SE444516B - Forfarande for undanrojande av uppbyggnaden av polymerer i ett polymerisationsreaktionskerl genom anbringande av en beleggning i kerlet samt kerlet med denna beleggning - Google Patents

Description

FÜ šfl dfid f klnridpolymarer franstälïnä'ddssa¿yanIígenfe1enpe1vi§-idfnrnyåd ä av aïakrétn^partikiar innan pnïynerísntion i vattenhaltigadßflß* Mn n f penfiianssyfiren. vid användning av_ett sådant polynerisatíonssys&Å} d”d¿ :em háíles vinylkloridendncn andra saamønømerer, när sådäna an-ï§Vn ~ vändas, i form av and diskfnza dropèar genom användninfl “V SHS* fnn d_andra urd har dessa olika netodér ach anordningar utfört ett vnaïmfilev knndn uppnås; nn likaïedws utonørdentlig beläggning jjd pcnderíngsmedel nch omröríng. När reaktionen är ful1bordad,d tvättas och torkas den ernáïina polymeren. Dessa pølymerisationsf d reaktínner 1 vattenhaltiga sufipensiunssysten genomföras vanligen' under tryck i metallvenktnrer, sun är försedda med skärmar och höghastighètsomrörare. Dnßfia fiuspensiønssysten är emellertid van«_ ligen instabiln den under po!ymerisationsreaktionen uppbygges¿§ V vinylkloridpalymer på peïymerisationsreaktorns inre ytor, ink1u~ fiive skärmarnas och omräfnrens ytor. üenna polymeruppbyggnad V måste uppnnbarligen aviägfinas, eftersnm den leder til! ytter1i~ gare bildning av po1ymnvuppbyggnad,.som i sin tur leder till V en inkrust, sem skadligt nâvefkar värmeövcrföring och förorenard polymcren ann framställes. naturen av poiymøruppbyggnaden eller den olösliga avsätt- ningvn på reaktnrns väggar är sådan, att vid kommersiell produk- tion av pnïymnrer det, såsom beskrivits, förut har varit van- ïig praxis att efter varje fullbordad polymerisatiunsreaktion nn öppna renkcørn och borfiskrapn polymerupphyggnaden från väggar- na man skärmarna och omrörarën. En sådan bearbetning som denna är icke endast dyrbar nåväl beträffande arbete som stillestànd hes reaktorn, utan uppvisar ävenledes potentiella hälsorisker.

Medan olika metoder hittills har föresiagitß för minskning av mängden och naturen av poiymarnppbyggnad på po1ymerisati0ns~ > reaktorytnrna, såsom ldsningsmndelsrengñring, olika hydraulis- ka och mekaniska reaktnrrengörara och_1iknande, har ingen visat_ sig vara den sista för aviägsnande av pnlymeruppbyggnad. Med V gødtagbart arbete, men det finnes fnrtfarande run för föfbätt~n' ringar innm detta amfàde, speciellt från ekonomisk synpunkt. L I den ameriksnfikn pátentakrifteniâ 024 301% beskrivas att Ä förfarande für beläggning av en reaktor under användning av enf nåknlihydrsxidlösnifig av an pøljaromatiskl amin. Beläggning med en pnlyarnmatšsk aæàn ger utnmurdèntlíga resultat. Det insågs§ emnliærtid att om sjäïvknndenæatien av flervärda fenoïer eller säullë uppnåäd ïß íä 23 ff? V 3% V . afinskná uppbyggnad kan väsnnt;igen minskas på dessa yuor ochn'»¿; n n tallhydroxidlösning, snm innehåller en kondenserad, flervärd n. _meáiet. Det är eneilertiá lämpligt nch de bästa resultaten upp~ n >nås, när ytorna efter páföranånt av beläggningslösningen på* * M > renktorns inre ytnr'skä1jns med vatten, t ex genes spruiníng n növerraskande på ytnrna kvarïännas en tätt vídhäítande belägg- ' pnïymnrisatinnsmeâiet enn gfinnm häftig omröring under pa1ymeri+ .

Be: har vinn: sig; att un ena nn}ynèšisationsreàkçionsé, kärl, npeciellt ett med inïfl ïtørfaï ïàstfirifit Stål; i förväg , ä_ har heíagts på dc inte ytnrna med en lämplig beläggning, icke~.j,;q i nânga fall helt upphöra vid polynerjsationnav'n1nfinnono5¿É< merer däri. Det har nu visat sig, att när de inre ytorna av en fnn polynerisationsreaktor belägges med en vattenhaltig a1ka1ime~_ffn_ fennl eller naftol, poïymnfnppbyggnaden på dessa inre ytør ii reaktnrn väsentligen undnnräjes. Pâ gruqfl av be1äggnings1ös~ ningens eller -kompøsitinnens natur kan den pâföras på reak- torns inre ytor utan öppning av den, vilket sålunda gèr.ctt slutet polymerisationssystøm. Genom användning av föreligganáavài beläggningskomposítiøn uppnås den nödvändiga ytspänningen (12);_V för vätning av en fast yta. vid polynerisation av nononerer i > ett sådant belagt reaktinnfikärl eller en sådan belagd reaktions~ reaktor sker detsamma nom i ett vattenhaltigt polymerisations- > medium, som hållas i konstant kontakt med de belagda ytorna ' ._ Vä under hala polymerisationnreaktionen.M ' nn: Eniigt förcligganfie uppfinning anbringas en film eller be- läggning av en konännnernd flnrvärd fenol eller naftol på de inrn ytorna i en pnïymerisationsrcnktor ípolymerisationskärl) gennm att ytorna enbart hringas i kontakt med en vattenha1tig_ alkalimetallhydrnxidläsníng av angiven kondenserad flervärd A fenøl eller naftolë Aila nxponerade ytor i reaktorns inre, säéi V som skärmar, omförarf elïnr"bïandningsnekanism, kylare, när V j ti; , à :i s å n _ »à :nn-eg »sådan anvånáes, øch Iiknandn behandlas ävenledes på samma sätt.

Våeånn åën vattenhsltiga aikalimetaïlhyároxidbeläggningslös- % ningen nar nnbringnts på ytnrna, kan polymerisatíonsmediet in~ föras i reaktorn nan feaktinnen-igångsättas*után att det är nödvänäigfi att torïa ytorna före införandet av pnlymerisatinns- f eller fyllning av renšzorn med vatten och dfäneringë varigenonnv ning eller film av knndensaticnsprq§ukten, Sem ítle påverkas aV,V .fi sntiønsrenktínncn. ¿73Û5533*4,fli 1fi % fiU hv fief§jä1vk§nåènåcraäfi øßh $afikqn4§nséràë§; flfirvfiráq}f§na ¿ :Ifir@ som är_användb¿ra¿všd fitëvand§t at förèiiggande uppfinning; ff ffamfitä11ès gfinømïuppvärmning ai en éiieß flera av fenolëtnafffl” f@ rasoreino1, hyárokinøn, katækfil ešiërfflotoglucinolbneäÜe11§r¿ _¿“% utan lämplig katalysator* Datsamna gäller för självkondenseradøy f %fIervärda naftø1er,'sásøm 2,?~dihydroxinaíta1àn, 3,7~díhydro:í~à , naftaien, 2,6~dihyäroxinafia1en och liknande. Den f1ervärda'fe-'f _ nolen eller naítolen uppvärméæ under inert atmosfär;.sàsomVfV V kvävgas, argon och liknanàe, vid en temperatur av ca Z10°C un~f§ aer en min av fia to min aim: aa son »in =11er s n. olika ka:a1y~" satorar kan användas vid reaktionen, såsom zihkklorid, alumi- niumkïurid, natriumhydrøxid nëh liknande. Det har visat sig att natriumhydroxifl är den bäfita katalysatorn. En kata1ysatorkoncen~ tration av ca ü,Oä ~ ca 3,59 mal per mo! förening eller före~ I IS ningar, som kondenseras, är tillfredsställande. Den använda mängden katalyaatnr äf fimeïšertid icke kritisk. Det är natur- ligtvifi tydligt att den fipewiellt valda tiden och temperaturen berør på den använda kataiysfltorn och den önskade konåensa- tionsproduktens filutliga mwickylvikt. I ' ëü När en flflrvärd fena! är självkøndenserad, är det ana1y~ tiska beviset att pradukten övervägande är en polyhydroxifeny-_ len. Någun poïyeter biláms emcllcrtiä även, nämligen polyoxi” fcnylen. När vesufcinol ßjäïvkondensefas, anses exempelvis reaktionen varà följanäei ou â a B a wa ° @ Å 4-4 azow m; '“@'°@°<>>°*”“ m _ Reaktionsforme]n:(1} visat bildningen aü póiyhydfoxifeß f¿jf =LV¿ny1en och.reaktionsforme1n (2) av çøišoxifenylen elle? pa1yæter.7~ . f(I) har en haräknad hydffixyihgit av 21,3 ¶_och¶(2)ÉavÜ1,1¿$§i f "vfDenna teori städas av arbeten; so; ufifürts áv Paushkin och Qedf 'arbetare ack sam rappørterats i Yycok9nø1;7Svedin.} Ser; B; iIfV 3“ }í53 (1969). sia 3?6~svs. ne angaffäíflfsjäivuønaehßaziønáavfif ï ?? Wflf¿resor¿inøï en beräknad hyéi6xihäit a§f2!§¿;0chfhàrffufiàïïf19;B L -*§{ %¿ vilket sålunda vi;ar.att huvflâäálehààvjpfbdukçàñuäšfpIfë I ïü A15 20 25 'Lz-so ss, yw V_] bydroxifeny1fin}_ReaRtiun$førm§§t¶§;II)m§§h (2) äf tyfi§$ÉÄåif _ i¿ det fall då àen sjäšvkandnnse:a§afresorcinalän har en §o1ckyl*§f@¶ vikt av ca 500, men an mâagfaidïuo1eky1vikter"ethå11esfsäga»_,ÜVe^ oligomerer, beroenae på røaktiønsbètingælsfirnagf'V_» Såsøm förut har påæeäats, knmaer en a1ka1imeta11hyBruáid~M~ _ lösning av en kundenserafi flervärd fenol eller nafto1,~när_dc¶vff Vanbringas på de inre ytørna 1 en polymafisatiønsreaktur, att V minska uppbyggnaden av poiymer på den. Kondenæationspfoduktørna är emelïørtid färgaåc och är glasartade ;öd-bärnstensfärgadø prmåukßer och lösningarna åärav kommer att missfärga po1ymer~_- partiklarna, som biidafi på rcaktøfns inre ytor. Om dessa poly- merpnrtiklar øavsiëzlxga aviägsnas från ytorna under framställ- ningen av poïymfirifiatifinsprmáuktcfi, såsem pnlyvinylklorid (PVC), kan hela polymcrsatsen unde?kännas på grund av dålig kvalitet gennm uppträdandet av áa míssfärgat vita partiklarna av poly- mer. Detta missfärgningaprfiblem uppträder endast när koncentra- tianen av køndcnsationsprnánkt i aikalimetallhyároxiden är allt- för hög. Det har visat fiig att en koncentration av kondensa- tinnsprodukt av ca 5,10 ~ ca 3 viktprocent är tillfredsställan- de vid uppnåvndct av föreliggande uppiinnings ändamål ofih såda- na beïäggningšlösningar är endast obetydligt bärnstensfärgade.

En lämplig knncentration är 6,2-I viktpfocent av kondensations- produkten i alkalimetalïhyároxid.

För att förhindra polymeruppbyggnad i en reaktor erfordras en med vatten vätbar ytß. En vanïig fast yta, såsom av rostfritt stål, är icke vätbar mæá vatten på grund av den normala förore- ningen av ytan med organiæäa material genom kontakt med atmosfä» ren. Ytan kan fengöraß, t ex med kromsyra eller ett slipande fengöringsmeåæl, øch ávn kfimmer att bií vätbar med vatten.

Detta är emellertiä izke hfila svaret, eftersom ytan icke kommer att förbi; i detta tillstånd under tiïlräcklig tid, dvs under' mer än varaktigheten av en enda palymcrisationsreaktiøn. Ytan måste med andra avd äter fëngöras efter varje po1ymerísatinns~ cykel. Anbringandet av än hclâggaing på ytan, vilken kommer att vara väthar med vaaten och motstå polymeruppbyggnad och förbli Apa ytan under fiera reaktifinficykïer, är därför mer önskvärá;' När en yta av en metaïl elief fast substans är icke-våt» bar, kammar wa vätska, $âssmLvattfin;"¿ärpâ att bíldà droppar ack ickfi flyäa ut till an jämn ïíkførmig šiim. han vífike1,H sam àiidas mæïïan tafigeatfin få? äfappens sifla och mctali-»¿» " ~««@@@w%~WW@,fl; ¥5 ï? ^3§ Äàfnzn" fal; En yttnrligarw nätnin§7n¶lvätbnrh§ten hos en finåtfk »fan är den kritiska yinflänníngenåfärávätning av en fast yta uçh @n§tryckes näsan fi?;“; V; näten ififllnf Under användningfat vat&fE¿,= ; ten såsom stanëard nästø,_för att en fast yxa skall vann-väthnr,n;; fünlü vara lika med 0 èllør mycket nära 0 echf1;"nâste vara 1,2nff%ff~ ?'_N/m eller däfóver. ' +"3“f :*n » V W l ~>4'l »il 1:3n§533¿§ ,l niin? glnàytnn; nnnânnnn ”knnxak jínku n” øch3betncknnsÉsà$øn¿ Mer betydelsefullt är att naterialet, som ànbringas'på~f ytan, icke endast bör biläa en vätbar yta, utan även bilda ett. ¿' skikt eller film därpå, vilken film icke är lät: borttagbar. lll Denna film vidhäftar vid äen fasta ytan eller metnllytan genom adsorptinn och filmen är i många fall ett monoskikt av det an- ll bringade mntærialet och är av storleksordningen molekyl i tjock~ lek. fiëssa filmer med sååan tjocklek är osynliga för det obe- väpnaáe ögat, vilket ytterligare löser de angivna färgproblemen.

Filmer med större tjocklnk kan naturligtvis uppnås viå använd- ning av högre torrsubstanshalt i.beläggningslösningarna, vilka filmer eller heläggningar är fiynliga för det ubeväpnadc ögat.

Den film ellnr det skikt, som bildas gnnom dan på ytan anbringnf de beläggningwkomposítionen, är icke horttagbar genom tvätt- ning med vatten. Beläggningen eller filmen är med andra ord beständig mn: avlägsnande från ytorna; när ett turbulent vat- tenhaltigt rnaktionsmedium är i kontakt därmed och vilken tur- bulens åstadkommas genom omröringen_av polymerisationsb1andning~ en i reaktorn. l V l - _ Föreliggandcvbeläggningslösningaf är framställda genon' knnventiøneïla metoder unâer anvanáning av värme och umröring,_ 5när så effofdfas.*Vanlignn än en temperatur av ca 0~ca 100°C ftillïredsställande.Vümrüring under upplösning är ön=kvärd.“ När koncentfatinnen av knnáenfiatíonsprnáukten är inom angivnal Vjnintnrvall, kan den9vnttenhaltígalàlkalimetallhydroxidbelägg- '¿fnnings1ösn1ngcn därav lätt sprutan på de inre ytørna i reaktnrn l gennn däri anbringade sprutnnâtïckënl Mølekylvikten hos kan~f _denantiansprndukten har vidarë nn værkan på_kondensationsprø-Ü»n V åuktens køncentrátion i bnläggningslösningen eller lösningcns totala tarrsuhstànshalt.,finn tntala finrrsubatanshalten af Rnnß ïlflfdenfiatiønspruáukt i beläggningslösníngarnn enligt nppfínnlngcnf llkcnmnr att vara ng n,ï0 ålen å,fi_vikt§tocent.lLänp1iga kunden-f _ 'fjsntinnsptufluktéffär säåann neá nn nnlekylvikt aš ca 3ü6fè_3ü0ߧ ll}¿Eštersnn nølnkylvïkngn äns Én”densatïbnspfn¿uktnn påfierklii I v, ÉG ?5 -30 as » Iåggningsïë$ningénsÜtétfiláiiøšråubfitánshaltQ?kündajémélïéršj_ ¥ ä_&Vtiä i vissa fall dfiu tnta1¿ tarrsuhsçanshalten vara stërref§ ~ f~f L" ¿ än 3 å ellflf mšndrwVäfi Q,1ü viktpvøéent.4Lß' f . _ 1v"J, f@ W _” De vattenbaltiga alkalimetalIhydrotidlösningar, som an-iii* viïf vändas vid framställningen av föreliggande beIäggnings1ös~ l °', Vwningar. är sådana sam är framställüa av en metall från grvvv ï§fÜ IA i dat periodiska systamet. Sådana hydroxidcr som natriumeï; hydfoxid, lítíumhyäroxiå, kaliumhydroxid, rubidiumhydroxid,L«"¥" cesiumhydrøxiá och frankiumhydroxid är exempel; Vattenhalti- ga lösningar av anéra föreningar kan även användas. Vatten~ haltiga lösningar av kvaterfišra aminer, såsom tetraalky1ammo4° niumhydruxider och liknamda ßllær andra alkalimetallsalter, sásøm fosfat, t ex»trina:riumfosfat och liknande, är exempel; För uppnåcnde av önskade resultat här koncentratiønen av al? Ralímetallhyároxid i den vattenhaltiga beläggníngslösningen V vara mellan ca 0,04 viktprofcut och ca 0,60 viktprocent: Företrädcsvis är køncentfatiønen av alkalimetallhydroxid 0,I~0,2S viktprecent. p Såsom förut påpekats, anbringas bcläggniágslösningen vau~ : ligen på dß inre rfiaktorytorna genom sprutning. Det är emel- lertid även mëjligï att anbringa beläggningsiösningen'genomV fiöáning av rßaktørn och avdrfigning efteråt cïler målning ellar pensling på yzernä, fien sprutning är den mfifit prakæißkß och ekonomiska pâföringsmetøåen. Efter sprutning av belägg- ningslösningen på de inre ytarna uch dränering av reaktorn kan polymerifiationsræaktionen påbërjas omedelbart utan ytter- ' ligare behandling av ytorna._Det har emellertid visat sig att utomørdentlíga resultat uppnås, när du belagda ytørna efter páförandet av beläggningflïflsniugen på reaktørns inre ytor sprutas med vatten och reakffirn dräncras före“beskíckning med* poiymerisatiønsëlafidning øller beredning. Det hör även pâpe~ kas, att föreliggande beiäggning arbetar lika väl på glas- søm metallytor, t ex äï røstfrittiståï, och liknande. I Den exakta adhesieusmekanismen får beläggningen av teak-¿ turas yta? är icke këná med säkerhet; den anses ífl“@bfifß L nágøn tyfi av elektrisk kraft elier aåfiorptiøn mellan reaktnr- yzærna och áwn kandenseradæ fïærväïša fenàlen eiier nafto;en.: ¿ I_wšIkët íaïi sam heïst anåanfëje? bèšäggningskømpqsitianøn* Å ? enïigt föfeïiggande uppfinning väsentligen po1yaeruppbyggñadܧ:¶; »fw A _på reaktfirytarna och äga rigga gç¶ygçfflppbyggn3d¿ om åfi någqfi§J "§ f ïfl 15 29 '25 sa nn;nn*ínn¿àn§ffääa; är n#jfi¿nn;§ndíg§¿:ynj§§n haj aådan natnfi at " den lät; kan nvlägxnnn från tcnktøtyførna utan nödvänäighøçenï ° skall undvikas, år_den saa äøtnéknàs såsom ?pappérsnppbyggnn¿ L>ëftersom denna typ_av uppbyggnad är mycket svår att avlägsnanwë flligt, at* man kan onnelägga reaktorn så ofta som är önskvärt avimnfinøllamskrapningnfäfšnrandenifrolymernppnyggnndenQfsnnf1i fl <Û ash vanligen efforàrar hnndskrapning elier användning av en 'f_ högtfycksstråïe av vatten eller annan vätska. I vilket fall" nn,_ som helst måste reakturn öppnas för rengöring av den, vilket nfnn naturïigtvis tillåter avgång av oreagerad mononør, såsom vinyl» xxüfia, :xxx atmosfären, virke: av ri5xry11:. . n VW Enligt fëreliggandn unpfinníng kan flera po1ymerísàticnerLn utföras utan ëppning av reaktorn mellan beskickníngarna. EhuruÛn _ fiera beskíckningar.kan utföras utan ombeläggníng àv ytorna, ÅLÅ har det visat sig snabbt man Iâmpligæ att ombelägga reaktornsV inre ytcr efter varje beskickning för säkerställande av Iikfor- mig och verksam prøduktion. Såsom förut påpekats, är det med _ sprutmnnstycken, som är permanent anbringade på strategiska punkter i rvaktorn, möjligt att nå alla inre ytor däri. När' det beslutas att ombclägga reaktorn, dräneras reaktorn och roaktorns inre ytor spolas med vatten. Beläggningsytorna spruf tas på ytorna med hjälp av sprutmunstyckcna och reaktørn drä-A ncras från överskott löfining på sådant sätt att den eventuellt kan äterföras till ett ácerviuningssysten. Ytorna sprutas där» efter eventuellt med vatten fifih avflödet boftslänges eller återvinnas efter ânßkanæ Reaktorn beskickas därefter med po~ lymevisationsmedinn øah bentånåsdelar på vanligt sätt øchi “ polymerisatiønsreaktiønfin påbörjas; bet är naturligtvis tyd-,,~ utan att åen öppnas eller efter varje polymeriscrad beskick~ _: ning _ ¶ _ n L. Vi, Efter anbringfindet av beläggningskonnositiuncn 95 Yeah* A Ütionskärieta inre ytar men evøntuél1Vsprutnifl$ fl°¿ Vßïïåfl, ka” }§ü nåvanendq på suspensionfiçnlymerisatiqn än niny1k1nrid§färfåeuf»¿; reaktinnen, sun skal! utfëras i utfustníflfiëfl» Påböfíßfi Üfißflëlbflïïfi ~ §ivarvid nâßøn sncciell nnàifíerinfi RV Pf°Cfi$$t°ïflïk0fi_íßïë 0f*> $5nv L V A, _ _ W , , Q inväfiáigt bëïagáa rnaktšunnkärlet enligt unpfxnningen påv§r§§nn_ ; icke skaéxigtnväfmestahixitfiten eller andra fysikaliska 0flfifi+“^ ¿ keni3kn énenfikaner hos ääfiïfgnnnfläliåän?flÅYmq§er¿; " * “” foráras på gfnná av närvaran av beläggningiïhnvändníngen av det ¶ Nedan»füieïigganåènnppfinning¿n§rnarèfåsknåIíggåfnšÉnènf 15 20 25 30 35 -I an IÛV n n=ffty61ign att nnofdningbn nån fërfnfnndnt líkaledas kan tïï1å§pa§,¿f V ”nAf¿pá dispernionn«, enn1§ions~nni1eç"gugpgnsíonšpolymérisnginnfnn An N Vfnâgon pfl1ymnfàserbnr;fét§nískt nnäítad monnmer eller mnnomejn§;nn n'” fÅvid vilkèn icke önskvärd pnlynnrnppbyggnad inträder. Exenpçlfj §; /på sådana monnmerer är andra vinylhnlidnr och viny1idcnhnlide§¿ÄÅn jsåsom vinylbromid, vinyliáenklorid,Mete.,fviny1idenmcnonnrer;Ün§ med åtminstone en ändgrupp CH2~C<, såsom estrar avLakry1syrn§n§n .t ex metylnkrylat, etylakrylat, butylakrylat,»ekty1akty1at,Vn~n cyanetylakrylat nch liknande, vinyintetat, estrar av metakrylå syra, såsom metylmetakrylat, butylmetakrylat øch liknande, styren nch styrcndnrivat, inklusive pren, kïoznprnn ochflliknanåe, nch blandningar av vilka Qom helst typer av monwmerer nnh andra víny1iâenmonomerer@ som är.7' sampolymeriserbara därmed, och andra vinylidenmonomerer avÜ känäa typer. w Föreliggande uppfinning är emellertid speciellt tillämp-, har på suspensionspolymerisation av vinylklorid antingen ensam nlïnr i blandning meá en nllcr flera andra vinylidenmonomerer med åtminstøfifi en ändgrupp CH2flC<, som är sampolymeriserbara därmed i så stora mängder som ca 89 víktprocent eller mer, räknat på vikten av mnnnmnrblandningnn, eftersom po1ymerupp~ byggnad i reaktionskärlnt är ett speciellt svårt problem.

Vid föreiiggande uppfinning genomföras polymerisations- _ fürfarandet vanligen vin en temperatur av ca 0 ~ ca 100°C be- roende på den speciella mønomcr éller de speciella monomerer som polymeriscras. Dnt är emellertid lämpligt att använda tem- peraturer av ca 40 ~ ca 7Ü°C, eftersom vid dessa temperaturer polymerer meš de lämpligaste egenskaperna bildas. Tiden för polymcrisntinnsrnnktionen kommer att varinra från ca 2 till ca 15 timmar. n+ A A _ __ Polymerisationen kan utïäfas vid autbgcna tryck, ehuru tryck över atmosfärßtryšk upp till 18 atnosfärcr eller mer kan användas neá viss fördel vin de mer flyktiga monomererna. I Tryck över atmosfäfstrynk kan även ànvändas vid dessa monomurer meå erforderliga flyktighnter vid teaktionstemperaturerna)_n varigenom àterflfideskylning avfreaktionsblnndningen7ti11átes§' V Po1ymerisationnn_kan víšnfejgenømföfas under nnvändníng_* Tin av en :flxnfn~naa ful; fgakfør, avs renkaíønßkarxez är §u11sf<¿n ständigt fyll: me¿*polymerisaniqnsnèdiumnach hållna på dntta f” ” äwmetylstyren, viny1to1uen,J klofstyren, vinylnaftalen, díniefiner, inklusive butadien, iso-n 10 15 lÜl}Ä-graäeringen 0,&lperfektfosv.fi§§f«fl 5fsättkunáoforofiktlononlgofiomlkopztogt¿§ill$åtsoaw.vattoo°ollor“ Ûfyttorligaro kompletåoringfišäxfihaifsomfinnehållet monoooron"§' V _*ol2or mopomororna i sann proportion som vid igångsättningen.lf* “ vid tilšsatfi av en viss; i füíväg bestämd mängdfvä:skoÄavs1uf¿f¿fV od “ tas polymerisationsreaktionon,ovahligon genom tillsots ti1lÄ¿ f¿@¿_ 'ä ¶' reaktionsblandningen av ott finabbheidande model; Nödvändighe-'¿ > V ten am: tillsätta vätska ßeror på kryopniogen i volym hos reok~o tionsmediet, vilket åstadkommas genom överföring av monomerllÜ"-" leller monomerer till polymert tillstànå. " L V" Enligt föreliggande uppfinning flnvända kondensationsproduké ter av flcrväráa fonoler oller naftoler kommer att vid normal k exponering för syre att oxideras. Benno oxidation är icke för-L störande, om konäonsatiofifiprodukton användes kort tid efter framställningen. Oxidatiouen av kondensationsprodukten förorsa~o kar emellertid ett mörknanäe av dess färg med åtföljande svåv righotcr, såsom förut påpekats. Kondcnsationsproduktens vidhäft- I ning vid roaktorytorna pâverkas dessutom skadligt genom sådan oxidation. För att minska möjligheten till färgproblem är det o _ även om mycket låga koncontrationer av kondensationsprodukter användes i fö.oliggando hcläggningslösningar, ofta önskvärt 4 att iuíörliva antioxidanter i beläggningslösningen. En sådan tillsats påverkar icke skadligt egenskaperna eller prestanda hos beläggningfilësningärnol Det har visat sig att när'natriume;l askorbat eller askorbinfiyra införlivas i beläggningslösningen --M 1 mängdef av co 0,02 ~ aa 0,10 viktprocent, en sådan tillsats~ÜH signifikant fördröjer iäsningens mörknande och även fördröjer ï 1 ökning i adsorptionstíd. Någon annan antioxidant kan användas, » t ox natríumditionit, natriumf"fonolsyra" och 1iknande;l För att graders de olika bolâggniflgar, som speciellt vi- 5 , sas i de specifika utföringsexomplen, har en graderingsskalal, _; §_framtagits meá avfioendo oå poppofsuppbyggnad och sandig*uppfol~ "f¿'hyggnad. En obolagå reaktor, betecknad såsom kontro11reaktor;l vv ¿där normala mängdor av_bâáa typerna av uppbyggnad intxäder, o¿ f Qjgjvos en gradering av ¥,§; Vilken so§'he1st gradefing*undefܧl» foL1,ü är god eller en defihiiiv förbättring. Mod andra ord är ~ V V Uppfínningenlàskååliggofos fiårmafo i följanoe utforinggoiil ïf§exempe1,lí vilka alla âolar och proconthaIter_är viktdelar, [lä '.Üoch viktprocont; gåvída intet ánnåtlangíves.^Q'flf ilï*fll}fixnMvßL i . _ VfVEn sjä1§k@ndflh§eriÉ.j”res§rcinølfa$vän§esïï b§~lÄ 3fÛ1äggnângs1&$ningwa, Två sjäïvkønñfinswrade rasorcinolc%lfram¿??,i Å I aïälšdes, en utan auväufiningïaf?kata1ysator ocfiwdcnnåñdra un~l]W der användning av 25 mnïprøaentlfiaüfl såsøm katalysatoï. I l°¶ S_ varšc fall uppvärmdes eïlér kokades resorcinolen i ett feakf-J i tíonskärl ànder kvävgas.°Viå fallet utan kataly$atotÄfortsat-" tes uppvärmningen under 8 b vid 300°C. Den erhållna produk~ _ ten betcddes till en beläggnifigslösning iun~hà1landeV3fl~ A självkondenscrad resorcinal'í en 1-procentíg NaOH-lösning.

IG Beläggningslösningens pH var 12. I fallet med användning av. V katalysator genomföres upflvärmning under kvävgas i 22 min V ; vid 24506 ëch under 27 min vid 305°C. En beläggningslösning framställdes innehållande 3,2 lusjälvkcndenserad rcsorcínol i en 1~pracentig NaÜH~lösning och erhållet pH var 12. Reak- 15 turerna rengjordes med "Ajax" och belades med var och en av Iësningarna och beläggningen sköljdes med vatten. Var och en av heläggningarna hade större 'Yš än 7,2 N/m. Följande bercd- V ning infördes därefter i varje reaktor: Vinylklorid 1000 g Vatten (avmineraliserat) 2055 g vina: san (17 0,5 g snvfz) (xama1ysam0r) o,s :ms (1) Till 88 $ hydrolyserat polyvínylacetat (2) di-s*buty1peroxidikarbonat _ En full reaktor använács vid pølymerisationerna, varvid 20 tillräcklig mängd vatten tillsattes för att hälla reaktorn full. Temperaturen hälla vid S?°C och fæaktionsmedíet omrör- des. Vattefi tillsattes under rcakticncn allteftersom b1aná~* ningen krympte på grund av bildníngen_av pnlymer. Vid till-H _ sats av 469 g vatten avhröts reaktionen. Innehållet i varjel 25f reaktor avlägsnadesvääràfter fiå vanligt sätt. Efter avlägsnan~ _§ áe av polymerbeskickningen från reaktarnlsköljdes de inre --1~ ytorna med vatten, ømbelades därëfter"och åköljdes med vatten wa? rzfxlff '*°I:~:.~:" ä: ”L” ;'< :f 1: 1 ' ~ ' ' w f " * " " och en andra beskickningïframställäas och polymflrisefades.f;@u W ~Å Sedan den andra beskiçkningenvpolymærisats;bpolymeriàefadesäfl É 36 en treájo beskickníng under användning av samma förfarande snmïv V skisserats. Efter fullhërdanáe sweden tredje_§eski¿kningen}l§§¿> ghßderades rcaktornä inrg}yt6f enligt angivet förfarandç íörl f gradering av ytornagfßesultatenlvaffföljåfldeif V ¶l"'”'“l “"”l" % 10 V15 20 'Uppbjgnnad$¿fad§ringif“ _ _? _M¿ »AA Vn¿:; ¿gnpger¥ n¿ Sandig 5 1. xuncrnxl :ingen uexäggningifn 1,sL! nn “; 1¿s 2.^?rndukrjutan knta1ysatorAV n J0,1¿ n_ 0,0 3» Produkt med katnïïsatctfl 0,2{ 2 V0,$ »Resultaten visar än överiägsna resultaten hos belagd reaktor gentemøt nbeïngü reaktor.

EXEMPEL E. åjålvkonäfinserad hydrokinon användes i belägg- . ningslösníngcn. Reaktinncn genomfördes i ett reaktionskärl unäer kvävcatmnsfär gønnm uppvärmning av hydrokinon plus 12,5 molprocnnf Naüu unnar IS min wid 22006. Produkten 1ös~ tes i vattenhaltigvänflfi för åstadknmmande av en 0,2-procen- tig lönning av självšnnfinnserad hydrøkinon med ett pH av 9.

För iüentifie*ingsändann1 betecknades denna produkt såsom. “äelääfining A". En andra självkondenserad hydrbkinon fran- stäiidcs gønom uppvärmning av hïdrnkinon med 25 molprøcent Naüfl och ïü molprncønt ßnkorbinsyra under S min vid 280°C.

Denna produkt löatefi ännu i vnttenhaltig Naflfl för âstadkøn-_ mande av en fi,2~nroann:íg lösning med pH 9. Denna produktn identifierade; såsom “finläggning B“. Under användning av det i exempel I skifinernde förfarandet belades de inre ytor- na i reakanrnr meá beläggningarna A och B. Varje beläggning hade stërre'7; än-7,3 win. Förfarandet i exempel 1 följdes med samma kompøsitinn ann i exempel I med tre beskickningar i än beiagda renktornrna, var@ftcrLruaktorerna graderades;“ med fölfnnäe resultntzj “ V A A % àn V Uppbyggnadsgradering V n _ w Pagger, V ¿Sanàig”[ ~' 1. Kontrnli (ingwn be1ägg~,Ü' n Vï*nï nflh *çn T n “infll _¶ 195 n» ,, 195 2. naxäggnæng än åin ¿ n ne,2 f»n o,s¿ 3. Beläggning B n ¿ê. VIA %nn°:3 nn7_V0,2n ' Återigen framgår ée fivetiägnnà resuïtatçn nos dçn bçlageš É¿ da reaktorn genten0tVoBa1àg¿Vfeaktøf. gxßnrßzns, É nâjäïvkfindænneradnkatekøl'framstäÅIdesNgennn npp§V“ ZS värmning av katnkol pins ZS molprøcent Xaöfl under 5 min vid' _: .ZTÜGC unánr knävgas. Pfnfiuk;çn”ïö$tç; i vattcnhaltig äaflfinnnfl. wåà-áßæn=è.,_»=fnàawzn.'f.gf W ~,,_ v, . ; . , <_ ha _. . .. ., ._ . ...\f.\;=«<,-~«-.- ,~._,-__.-r:\,-, Énfro IS 20 àzs N ffñf åsfindnnnnnnfië'১én§§§24§šø¿É;1íg¿1§šn§n§f n:§yEM?EL"4.' En samkøndnnserad ílefvärdvfenol använde$;"ví1k§n2V^i .fJn framställts genom samknndensation av hydrokinon och resórcí- nal. 50 mølprucenßvhyñrflkinøn (1,1 g] bringades att reager0U% -med S0>m01prøcent ve000cino1f(1,1 gi genom uppvärmning undef»n .nå min vid 30fl°C i närvaro av 0,4 g SG-procentig NaOH G12§S ^ numolprocent) såsom kakalysator. Produkten 1ö§tes* i 0;2~pr0cenF "0_ tig Naüfi för åstadfiummande av en 0,5~procentig lösning med Üi Vpfl 12. Ett reaktiønškärl belades med denna lösning på samma - sätt som i exempel 1, Eeläggningen hade större Y; än 7,2 N/m på 5 s. Därefter gænumíördes tre polymerisationsbeskickningar3 såsnm i exempel I med íëljande resu1tat:_ Kontroll Första Andra íïrcdje" Uppbyggnad (ingen beïfiggning) beskickn. beskickn.9 beskíckn. 0,0 0,0 0,3 0,4+ 0,2 0,0 Papper Sandig' 1,5 1,5 De överlägsna rcnnltaten hcs den belagda reaktorn gentemot obelagd renktør framgår av dessa värden. I Beläggning av de inre ytorna i en polymerisationsreaktor enligt föreligganae uppfinning minskar väsentligt øch undan» röjer i många fall prakti$kt_tagct polymcvuppbyggnad på ytor~ na under pqlymerísationsreaktionen nch leder sålunda till ökad prøduktinn per tid5enh0t0 I de fall då ringa p01ymeruppbygg~0n Af nafl ansamlafi på de inrfl ytnrna är den icke av den hårda, råa typ, som är svår_attÉav1äg§na;-ocnfav1ägsnas¿1ätt utan an» " Wfn ,vändning av syáfa øch tídsådanderskrapningsmetoder,_Sam för Q _ n¿ni V;Qn ? n närvarnndeLär,nödvändign*0?öfç1jgg0nde nppfinningfmöjIiggö:;0ff” j :vi1ket är nes; betïdeïsnfuí1t;fàfbete med ett 51000: yqlymef J “ “V risations$y§:en;ïs0m“vin”ïfinylkïafíäpolymcrisàtionfharfifö:+nflÜS' _flÜffLdeiénfattfäraàtiskznminskáïha1ten viny1kï0çidfiÜde1ar7peg,¿ï1:' n"¿"0mí1j0n*{ppm}ïíf*æbfík$àtmn§fäien.°3n*sádàniminskningjàvivíffl” n § ¿nyikI0ïi&§i afm0sfär0g.@gpfy1}çf ï0färingar;§¿onfny1igen upp; ::3$¿°0stä11§$äayvüåfià"(ü¿çupntíQna1f$áfë;?:and Hea1thf§áminístraš0;V, 'in ftíun}fàçhffißkíífinvífânmgntalfÉrßšecfiiqnlngçncyå§nïa1rikg“* ' Å A7$0ra0*xa;ek01fneafpßf0;zï,¿n¿0"0002:i0n§xar1fbexaaeàïneaïhénnafijL flniåsníng på åaná $ätt.$0n i exëmfiël 3.?Beläggningenjhárfåtäfše flf ff/Tc”äßV7.20N1ß;fiå.5~fi§0Üår0ft0ff3éb0mf§rdesAtré3P91Ymerisnf¿*f”' gftionxbeskickningar som i“gxempe1¿1:meá följande re$ul§gt§ f1F0ppersuppbyggnud fl,3Vøchnsandigfnppbyggnad'O,3{"4 % k' VanšifáÅiflöirdelaifïl få? “ kmannün; V _ . _¿¿ i U ' v - - % ß I?

Claims (1)

1. i . I. Förfarandø för väsentiigt undanröjande av uppbyggnaÉ~ vü den av pß1ymerer.p5 äa'inf§ ytørna,i'øtt pqIynèrisation$rea¥ff2'*é tionskärl, k ä n n e tke c k n a»t" därav, att en àlkaliaetaïlf I* hydroxiáiësning iunehåilande enHkøndensationsfirodukfïbe$tåe§§v_^ de av (1) självkønñcfläätiansprodukten av en fIervärd"feno1;“§i (23 køndfinsationfiprødukxen av två eller flera f1ervärda°fen0f ler eller (31 självknnëænsaciönsprodukten av en f1ervärd»ñaf~“V tal, varvid óen flervävàn fenclen (de flervärda fenqlerng) V Z ¶ucgörcs av rcsorcinøl, hydrokinon, katekol och/e11erWflorø~ _ glucinoi, anbringaä på ïtfirna såsom en beläggnings1ösningQW 2. Förfarande cnïígt krav i, k ä n n e t e c k n a t 9 därav, att efter anbringandet av heIäggnings1ösningenLpå1 A ytorna beläggningcn på ytürna sköljcs med vatten före igâng~* sättningen av polymerisatifinen i kärlet. 3. Förfarnnde enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k- n a t därav, att beiäggningslösníngcn innehåller ca 0,10 - ca 3,0 viktprocent av kvnáensationsprodukten.' " 4. Förfarandc finïšgfi krav !~5, R ä n n c t e cuk n a t därav, att nškaïimctaiâäydroxiden är natriumhydroxid.V 5. förfarande ßfiiigt något av krav 1-3, k ä n 1 e~ t c c k n a t därav, ax: alkalimetnllhydroxiden är kalium~ hydrøxid. 9 , _ 6. Fñrfarandc anišgt något av krav I~3, k ä n n e- : e c R n a t ärav. att alkalimecallhydroxiden är litium- hydroxid. L _ V _ L' _ " 7. Förïaranée ënlšgt något av krav I-6, R 3 n n e-_ t e c k n a t därav, att den flervärda fenolcn är resor- cinøi. 3* 'V _ 1" _ ;M^ V 8. Pörfaranàa finïïgt något av.krav 1~6,~k äfn n e-9 t e cik n a t därav, att dcnvflervärda fenolen är hydtu~L A9; Föwfaranåa enligt något av krav l~6, k ä n-n ef .vïii Ut ß c k n a t därav; att áen fléfvärda fenolen är katekøI,fÜ"; ln. Fñrfaranáfi eñ1igtinàgøt¿av§krav I-9, k ä n n c-Ä fÄ' J t e c k n a t därav, att üeïäggninfislösníngeníiñnehàliekjlfiI I ca 9.02 - ca fl,!fi viäfnf§cefl5¿av éfi"àntioxídan;;\ A ¶"*'%^&- f%"däraš,Aattvkendcnsationfififgflukten7är saakondensationspr0d§kfÉ ¿,¿Vñ ' tcfi av røsorainol øahlhyårakínan. { i “ i '”“ ' Wytor har en bèläggning, k ä n¶n9e't e c kàn a tf därav, atti “.ffi“ be1äggnihgen innefattar en kondcusationsprodukt som utgöres f¿f «~ k M'711; Föffaran6@^en1ågt k:av °1; k änfiflteckngfl I2.7jPolymeriaatiaßšïondansatíønskärl. som'På aIiä¶Énrei % f i,av (1) självkøndensationsgrodnkten av en flervärd fenø1,VA"* (2) kondensationspredukten av två eller flera flervärda feno~:p: ler eller (3) självkøndensatíonsprodukten av en f1ervärd¶“ ïåLM naftøl, varvid den fïervärda fenolen (de flervärda fenolernal i utgöres av resorcinøi, hyåïnkínon, katekol och/eller f1or0¿Å A gluainol. VÅ ^ 13. Polymerisationsreaktionskärl enligt krav 12, k ä n- " ~n e t e c k n a t därav, att kondensationsprodukten,är'sjå1v-L konácnserad rcsorcinol. Id. Polymcrisatinnsrcaktionskärl enligt krav 12, k ä nf¿ n e t e c k n a t därav, att kondensationsprodukten är själv- kondcnscrad hydrokinon. _ * ' L 15. Polymerisatinnsreakxionskärl enligt krav 12, k ä n- n e t e c k n a t därav, att kondensationsprodukten är själv- _j kondcnscrad katekol. “ V fö. Polymerisatiunsreakäionskärl enligt krav 12-IS, _k ä n n c t e c R n a t áärav, att de belagda ytorna har en kritisk ytspänning av min§z ?,3 Nim och en kontaktvinkel för vatten av ca noll. “ l?. Polymerisationfifeaktionskärl enligt krav 12, k äAn~ n c t e c R n a t åärav, att kondensatíonsprodukten är san- _køndensationsprodukten av rasfircinoï och hydrokinon.