq'förskjutes posi- tivt. Pâ detta sätt synkroniseras de tvåfasiga vågsigna- lerna eld och elq oq, och fas- skillnadssignalen AO från beräknings/omvandlingskret- sen so blir noll. ' När insignalerna eod och eo skjutna eller fördröjda relativt de tvåfasiga sinusvågw signalerna eld och elq, ändras på likartat sätt fasen för att med insignalerna eod och e blir negativt fasför- hos de tvâfasiga sinusvågsignalerna eld och elq göra fasskillnadssignalen A9 lika med noll. _ Fig 3 åskådliggör en utföringsform av en fasdetekte- ringskrets enligt uppfinningen, vilken är konstruerad på grundval av den _idë som diskuterats i samband med fig 2.

Den i fig 3 visade fasdetekteringskretsen mottager trefasiga växelströmssignaler eou, eov anslutningar 100, 102 respektive 104. Insignalerna eov och eow tillföres en subtraherare, vars utsignal multi- ' 0 I 0 och eow pa ingangs 10 20 25 30 35 447 613 9 pliceras med -L i en koefficientmultiplicerare 108. In- signalen eou oåh utsignalen från koefficientmultiplice- raren 108 användes som sinusvågor eod (= cos GX) och eoq (= sin QX) med 900 fasskillnad. Sinusvågsignalen eO¿ tillföres analoga ingångsanslutningar till multiplice- rande digital-analogomvandlare 110 och 112 med multipli- cerande och digital-analogomvandlande funktioner. Dessa kretsar kan vara konstruerade genom användning av den integrerade kretsen AD7530, tillverkad av ANALOG DEVICES INC., som exempel. Sinusvågsignalen eo , dvs utsignalen från koefficientmultipliceraren 108, tillföres de första anslutningarna till de multiolicerande digita1-ana1ogom- vandlarna 114 och 116. Utsignalerna från de multiplice- rande digital-analogomvandlarna 110 och 114 adderas i en-adderarc 118, vars utsignal via en diod 122 tillföres den första ingångsanslutningen till en krets 120 för bil- dande av ett effektivvärde (kvadratiskt medelvärde). En utsignal från den multiplicerande digita1-ana1ogomvand- laren 112 subtraheras från en utsignal från den multipli- cerande digital-analogomvandlaren 116 i en subtraherare 124, och i resultatet tillföres en andra ingångsanslut- ning till kretsen 120. En utsignal från kretsen 120 till- föres en ingångsanslutning till en delare 126, som mot- tager en utsignal från subtraheraren 124 på sin andra ingångsanslutning. En utsignal från delaren 126 tillföres en räknare 128 via en krets 130 för inverstrigonometrisk funktion, en reglerförstärkare 132 och en spännings-frek- vensomvandlare 134. Räknedata från räknaren 128 matas som en utsignal till en extern styrkrets (ej visad) och även till läsminnen 136 och 138. Från läsminnet utlästa, digitala data tillföres digitala ingångsanslutningar till de multiplicerande digital-analogomvandlarna 110 och 116 såsom den tvâfasiga sinusvågsignalen eld med en- hetsamplitud. De digitala data från läsminnet 138 matas å andra sidan till digitala ingångsanslutningar till de multiplicerande digital-analogomvandlarna 112 och 114 såsom den tvåfasiga sinusvågsignalen elq med enhetsampli- tud.

,~ I .ÜY }?(\fï¿¿ ggijflilà '_ -4~«» 447 613 10 15 20 25 30 35 10 Den multiplicerande digital-analogomvandlaren 110 alstrar en utsignal (EQ cos GX cos Gy), som svarar mot produkten av den analoga sinusvågsignalen eod och den digitala sinusvågsignalen eld. Den multiplicerande digi- tal-analogomvandlaren 112 alstrar en analog utsignal (Eo cos GX sin G ), som svarar mot produkten av den ana- Y loga sinusvågsignalen eod och den digitala sinusvågsig- nalen e . Den multiplicerande digital-analogomvandlaren 1 114 alstšar en utsignal (EQ sin GX sin Oy), som motsvarar produkten av den analoga sinusvågsignalen eo och den di- gitala sinusvågsignalen elq. Den multiplicerande digital- -analogomvandlaren 116 alstrar en analog utsignal (Eo sin GX cos Gy), som motsvarar produkten av den analoga sinusvågsignalen eo och den digitala sinusvâgsignalen e Utsignaler från omvandlarna 110 och 114 behandlas l . i :dderaren 118, som då alstrar en utsignal (ED cos A0).

Utsignaler från omvandlarna 112 och 116 behandlas å and- ra sidan i subtraheraren 124, som då alstrar en utsignal (Eo sin A0). Kretsen 120 mottager en utsignal från adde- raren 118 via dioden 122 och mottager även en utsignal från subtraheraren 124 för alstring av en utsignal (EG).

Delaren 126 dividerar en utsignal från subtraheraren . 124 med en utsignal från kretsen 120 och matar sedan en utsignal (sin AG) till generatorn 130 för en inverstri- gonometrisk funktion, vilken generator alstrar en fas- skillnadssignal (AO). Liksom i den i fig 2 visade prin- cipkretsen behandlas fasskillnadssignalen (A0) från funktionsgeneratorn i en reglerförstärkare 132, en spän- nings-frekvensomvandlare 134 och en räknare 128, varef- ter läsminnena 136 och 138 alstrar de tvåfasiga signaler- na eld (= cos 0) och elq (= sin GX) med 900 skilda faser.

Ehuru uppfinningen har beskrivits i sina föredragna utföringsformer är det klart, att en mängd olika modifie- ringar kan göras i den. I den i fig 3 visade fasdetekte- ringskretsen användes exempelvis dioden 122 nödvändigt- vis på grund av att kretsen 120 är konstruerad genom an- vändning av den integrerade kretsen 4302 från BUR BROWN '10 15 20 25 30 35 447 613 ll INC. Dioden 122 kan emellertid utelämnas för det fall att kretsen 120 kan alstra en utsignal, som representerar ett kvadratiskt medelvärde oberoende av insignalens po- laritet. Ehuru amplituden EQ i ovan nämnda utföringsfor- mer erhålles ur signalerna EC cos A9 och EQ sin A6, kan den erhållas direkt ur insignalerna eod och eo förklarat i principkretsen i fig 2. Härvid är det möjligt att utelämna omvandlarna 110 och 114, adderaren 118 samt dioden 122. För det fall att insignalernas eod och eoq q, såsom amplituder är i huvudsak konstanta, kan dessutom utsigna- len från subtraheraren 124 matas direkt till kretsen 130 för invers trigonometrisk funktion med utelämnande av omvandlarna l10_och 114, adderaren 118, didoden 122, kret- sen 120 samt delaren 126. Generatorn 130 kan utelämnas, Oq faser ej ändrar sig plöts- ligt, eftersom fasskillnaden A9 är reglerad att ha ett litet värde och sin Aêää AG.

Vid en annan modifiering, visad i fig 4, är en abso- lutvärdeskrets inkopplad mellan reglerförstärkaren 132 då insignalernas eod_och e och spännings-frekvensomvandlaren 134 samt är räknaren 128 ersatt med en reversibel räknare 142. Räknarens 142 räkningssätt inställes i överensstämmelse med polarite- ten hos utsignalen från reglerförstärkaren 132. Även om fasförhållandet mellan insignalerna eod och eoq kastas om, dvs även om fasen GX kontinuerligt minskar, kan där- för de tvâfasiga sinusvâgsignalerna eld och elq fortsatt noggrant följa insignalerna eod och eo . Föreliggande uppfinning kan således tillämpas på en vinkellägesdetek- tor, såsom en synkrongivare, vilken alstrar en flerfasig sinusvâgsignal i överensstämmelse med vridningsfas eller vridningsvinkel.

I den i fig 3 visade kretsen kan utsignalen EQ från kretsen 120 dessutom användas för en extern krets som en reglersignal, vilken representerar en insignalsamplitud.

Den i fig 3 visade kretsen kan också användas som en frekvensmultiplicerande krets, eftersom spänning-frek- vensomvandlaren 134 alstrar en pulssignal, vars frekvens Pøoflflšëfi 447 615 10 n , :Ä A35! -' 1 .- s- ._ "..I^>'!,\:',* ,_ i Q!! 12 utgör insignalernas eod och eo multiplicerade frekven- ser. Kretsen i fig 3 bildar dessutom 900 fasskilda si- nusvågsignaler genom användning av läsminnena l36 och 138. Det är emellertid möjligt att använda ett enda läs- minne, vilket lagrar trigonometriska funktioner och om- växlande adresseras av en adressignal 0 från räknaren 128 och en adressignal (GY + å), så att läsminnet kan avge tvåfasiga sinusvâgsignaler med 90° fasskillnad. I detta fall kan en enkomponents mikrodator 8048 från INTEL CO. användas för utförande av databehandling med avseende på det enda läsminnet.

Claims (8)

10 15 20 25 30 447 615 13 PATENTKRAV

1. l. Fasdetekteringskrets, k ä n n e t e c k n a d av en beräknings/omvandlingskrets (50) med första och andra ingángsanslutningar för mottagning av tvåfasiga växelströmssignaler med ett bestämt fasförhållande, tredje och fjärde ingångsanslutningar för mottagning av tvåfasiga växelströmssignaler, en första multipli- cerare (112) för alstring av en utsignal, som motsvarar produkten av de insignaler som mottages vid de första och tredje ingàngsanslutningarna, en andra multiplice- rare (116) för alstring av en utsignal, som motsvarar produkten av de insignaler som mottages vid de andra och fjärde ingàngsanslutningarna, en subtraherare (124), som utför en snbtraktion av de utsignaler som tillföres från nämnda första och andra multiplicerare (112 och 116), en utgàngsanslutning, som är ansluten för att alstra en utsignal, vilken motsvarar fasskill- naden mellan de tvåfasiga växelströmssignaler som mot- tages vid de första och andra ingångsanslutningarna och de som mottages vid de tredje och fjärde ingångsan- slutningarna; frekvensvariabla signalgenereringsorgan (52, 54; 132, l34; 132, 140, 134) för alstring av en utsig- nal med en frekvens, som varierar i överensstämmelse med utsignalen från beräknings/omvandlingskretsen (50); räkneorgan (56; 128; 142) för räkning av utsigna- len från de frekvensvariabla signalgenereringsorganen; och funktionsgenereringsorgan (58, 60, 62; 136, 138), som tillför tvåfasiga växelströmssignaler med det be- stämda fasförhållandet till beräkníngs/omvandlings- kretsens (50) tredje och fjärde ingångsanslutningar som gensvar på räknedata från räkningsorganen (56; 128); varvid nämnda räknedata från räkningsorganen (56; 128) digitalt representerar faserna för de två- rumf. -Qunuëëi 10 15 20 25 30 35 447 613 14 fasiga växelströmssignaler som tillföres beräknings/om- vandlingskretsens (50) tredje och fjärde ingångsanslut- ningar samt frekvensen för utsignalen från de frekvens- variabla signalgenereringsorganen (52, 54; 132, 134; 140, 134) ändras i överensstämmelse med utsignalen från beräknings/omvandlingskretsen (50) för minskning av fasskillnaden.

2. Fasdetekteringskrets enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d av att såväl de tvåfasiga växelströmssignaler som tillföres beräknings/omvand- lingskretsens (50) första och andra ingångsanslutningar som de som tillföres de tredje och fjärde ingångsan- slutningarna är tvåfasiga sinusvågsígnaler, vilka är fasskilda från varandra med 90°.

3. Fasdetekteringskrets enligt patentkravet l, k ä n n e t e c k n aid därav, att de frekvensvariabla signalgenereringsorganen (52, 54; 132, 134; 140, 134) innefattar en till beräknings/omvandlingskretsen (50) kopplad reglerkrets (52; 132) för alstring av en utsig- nal med en spänningsnivå, som är bestämd av en utsignal från beräknings/omvandlingskretsen (50) och ett belopp på fas- eller frekvensändring hos de tvàfasiga växel- strömssignaler som tillföres beräknings/omvandlings- kretsens tredje och fjärde ingângsanslutningar, samt en spännings-frekvensomvandlingskrets (54; 134) för tillförsel av en utsignal med en frekvens, som motsvarar spänningsnivån hos utsignalen från reglerkretsen (52; 132).

4. Fasdetekteringskrets enligt patentkravet 3, k ä n n e t e c k n a d därav, att reglerkretsen (52; 132) är en reglerförstärkare av proportioner- lig och integrerande typ.

5. Fasdetekteringskrets enligt något av patent- kraven 1 - 4, k ä n n e t e c k n a d därav, att ' de funktionsgenererande organen (58, 60, 62; 136, 138) innefattar en minneskrets (58; 136, 138), som mottager räknedata från räkningsorganen (56; 128; 142) U! 10 15 20 25 30 35 447 613 15 som en adressignal och alstrar de tvåfasiga sinusvåg- signalerna, vilka är fasskillda 90° fràn varandra.

6. Fasdetekteringskrets enligt patentkravet 5, k ä n n e t e c k n a d därav, att minneskretsen (58; 136, 138) är ett läsminne.

7. Fasdetekteringskrets enligt patentkravet 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att de frekvens- variabla signalgenereringsorganen (132, 140, 134) innefattar en reglerkrets (132), som är kopplad till beräknings/omvandlingskretsen (50) och alstrar en ut- signal med en spänningsnivå, som är bestämd av en ut- signal från beräknings/omvandlingskretsen, och ett belopp på en fas- eller frekvensändring hos de tvàfasiga växelströmssignalerna, som tillföres beräknings/omvand- lingskretsens tredje och fjärde ingàngsanslutningar, en absolutvärdeskrets (140), som är kopplad till reg- lerkretsen och alstrar en utsignal, som motsvarar ett absolutvärde av utsignalen från reglerkretsen, en spännings-frekvensomvandlingskrets (134) för matning av en utsignal med en frekvens, som motsvarar spän- ningsnivån hos utsignalen från absolutvärdeskretsen, till räkneorganen, vilka innefattar en reversibel räknare (142), som selektivt inställes för räkning upp eller ner i överensstämmelse med polariteten hos utsignalerna från reglerkretsen.

8. Fasdetekteringskrets enligt patentkravet l, k ä n n e t e c k n a d av att beräknings/omvand1ings- kretsen (50) vidare innefattar en tredje multiplicerare (110) för alstring av en utsignal, som motsvarar pro- dukten av de insignaler som mottages på de första och fjärde ingângsanslutningarna, en fjärde multipli- cerare (114) för alstring av en utsignal, som motsvarar produkten av de insignaler som mottages på de andra och tredje ingàngsanslutningarna, en adderare (118), som utför en addition av utsignaler från nämnda tredje och fjärde multiplicerare, och en signalbehandlingskrets (120, 126, 130) för alstring av en utsignal till de Poon QuALn“i_ 447 615 16 frekvensvariabla sígnalgenereringsorganen (132, 134) i överensstämmelse med utsignalerna från nämnda adde- rare och subtraherare (118, 124).