SE420430B - Forfarande for blekning och extraktion av lignocellulosahaltig material med peroxidhaltiga blekmedel - Google Patents

Description

7801868-6 10 15 ' 20 25 30 35 2 såsom perättiksyra. Av angivna peroxider är det i huvudsak väteperoxid (H2O2) som för närvarande användes inom cellulosa- industrin.

Blekning av kemiska massor med väteperoxid utföres normalt i slutskedet av blekningsprocessen, dvs. när huvud- delen av de miljöstörande ämnena redan lösts ut ur massan.

Avsikten med att använda peroxid i slutskedet av en blek- sekvens är att erhålla en förbättring av den färdigblekta mas- sans ljushetsstabilitet. Dessutom kan en viss reducering av icke önskvärda extraktivämnen i den färdiga massan erhållas.

Användande av väteperoxid i första steget i en blek- ningssekvens tillämpas ej praktiskt i någon nämnvärd utsträck- ning pâ grund av den stora tillsatsmängd som är erforderlig för att åstadkomma önskad utlösning av lignin. För att åstad- komma motsvarande utlösning av lignin, som vid syrgasblekning av tallsulfatmassa, erfordras det en tillsats av väteperoxid av ungefär 80 kg H202 per ton massa, vilket med dagens'pris på väteperoxid skulle motsvara en kostnad av cirka 300 kr per ton massa, vilket skall jämföras med priset vid syrgasblek- ning, som är cirka 25 kr per ton massa.' 7 Nämnda konventionella perokidblekningar utföres vid ett pH av cirka 10 - 11, mätt vid blekningens början. Blek- nigsförsök med väteperoxid vid pH-värden lägre än 7 finns be- skrivet i en artikel i Tappi, vol. 39, nr 5, 1956, s. 284-295.

Av denna artikel framgår, att man vid blekning med väteperoxid vid låga pH-värden, särskilt vid pH 0,5, erhåller i stort sett samma ljushetshöjning som\üd alkaliskt pH, trots en lägre förbrukning av väteperoxid vid surt pH. Emellertid erhölls sam- tidigt en kraftig försämring av massans viskositet, dvs väte- peroxiden angrep inte bara ligninet utan även oellulosan. Detta medför en försämring av massans mekaniska styrkeegenskaper.

Föreliggande uppfinning utgör en lösning på ovan angivna problem och avser ett förfarande för blekning och extraktion av lignooellulosahaltigt material för avlägsnande av lignin med användning av peroxidhaltiga blekmedel i sur miljö och känne- teEknas.av, att minst ett steg i blekningsprocessen omfattar be- handling av lignocellulosamaterialet med ett peroxidhaltigt 10 15 20 25 30 35 7801868-6 3 blekmedel vid ett pH från -0,5 till 3,0, i närvaro av 0,01 - 5 företrädesvis 0,1 - 0,5 g/l av en organisk eller oorganisk komplexbildare, vilken behandling omedelbart,.utan mellan- liggande tvättning, åtföljes av alkalisk extraktion av utlös- bart lignin.

Det för förfarandet kännetecknande kombinerade peroxid- och extraktionssteget kan insättas var som helst i en blek- sekvens, dvs. i början, i mitten eller i slutet av densamma.

Dock ärdet föredraget, att det kombinerade peroxid- och extrak- tionssteget användes såsom första steg i en bleksekvens. Vidare är det fullt möjligt att använda det kombinerade peroxid- och extraktionssteget upprepade gånger i en bleksekvens, exempel- vis såsom inledande och avslutande steg i en sådan.

Massa, som skall behandlas enligt uppfinningen kan så- ledes vara endera oblekt eller blekt i ett tidigare steg. Massa- koncentrationen är icke kritisk utan kan variera mellan 1 - 50 %, dock föredrages en massakoncentration av 8 - 22 %. Beroende på koncentrationen hos massan, när den införes i bleksteget enligt uppfinningen avvattnas eller spädes massan sä, att önskad koncentration erhålles. Vid avvattning användes före- trädesvis en press. Efter eventuell justering av massakoncen- trationen försättes massasuspensionen, exempelvis i en mixer, med peroxidhaltigt blekmedel, syra och komplexbildare. Syran kan utgöras av en oorganisk syra, såsom exempelvis, svavel- syra eller salpetersyra, eller den sura lösning, som erhålles som återstod vid klordioxidtillverkning eller av en organisk syra såsom oxalsyra. Syran tillsättes i sådan mängd, att pH hos massasuspensionen blir från -2 till 7, företrädesvis från -0,5 till 3,0. Mängden tillförd komplexbildare skall vara 0,01 - 5 g/l, företrädesvis 0,1 - 0,5 g/l. Den mängd peroxid- haltigt blekmedel, som satsas, kan variera kraftigt, dels bero- ende pà den inkommande massans ligninhalt och dels beroende på önskad ligninhalt hos massan efter bleksteget enligt upp- finningen. Den lämpliga mängden peroxidhaltigt blekmedel_ut- gör i regel 0,1 - M % räknat pá mängden absolut torr massa.

Efter tillsatsen av ovannämnda kemikalier äger själva blek- ningen rum, exempelvis i ett blektorn. Den sammanlagda blek- 7801868-6 10 15 20 25 30 35 H tiden kan variera mellan 1 - 300 minuter och blektemperaturen' mellan 20 - 10000. Emellertid föredrages en blektid av 60 - 180 minuter och en blektemperatur av 60 - QÛOC. Därefter föres massasuspensionen till ytterligare en blandningsanord- ning (mixer) och utan att vättas försättes massan med alkali, exempelvis ammoniak, natriumkarbonat, natriumvätekarbonat, natriumhydroxid eller oxiderad vitlut, så att ett pH-värde av 7,0 - 12,0, företrädesvis 9,0 - 11,0, erhålles, varpå en extraktion av massan äger rum, exempelvis i ett torn. Extrak- tionen utföres vid en massakoncentration av 1 - 50 %, före- trädesvis 8 - 22 %, och temperaturen hålles vid 20 - 100°C, företrädesvis 50 - 80°C. Uppehållstiden vid extraktionen är 15-300 minuter, företrädesvis 60- 180 minuter. Eftersom massan icke tvättas mellan peroxidbleksteget och extraktionssteget, så sker samtidigt med extraktionen en fortsatt blekning av massan med frángæxoxidbleksteget överförd, ej förbrukad peroxíd.

Denna blekning sker i alkalisk miljö i motsats till den före- gående sura miljön. Efter avslutad reaktion avvattnas massan, exempelvis medelst en press, eller tvättas, varefter den kan blekas-vidare med exempelvis ett klorhaltigt hlekmedel, före- trädesvis klordioxid. Under bleksteget enligt uppfinningen äger en betydande delignifiering rum, dvs massans innehåll av lignin sänkes avsevärt, samtidigt som massans ljushet ökas.

Det har överraskande visat sig, att under det sura peroxidblek- ningssteget så sker ingen egentlig delignifiering, ty om man bryter förfarandet efter detta steg och kontrollerar massans ,ligninhalt finner man, att den är ungefär densamma som före blekningens inledning. Minskningen av lignin äger rum först vid 'den direkt efterföljande alkaliextraktionen. En trolig för- uklaring till detta är, att ligninet under den sura peroxid- behandlingen låtit sig modifieras, så att det senare med lätt- het kan extraheras ut av alkalit. _ Enligt en föredragen utföringsform av uppfinningen avvattnas massasuspensionen efter den sura peroxidblekningen så, att massakoncentrationen höjes till 18 - 50 %, företrädesvis 25 - 35 %. Avvattningen kan utföras medelst en press. Den ut- pressade blekavluten innehåller vanligtvis oförbrukad peroxid 10 15 20 25 30 35 7801868-6 5 och föres därför tillbaka till den före blektornet befintliga mixern, till vilken även färsk peroxid satsas. Enligt denna utföringsform mäste massasuspensionen före extraktionssteget försättas med - förutom alkali - även spädvätska, exempelvis vatten, så att önskad massakoncentration erhålles i extraktions- steget.

På liknande sätt kan den efter extraktionssteget ut- pressade blekavluten föras tillbaka till den före extraktions- steget belägna mixern, till vilken, såsom angives ovan, alkali och eventuellt spädvätska föres.

Såsom komplexbildare kan ett stort antal såväl organiska som oorganiska kemikalier användas. Det är föredraget, att komplexbildaren tillhör gruppen polykarboxylsyror, kvävehaltiga polykarboxylsyror och polyfonfat. Som exempel kan nämnas nitrilo- triaminoättiksyra (NTA), dietylentriaminpentaättiksyra (DTPA), etylendiamintetraättiksyra (EDTA), citronsyra, vinsyra och natriumtripolyfosfat (STPP).

Det har visat sig, att man kan få ytterligare förbättring av komplexbildarens viskositetsstabiliserande effekt genom att satsa denna tillsammans med magnesiuminnehållande kemikalier, t.ex. magnesiumsalter såsom karbonat, -sulfat, -hydroxid, -oxid.

Särskilt lämplig magnesiumförening är magnesiumsulfat (MgSOu).

Mängden satsad magnesiumförening skall vara 0,01 - 5 g/l, företrädesvis 0,1 - 0,5 g/l.

Som framgår av det tidigare angivna, är det med blek- förfarandet enligt uppfinningen möjligt, att på ett framgångs- rikt sätt delignifiera massa. Emellertid har det helt över- raskande visat sig möjligt att även använda blekförfarandet enligt uppfinningen för attreglera slutviskositeten hos massa.

Vid framställning av pappersmassor strävar man efter att erhålla så hög viskositet som möjligt hos massan, men vid framställning av viskosmassor strävar man efter att sänka viskositeten hos massan till vissa bestämda nivåer, beroende på vad massan skall användas till inom viskosindustrin. Den idag vanligen använda tekniken att styra mässans viskositet till önskad nivå är att använda hypoklorit, exempelvis natriumhypoklorit (NaCl0), i ett av blekstegen. Med hjälp av satsad mängd hypoklorit, tem- 7801868-6 10 15 20 25 30 35 6 peratur och pH i bleksteget kan man styra viskositeten till önskad nivå. Såsom angives ovan har det visat sig möjligt att ersätta nämnda hypokloritsteg med blekförfarandet enligt upp- finningen. Därvid styres mässans viskositet till önskad nivå genom variation av tillsatsmängden av komplexbildare. Massans viskositet är direkt beroende av satsad mängd komplexbildare, dvs. låg komplexbildaretillsats ger låg viskositet medan större mängd komplexbildare ger högre viskositet hos massan.

Förfarandet enligt föreliggande patentansökan har betydande fördelar. En viktig fördel är, att man kan ersätta konventionella bleksteg innehållande klorhaltiga blekmedel med blekförfarandet enligt uppfinningen. Vinsten ligger däri, att blekavlutarna med lätthet låter sig återvinnas, vilket icke är fallet med blekavlutar från klorhaltiga blekmedelssteg. Mängden míljöstör- ande ämnen, som måste utsläppas till recípienten, kan således minskas avsevärt. Vidare leder förfarandet enligt uppfinningen, jämfört med tidigare kända perokidblekningsförfaranden, till en avsevärd reducering av blekkemikaliekostnaderna. Dessutom erhålles en massa med goda kvalitetsegenskaper, exempelvis hög viskositet vid en bestämd ligninhalt och mycket hög renhet.

Fördelarna med förfarandet enligt uppfinningen belyses av följande utföringsexempel.

Exempel 1 Oblekt björksulfatmassa med en ligninhalt, mätt som kappatal enligt SCAN-standard, av 17,3 och viskositeten 121H dm3/kg försattes med bleklösning innehållande väteperoxid i sådan mängd, att den motsvarade 1,0 % räknat på absolut torr massa.

Massakoncentrationen justerades till 12,0 % genom tillsats av vatten. Massan uppdelades i prov A och prov B. Till prov A sattes svavelsyra så, att ett pH av 2,5 erhölls och till prov B sattes natriumhydroxid så, att ett pH av 11,0 erhölls. Efter ordentlig omblandning i glasburkar ställdes de båda proven i ett vattenbad med en temperatur av65°C. Burkarna med massaproven fick stå i vattenbadet i 2 timmar, varefter proven avvattnades i centrifug till 30 % massakoncentration. Därefter försattes de båda proven med spädvätska (vatten) så, att massakoncentrationen återigen blev 12 %. Provens pH justerades med natriumhydroxid 10 15 20 25 30 35 7801868-6 7 till 11,0, varefter dessa ånyo placerades i vattenbadet vid 65°C. Efter 2 timmars förvaring i vattenbadet bröts behand- lingen och massaproverna tvättades med destillerat vatten.

Efter avslutad tvättning analyserades massaproverna med avse- ende på kappatal enligt SCAN-C 1:59, viskositet enligt SCAN-C 15:62 och ljushet enligt SCAN-C 11:75. Bestämning av förbrukad mängd väteperoxid utfördes genom manuell jodtit- rering.

Nedanstående tabell visar erhållna analysdata på mas- sorna samt förbrukad mängd väteperoxid (HZOZ).

Tabell 1 I Prov Éštågâëriod- Kappatal Viäkositet Ljushet Förbrukat - dm /kg % ISO HZO2, % A 2,5 12,0 619 46,0 0,7 B 11,0 15,0 941 41,1 1,0 Som framgår av tabell 1 erhölls en bättre delignifiering av massan (lägre kappatal) med väteperoxid vid pH 2,5 än vid pH 11,0. Samtidigt erhölls dock en katastrofal försämring av massans viskositet.

Ovanstående försök upprepades, dock med den skillnaden, att till båda proven, dvs såväl till prov A1 0,1 % dietylentriaminpentaättiksyra (DTPA) och 0,1 % magnesium- sulfat (MgSO”), räknat på absolut torr massa, i det första reaktionssteget, dvs. peroxidsteget. Samma analyser som tidi- gare utfördes med följande resultat. som prov B1 sattes Tabeii 2 Prov pH i period- Kappatal Viskositet Ljushet Förbrukat 'Steget dma/kg % Iso Hzoz, % A1 2,5 12,5 989 46,3 0,0 B1 11,0 15,1 988 41,5 1,0 7801868-6 10 15 20 95 30 35 8 Som framgår erhölls vid förfarandet enligt uppfin- ningen, dvs. prov A1, en bättre delignifiering och ljushet trots avsevärt lägre peroxidförbrukning jämfört med blekning vid pH 11,0, vilket pH-värde är vanligt vid konventionell peroxidblekning. Dessutom erhölls samma viskositet vid för- farandet enligt uppfinningen som vid blekning vid pH 11,0, trots lägre kappatal. 7 Exempel 2 Oblekt tvåstegskokad sulfitmassa med ett kappatal av 12,1 och viskositeten 1147 dma/kg behandlades på samma sätt som i exempel 1. Prov A blektes vid ett pH i peroxidsteget av 2,5 och prov B blektes vid ett pH i peroxidsteget av 11,0.

I båda fallen utfördes försöken med och utan tillsats av 0,1 *ä dietylexxtriaminpentaättiksyra (DTPA) och 0,1 t magnesium- sulfat (MgSOu). Resultaten av de gjorda analyserna framgår av nedanstående tabell. * Tabell 3 Prov pH i period- Kappatal Viskositet Ljushet Förbrukal steget 3 dm /kg % ISO H202, % A uün1DTRA-+MgSOq 2,5 &,5 539 61,2 0,9 med -"- -"- 6,9 1083 69,8 0,H ß “ utan UPPA + MgbOu 11,0 8,5 21003' 70,3 1,0 med -"- -"- 8,8 10:54 72,9 130 Som framgår fungerar förfarandet enligt uppfinningen på liknande sätt även på en sulfitmassa. Förfarandet enligt upp- finningen, dvs. prov A med tillsats av DTPA + MgSOu, ger be- tydligt bättre delignifiering vid avsvärt lägre peroxidför~ brukning jämfört med konventionell peroxidblekning vid alkaliskt pH. Viskositeten hos massan blev till och med något högre jäm- fört med den konventionellt blekta massan, trots lägre kappa- tal. Jämföres proven A vid samma kappatal, så erhålles vid 10 15 20 25 30 35 7801868-6 9 vid )(= 7,0 utan DTPA + MgS04 en viskositet av 780 dma/kg vid en peroxidförbrukning av 0,8 %. a Exempel 3 En blekt tvåstegskokad gransulfitmassa med kappatalet 13,4 och viskositeten 1180 dma/kg behandlades med svavel- dioxid (S02) löst i vatten i avsikt att avlägsna tungmetaller från massan. Massakoncentrationen var 3,5 % och behandlingen utfördes vid rumstemperatur under en tid av 1 timme med en lösning med ett sådant innehåll av svaveldioxid, att totala satsen var 2,0 % S02 räknat på absolut torr massa. Efter denna behandling tvättades massan med destillerat vatten och av- vattnades i centrifug till 30 % massakoncentratíon. Den så be- handlade massan innehöll endast spår av tungmetaller såsom järn, koppar och mangan.

Massan behandlades enligt det sätt som framgår av exempel 1. Satsen väteperoxid var även i dessa försök 1,0 % räknat på absolut torr massa, medan svavelsyra satsades till massan i en sådan mängd,att pH blev 2,0. Två försök gjordes, dels utan (prov 1) och dels med (prov 2) 0,1 % dietylentriaminpenta- ättiksyra (DTPA). Samma analyser som i de tidigare exemplen utfördes med följande resultat.

Tabell 4 eProv pH i peroxid- Kappa- viskositet Ljushet Förbrukat * stege* tal dm3/kg % Iso Hzoz, % 1 r , , 743 61,9 0,67 2 , , 982 7H,6 0,32 Som framgår erhölls vid försöket enligt uppfinningen, prov 2, avsevärt högre viskositet och högre ljushet, jämfört med det försök, prov 1, där ingen komplexbildare satsades. Trots att massorna delignifierades ungefär lika mycket i de båda för- söken så var väteperoxídåtgången vid försöket enligt uppfin- ningen, dvs. med tillsats av komplexbildare, endast hälften av åtgången vid försöket utan komplexbíldaretillsats. 78018-68-6 10 Detta exempel pekar på ett såväl märkligt som viktigt förhållande, och det är, att trots att tungmetallerna har bort- tagits ur massan medelst en S02-tvätt, så har komplexbildaren en avgörande inverkan på massans viskositet. Av detta kan man 5 dra den slutsatsen, att komplexbildaren vid förfarandet enligt uppfinningen på ett ännu outrett sätt påverkar blekningsreak- tionen så,afi:peroxiden ej nämnvärt angriper cellulosan. Detta är förvånande, ty inom blekningstekniken användes komplex- bildare vanligen just för att bilda komplex med tungmetaller 10 i avsikt att förhindra dessas skadliga inverkan på blekprocessen.

Exempel 4 En oblekt viskosmassa med kappatalet 7,9, och visko- siteten 787 dm3/kg som kokats enligt den sura sulfitmetoden, behandlades på det sätt somangives i exempel 1. Väteperoxidtill- 15 satsen var 0,5 % räknat på absolut torr massa och svavelsyra satsades så att ett pH hos massasuspensionen av 2,0 erhölls.

Väteperoxidsteget följdes av en alkaliextraktion vid pH 11,0.

En försöksserie gjordes varvid mängden komplexbildare - dietylen- triaminpentaättiksyra (DTPA) i väteperoxidsteget varierades. 20 Vid en sats av 0,1 % DTPA, räknat på absolut torr massa, gjordes även ett försök med en tillsats av 0,1 % magnesiumsulfat (MgSO4), räknat på absolut torr massa. Efter avslutad behandling be- stämdes viskositeten hos massorna.

Tabell 5 25 Prov pH i period-, Tillsats av Tillsats av Viskositet steget DTPA, % _ MgSO4,p% dm3/kg 1 02,0 0 0 445 30 2 , 0,05 0 680. _3 2,0 0,1 0 730 4 2,0 >0,1 0,1 747 Av resultaten framgår, att det är fullt möjligt att styra 35 en viskosmassas viskositet till önskad nivå genom att variera tillsatsen av komplexbildare. Detta betyder, att ett hypoklorit- steg (NaCl0-steg), som vanligen användes för detta ändamål, kan 10 15 20 25 30 7801868~6 11 utbytas mot bleksteget enligt uppfinningen, vilket möjliggör återförande av blekavluten till kemikalieåtervinningen.

Av resultaten framgår även, att det är komplexbildaren (DTPA), som har en dominerande inverkan på massans viskositet, och att man med tillsats av magnesium kan förbättra visko- siteten endast marginellt.

Exempel 5 En tallsulfatmassa med ett kappatal av 29,9 och en viskositet av 1135 dm3/kg, gyrgasblektes så,att kappatalet sänktes till 15,H och viskositeten till 988 dm3/kg. Den syr- gasblekta massan behandlades på det sätt som beskrives i exempel 1 med undantag för att den satsade mängden väteper- oxid var 1,5 % räknat på absolut torr massa, dels i enlighet med uppfinningen vid ett pH av 2,2 i väteperoxidsteget, följt av en alkaliextraktion vid pH 11,0 (prov A), och dels enligt konventionell teknik med väteperoxid vid ett pH av 10,9 vid blekningens början (prov B). Vid båda försöken satsades 0,1 % dietylentriaminpentaättiksyra (DTPA). Samma analyser (utom ljushet) som i de tidigare exemplen utfördes med följande resultat.

Tabell 8 Prov pH i period- Kappatal Viskositet Förbrukad Steget dm3/kg H o , ß 2 2 A 2,2 8,7 sus 0,51 B 10,9 8,3 947 1,50 Som framgår erhölls samma delignifieringsgrad och visko- sitet i de bàda försöken. Vid försöket enligt uppfinningen åtgick endast en tredjedel av den väteperoxidmängd som er- fordrades enligt konventionell teknik. Detta utföringsexempel visar, att det är möjligt att insätta bleksteget enligt upp- finningen inne i en bleksekvens, exempelvis som ett andra bleksteg efter ett inledande syrgasbleksteg, och erhålla en fortsatt delignifiering av massan till en rimlig kostnad. 7801868~6 10 15 20 25 30 35 12 Exempel 6 _ I ett laboratoriekokeri uppslöts enligt sulfitmetoden granflis med en inblandning av 5 % bark i avsikt att framställa en massa med låg renhet, dvs. en massa med mycket föroreningar i form av prickar.

Denna massa blektes därefter med följande bleksekvenser: alkali, klor, hypoklorit, klordioxid = ECHD alkali, klordioxid, alkali, klordioxid = EDED peroxid, klordioxid, alkali, klordioxid = PDBD enligt uppfinningen, klordioxid, alkali, klordioxid = UDED Betingelserna i respektive bleksteg framgår av nedan- stående tabell. ll J: f» f\7 l-\ ll ll ll 'Tabell 7 ÉÉE2 É2§2_ Temp.°C Tid, h Massakonc., % Temp,°C Tid, h Massakonc., % E ss 2 12 E ss 2 12 c so s/u 3 D eo a/4 a Ä H nu u s H eo 2 _ 12 ; D vs 3 e D 2 75 - s s ' ÉPÉB ' HDÅD Pål ss 2 12 P*2 70 2 12 D so a/u s U E ss 2 12 E eo 2 12 D ao 3/4 3 D vs 3 6 E eo 2 12 : D vs 3 6 § *1 pH = 11,0 *2 pH = 2,0 I samtliga bleksekvenser anpassades kemikaliesatserna 0 så, att en slutljushet hos massan av 91 1 0,5 6 ISO erhölls.

För att få en uppfattning om massans renhet gjordes en prickräkning enligt en metod framtagenav ISO (International organization för standardization) med beteckningen ISO/TC 6/SC 5/WG 7 "Dirt and Shives in Pulp"; Prickräkning gjordes på oblekt massa (nollprov) och på massa efter de två inled- ande stegen i bleksekvensen samt på slutblekt massa. Resultaten framgår av nedanstående tabell. 10 15 7801868-6 1 3 Tabell 8 Antal prickar IMaSSa Grupp 2 Grupp 3 Grupp H 2 Grupp 5 2 area (mm ) area (mm ) area (mm ) area (mm ) = 1,0 - H,99 = 0,H0 - 0,99 0,15 - 0,39 0,04 - 0,14 Oblekt 54 84 242 322 EC 18 58 128 41k ED 1 20 61 127 PD 2 23 57 118 U 1 10 23 51 ECHD 3 21 26 171 EDED 0 51 PDED 1 *U6 UDED 0 1 9 Som framgår av tabellen erhölls det överlägset bästa resultatet med den bleksekvens som innehöll ett bleksteg enligt uppfinningen. Detta visar, att blekförfarandet enligt uppfin- ningen förutom tidigare angivna fördelar även möjliggör fram- ställning av en mycket ren massa.

Claims (9)

7801868-6 10 15 20 25 30 35 14 PATENTKTAV

1. Förfarande för blekning och extraktion av lignocellu- losahaltigt material för avlägsnande av lignin med användning av peroxidhaltiga blekmedel i sur miljö, k ä n n e t e c k- n a t av att minst ett steg i blekningsprocessen omfattar blekning av lignocellulosamaterialet med ett peroxidhaltigt blekmedel vid ett pH av från -0,5 till 3,0 i närvaro av 0,01 - 5_g/l, företrädesvis 0,1 - 0,5 gll, av en organisk eller oorganisk komplexbildare, vilken blekning omedelbart, utan mel- lanliggande tvättning, följes av alkalisk ektraktion av ut- lösbart lignin. _ _

2. _ Förfarande enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a t av att mängden paroxidhaltigt blekmedel är 0,1 - H,0 % räknat på mängden absolut torr massa.

3. Förfarande enligt patentkravet 1 eller 2, k ä n n e- t e c k n a t av att komplexbildaren tillhör gruppen polykarboxyl- syror, kvävehaltiga polykarboxylsyror och polyfosfat.

4. t e c k n a t av att magnesiumföreningar dessutom är närvar- ande under behandlingen med peroxidhaltigt blekmedel.

5. Förfarande enligt något av patentkraven 1 - H, k ä n n e- t e c k n a t av att lignocellulosamaterialets massakoncentra- Förfarande enligt något av patentkraven 1 - 3, k ä n n e- tion höjes före den alkaliska extraktionen.

6. Förfarande enligt något av patentkraven 1 - 5, k ä n n e- t e c k n a t av att oförbrukat peroxidblekmedel tillvaratages och äterföres till peroxidbehandlingssteget eller extraktions- steget. _ 7 , 1

7. Förfarande enligt något av patentkraven 1 - 6, k ä n n e- t e c k n a t av att den alkaliska extraktionen utföres vid ett pH av 7 - 12, företrädesvis 9 - 11. i

8. Pörfarande enligt något av patentkraven 1 - 7, k ä n n e- t e.c k n a t av att det kombinerade peroxid.afl1extraktions- steget används såsom första steg i blekningsprocessen.

9. Förfarande enligt något av patentkraven 1 - 7, k.ä n n e- t e c k n a t av att det kombinerade peroxid- och extraktions- steget användes vid framställning av vískosmassa för att reglera massans viskositet, varvid mängden tillsatt kombplexbildare reg- lerar viskositeten. ÅNFÖRDA PUBLIKATIONER: US 3 251 731 (162-71)