SE442790B - Kontaktlins och sett att framstella en kontaktlins - Google Patents

Description

7808338-5 lO 15 20 255 30 35 2 i US Patentet 2 674 743 mycket hårda material vid rums- temperatur jämfört med ett silikongummi vilket, såsom nämnts, har en glastemperatur under rumstemperatur och är elastiskt samt mjukt vid rumstemperatur. Föreliggande uppfinning omfattar överdragning av ett gummiaktigt material med glas, då däremot en hård plast i US Paten- tet 2 674 743 överdrages med kiseldioxid.

US Patentet 3 959 105 beskriver i tillämplig del en artikel som är sammansatt av en kiselelast vilken inbegriper kiseiaiöxia sam ett fyiimedël för eiasten.

Patentet utlär att man kan använda plasma för att oxi- dera och rengöra kiselelastens yta. Såsom beskrivits i US Patentet 3 959 105 utnyttjar elasten ett kiseldi- oxidfyllmedel,och utan fyllmedlet är kiselelasten inte tillräckligt stark för att kunna användas för dess avsedda ändamål. I US patentet 3 959 lO5,efter jonbom- bardemanget,exponeras fyllmedlet, dvs kiseldioxid, vid dessa bombarderade områden. Patentet utlär att som ett resultat blir artikelns yta hydrofil. Det utlärs även i patentet att de uppnådda effekterna även beror på bristningav' kisel-syre och/eller kisel-kolbind- ningarna i kiselelasten under jonbombardemanget.

Det utlärs i patentet att som ett resultat av jonbombar- demanget omvandlas de kvarvarande områden av det yttre kiselelastskiktet till aktiverad kiseldioxid. I före- liggande uppfinning ingår inga fyllmedel i polysiloxan- substratmaterialet. Föreliggande material utnyttjar ett fyllmedelsfritt siloxanmaterial, vilket är överdraget med glas. I föreliggande uppfinning överdrages ett kontinuerligt skikt av glas på siloxanmaterialet, då däremot i US Patentet 3 959 105 utlär att inget konti- nuerligt skikt av kiseldioxid erhålles på ytan. Endast där jonerna har bortbombarderat elasten är kiseldioxiden exponerad. I föreliggande uppfinning exponeras ej endast ytan av det föreliggande materialet, dvs substratet, för syreplasma i ett RF-fält eller exponeras detta sub- strai: för etsning nedelst katodförstoftning, utan därtill innefattar 10 15 20 25 30 35 7808338-3 3 uppfinningen sedan överdragning av substratets yta med ett kontinuerligt överdrag av glas. I föreliggande uppfinning fortsättes överdragning av glas på substratets yta efter det att substratet företrädesvis redan har oxiderats. Det är en signifikant skillnad mellan attkeläg- ga medelst katodförstoftning eller överdra kiseldioxid på ytan av ett fyllmedelsfritt siloxanmaterial såsom i föreliggande uppfinning,och att ha kiseldioxid redan i silikonhartset som ett fyllmedelsmaterial och sedan bombardera sili- konhartsets yta med joner för att exponera fyllmedels- materialet var helst bombardemanget är tillräckligt för att avlägsna silikonhartsets yttre beläggning.

US Patentet 3 637 4l6 beskriver, i tillämplig del, anbringande av en tunn, kontinuerlig polymerlfindækb film eller skikt som består av en eller flera silnaer mellan ett plast- eller elastmaterialsubstrats yta och en avlagring eller ett överdrag av kiseldïoxid eller kiseldioxidgel. Denna slutliga struktur kan användas för att framställa en kontaktlins. senterar föreningarna vilka beskrivits i US Patentet 3 637 416 given i kolumn 5, rad 16-21 är silaner och inte siloxaner. Dessa är inte med siloxanerna, som Formeln som repre- beskrivits i föreliggande uppfinning, likartade före- ningar.

US Patentet 3 708 225 beskriver, i tillämplig del, att en kontaktlins kan framställas från polykarbonater och polystyrener. Uppfinningen innebär emellertid an- bringande av en tunn, kontinuerlig polymer bindande film eller skikt,som består av en eller flera silanen mellan ett plast- eller elastmaterialsubstrats yta och en avlagring eller ett överdrag av kiseldioxíd eller kisel- dioxidgel. Såsom ovan nämnts är silaner mycket olika föreningar jämfört med de i föreliggande uppfinning använda siloxanföreníngarna. Silanerna som beskrivits i kolumn 6 i US Patentet 3 708 225 är fullständigt olika föreningar i förhållande till siloxanerna enligt förelig- gande uppfinning. 7808338-3 lO 15 20 25 30 35 4 US Patentet 3 350 216 beskriver, i tillämplig del, silikongummi som göres hydrofiltgenom att gummit doppas i en lösning av titanat. Föreningar av titandioxid- familjen har en oönskad egenskap såsom ett extremt högt brytningsindex, t ex ca 2,0 eller över, och skulle inte vara lämpliga i föreliggande uppfinning. Föreliggande uppfinning önskar ett lågt brytningsindex, t ex 1,6 eller under, sådant som förefinns i de beskrivna glasen för överdragning av föreliggande silikonhartshaltiga material. Om ett högt brytningsindex användes erhålles mera spridning och en bestämd oönskad mängd av ljus- reflektion syns på ytan.

Robert A. Erb, "Method for Protecting Wettable Sur- faces on Contact Lenses by Chemical Formation of Inorganic Films," The Franklin Instritute, Laboratories for Research & Development AFSAM Report 61-42, AD257290 NTIS, Springfield, Virginia 22151, i tillämplig del, beskriver ett sätt att överdra poly(metylmetakrylat) PMMA substrat med en tunn film av titandioxid för att göra ytan hydrofil för användning som kontaktlinser.

Det är känt att titandioxid och liknande föreningar har en oönskad egenskap såsom etremt höga brytningsindex så att de ej är önskvärda för användning som överdrag för kontaktlinser. Högt brytningsindex ger mera ljus- spridning, som stör linsens optik, eftersom det förekom- mer en bestämd reflektion av ljus på ytan. Glasen enligt föreliggande uppfinning bör ha ett relativt lågt bryt- ningsindex, t ex 1,6 och under. Det är känt att bryt- ningsindex för titandioxid är ca 2,0 eller över.

US Patentet 3 228 741 beskriver kontaktlinser fram- ställda från silikongummi, särskilt kolvätesubstituterad polysiloxangummi. Detta silikonmaterial innehåller fyll- medel såsom ren kiseldioxid för att kontrollera linsernas flexibilitet, böjlighet och elasticitet. Föreliggande polymerer erfordrar inga fyllmedel. Därtill utlär paten- tet inte överdragning av silikongummit.

US Patentet 4 055 378 beskriver, i tillämplig del, lO 15 20 25 30 35 7808338-3 5 en silikonelastkontaktlins som innehåller ett kiseldi- oxidfyllmedel för elasten. Fyllmedlet är nödvändigt för att ge ytterligare styrka åt elasten. Silikonelasten utsätts för gasjoner, vilka kolliderar med det yttre skiktet och exponerar kiseldioxidfyllmedlet eller om- vandlar silikonelastens yttre skikt till kiSe1åi0Xiå- Det beskrives att detta förfarande ändrar den hydrofoba ytan till en hydrofil yta. Det föredrages i föreliggande uppfinning att rengöra silikongummits yta genom att ytan exponeras för syreplasma i ett RF-fält eller ytan etsas nedelst katodförstoftning, men sedæuöverdnxæs sihkon- gummikontaktlinsen med ett kontinuerligt överdrag av glas.

Sammanfattning av uppfinningen Föreliggande uppfinning inbegriper överdragning av en polysiloxankontaktlins med ett glasöverdrag som är från ca 100 till ca 8000 Å tjockt. Glaset har ett brytningsindex av 1,6 eller under. Företrädesvis är brytningsindexet från ca 1,4 till ca 1,6, mest föredra- get frân ca 1,46 till ca l,6. Uppfinningen omfattar mera specifikt en vätbar, hydrofil, glasöverdragen kon- taktlins,som omfattar en kontaktlins med en tillräck- lig förmåga att transportera syre för att uppfylla behoven hos human hornhinna och är fyllmedelsfri, flexi- bel, hydrolytiskt stabil, biologiskt inert, transparent, elastisk och mjuk. Den glasöverdragna polymera kontakt- linsen har ett yttre överdrag av väsentligen färglöst, transparent glas, som är från ca 100 till ca 8000 Å tjockt. Glaset har ett brytningsindex av 1,6 eller under.

Glaset kan vara silikatglas, borosilikatglas, fosfat- glas, germanatglas och blandningar därav. Kontaktlins- substratmaterialet enligt föreliggande uppfinning har en glastemperatur under omgivningstemperaturer, dvs rums- temperatur. Det vill säga att substratet och själva linsen är mjukt vid omgivningstemperaturer, dvs rums- temperatur. Med uttalandet "kontaktlinsen har en glas- temperatur under omgivningstemperaturer" avses att kon- 7808338-3 lO 15 20 25 30 35 6 taktlinsen är mjuk och förblir mjuk vid rumstemperaturer t ex över ca OOC upp till ca 4500. Med uttrycket "mjuk" avses att kontaktlinsen mäter ca 60 eller under på Shore- -hârdhetsskalan A,företrädesvis 25 till 35 på A-skalan.

Substratet består väsentligen av en poly(organo- siloxan) ändbunden genom en divalent kolvätegrupp till en polymeriserad aktiverad omättad grupp. Substratet enligt föreliggande uppfinning är fyllmedelsfritt, syre- permeabelt, flexibelt, hydrolytiskt stabilt, biologiskt inert, transparent, elastiskt och mjukt. I en annan ut- föringsform av uppfinningen âstadkommes polymerisat som omfattar en poly(organosiloxan) a,m-ändbunden genom en divalent kolvätegrupp till en aktiverad omättad grupp som är sampolymeriserad med en eller flera monomerer, vilka kan vara en av lägre estrar av akryl- eller netakrylsyra, styryler, allyler eller vinyler. Sampolymererna är i form av tredimensionella nätverk, vilka är klara, starka och kan vanligen användas för åstadkommande av en kontaktlins.

Substraten kan omfatta sampolymerer, vilka kan inbe- gripa lO-90 vikt% av en eller flera av de här beskrivna poly(organosiloxanerna) och lO-90 vikt% av de polymeri- serbara monomererna. Bästa resultat erhålles emellertid med sampolymerer som inbegriper ca 90-10 vikt% av de här beskrivna poly(organosiloxanerna) och 10-90 vikt% av den polymeriserbara monomeren. De tredimensionella nät- verkspolymererna,som bildar substraten enligt föreliggan- de uppfinning,framställs med lätthet genom konventionell radikalpolymerisationsteknik. Poly(organosiloxanen) ensam eller i närvaro av sammonomerer tillsammans med ca 0,05 till ca 2 vikt% av radikalinitiatorer kan värmas till en temperatur av ca 30°C till ca lO0°C för att initiera och fullborda polymerisationen. Den polymeriserbara mono- meren, dvs poly(organosiloxanen), med eller utan sam- monomeren kan företrädesvis vid rumstemperatur underkastas bestrålning med UV-ljus i närvaro av lämpliga aktivatorer såsom bensoin, acetofenon, bensofenon och liknande under en tillräckligt lång tidsperiod för att bilda ett tre- dimensionellt polymernätverk. 10 15 20 25 30 35 7808338-3 7 Polymerisationen kan utföras direkt i kontaktlins- formar ellerkangjutas till skivor, stavar eller ark vilka sedan kan bearbetas till en önskad form. Företrä- desvis utföres polymerisationen medan materialet centri- fualgjutes såsom utlärs i US Patentet 3 408 429.

Många tekniker kan användas för att överdra glas- materialet på kontaktlinssubstratet. De föredragna metoderna är medelst vakuurnförgasning och katodförstoffiiing. I båda dessa tekniker föredrages inledande plasmabehand- ling eller etsninç nedelst katodförstoftruincx för rengöring och preparering av linsen för glasöverdragningen.

Företrädesvis omfattar kontaktlinsenfiaenügt fihe- liggande uppfinning en kontaktlins, som har en tillräck- lig förmåga att transportera syre för att uppfylla behoven hos human hornhinna och är vätbar, hydrofil, fyllmedels- fri, flexibel, hydrolytisktstabil, biologiskt inert, transparent, elastisk och mjuk. Den polymera kontaktlin- sen innehåller ett yttre kontinuerligt överdrag av väsentligen färglöst,transparent glas som är från ca lOO till ca 8000 Å tjockt. Glaset har ett brytningsindex av l,6 eller under. Glaset väljes från den grupp som består av silikatglas, borosilikatglas, fosfatglas, germanatglas och blandningar därav. Substratet består väsentligen av en poly(organosiloxan) ändbunden genom en divalent kolvätegrupp till en polymeriserad aktiverad omättad grupp, varvid nämnda poly(organosiloxan) har É1 R3 Ü1 A-R-si o-si o-si-R-A | ' I H2 Rum R? i vilken A är en aktiverad omättad grupp, R är en divalent kolväteradikal med från l till ca 22 kolatomer, Rl, R2, R3 och R4 kan vara samma eller olika och är vald från den formeln: grupp som består av en monovalent kolvåteradikal och en halogensubstituerad monovalent kolväteradikal, varvid var- dera har frán 1 till 12 kolatomer och m är 25 eller större. 7808338-3 10 15 20 25 30 35 8 Det föredragna sättet att överdra kontaktlinssubstra- ten enligt uppfinningen med glas är att först företrädes- vis rengöra linsen medelst plasmaurladdning eller etsning av linsens yta medelst katodförstoftning. Dessa båda för- faranden förbättrar adhesionen mellan glasöverdraget och síloxansubstraterna. Katodförstoftningen är den föredrag- na föröverdragninsbehandlingen eftersom den förbättrar lin- sen på flera sätt som diskuteras senare. Efter den före- dragna föröverdragninsbehandlingen kan siloxanlinsen över- dras med glas genom två föredragna tekniker, katodförstoft- ning och vakuumförgasning.

Det som kännetecknar uppfinningen framgår beträffan- de kontaktlinsen ur patentkravet l och därtillhörande underkrav samt beträffande sättet att framställa en kon- taktlig ur patentkravet 23 och därtillhörande underkrav.

Beskrivning av föredragna utföringsformer I enlighet med en utföringsform av uppfinningen över- drages optiska mjuka kontaktlinser med ett glasöverdrag, vilket är från ca 100 till ca 8000 Å tjockt och har ett brytningsindex av 1,6 eller under. Glaset kan omfatta silikatglas, borosilikatglas, fosfatglas, germanatglas och blandningar därav. Substratet omfattar ett material som har en glastemperatur under omgivningstemperatur, dvs materialet är mjukt vid rumstemperatur. Glastempera- turen för kontaktlinssubstraten enligt uppfinningen är t o m under -lOO°C.

Substratet, dvs oöverdragna kontaktlinser, tillverkas från tre-dimensionella nätverkspolymerisat av poly(organo- siloxaner) a,m-ändbundna genom en divalent kolvätegrupp till en polymeriserad aktiverad omättad grupp. När ut- trycket "aktiverad" användes här med uttrycket "omättad grupp" avses att en omättad grupp som är aktiverad är ° en grupp som har en substituent vilken underlättar radikalpolymeriseration. Dess aktiverade omättade grup- per polymeriseras för att bilda polymererna enligt föreliggande uppfinning. Företrädesvis lämpar sig de här använda aktiverande grupperna för polymerisation under milda betingelser, såsom omgivningstemperaturer. 10 l5 20 25 30 35 7808338-3 9 När uttalandet "en poly(diorganosilcxan) ändbunden genom en divalent kolvätegrupp till en polymeriserad akti- verad omättad grupp" görs avses att den här beskrivna poly(organosiloxan)-föreningen har kopplats till en förening som har en divalent kolvätegrupp, såsom mety- len eller propylen etc, och sedan är till vardera änden av denna förening kopplad en aktiverad omättad grupp såsom metakryloxi etc och denna är sedan den mest föredragna monomeren. När sedan monomererna polymeriseras (dvs tvär- bindes) polymeriseras de aktiverade omättade grupperna (radikalpolymerisation) och sedan bildar monomererna tre- dimensionella polymerer, vilka är det material av vil- ket kontaktlinssubstraten framställs.

Typiskt har de använda poly(organosiloxanerna) for- R R R ll 3 51 A - R - S1 O - Si 0 - Si - R - A l l H2 Ru m 32 i vilken A är en aktiverad omättad grupp, R är en divalent kolväteradikal med från 1 till ca 22 kolatomer, Rl, R2, R3 och R4 kan vara samma eller olika och är var och en meln: en av en monovalent kolväteradikal eller en halogensub- stituerad monovalent kolväteradikal varvid vardera har från 1 till 12 kolatomen och m är 25 eller större.

Pöreträdesvis är m i området ca 50 till ca 800. m kan emellertid vara större än 800. Om någon skulle önska erhålla en hårdare kontaktlins bör m vara mindre än 25. Å När uttrycket "mjuk" användes här för att beskriva kontaktlinserna enligt uppfinningen avses att m i den ovan angivna formeln är 25 eller större, företrädesvis från ca 50 till ca 800. När uttrycket "hård" användes här för att beskriva kontaktlinserna enligt uppfinningen 7808338-3 10 l5 20 25 30 35 10 avses att m i den ovan angivna formeln är mindre än 25.

Företrädesvis är A 2-cyanoakryloxi; akrylonitril; akrylamido; akryloxi; metakryloxi; styryl; och N-vinyl- -2-pyrrolidinon-x-yl, där x kan vara 3, 4 eller 5.

Mera föredraget är A akryloxi eller metakryloxi.

Andra grupper som innehåller aktiverad omättnad kan emellertid med lätthet användas, varvid sådana grupper är välkända för fackmännen på omrâdet. Mest föredraget är A metakryloxi eller akrylamido. R kan företrädesvis vara en alkylenradikal. Därför är R företrädesvis metylen, propylen, butylen, pentametylen, hexametylen, oktamety- len, dodekylmetylen, hexadekylmetylen och oktadekylmety- len; arylenradikaler såsom fenylen, bifenylen och mot- svarande alkylen- samt arylenradikaler. Mera föredraget är R en alkylenradikal med ca l, 3 eller 4 kolatomer.

Mest föredraget är R en alkylenradikal med från ca 3 till ca 4 kolatomer, t ex butylen. Företrädesvis är Rl, R2, R3 och R4 alkylradikaler med från l till l2 kolatomer, t ex metyl, etyl, propyl, butyl, oktyl, dodekyl och liknande; cykloalkylradikaler, t ex cyklopentyl, cyklo- hexyl, cykloheptyl och liknande; mononukleära och binukle- ära arylradikaler, t ex fenyl, naftyl och liknande; aralkylradikaler, t ex bensyl, fenyletyl, fenylpropyl, fenylbutyl och liknande; alkarylradikaler, t ex tolyl, xylyl, etylfenyl och liknande; halogenarylradikaler så- som klorfenyl, tetraklorfenyl, difluorfenyl och liknande; halogensubstituerade lägre alkylradikaler med upp till ca fyra alkylkolatomer såsom fluorometyl och fluoropropyl.

Mera föredraget är Rl, R2, R3 och R4 metylradikaler och fenylradikaler, mest föredraget är Rl, R2, R3 och R4 metylradikaler.

De i föreliggandexppfinning som substrat använda, med aktiverad omättad grupp ändbundna polysiloxanerna kan framställas genom att den lämpligt substituerade disiloxanen, exempelvis 1,3-bis(4-metakryloxibutyl)tetra- metyldisiloxan, bringas i jämvikt med en lämplig mängd 10 15 20 25 30 35 7808538-3 ll av en cyklisk diorganosiloxan, t ex hexamctylklortri- siloxan, oktafenylcyklotetrasiloxan, hexafenylcyklo- trisiloxan, 1,2,3-trimetyl-1,2,3-trifenylcyklotrisiloxan, 1,2,3,4-tetrametyl-1,2,3,4-tetrafenylcyklotetrasiloxan och liknande, i närvaro av en syra- eller baskatalysator.

Mjukhetsgraden, de fysikaliska egenskaperna såsom drag- brottgräns, dragmodul och procent töjning bestämmer mäng- den av cyklisk diorganosiloxan som bringats i jämvikt med disiloxanen. Genom att man ökar mängden av cyklisk siloxan ökar man värdet för m.

Reaktionen mellan en cyklisk diorganosiloxan och disiloxaner, ehuru det inte specifikt beskrivs för de i föreliggande uppfinning använda disiloxanerna, för att åstadkomma de aktiverade omättade grupperna såsom änd- grupper för polysiloxaner, är en konventionell reaktion och beskrivs av exempelvis Kojima et al, Preparation of Polysiloxanes Having Terminal Carboxyl or Hydroxyl Groups, J. Poly. Sci., del A-l, Vol. 4, pp 2325-27 (1966) eller U.S. Patent Nr 3 878 263 av Martin, och införlivas här genom referens.

Poly(organosiloxanerna) ann-ändbundna genom en divalent kolvätegrupp till en polymeriserad aktiverad omättad grupp är allmänt klara, färglösa vätskor, vil- kas viskositet beror på värdet för m. Dessa monomerer kan lätt härdas till gjutformer genom konventionella metoder,sâsom UV-polymerisation eller genom användningen av radikalinitiatorer plus värme. Belysande för radi- _kalinitiatorer som kan användas är bis(isopropyl)peroxi- dikarbonat, azobisisobutyronitril, acetylperoxid, lauroyl- peroxid, dekanoylperoxid, bensoylperoxid, tertiär~butyl- peroxipivalat och liknande.

För att vidare kontrollera egenskaperna hos poly- mererna,som användas i föreliggande uppfinning,kan man polymerisera en blandning av monomererna som omfattar monomerer med ett lågt värde för m och monomerer med ett högt värde för m. När m har ett lågt värde, dvs under 25, är de resulterande kontaktlinssubstraten,dvs oöver- 7808338-3 10 15 20 25 30 35 12 dragna, relativt hårda, har förmåga att transportera syre, är hydrolytiskt stabila, biologiskt inerta, transparenta och erfordrar inte fyllmedel för att förbättra de mekaniska egenskaperna. Monomererna har en relativt låg molekylvikt,och som ett resultat här- av är viskositeten tillräckligt låg, t ex ca 3 cSt så att linserna lätt kan centrifugalgjutas. När emellertid m har ett relativt högt värde, dvs 25 eller över, blir det resulterande kontaktlinssubstratet, dvs oöverdraget, relativt mjukt, flexibelt, hydrolytiskt stabilt, biologiskt inert, transparent, elastiskt och har förmåga att transportera syre samt erfordrar inte fyll- medel för att förbättra de mekaniska egenskaperna. Glas- temperaturen för detta material är under rumstempera- tur, t ex t o m under -lOO°C, så att linserna är mjuka vid rumstemperatur, t ex mellan ca OOC och 45°C. Dessa linser förblir mjuka vid mycket lägre temperaturer och förblir fortfarande mjuka vid mycket högre temperaturer.

Normalt användes emellertid linserna vid temperaturer som sträcker sig från ca OOC till ca 45°C.

Monomererna bör företrädesvis ha en tillräckligt låg molekylvikt så att viskositeten är tillräckligt låg för centrifugalgjutning av monomererna t ex ca 175 St eller under,mätt i Gardner-viskositetsrör. Företrädesvis är m 50 till 800.

I enlighet med en annan utföringsform av förelig- gande uppfinning åstadkommes polymerer av monomerer som är poly(organosiloxaner) ändbundna genom en divalent kolvätegrupp till en aktiverad omättad grupp som är sampolymeriserad med monomerer vilka innehåller en aktiverad vinylgrupp.

Sammonomeren kan vara vilken som helst polymeriser- bar monomer som lätt polymeriseras genom radikalpoly- merisation och företrädesvis är en monomer vilken inne- häller en aktiverad vinylgrupp- Belysande sammonomerer som lämpligen kan användas i enlighet med föreliggande uppfinning är: lO 15 20 25 30 35 7808338-5 13 Derivaten av metakrylsyra, akrylsyra, itakonsyra och krotonsyra såsom: metyl-, etyl-, propyl-, isopropyl-, n-butyl-, hexyl-, heptyl-, aryl-, allyl-, cyklohexyl-, 2-hydroxi- etyl-, 2- eller 3-hydroxipropyl- och butoxietyl-metakry- later; och propyl-, isopropyl-, butyl-, hexyl-, 2-etyl- hexyl-, heptyl- och aryl-akrylater; samt propyl-, iso- propyl-, butyl-, hexyl-, 2-etylhexyl-, heptyl- och aryl- -itakonater; och propyl-, isopropyl-, butyl-, hexyl-, 2-etylhexyl-, heptyl- och aryl-krotonater.

Mono- eller diestrar av de ovannämnda syrorna med polyetrar med den nedan angivna formeln kan använ- das: Ho (cnrzzno) qH där n är ett tal av från l till ca 12, företrädesvis 2 eller 3, och q är ett tal av från 2 till ca 6, före- trädesvis 2 till 3.

Andra sammonomerer kan inbegripa: styryler, såsom styren, divinylbensen, vinyletylbensen, vinyltoluen etc.

Allylmonomerer, såsom diallyldiglykoldikarbonat, allylcyanid, allylklorid, diallylftalat, allylbromid, diallylfumarat och diallylkarbonat kan användas. Även kväveinnehâllande monomerer kan användas,såsom: n-vinylpyrrolidon, 3-oxibutylakrylamid, etc.

Ju lägre värdet för m är i formeln för föreliggande monomerer ju mer kompatibla är monomererna med de ovan nämnda sammonomererna.

Fördelarna med att använda kontaktlinssubstraten enligt föreliggande uppfinning, vilka är framställda från polymerisering av poly(organosiloxan)monomererna enligt uppfinningen,är talrika. Exempelvis (1) är fördelarna med att använda aktiverade vinyländgrupper för att hårda siloxanmaterialet (a) att högreaktivitetssystemen medger snabb härdning vid rumstemperatur om lämpliga initiatorer används. Rumstemperaturer är föredragna. Detta är önsk- 7808338-3 10 15 20 25 30 35 14 värt eftersom den föredragna metoden att gjuta linsen är centrifugalgjutning. (b) Inga fyllmedel krävs för att erhålla lämplig fysikalisk styrka vilket är van- ligt med de flesta silikonhartser. Detta är förmån- ligt eftersom användningen av fyllmedel erfordrar att andra, möjligen oönskade material skall tillföras komposi- tionen för att korrigera brytningsindexet. När ut- trycket fyllmedelsfri användes här avses att polymeren, dvs polysiloxansubstratet, inte innehåller material, såsom kiseldioxid eller andra vanligt använda fyll- medel, för att förbättra polysiloxanens mekaniska egen- skaper. Såsom nämnts innehåller föreliggande uppfin- ning, dvs polysiloxanerna, inte några fyllmedel och är därför fyllmedelsfri. (2) Därtill har kontaktlinserna som framställts från polymererna enligt föreliggande upp- transportera syre. Den humana horn- 2 x lO_§ cm3/ (s. cmz atm) av syre såsom angivits av Hill och Fatt, finning förmåga att hinnan erfordra ca genom kontaktlinsen Optometry och Archives of the Optombetry, Vol. 47, p. 50, 1970. är siloxankedjan tillräckligt lång American Journal of American Academy of När m är minst ca 4 i föreliggande komposition för att överskrida hornhinnans krav på transport av syre. Beroende på föreliggande kon- taklinsersunika egenskaper kan värdet för m vara till- räckligt stort för att medge tillräcklig syretransport och samtidigt kvarhåller materialet fortfarande sina förmånliga egenskaper avseende elasticitet, draghållfast- het, flexibilitet, spänstighet och mjukhet.

När uttrycket "förmåga att transportera syre" eller "syretrnapsorterande" användes i föreliggande uppfinning avses att materialet medger'tillräcklig genom- släppning av syre genom sig själv för att förse den humana hornhinnan med det nödvändiga syrebehovet. Syrebehovet för den humana hornhinan är såsom nämnts ca 2 x 10-6 cm3 / (s. cmz atm). Förmågan att transportera syre bestämdes genom ett speciellt testförfarande som beskrives i sam- band med exemplet 3. (3) Dessa linser är hydrolytiskt 10 15 20 25 30 35 7808338-3 15 stabila,vilket betyder att när kontaktlinserna placeras i en vattenlösning, t ex på ögat, eller under desinfïc- eringssteget, dvs vatten plus värme, förändrar linserna inte sin kemiska sammansättning, dvs hydrolys, som skulle förorsaka att linserna förändrar form vilket skulle resul- tera i en oönskad förändring av optiken. (4) De mera före- dragna kontaktlinserna enligt uppfinningen är även elastiska. När uttrycket -elastisk användes här avses att linserna efter att de mekaniskt har deformerats snabbt återtar sin ursprungliga form. (S) Linserna framställs företrädesvis genom centrifugalgjutning, t ex genom den metod som beskrivits i US Patentet 3 408 429. Monomerer som har en för hög viskositet kan inte centrifugalgjutas. All- jämt gäller emellertid att ju högre molekylvikt monomererna har desto längre är kedjans längd, dvs desto högre är vär- det för m, och som en följd härav är egenskaperna för- månligare för de föredragna kontaktlinserna enligt förelig- gandeuppfinning.Ju längre kedjans längd är och ju högre molekylvikten är desto högre är viskositeten. Om emeller- tid centrifugalgjutning skall användas måste monomerernas viskositet vara sådan att dessa material kan centrifugal- gjutas. Substratmaterialen enligt föreliggande uppfinning kan ha tillräckligt höga molekylvikter för att ge alla de önskade egenskaperna,men tillräckligt låga för att kunna centrifugalgjutas. Det föredragna viktsmedelsvärdet för molekylvikten är från ca 4000 till 60 000 för monomererna enligt föreliggande uppfinning. (6) De mest föredragna kontaktlinserna enligt föreliggande uppfinning bör vara mjuka. Med användningen av uttrycket "mjuk" i förelig- gande uppfinning avses i den föredragna utföringsformen att linserna bör ha en Shore-hårdhet av ca 60 eller under (7) De liggande uppfinning "flexibel" bel att kunna vikas på skalan A. föredragna kontaktlinserna enligt före- bör vara flexibla. När uttrycket här avses att kontaktlinsen är kapa- eller böjas bakåt i förhållande att gå sönder. När uttrycket "biologiskt användes till sig själv utan inert" användes här avses att kontaktlinserna enligt före- 7808338-3 10 15 20 25 30 35 16 liggande uppfinning inte är toxiska för levande vävnader eller levande organ, såsom det humana ögat.

Det mest föredragna oöverdragna kontaktlinssubstra- tet enligt föreliggande uppfinning är en fyllmedelsfri, flexibel, hydrolytiskt stabil, biologiskt inert, transpa- rent, elastisk, mjuk, polymerkontaktlinsflßd förmåga att transportera syre,vilken omfattar en poly(organosilioxan) ändbunden genom en divalent kolvätegrupp till en polymeri- serad aktiverad omättad grupp. Poly(organosiloxan)monome- ren har i den mest föredragna kontaktlinsen enligt upp- finningen formeln Rl :IB RI Å-R-Si O-ïi O-lSi-R-Å R R R 2 m 2 i vilken A är vald bland metakryloxi och akryloxi, R är en alkylenradikal med från ca 3 till ca 4 kolatomer och m är från ca 50 till 800.

De ovan angivna mest föredragna oöverdragna kon- taktlinssubstraten enligt uppfinningen är såsom nämnts fyllmedelsfria och har ett syretransportförhållande av minst ca 2 x 10-6 cm3/ (s. cmz atm) och är hydrolytiskt stabila, biologiskt inerta, transparenta, elastiska, samt har en mjukhet företrädesvis av 60 eller under på Shore-hârdhetsskalan A. Den mest föredragna Shore-hârd- 'heten är 25 till 35 på skalan A.

För att ytterligare belysa de fysikaliska egen- skaperna hos de mest föredragna kontaktlinserna enligt uppfinningen bör dragelasticitetsmodulen vara ca 400 g/mm/mmz eller mindre. Både Shore-hårdheten och modulen står i relation till linsernas komfort för bäraren när de används på det humana ögat.

En annan fördel med de föredragna mjuka kontakt- linserna enligt föreliggande uppfinning är att linserna, lO 15 20 25 30 35 7808338-3 17 som framställts från polymererna enligt föreliggande uppfinning,kan göras tillräckligt stora för att täcka ögats hela hornhinna, vilket resulterar i större komfort. Hårda kontaktlinser, såsom PPMA poly(metyl-meta- krylat)-linser, måste göras mindre beroende på deras dåliga förmåga att transportera syre. Vidare gäller att ju större linserna är desto lättare är det att lokali- sera linsernas optiska centrum. Ju större linserna är desto lättare är det att bibehålla den optiska axeln medan linsen bäres på ögat, vilket erfordras av linser som används av människor med speciella ögonproblem, t ex av personer med astigmatism. En annan fördel med de föredragna oöverdragna kontaktlinserna, dvs substraten, enligt uppfinningen är att föreliggande föredragna mjuka linser har en mjukhet som är lika den för HEMA poly(hydroxietylmetakrylat)-linser,men de har därtill, och det är det viktigaste, större syrepermeabilitet, dvs de är kapabla att transportera mera syre. HEMA- -linser är inte syrepermeabla eller kapabla att tran- sportera syre tillden grad som är nödvändig för att uppfylla den humana hornhinnans alla krav.

Glasöverdraget enligt föreliggande uppfinning är från ca lOO till ca 8000 Å tjockt Den föredragna tjock- leken för glasöverdraget är från ca 200 till ca 800 Å tjockt. 7 Glasöverdraget är antingen silikatglas, borosilikat- glas, speciella borsilikatglas, t ex Na2O-BZO3-SiO2, såsom beskrivits i US Patentet 2 106 744.vilken här in- förlivas genom referens, fosfatglas, germanatglas och blandningar därav.

Efter det att de speciella borosilikatglasen har överdragits på kontaktlinsen etsas överdraget kemiskt.

Det föredragna glasöverdraget är silikatglas. När silikatglas användes här kan det vara samma som de som beskrivits av W. K. Lewis, L. Squires, och G. Broughton i "Industrial Chemistry of Colloidal & Amorphous Materials" p 284-291 (1942) publiserad av MacMillan Company, New 7808338-3 lO 15 20 25- 30 35 18 York, New York. Silikatglasöverdraget kan innehålla oxider,som kan vara natriumoxid, kaliumoxid, barium- oxid, kalciumoxid, magnesiumoxid och boroxid. Det mest föredragna silikatglaset är kiseldioxid.

Glasöverdraget kan också vara fosfatglas. De här använda fosfatglasen kan vara samma som de som beskrivits av W. A. Weyl och E. C. Marboe i "The Constitution of Glasses", Vol II, p 569-585 (1964) Interscience Publishers, A Division of John Wiley & Sons, New York, Nev York. Fosfatglasen kan innehålla oxider såsom natriumoxid, kaliumoxid, bariumoxid, kalciumoxid, magnesiumoxid och boroxid.

Glasöverdraget kan också vara ett germanatglas.

De här använda germania och germanatglasen kan vara samma som de som beskrivits av W. A. Weyl och E. C. Marboe, i "The Constitution of Glasses", Vol II, p 566-569 (1964), Interscience Publishers, A Division of John Wiley & Sons, New York, New York. Germanatglasen kan även innehålla oxideq som kan vara natriumoxid, kaliumoxid, bariumoxid, kalciumoxid, magnesiumoxid och boroxid.

I alla ovannämnda situtationer är de här beskrivna överdragna polymera kontaktlinserna mera hydrofila än substratets yta.

Det finns två föredragna tekniker för avsättning air glas på siloxansubstratkontaktlinsen, katodförstoftning och vakuunförgasning. Före överdragningen av silikongummi- kontaktlinssubstratet enligt uppfinningen med glas pâ- börjas,föredrages emellertid att substratets yta ren- görs eller mera föredraget etsas. Dessa processer kan åstadkommas genom att denna yta exponeras för en syreplasmabehandling för rengöring eller genom etsning medelst katodförstoftning. l För syreplasmabehandlingen placeras kontaktlinsen i ett hermetiskt kärl, vilket evakueras och sedan_fylles till ett specifikt tryck med en reaktiv gas såsom syre.

Kärlet är utrustat med ett mål,som är gjort av det mate- rial som skall avsättas, dvs överdragas, vilket i förelig- 10 15 20 25 30 35 7808338-3 19 gande uppfinning är glas. Det finns även ett substrat- stöd mellan vilka ett elektriskt högspänt radiofrekvent fält är upprättat. Kärlet kan vara gjort av rostfritt" stål, aluminium eller värmeresistent glas för att mini- mera reaktionen med det katodförstoftade materialet eller substratet. Målet består vanligen av en skiva, vilken kan hållas vid en speciell temperatur och innehåller målmaterialet, vilket i föreliggande uppfinning är glas. Ett ytterligare särdrag hos den. vanliga anordningen inbegriper högspänningsledningar för att bringa radio- frekventeffekt till målet från källor på kärlets utsida.

Substratstödet är vanligen i en nära position till målet och är även beläget så att det kan hållas vid en kontrol- lerad temperatur. Mellan substratstödet och målet finns en slutare, en platt metallskiva som kan insät- tas fullständigt mellan substratet och målet eller kan fullständigt avlägsnas. Under plasmabehandlingen hålles slutaren sluten, dvs mellan substratet och målet. Vid ett syretryck av från 2 millitorr till 1000 millitorr, företrädesvis 3 millitorr, alstras en radiofrekvent urladdning, vilken man tror rengör linsens yta och medger bättre vidhäftning mellan substratet och glasöver- draget. Den använda elektromagnetiska strålningens frek- vens kan variera över ett vidsträckt område men bör överskrida ca lO MHz. Den frekvens som lämpligen användes är ca 13,6 MHz. Den reaktionstid under vilken substratet exponeras för rengöring är från ca l min till ca 60 min, företrädesvis 5 min till ca 10 min.

Såsom nämnts är det föredraget att plasmaurladd- ningen användes vid början av överdragningsprocessen.

Såsom är känt inom tekniken kan en plasmaurladdning upp- träda när en ström av plasrna, exempelvis såsom laddade gasjoner, t ex syre, riktas mot substratmaterialet. I vissa fall kan urladdningen ske med restgaserç_ i andra fall kan den ske i kväve, väte eller vattenånga.

Den i föreliggande uppfinning föredragna gasen är emeller- tid syre. Silikongummits yta,som skall överdragas med 7808338-3 lO 15 20 25 30 35 20 glas, rengöres med plasmabehandlingen. Såsom nämnts er- hålles bättre bindning mellan substratet och glasöver- draget. Plasman oxiderar varje kvarvarande material på silikongnmmits yta och kan oxidera silikonytan.

En annan föredragen'förbehandling av den oöverdragna kontaktlinsen före överdragningen är såsom nämnts etsning medelst katodförstoftning. Linsen som skall överdragas kan placeras i en Modified Materials Research Corporation Model 8620 katodförstoftningsmodul. Modulen bör ha en slutare i katodförstoftningskammaren mellan målet och substratstödet, dvs materialet som håller linsen som skall överdragas. Ett glasmål, såsom kiseldioxid, kan placeras i en relativt omedelbar närhet till substratarean, där materialet som skall överdragas skall placeras. Substratstödmaterialet kan företrädesvis även vara kiseldioxid, om målmaterialet skall vara kiseldioxid. När målet och substratstödet är gjort av samma material bidrar det till att hindra konta- mination i modulen. Sedan anbringas slutaren mellan målet och stödsubstratet. Linserna placeras först på målet istäl- let för substratstödet och etsas medelst katodförstoftning.

Målet katodförstoftar, bort kiseldioxid från dess yta och bort från linsernas yta. Det katodförstoftade materialet överdrar normalt slutaren. Vid detta tillfälle förstoftar \katodförstoftningen även bort linsernas yta. Därför etsar detta förfarande linsernas yta. Linserna är såsom nämnts placerade på målet. Etsningen medelst katodförstoftning fortsättes i från l min till 10 min, företrädesvis ca l min. Den radiofrekventa nettoineffekten är från ca 0,07 W/cmz till ca 0,78 W/cmz, företrädesvis ca 0,16 W/cmz.

Vakuumet i modulen är från ca 2 millitorr till ca 10 milli- torr, företrädesvis ca 3 millitorr.

Efter etsningen medelst katodförstoftning flyttas linserna till substratstödet och slutaren mellan målet och substratstödet avlägsnas. Sedan påbörjas överdragningen medelst katodförstoftning. Denna gång överdrages linserna som befinner sig på substratstödet med kiseldioxid från kiseldioxidmålet. Beroende på speciella elektriska kopp- 10 15 20 25 30 35 7808338-3 21 lingar mellan målet och substratstödet behöver linserna inte mekaniskt flyttas från målet efter etsningen medelst katodförstoftning till substratstödet för överdragning medelst katodförstoftning. De elektriska kopplingarna kan vara sådana att målet kan nu elektriskt bli substratstödet och det som tidigare var substratstöd kan nu elektriskt bli målet. Därpå är allt som krävs att slutaren mellan målet och substratstödet avlägsnas och övedragningen medelst katodförstoftning av linserna med företrädesvis kiseldi- oxid kan börja.

Med förbehandlingen av de oöverdragna kontaktlinserna genom etsning medelst katodförstoftning kan linserna över- dragas med ett tjockare överdrag av glas, utan att stora sprickor bildas i glaset, vilket sker när ingen av förbe- handlingar användes före övedragningen. När inga förbe- handlingar användes bildas stor sprickor från ca 75 pm till ca 200 pm breda i glasöverdraget. De breda sprickorna för- orsakar ínterferens med linsernasoptiska prestation när de är i ögonen. Etsningen medelst katodförstoftning hindrar emellertid att dessa sprickor bildas.

Såsom nämnts föredrages tvâ överdragningstekniker i föreliggande uppfinning. Dessa tekniker är överdragning medelst katodförstoftning och vakuumförgasning. överdrag- ning medelst katodförstoftning föredrages framför vakuum- förgasning, ty den ger i allmänhet bättre bindning, bättre kontroll när extremt tunna skikt överdrages och är lättare att kontrollera utan att substratmaterialet skadas.

I överdragningstekniken medelst katodförstoftning eva- kueras mera bestämt ett hermatiskt kärl och fylles sedan till mera föredraget i föreliggande uppfinning, syre. Kär- let är utrustat med ett mål som är gjort av materialet som skall avsättas, dvs överdragas, vilket i föreliggande upp- finning är glas. Där finns även substratstöd mellan vilka ett elektriskt högspänt radiofrekvent fält upprättas. Kär- let kan vara gjort av rostfritt stål, aluminium eller vär- meresitent glas för att minimera reaktionen med det katod- förstoftade materialet eller substratet.

Vàosszs-3 10 15 20 25 30 35 22 Målet består vanligen av en skiva vilken kan hållas vid en särskild temperatur och innehåller målmaterialet, vilket i föreliggande uppfinning är glas. Ett ytterligare särdrag hos den använda apparaten inbegriper högspän- ningsledningar för att bringa den radiofrekventa effek- ten till målet från källor på utsidan av kärlet. Sub- stratstödet är vanligen i en nära position till målet och är även beläget så att det kan hållas vid en kontrol- lerad temperatur.

I föreliggande katodförstoftningsteknik inbegriper reaktionen atomer eller molekyler som flyger från målet, dvs glasmålet, mot substratet, dvs silikongummikontaktlin- sen, genom den införda gasen under flykten, och avsätter sålunda ett noggrant glasöverdrag på substratets yta.

I överdragningstekniken medelst katodförstoftning en- ligt uppfinningen, för att koncentrera det radiofrekventa fältet och ännu viktigare för att eliminera vissa elektro- ner från urladdningen, är det föredraget att ett magnet- fält upprättas. Magnetfältet upprättas på sådant sätt att elektroner slungas ut från den direkta banan till substra- tet och de sänds tillbaka mot målet. Genom att använda den- na metod träffar och skadar elektronerna inte substratet.

Dessa elektroner går direkt till målet.

Gaser som kan användas i föreliggande uppfinning in- begriper syre, kväve, väte och vatten. Den föredragna gasen är emellertid syre.

Man fann att det även var lämpligt att använda en magnetisk kraft, ett magnetfält, i närheten av plasman under överdragningen medelst katodförstoftning för att eli- minera stora sprickor i glasöverdraget. Man upptäckte att det utan magnetfältet under överdragningen medelst katod- förstoftning uppträdde stora sprickor i glasöverdragets yta på silikongummikontaktlinsen och dessa sprickor var ca 75 Pm till ca 200 Pm breda. Dessa stora sprickor förekom inte när ett magnetfält användes. Spänningsspår observerades även i glasöverdragsytan. Spänningsspår är små upphöjningar som tros vara spänningsupphöjningar vilka bildas på ytan 10 15 20 25 30 35 7808338-3 23 av den överdragna kontaktlinsen när överdraget blir tjockare.

När glasöverdragets tjocklek hålls mellan 100 till 8000 Å är det tillräckligt tunt så att dessa spän- ningsspår inte bildas på linsens yta, eller om dessa spår bildas är spåren tillräckligt små så att det inte förekommer någon interferens med linsens optiska pre- station när den är i ögat. Såsom nämnts fann man att när materialets tjocklek förblev inom dessa gränser, dvs mellan 100 och 8000 Å, bildades inte spänningsspâren eller de var inte tillräckligt stora för att förorsaka någon förvridning i den överdragna kontaktlinsen.

I vakuumavsättning alstras strömmar av atomer termiskt eller medelst en elektronkanon inom ett tryck- kärl under vakuum. Strömmen kondenserar på vad som helst i dess bana i kärlet inbegripet substratets expo- nerade yta. I föreliggande uppfinning är substratet en särskild silikongummikontaktlins.

Såsom nämnts placeras i en konventionell vakuum- apparat,som används för termisk förgasning,en förgas- ningsskål som innehåller materialet, glaset, som skall förgasas i ett särskilt läge inom vakuumkammaren. Sub- straten, dvs silikongummikontaktlinserna, som skall överdragas är vanligen placerade i ett stationärt läge van- ligen över förgasningskällan. Källmaterialet värms sedan pâ vilket som helst lämpligt sätt såsom induktions- eller motstândsvärmning eller elektronbombardemang.

Partiklar av det förgasade materialet, dvs glas i före- liggandeuppfinning, passerar i en rät linje från källan till det stationära substratet, dvs den särskilda silikon- gummikontaktlinsen enligt uppfinningen, och avsättes på detta substrat. I Vätningsegenskaperna och de hydrofila egenskaperna hos den glasöverdragna kontaktlinsen enligt föreliggande uppfinning är mycket förbättrade i jämförelse med den oöverdragna silikongummikontaktlinsen. En av metøderna förnñtningav denna vätbarhet är genom mätning av kon- 7808558-3 lO 15 20 25 30 35 24 taktvinkeln. Denna kontaktvinkel gör det möjligt att bestämma hur bra vatten väter linsen. En droppe vatten droppas vanligen på linsen,och det bestäms huruvida den sprider sig över hela linsen eller samlar sig i en punkt. Mätningen av kontaktvinkeln för en vätska kan användasför att bestämma ytspänningen. Det vill säga droppbildning kan ses på en icke vätbar kontaktlinsyta.

Denna droppbildningseffekt användes som ett objektivt mått på ytspänningen. Genom mätning av vinkeln ofta kal- lad “kontaktvinkeln“ kan ett mått på ytspänningen göras.

Mätningar kan även göras av den kritiska ytspänningen.

Den kritiska ytspänningen av vatten har bestämts för olika fastämnen och vätskor. Det vill säga den punkt vid vilken vatten kan fullständigt väta en yta. För att vatten skall täcka en yta måste vattnets kritiska ytspänning vara samma eller lägre än den ytans kritiska ytspänning. En mycket vätbar yta, såsom aluminium, har en kritisk ytspänning av ca 1000 dyn/cm. Ytspänningen för polymetylmetakrylat (PMMA) är ca 40 dyn/cm.

En lämplig kontaktvinkel för en kontaktlins för humant öga är ca 600 eller under mätt genom Sessile Drop metoden. Man har funnit att kontaktvinkeln för den glas- överdragna silikongummikontaktlinsen enligt uppfinningen är ca 50° och under. Kontaktvinkeln för den oöverdragna silikongummikontaktlinsen, dvs substratet enligt före- liggande uppfinning,är från ca 1000 till ca llO° med användning av Sessile Dropmetoden för bestämning av kon- taktvinkeln.

När uttrycket "vätbar" användes här avses att lin- sen har en kontaktvinkel av ca 600 och under. När ut- trycket "hydrofil" användes här avses att linsen är kompatibel med eller kapabel att förenas med vatten.

Såsom nämnts bestämdes vätbarheten hos hydrofili- serade linser genom mätning av kontaktvinkeln av en vattendroppe på linsen. Kontaktvinkelmätningarna bestäm- des genom Sessile Drop (luft-H20) tekniken varigenom en Sessile-vätskedroppapå ytan definieras av den inre 10 l5 20 25 30 35 7808338-3 25 vinkel, som bildas mellan en linje, som tangerar droppen vid fastämnets yta, och en linje, som definierar droppens bas.

Den föredragna metoden att överdra kontaktlins- substratet enligt uppfinningen med glas inbegriper att ett kontaktlinssubstrat som är gjort av de här beskriv- na siloxanerna tillhandahålles. Sedan etsas företrädes- vis kontaktlinssubstratet medelst katodförstoftning innan linsen överdrages. När linsen etsas användes själva lin- sen som mâlmaterial i katodförstoftningsförfarandet. "Mål"- materialet i katodförstoftningsförfarandet är det material från vilket materialet katodförstoftas. När linsen används som ett mål i katodförstoftningsförfarandet etsas linsen, dvs materialet förstoftas från den oöverdragna linsens yta.

Den föredragna radiofrekventa ineffekten för etsning medelst katodförstoftning är från ca 0,07 W/cmz till ca 0,78 W/cmz, företrädesvis ca O,l6 W/cm2 i en atmosfär under vakuumbetingelser. De föredragna atmosfärmaterialen är syre, kväve, väte och vatten. Andragaser kan emeller- tid användas. Den föredragna“exponeringstiden för linsen när den etsas Iredelst katodförstoftning är från Ca l min till ca 10 min, företrädesvis l min. Under etsningen medelst katodförstoftning är vakuumet företrädesvis från ca 2 mil- litorr till ca 10 millitorr, företrädesvis ca 3 millitorr.

Linsen är medan den etsas medelst katodförstoftning placerad på en plattform, vilken är gjord av samma glasma- terial som senare används för att överdra linsen. Både plattformen, som håller linsen,och linsen, när den används som ett mål vid katodförstoftningsförfarandet, etsas. Nor- malt skulle detta förstoftade material beläggas på ett mot- tagande substrat. Det föredrages emellertid i föreliggande uppfinning att ha en slutare mellan målet och det mottagan- de substratet så att när linsen etsas medelst katodför- stoftning belägges det förstoftade materialet på slutaren och inte på det mottagande materialet. Sedan avlägsnas slu- taren efter etsningen, och nu blir företrädesvis det motta- gande materialet, dvs glas, mâlmaterial till följd av en 7808338-3 10 15 20 25 30 35 26 omkoppling av de elektriska ledningarna. Detta målmate- rial dvs glas förstoftas nu på linsen. Företrädesvis är både plattformen för linsen, när linsen etsas medelst katodförstoftning,och det mottagande substratet, som nu blir målet när linsen överdras medelst katodförstoftning, företrädesvis gjorda av samma substans. Om silíkatglas förstoftas bör både målet och det mottagande materialet som håller linsen vara silikatglas. Detta hindrar konta- mination i katodförstoftningskammaren.

Efter etsningen medelst katodförstoftning exponeras såsom nämnts kontaktlinssubstratet, som skall överdragas, för radiofrekventkatodförstoftning dvs överdragning medelst katodförstoftning, varigenom ett skikt av glas avsätts från ca 100 till ca 800 Å tjockt, företrädesvis 200 till ca 800 Å tjockt, på linsen. Glaset har ett brytningsindex av från ca l,4 till ca 1,6, företrädesvis 1,47 till 1,6.

Glaset är företrädesvis silikatglas, borosilikatglas, fos- fatglas, germanatglas och blandningar därav. Mest före- draget är glaset silikatglas. Avsättningen omfattar radio- frekventkatodförstoftning av glas på kontaktlinssubstratet vid en radiofrekvent ineffekt av från ca 0,07 W/cmz till ca 0,78 W/cmz, företrädesvis ca 0,16 W/cmz i en atmosfär under vakuumbetingelser, varvid en glasöverdragen kontakt- lins bildas, vilken är väsentligen fri från breda sprickor i glasöverdraget av från ca 75 till ca 200 Pm. Den glas- överdragna kontaktlinsen är flexibel, vätbar, hydrofil, fyllmedelsfri, hydrolytiskt stabil, biologiskt inert, transparent, elastisk, mjuk och har en tillräcklig förmåga att transportera syre för att uppfylla den humana hornhin- nans behov. Under överdragningen medelst katodförstoftning är den radiofrekventa ineffekten företrädesvis ca 0,16 W/cmz. Företrädesvis är atmosfären antingen syre, kväve, väte eller vatten. Företrädesvis är överdragningstiden vid katodförstoftningen från ca en halv minut till ca 20 min, lämpligen ca 2 min. Vakuumet är under överdragningen medelst katodförstoftning företrädevis från ca 2 millitorr till ca 10 millittor, mera föredraget 3 millitorr. 10 15 20 25 30 35 7808338-3 27 Från det ovan beskrivna överdragningsförfarandet med användning av förbehandling av linsen, dvs etsning medelst katodförstoftning, erhålles en lins som har en stor yt- area, dvs en submikroskopisk svamplik yta. Denna typ av yta tenderar att kvarhålla vatten. Denna stora ytarea, som kvarhåller vatten, är mest föredragen eftersom den främjar linsens vätbarhet. Silikon, utan förbehandling före över- dragning, är normalt slät, och som ett resultat tenderar den,när kontaktlinsen placeras på ögat,att skuffa bort vat- ten från sin undersida. Detta är inte önskvärt. Det är mera önskvärt att ha en yta som kvarhåller vatten. Såsom nämnts alstrar föröverdragningsbehandlingen en yta som åstadkommer detta.

Det bör noteras att alla eller några sekvenser av för- farandena som ovan beskrivits, dvs plasmabehandling, ets- ning medelst katodförstoftning, överdragning medelst katod- förstoftning,förgasning etc, kan utföras i en serie av till varandra anslutna kamrar såväl som i separata, oanslutna kamrar.

Följande exempel belyser enbart uppfinningen och bör inte anses begränsa densamma. Alla delar och procent som här anges är på viktbasis och alla viskositeter är mätta vid 25OC,om ej annat specifikt anges.

EXEMEL l - 5D0,0 g -bis(4-metakryloxibutyl)tetrametyldisiloxan satsades i ett reaktionskärl som var utrustat med en mekanisk omrörare. 5 ml trifluormetansulfonsyra sattes till reak- tionskärlet, och blandningen omrördes i 18 h vid omgiv- ningstemperatur. Den viskösa vätskan neutraliserades med Na2co3, merlösningen tvättades med vatten, torkades med MgSO¿ (vattenfritt) och lösningsmedlet avlägsnades vid redu- cerat tryck. Icke reaktiva cykliska siloxaner med låg oktametylcyklotetrasiloxan och ll,75 g 1,3- späddes med hexaner och filtrerades. Hexaner/mono- molekylvikt avlägsnades genom uppvärmning av monomeren till llO°C vid 0,2 mm Hg i en rotationsindunstare. Den erhållna produkten var luktfri, färglösa, klar vätska med en viskositet av 8,5 St, mätt i Garner-viskositets- rör. Monomeren omfattade ca 240 upprepade Me2SiO2-enheter. 7808338-3 lO 15 20 25 30 35 28 Fluidum som uppsamlades under indunstningen av produkten visade inga metakrylatabsorptioner i IR~spektra och kunde inte härdas.

IR-spektra av monomeren visade en ljus metakrylatab- sorption och breda síloxanabsorptioner mellan lOOO och 1100 cm-1, utvisande lineära poly(dimetylsiloxaner). Den ovan angivna monomeren har följande formel: :F13 clzfl3 'H3 C113 (img C-g-O-CHZQCHZèZcrIZ-si- 31-0 si-cxízecnzèzcliz-ø- -c 2 c 3 cH ugn? 0:12 EXEMEL 2 Fluidumprodukten från exempel l, tillsammans med 0,2 % di(sek-butyl)peroxidikarbonat sattes i en lämplig kontakt- lins-centrifugalgj utnings form och oentrifugalgöts under polyneri- serande betingelser till en kontaktlíns såsom utlärts i US Pabentet 3 408 429. Linsen varcmmifldzklar, elastisk och stark.

EXEMPEL 3 Kontaktlinsen som framställdes i exempel 2 placerades i en vakuumkammare. Vakuumkammaren evakuerades. Efter det att ett tryck av ca 10-2 torr hade uppnåtts, spolades kam- maren med ren syrgas. Därpå evakueras syret som var närva- rande i kammaren beroende på spolningsförfarandet, och ren syrgas infördes sedan igen i kammaren tills atmosfärstryck igen hade uppnåtts. Därefter evakuerades kammaren åter och ptrycket i kammaren justerades till ca 6 x 10-4 torr. Vid upprättande av en potential erhölls omedelbart en glöd. Den- na glödning med användning av syreplasma i minst 2 min an- vänds för att firberedakontalctilizissxnbstratet-.s yta för överdragning.

Den direkta avsättningen medelst radiofnäuæmt kaumfiör- stoftning av ett kontinuerligt kiseldioxidöverdrag på kon- umtküßen afligtexamel2 utföres med användning avenßtfiified Materials Research Corporation Model 8620 Sputtering Module på en Welch 3102 Turbomolecular Pump. Ett kvartsglasfiål 10 15 20 25 30 35 7808338-3 29 med 30 cm diameter placerades ca 5 cm ovanför siloxan- kontaktlinsytan. Kiseldioxiden katodförstoftades på sil- oxankontaktlinsen i ca 2 min. Katodförstoftningsbetingel- serna som resulterade i ett lOO Å tjockt kiseldioxidöver- drag på siloxanen var: ca O,l6 W/cmz Syrgastryck 3 x 10-3 Provet befanns ha ett kontinuerligt kiseldioxidöverdrag av ca 100 Å tjocklek,och kontaktvinkeln var nära Oo.

Radiofrekvent nettoineffekt torr Den resulterande kontaktlinsen var hydrofil, hade utmärkta vätníngskaraktäristikor och hade goda syretransport- egenskaper. Den kontaktvinkel som erfordras för en kon- taktlins för att den skall vara acceptabel för det humana ögat är minst ca 600 och under. Därför har den ovan angivna kontaktlinsen utmärkta vätningsegenskaper och hydrofilaegenskaper med en kontaktvinkel av nära Oo.

Syretransportförhållandet bestämdes med följande teknik. Detta test är mätning av ett materiak;syre- permeabilitet medan det är vått av vatten. Detta är ett försök att noggrant reproducera samman betingelser som existerar idcthumana ögat när en kontaktlins är inpas- sad. Två kamrar som fyllts med vatten vid 32°C är för- bundna med varandra medelst en gemensam passage i vil- ken det material som skall testas är passerat. Kvävgas- genomspolat vatten pumpas in i båda kamrarna tills syrekoncentrationen är mycket låg (ungefär 0,4 ppm).

Lufthaltigt vatten (syrekoncentration ungefär 8 ppm) införs därpå i.éEn lägsta syreavkännande elektrod placerad, vilken uppmäter dif- kammaren. I den övre kammaren är en fusionen av syre från den lägre kammaren genom det mem- bran som skall testas och till den övre kammaren. Detta mäter syretransportförhållandet hos materialet som täcker passagen mellan de två kamrarna.

Linsensvätbarhet bestämdes vid rumstemperaturnedelst kontaktvinke1-vinkelmätning. Kontaktvinklarna mättes på en NRL kontaktvinkelgoniometer (Model A-100 Rome-Hart, Inc., Mountain Lakes, New Jersey) genom mätning av kon- vinkeln med användning av Sessile-dropptekniken som be- 7808338-3 10 15 20 25 30 35 30 skrivits i Wettability of Hydrogels av Frank V. Holly och Miguel F. Refojo (J. Biomed. Mater. Res. 2, 315-326, 1975). Linserna testades ytterligare ifråga om optisk transparens och syrepermeabilitet.

Det material som användes i den efterföljande tabel- len framställdes enligt följande: Cirka 3 g av siloxanmaterialet som framställts i exempel l placerades på en glasskiva,som var överdragen med en lösning av 15 % dimetyldiklorsilan,baserad på lösningens totala volym,och 85 % koltetraklorid,baserad på lösningens totala volym, vilketneàær æïzmmærüflet lätt kan frigöras från glaset efter det att materialet har polymeriserats på skivan.

Sedan täcktes materialet med en andra glasskiva.

Det material som nu fanns mellan glasskivorna underkasta- des en tillräcklig mängd UV-strålning så att siloxanmate- rialet polymeriserades. Därpå âtskildes glasskivorna.

Polysiloxanmaterialet frigjordes lätt från en skiva.

Polysiloxanmaterialet som fortfarande fanns på den andra skivan skars emellertid tvâ lika stora stycken.

Ett stycke användes exempelvis som materialet som använ- des i exempel A i tabellen och den andra hälften av materialet användes för materialet i exempel A2 i tabel- len. Båda Azna var samma material. Båda Bzna var samma material etc för Czna och Dzna.

Sedan testades materialet enligt följande: I den efterföljande tabellen anger P i kolumn 3 syrepermeabiliteten som är lika med ggxïê.

At A där Ac motsvarar förändring av koncentrationen i milli- liter, At motsvarar förändring av tiden, V motsvarar cellens volym, L motsvarar det testade provets tjocklek, A motsvarar provets area, därför gäller P = AE x yå = (ml) (NTP) (cm) At A (s) cm ) mm) lO 15 20 25' 30 7808538-3 31 I den efterföljande tabellen visar kolumn 4 synbart syretransportförhållande som motsvarar ml (NTP) 3 x 14o)L = 2 (s) (cm ) (1 atm luft) L I den efterföljande tabellen visar kolumn 5 syre- transportförhållande för varje prov, varvid provernas tjocklekar normaliserats till OAE cm tjocklek.

I den efterföljande tabellen visar kolumn 6 transport- förhållandena från kolumn 5 jämförda med syretransport- förhållandet för HEMA. HEMA har ett syretransportförhål- 7 2.atm). lande av ca 4 x 10- cm3As.cm Kontaktvinklarna i enlighet med Sessile-dropptestet, vilka resultat angivits i kolumn 7 i den efterföljande tabellen, erhölls genom att en droppe vatten placerades på substratmaterialet som testades. Den vinkel som bilda- des av en tangent till droppenmättes med användning av en goniometer. Denna vinkel anges såsom nämnts i kolumn 7.

Kontaktvinklarna för reducerad droppe, som anges i kolumn 8,erhölls genom att en droppe vatten placerades på substratmaterialet som skulle testas i enlighet med Sessile-dropptekniken och sedan placerades en injektions- nål i vattendroppen och en del av vattnet æflägsmxks.

Sedan mättes den vinkel som bildades av en tangent till droppen med en goniometer. Denna vinkel anges som kon- taktvinkel för reducerad droppe och visas i kolumn 8.

De tvâ talen, dvs vinklarna, son' ges i varje utrymme i ko- 'lumf7od1kolmmL8 nqnesenfiaaravläsningar pâ vardera sidan om varje prov. Skillnaderna ifråga om avläsningarna från vardera sidan av provet tillskrevs användningen av koltetrakloridlösningen för att hindra att materialet fastnades vid ena sidan av varje glasskiva. 7808338-3 32 oww oww uuumum Hmm H.o~ a m|oH x @H H .H n|oH x mo H o @|oH H 0 H ^:owcHd |vuo:wwwdHc |mmuvuw>m H :HE V m .xm H Bow umwmuvum>æ :oo amp løwHuwE%Ho@ H.xm uwHHcw HmHwwuwE ßm Hß «oH mm muumuw www mß.mH n n|oH H HH H a n»oH x HH H @|oH = «~.H. uwwmHuum>æo um uufl uuw Eoun H< Eon nanm HH uuumuw www H.mH n @|oH M @@ æ a @|oH x Hm H a m-oH x @« H ^:wwcHn |wuocmmwdHc |mmuwuw>m H :HE HV m.xu H som uommHfluu>m :oo »nu |umHuwEmHoa H.xm uwHH=w HmHumum: Åwamovm vmuwuavouv AWJHHMHHUJMUCDM Hæv uwwu |mmouw|vH«mwum Hwx:H>uxmu:oM Hßv <2wm wwe H»mHemH H =a=H°H :www uw=mHHm:Hww luucawøwnuwuæm HQV eu ~o.o HHHH wmuomHHmEuo: xwH lxuowu wuw>oum wu:mHHmnumw luuoamcmuumuæm Hmv øw:«H |umuuuomw:muu uuuäm uhmnchm HHV Hav uuuHHHp imuâummwuhm Hmv :oHu«møaEoa HNV >oum HHV 7808338-3 33 umwmwuuw>no um umw uum Eous Ho _ oqm ooß omofi owofl ouumuw www «.mN m|o~ x m«.H nvofi x wn.fl mlofi x mo.N Bow mšëmm wo ^:mw:«ø uwuocwmwcmc |wwuwum>m W :ME nv m.xm W Eow uwwmuwum>m :oo umu xmmwumëæfloa H.xm uwwflcm oo oo oZ QS Näää å» 2.2 WTS x Sá .WTS x Sá TS .n å: :fläwäz J umwmnwuw>wo um uwv Üw ES: J ._ QR 02 ONE OBH 333 www 3.2 TS x SÅ TE x å; G13 x âd så msawm Nm Eu ~o.o Hflwu Ammmoaw ummu uumwëmw m cënflox |xu0fiu wum>oun ufldmfi wwnwuswwnv camouw|wHfimwwm :www wwnmflflmnumw wwcwfifimzuww Iuwwuuomwcmuu Amv uwuwflfln ~mxcfi>uxwu:oz Hmxc«>uxmucox nuuoamflmuuwpæw auuomwømuumumw |mu>m unmnøam lmwñuwmvuzm nowufiwomäoa >oum SV AC Sv GU Qv QS GV Sv 7808338-3 34 uvwmuuuw>wo vw »vw uum Eou: HQ ømw °~o~ QQOH ° Aøwwcfic lvuocmmwcfic |wmuvum>æ M :«E ofiv m.xm M Eow uwwmuwnm>m :oo umu |uw«Hufi%Hon _ . H.Km uwwfinu M. oo oo own oafi wuuwuw www m.m~ m»ofi x @m.H n|o~ x Hm.H m|oH x «~.~ Hmfipwumz Män Eu_wo.o Mfiflu fifimï UwE UNHwmflflNEuOfl .xwfl Awmmouw uwmu unæwëmfi m cssfiox axuofiu muw>oum oucmfl vmuwuswmuv |amouw|mfl«mwmm :www wucmflflmnumm wunmflflmnwmw nuwwunoamcmuu _^mv umufiflfln Hwxø«>uxmu:oz Hmxc«>uxmu:oM Iuuomwcmuumumm luuommcmnuwuæm lwumn uumncmm lwwsuøawnam cofiuwmomëou >onm ^wv ^~v Awv ^mv ^ lO 15 20 25 30 35 7808338-3 35 För provet Al, sonxöverdrogs ned Si02 i 1 nån, visade Sessile- -dropptestet, vars resultat angivits i kolumn 7 i tabel- len, att det överdragna provet uppmätte 980 på ena sidan av provet och llo på andra sidan av provet jämfört med A2, oöverdraget material, som mätte 990 på ena sidan av det oöverdragna provet och 1040 på andra sidan av det oöverdragna provet. Därtill var kontaktvinkeln för redu- cerad droppe av Al, vilka resultat givits i kolumn 8 i tabellen, OO på båda sidor en det överdragna materialet jämfört med 710 respektive 370 på vardera sidan av det oöverdragna provet. Båda dessa test visar att det överdragna siloxanmaterialet har en avsevärt mindre kontaktvinkel än det oöverdragna materialet. Därför är det överdragna materialet mycket mera vätbart och är därför acceptabelt för användning i det humana ögat.

För provet Bl, som överdragits med Si02 i 2 minuter, visade Sessile-dropptestet, vars resultat angivits i kolumn 7 i tabellen, att det överdragna provet uppmätte 680 respektive 220 på vardera sidan om provet jämfört med B2, oöverdraget material, som uppmätte 1070 respek- tive lO2O på vardera sidancnn det oöverdragna provet.

Därtill var kontaktvinkeln förreducerad droppe av Bl, vilka resultat angivits ikohmn 8i tabellen, 330 respek- tive Oo för vardera sidan av provet jämfört med 930 respektive 770 för det oöverdragna provet. Båda dessa test visar att det överdragna siloxanmaterialet har en avsevärt mindre kontaktvinkel än det oöverdragna materialet. Därför är, såsom ovan nämnts, materialet mycket mera vätbart och är därför acceptabelt för an- vändning i det humana ögat.

För provet Cl, som var överdraget med SiO2 i 5 min, visade Sessile-dropptestet, vars resultat angivits i kolumn 7 i tabellen, att det överdragna provet uppmätte 120 respektive 170 på vardera sidan om provet jämfört med C2, oöverdraget material, som uppmätte 1020 respek~ tive 1030 på vardera sidan om det oöverdragna provet.

Därtill var kontaktvinkeln för reducerad droppe av 7808338-3 10 l5 20 25 30 35 36 Cl, som visas i kolumn 8 i tabellen, OO på båda sidor om det överdragna materialet jämfört med CZ, oöverdraget material, som var 700 respektive 940 på vardera sidan om det oöverdragna materialet. Båda dessa test visar igen att det SiO¿-överdragna siloxanmaterialet har en avse- värt mindre kontaktvinkel än det oöverdragna materialet.

Därför är, såsom ovan nämnts,det överdragna materialet mycket mera vätbart och är därför acceptabelt för använd- ning i det humana ögat.

För provet Dl, som var överdraget med SiO2 i 10 min, visade Sessile-dropptestet, vars resultat angivits i kolumn 7 i tabellen, att det överdragna provet uppmätte 190 respektive 360 på vardera sidan om provet jämfört med D 1o6° var kontaktvinkeln för reducerad droppe av D1, som visas i kolumn 8 i tabellen, OO för båda sidor av det överdragna materialet jämfört med D2, oöverdraget material, som var 1o2° materialet. Båda dessa test visar igen att det SiO2- 2, oöverdraget material, som uppmätte 1040 respektive på vardera sidan om det oöverdragna provet. Därtill respektive 690 för vardera sidan av det oöverdragna överdragna siloxanmaterialet har en avsevärt mindre kon- taktvinkel än det oöverdragna materialet. Därför är, såsom ovan nämnts, det överdragna materialet mycket mera vät- bart och är därför acceptabelt för användning i det humana ögat; Det var även oväntat att,efter det att siloxanmate- rialet överdragits med glas,syretransportförhållandet skulle förbli mycket högt jämfört med det oöverdragna materialet och jämfört med HEMA. Kolumnerna 4 och 5 i tabellen visar och jämför syretransportförhållandet för de överdragna och överdragna proverna. Såsom kan utläsas hade det överdragna materialet oväntat ett mycket högt syretransportförhållande och det är tydligt acceptabelt för användning i det humana ögat. Kolumn 5 i tabellen visar hur många gånger större syretransportförhållandet fihrdet överdragna och oöverdragrxa siloxanmaterialet är jämfört med syre- transportförhållandet av HEMA. Området är från 15,1 ggr större till 28,65 ggr större. Detta är helt oväntat för lO 15 20 25 30 35 7808338-3 37 det glasöverdragna siloxanmaterialet enligt föreliggande uppfinning.

Det bör även mukustqkas att det var helt oväntat att kontaktlinserna som framställts från de här beskrivna siloxanmaterialen skulle förbli, efter det att det över- dragits med glas i föreliggande uppfinning, flexibla, elastiska och mjuka såsom här definierats och resultera i utmärkta kontaktlinser för användning i det humana ögat.

EXEMPEL 4 -wÉtt annat katodförstoftningsexempel utfördes på samma sätt som i exempel 3 med undantag för att 30 cm diameter målet var borosilikatglas och katodförstoftningstiderna var l, 5 och 10 min.

Kontaktvinkeln för det 1 min katodförstoftade mate- rialet var ca 560. Kontaktvinkeln för det 5 min katodför- stoftade materialet var ca 490 och kontaktvinkeln för det 10 min katodförstoftade materialet var ca 340. Dessa lin- ser var hydrofila och hade utmärkta vätningskaraktäristikor.

Den kritiska kontaktvinkeln som erfordras för en för det humana ögat acceptabel kontaktlins är såsom nämnts minst ca 600 och under.

EXEMPEL 5 En 600 Å tjock film av kiseldioxid (Si02) bildades på ett siloxankontaktlinssubstratS0 figmstäyns i exgæfil 2, 100 g av kiseldioxiden placerades i en uppvärmd degel.

Vakuumkammaren evakuerades till ett vakuum av ca lxl0_ torr, varvid siloxankontaktlinssubstratet upphängdes ca 25 cm över degeln och hölls vid en substrattemperatur av ca 3OOC till ZOOOC under förgasning. Si02 i degeln (toppskiktet) hölls vid en temperatur av ca 2000°C i ca 5 min för att bilda ett kiseldibxidskikt av ca eoo A tjock- lek på siloxankontaktlinsen. Materialet i degeln upphet- tades och förgasades med användning ett elektronstrålknip- pe som en värmekälla. Vid slutet av vakuumförgafiüngen kyldes degeln och glaset till runstenperatur, vakuumet avlägsnades och den överdragna siloxankontaktlinsen borttogs från 5 vakuumkammaren. 7808338-3 38 Materialets kontaktvinkel testades och den var ca 300.

Såsom nämnts bör kontaktvinkeln,som erfordras för en för det humana ögat acceptabel kontaktlins,vara minst ca 600 och under.

Claims (37)

1. lO 15 20 25 30 35 7808338-3 39 PATENTKRAV l. Kontaktlins omfattande ett substrat med ett yttre kontinuerligt överdrag av väsentligen färglöst, transparent, från l00 till 8000 Å tjockt glas med ett brytningsindex av l,6 eller under, k ä n n e t e c k - n a d därav, att giaset valts bland silikatglas, boro- silikatglas, fosfatglas, germanatglas och blandningar därav och att substratet är en polysiloxanpolymer som erhållits genom polymerisation av en polysiloxanmonomer med formeln P1 2:3 'fi Å~R-$1 O-ïi O-Si-R-Å I l R Ru R 2 m 2 där A är en aktiverad omättad grupp, R är en divalent kolväteradikal med från l till 22 kolatomer, Rl, R2, R3 och R4 är samma eller olika och är valda bland en mono- valent kolväteradikal och en halogensubstituerad mono- valent kolväteradikal, varvid vardera har från l till 12 kolatomer, och m är 25 till 800, eventuellt tillsam- mans med en eller flera radikalpolymeriserbara sammono- merer, till bildning av ett tvärbundet, tredimensionellt polymernätverk; samt att kontaktlinsen har förmåga att transportera en tillräcklig mängd syre för att uppfylla den humana hornhinnans krav och är vätbar, hydrofil, fyllmedelsfri, hydrolytiskt stabil, biologiskt inert samt transparent.
2. 2. Kontaktlins enligt kravet l, därav, att glasöverdraget är från ca k ä n n e - t e c k n a d 200 till ca 800 Å tjockt.
3. 3. Kontaktlins enligt kravet l, k ä n n e - t e c k n a d ningsindex av mellan ca 1,46 och l,6. därav, att glasöverdraget har ett bryt- 7808338-3 lO l5 20 25 30 35 40
4. 4. Kontaktlins enligt kravet l, k ä n n e - t e c k n a d därav, att glasöverdraget är silikat- glas.
5. 5. Kontaktlins enligt kravet 4, t e c k n a d därav, att silikatglasöverdraget inne- håller oxider valda bland natriumoxid, kaliumoxid, k ä n n e - bariumoxid, kalciumoxid, magnesiumoxid och boroxid.
6. 6. Kontaktlins enligt kravet 4, k ä n n e - t e c k n a d därav, att silikatglaset är kiseldi- oxid.
7. 7. Kontaktlins enligt kravet l, k ä n n e - t e c k n a d därav, att glasöverdraget är boro- silikatglas.
8. 8. Kontaktlins enligt kravet 7, därav, att borosilikatglasöverdraget k ä n n e - t e c k n a d innehåller oxider valda bland natriumoxid, kaliumoxid, bariumoxid, kalciumoxid, magnesiumoxid och boroxid.
9. 9. Kontaktlins enligt kravet 1, därav, att glasöverdraget är fosfat- k ä n n e - t e c k n a d glas.
10. 10. Kontaktlins enligt kravet 9, därav, att fosfatglasen innehåller k ä n n e - t e c k n a d oxider valda bland natriumoxid, kaliumoxid, bariumoxid, kalciumoxid, magnesiumoxid och boroxid.
11. ll. Kontaktlins enligt kravet 1, t e c k n a d därav, att glasöverdraget är germa- k ä n n e - natglas.
12. 12. Kontaktlins enligt kravet ll, därav, att germanatglaset innehåller k ä n n e - t e c k n a d oxider valda bland natriumoxid, kaliumoxid, bariumoxid, kalciumoxid, magnesiumoxid och boroxid.
13. 13. Kontaktlins enligt kravet l, t e c k n a d hydrofilt än substratets yta.
14. 14. Kontaktlins enligt kravet l, t e c k n a d därav, att m är ett tal av fràn ca 50 till ca 800. k ä n n e - därav, att glasöverdraget är mera k ä n n e - 10 15 20 25 30 35 7808538-3 41
15. 15. Kontaktlins enligt kravet l4, därav, att A är vald bland 2-cyano- k ä n n e - t e c k n a d akryloxi, akrylonitryl, akrylamido, akryloxi, styryl, metakryloxi, N-vinyl-2-pyrrolidon-3-yl, N-vinyl-2-pyrro- lidon-4-yl och N-vinyl-2-pyrrolidon-5~yl samt R är en alkylenradikal och Rl, R2, R3 och R4 är alkylradikalcr med från l till l0 kolatomer.
16. 16. Kontaktlins enligt kravet 15, därav, att alkylenradikalen har från k ä n n e - t e c k n a d ca l till ca 4 kolatomer.
17. 17. Kontaktlins enligt kravet l6, t e c k n a d därav, att alkylenradikalen har från ca 3 till ca 4 kolatomer.
18. 18. Kontaktlins enligt kravet 17, därav, att Rl, R2, R3 och R4 är valda k ä n n e - k ä n n e - t e c k n a d bland en metylradikal och en fenylradikal.
19. 19. Kontaktlins enligt kravet 18, k ä n n e - t e c k n a d därav, att Rl, R2, R3 och R4 är metyl- radikaler.
20. 20. Kontaktlins enligt kravet l, därav, att poly(diorganosiloxanen) k ä n n e - t e c k n a d omfattar en šampolymer av en poly(diorganosiloxan) änd- bunden genom en divalent kolvätegrupp till en aktiverad omättad grupp och en eller flera monomerer valda bland en lägre alkylester av akryl- och metakrylsyror, styryler, allyler och vinyler.
21. 21. Kontaktlins enligt kravet 20, därav, att monomererna är valda bland k ä n n e - t e c k n a d styren, N-vinylpyrrolidon och diallyldiglycalkarbonat.
22. 22. Kontaktlins enligt kravet 21, k ä n n e - t e c k n a d därav, att monomeren är vald bland allyl- metakrylat, butoxietylmetakrylat, cyklohexylmetakrylat, etylmetakrylat, metylmetakrylat, etylhexylalkrylat, n-butylakrylat, butylakrylat och N-vinylpyrrolidon.
23. 23. Sätt att framställa en kontaktlins genom att överdra ett flexibelt, polymert kontaktlinssubstrat med glas vilket resulterar i att den flexibla linsen blir mera vätbar och mera hydrofil, k ä n n e t e c k n a d 7808338-5 42 därav, (a) att ett kontaktlinssubstrat, som framställts genom polymerisation av en polysiloxanmonomer med for- n n R ' ll 13 11 A-n-si o-si o-si-n-A I I I H2 Rum H2 där A är en aktiverad omättad grupp, R är en divalent meln lO kolvätegrupp med fràn l till 22 kolatomer, Rl, R2, R3 och R4 är samma eller olika och är valda bland en mono- valent kolväteradikal och en halogensubstituerad mono- 15 valent kolväteradikal, varvid vardera har från l till l2 kolatomer, och m är 25 till 800, eventuellt tillsam- mans med en eller flera radikalpolymeriserbara sammo- nomer, framtages, (b) att kontaktlinssubstratet exponeras, som mål- 20 material och som ett material som skall etsas, för radiofrekvent katodförstoftning vid en radiofrekvent ineffekt av från ca o,o7 w/cmz till ca 0,78 W/cmz 1 en atmosfär under vakuumbetingelser, vilket resulterar i etsning av kontaktlinssubstratets yta, och 25 (c) att kontaktlinssubstratet därefter exponeras, som ett material som skall överdragas, för radiofrekvent katodförstoftning, varigenom ett skikt av glas från ca lO0 till ca 8000 Å tjockt med ett brytningsindex- av 1,6 eller under avsättes på kontaktlinssubstratet, 30 varvid glaset väljes bland silikatglas, borosilikat- glas, fosfatglas, germanatglas och blandningar därav, och varvid avsättningen omfattar radiofrekvent katod- förstoftning av nämnda glas på kontaktlinssubstratet vid en radiofrekvent ineffekt av från ca 0,07 W/cm2 35 till ca 0,78 W/cmz i en atmosfär under vakuumbetingelser till bildning av en glasöverdragen kontaktlins som är väsentligen fri från ca 75 till ca 200 um breda sprickor l0 l5 20 25 30 35 7808538-3 43 i glasöverdraget, och linsen är flexibel, vätbar, hydro- fil, fyllmedelsfri, hydrolytiskt stabil, biologiskt inert, transparent, elastisk och mjuk samt har en tillräcklig förmåga att transportera syre för att upp- fylla den humana hornhinnans krav.
24. 24. Sätt enligt kravet 23, n a t därav, att den radiofrekventa ineffekten i steg (b) är ca 0,16 W/cmz.
25. 25. Sätt enligt kravet 23, därav, att exponeringstiden i steg (b) är från k ä n n e t e c k - k ä n n e t e c k - n a t ca l min till ca 10 min.
26. 26. Sätt enligt kravet 25, därav, att exponeringstiden i steg
27. 27, Sätt enligt kravet 23, k ä n n e t e c k - därav, att atmosfären i steg (b) är ett mate- k ä n n e t e c k - n a t (b) är l min. n a t rial valt bland syre, kväve, väte och vatten.
28. 28. Sätt enligt kravet 23, k ä n n e t e c k - n a t därav, att vakuumet i steg (b) är från ca 2 mil- litorr till ca 10 millitorr.
29. 29. Sätt enligt kravet 28, därav, att vakuumet i steg (b) är 3 millitorr.
30. 30. Sätt enligt kravet 23, n a t därav, att glasskiktets tjocklek i steg (c) är från ca 100 till ca 800 A tjockt.
31. 3l. Sätt enligt kravet 23, k ä n n e t e c k - därav, att glaset i steg (c) är ett silikat- k ä n n e t e c k - n a t k ä n n e t e c k ~ n a t glas.
32. 32. Sätt enligt kravet 23, därav, att den radiofrekventa ineffekten i steg (C) är ca 0,16 W/cmz.
33. 33. Sätt enligt kravet 23, därav, att exponeringstiden i steg (c) är från k ä n n e t e c k - n a t k ä n n e t e c k - n a t ca 0,5 min till ca 20 min.
34. 34. Sätt enligt kravet 33, därav, att exponeringstiden i steg (c) är k ä n n e t e c k - n a t 2 min.
35. 35. Sätt enligt kravet 23, k ä n n e t e c k - 7808338-3 44 n a t därav, att vakuumet i steg (c) är från ca 2 millitorr till ca 10 millitorr.
36. 36. Sätt enligt kravet 35, k ä n n c t e c k - n a t därav, att vakuumet i steg (c) är 3 millitorr.
37. 37. Sätt enligt kravet 23, k ä n n e t e c k - n a t därav, att atmosfären i steg (c) är ett mate- rial valt bland syre, kväve, väte och vatten.