SE438335B - Pyrimido(2,1-a)isokinolin-derivat och farmaceutisk komposition - Google Patents

Description

780988T-8 vari A är tetrazol-5-yl eller -CO2R5, där R5 är väte eller lägre alkyl, Rl är väte, R2 är väte, lägre alkyl, Ifiqrr alkenyl, hydroxi, lägre alkoxi, di(lägre alkoxí) etyl eller formylmetyl och R3 och R4 oberoende av varandra är väte, hydroxi, lägre alkoxi eller R5-C00-, där RE är läqro nlkyl, varvid den streckade linjen re- presenterar en eventuell dubbelbindníng och farmaceutískt qodtaqbara katjonsalter därav, när A är tetrazol-5-yl eller -CO2H. n~ olika substituentgrupperna kan definieras pá följande sätt: (al Lägre alkyl innefattar både rak- och gren- kedjiga, mättade alifatiska kolvätegrupper med l-6 kolatomer, t.ex. metyl, etyl, n-propyl, iso- propyl, n-butyl, isobutyl, sek-butyl, t-butyl, n-pentyl, isopentyl, n-hexyl, etc; (b) Lägre alkenyl innefattar rak- eller gren- kedjiga, omättade alifatiska kolvätegrupper inne- hållande en dubbelbindning med 2-6 kolatomer, t.ex. vinyl, allyl, isopropenyl, 2- och 3-metallyl och 3-butenyl; (cl Lägre alkoxi innefattar Cl-C6-alkoxigrupper, där alkyldelen definieras såsom under (b) ovan.

Exempel härpâ är metoxi, etoxi, n-propoxi, iso- propoxi, n-butoxi; (dl Di(lägre alkoxiletyl innefattar grupper med formeln -CH2CH(O-C1_5-alkyl)2, såsom dimetoxietyl, díotoxíetyl, dipropoxietyl och dibutoxietyl. .. .._... _. ..._,._. .._._._..............-..~mm- áífvflü 7809887-8 När substituenten A i föreningarna med formeln I är en tetra- zol-5-yl-grupp inser fackmannen att en tautomer väteatom är närvarande och att föreningarna kan existera i någon av nedan angivna former Ia och Iå. Båda formerna kan vara närvarande i större eller mindre utsträckning och föreligger i ett dynamiskt jänwiktstíllstånd i förhållande till varandra. Föreliggande upp- finning innefattar båda formerna men ur bekvämlighetssynpunkt har formen Ia godtyckligt utvalts i syfte att åskådliggöra fö- reningarna enligt föreliggande uppfinning.

N---N l H N'/N l H ---^ <__________ n” _ IB. 78Û9887~8 Formel I innefattar både pyrimido/2,l-a/isokinolin-(dubbel- bindning mellan kolatomerna 6 och 7) och motsvarande 6,7-di- hydropyrimido/2,l-a/isokinolin~(enkelbindning mellan kolato- merna 6 och 7)-derivat, såsom anges av den streckade linjen.

Du 6,7-díhydroderivat med formeln I vari R2 har annan betydelse än väte innehåller asymmetriska kolatomer (V 7), och i dylika fall kan föreningarna föreligga i form av optiska isomerer liksom i form av racematen. Alla dy- lika former omfattas av föreliggande uppfinning. När det gäller de h,7-dihydroderivat med formeln I vari R2 har annan betydelse än väte kan föreningarna föreligga i form av geometriska isomerer. Alla dylika isomerer omfattas av före- liggande uppfinning.

Med uttrycket "farmaceutiskt godtagbara katjoniska salter" av- ses i föreliggande sammanhang ogiftiga salter såsom alkalime- tallsalter, t.ex. av natrium och kalium, jordalkalimetallsal- ter, t.ex. av kalcium, magnesium eller barium, aluminiumsalter, ammoniumsalter och salter med organiska baser, t.ex. med aminer såsom trietylamin, n-propylamin, tri-n-butylamin, piperidin, etanolamin, dietanolamin, trietanolamin, dietylaminoetylamin, etylendiamin, N,N'-dibensyletylendiamin, bensylamin, tris(hyd- roximotyl)aminometan ochpyrrolidin,Saltbildning åstadkoms genom att man omsätter den lämpliga karboxylsyran eller tetra- zolen med formel I ifråga med en i huvudsak ekvimolär mängd av den lämpliga basen ifråga i vattenlösning eller i ett lämpligt organiskt lösningsmedel, t.ex. metanol eller etanol. Salterna utvinna medelst standardmetoder, t.ex. genom filtrering om de är olösliga i mediet ifrâga,eller, om de är lösliga i mediet ifråga, genom indunstning eller utfällning genom tillsats av ett icke-lösningsmedel med avseende på saltet. 7809887-8 RJ Substitucntorna R3 och R4 i föreningarna med formel I kan vara lokaliserade i vilken som helst av positionerna 8, 9, l0 och ll i pyrimído/2,l-a/isokinolin-ringssytemet och är företrädesvis lokaliserade i positionerna 9 ochlfi, En föredragen utföringsform av föreliggande uppfinning avser föreningar med formeln Il vari substiuenterna Rl, R2, R3, R4 och R5 har de i samband med formç] | Ovan angivna betydelserna, och farmaceutiskt godtagbara katjoniska salter därav, när R5 är väte. Lnom den grupp av föreningar som omfattas av formel I' är före- dragna undergrupper följande: a) Föreningar med formel I', vari R5 är väte; b) Föreningar med formel I', vari R5 är lägre alkyl; c) Föreningar med formel I', vari substiuenterna R3 ooh R4 är lokaliserade i ringpositionerna 9 resp. . d) Föreningar med formel I', vari substuenterna R3 och R4 är lokaliserade i ringpositionerna 9 resp. m, ul är vara, :<2 är väte, etyl, nydroxi, a11y1 eller n-propyl, R3 och R4 oberoende av varandra är väte eller metoxi och R5 är väte eller etyl. 7809887-8 En annan íöredragen utföringsform av föreliggande upp- fjnnínq avser föreningar med formeln I" vari substituenterna R1, R2, R3, R4 och R5 har ovan i sam- band med formel I angivna betyelserna, och farmaceutiskt godtagbara katjoniska salter därav, när R5 är väte. Inom den grupp av föreningar som omfattas av formel I" är före- dragna undergrupper följande: a) Förenigar med formel I", vari R5 är väte; b) Föreningar med formel I", vari R5 är lägre alkyl; c) Föreningar med formel I", vari substituenterna R3 och R4 är lokaliserade i ringpositionerna 9 resp. l0; d) Föreningar med formel I", vari substituenterna R3 och R4 är lokaliserade i ringpositionerna 9 resp. 10, R1 är väte, R2 är väte, etyl, allyl, formylmetyl eller dímetoxíetyl, R3 och R4 oberoende av varandra är väte, metoxi, hydroxi eller isobutyryloxi och R5 är väte eller etyl. 7809887-8 Mn annan förndraqen utföringsform av föreliggande upp- finning avser föreningar med formeln R RB 4 R III! vari nuhstituenterna R1, R2, R3 och R4 har ovan i samband med formel I angivna betydelser, och farmaceutiskt god- taqbara katjoníska salter därav. Inom denna grupp avföre- ningar som omfattas av formel I"' är föredragna under- grupper följande: a) b) Föreningar med formel I"', vari substiuenterna RÅ och R4 är lokaliserade i ringpositionerna 'J rPHp. 10; Föreningar med formel I"', vari substituenterna R3 och R4 är lokaliserade i ringpositionerna 9 resp. 10, R1 är väte, R2 är väte, etyl, hydroxi, allyl eller n-propyl och R3 och R4 oberoende av varandra är väte eller metoxi. 7809887-8 Yftezlíqare en förudragen utföringsform av föreliggande uppfinninq avser föreningar med formeln IIIII vari substituenterna R1, R2, R3 och R4 har ovan i samband med formel I angivna betydelser, och farmaceutiskt god- faqbara katjoniska salter därav. Inom den grupp av före- ningar som Umflttas av formel I"" är föredragna under- grupper följande: a) Föreningar med formel I"", vari substituenterna R3 och R4 är lokaliserade i ringpositionerna 9 resp. 10; b) Föreningar med formel I"", vari substituenterna R3 och R4 är lokaliserade i ringställningarna 9 resp. 10, R1 är väte, R2 är väte, etyl, allyl, formylmetyl eller dimetoxietyl och R3 och R4 oberoende av varandra är väte, metoxi, hydroxi eller ísohutyryloxi. 7809887-8 9 rfirwnlngarna eniiqL föreliggande uppfinning kan framställas me- delst nedan angivna metoder. Om ej annat anges har substituen- 1 7 . . . . . terna R -R] 1 nedan angivna processbeskrlvnlng de I samband med fnrmel I ovan angivna betydelserna.

Föreningar med formel I, vari A är ~CO2R5, där R5 är lägre al- kyl, kan framställas genom kondensation av det lämpliga l-ami- noinukinolin~ eller 1~amino-3,4-dihydroisokinolin-utgångsmaLc- rialet ifråga med formeln II med det lämpliga di(lägre alkyl)etoximetylenmalonatet ifråga med formeln czn5oca=cßof ( lägre aikyl )_72 III i närvaro eller frånvaro av ett inert organiskt lösningsmedel.

Kondensationen utförs företrädesvis genom upphettning av en stökiomctrisk blandning av reaktanterna II och III.

När ett l-amino-3,4-dihydroisokinolin-utgångsmaterial används, . .____..ï_.._..___..___-_.._--.-~« V 7809887-8 lade: kondensationsreaktiunon direkt till de önskade 6,7-di- hydrw-4~H-pyrjmido/2,l-a/isoklnolinestrarna med formel T.

Reakrinnstemperaturen är icke kritisk i detta fall och konden- sationen kan utföras vid.rumstemperatur eller vid förhöjda tem- peraturer. Företrädesvis upphettas reaktanterna till ca l00OC för att tlllförsäkra att reaktionen gàrijllfullbordan. Man kan använda ett inert organiskt lösningsmedel (t.ex. toluen, bensen eller acetonitril) eller en blandning av dylika lösningsmedel.

Alternativt kan reaktanterna blandas i rent tillstånd.

I det fall man använder ett l-aminoisokinolin-utgångsmaterial, utförs reaktionen under upphettning, företrädesvis vid tempera- turer över ca BOOC. Man kan använda ett inert organiskt lösnings- medel med en kokpunkt över reaktionstemperaturen (t.ex. en al- kohol eller ett kolväte) eller också kan reaktanterna upphettas i rent tillstånd. Kondensationen av en l-aminoisokinolin ger en mellanprodukt med formeln :<2 l ÅKE RJ / N R HN\ /cog- (lägre alkyl) cH=c C02-(lägre alkyl) Iv Mellanprodukten IV cykliseras därefter termiskt vid förhöjda temperaturer (företrädesvis vid temperaturer av ca 200-260°C) i ett högkekande, inert organiskt lösningsmedel, såsom difenyl- otur, mineralolin, "Dowtherm A" (varunamn för en blandning av 2ü,5% djfenyl och 73,5% difenyleter), perhydronaftalen, dietyl- bensen, üttiksyraanhydrid innehållande svavelsyra eller något annat högkekande kolväte, för erhållande av den önskade estern med formel I. Kondensations- och cykliseringsstegen kan utföras i en enda operation utan isolering av mellanprodukten IV genom att man utnyttjar en tillräckligt hög reaktionstemperatur, t.ex. 200-26000. Alternativt och företrädesvis utförs emellertid reak- 7809887-8 ll tionen i två steg, varvid mellanprodukten IV isoleras och renas före eyklisering.

Då man använder ovan beskrivna kondensationsreaktioner kan den önskade (lägre alkyl)estern med formel I direkt framställas genom val av lämpligt dialkyletoximetylenmalonat-utgångsmaterial ifråga. Företrädesvis används emellertid dietyletoximetylenmalo- nat för erhållande av etylesterprodukten, som därefter medelst i och för sig kända metoder omvandlas till andra önskade (lägre alkyl)estran Föreningar med formel I,vari A är -COZH, kan framställas ut- gående från motsvarande (lägre alkyl)estrar antingen genom sur (t.ex. HCl) eller basisk (t.ex. NaOH, KOH) hydrolys. Sur hydro- lys, i synnerhet med en blandning av ättiksyra och koncentrerad klorvätesyra, föredras när en 6,7-dubbelbindning är närvarande, eftersom man erhåller bättre utbyten av de fria syrorna. Pro- dukterna med formel I i form awrfri syra kan därefter, om så önskas,omvandlas till farmaceutiskt godtagbara katjoniska sal- ter genom omsättning med den lämpliga basen ifråga i ett lämpligt lösningsmedel enligt kända förfaranden eller också kan de för- estras medelst kända metoder för erhållande av de önskade lätt- spjälkade estrarna. 6,7-dihydropyrimido/2,l-a/isokinolin-produkterna med formeln 2 RI O R N I co2R5 /R H3 \ \N / 4 In vari RS är lägre alkyl, kan även framställas genom reduktion, t.ex. genom katalytisk hydrering av motsvarande omättade (lägre 7809887-8 12 alky1)ester~produkt med formeln Rl O 2 5 R / N I C023 \ ÄN H5 I' _ / R l-R4-substitu- För erhållande av en produkt med formel I" med R enter, som är identiska med motsvarande substituenter i utgångs- materialet I', är det naturligtvis nödvändigt att utesluta så- dana Rl-R4-substituenter i föreningen I' som lätt kan reduceras, t.ex. lägre alkenyl och formyletyl.

Katalytisk hydrering kan bekvämt utföras genom att man utnyttjar en katalysator av palladium på kol och ättiksyra som lösningsmedel. Estrarna med formel I" kan därefter omvandlas på ovan beskrivet sätt till motsvarande fria syror eller till far- maceutiskt godtagbara katjoniska salter eller lättspjälkade est- rar av de fria syrorna.

De omättade pyrimido/2,l-a/isokinolin-(lägre alkyl)estrarna med formel I (formel I' ovan) kan även framställas genom dehydrering av motsvarande mättade 6,7-dihydropyrimido/2,1-a/isokinolinester med formel I". Dehydreringen kan åstadkommas genom att man upp- hettar estern I" med ett dehydreringsmedel, som svavel, selen, selendioxid, kloranil (tetraklorbensokinon), o-kloranil, 2,3~di- klor~5,6-dicyano-l,4~bensokinon (DDQ), pyridiniumhydrobromid, cerinammoniumnitrat (CAN) eller företrädesvis palladium på kol i närvaro av p-cymen.

Omättadc pyrimido/2,l-a/isokinolin-karboxylsyror med formeln 7809887-8 l Ia kan även framställas genom att man underkastar mellanprodukten med formeln ya: VI syrahydrolys. Beskaffenheten av den använda syran vid hydro- lysen är icke kritisk. Goda resultat har uppnåtts med en bland- ning av ättiksyra och koncentrerad klorvätesyra. Efter hydro- lysen kan föreningen Ia', om så önskas, omvandlas till ett far- maceutiskt godtagbart katjoniskt salt eller en lättspjälkad es- ter.

Föreningen med formel I, vari A är tetrazol-5-yl, kan framstäl- las medelst nedan beskrivna metoder.

Omättade pyrimído/2,l-a/isokinolin-tetrazoler med formeln 7809887-8 14 Rl | 32 / N/loïmN/IL H 115 \N I Ru IIII kan lätt framställas medelst ett förfarande, som innebär att man a) kondenserar det lämpliga l-aminoisokinolin-utgångsmaterialet ifråga med formeln Re / \ . 1 113 | *k /N n m2 II' med etyletoximetylencyanoacetat i närvaro eller frånvaro av ett inert organiskt lösningsmedel (t.ex. toluen) för framställning av en akrylatmellanprodukt med formeln R2 \ ///N R HN \ÉH=C(C§N)CO2C2H5 V och b) omsätter mellanprodukten V med aluminiumazid i tetrahydrofu- ran för framställning av tetrazolen I'". kmr.. ,,.,,._. , _. ._ 7809887-8 Kondensationssteget (a) vid förfarandet ovan kan åstadkommas genom att man omsätter ungefärligen ekvimolära mängder av reak- tnnten II' och etyletoximetylencyanoacetat. Reaktionstemperatu- von kan variera från under rumstemperatur (t.ex. ca 0°C) till förhöjda temperaturer (t.ex. l0O°C eller däröver). Steg (a) ;er en blandning av den önskade akrylatmellanprodukten V och un cykliserad lminoester med formeln VI som kan användas på ovan beskrivet sätt som mellanprodukt vid framställning av de omättade pyrimido/2,l-a/isokinolin-3-kar- boxylsyrorna med formel Ia”. Föreningar med formel VI har även visat sig bcsitta potent antiallergisk aktivitet, såsom åskåd- liggörs av PKA-massundersökningsdata avseende råtta i tabell II nedan för föreningen etyl-4-imino-4H-pyrimido/2,l-a/isokinolin- 3-karboxylat. Förhållandet akrylat V till iminoester VI kan maxímeras genom att man utför kondensationssteget (a) vid lägre temperaturer, t.ex. från rumstemperatur till ca OOC.

Mellanprodukten V omsätts enligt steg (b) vid förfarandet med aluminiumazid i tetrahydrofuran för bildning av den önskade totrazol-slutprodukten. Ungefärligen ekvimolära mängder av reak- tanten används och aluminiumaziden kan lämpligen framställas in situ genom omsätttning av natriumazid och aluminiumklorid i ett molärt förhållande av ca 3:1. Ehuru reaktionstemperaturen i steg (b) ej är kritisk, har fördelaktiga resultat uppnåtts vid lös- ningsmedlets återflödestemperatur. Tetrazolprodukten I"' kan lätt utvinnas från reaktionsmediet genom tillsats av en till- räcklig mängd vatten, följt av surgöring för att åstadkomma ut- fällning. Den vid detta och följande förfaranden erhållna tetra- 7809887-8 16 zolprodukten kan, om så önskas, ytterligare omvandlas till ett farmaceutiskt godtagbart katjoniskt salt.

En föredragen utföringsform innefattar reaktionssteget (b) för framställning av tetrazolprodukten I'" utgående från akrylat- mellanprodukten V.

Tetrazolprodukter med formel I'" kan även framställas genom om- sättning av en nitrilmellanprodukt med formeln Rl o H2 / N osm R3__'f_ / RI; VII' med aluminiumazid i tetrahydrofuran. Man använder ungefärligen ekvimolära mängder av reaktanterna och aluminiumaziden bildas företrädesvis in situ utgående från natriumazid och aluminium- klorid, såsom har beskrivits vid förfarandet ovan för omvand- ling av akrylatmellanprodukten V till tetrazolprodukt. Reaktions- temperaturer och tetrazolutvinningsförfarandet motsvarar vad som ovan har angetts för akrylatomvandlingsförfarandet_ Mättade 6,7-düwdnfyrimido/2,l-a/isokinolin-tetrazoler med formeln III!! 7809887-8 17 kan framställas genom att man omsätter en nitrilmellannrodukt med formeln Rl o m2 /\¿cš1v N 1 3 , \_ \ N vi: R j Ru med aluminiumazid i tetrahydrofuran eller med ett azidsalt, som utgörs av ammoniumazid, en substituerad ammoniumazid, nat- riumazid eller litiumazid, i ett inert organiskt lösningsmedel.

Nitrilen VII och azidsaltet används företrädesvis i ungefärligen ekvimolära mängder. Den allmänna omvandlingen av nitriler till tetrazoler beskrivs av W.G. Finnegan et al. i J. Am. Chem._§9g. gg 0958) 3908. Exempel på lämpliga azidsalter för detta förfa- rande tillhandahålls av Finnegan i hänvisningen ovan och inne- fattar azider såsom NaN3, LIN3, NH4N3, (n-C4H9)2NH2N3, C6H5NH3N3 och (CH3)4NN3. Azidsaltet kan tillsättas direkt eller kan alstras in situ, t.ex. genom dubbel sönderdelningsomsättning av natrium- azid och ett lämpligt kloridsalt såsom LiCl, AlCl3, NH4Cl, (C113)4 brett temperaturíntervall är det föredraget i syfte att ned- bringa reaktionstiderna till ett minimum att utnyttja förhöjd temperatur, t.ex. från ca l00°C upp till lösningsmedelssystemets NCl, etc. Ehuru kondensationsreaktionen fortlöper inom ett återflödestemperatur. Det inerta organiska lösningsmedlet kan i allmänhet vara vilket som helst lösningsmedel med god förmåga att upplösa azidsaltet och som dessutom är kemiskt inert. Exempel på föredragna lösningsmedel är dimetylformamid, dimetylacetamid, dimetylsulfoxid och hexametylfosforamid. Det mest föredragna lös- ningsmedlct är dimetylformamid. Kondensationsreaktionen visar sig vara underkastad allmän syrakatalys, och utbytena förbättras således genom tillsats av sådana reagens som väteazid, aminhyd- razider, och Lewis-syror såsom BF3 till natriumaziden. Efter fullbordad reaktion kan tetrazolprodukten utvinnas från reak- tionsblandningen genom avlägsnande av lösningsmedlet, spädning 7809887-8 18 av återstoden med vatten och därefter surgöring av blandningen för erhållande av den önskade produkten med formel I'"2 Nitríl-utgångsmaterial med formlerna VII och VII' kan bekvämt framställas utgående från 6,7-dihydropyrimido/2,l~a/isokinolin- estrarna med formeln I" medelst hedan angivna syntesmetod: O 2_~//J\\ ' C02-(läqre alkyl) R N flyt. FH 3 I --_____l_2_§> slutet kärl 4 _ ångbad IH 1 dehyüratiseringsmedel POCl_ t.ex.

VIII 7809887-8 19 CEN dehydrering '\ f t.ex. Pd(C) , p-cymen A VII 7809887-8 Amiderna med formel VIII kan erhållas genom behandling av estrarna med formel I" med flytande ammoniak, ammoniumhydroxid eller en lösning av ammoniak i en lägre alkanol (t.ex. metanol eller etanol), som eventuellt innehåller natriummetoxid som katalysator. Reaktionen utförs lämpligen i ett slutet kärl vid Ãnqbadstemperatur.

Amidmellanprodukterna kan omvandlas till nitrilerna med formel VII genom användning av ett dehydratiseringsmedel som exempel- vis íosfornentoxid, tionylklorid, p-toluensulfonylklorid:pyri- din eller företrädesvis fosforoxiklorid. Dehydratise~ ringen utförs vid förhöjd temperatur och i synnerhet under återflödesbetingelser.

Nitrilerna VII kan omvandlas till motsvarande omättade nitriler VII' genom dehydrering vid förhöjd temperatur med ett dehydre- rinqsmedel, som beskrivits ovan för omvandlingen av föreningar- na l" till föreningarna I”. Ett föredraget förfarande innebär att man upphettar en nitril med formel VII med palladium på kol i närvaro av p-cymen. Såsom beskrivits ovan kan nitrilen VII' användas som utgångsmaterial vid framställning av tetrazolen I'".

Föreningarna med formel I, vilka har framställts medelst någon av ovan angivna metoder, kan, om så önskas, ytterligare omsättas medelst i och för sig kända metoder för omvandling av en eller flera av substituenterna Rl, R2, R3 eller R4 till andra substi- tuentgrupper inom ramen för formel I. En (lägre alkoxi)-substi- tuerad produkt kan således underkastas syrahydrolys (t.ex. HCl eller HCl-HOAC) för erhållande av motsvarande hydroxi~substi- tuerade produkt. Denna produkt kan i sin tur därefter återalky- leras, t.ex. med en alkylhalid i närvaro av en bas, för erhål- lande av en (lägre alkoxi)-substituerad produkt, företrädesvis en produkt med en annan (lägre alkoxi)~substituent än den som ingår i utgångsprodukten. Acylering av en hydroxi-substituerad produkt med den lämpliga bensoylhaliden eller (lägre alkanoyl)* haliden ifråga ger motsvarande bensoyl~ eller (lägre alkanoyl- oxi)-substituerade förening. Ozonolys av den allyl-substitue- rade produkten ger den formylmetyl-substituerade föreningen, som i sin tur reduceras till den hydroxietyl-substituerade pro- 7809887-8 21 dukten. Den allyl-substituerade föreningen kan även hydrati- seras till motsvarande hydroxipropyl-produkt. Föreningar med en dialkoxietyl-substituent kan framställas genom behandling av motsvarande formylmetyl-substituerade förening med den lämp- liga lägre alkannlen ifråga, varvid exempelvis metanol ger di- metoxietyl, etanol ger dietoxietyl, etc.

De vid ovannämnda förfarande använda l-aminoisokinolin- och l-amino-3,4-dihydroisokinolin-utgångsmaterialen är kända inom tekniken eller kan framställas medelst kända metoder.

Ett förfarande för framställning av l-amino-3,4-dihydro-iso- kinoliner åskådliggörs med nedan angivna reaktionsschema: EA u v ® cngc H 1. C5HlldcbH(ca5)2L1 èH_CEN RB hšxan, THF E 3 2. R x R M R .1_ E* a LLAIHÄ 11 fär G era _ H2 na 5 _ rosa, TEA R m, " I ¿ 2.c2H5ococ1,¿š R 5 ;//_ ~ C P. 2. ~ .L O (c2H5)3osF4 eller CHBOSOÉF 78Û9887~8 22 1. rrö, czflšoa, A . ~ --------> /maæzg 2. Ka0H ä z = Baugemsošsß a = c2H5a1er C215 Alkyleríng av fenylacetonitrilerna l kan utföras under använd- ning av olika konventionella baser, såsom sodamid eller natrium- hydrid, men praktiskt taget kvantitativa utbyten har uppnåtts genom användning av litiumsaltet av N-isopropylcyklohexylamin.

Reduktionen av fenylacetonitrilerna (1 eller 2) för erhållande av fenetylaminerna 4 och bildningen av isotiocyanaterna 3 från de sistnämnda är välkända reaktioner. Cykliseríngen av ísotío- cyanaterna 3 till isokinoliniumsalterna 5 sker under användninq av mycket milda betingelser, vilket medger att en mångfald sub- stituenter kan införas i isokinolinkärnan. Denna allmänna metod har beskrivits i J. Chem. Soc., Perkin Trans. l, l (1976) 33.

Omsättning av isokinoliniumsalterna 5 i en stålbomb vid ca l00OC med etanol, som har mättats med ammoniak, ger antingen fluoro- boratsaltet eller fluorosulfonatsaltet av 6. Behandling av sal- terna med natriumhydroxid frigör de fria baserna 6. l-aminoisokinolin-utgångsmaterialen kan framställas utgående från motsvarande l-amino-3,4-dihydroisokinoliner genom dehydre- ring, exempelvis genom behandling med palladium på kol i ko- kande p-cymen.

Tillämnninq av Chichíbabin-reaktionen(J. Russ. Phys. Chem. Soc. gg (1920) S43 och US 3 847 9l9)på de erforderliga isokinoli- nerna innebär en annan väg att erhålla l-aminoisokinolinerna.

Peunon och Richwr FR 3589M och Compt. rend., Ser. C., 262 (24) (l9n6) l7l9 avslöjar framställningen av l-aminoisokinoliner genom reduktion av motsvarande l«hydrazinoföreningar.

- A.. .Aas-N L. 7809887-8 23 Föreningarna enligt föreliggande uppfinning tillhandahåller ett sätt att inhibera eller förebygga uppkomsten av symptomen från en allergisk reaktion, t.ex. allergisk bronkialastma eller allergiska riniter, hos ett däggdjur, som är känsligt för en dylik reaktion, varvid man till dägqdjuret administrerar en profylaktiskt effektiv dos av en förening med formel I eller ett farmaceutiskt godtagbart salt därav.

Enligt ytterligare en aspekt av föreliggande uppfinning till- handahålls därför en farmaceutisk komposition, som är användbar såsom ett antiallergiskt medel och som såsom aktiv beståndsdel inne- fattar en förening med formel I eller ett farmaceutiskt godtag- bart katjonsalt därav, i blandning med en farmaceutiskt god- tagbar bärare eller utspädningsmedel.

Föreningarna enligt föreliggande uppfinning kan administreras antingen såsom separata terapeutiska medel eller såsom bland- ningar med andra terapeutiska medel. De kan administreras sepa- rat men administreras vanligtvis i form av farmaceutiska kompo- sitioner. Exempel på dylika kompositioner innefattar tabletter, pastiller, kapslar, pulver, aerosolsprayer, vattenhaltiga eller oljehaltiga suspensioner, salvor, siraper, tinkturer, mixturer och vattenhaltiga lösningar. Föreningarna administreras före- trädesvis oralt men kan även administreras genom inhalatíon, injektion, instillation eller genom inplantation för kontrol- lerat frigörande av läkemedlet från en fast bärarreservoar.

Beskaffenheten av den farmaceutiska kompositionen och den far- maceutiska bäraren eller utspädningsmedlet är naturligtvis be- roende av det önskade administreringssättet. Orala kompositio- ner kan t.ex. föreligga i form av tabletter eller kapslar och kan innehålla konventionella excipienter, såsom bindemedel (t.ex. sirap, akacia, gelatin. sorbitol, dragant eller polyvi- nylpyrrolidon), fyllmedel, (t.ex. laktos, socker, majsstärkel- se, kalciumfosfat, sorbitol eller glycin), smörjmedel (t.ex. maqnesiumstearat, talk, polyetylenglykol eller kiseldioxid), dvninxvqrevinqsmudol (t.ex. stärkelse) och vätmedel (t.ex. nat- riumlaurylsulfat). Orala flytande preparat kan föreligga i form 7809887-8 24 av vattenhaltiga eller oljehaltiga suspensioner, lösningar, emulsioner, siraper, tinkturer, mixturer etc. eller kan före- ligga såsom en torrprodukt för rekonstituering med vatten eller i annan lämplig bärare före användning. Dylika flytande preparat ! kan innehålla konventionella tillsatsmedel, såsom suspenderings- medel, smakämnen, utspädningsmedel och emulgeringsmedel.Topiska preparat kan föreligga i form av salvor, både hydrofila och 5 hydrofoba, i form av lotioner, som kan vara vattenhaltiga eller vattenfria, eller i form av en emulsion eller kräm. Farma- ceutiska bärare, som är användbara vid framställningen av dy- lika h«rwdninqn|, innefattar exempelvis sådana substanser som vatten, oljor, fetter, polyestrar och polyoler. För parenteral administrering, inhalation eller instillation kan man använda lösningar eller suspensioner av en förening med formel I med konventionella farmaceutiska bärare, t.ex. såsom en aerosol- spray för inhalation, en vattenlösning för intravenös injektion eller instillation eller såsom en oljehaltig suspension för in- tramuskulär injektion. Föreningarna kan även administreras me- delst ínhalatorer eller andra anordningar, som medger att de aktiva föreningarna i form av torra pulver kommer i direkt kon- takt med lungorna. - Föreningarna enligt föreliggande uppfinning eller farmaceutiska kompositioner därav kan administreras till allergiska human- patienter i orala enkeldoser om ca 0,5-500 mg aktiv bestånds- del och orala multipeldoser uppgående till totalt ca 1000 mg/ dygn av aktiv beståndsdel. Vid administrering genom inhalation eller installation ges i allmänhet lägre doser, dvs. i storleks- ordningen ca l/10 av den normala orala doseringen för den spe- ciella föreningen ifråga. De angivna värdena är emellertid en- dast helysande och läkaren bestämmer naturligtvis slutgiltigt den dosering som är mest lämplig för en speciell patient ifråga på basis av sådana faktorer såsom ålder, vikt, symptomens svå- righetsgrad och det för administrering avsedda speciella medlet ifråga.

Nedan följer en redogörelse för djurförsök utförda in vivo, vil- ka visar att föreningarna med formel I är synnerligen potenta nun-g; 7809887-8 antiallergiska medel.

Data avseende biologisk aktivitet Den massundersökningsmetod avseende reagininducerad passiv ku- tan anafylaxi (PKA) hos råtta som används för utvärdering av föreliggande föreningar anses allmänt såsom en av de bästa djurmodellerna för att förutsäga den antiallergiska aktiviteten av testföreningar hos människa. I korthet innebär metoden passiv sensibilisering av vissa ställen på huden hos försöksdjuren med reaginiska antikroppar, följt av administrering 24 timmar senare av det för provning avsedda läkemedlet och antigentillförsel.

Det allergiska svaret uppmäts med användning av Evans blåa färg- ämne, och svarets storlek bestäms av fläckens diameter vid in- jektionsstället. Närmare detaljer avseende testet ges nedan.

Material Ovalbumín (kristalliserat 5 ggr) Dinitrobensensulfonsyra, Na+-salt Bordetella pertussis-vaccin - fas I -20 x 109 Aluminiumhydroxidgel - l0 mg/ml. avdödade organismer/ml.

Kaliumkarbonat Sprague-Dawley-(S/D)-råttor av hankön - 200 g Sprauge-Dawley-råttor av honkön - 100 g Buffrad tris-saltlösning (TBS) - 0,02 M 2-amino-2- hydroximetyl-l,3-propandiol (Tris) 0,15 M NaCl, pH 8,2 êntigenframställning - DNP-d EA En substítuerad ovalbuminantigen användes både såsom immunogen och såsom allergiframkallande antigen. Antigenen framställdes på följande sätt: 500 mg ovalbumin (EA) och 500 mg KZCO3 upp- löstes i 25 ml destillerat vatten och omrördes vid rumstempera- tur under 5 minuter. 500 mg natriumsalt av dinitrobensensulfon- syra (tidigare omkristalliserat ur varm absolut etanol) till- sattes därefter långsamt under kontinuerlig omröring. Reaktions- blandningen placerades därefter omedelbart i mörker och fick stå 7809887-8 26 under omrörlng ytterligare 2 timmar.Efter dessa 2 timmar inför- des hlnndningen i en lämplig dialysslang och dialyserades mot fem portioner (4 liter vardera) destillerat vatten vid SOC.

Efter dialysen lyofiliserades produkten och förvarades vid rums- temperatur i en brunfärgad eller bärnstensfärgad behållare. Den orhållna antigenen erhölls såsom ett ljusgult, amorft fast ma- terial, som var lättlösligt i vatten eller saltlösning. Den be- tecknas i det följande såsom DNP-denaturerat ovalbumin (DNP-d EA).

Immuniseringsmetod för IgE-framställning Vuxna Sprague-Dawley-råttor av hankön användes såsom källa för reaginrikt antiserum för PKA-modellen. Immuniseringen utgjordes av en kombination av DNP-d EA på Al(OH)3-gel och B. pertussis- vaccin. Framställning av DNP-d EA-gelimmunogenen skedde på föl- jande sätt: DNP-d EA upplöstes i TBS så att man erhäll en kon- centration av 10 mg/ml. Därefter sattes l ml av denna lösning långsamt till 10 ml AL(OH)3-gel (10 mg fast material/ml) under konstant omröring vid rumstemperatur. Blandningen omrördes ytter- ligare 30 minuter för att ombesörja jämn adsorption av antigen på qelen.

Det erhållna preparatet användes därefter i kombination med B. pertussis-vaccin - fas I för immunisering av S/D-råttor av hankön på följande sätt: till varje råtta administrerades 0,1 ml DNF-d EA-gelsuspension intramuskulärt i varje bakben (200 pg DNP-d EA och 2 mg gel totalt). Därefter administrerades intra- peritonealt 1,0 ml B. pertussis-vaccin (10-20 x 109 organismer).

Användningen av lätt eteranestesi under detta förfarande rekom- mendcras för att ombesörja riktig injicering intramuskulärt och intraperitonealt. 9 dygn efter immunisering (men icke mer än 10) tappades djuren på blod genom hjärtpunktur eller abdominalaorta- kanylering under eter- eller pentobarbitalanestesi. Det till- varatagna helblodet fick koagulera, serumet avskiljdes genom vvntrituuvrinn och de enskilda serumproverna förvarades frysta till dess de analyserades med avseende på IgE-halt.

Val av serumnrover med hög titer för noolning Separata serumprover massundersöktes med avseende på reaginisk L lm: eye. 7809887-8 27 antikroppskoncentration före poolning med andra sera, eftersom icke samtliga råttor svarade på immuniseringsförfarandet med reaginproduktion. För detta ändamål använde man en l:50-späd- ning av serum med saltlösning från varje immuniserad råtta. In- tradermala injektioner om 0,05 ml av de utspädda sera utfördes på de rakade ryggarna hos två små råttor av honkön, 100-120 g.

Flera serumprover kunde testas samtidigt hos recipientdjuren.

Efter en latent period om 24-48 timmar tillfördes antigen genom intravenös administrering till varje råtta av l mg DNP-d EA i 0,5 ml saltlösning innehållande 0,5% av Evans blåa färgämne. Se- ra, som uppvisade positiva ?KA-reaktioner vid spädningen 1:50, uppmätt 20-30 minuter efter tillförsel av antigen, sammanfördes, uppdelades i små alikvoter och förvarades vid -70°C eller därun- der till dess de användes. Negativa sera kasserades.

Igß-titern hos antiserapoolen bestämdes därefter. Tvåfaldiga serieutspädningar (l:5 till l:l60) av icke upphettade sera och sera upphettade vid 560 under l timme framställdes i saltlösning, och 0,05 ml av varje spädning injicerades intradermalt på ryg- garna hos recipienthonråttorna. Minst fyra djur användes både vid titreringarna med upphettat serum och icke upphettat serum Efter en latent period om 24 timmmar administrerades till varje grupp l mg DNP-d EA i 0,5 ml av en 0,5%-ig lösning av Evans blåa färgämne. Reaktionerna avlästes genom reflektering av hu- den 20-30 minuter efter administrering. Intensiteten (blåfärg- ningen) och fläckens diameter uppmättes och registrerades.

Pooltitern definieras såsom det inverterade värdet av den störs- ta spädning av icke upphettat serum som ger ett mätbart PKA- svar (mer än 6 mmm diameter) hos minst hälften av recipient- djuren. Antiserumpooler med en titer av 50 eller däröver var godtagbara för PKA-massundersökningen. Dessa pooler sterilfilt- rerades och förvarades vid -700 eller därunder till dess de användes. Man kunde även utföra lyofilisering i små alikvoter.

Plfifvffzfl 8.231.113s:§ö.*<_nir1aem_ß:'s_0.§ !. Ujur: Unga Sprague-Dawley-råttor av honkön, 90-110 g, använ- des. Råttorna konditionerades (acklimatiserades) under minst 5 dygn före användning genom utsättande av föda och vatten. 78Û9887~8 2. §a§§iv_§§n§ihili§erin¿: Försöksdjuren preparerades för pas- siv svnsibilisering genom att man noggrant rakade områden på vardera sidan av ryggen med en fintandad klippmaskin. Under an- vändning av en 7 x 16 mm nål, monterad på en 1 ml tuberkulin- injektionsspruta, utfördes intradermala injektioner av salt- lösningsutspädningar av antiserumpoolen. Fyra spädningar (två på varje sida) av antiserum användes. De exakta spädningsgrader som användes var beroende av poolens titer. Om t.ex. antiserum- poolen hade en titer av 50 användes spädningar av 1:10, 1:20, 1:30 och 1:40; om pooltitern var 100 var spädninqsgraderna 1:20, 1:40 och l:80. Den ordning i vilken varje spädning placerades var antingen motsols eller medsols för att underlätta utvärde- ringen. Den latenta perioden var minst 24 timmar och högst 48 timmar. 3. Läkcmedelsadministrering, standardprov och testföreningar: Fyia djur användes för varje testförening. Dinatriumkromglycat (DSCG), soluhiliserat i saltlösning, admínistrerades intrave- nöst vid tidpunkten för antigentillförseln. Tetrazoltestföre- ningarna solubiliserades i en vattenlösning av natriumbikarbo- nat och administrerades intravenöst eller peroralt l-5 respek- tive 10 minuter före antigentillförsel. 4. Antigentillförsel och reaktionsutvärdering: Framkallandet av PKA-svar åstadkoms genom intravenös administrering till varje försöksråtta av l mg DNP-d EA i 0,5 ml av en 0,5%-ig saltlös- ning av Evans blåa färgämne. PKA-reaktionerna var maximala -30 minuter efter antigentillförsel. Reaktionerna utvärderades visuellt med avseende på färgintensitet och medeldiameter hos fläckarna, varvid mätningarna skedde vid varje ställe för till- försel av antiserumspädningen. Båda bestämningarna utfördes genom reflexion av huden. I jämförelsesyfte var antalet försöks- djur i kontrollgruppen (obehandlade djur) minst 5% och vanligt- lfig totala antal djur som testades på en viss be- Viz: .W dvf stämd dan.

Konstaterad läkemedelsinhibering anges såsom den procentuella minskninqen av den effektiva antiserumtitern hos behandlings- qrnnperna relativt kontrollgrupperna. 78Û9887~8 29 .ïšfïêšllï-El; Resultaten för ett representativt urval av föreningarna enligt ;gande uppfinning vid intravenös och peroral administre- ges nedan i tabellerna I och II jämte data för DSCG(di- -värdet , dvs . föreljï ring åter natriumkromglycat). Resultaten anges i form av IDSO den dns av föreningen som inhiberar 50% av svaret.

'EES-ill gl1~dihydropyrímido/2,1-a/isokinoliner Ä .___._.-__-_..~._.. 7809887~8 Frumstülld 6 H 7 H 9 H 11A " IOA H llB H 19 H 21 H 103 Et llC Et 23 Et lOC H llD H 24 H H lOD -CH2CH=CH2 llE -CE2CH=CH2 22 -CHQCHO 22 -cH2cfi(o:-Ie)2 MKB v-.c n-l-u 31 H! H3 32 OH -OCOCH(Me)2 H H H Me Ofle OHe OH Me_ Oïe Ofle OMQ C025 C02Et COQEC I tabejlen ovan användes följande förkortninqar: Me =f CHB; CIIN4 -= lfl-tetrazol-5-yl.

PKA-test på råtta, ID50, ma/kg >> 30 Et = CZH5; Vid användning av föreningen DSCG doserades denna vid tid- punkLcn för antigentillförseln. Det intravenösa ID50-värdet för DSCG var 0,6 mg/kg. framställd enl. utfö- l 2, 3 8 12 18 130 1723 ln 170 1.7D Dsco 31 Tzibell II 7809887-8 PyrimidO[2,l-a]íSokinoliner ywlngsex. nr R -cH2cH=ca2 -cH2cH=cH2 -cH2cH2cH¿ -CHQCHECH5 H3 Hi 31 lbåu OMG OMG H2 DI H1 H3 ï o OMe OMe H2 DI iü CC Cfläe 0Me OMe Oívíe OMe Ot-Ie PKA~teSt Då råtta, IDBO, mg./KS.

Lv. 0.009 2:2.- »5 0.55 0.04 Aljl N 1.5 ßJo.9 A/1.0 »»5.0 A/0.ou8 0.04 ~ 1.7 ^/2.63 ~ 0.01 > 5.0 N 0-55 ^f16 ßl 0.071 >>50 ' 7809887-8 32 I tabellen ovan användes följande förkortningar: Et = C2H5, Me I'- CH, (WIN 3; = lh-tetrazol-5-yl. 4 Förutom i tabellen angivna föreningar testades även föreningen etyl-4-imino-4H-pyrimido/2,l-a/isokinolin-3-karboxylat, som hade framställts enligt exempel 3A nedan, och visade sig ha ett peroralt ID50-värde av ca 0,19 mg/kg.

Uppfinningen åskådliggörs närmare medelst följande utfififingsflfimr pel, som avser framställning av utgångsmaterialen och föreningar- na enligt föreliggande uppfinning. Samtliga temperaturer avser celsiusgrader ochsmält-och kokpunkterna är okorrigerade.

"Skellysolve B" är en petroleumeterfraktion med kokpunktsinter- vallet 60-68°C och består i huvudsak av n-hexan.

FRAMSTÄL-LNING AV UTGÅNGSMATERIAL A. L-amino-3,4-dihydroisokinoliner (a) Fenylacetonitriler (struktur 2) l. (ï)-2-allyl-2-(4-metoxifenyl)acetonitril n~butyllítium (0,l6 mol av en 1,6 M-lösning i hexan) sattes under kväveatmosfär till 100 ml torr tetrahydrofuran, som kyldes i ett C02-aceton-bad. Därefter tillsattes i tur och ord- ning droppvis under 10 minuter lösningar i tetrahydrofuran (10 ml vardera) av 22,6 g (0,l60 mol) N-isopropylcyklohexyl- amín och 21,2 g (0,l44 mol) p~metoxifenylacetonitril. Bland- ningen omrördes i kyla under 10 minuter under droppvis till- sats av 24,2 g (0,20 mol) allylbromid. Omröringen fortsattes i kyla under 15 minuter och därefter vid omgivningens tempera- tur under 1,5 timmar. Lösningen späddes med dietyleter och tvättades i tur och ordning med en 4%-ig klorvätesyralösninq (2 x 100 ml), vatten och saltlösning. Eterlösningen torkades över natriumsulfat och koncentrerades, och återstoden destil- lvnndvs för erhållande av 24,2 g (89% utbyte) av nitrilen med kalqlunkmn 99-1140 (0,1 mm). 7809887-8 33 2. (I)-gifenylëutyronitril Genom att utnyttja förfarandet enligt A (a) l ovan gav alky- leríng av fenylacetonitril med etylbromid ett 98%-igt utbyte av den i rubriken angivna föreningen med kokpunkten ll0-l16° vid 13 mm (lítteraturvärde Compt. rend. 232 (1951) 1424: 124-12e° vid 25 mm). (b) Fenetylaminer (struktur 4) 1. (i)-z-a11y1~z-(4-metox1feny1)ety1am1n nn lösning av 159,7 g (o,s52 moi) (i)-2-a11y1-2-<4-metoxifenyi) acetonitril i 200 ml dietyleter sattes droppvis under 20 minu- ter till en omrörd, långsamt återloppskokande blandning av 42,2 G (l,ll mol) litíumaluminiumhydrid (LiA1H4) i 800 ml dietyl~ eter. Blandningen återloppskokades ytterligare 1,5 timmar och kyldes därefter i ett is-vatten-bad. överskottet LiAlH4 sön- derdeludes genom långsam droppvis tillsats av vatten till dess gasutvecklingen upphörde och ett granulärt precipitat bildades. ßlandninqen filtrerades och filterkakan tvättades omsorgsfullt med dietyleter. Koncentrering av filtratet gav 146 g (90%) pro- dukt i form av en grumlig olja.

Ett prov av oljan destillerades för erhållande av en produkt med kokpunkten 78-840 (0,1 mm), som karakteriserades såsom vätefumaratsaltet med en smältpunkt av 137-1390 efter omkris- tallisation ur etanol-eter. läsare Rear; för ClZEïl7NO-C4EI4O4: C 62,52 H 6,88 N 4,56 Funnet: C 62,05 H 7,22 N 4,50 2. 2-(4-metoxifenyl)etylamin och (É)-2-fenylbutylamin På ett sätt liknande ovan beskrivna framställning av (f)-2- ally1-2-(4-metoxifenyl)etylamin gav reduktion av p-metoxifenyl- aactanitrii och (t)-2-fenylbutyronitril med iitiumaluminiumhyd- rid 2-(4~metoxifenyl)etylamin (Ber. 42 (1909) 4778) resp. (f)- 2-fenylbutylamin (Compt. rend. lëâ (1927) 30). 7809887-8 34 (u) Arylalkylisotíocyanater (struktur 3) Utgående från de lämpliga arykflkylæmnernajfråga utnyttjades det av Gittos et al (J. Chem. Soc., Perkin Trans. 1, 1 (1976) 33) beskrivna förfarandet för syntetisering av följande isotiocya- natur: 2-(4-metoxífenyl)etylisotiocyanat (100% utbyte), kok- punkt 112-1140 vid 0,1 mm (litteraturvärde enligt brittiska paiunxwr 1 141 586; kokpunkt 119-1200 vid 0,5 mm), 2-(3-m@Lnxi- feny1)ety1isoti0cyanat (89% utbyte), kokpunkt 135-1400 vid 0,1 mm; 2-(3,4-dimetoxifenyl)etylisotiocyanat (52% utbyte), kok- punkt 155-1650 vid 0,4 mm (litteraturvärde enligt J. Chem. Soc., Perkin Trans. 1, 1 (1976) 33: kokpunkt vid 138-1400 vid 0,2 mm); (Ü)-2-fenylbutylisotiocyanat (97% utbyte), kokpunkt 85-980 vid 0,1 mm; (É)-2-a11y1-2-(4-metoxifenyl)etylisotiocyanat (81% utbyte), kokpunkt 136-1440 vid 0,1 mm. (d) 1-eLy1tio- och 1-metyltioisokinøliniumsalter lít_ry_!i____ur 5) Pörfarnndena enlíqt Gíttons iemerflunmka patentet 3 895 014 och Gittos et al i J.Chcm. Soc., Perkin Trans. 1, 1 (1976) 33 ut- nyttjados för cykliserjnq av föregående isotiocyanater till följande isokjnuliniumsalterz 1-etyltio-3,4-dihydro-6,7-dí- metoxíisokinolinlum-fluorøborat (79% utbyte), smältpunkt 175- 1770 ur etanol-eter (litteraturvärde enligt J. Chem. Soc., Perkin Trans. 1, 1 (1976) 33: smältpunkt 174-1760); 3,4-di- hydro-7~metoxi~1-metyltioisokinolinium-fluorosulfonat (4l% ut- byte), Smaltpunkt zos-209,50 ur acetonitril __Au1Ly$ ner. :ur clLul3Nns-nso3r= c 42,99 U 4,59 N 4,56 s 20,86 Funnni: C 43,41 H 4,93 N 4,53 S 20,99; š,1~dihydru~n-mvLnxí-1-metyltioisokinolinium-fluorosulfonat (luni uñuthyte), smältpunkt 106-1190 ur metylenklorid-eter; <1)~4~~«y1~§,4-uLnyaro-1-metyLtioisokinolinium-f1u0r~su1fonflt flvh (Å)-4-al1y1~I,4-dihydro-7-metoxi-1-metyltioísokinolinium- 7809887-8 lnorosulfonat, som isolerades såsom gummiartade oljor och användes utan ytterligare rening. (o) l-amino-3,4-dihydroisokinoliner (struktur 6) ,0 g (0,0362 mol) 3,4-dihydro-7-metoxi-l-metyltioisokinolinium- fluorosulfonat sattes till 100 ml etanol, som mättades med ammoniak i en stålbomb. Den omrörda blandningen upphettades 2 rimmar på ånqbad. Blandningen kombinerades med material från 4 liknande försök och indunstades till torrhet. Återstoden för- delades mellan SN NaOH (300 ml) och metylenkloríd. Det orga- niska skiktet tvättades 2 ggr med vatten och torkades med nat- riumsulfat. Det fasta material som erhölls efter avlägsnande av metylenkloriden omkristalliserades ur bensen, varvid man erhöll 23 g (72% utbyte) av 1-amino-3,4-dihydro-7-metoxiisokinolin med smältpunkten ll4-ll7,5°. Omkristallisation ur etylacetat gav ett analytiskt rent prov med smältpunkten ll7,5-119,50.

Qnalys Ber.förCl0Hl2N2O: C 68,16 H 6,86 N l5,90 Funnet: C 68,01 H 6,81 N 15,83 Följande l-nmino-3,4-dihydroisokinoliner framställdes på lik- nande sätt: l-amíno-3,4-dihydro-6,7-dimetoxiisokinolin (Ynkuqaku zasshi Q; (1962) 352) (l05% råutbyte, fluoroborat- saltet hade smältpunkten 1s1~1s5° ur etanol), 1-amino-3,4-d1- hydro-6-metoxiisokinolin (4l% utbyte), smältpunkt 129-1310 ur otylnretat. _f@alys ner. för Clonlzmzoz C 68.16 H 6.86 N 15,90 Funnet: C 68,39 H 7,01 N 16,05 ; (f)-l-amino-4-etyl-3,4-dihydroisokinolin (l02% råutbyte av brun olja), karakteriserad såsom monovätefumaratsaltet med smält- punkten 146-1480 ur vatten. 7809887-8 36 A_f1:'zJ.x-f2 Ioafoawr. för <:l*]_1x]4r\x2-c4114o4= c 62,05 H 6,25 N 9,65 Funnetz C 60,95 H 6,12 N 9,26 ; (f)-4-allyl-l-amíno-3,4-dihydro-7-metoxiisokinolin, en brun olja, efter isolering såsom och regenerering ur monovätefuma- ratsaltet med smältpunkten l74-1760 ur etanol. fiflålyä Ber. för Cl3Hl6N2O'C4H404: C 61,43 H 6,07 N 8,43 Funnet: C 60,82 H 6,15 N 7,82 ; B. 1-aminoisoëinoliner l. l-amino-4-metoxiisokinolin Reduktion av l-hydrazino-4-metoxiisokinolin (Compt. rend., Ser.

C, 262 (24) (1966) 1719) med väte och Raney-nickel i etanol en- ligt det av Pesson och Richer i Compt. rend., Ser. C, 262 (24) (1966) 1719 beskrivna förfarandet gav ett 17%-igt utbyte av den 1 rubriken angivna föreningen med smältpunkten 112,5-1140 efter kromatografcring på aluminiumoxid med kloroform-etanol (2011) . 2. I-amino-4-etylisokinolin En omrörd blandning av 6,83 g (É)-1-amino~4-etyl-3,4-dihydro- isokinolin och 1,5 g av 10% palladium på kol i 80 ml 0-cymen återloppskokades 4 timmar. Blandningen filtrerades och filtra- tet roducerades till torrhet i vakuum, varvid man erhöll en olja, som vid kristallisation i tur och ordning ur Skellysolve B och cyklohexan gav 1,84 g (27% utbyte) av den i rubriken an- givna nrodukten med smältpunkten 84-850.

Qnalys Ber. för Cl]H1,N2: C 76,71 H 7,02 N 16,27 Funnetz C 76,87 H 6,98 N 16,15 7809887-8 37 ;j_;g/_\__.f~1STÄLI,NIIJL: Av wRENINGAR ENLIGT UPPFINNINGEN ësaßlfuzïfi» _1- Etyl-4-oxo-4H-pyrimido/2,1-a/isokinolin~3-karboxylat (via mellannrodukten IV) A. Dietyl-isokínolylaminoetylenmalonat Hn omrörd blandning av 20,0 g (O,l39 mol) l-aminoisokinolin och l0,0 g (0,L39 mol) dietyletoxfimäylenmalonat upphettades 10 minu- ter vid oljebadstemperaturen 1050 under kväveatmosfär. Späd- ninq av den varma, kraftigt omrörda reaktionsblandningen med 150 ml Skellysolve B resulterade i att produkten kristalliserade nun; g, eznz utbyta) med smältpunkten 61-65°. omkristallisacion ur metanol och träkolsbehandling gav blekgula kristaller (34,3 g) med smältpunkten 82-840. n. Etyl-4~oxo-4H-pyrimido/2,l-a/isokinolin-3-karboxylat En omrörd blandning av 32,0 g (0,0986 mol) dietyl-isokinolylamino- metylenmalonat och 125 ml difenyleter upphettades under kväve vid en temperatur av 2350 under 15 minuter. Det fasta material med smältpunktcn 183-l840 som erhölls vid kylning och spädning med Skellysolve B omkristalliserades ur etanol, varvid man er# höll laxröda kristaller (22 g, 83% utbyte) med smältpunkten 189~l9l°. Ett analytiskt prov,som omkristalliserades ur etanol, hade smältpunkten 190-1920. ÖHQÄXÉ Her. för CI5Hl2N2O3: C 67,15 H 4,51 N 10,44 Funnet: C 66,87 H 4,49 N 10,68 Ešzifafnnfll -då 4-nxo~4H-pyrimído/3,l-a/isokinolin~3-karboxylsyra (bashydrolys ay motsvarande ester) En blandning av 2,78 g (0,0l0 mol) etyl-4-oxo-4H-pyrimido/2,l-a/ inokinolin-3-karboxylat, 15,0 ml l,0lJNaOH, 40 ml vatten och ml etanol återloppskokades 15 minuter. Blandningen filtrera- 7809887-8 38 des och det kylda filtratet surgjordes med 15,0 ml 1,0 N HCl för utfällning av en râsyraprodukt (2,36 g) med smältpunkten 193-2230. 2 omkristallisationer ur 2-metoxietanol gav persiko- färgade nålar med smäitpunkten 252-z53,s°.

Analys Ber. för Cl3H8N2O3: C 65,00 H 3,36 N 11,66 Funnet: C 64,83 H 3,38 N ll,78 PEEELIE Lä 4-oxo-4H-pyrimido/2,l-a/isokinolin-3-karboxylsyra (alternativ metod via mellanprodukten VI) A. Etyl-4-imino-4H-pyrimido/2,l-a/isokinolin-3-karboxylat En blandning av 14,4 g (0,l0 mol) 1-aminoisokinolin och 16,9 g (0,l0 mol) etyletoximetylencyanoacetat nedsänktes i ett olje- bad vid 105-ll0O och hölls där under 10 minuter under kväve- atmosfär. Under denna tid smälte blandningen, etanol utvecklades och ett fast material erhölls. Detta fasta material kristalli- serades ur toluen, varvid man erhöll lysande gula kristaller (18 g, 67% utbyte) av etyl-4-imino-4H-pyrimido/2,l-a)isokino- lin-3-karboxylat med smältpunkten 197-l99°. En ytterligare om- kristallisation ur toluen gav ett analytiskt prov med smält- punkten 199-2o1°.

Analys Ber. för Cl5Hl3N3O2: C 67,40 H 4,90 N 15,72 Funnet: C 67,53 H 4,79 N 15,96 B. 4-oxo-4H-pyrimido/2,1-a/isokinolin-3-karboxylsyra En lösning av 1,0 g etyl-4-imino-4H-pyrimido/2,l-a/isokinolin- 3-karboxylat i 20 ml ättiksyra och 20 ml 37%-ig klorvätesyra återlonpskokades 35 minuter. Lösningen kyldes och späddes med vatten för utfällning av 760 mg av en råsyraprodukt med smält- punkten 219-2310 (före mjukning). Omkristalliserat material v-minrvwnm 7809887-8 39 (ur 2-metoxiotanol) hade en smältpunkt av 249-2520 och en hlandsmältpunkt av 252-2550 med produkten från exempel 2.

Exempel 4 Etyl-7~mctoxi-4-oxo-4H-pyrimido/2,l-a/-isokinolin-3-karboxy~ _lat (via mellanprodukten IV) A. Dietyl-4-metoxiisokinolylaminometylenmalonat En blandning av 297 mg (1,7 mmol) l-amino-4-metoxiisokinolin och 370 mg (1,7 mmol) dietyletoximetylenmalonat nedsänktes i ett oljebad vid 1100 och hölls där under 6 minuter. Blandningen smälte och stelnade därefter. Râprodukten med smältpunkten 150- 1530 användes utan rening.

B. Etyl-7-metoxi-4-oxo-4H-pyrimido/2,l-a/isokinolin-3-karboxylat En blandning av 460 mg (l,33 mmol) dietyl-4-metoxiisokinolyl- aminometylenmalonat och 4,6 ml difenyleter infördes i ett olje- bad vid 2100, vars temperatur ökades till 2600 under 5 minuter.

Spädning av lösningen med Skellysolve B fick produkten (315 mg, 79% utbyte) att utfalla med en smältpunkt av 190-1930. Omkris- tallisation ur etylacetat höjde smältpunkten till 202-2040.

Exemepel 5 7-hydroxi-4-oxo-4H-pyrimido/2,l-a/isokinolin-3-karboxvlsyra (syrahydrolys av motsvarande ester) En suspension av 240 mg (O,83 mmol) 7-metoxi-4-oxo-4H-pyrimido /2,l-a/isokinolin-3-karboxylat i en blandning av 4 ml ättiksyra och 2 ml 37%-ig klorvätesyra återloppskokades 2 timmar. Bland- ningen indunstades till torrhet och späddes med vatten och det ntfällda fasta materialet tillvaratogs och kristalliserades ut üttiksyra samt behandlades med träkol, varvid man erhöll halm- gula nålar av den i rubriken angivna syran med smältpunkten 273-2760. 7809887-8 40 ExemQgl_§ Ety1~6,7~dihydro~4~oxo-4H-pyrimido/2,1~a/isokinolin-3-karboxy- 1aL (kgtalytisk hydrering av motsvarande omättade ester) mol) etyl~4~oxo-4H-pyrimido/2,l-a/ ml ättiksyra innehållande 1,0 g med väte vid ett begynnelsetryck En blandning av 2,68 g (0,0l0 isokinolin-3-karboxylat i 200 % palladium på kol skakades 2 till dess man nådde det teoretiska tryckfallet Blandningen filtrerades och filtratet indunstades av ca 4 kg/cm (3,3 timmar). till torrhet, varvid man erhöll en olja, som vid spädning med toluen och omkoncentrering till torrhet gav ett färglöst kris- tallint material med smältpunkten ll7-1250. 2 omkristallisa- tioner ur etanol höjde smältpunkten till 139-1410. Detta mate- rial kombinerades med en produkt av liknande renhet, som utföll ur den första etanoliska moderluten, och hela satsen omkristal- liserades ur cyklohexan för erhållande av ett analytiskt prov med mnzutpunkten 13s,5-14o°.

Qnalys Bor. för Cl5Hl4N2O3: C 66,65 H 5,22 N l0,37 Funnulï: C 66,32 H 5,34 N 10,48 §§¶11L>_@.__l 7 6,7-dihydro-4~oxo-4H-pyrimido/2,l-a/isokinolin-3-karboxylsyra (bashydrolys av motsvarande ester) En blandning av l,8l g (6,7 mmol) etyl-6,7-dihydro~4~oxo-4H- pyrimido/2,l-a/isokinolin-3-karboxylat, 25 ml 1,0 N NaOH och 95%-jg etanol återloppskokades under 20 minuter. Den resulte- rande lösningen kyldes och surgjordes med 26 ml 1,0 N HCl för urfällning av syran, som kristalliserades ur 2-metoxietanol för erhållande av färglösa kristaller i en mängd av 1,02 q (63% ut- byte) och med smältpunkten 215-2l7O. En ytterligare omkristalli- sation ur 2-metoxietanol gav ett material med smältpunkten 215,5- .(1 217 7809887-8 41 Analyâ för C H N O ' H 4,16 N ll,57 13 10 z 3' C “'46 Ber.

Funnet: C 64,18 H 4,22 N 11,46 Exemggl 8 3-(IH-tetrazol~5-yl)-4H-pyrimido/2,l-a/-isokinol-4-on (via mellanprodukten yl A. Etyl-2-cyano-3-(isokinolylamin0)akrylat En blandning av l4,4 g (O,l0 mol) 1-aminoisokinolin och 16,9 g (O,l0 mol) etyletomnetg/lencyanoacetat placerades i ett oljebad vid temperaturen 105-ll0° och hölls där 10 minuter under kväve- Under denna tid smälte blandningen, utvecklade etanol Det fasta materialet kristalliserades ur toluen atmosfär. och stelnade. för erhållande av ljusgula kristaller (18 g, 67% utbyte) av etyl-4-imíno-4H-pyrimido/2,l-a/isokinolin~3~karboxylat med smält- punkten l97~l99o. En ytterligare omkrístallisation ur toluen gav ett analytiskt prov med smältpunkten 199-2010.

Den första toluenmoderluten koncentrerades till en volym av ca l50 ml genom kokning och späddes därefter med 100 ml Skellysolve B. Blandningen filtrerades och filtratet indunstades till torr- het, varvid man erhöll ett gult fast material, som kristallise- rades ur metanol för erhållande av 5,5 g etyl-2-cyano-3-(iso- kinolylamino)-akrylat med smältpunkten 129-1330. Ytterligare 1,7 g av detta material (27% totalt utbyte) med smältpunkten 129-1310 erhölls genom koncentrering av metanolmoderluten. Kromatografe- ring av denna sistnämnda sats på 60 g kiselsyra med kloroform, följt av omkristallisation ur metanol, gav ett analytiskt prov med smältpunkten l29-1300. ênalys Ber. för Cl5Hl3N302: C 67,40 H 4,90 N 15,72 Funnet: C 67,10 H 5,01 N 15,78 7809887-8 42 B. 3;(lH~Letraxol-5-yl)-4H~pyrimido/2,l-a/isokinol-4-on 2,08 g (0,0224 mol) aluminiumklorid sattes försiktigt till 150 ml omrörd, kyld (is-vatten) tetrahydrofuran. 4,36 g (0,0672 mol) natriumazid tillsattes därefter och den erhållna blandningen återloppskokades 0,5 timmar för att fullborda bild- ninqen av aluminiumaziden. 4,93 g (0,0l84 mnl) etyl-2-cyano-3-(isokinolylamino)akrylat sattes till den kylda blandningen. Den erhållna blandningen återloppskokades 20 timmar, indunstades till torrhet och späd- des med 200 ml vatten. Den vattenhaltiga blandningen surgjordes med 20 ml 37%-ig klorvätesyra. Det fasta materialet med smält- punkten 260-2900 (sönderdelning) tillvaratogs och utrördes med 150 ml av en varm 2%-ig vattenlösning av KHCO3. Blandningen tvättades med dietyleter och det vattenolösliga materialet av- lägsnades från vattenskiktet genom filtrering. Surgöring av filtratet med ättiksyra utfällde tetrazolen med smältpunkten 304-3080 (sönderdelning). Omkristallisation ur N, N-dimetyl- formamid gav mattgula nålar i en mängd av 1,1 g (22,6% utbyte) med smältpunkten 313-3140 (sönderdelning). êneifi Ber. för Cl3H8N6O: C 59,09 H 3,05 N 31,81 Funnet: C 58,70 H 3,02 N 31,41 gggmegl 9 Etyl-h,7-dihydro-9-metoxi-4-oxo-4H-pyrimido/2,l-a/-isokinolin- 3-karboxylat (anv. av dialkyletoximetylenmalonat-förfarande) ,72 q (0,049n mol) dietyletoximetylenmalonat sattes vid 250 till vn omrörd blandning av 8,75 g (0,0496 mol) l-amino-3,4- dihydro-6-metoxiisokinolin i 330 ml toluen. Omröringen fort- sattes under l0 minuter, varefter temperaturen hos den erhållna gula lösningen höjdes till återflödespunkten under 10 minuter. hösninqen åtorloppskokades under 5 minuter och kyldes för er- hållande av etyl-6,7-dihydro-9-metoxi-4-oxo-4H-pyrimido/2,l-a/ ung-K; »vu-ny- m -mw-L-v V. 7809887-8 43 isokinolin-3-karboxylat med smältpunkten 158-1600. Omkristal- lisationer i tur och ordning ur etylacetat och etanol gav grå- vita, flockiga nålar i en mängd av 10,3 g (69% utbyte) med smältpunkten 173-175°. ênalys Ber. för Cl6Hl6N204: C 63,99 H 5,37 N 9,33 Funnet: C 63,66 H 5,36 N 9,16 Éšempel 10 Genom att ersätta den vid förfarandet i exempel 9 använda 1-amino-3,4-dihydro-6~metoxiisokinolinen med l-amino-3,4-di- hydro-7-metoxiisokinolin, (É)-l-aminø-4-etyl-3,4~dihydroiso~ kinolin, l-amino-3,4-dihydro-6,7-dimetoxiisokinolin och (f)- 4-a1lyl-3,4~dihydro-7- metoxiisokinolin erhölls följande ostrar: A. Etyl~6,7-dihydro-l0-metoxi-4-oxo-4H-pyrimido/2,l-a/-iso- kinolin-3-karboxylat (74% utbyte),smp. 157,5-158,50 ur metanol.

(Analys Ber. för Cl6Hl6N2O4: C 63,99 H 5,37 N 9,33 Funnet: C 63,58 H 5,39 N 9,18) B. mty1-(É)-7-@ty1-6,7-a1hyaro-4-oxo-4u-pyrimiao/2,1-a/-iso- kínolin-3-karboxylat (27% utbyte), amp. 98-1oo° ur metanol lfinalys Ber. för Cl7Hl8N2O3: C 68,44 H 6,08 N 9,39 Funnet: C 68,04 H 5,80 N 9,18) 780988743 44 G. filyl-6,7-dihydro-9,10-dimetoxi-4-oxo-4H~pyrimido/2,l-a/- jsokinolin-3-karboxylat 45% utbvte efter rening genom kromatografering på kiselsyra med klorofwrm, smältpunkt 208-2100 ur etanol. lêßšlïï Ber. für C17U1%N2Ü5: C 61,81 H 5,49 N 8,48 Funnut: C6l,68 H 5,53 N 8,48) OCh D. Etyl~(f)-7-allyl-6,7-dihydro-l0~metoxi-4-oxo-4H-pyrimido- ¿gLl¿3¿:3-karboxxlag 24% utbyte efter kromatografering på kiselsyra med CHCI3 och kristallisation ur cyklohexan, smältpunkt 115-ll5,5o. < AEëlL-*L EGT. fÜï C19H2ON3O42 C 67,04 H 5,92 N 8,23 Funnet: C 66,74 H 5,74 N 8,64) .fíšåffißï 1-___l 1 Följande 6,7-dlhydro~4-oxo-4H-pyrimido-/2,l-a/isokinolin-3- karboxylsyror framställdes genom bashydrolys av motsvarande estrar under användning av det i exempel 7 beskrivna förfaran- det: A. 6,]~dihydro-9~metoxi-4-4oxo-4H-pyrimido/2,l~a/isokinolin- ß-karboxylsy§g_ (96% utbyte), smp. 232,5-234,50 ur 2-metoxietanol.

(Analys Ber. för C14Hl¿NáO4: C 61,76 H 4,44 N 10,29 Funnet: C 61,76 H 4,75 N 10,16) B. 6,7-dihydrod0-metoxi-4~oxo-4H-pvrimido/2,l~a/isokinolin- 3-karboxylsyra 7809887-8 45 (70% utbyte), smp. 237~239° ur ättiksyra-H20. ÅÖPal Ä BSK. för C14H12N2O4: C 61,76 H 4,44 N 10,29 Funnet: C 61,41 H 4,51 N 10,13) C. (1)-7“etyl~6,7-dihydro-4~oxo-4H-pyrimido/2,1-a/isokinolin- Q-karboxyisyra (72% utbyte), smp. 167-1690 ur 95% etanol.

(Analys Ber. för Cl5Hl4N203: C 66,65 H 5,22 N 10,37 Funnet: C 66,28 H 5,05 N 10,03) D. 6,7-dihydro-9,l0-dimetoxi-4-oxo-4H-nyrimido/2,1-a/isokino~ lin-ß-kar§Q§Xlsyra (en utbyte), snlp. 264-266” ur z-metoxietanol. lênalys Ber. för Cl5Hl4N2O5: C 59,60 H 4,67 N 9,27 Funnet: C 59,51 H 4,79 N 9,01) och E. (f)-7-allyl-6,7-dihydro-l0-metoxi-4-oxo-4H-pyrimido/2,l-a/- isokinolin-3-karboxylsyra (78% utbyte), smp. 128-130° ur bensen-Skellysolve B. jAnalys Ber. för Cl7Hl6N2O4: C 65,37 H 5,16 N 8,97 Funnvtz C 65,10 H 5,47 N 8,70) ßflxv:fl»\v«sa _12 ßtyl-9-metoxi-4~oxo-4H-pyrimido/2,1-a/isokinolin-3-karboxylat 7809887-8 46 dehydrering av motsvarande 6,7-dihydroester) un omrörd blandning av 510 mg etyl-6,7-dihydro-9-metoxi-4- oxo-4H-pyrímido/2,l-a/isokinolin-3-karboxylat i 25 ml p-cymen innehållande 10% palladium på kol (150 mg) återloppskokades 7 timmar. Blandningen indunstades till torrhet och återstoden extraherades med kokande etanol. De kombinerade extrakten filt- rerades och koncentrerades genom kokning, varvid man erhöll ulliga färglösa nålar av etyl-9-metoxi-4-oxo-4H-pyrimido/2,l-a/- isokinolin-3-karboxylat i en mängd av 420 mg (8l% utbyte) med smältpunkten 2ll,5-2120. Ytterligare omkristallisation ur etanol höjde smältpunkten till 2l7-2180.

Analys Ber. för Cl6Hl4N2 4: C 64,42 H 4,73 N 9,39 Funnet: C 64,26 H 4,65 N9,29 Exempel 13 Dehydrering av de lämpliga 6,7-dihydroestrarna ifråga med palla- dium på kol i kokande p-cymen medelst förfarandet enligt exempel 12 gav följande produkter: A. Etyl-l0~metoxi-4-oxo-4H-pyrimido/2,l-a/isokinolin-3~karboxy- lat (sis utbyte), amp. 184-186” ur etanol.

(Analys Ber. för Cl6Hl4N2O4: C 64,42 H 4,73 N 9,39 Funnet: C 64,04 H 4,86 N 9,52) B. Etyl-7-etyl-4-oxo-4H-pyrimido/2,1-a/isokinolin"3-karboxylat (86% utbyte), smp. 161-1630 ur metanol.

(Analys Ber. Lör Cl7Hl6N203: C 68,90 H 5,44 N 9,45 7809887-8 47 Funnet: C 68,78 H 5,29 N 9,17) och C. Etyl-9,l0-dimetoxi-4-oxo-4H-pyrimido/2,1-a/isokinolin-3- äarboxylat (70% utbyte), smp. 264-2650 ur ättiksyra. :analys Ber. fÖr Cl7Hl6N2O5: C 62,19 H 4,91 N 8,53 Funnet: C 61,72 H 4,70 N 8,40) Sistnämnda ester framställdes även genom oxidation med cerin- ammoniumnitrat (CAN) enligt följande: 6,65 g (l2,l2 mol) CAN sattes portionsvis under 15 minuter till en omrörd lösning av 1,0 g (3,03 mol) 6,7-dihydro-9,l0-dimetoxi-4-oxo-4H-pyrimido- /2,l-a/isokinolin-3-karboxylat i en blandning av 25 ml ättik- syra och 10 ml vatten vid ca 350. Lösningen omrördes vid 250 under l timme och späddes med vatten. Det utfällda fasta mate- rialet tillvaratogs och tvättades med vatten, följt av aceton, varvid man erhöll 400 mg (40% utbyte) produkt med smältpunkten 2640 och med en bianasmäitpunkt av 263-264° med material från föregående försök.

Qgemegel lå §tyl-7~allyl-l0-metoxi-4-oxo-4H-pyrimido/2,l-a/isokinolin-3- ßarboxylat (dehydrering av 6,7-dihydroester) En blandning av 1,5 g (4,4l mol) 7-allyl-6,7-dihydro-10-me- toxi-4-oxo-4H-pyrimido/2,l-a/isokinolin-3-karboxylat och 1,1 g (4,85 mmol) DDQ i 30 ml toluen innehållande 0,05 ml ättiksyra återloppskokades 18 timmar. Blandningen filtrerades och filt- ratet koncentrerades till torrhet. Triturering av återstoden med metanol gav ett fast material, som omkristalliserades ur etanol för erhållande av 201 mg bruna kristaller med smält- punkten 182-1860. Metanolmoderluten koncentrerades till torr- het och återstoden kromatograferades på kiselsyra med toluen- aceton (20:l) för erhållande av 230 mg ytterligare produkt med smältpunkten 177-1830 efter omkristallisation ur etanol. Mate- 7809887-8 48 rialut med smältpunkten 182-1860 kromatograferades på liknande sätt och den på så sätt erhållna produkten kombinerades med materialet med smältpunkten l77-l83O. Hela satsen omkristalli- serades ur metanol för erhållande av gula nålar av den i rub- riken angivna föreningen med smältpunkten 187-1880.

Qnalyfi Bor. Iür C|qH|8N2U4: C 67,44 H 5,63 N 8,28 Funnet: C 67,35 H 5,52 N 8,09 Exempel 15 Etyl-l0-metoxi-4-oxo-7-propyl-4H-pyrimido/2,l-a/isokinolin-3- karboxylat (dehydrering och reduktion av allyl till propyl) En blandning av 190 mg etyl-(É)-7-allyl-6,7-dihydro-l0-met0Xi- 4-oxo-4H-pyrimido/2,l-a/isokinolin-3-karboxylat 1 5 ml p-cymen innehållande 50 mg 10% palladium på kol återloppskokades 4 tim- mar. Blandningen kyldes, späddes med metylenklorid och filtre- rades för nvläqsnande av katalysatorn. Filtratet indunstades till |orrheL i vakuum och återstoden omkrístalliserades ur eta- nol och gav efter träkolsbehandling gula nålar av den i rubri- ken angivna produkten (119 mg, 63%) med smältpunkten 187-1880. Öflšlïë H N O ' x 5,92 N 8,23 Ber. för C19 20 2 4. C 67,04 Funnet: C 66,58 H 5,68 N 8,17 åiïmæïlê. l0-metoxi-4-oxo-4H-pyrimido/2,l-a/isokinolin-3-karboxylsyra (hydrolys av motsvarande ester) En lösning av 3,0 g (0,0lO mol) etyl-lO-metoxi-4-oxo-4H-pyri- mido/2,1~a/isokinolin-3-karboxylat i en blandning av 45 ml ättiksyra och 23 ml 37%-ig klorvätesyra återloppskokades 45 minuter. Blandningen kyldes och späddes med vatten och det 7809887-8 49 ;u1n fasta materialet tillvaratogs och torkades för erhållande av 2,6 g (06% utbyte) av den i rubriken angivna syran med smält- punkton 261-2630. Omkristallisation ur ättíksyra, följt av n-butylacetat, gav ett analytiskt prov med smältpunkten 262- 2ß4°. fïlïilyía Ber. för Cl4Hl0N2O4: C 62,22 H 3,73 N 10,37 Funnet: C 62,15 H 3,71 N 10,29 Exemgel 17 Följande 4-oxo~4H-pyrimido/2,l-a/ísokinolin-3-karboxylsyror framställdes genom hydrolys av motsvarande etylestrar medelst det i exempel 16 angivna förfarandet. 7-etyl~4-oxo-4H-pyrimido/2,1-a/isokinolin-3-karboxylsyra Å . (58% utbyte), smp. 221-223° ur ättiksyra-vatten. .lêßfllxß.

Ber. för Cl5Hl2N203: C 67,15 H 4,51 N 10,44 Funnet: C 66,85 H 4,54 N 10,35) B. 9,l0-dimetoxi-4-oxo-4H-pyrimido/2,l-a/isokinolin-3-karboxyl- eyra (89% utbyte), smp. 298-3010 ur 2-metoxietanol. lhnalys Ber. för Cl5Hl2N2 5: C 60,00 H 4,03 N 9,33 Funnet: C 59,65 H 4,23 N 9,34) V. 7-¿llyl~l0-metoxi-4-oxo-4H~oyrimído/2,l-a/isokinolin-3- garboxylsyra (39% utbyte) smp. 207-210° ur ättiksyra 7809887-8 50 Mflë. Jøzë Ber. för Cl7Hl4N2O4: C 65,80 H 4,55 N 9,03 Funnet: C 65,50 H 4,76 N 9,08) och D. lO~metoxi-4-oxo-7-propyl-4H-pyrimido/2,l-a/isokinolin-3- Kgrgggylgygg, smp. 245-245,50 ur ättiksyra (Analyâ Ber. för Cl7Hl6N2O4: C 65,37 H 5,16 N 8,97 Funnet: C 65,32 H 5,40 N 8,78) Exemgel 18 9-metoxi-4-oxo-4H-pyrimido/2,l-a/isokinolin-3-karboxylsyra (bashydrolys av motsvarande ester) 9-metnxi-4-øxo-du-pyrimido/2,l~a/isokinolin-3~karboxylsyra med smñltpunkten 302-3040 vid omkristallisation ur N, N~di- metylformamid framställdes i 59%-igt utbyte utgående från etylestern genom hydrolys med bas medelst det i exempel 2 an- givna förfarandet.

Analxs Ber. för Cl4Hl0N204: C 62,22 H 3,73 N 10,37 Funnet: C 61,85 H 3,95 N 10,60 E3umeRgl_l2 6,7-díhydro-l0-hydroxi-4-oxo-4H-pyrimido/2,l-a/isokinolin-3- karboxylsyra (syrahydrolys av motsvarande ester) En lösning av 5,0 g (0,0l75 mol) etyl-6,7-dihydro-l0-metoxi- 4-oxo-4H-pyrimido/2,l-a/isokinolin-3-karboxylat i 125 ml 48%-ig bromvätesyra återloppkokades 4 timmar. Lösningen kyldes och den gula produkten tillvaratogs, tvättades med vatten øch upplöstes .-- .....__... _- ...___ _ 7809887-8 i 80 ml varm 0,5 N NaOH. Den basiska lösningen behandlades med avfärgande kol och filtrerades och filtratet surgjordes med klorvätesyra. Det utfällda materialet tvättades på filter i tur och ordning med vatten, etanol ooh aceton, varvid man erhöll 3,5 g (81% utbyte) av den i rubriken angivna syran med smält- punkten 326-3270.

Analvs Ber. för Cl3Hl0N2O4: C 60,46 H 3,90 N 10,85 Funnet: C 60,27 H 3,73 N 10,74 Exemgel 20 6,7-dihydro-9,lO-dihydroxi-4-oxo-4H-pyrimido/2,l-a/isokinolin- 3-karboxylsyra (syrahydrolys av ester) Etyl-6,7-dihydro-9,l0-dimetoxi-4-oxo-4H-pyrimido/2,l-a/iso- kinolin-3-karboxylat behandlades med 48%-ig vätebromid såsom beskrivits i exempel 19 för erhållande av den i rubriken angiv- na syran med smältpunkten 308-3140 i ett 82%-igt utbyte. Om- kristallisation ur N, N-dimetylformamid gav ettanalytiskt prov med smältpunkten 321-3230. ènalys Ber. för Cl3Hl0N2O5: C 56,93 H 3,68 N 10,22 Funnet: C 56,42 H 3,79 N 10,24 Exemgel 21 -isobutyryloxi-6,7-dihydro-4-oxo-4H-pyrimido/2,l-a/iso- yinolin-3-karboxylsyra (omvandling av hydroxi-substituent känt! _J_=_'-_:ï1s:mux1'x.lv:§i 455 mg (4,26 mmol) isobutyrylklorid sattes till en omrörd, kyld (is-vatten) blandning av 1,03 g (3,87 mmol) 6,7-dihydro-10- hydroxi-4-oxo-4U-pyrimido/2,l-a/isokinolin-3-karboxylsyra och 785 mg (7,75 mmol) trietylamin i 20 ml metylenklorid. Bland- 7809887-8 52 ningen koncentrerades till torrhet och återstoden triturerades med kall lN Hcl och kristalliserades därefter ur bensen för erhållande av 0,81 g (64% utbyte) av den i rubriken angivna föreningen. Produkten omkristalliserades i tur och ordning ur etylacetat och metanol för erhållande av ett analytiskt prov med smältpunkten 183-1850. êælx-ä Ber. för Cl7Hl6N2O5: C 62,19 H 4,91 N 8,53 Funnet: C 62,29 H 4,94 N 8,51 ëëemnel 22 Etyl-(f)-7-formylmetyl-6,7-dihydro-l0-metoxi-4~oxo-4H-pyri- mido/z,1~a/1sok1n01in-a-karboxyiat och etyi-(iw-sf/-aihydro- 7-(2,2-dimetoxietyl)-l0-metoxi-4-oxo-4H-pyrimido/2,l-a/iso- kinolin-3-karboxylat (ozonolys av allyl-substituterad produkt och behandling med en lägre alkanol En blandning av ozon i luft fick bubbla genom en omrörd lös- ning med en temperatur av ca -700 av 950 mg (2,77 mmol) etyl- (É)-7-allyl-6,7-dihydro-10-metoxi-4-oxo-4H-pyrimido/2,l-a/iso- kinolin-3-karboxylat i 25 ml metylenklorid till dess en blek- blå färg kvarstod. överskottet ozon avlägsnades med en ström av kväve. ] ml dimetylsulfid tillsattes och lösningen omrördes l timme vid omgivningens temperatur och koncentrerades därefter till torrhet. En lösning av återstoden i 5 ml metanol fick stå vid 250 under 4 dygn och koncentrerades därefter till torrhet.

Kromatograíering av återstoden på kiselsyra med toluen-aceton (l0:l) gav 60 mg aldehyd med smältpunkten 158-1600 vid kristal- lisation ur etylacetat och motsvarande acetal (350 mg) med smältpunkten 112-1140 vid kristallisation ur cyklohexan. Ace- talen omkristalliserades ånyo ur cyklohexan för erhållande av ett analytiskt prov med smältpunkten 112-113,50.

Analvs Ber. för L '20 C 61,84 H 6,23 N 7,21 HZ4PG2OG: 7809887-8 Funnet: C 61,79 H 6,40 N 7,14 Vid upprepning av ovan beskrivna försök isolerades aldehyden med en smältpunkt av 154,5-1570 vid kristallisation ur etyl~ acetat i ett 38%-igt utbyte då metanolen utelämnades vid upp- arbetningun.

Exempel 23 (É)-7-@ty1-ß,7-d1nyar0-3-(ln-tetrazol-5-yi)-4H-pyrimiao/z,1-a/- isokinol-4-on (via nitrilen VII) A. (1)-7-ecyl-6,7-ainyaro-4-0xo-4n-pyrimiao/2,1-a/1s0k1n011n- 3-karhoxamid En blandning av 1,0 g (f)-7-etyl-6,7-dihydro-4-oxo-4H-pyrimido- /2,]-a/isokinolin-3-karboxylat och 25 ml flytande ammoniak i en stålbomb upphettades på ångbad under 1,5 timmar. Avlägsnan- de av ammoniaken gav ulliga kristaller av amiden i en mängd av 900 mg (l00% utbyte) och med smältpunkten l97-2020. Omkristal- lisation ur metanol gav färglösa kristaller med smältpunkten zos-zo7°.

Analys Ber. för CL5Hl5N3O2: C 66,90 H 5,61 N 15,61 Funnet: C 66,37 H 5,31 N l5,42 B. (I)-7-etyl-6,7-dihydro-4~oxo-4H-pyrimido/2,l-a/isokinolin- 3-karbonitril En blandning av 800 mg (É)-7-etyl-6,7-dihydro-4-oxo-4H-pyri~ midu/2,l-a/isokinolin-3-karboxamid och 8 ml fosforoxiklorid återloppskokades 2 timmar. Blandningen indunstades till torrhet och återstoden fördelades mellan metylenklorid och en vatten- lösning av kaliumkarbonat. Det organiska skiktet torkades över natriumsulfat och koncentrerades till torrhet för erhållande av nun mg (Bor utbyte) av nitrilen med smältpunkten 145-1480.

Omkrístallisation ur metanol gav korta, tjocka gula kristaller 7809887*8 54 med smältpunkten 153-1540.

Analyë Ber. för Cl5Hl3N3O: C 71,69 H 5,21 N 16,72 Funnetz C 71,31 H 5,1] N 16,75 c. (t) -wetyl-s , v-dinydro-s- (ln-tetrazol- s-yl) -Lzn-pyrimido- 12,1-a/isokinol-4-on En blandning av 208 mg (0,836 mmol) (É)-7-etyl-6,7-dihydro- 4~oxo~4H-pyrimido/2,l-a/isokinolin-3-karbonitril, 59.8 mg (0,92 mmol) natriumazid och 49,1 mg (0,92 mmol) ammonium- klorid i 2 ml N, N-dimetylformamid omrördes 19 timmar vid en oljebadstemperatur av 1200. Blandningen späddes med vatten och surgjordes med utspädd klorvätesyra för utfällning av 215 mg (87% utbyte) av tetrazolen med smältpunkten 254-2580 (sönderdelning). Omkristallisation ur ättiksyra gav blekgula kristaller av ett analytiskt prov med smältpunkten 282-283,50 (sönderdelning). ênalys Ber. för Cl5Hl4N6O: C 61,21 H 4,79 N 28,56 Funnet: C 61,44 H 4,81 N 28,66 Exemgel 24 6,7-díhydro-9,l0~dimetoxi-3-(lH-tetrazol-5-yl)-4H-pyrimido- /2,1-a/isokinol-4-on (via nitrilen VII) A. 6,7-dihydro-9,l0-dimetoxi-4-oxo-4H-pyrimido/2,l-a/isokino- lin-3-kapboxamid På ull sätt liknande det i exempel 23 A beskrivna sättet om- vandlades etyl-6,7-dihydro~9,l0-dimetoxi-4-oxo-4H-pyrimido- /2,l-a/isokínolin-3~karboxylat till amiden i ett 92%-igt ut- byte med smültpunkten 313-3150 Ur 2'm8t0Xi6täH01- w'- iul ï vi. _ m: :w - 7809887-8 Analys Ber. för Cl5Hl5N3O4: C 59,79 H 5,02 N 13,95 Funnet: C 59,62 H 5,09 N 13,94 B. 6,7~dihydro-9,l0-dimetoxi-4-oxo-4H-pyrimido/2,l-a/iso- kinolin-3-karbonitril På ett sätt liknande det i exempel 23 B beskrivna sättet de- hydratiserades 6,7-dihydro-9,10-dimetoxi~4-oxo-4H-pyrimido- /2,l-a/isokinolin-3-karboxamid till nitrilen i ett 93%~igt utbyte med smältpunkten 261-2620 vid kristallisation ur ättik- syra.

Analys Ber. för Cl5Hl3N303: C 63,59 H 4,63 N 14,83 Funnet: C 63,47 H 4,82 N 14,79 C. 6,7-dihydro~9,l0-dimetoxi-3-(lH-tetrazol-5-yl)-4H-pyri- mido/2,1-a/isokinol-4-on På ett sätt liknande det i exempel 23 C beskrivna sättet om- vandlades 6,7-dihydro-9,10-dimetoxi-4-oxo-4H-pyrimido/2,1-a/- isokinolin-3-karbonitriltill noüwaræxkztetrazol i ett 57%-igt utbyte med smältpunkten 286-2880 (sönderdelning) vid kristal- lisation ur ättiksyra.

Analys Ber. för Cl5Hl4N6O3: C 55,21 H 4,32 N 25,76 Funnet: C 54,89 H 4,39 N 25,64 Lâeïflnetåi: 7-ety1-3-(ln-tetrazol-5-yl)-4H-pyrimido/2,l-a/isokinol-4-on igia nitïilgn VII') 7809887-8 A. 7~etyl-4-oxo-4H-pyrimido/2,l~a/isokinolin~3~karbonitril En omrörd blandning av 3,5 g (É)-7-etyl-6,7-dihydro-4-oxo- 4H-pyrimido/2,l-a/isokinolin-3-karbonitril och l,5 g 10% palladium på kol i 50 ml p~cymen återloppskokades 18 timmar.

Ulandnlngen späddes med metylenklorid och filtrerades för av- lägsnande av katalysatorn. Lösningsmedlen avlägsnades i en rotationsindunstare och återstoden kristalliserades ur etanol för erhållande av 1,6 g (46% utbyte) av den i rubriken angivna föreningen med smältpunkten 208-2110. Omkristallisationer i tur och ordning ur toluen och etanol gav ett analytiskt prov med smältpunkten 21s-219°.

Analys Ber. för Cl5HllN3O: C 72,27 H 4,45 N l6,86 Funnet: C 72,00 H 4,65 N 16,56 B. 7-etyl-3-(lH-tetrazol-5~yl)-4H-nyrimido/2,l-a/isokinol-4-on 595 mg (4,46 mmol) aluminiumklorid sattes till 40 ml omrörd, iskyld tctrahydrofuran. 870 mg (l3,4 mmol) natriumazid till- sattes därefter och blandningen âterloppskokades 0,5 timmar för att fullborda bildningen av aluminiumaziden. 1,0 g (4,05 mmol) 7-etyl-4~oxo~4H-pyrimido/2,l-a/isokinolin- 3-karbonítril tillsattes och blandningen återloppskokades 18 timmar. Blandningen späddes med vatten och surgjordes med 37%-ig klorvätesyra för utfällning av tetrazolen. Tetrazol-råprodukten upphettades med en 5%-ig vattenlösning av natriumkarbonat. Den vattenhaltiga blandningen tvättades med etylacetat och vatten- skíktuL uppvärmdes med avfärgande kol och filtrerades. Sur- göring av filtratet med ättiksyra utfällde 1,0 g (85% utbyte) av produkten med smältpunkten 301-3030 (sönderdelning). Blek- gula nålar med smältpunkten 310,5-3120 (sönderdelninq) erhölls vid kristallisation ur 2-metoxietanol.

Analys Ber. för Cl5H]2N6O: C 61,63 H 4,14 N 28,76 _..- ÉÛÉWW www-m 7809887-8 57 Funneli: C 60,99 H 4,07 N 28,24 Exemgel 26 Karboxylsyra- och tetrazolprodukterna enligt exemplen 2-3, , 7-8, ll, 16-21 och 23-25 omvandlas till motsvarande natríum-, kalium-, ammonium-, kalcium-, magnesium-, barium-, aluminium-, trietylamin~, n-propylamin~, tri-n- butylamin-, piperidin-, etanolamin-, dietanolamin~, trietanolamin-, dietylaminoetylamin-, etylendiamin-, pyrrolidin,- bensylamin-, tris(hydroximetyl)aminometan~ och N,N'~dibensyletylendiaminsalter genom omsättning med en ekvivalent av den lämpliga metallhydroxiden, ammonium- hydroxiden eller aminen ifråga i vatten eller etanol, följt av filtrering av saltet om detta är olösligt eller av indunstning av lösningsmedlet om saltet är lösligt däri.

Exemgel_21 Esterbildning Lägre alkylestrar: Karboxylsyraprodukterna enligt exemplen 2-3, 5, 7, ll och 16-21 kan omvandlas till motsvarande metylestrar genom att man blandar den lämpliga syran ifråga med metanol och långsamt tillsätter en katalytisk mängd koncentrerad svavelsyra under omröring. Blandningen återloppskokas flera timmar och överskottet metanol avlägsnas därefter för erhållande av den önskade metylestern. Genom att er- sätta metanolen vid detta förfarande med andra lämpliga alkoholer, såsom etanol, propanol, isopropanol, butanol, isobutanol, erhålls andra (lägre alkyl)-esterderivat av de angivna syrorna.

Claims (2)

7809887-8 53 Patentkrav

1. Föreningar med formeln 5 är väte eller vari A är tetrazol-5-yl eller -COZRS, där R lägre alkyl, R1 är väte, lägre alkyl, lägre alke- nyl, hydroxi, lägre alkoxi, di(lägre alkoxi)etyl eller formyl- metyl och R3 och R4 lägre alkoxi eller R6-C00-, där R6 streckade linjen representerar en eventuell dubbelbindning är väte, R oberoende av varandra är väte, hydroxi, är lägre alkyl, varvid den och farmaceutiskt godtagbara katjonsalter därav, när A är tetrazol-5~yl eller -COZH.

2. Farmaceutisk komposition, k ä n n e t e c k n a d därav, att den innefattar en antiallergiskt effektiv mängd av en förening enligt krav 1 i blandning med en farmaceutiskt god- tagbar bärare eller utspädningsmedel.