SE430422B - Sett att minska fororening i etenkrackningsugnar med anvendning av en fosfit- eller fosfatester - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 40 7809031-3 2 gângsmaterial och en mera intensiv krackning i en ökad föroreningsgrad hos ugnen Z och värmeväxlarna.

Pâ senare âr har behandlingar medelst aminneutraliserat sulfonat tillämpats i vissa etenanläggningar för att minska föroreningen av ugnsslingorna. Dessa föreningar har emellertid icke förhindrat koksning och förorening av värmeväxlarna i överföringsledningarna omedelbart nedströms ugnen. Detta misslyckande med avseende på värmeväxlarna kan bero på förtidig försämring av behandlingarna i etenugnen, i vilken temperaturen kan uppgå till 538-9Z7°C.

Man har nu i samband med föreliggande uppfinning upptäckt, att vissa fosfat- och fosfitmonoestrar och -diestrar väsentligt reducerar eller minskar graden av förorening både i ugnens värmeslingor och värmeväxlarna i överföringsledningarna.

Användningen av dessa föreningar som motmedel mot föroreningar i räoljesystem be- skrives i de amerikanska patentskrifterna 4 024 048, 4 024 049 och 4 024 050.

Effekten av dessa föreningar under de svåra betingelser, som föreligger i eten- krackningsanläggningen har emellertid icke förut antytts.

Uppfinningen avser ett förbättrat sätt att minska föroreningstendenserna, som föreligger i etenkrackningsugnar innefattande koksning och polymeravlagring på värme- slingorna i ugnen och värmeväxlarna i överföringsledningarna. Behandlingen är effek- tiv inom temperaturomrâdet 260-927°C, vilket föreligger i etenkrackningsugnar.

Föreliggande uppfinning avser ett.sätt att minska förorening i etenkracknings- ugnar, vari som utgângsmaterial används petroleumbaserat material, vid vilket dessa material behandlas med minst 10 miljondelar av en förening omfattande fosfit- eller fosfatestrar, varvid fosfatestrarna utmärkes av den allmänna formeln 9 u) 2 . ' där R1, R2 och R3 oberoende av varandra är var och en utvald från gruppen bestående av väte, ett additionskomplex av väte med en amin, alkyl, aryl, alkaryl, cykloalkyl, alkenyl och aralkyl, under förutsättning att i en viss sådan fosfatester minst en och icke mer än två av var och en av R1, R2 och R3 är var och en väte eller ett additionskomplex av väte med en amin, och nämnda fosfitestrar utmärkes av den all- männa formeln 10 15 20 25 30 35 40 3 i 7809031-3 Re / (z) där R4, R5 och R6 var och en oberoende av varandra är utva1d från gruppen bestående av väte, ett additionskomplex av väte och en amin, a1ky1, ary1, a1kary1, cyk1oa1ky1, a1keny1 och ara1ky1, under förutsättning att i en viss sådan fosfitester minst en och icke mer än tvâ av var och en av R4, R5 och R6 är var och en väte e11er ett additionskomp1ex av väte med en amin.

En förening med formierna (1) och (2) innehå11er typiskt från ungefär 1 ti11 50 ko1atomer per mo1eky1 och företrädesvis från ungefär 8 ti11 20. För närvarande föredragna föreningar med form1erna (1) och (2) innefattar de, där R] och R2 är 1ägre a1ky1grupper, som kan vara 1ika e11er o1ika, R3 är ett additionskomp1ex av väte med en amin, där aminen är en primär amin, som innehâ11er minst en a1ky1grupp per mo1eky1, och varje sådan amina1ky1grupp inneha11er 8-14 koiatomer vardera, R4 är väte, R5 och R6 är a1ky1grupper, som kan vara 1ika e11er o1ika, och som inne- hå11er mindre än 11 koiatomer vardera. Fosfatestrarna föredras i jämföreïse med fosfitestrarna. Såsom uttrycket "ïägre" används häri avser detta en grupp innehå11ande mindre än 7 ko1atomer vardera. ' Det totaia anta1et koiatomer i var och en av R1, R2 och R3 kan variera me11an ungefär 1 och 50, varvid ett föredraget omrâde är från ungefär 8 ti11 20 ko1atomer vardera. Typiska exempe1 pâ 1ämp1iga fosfatestrar innefattar (det specifika angivandet av en viss monoester är avsedd att innefatta 1iknande angivande av motsvarande di- ester: sâiedes avses exempe1vis mety1fosfat innefatta dimetyifosfat, men i de fa11, då R4, R5 och R6 icke är 1ika, anges diestrarna specie11t):_mety1fosfat, ety1fosfat, n-propylfosfat, isopropylfosfat, buty1fosfat, pentyifosfat, hexy1fosfat, cyklohexyl- fosfat, heptyifosfat, nonyifosfat, deky1fosfat, 1aury1fosfat, lorofosfat, cety1fosfat, oktadekyïfosfat, heptadeky1fosfat, feny1fosfat, a- e11er 5-nafty1fosfat, a- e11er ß-nafteny1fosfat, bensy1fosfat, to1y1fosfat, mety1feny1fosfat, amy1feny1- fosfat, nony1feny1fosfat, nony1feny1fosfat, 4-amy1feny1fosfat, isobuty1feny1fosfat, nony1to1y1fosfat, di-poïyisobutenyifosfat, di-po1yisobuteny1fenyifosfat, po1yisobu- teny1feny1fosfat, difenyifosfat; etyïfosfat, di-po1yisobuteny1, och 1iknande; Många av dessa fosfatestrar, särskiit sådana, som innehâ11er det mindre anta1et koïatomer per mo1eky1, är 1ätti11gäng1iga kommersie11t. Metoderna för framstä11ning av föreningar med formein (1) är konventione11a. Sà1edes kan exempe1vis fosfor- 10 15 20 rsoaoai-3 pentoxid tillsättes en lösning av en alkohol i ett organiskt lösningsmedel (aromatiska lösningsmedel föredras i allmänhet något över alifatiska lösningsmedel, på grund av deras mera polära karaktär). Exempel på lämpliga lösningsmedel innefattar kerosener, tunga aromatiska naftaföreningar, och liknande.

Den erhållna blandningen upphettas till förhöjd temperatur för åstadkommande av reaktion. Reaktionsprodukterna är typiskt lösliga och förblir i lösning. Företrädes- vis används reaktanter i stökiometriska mängder, varför relativt rena produktlös- ningar erhålles, eftersom reaktionerna tenderar att fortskrida till fulländning.

Beroende på den särskilda alkoholreaktanten eller de särskilda alkoholreaktanterna, de använda reaktionstemperaturerna, jämte respektive mängder föreliggande reaktanter, är reaktionsprodukten en fosfatester med en eller två alkylgrupper eller andra kol- vätehaltiga substituenter per molekyl, såsom visas i formel (1) ovan.

Ett stort flertal alkoholreaktanter kan användas för att åstadkomma specifika föreningar, som faller inom ramen för formeln (l). Fosforpentoxid föreligger före- trädesvis som utgångsfosforföreningar, men, såsom fackmannen lätt inser, kan ett flertal andra fosforföreningar användas, såsom fosforsyra, fosforoxiklorid, poly- fosforsyra, fosforsyraanhydrid, och liknande.

Reaktionsprodukten är vanligtvis och företrädesvis sådan, som innehåller minst en sur väteatom per molekyl, som lätt neutraliseras med en bas, företrädesvis för ändamålen med uppfinningen en primär eller sekundär amin. E Exempel på lämpliga alkoholer innefattar normala, rakkedjiga alkoholer, såsom 'metanol, etanol, och sådana, där kolvätegruppen är n-propyl, n-butyl, n-amyl, n-hexyl, 25 30 35 40 n-heptyl, n-oktyl, n-nonyl, n-dekyl, n-undekyl, n-dodekyl (lauryl), n-tetradekyl (myristyl), n-hexadekyl (cetyl), och n-oktadekyl (stearyl); grenkedjiga primära alkoholer, såsom isobutyl, isoamyl, 2,2,4-trimetyl-l-hexanol och 5,7,7-trimetyl- 2-(l,3,3-trimetylbutyl)-l-oktanol; och sekundära alkoholer, såsom isopropyl, sek. butyl, 2-pentanol, 2~oktanol, 4-metyl-2-pentanol och 2,4-dimetyl-3-pentanol.

Exempel på alicykliska alkoholer är cyklopentanol, cyklohexanol, cykloheptanol och mentol, Exempel på alkoholer av den klass, som har etenisk omättnad, är allyl, krotyl, oleyl (cis-9-oktadeken-l-ol), citronellol, och geraniol.

Acetylenisk omättnad belyses av bensyl-, 2-fenyletanol, hydrocinamyl- och alfa-metylbensylalkoholer. Cinnamylalkoholer är ett exempel på en alkohol innehållande både aromatisk och etenisk omättnad. _ I En utmärkt källa av alkohol, som kan användas, är den klass av föreningar, som är känd som oxoalkoholer. Dessa är normalt en blandning av olika alkoholer med moderata molekylvikter, varvid antalet kolatomer i dessa varierar från 4 till unge- fär l6. Deras framställning och deras egenskaper framgår av boken Higher Oxo Alcohols, L.F. Hatch, Enjay Company, Inc., l957, till vilken hänvisning göres. Allmänna exempel på både alkoholer och esterbiprodukter, som är typiska för en oxoalkohol av den typ,_som kan användas enligt uppfinningen, är följande: 10 15 20 30 40 5 7809031-3 §estándsde1 Procenc B1andad iso- och n-okty1a1koho1 2-20 B1andad iso~ och n-nony1a1koho1 5-40 B1andadeiso- och n-deky1 och högre a1koho1er 25-90 Estrar 20-80.

Exempe1 på 1ämp1íga aminer innefattar n-dodeky1amin; n-tetradeky1amin; -n-hexadeky1amin; 1aury1amin, myristy1amin; pa1mity1amin; steary1amín; o1ey1amin; kokusnötso1jaamin; ta1go1jaamin; hydrerad ta1go1jaamín; bomu11sfröo1jaamin; di1aury1amín; dimyristy1amin; dipa1mity1amin; disteary1amin; dikokusnötso1jaamin; díhydrererad ta1go1jaamin; okty1mety1amin; oktadeky1mety1amin; hexy1ety1amin; sojaamin 10%; oktadeky1 10%; oktadaemy1 35%; oktadekadieny1 45%; ety1amin; diety1amín; morfo1in; buty1amin; 1sopropy1amín; diísopropy1amin; N-mety1morfo1in; triety1amín; aminoety1etano1amin; díetano1amin; diety1etano1amin; diisopropano1- amín; dimety1-etano1amín; dimety1isopropano1amín; N-hydroxiety1morfo1in; n-mety1- dietano1amin; monoetano1amín; monoisopropano1amin; trietano1amin; triísopropano1- amin; 1,1-dihydroximety1ety1amin; 1,1-dihydroximety1-n-propy1amin; po1yg1yko1amin (HZNCHZCHZ-0-CH2CH2)n0H där n = 1-10 ínk1usíve; pyrrolídon; 5-metyï-2-oxazo1idon; 2-oxazo1idon; imidazol; po1yamínerHi klassen: ~ I ._N - ...___ H (3) H2N--- R 1 x där R är en a1ky1enradika1 omfattanfle -CHZ-aug-, -cH2cH¿cH2-, e11er CH3-CH-cH3 CH3 och x är ett he1ta1 av 1-5: 5-bensímidazo1; 2-hydroxiety1imidazo1; 2-mety1imidaz01; pyrazin; pyridin; piperidin; 2-cyanomety1-2-imidazo1in; cyk1ohexy1amin, och 1iknande.

En föredragen k1ass av aminef är väsent1igt substituerade imidazo1iner, såsom de, som har en av fö1jande form1er: <4) _ /""" f* 10 l5 20 25 30 35 40 7809031-:3 (S) /.,//""_° _ R---c/ \H N--C--Z \___ (RINH) \H , Y (6) / N-c --H \~ R.___ \\n--- --=z i i R2 H varvid i formlerna (4), (5) och (6) ovan R är en alifatisk grupp med från ungefär l till 22 kolatomer i kedjan, Y och Z är väte eller lägre alifatiska kolvätegrupper med högst 6 kolatomer i kedjan, R] är en alkylenradikal med från l till 6 kolatomer, R2 är en radikal omfattande R eller väte, och N är ett heltal av från ungefär l till 50. Imidazoliner av den typ, som âskâdliggöres i formlerna 4, 5 och 6 fram- ställes enklast genom att omsätta en monokarboxylsyra, såsom en mättad eller omättad fettsyra, med en alkylenpolyamin eller hydroxyalkylalkylendiamin i enlighet med välkända metoder. Imidazolinerna kan bringas att ytterligare reagera via oxyalkylering för erhållande av andra användbara derivat. Metoder för framställning av imidazo- liner av denna typ återfinns i artikeln "The Chemistry of the s-Imidazolines and Imidazolidines", R.J. Ferm och J.L. Riebsomer, Chemical Reviews, Vol. 54, nr. 4, augusti l954. Särskilt användbara imidazoliner för användning vid genomförande av uppfinningen finns beskrivna i de amerikanska patentskrifterna 2 267 965 och 2 355 837. Två typiska imidazoliner av den typ, som âskâdliggöres medelst formlerna ovan, är l-(2-hydroxietyl)-kokoimidazolin och l-(2-hydroxietyl)-2-talloljaimidazolin, varvid båda dessa föreningar enkelt framställes med användning av de metoder, som finns beskrivna i den amerikanska patentskriften 2 267 965.

För att åskådliggöra åtskilliga andra typer av typiska imidazoliner, som kan användas, återges följande som exempel: l-(2-hydroxietyl)-2-undekylimidazolin l-(2-hydroxietyl)-2-tridekylimidazolin l-(2-hydroxietyl)-2-pentadekylimidazolin l-(2-hydroxietyl)-2-heptadekylimidazolin l-(2-aminoetyl)-2-heptadekylimidazolin l-(2-aminoetyl)-aminoetyl-l -2-undekylimidazolin l-(2-aminoetyl)-aminoetyl-l -2-tridekylimidazolin. 15 20 25 7 7809031-3 Fettsyrorna bringas helt allmänt att reagera med en polyalkylenpolyamin, såsom dietylentriamin, trietylentetramin, tetraetylenpentamin eller blandningar därav, eller en polyaminalkohol, såsom aminoetyletanolamin. Aminen kan på liknande sätt vara substituerad med lägre alkylgrupper.

En särskilt föredragen klass av aminer är tert.alkyl-primära aminer. Dessa har formeln NH2 Mera speciellt utgör den tert.alkyl-primära aminen en komponent, där RS och R6 är lägre alkylgrupper, vanligtvis metylgrupper, och R7 är en lângkedjig alkyl- radikal med 8-l9 kolatomer. Tert.alkyl-primära aminer, som visat sig utomordentligt lämpliga enligt uppfinningen, är "Primene 8l-R" och "Primene JM-T". “Primene 8l-R" uppges av tillverkaren består av huvudsakligen tert.alkyl-primära aminer med ll-l4 kolatomer och har en molekylvikt huvudsakligen inom omrâdet l7l-213, en specifik vikt vid 25°C av 0,813, ett refraktionsindex av 1,423 vid 25°C och en neutralisa- tionsekvivalent av l9l. ”Primene JM-T" uppges av tillverkaren bestå av tert.alkyl- primära aminer med 18-22 kolstomer och med en molekylvikt huvudsakligen inom om- rådet 269-325, en specifik vikt vid 25°C av l,456 och en neutralisationsekvivalent av 3l5. _ Den primära beständsdelen i "Primene 8l-R" uppges vara: fis Pia fH3 H3 c-- <|:-~cH2--- c -e ~~ cH¿««-- mig | ens m3 m3 Den primära bestândsdelen i “Primene JM-T" uppges ha huvudsakligen samma strukturformel som "Primene 81-R", men med 22 kolatomer. "Primene" är ett varumärke, som innehas av Rohm & Haas Company för dess kvalitet av tert.alkyl-primära aminer. fåâfiïfëfiêflififlqfi Det totala antalet kolatomer för var och en av R4, R och R6 kan variera mellan ungefär l och ungefär 50, varvid det föredragna området är mellan ungefär 8 och 20 kolatomer per kolväteradikal. Typiska exempel på lämpliga fosfitestrar omfattar: (det specifika angivandet av en viss monoester avses häri innefatta ett liknande angivande av motsvarande diester: således avses exempelvis metylfosfit innefatta dimetylfosfit, men i'de fall, då R4, R5 och R5 icke är lika anges diestrarna speciellt): 10 15 20 E 30 35 40 7809Û3l~3 metylfosfit, etylfosfit, n-propylfosfit, isopropylfosfit, butylfosfit, pentylfosfit, hexylfosfit, cyklohexylfosfit, heptylfosfit, nonylfosfit, dekylfosfit, laurylfosfit, lorolfosfit, cetylfosfit, oktadekylfosfit, heptadekylfosfit, fenylfosfit, alfa- eller.beta-naftylfosfit, alfa- eller beta-naftenylfosfit, bensylfosfit, tolylfosfit, metylfenylfosfit, amylfenylfosfit, diamylfenylfosfit, nonylfenylfosfit, isobutyl- fenylfosfit, nonyltolylfosfit, di-polyisobutenylfosfit, di-polyisobutenylfenylfosfit, polyisobutenylfenylfosfit, difenylfosfit, di-polyisobutenyl, di-polyisobutenyl, och liknande.

' Många av dessa fosfitestrar, särskilt sådana innehållande ett litet antal kol- atomer per molekyl, är kommersiellt lättillgängliga. De framställes medelst konven- tionella metoder. Vissa av dessa estrar, särskilt sådana, som har de längre alkyl- kedjorna, fastän de för närvarande icke är kommersiellt tillgängliga, kan lätt fram- ställas genom att omsätta en, två, eller tre moler av motsvarande alkohol eller fenol med varje mol av en fosfortrihalogenid, såsom fosfortriklorid eller fosfortribromid.

Detta är en konventionell reaktion men det finns andra sätt, även konventionella, att framställa dessa olika fosfitestrar. Således kan organiska fosfiter på lämpligt sätt framställas genom direkt förestring av fosforsyra med alkohol.

Föreliggande uppfinning avser icke den särskilda metod, medelst vilken fosfit- estrarna eller fosfatestrarna framställes. I de fall, då mono- eller diestrar bildas, är det ofta önskvärt, att efter förestringsreaktionen behandla den omsatta bland- ningen med vatten, en utspädd vattenhaltig lutlösning, eller en utspädd vattenhaltig lösning av mineralsyra för att genom hydrolys avlägsna de kvarvarande klor- eller bromatomerna, som föreligger på grund av den särskilda trevärda eller femvärda fos- forförening, som används som utgångsförening. Aminsalter av fosfitestrar visar sig icke vara så aktiva motmedel mot förorening som övriga material med formlerna (l) och (2). ' EXEMPEL I kommersiella etenanläggningar infördes de för minskning av förorening av- sedda föreningarna i form av organiska fosforföreningar, varvid nedanstående resul- tat erhölls. l. En kommersiell anläggning, vari ugnar av typen Celas användes och i vilka raffineringsgaser av etan och propan behandlades, behandlades, räknat på inmatnings- hastigheterna till ugnen, med 75 miljondelar (vikt) av en komposition omfattande: l8,0% kerosen 29,l% isooktanol l0,7% fosforpentoxid 42,2% "Primene 81-R".

Till denna produktlösning sättes under omröring 246 g "Primene 8l-R". "Primene 8l-R" är ett varumärke, innehavare Rohm & Haas Company, för en viss kvalitet av huvudsakligen tert.alkyl-primära aminer med ll~l4 kolatomer, som har en molekylvikt 10 15 20 25 30 35 40 g 7ao9oz1-5 huvudsakiigen inom omrâdet 171-213, en specifik vikt vid 2506 av 0,813, ett refrak- tionsindex av 1,423 vid 2506 och en neutra1isationsekviva1ent av 191. Den erhâ11na produkten är en 50 vikts-% iösning av aminsa1t av b1andade oktyifosfater i iandade xyiener. Reaktionsbetinge1serna för framstä11ning av okty1fosfaterna be- skrives i Exempe1 1 i den amerikanska patentskriften 4 024 048.

Behand1ingskompositionen utspäddes i förhå11andet 4:1 med gaso1ja och infördes i ko1väteinmatnings1edningen framför inmatningssam1ingsröret, från vi1ket materia1 införes i ugnarna. Driftstider uppgående ti11 50-60 dygn upp ti11 121 dygn erhö11s med en minskning av anta1et katastrofstopp. 2. En annan etenaniäggning, vari användes raffineringsgas av etan och 25 miljon- de1ar (vikt) av den i Exempe1 1 beskrivna behandiingskompositionen, räknat på hastig- heten för inmatat ko1vätemateria1 i ugnen, studerades. Behandiingskompositionen, som utspäddes i förhâ11andet 4:1, infördes i varje siinga i ugnen. De iäga koncentra- tionerna möj1iggjordes genom direkt insprutning, vi1ket undviker fördeïningsprobïem i samband med insprutning i ugnens sam1ingsrör.. 0behand1ade ugnar i an1äggningen, som studerades under drift vid användning av enbart etan, användes 300-350 timmar innan oacceptab1a tryckfa11 över värmeväxiarna i överföringsiedningarna erhö11s. Vid det första försöket, vari kompositionen en1igt Exempe1 1 användes, erhö11s en driftstid av 390 timmar. Mera betyde1sefu11t var eme11ertid det faktum, att be1äggningen på rörp1åtarna i värmeväxiarna och på insidan av rören var mycket mindre kraftig än norma1t.

Vid ett andra försök, där behandiingskompositionen en1igt Exempe1 1 användes, erhö11s en driftstid av 1324 timmar, Rörp1âtarna i värmeväx1arna visade sig mycket renare än vad som förväntats efter en sådan 1ång driftsperiod. Tyvärr försvann ti11- förse1n av behand1ingskompositionen vid markeringen ungefär 1000 timmar, varför tryck- fa11et ökade under denna period.

Ytter1igare tvâ försök utfördes med behandiingskompositionen. Det första för- söket utfördes med koncentrationer understigande 25 mi1jonde1ar och resu1terade i en driftsperiod av 650 timmar.» g 3. Vertika1a ugnar av typen Foster-whee1er med 15,2 cm tuber e11er rör med an- vändning av etan-propanraffineringsgaser behand1ades med ett aminneutra1iserat su1fonat Koncentrationerna därav var 20-25 mi1jonde1ar räknat på i ugnen inmatat koivätemateriai.

Behandiingskompositionen eniigt Exempe1 1 i en koncentration av 75 miijondeiar, räknat på inmatat ko1vätemateria1 páfördes därefter värmeväx1arna i överföringsled- ningarna. Kompositionen en1igt Exempe1 1 dispergerades i vatten och insprutades via fyra ky1strâ1ar me11an ugnsutioppet och värmeväx1aren.

Detta försök genomfördes för att e1iminera koksnings/föroreningsprob1em i värme- växïaren, vi1ka prob1em kvarstod trots su1fonatbehand1ingen.

Den för an1äggningens drift ansvarig har förut icke ti11âtit en ïängre drifts- tid än 45 dygn för an1äggningen beroende på förorening av värmeväxiaren. Användningen

Claims (5)

1. 0 15 30 l5 40 7309031-3 10" av behandlingskompositionen enligt Exempel l gjorde en driftsperiod av 80 dygn möjlig. PAiEnikRAv l. Sätt att minska förorening i etenkrackningsugnar, i vilka petroleumprodukter behandlas, k ä n n e t e c k n a t av att petroleumprodukterna behandlas med minst 10 miljondelar av en förening omfattande fosfitestrar eller fosfatestrar, varvid fosfatestrarna har den allmänna formeln' ll :/\_0 r \ ? 3 Rz där RI, R2 och R3 oberoende av varandra var och en omfattar väte, ett additions- komplex av väte, med en amin, alkyl, aryl, alkaryl, cykloalkyl, alkenyl eller aralkyl, under förutsättning att i en viss sådan fosfatester minst en och icke mer än tvâ av var och en av R1, R2 och R3 är vardera väte eller ett additions- komplex av väte med en amin, och varvid fosfitestrarna har den allmänna formeln: /6 R4-- 0--- \\\\0 \ Rs där R4, R5 och R6 var och en oberoende av varandra omfattar väte, ett additions- komplex av väte och en amin, alkyl, aryl, alkaryl, cykloalkyl, alkenyl eller aral- kyl, under förutsättning att i en viss sådan fosfitester minst en och icke mer än tvâ av var och en av R4, R5 och R5 är var och en väte eller ett additionskomplex av väte med en amin. _

2. Sätt enligt krav l, k ä n n e t e c k n a t av att behandlingsföreningen först upplöses i ett tungt, aromatiskt kolväte med en kokpunkt inom området från ungefär l77°C till 288°C innan den blandas med nämnda petroleumprodukter.

3. Sätt enligt krav l eller 2, k ä n n e t e c k n a t av att i varje sådan fosfatförening, R] och R2 var och en är lägre alkyl och R3 är ett väteadditionskomplex med en amin. 7809031-3 ll

4. Sätt enïígt krav 1, 2 eller 3, k ä n n e t e c k n a t av att i varje sådan fosfitföreníng R4 och R5 är vardera ïägre aïkyl och R6 är väte.

5. Sätt enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a t av att nämnda fosfat- förening är antingen blandat oktyïfosfataminsaït e1ïer ett bïandat butyïfosfatamin- saït. 7809031-3 Sammandrag Fosfat- och fosfítmono- och -diestrar 1 små mängder verkar som förorenings- hindrande ti11satser i etenkrackningsugnar, som utsättes för förhöjda temperaturer av från ungefär 26000 ti11 927°C. Dessa ugnar aïstrar material, som utfäïïes och ansamïas pâ ugnsytorna innefattande ugnsslíngor och värmeväxïare anordnade i över- föringsïedníngar. De föroreníngsförhindrande tílïsatserna enïigt uppfinningen hämmar och under-trycker förorening men bidrar även tiH att rengöra redan Förorenade ugns- ytor.