SE430611B - Katalytiskt forfarande for forbettring av gasoljors flytegenskaper - Google Patents

Description

'?8'l'1i367°3 gas ha handelskvalitet måste uppfylla föreskrifterna (specifi- kationerna) för motorgasoljor och eldningsoljor. Mest krävan- de är villkoren härvidlag beträffande dels svavelhalten och dels flytegenskaperna.

De egenskaper, som anlitas för bedömning av gasoljors flytegenskaper, är först och främst flytpunkten och grumlings- punkten, båda definierade i AFNOR-normen T 60.105 T, samt gränstemperaturen för filtrerbarheten, definierad i AFNOR-nor- men N 07.042. För "grumlingspunkt" användes i det följande förkortningen GP och för "gränstempnatur för filtrerbarhet" användes i det följande förkortningen GTF.

Genom direktdestillation erhållna gasoljefraktioner måste i regel bringas att svara mot föreskrifterna med tillhjälp av en rad olika behandlingar.

Om svavelhalten är alltför hög brukar man företa en av- svavlingsbehandling, som utföres i närvaro av väte. I så fall är det fråga om en katalytisk "hydroavsvavling" (förkortad HAS), som möjliggöres tack vare en katalysator av typen ko- bolt-molybden på aluminiumoxidbärare.

För förbättring av flytegenskaperna hos-petroleumfraktio- ner har hittills två typer av lösningar föreslagits: Den första lösningen består i tillsättning av tillsatsäm- Den.

Den andra lösningen består i en katalytisk hydrobehand- ling, kallad "avvaxning", (dêparaffinage).

Vid vissa avvaxningsförfaranden begagnar man sig av hyd- roavsvavlingskatalysatorer av typen kobolt-molybden avsatta på sura bärare. Vid dessa förfaranden förbrukas väte och er- hålles endast låga gasoljeutbyten, varför förfarandena är från ekonomisk synpunkt ointressanta, Bland de övriga avvaxningsförfarandena kan nämnas dels så- dana, vid vilka man använder platinabaserade katalysatorer på halogenerad aluminiumoxid eller kiseldioxid-aluminiumoxid, dels sådana, vid vilka man använder katalysatorer på zeolítbasis. vilka eventuellt innehåller ädelmetaller.

Katalysatorer med platina på halogenerad aluminiumoxid eller kiseldioxid-aluminiumoxid nödvändiggör i fråga om tem- peratur, tryck och genomsättningsighet sådana arbetsbetingelser N; CU .ln (h i. g, ä -e- e 5 som gör förfarandet svårkombinerbart med hydroavsvavling, som ju dock, enligt ett klassiskt raffineringsschema,vanligt- vis företas i kombination med detta förfarande.

Zeolitbaserade katalysatorer har sedan ett tiotal år ut- gjort föremål för talrika patentansökningar. Jfr. särskilt de franska pacenten 1.496.969 och 2.217.408, det belgiska pa- tentet 816.234 och U.S. patenten 3.663.430 och 3.876.525.

Zeoliterna enligt kraven i dessa patent är i främsta rummet mordenit och zeolit ZSM 5. Båda dessa zeoliter skall föreligga i en sur form för att de skall kunna katalysera iso- merisering och hydrokrackning av kolväten med hög smältpunkt.

Generellt kan konstateras, att de föreslagna katalysato- rerna kännetecknas av en hög aktivitet, d.v.s. måttlig reak- tionstemperatur och hög genomsättningshastighet, men deras stabilitet är otillräcklig vid låga tryck- närmare bestämt tryck lika med eller under 30 bar.

Föreliggande uppfinning har till syfte att ange en be- tydande förbättring av det konventionella katalytiska förfa- randet, så att det nu blir möjligt att genom kontakt med väte förbättra gasoljornas flytegenskaper i kyla med användning av katalysatorer på basis av zeoliter.

Det har överraskande visat sig, att det blir möjligt att förbättra både aktiviteten och stabiliteten av katalysa- torerna genom att man till den i reaktionsbehållaren inkom- mande gasoljebeskickningen sätter vissa mängder isobutan el- ler butan/isobutanfraktioner. Tack vare denna förbättring, som àstadkommes enligt uppfinningen, möjliggöres genomförandet av det konventionella förfarandet för behandling av gasoljor med liknande katalysatorer som enligt känd teknik, men under betingelser, som är mycket mera ekonomiska.

I själva verket kan man i detta sammanhang konstatera, att katalysatorerna får avsevärt förlängda arbetscykler vid så.låga vätepartialtryck som 25 bar, d.v.s. vätepartialtryck som är lika med de, vilka är vanliga vid hydroavsvavlingsför- faranden.

Detta är en mycket viktig fördel, ty den möjliggör en perfekt integration av ifrågavarande två förfaranden i en och samma fabriksanläggning, således dels hydroavsvavlings- förfarandet (HAS) och dels det förfarande, som har till syfte 7811667-3 att förbättra gasoljornas flytegenskaper.

Uppfinningen avser följaktligen ett förfarande för att i närvaro av väte katalytiskt behandla en beskickning bildad av en gasoljefraktion med destillationsintervall 150-55000, vilket förfarande kännetecknas av att man behandlar nämnda be- sklckning i blandning med en kontinuerligt i reaktionsbehålla- reninsprutad mängd isobutan svarande mot ett värde mellan 5 och lOO viktprocent av den inmatade gasoljemängden (dêbit massique), i närvaro av en katalysator, som består av en zeo- lit i protonerad form.

Zeoliter är föreningar, som beskrives i detalj i en bok av D.w. Breck, "Zeolite Molecular Sieve", J. Wiley and Son.

Syntetiska zeoliter innehåller 1 allmänhet alkalimetalljoner eller alkylammoniumjoner såsom kompensationskatjoner. Proto- nerade zeoliter är sådana zeoliter, vilkas ursprungliga kom- pensationskatjoner har ersatts med protoner.

Zeoliternas protonring utföres enligt konventionella me- toder, t. ex. behandling med Oorganisk eller organisk syra, jonbyte med ammoniumjoner och efterföljande termisk sönderdel- ning, eller också oxidativ kalcinering av alkylammoniumjoner, om sådana ingår i zeoliten. Dessimetoder finns beskrivna spe- ciellt hos D.W. Breck "Zeolite Molecular Sieve" p. 569-571, och i artikeln "Molecular Sieve" av W.M. Mier och J.B. Uytter- hoeven p. 585 i Advances in Chemistry l2l, ACS 1973.

I stället för att använda zeoliter i protonerad forn kan man även använda en avkatjoniserad zeolitform eller enzeo- lit i väteform; dessa fungerar på analogt sätt. _ Inom ramen för förfarandet enligt uppfinningen avses med "zeolit i protonerad form" en zeolit, vars kompensationskat- joner, som härrör från syntesstadiet, till 80% eller mer än 80% är utbytta mot protoner.

Vid förfarandet enligt uppfinningen kan man använda alla slags zeoliter, om vilka det är känt att de är effektiva för den omvandling, som avses.

Hos de vid förfarandet enligt uppfinningen använda zeoli- terna bör förhållandet SiO2:Al2O vara minst 8 och i regel ligga mellan 8 och 100. Man har i själva verket funnit, att zeoliter med låg aluminiumoxidhalt är goda katalysatorer för 7811067-3 denna typ av processer.

Exempel på zeoliter, som kan användas i samband med före- liggande uppfinning, är mordeniter - t. ex. mordenit och TEA-mordenít - vidare zeoliterna ZSM 4, ZSM 5, ZSM ll, ZSM 12 och ZSM 21, Mx TMA-offretit, etc. Dessa zeoliter användes na- turligtvis i sin protonerade form.

ZSM-zeoliterna, särskilt zeoliten ZSM 5, beskrives i den belgiska patentskriften 800.Ä96 och franska patentskriften 2.217.408. Förhållandet kiseldioxid:aluminiumoxid ligger mel- lan 15 och 100 och uppgår i regel till ett värde omkring 70.

Eftersom produkten från syntesen innehåller natrium- och tet- rapropylammoniumjoner är det lämpligt att ersätta dessa joner med protoner i syfte att erhålla en katalytisk aktivitet.

Mordeniten är en mycket välkänd zeolit. Den beskrivas i boken av D.W. Break :Zeolite Molecular Sieve", Wiley and Son.

Dess kemiska sammansättning räknad per dehydratiserad cell- enhet är M8 -n- flñiogkdsiogmg/ varvid M är en katjon med valensen n.

Mordeniten såS0m den framkommer från syntesprocessen in- nehåller natrium som kompensationskatjon i en mängd av ca 6 viktprocent, och fördenskull är denna mordenit icke sur.

För erhållande av en sur och således katalytiskt aktiv kropp är det nödvändigt att ersätta dessa natriumjoner med proto- ner på sådant sätt att 1 den dehydratiserade mordeniten hal- ten av natrium blir mindre än 1,2 viktprocent, d.v.s. att ut- bytesgraden (den utsträckning i vilken natriumjonerna utbytts mot protoner) är 80%. Natriumets ersättande med proton kan verk- ställas på konventionellt sätt, t. ex. genom behandling med en corganisk syra eller genom att man företar först ett ut- byte mot ammoniumjoner och därefter en termisk sönderdelning.

De sålunda erhållna mordeniterna har ett molförhållande kiseldioxid:aluminiumoxid uppgående till ca 10. Utgående från dessa mordeniter kan man, genom att desaluminera dem medelst en behandling med koncentrerad syra, erhålla mordeniter med ki- seldioxid:aluminiumoxidförhållanden, som kan gå upp till ända till 60. De kan användas vid förfarandet enligt föreliggande 7811067-3 uppfinning; desalumineringen ändrar icke mordenitens kristal- lina struktur.

De vid förfarandet använda, protonerade zeoliterna kan dessutom även innehålla (särskilt när det är fråga om mor- denit) en aktiv metall tillhörande grupp VIII i det periodis- ka systemet, särskilt platina eller palladium. Den aktiva me- tallen kan införas i zeoliten i enlighet med konventionella metoder, t. ex. impregnering med användning av ett salt. Me- tallhalten i zeoliten kommer då i regel att ligga mellan O,l och l viktprocent. Närvaron av denna aktiva metall har vanligt- vis den effekten, att katalysatorns aktivitet och stabilitet ökas.

Genom förfarandet enligt uppfinningen är det möjligt att förbättra gasoljefraktioners flytegenskaper utan att dessa fraktioner dessförinnan behöver avsvavlas. Arbetsbetingelscr- na är sådana, som är brukliga vid avvaxningsprocesser.

Tempaeturen ligger mellan 200 och 50000, oftast mellan 250 och 42o°c.

Beskickningens våtskegenomsättningshastighet, v/v/h, ut- tryckt i m3/må/h, ligger vanligen mellan 0,3 och 3.

Dessa båda arbetsbetingelser är de, som är vanliga vid kända förfaranden.

Totaltrycket i reaktionszonen ligger vanligen mellan 15 och 80 bar. Företrädesvis skall totaltrycket vara ett tryck mellan 25 och 50 bar, speciellt när förfarandet utföres i kombination med ett hydroavsvavlingsförfarande.

Molförhållandet väte:kolväte ligger vanligen mellan 2 och 8.

Mängden isobutan, som tillföres beskickningen, utgör vanligen 5-lOO viktprocent av beskickningens vikt; en mängd av 5-50% föredras. Om isobutanen insprutas i form av en butan/ isobutanfraktion, är det endast ísobutandelen, som skall räk- nas vid dessa mängdangivelser.

Vid förfarandet självt produceras isobutan. Vid utträdet ur reaktionsbehållaren kan de erhållna produkterna separeras medelst destillering till bildning av ett flertal fraktioner.

Vissa av desssa âterföres till reaktionsbehållarens inlopp för upprätthållande av önskade förhållanden mellan väte, iso- 7811067~3 7 butan och beskiekningen. Det är i huvudsak fråga om lätta produkter: väte, Cl, G2, C , nC4 och 104. Man utför antingen en utrensning eller kompletteringstillsättning (appoint) av dessa produkter, beroende på om de produceras eller förbrukas i rekationsbehållaren. _§kempel 1.

Detta exempel visar dels instabilitetsegenskaperna hos en katalysator av mordenittyp enligt känd teknik, när den använ- des under de enligt uppfinningen avsedda arbetsbetingelserna, dels den förbättring, som katalysatorn kommer att uppvisa ge- nom att den ges mindre partikelstorlek. Det visar sig att ak- tiviteten under dessa betingelser begränsas av reaktionskompo- enternas diffusion. Den i detta och alla övriga exempel använ- da gasoljebeskiekningen har följande karakteristika: densitet vid 2000 O,8464 svavel, viktproe. 1,22 arr. °c ti GP. °c +u destiliation ASTM 1=i,°c 197 5% " 229 50% " 287 95% " 578 slutpunkt" 590 š Arbetsbetingelserna är följande: temperatur : 33000 totaltryok : 30 bar LHSV (=vätskegenomsättningshastighet per timme) : l m3/h/m3 förhållandet H2:kolväte vid inträdet i reaktionste- hällaren zämol/mol I tabell I nedan anges resultat erhållna med en katalysa- tor, som framställts genom att en kommersiell sur mordenít i torrt tillstånd impregnerats med ett platinasalt. Nämnda kom- mersiella sura mordenit är tillverkad av firman NORTOH under varumärket "Zeolon QOOH, och har en natriumhalt av 0,j% (d.v.s. 7811Û67~3 en jonutbytesgrad av ca 95%) samt ett SiO2:Al2O5-förhållande uppgående till 15. Det för dess impregnering_valda platina- saltet är i samtliga fall platinatetranminklorid, Pt(NH3)¿Cl2, H20, som dessförinnan införts i en volym lösning lika med den volym, som den för impregneringen avsedda kroppen kommer att ta upp och hålla kvar. Mängden salt som sålunda bör infö- ras i lösningen (lösas) beräknas så, att man hos katalysatorn får en slutlig platinahalt uppgående till 0,3%. Efter impregne- ringen underkastas den erhållna, fuktiga katalysatorn torkning i 1 timme vid l00°C. Därefter kalcineras katalysatorn vid 520°C i 4 timmar. Innan katalysatorn användes, underkastas den reduk- tion medelst väte (16 timmar, 7 bar, 54000).

.Av tabell I nedan fråmgår de värden, som under arbetsti- dens gång erhållits beträffande förbättring av grumlingspunk- ten (A GP), medelst jämförande mätningar (differensen) mellan gasoljeprodukt och beskickning vid olika tidpunkter under ka- talysatorns användningstid: Tabell I Använd- 9-/I Icke-strängspru- Icke-strängspru- nings- tad katalysator, tad katalysator, tid, A.GP, granulometri 3 granulometri 1,5 h °c A _ B 20 12 26 . 43 6 18 58 4 13 ' 92 2 I 8 l 140 o 1 4 2 188 o S o i š - -1 t F f I d , h 0,025 ; 0,019 « L I Vid de i ovanstående tabell redovisade försöken har konsta- terats att variationen avid GP mätt som funktion av användnings- 7811067-3 tiden t mycket väl kan uttryckas som en minskande exponen- tialfunktion liknande de funktioner, som beskrivits av week- man (i Ind. Eng. Chem. Proc. Res. and Dev. §, 1969, 585) för andra katalysatoravaktiveringsprocesser: »Ä GP = ¿LePO . c'“ Ju snabbare katalysatorn avaktiveras desto större är ko- efficienten a.

Av tabell I framgår att minskningen av katalysatorkornens storlek icke blott medför en avsevärd ökning av katalysatorns aktivitet utan även möjliggör en ca 20% minskning av den has- tighet, med vilken katalysatorn avaktiveras.

Samma resultat visar även den stora instabiliteten hos en mycket typisk känd katalysator vid de valda arbetsbetingelser- na, speciellt då vid ett tryck uppgående till endast 50 bar.

Exempel 2.

Detta exempel visar, hur man genom att isobutan är inkor- porerad i gasoljebeskickningen under reaktionen uppnår avse- värda fördelar med avseende på dels aktiviteten, dels och i syn- nerhet stabiliteten av katalysatorn.

Arbetsbetingelserna och den behandlade gasoljans beskaffen- het är desamma som i föregående excmpel.Katalysatorn är den, som ovan kallats katalysator "B". I föreliggande exempel upprätthål- ler man en genomsättningshastighet av 1 mj gasolja / m3 kataly- sator / timme och inför i medström med gasoljebeskickningen en kontinuerlig ström av ren isobutan, svarande mot ca 35 viktpro~ cent av gasoljetillförseln (dêbit massique).

De erhållna resultaten anges i tabell II nedan. De bör jäm- föras med resultaten för katalysator B 1 tabell I. ;šâEåšš=šš= | Anvananingscid. n 45 51 vc 21 ; 117 19 É 140 13 ' 155 9 185 8 g 7811067-3 1o Använaningstid, h A GP, °c 207 6 257 4 É 258 2 å -1 å a, n p o,o1o 1 Även i dettafall följer aktivitetsminskningen med fort- skridande tid en matematisk lag av exponentiell typ. Man kan be~ stämma värdet för avaktiveringskoefficienten d (jfr. tabell II).

Värdena i tabell II visar tydligt dels hur den införda isobuta- nen s.a.s. spelar en "aktivator"-roll, dels och i synnerhet hur den införda isobutanen sänker avaktiveringskoefficienten med ca 50% : Man får värdet 0,010 i stället för 0,019 hos B i tabell I.

Exempel 2.

Detta exempel visar användning av katalysatorer, beståen- de av mordenit i kombination med olika metaller i periodiska systemets grupp VIII. Exemplet visar att det endast är platina och palladium, som ger mycket värdefulla resultat. Arbetsbe- tingelserna och gasoljans beskaffenhet är i samtliga fall de- samma som i exempel l. Impregneringen med metallerna sker í samtliga fall som "torr"-impregnering med en volym, som är lika med den vattenvolym, som den fasta kroppen ("Mordenite 9OOH") förmår kvarhålla. De använda lösningarna innehåller följande salter : PdCl2, RuCl3, RhCl3.

Då katalysatorn varit i användning i 50 timmar erhölls vid slutet av denna 30-timmarsperiod följande resultat: =I22:ll=šlš= GP °c mätt I metall halt, vikt. pros. Å efímfanvändrh å av katalysatorn ¿ i 30 timmar i Pc 0,5 22 Pa 0,5 15 i RH 0,5 2 i Rh 0,3 5 7811067-3 ll *Katalysator framställd av icke-strängsprutac mordenit med granulometri 1,5.

Om man testar den O,3% palladíum innehållande katalysatorn under vanliga arbetsbetingelser, så att man vid användning av denna katalysator följer upp variationen i4(H>under tidens gång, får man en avaktiveringskoefficient d uppgående till 0,018 h_1; samma test vid närvaro av 15% isobutan, räknat på gasoljetillförseln, visar däremot att värdet för d kan reduce- ras till 0,0095.

Således kan konstateras, att man har observerat en för- delaktig inverkan av isobutanen på den process, som innnebär avaktivering av den ifrågavarande katalysatorn, d.v.s. av den katalysator, som är bildad av kommersiell "Mordenit 9OOH" med därpå avsatt ädelmetall - varvid den fördelaktiga effekten upp- kommit både när ädelmetallen varit platina och när ädelmetal- len varit palladium.

Exempel 4.

Detta exempel visar synnerligen tydligt, hur katalysatorn stabiliseras tack vare införandet av isobutan i gasoljebeskick- ningen.

Den i exempel l angivna katalysatorn "B" har underkastats ett test av mera industriell typ. Testet består 1 att man mellan den i reaktionsbehållaren inträdande gasoljan och den ur reak- tionsbenållaren utträdande gasoljan upprätthåller ett konstant värde IÜIHÅGP, nämligen 600, genom att reaktionsbehàllarens temperatur progressivt inregleras allteftersom tiden går. Test- et har utförts två gånger: en första gång med den redan i exem- pel 1 beskrivna gasoljan, och en andra gång med samma gasolja försatt med 18 viktprocent isobutan. I bägge fallen var drift- betingelserna följande: genomsättningshastighet : 0,5 mjgasolja/h/mä katalysator totaltryck : 50 bar förhållande H2:kolväte : Ä mol/mol Resultaten anges i tabell IV. Denna visar att man, då ingen isobutan insprutas, måste öka reaktionsbehållarens tem- peratur med ca 2,500 var 20:de timme, medan däremot i det Pall, då gasolja och isooutan insprutas samtidigt, det icke längre är nödvändigt att höja temperaturen så ofta; det räcker då med en 7811067-3 I 12 2,500 temperaturökning ungefär var 40:de timme.

Man kan även konstatera på samma sätt som ovan att iso- lbutanen icke blott medger en kraftig förbättring av katalysa- torns stabilitet utan även förbättrar katalysatoraktiviteten - eftersom starttemperaturen för katalysatorn vid isobutantill- sättning ligger vid 26500, vilket bör jämföras med temperatu- ren 28o°c i fallet utan lsobutan. under hela der erhållna utbytena ungefärligen konstanta som de i tabell Ivbis angivna; dessa utbyten gäller för vilken som helst temperatur under 43000. försöket förblir och lika stora i tabell IVbis =laïlålš=šl= Reaktionsbehållarens drifttempe- Timmar ratur, °C beskickning beskickning + isobutan o 280 265 250 298 274 500 328 290 7500 357 305 l000 587 320 É 1500 rJ450 552 ; 2000 - 583 i g :lâšâšë-Ifllâåë- Utbyte, viktproc. av beskickningen Cl 0,1 G2 0,1 (1,3 2 , 11- Cu l,4 C5 0,8 7811067-3 15 fraktion 80-150 1,0 fraktion 150* 94,2 Exempel 5 och 6.

Dessa exempel visar att förbättringen av aktiviteten och stabiliteten genom tillförsel av isobutan ävenledes upp- nås när man använder en mordenit, som icke blott undergàtt jonbyte utan även desaluminerats.

Den använda katalysatorn är en "Mordenit 9OOH", som lakats med 4 viktprocentig klorvätesyra-vattenlösning. Dess halt av natrium understiger O,l viktprocent, och dess förhål- lande SiO2:Al2O5 är 18. Den innehåller O,3% platina.

Efter reduktion medelst väte testas katalysatorn under följande betingelser: temperatur : 53000 totaltryck_: 30 bar LHSV : 2 mj gasolja/h/m3 katalysator förhållande H2:kolväte : 4 mol/mol I exempel 5 insprutas gasoljan utan isobutan. I exempel 6 tillsättes 39% isobutan, räknat på gasoljan; gasoljetillför- selmängden förblir härvid densamma som 1 ex. 5. Man fär föl- jande resultat: Exemgel 5 Exempel 6 enbart gasolja gasolja + 39% isobutan drifttid, n GP, °c GP, °0 20 19 40 40 21 36 i 70 7 27 1 90 ¿ 5 22 ï 120 5 1 21 140 I 1 20 160 = 1 15 a, h-1 0,050 0,006 å

Claims (8)

1. 781106?-3 lä Exempel 7. Detta exempel visar, att föreliggande uppfinning även kan tillämpas på katalytisk avvaxning medelst väte, vilken före- tas för att sänka flytpunkten hos smörjmedel med tanke på att dessa t. ex. skall användas i bilmotorer eller också i syfte att erhålla oljor med mycket låg flytpunkt, t. ex. kylmedels- oljor, oljor för tranformatorer etc. Den använda beskickningen har följande karakteristika: viskositet via 58°c = 22,0 est viskositet vid 9900 : 4,5 cSt V.I. :ll8 fiytpunkt = + 32°c vax =: lä viktproc. svavel : 750 ppm Denna beskickning underkastas behandling vid 36000 och 30 bar totaltryck i närvaro av väte, varvid återföringsför- hållandet är 900 m3/må. Genomsättningshastigheten uppgår till 5 mä beskickning/må katalysator/timme.Kätalysatorn, framställd medelst ovan beskrivna impregneringsförfarande, är en mordenit som innehåller O,6% platina, 0,9% Na och som svarar mot ett molförhållandeSi02:Al203 av ungefär l5. Den under dessa betingelser erhållna produkten, som har en kokpunkt överstigande 57000, utgör 72 viktprocent av den i reaktionsbehållaren införda beskickningen. Hos denna 570+ frak- tion ändras flytpunkten inom ca l2 dygn från -4000 till +l8°C; däremot kan konstateras att vid närvaro av isobutan, som in- sprutats i en mängd av ca l5 viktprocent av beskickningstill- förseln, samma ändring av flytpunkten hos den erhållna oljan observeras först efter en mycket längre tid - ungefär l månad. å=â=š=å=š=š=ïš=š=â=l l. Förfarande för att i närvaro av väte katalytiskt behand- la en beskickning, som består av en gasoljefraktion med destil- lanionsinbervail 15o-53o°c, k ä n n e t e Q k n a t a v att beskickningen i blandning med en mängd isobutan uppgående till 5-100 viktprocent av beskickningen införes i en reaktionszon, 1 vilken temperaturen uppgår till 200 - 50000 och trycket upp- gå1'till 15 - 80 bar ooh vilken innehåller en katalysator bil- 7811067-3 15 dad av en zeolit i protonerad form.

2. Förfarande enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t a v att den protonerade zeoliten har ett förhållande kisel- dioxid:aluminiumoxid uppgående till mellan 8 och 100.

3. 5. Förfarande enligt krav l eller 2, k ä n n e t e c k - n a t a v att zeoliten är mordenit.

4. Förfarande enligt något av kraven l-3, k ä n n e t e c k- n a t a v att katalysatorn. som är bildad av en zeolit 1 pro- tonerad form, är associerad med en metall ur grupp VIII i det periodiska systemet.

5. Förfarande enligt krav 4, k ä n n e t e c k n a t a v att metallen är platina eller palladium.

6. Förfarande enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t a v att isobutanmängden uppgår till 5-50 viktprocent av be- skickningen.

7. Förfarande enligt något av kraven l-6, k ä n n e t e c k- n a t a v att temperaturen ligger i området 250-42000, att trycket ligger 1 området 25 - 50 bar, att vätskegenomsättnings- hastigheten per timme ligger 1 området 0,5 - 3 m3/m5/h och att molförhållandet vätezkolväten ligger i omrâdet 2 -

8. 7811067-3 Uppfinningen avser ett förfarande för förbättring av flytegenskaperna hos en gasoljefraktion. Enligt detta förfarande behandlar man gasoljebeskickningen, som har ett destillationsintervall av 150-53000; i en reaktionszon vari temperaturen ligger i området 200-50000 och trycket ligger i området 15-80 bar. Reaktionszonen innehåller som katalysator en zeolit 1 protonerad form. Behandlingen ut- föres i närvaro av en mängd isobutan uppgående till 5-100% av beskickningen. Förfarandet är användbart 1 synnerhet för förbättring av gränstemperaturen för gasoljornas filtrerbarhet.