SE414175B - Analogiflrfarande for framstellning av anti-allergiska n-(-tetranzolyl)-pyrimido (1,2-a) kinolin-2-karboxamider - Google Patents

Description

- * 7607099-4 2 luftflödet i luftvägarna lindras vanligen med användning av bronkodi- latorer, vilka ger symtomatisk lindring. I motsats därtill förhindrar anti-allergiska medel frigöringen av mediatorer av anafylax från väv- nadsdepåer, varigenom de arbetar profylaktiskt för att förhindra ini- tiering av bronkokonstriktion på grund av mediatorerna.

Ansträngningar att upptäcka medicinska medel för lindring av symtomen på det onormala fysiologiska tillståndet har varit om- fattande. Så tidigt som l9lO rapporterade Matthews, Brit. Med. J., L (1910), 441, bronkodilatoreffekterna hos epinefrin. Sedan har Chen och Schmidt, J. Pharmacol. Exper. Therap., gg (1924), 339, rapporterat användningen av alkaloiden efedrin såsom en oralt effektiv bronkodilator med samma aktivitetsspektrum som epinefrin. 1940 påvisa- de Konzett, Arch. “Exp. Path. Pnamak., _1_91 (1940), 27, effekterna av den aktiva aerosolbronkodilatorn isoproterenol. Cullum et al., Brit. J. Pharmacol. Exp., ââ (1969), l4l, rapporterade farmakologin för salbutamol, en kraftig bronkodilator med förlängd verkningstid och som är aktiv via både oral och aerosol-administration. Många bronkodilatorpreparat innehåller teofyllin. Dessa är vanligen mindre aktiva än de sympatomimetiska aminerna, såsom isoproterenol och sal- butamol, och är ineffektiva vid aerosol-administration.

Cox et al, Adv. in Drug Res., 2 (1970), ll5, har mera nyligen beskrivit farmakologin av ett sådant medel, dinatriumkromoglykat (1,3-bis(z-karboxikromon-s-yioxi)-2-hyaroxipropan, Iman. Det är icke någon bronkodilator, utan förmedlar sina terapeutiska effekter medelst en unik verkningsmekanism, omfattande inhibering av fri- göringen av mediatorer av anafylax, och administreras profylaktiskt.

Det är behäftat-med brist på oral effektivitet och för optimala resultat administreras det såsom ett fast inhaleringsmedel. Ehuru det vidare är effektivt mot anafylax på grund av immunglobulin E (IgE) är det vidare effektivt mot anafylax på grund av immunglobulin G (IgG) endast i stora doser (60~70% skydd vid lO0 och 300 mg/kg).

'Ehuru de nämnda medlen representerar utomordentliga bidrag till behandling av astma, uppvisar många av dem den icke önskvärda effekten av kardiakstimulering.

Syntesen av lH-pyrimido[l,2-a]kinolin synes först ha rapporterats av Antaki et al., J. Chem. Soc., p. 551-555 (1951), som kondenserade 2-klorkinolin med etyl-B-aminokrotonat i närvaro av vattenfritt kaliumkarbonat och spår av kopparbrons för produktion av l-oxo-lH- -2-metylpyrimido[l,2-a]kinolin. Ingen användning av föreningen rappor- terades. I Antaki, J. Am. Chem. Soc., §Q (1958), 3066-9, rapporterar konden- 7607099-4 3 sation av 2-aminokinolín och etyletoximetylencyanoacetat för bildning av etyl-2-kinolylaminometylencyanoacetat, som vid destillation under reducerat tryck gav 1-oxo-lH-pyrimido[l,2-a]kinolin-2-karbonitril.

Föreningen uppvisar antischistosomal verkan.

Richardson et al., J. Med. Chem., lä (1972), 1203-5, beskriver etyl-1-oxo-lH-pyrimido[l,2-a]kino1in-2-karboxylat och anger der vara inaktivt såsom antimikrobiellt medel. Vid testning med avseende på anti-allergisk aktivitet vid CPA-testet visade sig denna förening ge looyá-ig inhibition vid 3 mg/xg vid intravenös administration, men den är utan aktivitet vid l mg/kg i.v. Ungefär 90 % inhibition upp- visas vid 30 mg/kg, men oral aktivitet är frånvarande vid en oralfl doseringsnivá av 10 mg/kg.

Det har visat sig att föreningar med formeln n Rl 3 \ N \N R 2 CM N___N o =c- mæ-< I] _N I H är värdefnlla anti-allergiska medel, dvs. medel som inhiberar fri- göringen av mediatorer av anafylax hos däggdjur och människa och på så sätt förhindrar initiering av bronkokonstriktion medelst media- torerna. De är icke bronkodilatorer. I motsats till dinatriumkromo- glykat är de av praktiskt värde mot både IgG- och IgE-förmedlad anafylax vid oral, intranasal och intraperitoneal administration samt vid inhulation. I nämnda formel utgör bensensubstituenterna Rl och H2 vardera väte, cl-cs-alkyl, cl-c5-alkoxi, fluor eller klor. H1 och R2 kan sammantagna beteckna alkylendioxi med 1-2 kolatomer och utgör således metylendioxi eller etylendioxi och R3 är klor, brom eller cl-05-alkoxi. Uppfinningen hänför sig även till de farmaceutiskt god- tagbara katjonsalterna av dessa föreningar.

Uppfinningen avser ett analogiförfarande för framställning av de ovannämnda föreningarna, vilket utmärkes därav, att dehydra- tiseringskoppling av en syra, som har formeln ~' 7607099-4 COOH med en 5-aminotetrazol utföres; och att man eventuellt överför en erhållen förening till ett farmaceutiskt godtagbart salt.

Med uttrycket "farmaceutiskt godtagbara katjonsalter“ avses salter såsom alkalimetallsalter, exempelvis av natrium och kalium, jordalkalimetallsalter, såsom av kalcium och magnesium, aluminium- salter, ammoniumsalter och salter med organiska baser, såsom aminer, exempelvis trietylamin, tri-n-butylamin, piperidin, trietanolamin, dietylaminoetylamin, N,N'-dibensyletylendiamin och pyrrolídin.

De 5-substituerade tetrazolerna kan, såsom känt är, existera i två isomera former, nämligena F“°N =:N -' n -Ûfl __N N__N I \ H H vilka samexisterar i en dynamisk, tautomer jämviktsblandning. Båda formerna av tetrazolylamider inkluderas inom ramen för uppfinningen.

Anti-allergiaktiviteten hos de motsvarande syrorna, nämligen Dl-oxo-lH-6-alkoxipyrimido[l,2-a]kinolin~2-karbonsyror och estrar därav beskrives i den amerikanska patentansökningen 554.966 (vilken förfallit och således aldrig offentliggjorts). De häri beskrivna föreningarna uppvisar ett signifikant bredare spektrum av anti-aller- giaktivitet än motsvarande syror och estrar. Deras anti-allergi- aktivitet är verkligen oväntad, eftersom motsvarande enkla amider [såsom -coNH2, -coN(c2H5)2] ar inaktiva såsom anti-allergimeael vid testning enligt de i det följande beskrivna metoderna.

Föreningar av särskilt intresse enligt uppfinningen är sådana vari R3 är metoxi eller etoxi och bensenvariablerna Rl och R2 är väte och sådana vari R3 är metoxi och minst en av bensensubstituenter- na är lägre alkoxi eller fluor, vsrvid den kvarvarande bensensubsti- tuenten är väte. Kl R2 R3 H H ocus, oczfls H CH3 0cH3, oczfls H ocH3 OCH3 H OCZHS OCH3 H F OCH 3 7607099-4 Anti-allergiegenskapen hos föreningarna enligt uppfinningen värderas genom passiv, kutan anafylax, PCA-testet (0vary, J. Immun., ël, 355, 1958). Vid PGA-testet injiceras intradermalt (i.d.) till normala djur med antikroppar i serum erhållet från aktivt sensiti- serade djur. Djuren retas därefter intravenöst med antigen blandat med ett färgämne, såsom Evans' Blue. Den ökade kapillära permeabili- teten förorsakad av antigen-antikroppsreaktionen medför att färgen urlakas från stället för antikroppsinjektionen. Försöksdjuren asfyxie- ras och intensiteten av reaktionen bestämmes genom uppmätning av diametern och intensiteten av blåfärgningen på djurhudens inneryta.

Föreningarna enligt uppfinningen framställes lämpligen genom att man dehydrativt kopplar ifrågavarande l-oxo-lH-6-(R3-substituerad)- -pyrimido[l,2-a]kinolin-2-karbonsyra med 5-aminotetrazol. Den de- hydrativa kopplingen utföres med hjälp av ett stort antal medel an- vända vid peptidsyntes. Representativa medel omfattar N,N'-karbo- nyldiimidazol, N,N'-karbonyl-di-s-triazin, etoxiacetylen, l,l-diklor-' dietyleter, difenylketen-p-tolylimin, N-hydroxiftalimid, N-hydroxi- succinimid, N-hydroxipiperidin, etylenklorfosfit, dietyletylenpyro- fosfit, N-etyl-5-fenylisoxazolium-3'~sulfonat, fenylfosfordi-(l-imida- zolat) och karbodiimider, såsom dicyklohexylkarbodiimid, l-cyklo- hexyl-3-(2-morfolinmetyl)-karbodiimid, N-(3-dimetylaminopropyl)-N'- -etylkarbodiimidhydroklorid, 1-etyl-3-(3'-dimetylaminopropyl)-karbo- diimid-hydroklorid och dietylcyanamid.

Nämnda kopplingsmedel omsättes i allmänhet först med syrareak- tanten och den bildade produkten omsättes sedan utan isolering med -aminotetrazol för bildning av de önskade N-(5~tetrazolyl)-l-oxo~lH- -6-(R3-substituerade)-pyrimido[l,2-a]kinolin-2-karboxamiderna. Reak- tionen utföres i ett reaktionsinert lösningsmedelssystem, vari syra- reaktanten icke behöver vara löslíg. Det enda krav som ställes på lösningsmedelssystemet är att det icke i någon högre grad reagerar med reaktanterna eller produkterna. Variationen av kopplingsmedel som kan användas för att utföra den dehydrativa kopplingen möjliggör ett omfattande urval av lösningsmedel. Representativa lösningsmedel är NJI-dimetylformamid, tetrahydrofuran, dioxan, metyleriklorid, nitro- metan och acetonitril. I Omsättningen av syrareaktanten med kopplingsmedlet utföres vid en temperatur av ungefär 20-11000. Den reaktionsbenägna mellanpro- dukten omsättes därefter med 5-nminotetrazol vid ungefär 20-1lO°C.

Vart och ett uv denna stog utföres med fördel vid ungefär 50-100°C, eftersom hastigheten och utbytet av reaktionen därvid förbättras. 76U7099~h 6 Molförhâllandot syra/kopp!1ngsmedel/5-nminototrazol är vanligen ungefär l:l:l - l:l,l:l,l. Högre förhållanden av kopplingsmedel och -aminotetrazol kan användas, men detta medför icke några fördelar. överskott på 10 molprocent är tillfredsställande.

Såsom inses av fackmannen, kan alla reaktanter tillsättes på en gång i stället för stegvis enligt ovan. Tidigare bildning av den reaktionsbenägna mellanprodukten (syrakopplande medel-produkt) ger normalt bättre utbyten av de önskade N-(5-tetrazolyl)-amiderna.

Ett särskilt lämpligt kopplingsmedel är N,N'-karbonyldiimidazol, eftersom denna ger en elegant reaktion och rimliga utbyten av den önskade produkten utan optimisering av reaktionsbetingelser. I samband, med detta kopplingsmedel utgör användningen av N,N-dimetylformamid och en temperatur av 85-lO0°C särskilt lämpliga betingelser av ovan anförda skäl.

De föreningar vari R3 är alkoxi framställes även lämpligen enligt Williamson-reaktionen mellan ifrågavarande N-(5-tetrazolyl)- -1-oxo-lH-6-klor(eller brom)-pyrimido[l,2-a]kinolin-2-karboxamid och ifrågavarande, häri exemplifierad alkanol.

De erforderliga l-oxo-lH-6-(R3-substituerade)-pyrimido[l,2-a]- -kinolin-2~karbonsyrorna framställes genom kondensation av ifråga- e varande 2-amino-4-(R3~substituerad)-kinolin med ifrågavarande dialkyl- etoximetylenmalonat för bildning av motsvarande mellanprodukt dialkyl-4-(R3-substituerad)-2-kinolyl-aminometylenmalonat, som där- efter ringslutes till det önskade alkyl-l-oxo-lH-6-(R3-substituerad)- -pyrimido[l,2-a]kinolin-2-karboxylat.

Kondennationen utföres genom upphettning av en stökiometrisk blandning av 2-aminokinolinrcaktanten och diuLkyiotoximotyionmaLonut vid en temperatur av ungefär 80-l25°C. Lägre temperaturer är icke åönskvärda på grund av att reaktionen förlöper med alltför låg hastig- het. Högre temperaturer kan_användas, men de synes icke ge några fördelar. Reaktionen utföres således lämpligen i en smälta. Den kan givetvis utföras i en lösning eller blandning av lösningsmedel, exem- pelvis etanol, N,N-dimetylformamid eller acetonitril. Från praktisk synpunkt synes emellertid ett lösningsmedel vara onödigt.

Det sålunda framställda dialkyl-4-(R3-substituerad)-2-kinolyl- aminometylenmalonatet ringslutes därefter, företrädesvis termiskt genom upphettning till en temperatur av ungefär 175-250°C i ett lämpligt, reaktionsinert utspädningsmedel, dvs. i en förening som möjliggör kontroll av rcaktionstemperaturen, är beständig vid de använda, relativt höga temperaturerna och som icke reagerar med ut- gångsmateríalet eller ringslutsningsprodukterna. Representativa för 76070994» för sådana utspädningsmedel är kolväten med hög kokpunkt, såsom perhydronaftalen, mineralolja, dietylbensen, ättiksyraanhydrid inne- hållande svavelsyra, difenyleter och difenyl, särskilt det som innehåller 26,5 % difenyl och 73.5 % difenyleter och tillhandahålles under beteckningen Dowtherm A.

Alkyl-l-oxo-lH-6-(R3-substituerade)-pyrimido[l,2-a]kinolin-2- -karboxylaterna överföras till motsvarande syror genom hydrolys, företrädesvis sur hydrolys. De vanliga betingelserna omfattar upp- hettning av en vattenblandning av ifrågavarande ster och en mineral- syra, såsom saltsyra, svavelsyra, fosforsyra eller salpetersyra, vid ungefär 50-10000 under en period av upp till fyra timmar eller tills hydrolysen är i huvudsak avslutad. Den lämpligaste mineralsyran är saltsyra med en koncentration av 3-12N. Ju mindre löslig esterreak- tanten är i vatten, desto mera koncentrerad syra användes för hydro- lysen. De fria syrornu kristalliscrar ur hydrolysreaktionsblandningen vid kylning och tillvaratages genom filtrering. När kristallisation icke sker, tillvaratages syrorna genom indunstning av reaktionsbland- ningen. Syrorna renas genom omkristallisation ur lämpliga lösnings- medel, säsom N,N~dimetylformamid.

Saltframställning utföres genom omsättning av ifrågavarande syra med ifrågavarande metallsalt, såsom ett karbonat, vätekarbonat, acetat, hexanoat, resp. hydroxid i ett lämpligt medium, såsom vatten, metanol eller etanol enligt välkända procedurer. Salterna tillvara- tages enligt standardmetoder, såsom genom filtrering, om de är olös- liga i mediet, genom avdunstning av lösningsmedlet, om de är lösliga i mediet, eller genom utfällning genom tillsats av ett icke-lösnings- medel för saltet.

N-(5-tetrazolyl)-amiderna enligt uppfinningen uppvisar således ett signifikant bredare spektrum av anti-allergiaktivitet än vad fallet är med prekursorsyrorna. Syrorna är effektiva vad beträffar inhibering av endast anafylaktiska fenomen förmedlade av immunglobu- lin E (IgE). I motsats därtill är N-(5-tetrazolyl)-amiderna effektiva icke endast mot reagin-induoerad anafylax (IgE, immunglobulin E), utan även mot anafylax induoerad av immunglobulin G (IgG). Detta beteende står även i motsats till verkan av dinatriumkromoglykat, som icke inhiberar IgG-förmedlade svar utom vid stora doser.

Produkterna enligt uppfinningen och de farmaceutiskt godtag- bara katjonsalterna därav är användbara såsom profylaktiska medel för inhibering eller förhindrande av frigöringen av mediatorer av anafylax (allergi, omedelbara överkänslighetsreaktioner) och före- '7607099-h 8 komsten av allergiska symtom hos däggdjur och kan administreras för sådana ändamål individuellt eller såsom blandningar med andra medel, såsom teofyllin eller sympatomimetiska aminer. De kan administreras separat, men administreras vanligen tillsammans med en farmaceutisk bärare, vald på basis av det valda administrationssättet och standard-_ farmaceutisk praxis. Således kan de kombineras med olika, farmaceu- tiskt godtagbara, inerta bärare i form av tabletter, kapslar, lozenger, trokèer, hårda karameller, pulver, aerosolsprejer, vattensuspensioner eller -lösningar, injicerbara lösningar, tinkturer och mixturer, syru- per och liknande. Sådana bärare omfattar fasta utspädningsmedel eller fyllmedel, sterila vattenmedier och olika, icke-toxiska orga- niska lösningsmedel. Vidare kan de orala kompositíonerna lämpligen sötas och smaksättas med hjälp av olika medel av den typ som vanligen användes för detta ändamål.

Den speciella bäraren och proportionen mellan aktiv komponent e och bärare påverkas av lösligheten och den kemiska karaktären av de terapeutiska föreningarna, det valda administrationssättet och kraven enligt standardfarmaceutisk praxis. När exempelvis före- liggande föreningar administreras oralt i tablettform, kan man använda excipienter såsom laktos, natriumcitrat, kalciumknrbonat och dikalcium- fosfat. Olika desintegreringsmedel, såsom stärkelse, alginsyror och vissa komplexa silikater, kan tillsammans med smörjmedel, såsom magnesiumstearat, natriumlaurylsulfat och talk, även användas för framställning av tabletter i och för oral administration av dessa föreningar. För oral administration i kapselform utgör laktos och polyetylenglykoler med hög molekylvikt bland de lämpligaste materia- len för användning såsom farmaceutiskt godtagbara bärare. När vatten- nuspensioncr skull användas för oral administration, kan föreliggande föreningar komhinorns med cmulgutorer eller suspenderingsmcdel. Ut- spädningsmedel såsom etanol, propylcnglykol, glycerol och kloroform och kombinationer därav kan användas såväl som andra material.

För parenteral administration och inhalation kan man använda lösningar eller suspensioner av dessa föreningar i sesam- eller jordnötsblja eller propylenglykol-vattenlösningar såväl som sterila vattenlösningar av de häri beskrivna lösliga, farmaceutiskt godtag- bara salterna. Dessa speciella lösningar är särskilt lämpliga för intramuskulära och subkutana injektionsändamål, om en sådan admini- strationsmetod önskas. Vattenlösningarna, inkl. de av salter lösta i rent, destillerat vatten, är även användbara för intravenösa injek- tionsaändamål, förutsatt att deras pH på förhand inställes på korrekt a sätt. Sådana lösningar bör lämpligen buffras, om sa erfordras, och 9 det flytande utspädningsmedlet göres först isotont med en tillräck- lig mängd natriumkloridlösning eller glukos. _ o Föreningarna kan administreras till astmatiska individer, som lider av bronkokonstriktion, med hjälp av inhalatorer eller andra anordningar som bringar de aktiva föreningarna i direkt kontakt med de förträngda områdena hos individens vävnader. Vid administration medelst inhalation kan kompositionerna omfatta (1) en lösning eller ~ suspension av den aktiva komponenten i ett flytande medium av den ovan nämnda typen för administration via en finfördelningsanordning, (2) en suspension eller lösning av den aktiva komponenten i ett flytande drivmedel, såsom diklordifluormetan eller klortrifluoretan för administration från en tryckpålagd behållare eller (3) en bland- ning av den aktiva komponenten och ett fast utspädningsmedel (såsom laktos) för administration från en pulverinhalationsanordning. Kompo- sitioner lämpliga för inhalation med hjälp av en konventionell finför- delningsanordning innehåller ungefär 0,1-1 % av den aktiva komponen- ten och sådana för användning i tryckpâlagda behållare innehåller ungefär O,5~2 % aktiv komponent. Kompositioner för användning såsom pulverinhalationsmedel kan omfatta förhållanden mellan den aktiva komponenten och utspädningsmedlet av ungefär l:0,5-l:l,5. p Det är nödvändigt att den aktiva komponenten utgör en sådan proportion av kompositionen att en lämplig doseringsform erhålles. “lera doseringsformer kan uppenbarligen administreras vid ungefär samma tidpunkt. Ehuru kompositioner med mindre än 0,005 viktprocent av den aktiva komponenten kan användas i vissa fall, är det lämpligt att använda kompositioner, innehållande lägst 0,005 % av den aktiva kompo- nenten, ty annars blir mängden bärare alltför stor. Aktiviteten ökar med koncentrationen av den aktiva komponenten. Kompositionen kan inne- hålla 10, 50, 75, 95 viktprocent eller en högre halt av den aktiva komponenten.

Vad beträffar doseringsföreskriften för föreningen enligt upp- finningen bestämmer läkaren slutligen den dosering som är'lämpligast för en speciell individ och den varierar med ålder, vikt och svar hos den speciella patienten såväl som med karaktären och omfattningen av symtomen, de farmakodynamlska karakteristika hos det för administra- tion avsedda medlet och det valda administrationssättet. Man admini- strerar vanligen små doser från början med en gradvis ökning av dose- ringen, tills den optimala nivån fastställes. Det visar sig ofta att när kompositionen administreras oralt, erfordras större mängder av 5 den aktiva komponenten för åstadkommande av samma nivå som med en ringa, parenteralt administrerad mängd. 7607099-4 '7607099-4 Med fullständig hänsyn tagen till nämnda faktorer anser man att en oral, daglig dosering av föreningarna enligt uppfinningen till människa av ungefär 10-1500 mg per dag, särskilt ungefär 10-600 mg per dag i engångs- eller multipeldoser, eller ungefär 0,2-l2 mg/kg kropps- ~ vikt, effektivt lindrar bronkokonstriktion hos människa. Dessa värden är enbart åskådligggörande och det kan givetvis finnas individuella fall varvid högre eller lägre doser är befogade.

Vid intravenös administration eller genom inhalation ligger den effektiva dagliga dosen vid ungefär 0,5-400 mg per dag, företrädes- vis vid ungefär o,25-2oo mg per deg, eller vid urlgefär o,oo5-4 :ng/kg kroppsvikt i engàngs- eller multipeldoser.

Samma båda grundläggande ändringar förekommer i fall av ana- Jylaktisk chock: (1) en ökning av kapillärernas permeabilitet och (2) kontraktion av glattmuskel. Den ökade kapillära permeabiliteten är ett resultat av antigen-antikroppsreaktion. Den och glattmuskel- kontraktionen kan observeras och mätas med lätthet. Denna ökning av kapillärpermeabiliteten utgör grunden för PGA-testet.

PGA-testet är ett mått på den anti-allergiska (särskilt anti- astmatiska) aktiviteten hos en förening. Föreningar som ger ett "positivt PGA-test, inducerat genom immunokemiska motsvarigheten hos råtta till humant immunglobulin E (IgE) eller reagin anses ha anti- allergisk aktivitet [C. Mota, Ann. N.Y. Acad. Soi., lgå (1963), 264] .

LReagin utgöres i första hand av immunglobulin E (IgE) och är det viktigaste immunglobulinet som är ansvarigt för allergisk astma, ana- fylax, hösnuva, känslighet mot mat och vissa yttringar av känslighet mot läkemedel.] När sådana föreningar administreras till en sensiti- serad individ, människa eller djur, före den tidpunkt vid vilken indi- viden kommer i kontnkt med antigener eller substanser mot vilka den är allergisk förhindras den allergiska reaktion som annars skulle uppkomma. De möjliggör därför en metod för profylaktisk behandling av allergi eller anafylaktiska reaktioner av reaginförmedlad karaktär.

Sådana föreningar blockerar med andra ord frigöringen av anti- gen-antikroppsreaktionen (den allergiska reaktionen), såsom framgår av PGA-testet vid användning av ràtthomocytotrop antikropp, ett känt korrelat till human reaginantikropp. Inhibition av reagin-antigen- antikroppsreaktioner hos råtta, försöksdjuret vid PGA-testet, anses representativ vid inhibition av humana reagin-antigen-antikropps- reaktioner vilka uppkommer under allergiska episoder.

PCA-testet; använt för värdering av föreningarna enligt upp- finningen, visar en utomordentlig korrelation mellan aktivitet hos 760709944 11 föreningarna vid testet och deras användning vid behandling av allergisk astma. Förmågan hos föreningarna att störa PCA-reaktioner uppmätes på Charles River Wistar-hanråttor, 170-210 g. Reagint anti- serum, rikhaltigt på IgE-antikroppar, framställes enligt Petillo et al., Int. Arch. Allergy, ii (1973), 309. Hyperimmunt antiserum, rik- haltigt på IgG-antikroppar mot äggalbumin, framställes enligt Orange et al., J. Exptl. Med., lg] (1968), 767. 48 timmar före antigenret- ningen injiceras det reagina antiserumet intradermalt (i.d.) till den rakade rygghuden hos en normal råtta; fem timmar före retningen injiceras de hyperimmuna antisera på samma sätt. På ett tredje ställe injiceras 60 mikrogram histamin-díhydroklorid och 0,5 mikrogram serotoninkreatininsulfat i.d. omedelbart före antigenretningen såsom en kontroll av antihistamin-, antiserotonin- och ospecifika typer av blockering; föreningarna enligt uppfinningen eller natriumklorid- lösning administreras därefter intravenöst och omedelbart därefter utföres retningen med 5 mg äggalbumin och 2,5 g Evans' Blue i natrium-' kloridlösning. Vad beträffar oral administration tillföras Evans' Blue och äggalbumin fem minuter efter administration av den aktiva substan- sen. 3O minuter senare asfyxieras djuren med användning av kloroform och rygghuden avlägsnas och vändes för observation. Ett poängtal anges för varje injektionsställe motsvarande produkten av diametern i mm och ett gradtal 0,1, 0,5, l, 2, 3 eller 4 proportionellt mot färg- ningens intensitet. Poängtalen för ett givet injektionsställe summe- run För varjv grupp om fem djur och jämföras med de natriumklorid- behandlade kontrollerna. Skillnaden uttryckas såsom procentucll blockering pà grund av den använda föreningen.

Föreningar representativa för dem enligt uppfinningen testas med avseende på antiallergisk aktivitet medelst nämnda procedur och de resulterande aktiviteterna rapporteras såsom skyddsgrad i %.

"Intal", dinatriumkromoglykat, ett-i handeln tillgängligt anti- allergimedel, inkluderas för jämförelse.

De testade föreningarna har formeln R R 1 Jg' I \ i ./ N \ 2 Ûl-jïä N x: -N o=c-1~m H q _14 I H 76070994: 12 00 0.0 0 00.0 00 0.0 0 00.0 00 0 00 0.0 00 0 00 0.0 i 0.0 00 . 00.0 0 0.0 ...00 00,0.. 00 0 00 0.0 00 0 00 0.0 00 00.0 00 00.0 00 0.0 000 0.0 00 0 000. 0 0 0.0 _00 00.0. 0 0.0 00 00.0 00 0 00 0.0 00 0 00 0.0 00 0.0 00 00.0 Z 0.0 00 00.0 00 0 00 0.0 S 0 000 0.0 0 0.0 00 00.0 0 0.0 i 00.0 00 0 00 0.0 00 0 00 0.0 0 0.0 00 00.0 0 0.0 0 00.0 00.. 0 00 0.0 00 0 00 0.0 00 0 2 0 00. 0 00 0 00 0.0 5 0.0 . . ä. 0 00 0 .08 .. 0.00 05.3 1 000 S300 .. 0.00 05.5 .. mwH .ZOO m0 O m Ulm malm 7607099-4 13 Uppfinningen åskádliggöres närmare medelst följande exempel, vari de angivna temperaturerna avser Celsius-grader.

Exemgel l.

N-(5-tetrazolyl)-l-oxo-lH-6~metoxipryimido[l,2-a]-kinolin-2-karboxamid En blandning av 540 mg (2,0 mmol) l-oxo-lH-6-metoxipyrimido[l,2- éa]kinolin-2-karbonsyra och 357 mg (2,2 mmol) N,N'-karbonyldiimidazol i 15 ml N,N-dimetylformamid omröres och upphettas l5 minuter på ett ångbad. En klar lösning bildas efter ungefär fem minuters upphettning, varefter det bildas en fällning. Reaktionsblandningen omröres ytter- ligare 45 minuter vid rumstemperatur och behandlas därefter med 187 mg (2,2 mmol) 5-aminotetrazol. Blandningen upphettas 40 minuter i ett ângbad och kyles och filtreras därefter för tillvaratagande av produk- ten (540 mg gul, fast substans) med smältpunkten 2200 (sönderdelning).

Den renas genom upplösning i varm N,N-dimetylformamid i en mängd av 200 mg oren produkt per 20 ml lösningsmedel, varefter man filtrerar den varma lösningen och därefter kyler filtratet. De gula kristaller- na uvfiltreran och torkas. Smältpunkt 2550 (sönderdelning). cläullofv? i Beräknat: C 53,41 H 3,29 N 29,07 % funnet: c 53,12 H 3,67 N 28,75 vä eFöljande föreningar framställes på samma sätt ur ifrågavarande reaktanter: 2 Rl 'R3 \ II \ RZ / '7607099-4 14 hwmhaßflm hmmhflmnm N hm ppflflmfioflmm Aßv m bm Pwflflmëofimw ^mv eu~«.- ~@.m «@.Hn m@.@~ ßm.m n.~m ñuv «|nmN fl=Uo ~=uo»m ñß mm.@~ H~.fi ~m.om ow.- «w.~ ß.om ñvv @|nm~ mmuo w«m H«.m~ @m.m ~w.m« ~«.m~ m~.n ~w.@« Afiv @|mß~ mmwuo H0|w ~q.@~ H~.« «H.mm «w.@N «H.< mw.mm ñvv @|«m~ mmuo mm~u|w ^@vmo.-¶ mH.« nH.«m Hm.- nß.m 0>.«n Äwv ß|mm~ n=Uo mwQ|m mm.m~ Ho.« m@.~m H~.mN @m.n «m.nm ^vv m«@@~ mmwuo mmuo|w nm.m~ mÛ.m -.~m m@.@~ ~m.m Nm.~m Awv w|mn~ m=Uo mmuolw ^mvom.m~ HH.< mm.«m Hm.- m>.m oß.«m ^¶v w|w@~. .mm~Uo m z 1 z Q z m 0 ^.u°vmsm mm Nm »massa wmnxmnwm S G I I N m N NH HHH> HH> ¶~> >H HHH HH mwmamxm veóïöêsén .. mmä mmuoàm mmul. _ mmnoLïo m m mmNUO Uzw mm mmmfiuußö mmöoà m m. 8 mmmulw m mmmukffo m Så m mmmuo må Im m mmquëlo Üà m Puma mflmmuïunofl mmmuàfl» mmuo SJ» Gå mmNUO 'olflu Nmnïoà N m mmqubwmå. flïw. m m uu -nlßnuwmmulmïmfiw å nmuà mmulw mmuo må mA å m _ mmNQ mmmuLvmvlm mmmuëloà ...m mmm orm muoè mmä »må ßmnunflïfiïm å mmuà m mmåëlo ókmu öà _ w 8 Ulm m mmNQ ßwuTïm ßmmuwïm Ü Gå m Nmmunïu MmNUQIS mmänl S 819 mmuw :oxmmu 1012 . m .B mmm UIH mmuà »m3 lokmuloim . w S. m m oàm mmuè m 3 ßmmuhTw m S m .Bßfl . m WU mmuafi mmufm S mmuokw m m 8 “fw m mmuo mmwwnlw m mmä mmmmoà mmuoè mmä Sá m m. .B mmuà m mmä Tum m mm _ Nm Hm mm Nm Hm *älïtífifiäx QUALITY '7607099-4 Produkten från exempel 8 renas genom upplösning i 6N ammonium- hydroxid, från vilken produkten utfälles vid förvaring. Den fasta substansen avfiltreras, löses i vatten och utfälles ur lösningen genom surgöring med 3N saltsyra. Den avfiltreras, torkas och om- kristalliseras ur N,N-dimetylformamid.

Produkten från exempel 9 renas genom omkristallisation ur _ N,N#dimetylformamid, varefter man utför reningsproceduren enligt exempel 8.- Exempel 10.

Följande föreningar framställes ur ifrågavarande reaktanter _enligt exempel 1: 7607099-4 17 Exempel ll.

N-(5-tetrazolyl)-1-oxo-lH-6-etoxipyrimido[l,2-alkinolin-2-karboxamid En blandning av 20 mg p-toluensulfonsyra-monohydrat och 1,79 h N-(5-tetrazolyl)-l-oxo-lH-6-klorpyrimido[l,2-a]kinolin~2-karboxamid och 75 ml etanol återflödesupphettas 24 timmar. Lösningsmedlet av- lägsnas under reducerat tryck och återstoden fördelas mellan 25 ml 3N saltsyra och 100 ml etylacetub. raserna scpareras och etylacctat- fasen extraheras med 2 x 20 ml 3N saltsyra. Syraextrakten kombineras, göres neutrala (pH 7-8) med 20%-ig ammoniumhydroxid och den bildade fällningen tillvaratages genom filtrering (235 må).

Nämnda procedur upprepas, men varvid man använder B-klor(e1ler brom)-produkter från exempel 10 och ifrågavarande alkanol, för bild- ning av följande föreningar: .Xšïx/Q [1 I, \ , X ja/ v N (1 h, _~l oec~fiu~(ë/Ål H Rl __ï2____ ___ï3___ H 8-OCH3 0m13 H 8~oCu3 * 0~n-c¿n9 8~CH3 10-CU3 OCH3 7~cu3 10-unna OCZHS N l0~Cl OQH3 H 8-CL a- OCH3 U 9-Cl O-n-C3H7 8-OCHS 9~0Cu3 OCZHS H 1; OQHB Exempel 12.

Saltbildnigg Produkfierna från exempel 1-ll överföres till salterna av natrium,. kalium, ammonium, kalcium, magnesium, aluminium, trietylamin, tri-n- butylamin, pipcridin, trietanolamin, dietylaminoetylamin, pyrrolidin 7607099-4 18 och N,N-dibensyletylendiumin genom omsättning med en ekvivalent av -ifrågavarande metallhydroxid, nmmoniumhydroxid eller amin i vatten eller etanol och efterföljande avfiltrering av saltet, om detta är olösligt, eller genom avdunstning av lösningsmedlet, om saltet är lösligt däri.

Exempel 13.

Injicerbar preparation 100 g N-(5-tetrazolyl)-l-oxo-1H-6-metoxípyrimido[l,2-a]kinolin~ -2-karboxamid blandas intimt och males med 250 g natriumaskorbat.

Den malda, torra blandningen nedföres i vialer och steriliseras med etylenoxid, varefter vialerna tillslutes sterilt. För intravenös g administration sättes en tillräcklig mängd vatten till materialen i vialerna för bildning av en lösning, innehållande 5,0 mg aktiv kompo- nent per ml injicerbar lösning.

Exempel 14.

Tabletter 0 En tablettbas framställes genom att man blandar följande kompo- nenter i de angivna viktproportionerna: sackaros, U.s.P. 80,3 Tapiokastärkelse 13,2 Magnesiumstearat 6,5 I denna tablettbas inblandas en tillräcklig mängd N-(5-tetrazo- lyl)-1-oxo-lH-6-metoxipyrimido[l,2-a]kinolin»2-karboxamid för bild- ning av tabletter, innehållande 20, 100 och 250 mg aktiv komponent per tablett. Kompositionerna pressas till tabletter, vardera vägande 360 mg, med konventionella medel.

Exempel 15.

Kapslar En blandning, innehållande följande komponenter, framställes: Kalciumkarbonat, U.S.P, - 17,6 Dikalciumfosfat lö,8 Magnesiumtrisilikat, U.S.P. 5,2 Laktos, U.s.P.e 5 5,2 Potatísstärkelse 5,2 Magnesiumstearat A 0,8 Magnesiumstearat B . 0,35 350 g av denna blandning försättes med en tillräcklig mängd N-(5-tetrazoiyi)-1-oxo-1H-6,9-aimetox1pyrimiaoL1,2-a]k1no1in-2- -karboxamid för bildning av hårda gelatinkapslar, innehållande , 25 och 50 mg aktiv komponent. 760709944 19 på Samma Sätt framställes kapslar, innehållande 2,0 mg och 6,0 mg aktiv komponent och 300 mg av följande blandningar per kapsel: Komponenter Vikt mg¿kapsel Aktiv substans 2,00 N-metylglukamin 18,00 Laktos, vattenfri 241,20 Majsstärkelse, vattenfri 30,00 *Talk 8,80 Komponenter Vikt m ka sel Aktiv substans 6,00 N-metylglukamin 18,00 Laktos, vattenfri 237,20 Majsstärkelse, vattenfri 30,00 *Talk 8,80 *Talk tillsättes före inkapsling Exempel 16.

En lösning av N-(5-tetrazolyl)-1-oxo-1H-6-metoxi-9-f1uorpyrimido- +[l,2-a]kinolin-2-karboxamid framställes med följande sammansättning: Effektiv komponent 6,04 g Magnesiumklorid-hexahydrat 12,36 g Monoetanolamin 8,85 ml Propylenglykol 376,00 g Vatten, destillerat 94,00 ml Den bildade lösningen har en koncentration av effektiv komponent av 10 mg/ml och är lämplig för parenteral och speciellt för intra- muskulär administration.

Exempel 17.

En vattenlösning av N-(5-tetrazolyl)-1-oxo-lH-6-metoxipyrimido- -[l,2-a]kinolin-2-karboxamid-natriumsalt (innehållande 3 mg aktiv komponent per ml lösning) nedöfres i en standardfinfördelningsanord- ning, såsom en sådan som är tillgänglig från Vaponephrine Co., Edison, N.J. Lösningen sprejas under ett lufttryck av 0,4 kp/cm2 in i en slu- ten plastbehâllare (20 x 20 x 30 cm) under sex minuter. Behållaren har fyra öppningar för huvudena hos fyra råttor. Dessa_exponeras mot medlet samtidigt som deras huvuden kommer i kontakt med aerosol.

Resultaten värderas på för PGA-reaktionstestproceduren ovan beskrivet sätt.

Exempel 18.

Aerosolsuspension En blandning av N-(5-tetrazolyl)-1-oxo-LH-6-metoxipyrimidoLl,2-a]- 7607099'4 -kinolin~2-karboxamid (antiallergimedel) och de andra komponenterna under (a) finfördelas i följande exempel till en partikelstorlek av l-5 mikron i en kulkvarn. Den erhållna uppslamningen nedföres därefter i en behållare, försedd med en ventil, och drivmedel (b) införes under tryck genom valvmunstycket till ett totaltryck av ungefär 3,5-3,8 Kp/cmz via 2o°. - m' Suspension A _ F (a) Antinliergimedel 0,25 Isopropylmyristut 1 0,10 Etanol 26,40 (b) 60-40%-ig blandning av 1,2-aik1ortetra- 73,25 fluoretan-l-klorpentafluoretan Suspension B f (a) Antíallergimedel 0,25 Etanol 1 26,50 (b) 60-40%-ig blandning av l,2-diklortetra- 73,25 fluoretan-L-klorpentafluoretan Frcguration A. - Etyl-l-oxo-lH-0-metoxipyrimido[1,2-a]kinolin-2-karboxylat (l) En blandning av 34 g (0,l96 mol) 2-amino-4-metoxikinolin och 46,6 g (0,2lb mol) dictyletoximetylenmalonat upphettas på ett ångbad. En klar smälta bildas inom ungefär 10 minuter och inom unge- fär 20 minuter-börjar den åter att stelna. Blandningen upphettas totalt 45 minuter och kyles därefter. Produkten, dietyl-4-metoxi-2- -kinolylaminometylenmalonat, kristalliseras ur 350 ml etanol i form av en voluminös, fast substans med smältpunkten 136,5-l37,5°.

C18H2oN2°5 ~ Beräknat: C 62,78 H 5,85 N 8,14 % Funnete o 62,72 H 6,10 N 8,37 % (2) 350 ml Dowtherm A försattes vid l0O° med produkten från (1) (55 g, 0,16 mol) och den bildade, klargula lösningen upphettas till 230~233° under 1,75 timmar. Reaktionsblandningen kyles, utspädes med 300 ml etylacetat och extraheras därefter med 3 X 120 ml lN saltsyra. Extrakten kombineras, göres basisk med 20%-ig ammonium- hydroxid och kyles för utfällning av produkten. Denna avfiltreras och omkristalliseras successivt ur etanol, bensen/cyklohexan (lzl) och etanol för bildning av 15,5 g gula kristaller med smältpunkten 130-13o,5°. n... .........-..-~~ i 'åflšošose-u _.. V..- n. -e-a- .Q-a-...a-i. -.., ..... _ ....... ........... 21 (3) Alternativt upprepas från preparation A(2), men varvid man utgår från 3,5 g dietyl-4-metoxi-2-kinolylaminometylenmalonat. Pro- dukten tillvaratages genom kylning av reaktionsblandningen, utspäd- ning därav med 150 ml cyklohexan för utfällning av den orena produk- ten i form av ett brunt, klisterartat material. Detta erhålles i kristallin form genom upphettning av den utspädda reaktionsbland- ningen till kokning och filtrering av den varma blandningen. Vid kylning utfaller produkten såsom gula kristaller, vilka avskiljes genom filtrering. Utbyte l,l g. Ytterligare rening uppnås genom omkristallisation ur etanol.

Preparation B.

Försöken enligt preparation A(l) och A(3) upprepas, varvid man erhåller följande föreningar ur ifrågavarande reaktanter. I de flesta fall utskiljer sig produkten i form av kristaller vid utspädning av reaktionsblandningen med cyklohexan och varm filtrering av bland- ningen är onödig.

Följande föreningar erhålles: cooczufi “a “i “z smp. (° c. ) ocus cl n 213-214 ocu3 ens n 191.5-192.5 ocus ocna u znu-201.5 ocn3 n ocn3 184-185 ocn3 n cl 173-179 \ _ Af oLn3 n cn3 139 141 onna ocna ocng 215-216 v r_ -¿ ocn3 oc2n5 u 163.» 1o..s oczn, u u 143-145 J ocn3 u F g 141-143 OCIIB l* H 1.75. 5-17? 760709944» 22 PreEaration.C. l-oxo-lH-6-metoxipyrimido[l,2-aIkinolin-2-karbonsyra En blandning av 3,0 g etyl-l-oxo-lH-6-metoxipyrimido[l,2-a]- -kinolin~2-karboxylat och 60 ml koncentrerad saltsyra upphettas 30 minuter på ett ångbad. Den kyles därefter och filtreras för bildning av 0,87 g av titelprodukten. Den omkristalliseras ur N,N-dimetyl- formamid; smältpunkt 2190 (sönderdelning).

På samma sätt hydrolyseras produkterna från preparation B till motsvarande syror. “3 RIÜ\\ Rz n' \.\' / o coon R3 R1 R2 5mP- (° c.) OCH3 Cl H 239 (sönderdelning) ocn3 C113 11 _24? ( ' " ) ocn3 ocn3 f! i I ocn3 n ocn3 230 =( " )' ocn3 n c1 234 ( "- ocu3 n 0113 ( n .) ocn3 ocu3 ocua 245 - ocn3 oc2n5 u 237 ( -- ) 002115 u n 205 ( -- ) . ocn3 n F /196-198 ( -~ ) ocn3 F u 265-268 L H ) Pregaration D.

Etyl-l-oxo-lfl-6-klorpyrimido[l,2-a]kinolin-2-karboxylat (l) En blandning av 15,5 g (0,087 mol) 2-amino-2-klorkinolin och 20,8 g (0,096 mol) dietyletoximetylenmalonat upphettas på ett àngbad under 45 minuter. 75 ml isopropanol sättes till den varma, klara smältan, som därefter kyles. Produkten utskiljer sig och filtreras, tvättas med isopropanol och torkas. Utbyte 26,0 g vit, 23 e 7607099-4 fast substans med smältpunkten 108,5-109,50. Den användes direkt i steg (2) utan ytterligare reninn.

Omkristallisation ur etanol ger ett analytiskt prov med smält- punkten 1o9-11o°. (2) Mellanprodukten dietyl-4-klor-2-kinolylaminometylenmalonat från steg (1) (26 g) sam-es till 75 m1 Dowfiherm A vid 1oo°, Den bildade klara lösningen upphettas 80 minuter vid 235-237° och kyles därefter. 100 ml hexan sättas till reaktionsblandningen och den ut- fällda produkten tillvaratages genom filtrering, tvättas med hexan och torkas. Den omkristalliseras ur acetonitril, smältpunkt 178-1790, Följande föreningar framställes ur motsvarande reaktanter enligt preparation D (H3 = Cl, Br) och A(l) och A(3) (H3 = alkoxi) och C: 7663595-4 _ d. 4-... 24 .LUO moø mo 0 E00 CW (fiflfiflulw . m mmwuuw m mm0o|w w @m«u|u1Ufl mm -o»~mu~mU|o«m.w 1o|~mu~:u|o«@.w .Ham på mmeulünolm owqululolw F) Hmlm Pm U|fllo|w ßmmu|«|m . mmunfiaw mmmoolofl mm~U@1~ |o-~mU|o«oH.@ |0|~mU|o|@.m ~zmu««|w _ m mmuxøfl A mmulw mulß PÛÛR QUALITY

Claims (1)

1. 760709941 BK PATENTKRAV Analogiförfarande för framställning av farmaceutiskt aktiva föreningar med formeln nedan och eventuellt salter därav RB R1 \\ N \\ /” fwmfl vari var och en av Rl och R2 är väte, Cl_5-alkyl, C1_5-alkoxi, fluor eller klor eller vari Rl och R2 tillsammans bildar gruppen -0-CH2-CH2-0- eller -O-CH2-0- och R3 är klor, brom eller Cl_5-alkoxi, k ä n n e t e c k n a t därav, att de- hydratiseringskoppling av en syra, som har formeln COOH med en 5-aminotetrazol utföres; och att man eventuellt över- för en erhållen förening till ett farmaceutiskt godtagbart salt. ANFÖRDÅ PUBLIKATIONER: