SE410859B - Forfarande for framstellning av fusidinsyraderivat - Google Patents

Description

I i» i 7613565-6 2 av pentyl, hexyl, heptyl, oktyl och dodecyl, varvid dessa alkylgrupper eventuellt är mono-, di- eller tri-substitueradee med halogen- atomer eller med hydroxi- eller aminogrupper eller R1 betecknar en alkenylgrupp innehållande 3-6 kolatomer, såsom allyl, krotyl eller propargyl, en cykloalkylgrupp innehållande 5-7 kolatomer i den alicyklíska ringen, såsom cyklopropyl, cyklobutyl, cyklo- pentyl, cyklohexyl eller cykloheptyl, en fenyl-, naftyl- eller fenyl-Cl-C2-alkylgrupp, eventuellt mono- eller disubstituerad med halogen eller Cl-Cu-alkyl, en furfurylgrupp eller en pyridylgrupp.

I formeln I betyder den streckade linjen mellan C-24 och C-25, att kolatomerna i fråga är förbundna med varandra genom antingen en dubbelbindning eller en enkelbindning, och asterísken vid C-20 betyder, att föreningarna existerar i två diastereomera former. Uppfinníngen omfattar framställning av såväl rena diastereo- merer som blandningar därav.

Föreningarna med formeln I kan användas såsom sådana eller í form av salter eller lätthydrolyserbara estrar. Såsom exempel på salter av föreningarna kan man särskilt nämna farmaceutiskt god- tagbara, ogiftiga salter, såsom alkalimetallsalter och jord- alkalimetallsalter, t ex natrium-, kalium-, magnesium- och kalcium- salter, samt salter med ammoniak eller lämpliga ogiftiga aminer, såsom lågalkylaminer, t ex tríetylamín, hydroxí-lågalkylaminer, t ex 2-hydroxietylamin, bis-(2-hydroxíetyl)amin eller tri-(2-hydroxietyll amin, cykloalkylaminer, t ex dicyklohexylamin, och bensylaminer, t ex N,N'-dibensyletylendiamin eller dibensylamin. ' För vissa ändamål kan man också använda sílversalterna av föreningarna med formeln I, särskilt när det gäller lokal behandling.

De lätthydrolyserbara estrarna kan t ex vara alkanoyloxialkyl-, aralkanoyloxíalkyl- eller aroyloxialkylestrar, såsom acetoximetyl-, pivaloyloximetyl- eller bensoyloximetylestrar, samt motsvarande l'-oxi- etylderivat, eller alkoxikarbonyloxialkylestrar, såsom metoxikarbonyloxi- metyl- och etoxikarbonyloximetylestrer och motsvarande l'-ox1etylder1- vet, eller laktonylestrar, såsom ftalidylestrar, eller dialkylaminoalkyl- estrar, såsom dietylaminoetylestrar.

Man vet att fusidinsyra och ett antal fusidinsyraderivat uppvisar antibakteriella egenskaper och är verksamma mot ett antal grampositiva bakterier; se J. Med. Chem. 2, 15 (1966) och svenska patentansökan 7607322-0 . '7613565-6 5 Fusidinsyraderivat av en annan typ är kända för att uppvisa en mera baktericid verkan än de ovan angivna, kända föreningarna, men mot ett mera begränsat antal bakterier; se svenska patentskriften 528.569.

Man har nu emellertid funnit, att de enligt uppfinningen fram- ställda nya föreningarna med formeln I uppvisar antibakteriella egen- skaper, vilka förenar den baktericida verkan av den sistnämnda typen av derivat med det bredare antibakteriella spektrumet hos den förstnämnda typen av derivat. De nya föreningar med formeln I uppvisar dessutom in-I tressanta antimikrobiella och farmakokinetiska egenskaper såväl in vivo som in vitro. Föreningarna med formeln I kan därför användas vid behand- ling av bakterieinfektioner hos människor och djur, både systemiskt och topiskt.

Undersökningar in vitro har t.ex. visat, att föreningar med for- meln I är mycket verksamma mot ett antal bakterier, t.ex. Staphylococcus- -arter, Streptococcus-arter, Corynebacterium-arter, Bacteroides-arter, och Bacillus subtilis. I nedanstående tabell A anges verkan in vitro av nâgra föreningar med formeln I mot ett antal patogena organismer. Av försöksresultaten framgår, att föreningar med formeln I har samma starka verkan mot en fusidinsyraresistent stam av Staphylococcus aureus som mot en fusidinsyrakänslig variant av samma stam. Detta visar tydligt, att det icke föreligger någon korsresistens mellan fusidinsyra och förening- arna med formeln I. Även om föreningarna med formeln I är mindre verk- samma än fusidinsyra mot fusidinsyrakänsliga Staphylococcus-arter, så uppvisar de en liknande eller även bättre verkan än fusidinsyra mot Streptococcus-arter, Bacteroides fragilis och Corynebaeterium acncs. 1613565-6 Nd wå nwá nwó m6 3.6 wá m6 N wÄ nmd m6 zm ewa wwnom .uomnwczfioo wÅ m6 OH oN wa n w N ooï, nfl ow NE. own .wwafiwmnw mmwflonwuomm 3 o.m oi 0.: mä od mi. win ooH wá mïwo omg mswää .sauna ëæuw ac uwfimwp Nß ÉUH ®fi|fi W-.fl Û-H Wofl W-H NuÉ wovfi IZN-HÉWQffiÜHWW-»fiw omà .mswhsm .cnmum m~c.o w.H m.H w.fl m.fi w.fl m.fl w.H ß.N w n.w w.fl mmwfioo owq mßwnflm msouoooflaflampm wá ofid 3.0 oÄ “m6 wå må må wá m6 m6 min mom omA _ .am msooououawnum nwó nwó m6 nwó m6 nwó wnó nwó må md Nio nd om owA mwcwwoæa mzoooooumonum 1 nä. - of! .www wm .Û i Ü S... w N fl |c«umM%m .am .Km .am .xm .Km .Km .Mm .Km .Nm .Km .am Emflamwno fiE\ws\.^omoHv wnflcëms & om mmm mmnuwounu Bow nowummvcwocøx < fifimßdfi 761 35-65 '-6 5 Undersökningar in vitro har dessutom visat, att den antibakteriella verkan av föreningarna med formeln I är mycket baktericid även under sådana betingelser, där verkan av fusidinsyra är enbart bakteriostatisk.

Man har också funnit, att kombinationer bestående av en eller flera av föreningarna med formeln I samt fusidinsyra eller andra fusidinsyraderi- vat, såsom dihydrofusidinsyra och föreningar enligt den svenska patent- ansökan 7607522-0, uppvisar en verkan, som överstiger den additiva ver- kan av de enskilda komponenterna. Genom användning av en dylik kombina- tion kan man även förhindra utvecklandet av resistens mot var och en av komponenterna.

Föreningarna med formeln I är dessutom kemiskt mera beständiga än fusindinsyra, ett faktum som är av praktisk betydelse, t.ex. vid fram- _ ställning av kompositioner för topisk användning. Liksom fusidinsyra absorberas de nya föreningarna effektivt ur mag-tarmkanalen, och de är praktiskt taget ogiftiga.

Föreningarna med formeln I kan framställas utgående från en mellan- produkt med den allmänna formeln: (II) därQ1 betecknaren_väteatom, en alkanoylgrupp, en aralkanoylgrupp eller en aroylgrupp, där R1, A och den streckade linjen mellan C-2U och C-25 hr de ovan angivna betydelserna, och där R2 betecknar en bensylgrupp eller en substituerad bensylgrupp, såsom p-nitrobensyl eller p-metoxibensyl.

Föreningarna med formeln II kan framställas enligt någon av följande metoder.

(A) En förening med den allmänna formeln III omsättes med en förening med den allmänna formeln IV till bildning av en förening med den allmänna formeln II. '7613565-6 - (III) R Y (Iv) I d@SSa fOPml@P har Q1,'R1; A, H2 och den streckade linjen mellan C-24 och C-25 de ovan angivna betydeleerna, X betecknar väte eller en katjon, såsom Na+, K+, Ag+, en ammoníumjon eller en trialkylammoniumjon, och Y betecknar en kloratom, en bromatom eller en jodatom. Reaktionen genomföres i ett inert organiskt lösningsmedel, t.ex. dimetylformamid, och vid rumstemperatur eller något förhöjd temperatur.

(B) En förening med den allmänna formeln V omsättes med en före- ning med den allmänna formeln VI till bildning av en förening med for- meln II.

(V) RIAH (vi) I dessa-formler har Q1 , Ra, Y, nl, A och den sureckade lin- jen mellan C-24 och C-25 de ovan angivna betydelserna. Om symbolen A i formlerna II och VI betecknar syre, så kan föreningarna med formeln 7613565-6 7 VI företrädesvis användas såsom lösningsmedel, och reaktionen genomföras 1 närvaro av ett silver- eller kvicksilversalt, t.cx. silverkarbonat, silvertrifluoroacetat eller kvicksilver(II)acetat, eller en bas, t.ex. kaliumkarbonat, natriumkarbonat eller natriumalkoholat, och vid rumstem- peratur eller nâgot förhöjd temperatur. Om symbolen A i formlerna II och VI betecknar svavel, genomföres reaktionen i ett inert organiskt lösnings- medel, företrädesvis etanol, dimetylsulfoxid eller dimetylformamid, 1 närvaro av en bas, t.ex. natrium- eller kaliumhydroxid eller natriumhyd- rid, och vid eller under rumstemperatur eller vid något förhöjd tempera- tur.

(C) De föreningar med formeln II, där A betecknar svavel, och R1 betecknar en arylgrupp eller en aromatisk heterocyklylgrupp, kan även framställas genom att en förening med den allmänna formeln V, där Y be- tecknar en hydroxigrupp, omsättes med en fosfin, t.ex. tributylfosfin eller trifenylfosfin, och en förening med den allmänna formeln RlSSRl.

Reaktionen genomföras antingen utan användning av lösningsmedel eller i ett inert organiskt lösningsmedel, företrädesvis dimetylformamid eller pyridin, vid eller under rumstemperatur.

Framställning av utgångsföreningarna med formlerna III och V be- skrives i den svenska patentansökan 7607522-O, och denna ansökan anger även metoder för framställning av mellanprodukterna med formeln II.

Föreningarna med formeln II omvandlas till föreningarna med for- meln I eller salter därav genom omsättning med en oorganisk eller organisk bas, såsom en vattenlösning av natrium~ eller kaliumhydroxid, natriumhydrid eller kalium-tert.butylat, i närvaro av ett Organiskt lösningsmedel.

Om detta lösningsmedel är dimetylsulfoxid, förlöper reaktionen speciellt snabbt och ger utmärkta utbyten av de rena föreningarna. Detta beror sannolikt på bildging av karbanjonen Qcngšcig när detta lösningsmedel bringas i kontakt med en bas. Denna Jon, som ver- kar såsom en ytterst svag bas, katalyserar isomeriseringen av dubbelbind- ningen och ger sålunda upphov till bildning av en förening med formeln I (med en dubbelbindning mellan C-13 och C-17) i stället för en förening med formeln III (med en dubbelbindning mellan C-17 och C-20), som utgör huvudprodukt när andra lösningsmedel användes, såsom beskrives i den svenska patentansökan 7607322-0.

Föreningar med formeln I innehållande en enkelbindning mellan C-24 och C-25 kan också framställas utgående från motsvarande omättade föreningar genom reduktion, t.ex. en katalytisk hydrering med användning av t.ex. palladium på kol såsom katalysator. 7613565-6 _ 8 De lätthydrolyserbara estrarna av föreningarna med formeln I kan framställas på känt sätt enligt i litteraturen beskrivna metoder.

De enligt ovan beskrivna metoder framställda föreningarna består av blandningar av de två möjliga C-20-isomererna. Dessa blandningar kan uppdelas i de två rena isomererna enligt vanliga metoder, t.ex. fraktion- erad kristallisatíon eller kromatografi.

Föreningar med formeln I kan användas för framställning av farma- ceutiska kompositioner, vilka är användbara vid behandling av infektione- sjukdomar inom human- och veterinärmedicinen.

Dylika kompositioner innehåller såsom aktiv komponent minst en förening med formeln I eller ett salt därav med en ogiftig, farmaceutiskt godtagbar bas eller en lätthydrolyserbar ester därav. Förutom den aktiva komponenten innehåller kompositionerna fasta eller flytande farmaceutis- ka bärare och/eller utspädningsmedel.

Dessa kompositioner kan innehålla mellan l och 95 viktprocent terapeutiskt aktivt material, räknat på vikten av terapeutiskt aktivt material plus bärarsubstans. Kompositionerna kan beredas till olika far- maceutiska former, såsom graulat, tabletter, piller, drageer, supposito- tier, kapslar, tabletter med lång utsöndringstid, suspensioner och in- jektionsmediciner. När det gäller blandningar, kan kompositionerna fyllas på flaskor eller rör eller liknande behållare. För framställning av kom- positioner innehållande föreningar med formeln I kan man använda farma- ceutiska, organiska eller oorganiska, fasta eller flytande bärare ooh/ I eller utspädningsmedel lämpade för oral, enteral, parenteral eller topisk administrering. Såsom exempel på lämpliga bärare och utspädningsmedel kan man nämna vatten, gelatin, laktos, stärkelse, magnesiumstearat, talk, vegetabiliska och animaliska oljor och fetter, bensylalkohol, gummi, polyalkylenglykol, vaselin, kakaosmör, lanolin, etc. Komposition- erna kan även innehålla olika hjälpmedel, såsom stabiliseringsmedel, vätmedel och emulgermedel, salter för inställning av det osmatiska tryck- et och buffertar för säkerställande av lämpligt pH-värde.

Dessutom kan kompositionerna innehålla andra farmaceutiskt aktiva komponenter, vilka lämpligen kan administreras tillsammans med förening- arna med formeln I vid behandling av infektionssjukdomar, såsom andra lämpliga antibiotika, särskilt sådana antibiotika som kan öka aktiviteten och/eller förhindra utvecklande av resistens. Såsom exempel på dylika antibiotika kan man nämna fusidinsyra och andra fusidinsyraderivat, ß-laktamantibiotika, tetracykliner, rifamyciner, erytromycin, linkomycin 7613565-6 9 och klindamycin. Andra föreningar, som med fördel kan kombineras med föreningarna med formeln I, särskilt i preparat för topisk användning, är t.ex. kortikosteroider, såsom hydrokortison, triamcinolon och fluo- cinolon.

När det gäller granulat, tabletter, kapslar och drageer, inne- håller den farmaceutiska kompositionen lämpligen mellan 25 och 95 vikt- procent av den aktiva föreningen med formeln I, under det att suspension- er för oral användning lämpligen innehåller 2-25 procent av den aktiva föreningen.

Vid parenteral användning administreras föreningarna med formeln I företrädesvis genom injicering av farmaceutiska kompositioner, vilka innehåller l-20 procent av den aktiva komponenten.

När föreningarna med formeln I administreras i form av salter med farmaceutiskt godtagbara, ogiftiga baser, användes företrädesvis natrium- salter eller dietanolaminsalter, men även andra farmaceutiskt godtagbara och ogiftiga salter kan användas.

Såsom ovan har angivits kan föreningarna med formeln I samt salter och lätthydrolyserbara estrar därav beredas till sådana farmaceutiska beredningsformer som suspensioner, pulver, salvor och krämer. En farma- ceutisk komposition för oral användning kan också föreligga i form av en suspension, som innehåller antingen en förening med formeln I eller ett svårlösligt salt därav med en farmaceutiskt godtagbar bas eller en lätthydrolyserbar ester därav i en mängd av 20-100 mg per ml bärare.

En farmaceutisk komposition för topisk användning kan föreligga i form av ett pulver, en salva eller en kräm innehållande en förening med for- meln I i en mängd av 0,5-10 g per 100 g preparat.

Föreningarna med formeln I administreras i sådana doser, att den önskade verkan uppnås utan samtidiga biverkningar. Inom humanterapi (vid administrering till vuxna människor) administreras föreningarna med formeln I lämpligen i form av doseringsenheter innehållande minst 50 mg och upp till 1000 mg, företrädesvis 250-750 mg, räknat som före- ning med formeln I.

Med termen "doseringsenhet“ avses en enhetsdos, dvs. en enkel dos, som kan administreras till en patient, och som lätt kan handhas och förpackas, varvid den förblir en fysikaliskt stabil enhetsdos inne- hållande antingen det aktiva materialet som sådant eller en blandning av det aktiva materialet med fasta eller flytande, farmaceutiska utspäd- ningsmedel eller bärare.

I form av en doseringsenhet kan den aktiva föreningen administre- ras en eller flera gånger per dygn med lämpliga mellanrum, varvid doser- ingen alltid beror på patientens tillstånd och verkställes i enlighet '7613565-6 10 med läkarens föreskrifter. 0 Vid systemisk behandling är dygnsdosen lämpligen 0,25-4 g, före- trädesvis 0,5-3 g, räknat som förening med formeln I, eller en ekvivalent mängd av ett salt eller en ester därav.

När det gäller topisk användning, avses med uttrycket "doserings- enhet" en enhetsdos, dvs. en enkel dos, som kan administreras topiskt till en patient på sådant sätt, att man per kvadratcentimeter infekterad yta applicerar 0,1-10 mg, företrädesvis 0,2-l mg, av föreningen i fråga.

Om kompositionen skall injiceras, kan man använda sig av en för- seglad ampull, en liten medicinflaska eller en liknande behållare, som innehåller en injicerbar, parenteralt godtagbar vatten- eller oljelös- ning eller -dispersion av en doseringsenhet av den aktiva föreningen.

Parenterala kompositioner är särskilt användbara vid behandling av sjukdomstillstånd, där en snabb reaktion på behandlingen önskas. När det gäller kontinuerlig terapi av patienter med infektionssjukdomar, kan tabletter eller kapslar utgöra den lämpligaste farmaceutiska berednings- formen, eftersom man får en förlängd effekt när läkemedlet ges oralt, särskilt i form av tabletter med lång utsöndringstid.

Vid behandling av infektionssjukdomar kan sådana tabletter lämp- ligen innehålla även andra aktiva komponenter, såsom ovan har beskrivits.

Uppfinningen illustreras genom följande, icke begränsande exempel.

Exempel 1. Ba,lla-dihydroxi-l6ß-fenyltiofusida-l5(l7),24-dien- 0- -21-karboxylsyra-natriumsalt.

Till en iskyld lösning av 15 g (25 mmol) 3-acetyl-l6-epideacetyl- fusidinsyra-bensylester och 13,5 g (62 mmol) difenyldisulfid i 100 ml torr pyridin sattes 50 ml (126 mmol) tributylfosfin, varefter den er- hållna blandningen fick stå vid 500. Efter 5 dygn tillsattes ytterligare 3,4 g (16 mmol) difenyldisulfid och 7,5 ml (3l,5 mmol) tributylfosfin, och efter en total tid av 5 dygn vid 5°C tillsattes en blandning av 100 ml dimetylsulfoxid och 50 ml 50 %-ig vattenlösning av natriumhydroxid.

Den resulterande suspensionen upphettades till 70°C under 5 timmar. Efter kylning till 20°C tillsattes under omrörning l liter eter, 3 liter vatten och 100 ml av en mättad vattenlösning av natriumklorid, varvid den öns- kade produkten utföll såsom färglösa kristaller. Efter 1 timmes omrörning filtrerades den organiska fasen innehållande kristallerna, och de avfil- trerade kristallerna tvättades med 100 ml vatten och med 200 ml eter och torkades. Man erhöll 3a,lla-dihydroxi-löß-fenyltiofusida-l3(l7),24-dien- -21-karboxylsyra-natriumsalt såsom en blandning av de tvâ C-20-isomerer- na; smältpunkt 243-24700. 7613565~6 ll Beräknat för C35H49Na04S,4H2O: C 63,59 H 8,69 S 4,85 H20 10,9 5 Funnet: C 65,65 H 8,62 S 4,84 H20 10,4 ß.

Exempel 2. Natriumsaltet av 3a,lld-dihydroxi-l6ß-(4'-bromfenyl- tio)fusida-l5(l7),24-dien-21-karboxylsyra.

Genom att arbeta på samma sätt som i exempel l men ersätta di- fenyldisulfiden med di-(4-bromfenyl)disu1fid framställdes 3a,lla-d1- hydroxid-löß-( íbromfenyltio)fusida-l3(l7),24-dien-21-karboxylsyra-nat- riumsalt såsom en blandning av de två C-20-isomererna; smältpunkt 231-239°c.

Beräknat för C}5H48NaBrO4S, H20: C 61,30 H 7,35 S 4,68 Br ll,66 5 Funnet: C 61,67 H 7,6) S 4,8j Br 11,24 X Exempel 5. Natriumsaltet av 5d,lld-dihydroxi-165-(2',5'-diklor- fenyltio)fus1da-l3(l7),24-dien-21-karboxylsyra.

Genom att arbeta på samma sätt som 1 exempel 1 men ersätta difen- yldisulfiden med di-(2,5-diklorfeny1)d1sulfid framställdes 3a,lla-dihyd- roxi-l6p-(2',5'-diklorfenyltio)fusida-l3(l7),24-dien-2l-karboxylsyra- -natriumsalt såsom en kristallin produkt utan väl definierad smältpunkt.

Produkten var en blandning av de två C-20-isomererna.

Exempel 4. Natriumsaltet av Ba,lla-dihydroxi-l6ß-fenyltiofusida- -13(17),24-dien-21-xarboxylsyra. V 5 g (5,3 mmol) 16-epideacetylfusidinsyra-bensylester och 4,9 g (23 mmol) difenyldisulfid löstes 1 20 ml pyridin, varefter den resulte- rande lösningen kyldes till OOC och 5,5 ml (23 mmol) tributylfosfin tillsattes. Sedan lösningen fått stå vid 2000 under 3 dygn, utspäddes den med 100 ml eter, tvättades med 2 gånger 25 ml 4N saltsyra, med 2 gånger 25 ml 2N natriumhydroxidlösning och med 2 gånger 50 ml vatten, varefter den torkades och indunstades i vakuum. Härvid erhölls oren 16-deacetoxi-lóß-fenyltiofusidinsyra-bensylester såsom en olja. Denna återstod löstes 1 en blandning av 200 ml dimetylsulfoxid och 50 ml 2N vattenlösning av natriumhydroxid. Efter värmning vid 70°C under 3 timmar sattes lOO ml eter och 200 ml vatten långsamt till reaktionsblandningen, varvid den önskade produkten utröll såsom färglösa kristaller. Eterfasen innehållande kristallerna filtrerades, och de avfiltrerade kristallerna tvättades med vatten och med eter och torkades. Man erhöll härvid nat- riumsaltet av ja,lld-díhydroxi-lóß-fenyltiofusida-15(17),24-dien-2l- -karboxylsyra 1 form av en blandning av de två C-20-isomererna; smält- punkt 245-2h7°c. 76135654 12 Exempel §-7. Genom att arbeta på samma sätt som i exempel 4 men ersätta difenyldisulfiden med de i nedanstående tabell I angivna disul- fiderna framställdes de i tabell I angivna löß-tioetrarna av 3a,lla-di- hydroxifusida-l}(l7),24-dien-21-karboxylsyra-natriumsalt såsom bland- ningar av de två C-20-isomererna.

Tabell I coo'Na* H0 sn r Ho ' I Resulterande förening Exempel Disulfid R Smp. (OC) 5 D1(p-metyifenyi) 0-CH;-c6H4 222-238 6 Di(m-metylfenyl) m-CH5C6H4 226-254 7 Di(p-metylfenyl) p~CH3C6H4 “ 199-215 Exempel 8. ja,lla-dihydroxi-l6ß-fenyltiofusida-l3(l7)-en-2l- -karboxylsyra-natriumsalt.

Till en iskyld blandning av 6,2 g (llrmol) l6-epideacetyl-24,25- ~dihydroxifusidinsyra-bensylester och 6,3 g (29 mmol) difenyldisulfid sattes 14 ml (59 mmol) tributylfosfin, och den erhållna blandningen fick stå;vid 20°C under 48 timmar. Därefter tillsattes 40 ml dimetyl- sulfoxid och 20 ml 30 5-ig vattenlösning av natriumhydroxid, och den resulterande suspensionen värmdes vid 70°C under 2 timmar. Efter kyl- ning till 20°C tillsattes 200 ml eter och 600 ml vatten. Efter några timmar utföll den önskade produkten såsom färglösa kristaller. Efter 24 timmar vid rumstemperatur filtrerades den organiska fasen innehållan- de kristallerna, och de avfiltrerade kristallerna tvättades med 100 ml vatten och med 100 ml etyleter samt torkades. Man erhöll härvid natrium- saltet av ja,llo-dihydroxi-löß-fenyltiofusida-13(17)-en-21-karboxylsyra såsom en blandning av de två C-20-isomererna. Den orena produkten om- kristalliserades i en blandning av metanol och vatten, varvid man erhöll 7613565-6 13 en analytiskt ren förening med en smältpunkt av 235-24l°C.

Exempel 9. Natriumsaltet av Ed,lla-dihydroxi-l6ß-isopropyltio- fusida-l3(l7),24-dien-21-karboxylsyra.

Till en lösning av 10 g (150 mmol) kaliumhydroxid och 30 ml (320 mmol) isopropylmerkaptan i 750 ml ren metanol sattes 24 g (36 mmol) 3-acetyl-16-deacetoxi-l6a-bromfusidinsyra-bensylester, och den resulte- rande lösningen fick stå vid rumstemperatur under 5 dygn. Därefter avlägs- nades huvuddelen av etanolen 1 vakuum, och till återstoden sattes 200 ml etylacetat och 100 ml vatten. Den organiska fasen avskiljdes, tvättades 2 gånger med vatten, torkades och indunstades i vakuum. Man erhöll här- vid oren 5-acetyl-16-deacetoxi-löfi-isopropyltiofusidinsyra-bensylester såsom en oljig återstod.

Denna återstod löstes i en blandning av 40 ml 30 %-ig vattenlös- ning av natriumhydroxid och 200 ml dimetylsulfoxid. Efter värmning vid 70°C under 3 timmar tillsattes 1000 ml vatten och 200 ml eter under om- rörning; Efter 1 timme avskiljdes den organiska fasen innehållande den ' önskade produkten såsom färglösa kristaller. Kristallerna avfiltrerades, tvättades med vatten och med eter och torkades. Man erhöll härvid 3a,lla- -dihydroxi-16ß-isopropyltiofusida-l5(l7),24-dien-21-karboxy1syra-natrium- salt såsom en blandning av de två C-20-isomererna.

Genom omkristallisering i en blandning av metanol och vatten er- hölls ett analytiskt prov med en smältpunkt av 220-228°C.

Beräknat för C32H5l04SNa, 4H20: C 61,51 H 9,49 S 5,12 % Funnec: c 61,68 H 9,32 s 5,14 ø Exempel 10-24. 165-tioetrar av ja,lld-dihydroxifusida-13(17),24- -dien-21-karboxylsyra-natriumsalt.

Genom att arbeta på samma sätt som i exempel 9 men ersätta iso- propylmerkaptanen med de i nedanstående tabell II angivna merkaptanerna framställdes de i tabell II angivna 16/ktioetrarna av }a,lld-dihydroxi- fusida-l3(17),24-dien-21-karboxylsyra-natriumsalt såsom blandningar av de två C-20-isomererna. 7613565-6 14 Tabell II coo'Na+ HO~_ R H0»' i Resulterande förening Exempel Merkaptan R Smp. (OC) 10 metylmerkaptan CH) 252-262 11 etylmerkaptan CHQCHB 201-210 12 n-butylmerkaptan- (CH2)3-CH3 156-145 15 tert-butylmerkaptan C(CH3)3 222-235 14 allylmerkaptan CH2CH=CH2 175-200 15 cyklohexylmerkaptan cyklohexyl >25O 16 n-heptyl-merkaptan (CH2)6-CH5 196-210 17 n-dodeeylmerkaptan (cH2)ll-CH5 116-156 18 tiofenol C6H5 2Ä}-247 19 bensylmerkaptan' CH2C6H5 210-222 20 2-fenyletylmerkaptan CH2CH2C6H5 234-242 21 4-tert-buty1-t1o- fenøl 4-c6H4c(cH3)3 215-225 22 tio-2-naftøl 2-naftyl 145-165 23 furfurylmerkaptan 2-furfuryl 216-221 24 2-pyridylmerkaptan 2-pyridyl 216-221 Exempel 25. ja,lla-dihydroxi-l6ß-isopropyltiofusida-13(17),24- -dien-21-karboxylsyra-natriumsalt.

T111 en lasning av 33.5 2 (50 mmol) 3-o-aceuyl-16-deacecoxi-16a- -bromfusidinsyra-bensylester 1 75 ml dimetylsulfoxid sattes en lösning av 2,4 g(60 mmol) natriumhydroxid och 7 ml (75 mmol) isopropylmerkaptan 1 25 ml etanol. Efter omrörning vid rumstemperatur under 2 timmar till- sattes 25 ml 50 %-ig vattenlösning av natriumhydroxid, och den resulte- 7613565-6 15 rande blandningen värmdes vid 70°C under 2 timmar. Efter kylning till 20°C tillsattes 500 ml vatten, 500 ml 4-metyl-2-pentanon och 400 ml 4 N saltsyra. Den organiska fasen uppsamlades, tvättades med vatten och filtrerades. Den resulterande lösningen omröres, under det att 100 ml 2 N vattenlösning av natriumhydroxid långsamt tillsattes, varvid den önskade produkten utföll såsom färglösa kristaller. Efter kylning till 5°C under 2 timmar avfiltrerades kristallerna, tvättades med 2 gånger 10 ml vatten och med 2 gånger 10 ml 4-metyl-2-pentanon, varefter det torkades. Man erhöll härvid analytiskt rent Ba,lla-dihydroxi-l6ß-isopro- pyltiofusida-l3(l7),24-dien-21-karboxylsyra-natriumsalt såsom en bland- ning av de två C-20-isomererna; smältpunkt 245-24800.

Exempel 26. Ba,lla-dihyroxi-l6ß-isQpropyltiofusida-13(17)-en- -21-karboxylsyra-natriumsalt.

Genom att arbeta på samma sätt som i exempel 25 men använda 3-O-acetyl-16-deacetoxi-24,25-dihydro-l6a-bromfusidinsyra-bensylester i stället för motsvarande 24,25-omättade förening framställdes 5d,lla- -dihydroxi-lóß-isopropyltiofusida-l3(l7)-en-21-karboxylsyra såsom ett kristallint natriumsalt. Detta salt smälter vid 215-240°C under sönder- delning.

Exempel 27. Ed,lla-dihydroxi-lóß-isopropyltiofusida-13(17),24- -aien-al -karboxyisgï a. 10 g av natriumsaltet av ja,lla-dihydroxi-l6ß-isopropyltiofusida- -l3(l7),24-dien-21-karboxylsyra, framställt såsom beskrives i exempel 25, löstes i 150 ml metanol, varefter 17,5 ml l N saltsyra tillsattes.

Den resulterande lösningen omrördes vid 20°C, under det att 22,5 ml vatten långsamt tillsattes, varvid den önskade produkten kristalliserade.

Efter omrörning under 2 timmar avfiltrerades kristallerna, vilka däref- ter tvättades med en blandning av metanol och vatten i volymförhállandet 4:1 och torkades. Man erhöll 7,0 g av en blandning av de två C-20-iso- mererna av ja,lla-dihydroxi-l6p-isopropyltiofusida-l3(l7),24-dien-2l- -karboxylsyra; smältpunkt 150-l34°C; [@]šo= -92,9° (C=l, kloroform).

Till moderluten sattes 10 ml vatten, varvid en ytterligare mängd av endast den ena av de två isomererna utföll såsom färglösa kristaller.

Dessa kristaller uppsamlades och omkristalliserades i en blandning av metanol och vatten, varvid man erhöll den ena av de två C-20-isomera syrorna (360 mg) i rent tillstånd; smältpunkt 109-ll3°C; jä/go: -37,8° (C=l, kloroform). Denna produkt är identisk med den i exempel 3lC fram- ställda produkten.

Exempel 28. 5a,lla-dihydroxi-lóß-(2'-aminoetyltio)fusida-l3(l7)- 24-dien-21-karboxylsyra. 7613565-6 16 (A) 3-acetyl-16-deacetoxi-16ß-(2'-aminoetyltio)fusidinsyra-ben- svlester. I 2,68 g (4 mmol) 3-acetyl-16-deacetoxi-l6a-bromfusidinsyra-bensyl- ester sattes till en lösning av 8,64 g (130 mmol) kaliumhydroxid och 9,0 g (80 mmol) cysteamin-hydroklorid i 150 ml ren etanol. Efter om- rörning under 16 timmar vid rumstemperatur tillsattes 200 ml vatten långsamt för kristallisering av den önskade föreningen.

De bildade kristallerna avfiltrerades, tvättades med en blandning av 10 ml vatten och 10 ml etanol och torkades därefter. Man erhöll 2,49 g 5-acetyl-16-deacetoxi-l6ß-(2'-aminoetyltio)fusidinsyra-bensylester med en smäiupunkt av 15o-173°c.

Genom omkristallisering i en blandning av metanol och vatten er- hölls ett analytiskt prov med en smältpunkt av 184-l86°C.

Beräknat för CÄOH59O5NS= c 72,15 H 8,93 s 4,81 N 2,10 7: Funnet: C 71,61 H 8,92 S 4,81 N 2,04 % (B) 3a,lla-dihydroxi-16ß-(2'-aminoetyltio)fusida-l}(l7),24-di- en-zl -karboxzisïga .' 600 mg av den ovan framställda bensylestern löstes i en blandning av 50 ml dimetylsulfoxid och 10 ml 2 N natriumhydroxidlösning. Efter värmning vid 70°C under 1,5 timmar tillsattes 250 ml vatten. Man in- ställde pH-värdet på 6,0 genom tillsättning av 4 N saltsyra, varvid en amorf produkt utföll. Denna orena produkt avfiltrerades, torkades och löstes i 150 ml kokande etylacetat. När den erhållna lösningen fick svalna till rumstemperatur under omrörning, bildades en amorf fällning.

Fällningen avfiltrerades och torkades, varvid man erhöll en blandning av de tvâ C-20-isomererna av 3a,l1a-dihydroxi-l6p-(2'-aminoetyltio)fu- sida-l3(17),24-dien-21-karboxylsyra.

Beräknat för cšlnænons: c 65,34 H 9,73 s 5,63 N 2,46 7.1 Funnet; c 65,80 H 9,54 s 5,59 N 2,40 74 NMM-spektrumet (CDEOD) uppvisar signaler vid Jš0,96 (d, BH), 1,01 (s,+3H), 1,21 (bs, 6H), 1,59 och 1,65 (2 bs, 6H), 2,5-5,4 (m, 4H; -åfgigzgliahïjåh 3,61 (m, 1 n; C133), 3,78 (m, m; oli-ao), 4,31 (m, m,- Cg-11) och 5,13 (m, lH; Cg-24) ppm. Tetrametylsilan användes såsom inre referens. _ Exempel 29. 5a,l1a-dihydroxi-l6ß-(2'-hydroxietyltio)fusida- -l5(l7),24-dien-21-karboxylsyra.

(A) 3-acetyl-l6-deacetoxi-l6ß-(2'-hydroxietyltio)fusidinsyra- -bensïlester. I 1,54 g (2 mmol) 3-acetyl-16-deaeetoxi-l6a-bromfusidinsyra-bensyl- ester sattes till en lösning av 1,68 g (25 mmol) kaliumhydroxid och 2,1 ml (50 mmol) 2-hydroxietylmerkaptan i 150 ml ren etanol. Efter omrörning 7613565-6 17 under 16 timmar vid rumstemperatur tillsattes 100 ml vatten långsamt för kristallisering av den önskade föreningen. De bildade kristallerna avfiltrerades, tvättades med en blandning av 5 ml vatten och 5 ml meta- nol och torkades. Man erhöll härvid 1,18 g 3-acetyl-l6-deacetoxi-16ß- -(2'~hydroxietyltio)fusidinsyra-bensylester med en smältpunkt av 167- -176° .

Genom omkristallisering i en blandning av metanol och vatten höjdes smaicpunkcen till 175-178°c.

(B) 5a,lla-dihydroxi-16ß-(2'-hydroxietyltio)fusida-l3(l7),24- -dien-21-karboxzlsvša. 700 mg av den ovan framställda bensylestern löstes i en blandning av 50 ml dimetylsulfoxid och 10 ml 2 N vattenlösning av natriumhydroxid.

Efter värmning vid 70°C under 1,5 timmar surgjordes blandningen till pH 2 med 4 N saltsyra, varpå 100 ml vatten och 100 ml eter tillsattes.

Den organiska fasen avskiljdes, tvättades med 5 gånger 50 ml vatten, torkades och indunstades i vakuum. Man erhöll härvid en oljig återstod, som innehöll de två isomererna av den önskade produkten. Denna återstod uppdelades i två fraktioner genom kolonnkromatografi på silikagel, var- vid man eluerade med en blandning av cyklohexan, kloroform och ättik- syra i volymförhållandet 10:80:10.

Den mera polära av dessa båda fraktioner innehöll en av de två C-20-isomererna av 3a,l1a-dihydroxi-l6ß-(2'-hydroxietyltio)fusida-13- -(17),24-dien-21-karboxylsyra (290 mg), och den mindre polära av frak- tionerna innehöll 50 mg av den andra isomeren. NMB-spektrumet (CDCl¿) för den mera polära C-20-isomeren uppvisade signaler vid 1,00 (s, BH), 1,21 (bs, jH), 1,25 (s, BH), 1,61 och 1,69 (2 bs, 6H), 2,75 (m, 2H, gges), 5,5-3,9 (m, 5H, og-5, og-16, og-20 och ggaon), 4,40 (m, ln, Cg-11) och 5,06 (m, 1H, C§;24) ppm. Tetrametylsilan användes såsom inre referens.

NMR-spektrumet (CD OD) för den mindre polära C-20-isomeren upp- visade signaler vid 0,86 (d, J=7, 3H), 0,97 (5: 35)» 1:13 (S: 55)» 1:20 (s, BH), 1,56 och 1,61 (2 bs, 6H), 2,62 (m, 2H, SCQQ), 5,5-5,8 (m, 5H, CE-3, CE-16, Cg-20 och C§20H), 4,27 (m, Cg-ll) och 5,15 (m, lH, Cfi-24) ppm. Tetrametylsilan användes såsom inre referens.

Exempel 30. Separering av de två C-20-isomererna av 3d,11a-di- hydroxi-16ß-fenyltiofusida-1}(17),24-dien-2l-kar- boxXlsvra.ï En suspension av 1 g av natriumsaltet av 5a,11a-dihydroxi-l6ß- -fenyltiofusida-15(17),24-dien-21-karboxylsyra (1 en blandning av iso- merer framställd på samma sätt som i exempel 1) i en blandning av 50 ml eter och 10 ml 1 N saltsyra skakades till dess att kristallerna hade '7613565-6 18 försvunnit. Den organiska fasen avskiljdes, tvättades 2 gånger med vatten, torkades och indunstades 1 vakuum. Återstoden löstes 1 5 ml åkokande cyklohexan. Efter kylning till rumstemperatur bildades en kris- tallin produkt, vilken avfiltrerades, tvättades med l ml cyklohexan och torkades. Efter omkristallisering i 5 ml cyklohexan erhölls en av de två C-20-isomererna 1 rent tillstånd med en smältpunkt av 96-98°C.

Moderluten indunstades 1 vakuum, och återstoden kristalliserades i en blandning av eter och petroleumeter, varvid man erhöll 210 mg av den andra C-20-isomeren. Denna isomer renades genom omkristallisering i en blandning av eter och petroleumeter, varefter den hade en smält- punkt av 94-99°C. Vid tunnskiktskromatografi visade sig den sistnämnda produkten vara den mindre polära av de två isomererna (tunnskiktskroma- tografin genomfördes i ett lösningsmedelssystem bestående av kloroform, cyklohexan, metanol och ättiksyra i volymförhållandet 80:l0:2,5:lO, och svavelsyra användes såsom besprutningsreagens).

Exempel 31. Separering av de två C-20-isomererna av 3a,lla-di- nydroxi -löp-isopropyltiofusida-l;(17) , alr-dien-ai - -karboxxlslra.

(A) Den ena av C-20-isomererna av 3d-O-formyl-lla-hydroxi-l§ß- -isopropyltiofusida-13(17),24-dien-21-karboxylsyra-acetoki- metzlester. 1,5 g (2,5 mmol) av natriumsaltet av 3a,lla-dihydroxi-l§ß-isopro- pyltiofusida-l3(l7),24-dien-2l-karboxylsyra, framställt såsom beskrives i exempel 25, löstes i 15 ml dimetylformamid, varefter 0,3 ml (3,3 mmol) klormetylacetat tillsattes. Sedan reaktionsblandningen fått stå under 16 timmar vid 2o°c, xyides den :in o°c och omröraes, under det att l ml (l3,7 mmol) tionylklorid långsamt tillsattes. Efter omrörning un- der 1 timme vid 20°C tillsattes 100 ml etyleter, och den resulterande blandningen tvättades med 4 gånger 50 ml vatten, torkades och indunsta- des. Man erhöll härvid 1,4 g av en blandning av de två C-20-isomera estrarna. Återstoden löstes 1 15 ml petroleumeter, och vid rivning kris- talliserade en av de båda isomererna vid rent tillstånd. Kristallerna uppsamlades, tvättades med petroleumeter och torkades, varvid man er- höll den önskade föreningen med en smältpunkt av 126-l28°C.

(B) Den andra av C-20-isomererna av 3a-O-formyl-lla-hydroxi-l6¿- -isopropyltiofusida-l3(l7),24-dien-21-karboxylsyra-acetoxi- metzlester.

Man indunstade i vakuum den moderlut, som erhölls vid kristalli- sering av den 1 steg A ovan framställda isomeren. Den erhållna återsto- den renades genom kromatografi på silikagel, varvid man eluerade med en blandning av cyklohexan och etylaoetat 1 volymförhållandet 8:2. Man er- 7613565-6 19 höll härvid den önskade isomeren såsom en oljig återstod.

(C) Den ena av C-20-isomererna av 3a,lla-dihydroxi-l6ß-isopro- pyltiofusida-l3(l7),24-dien-21-karboxylsyra. I 300 mg av den i steg A framställda föreningen löstes i l5 ml meta- nol, varefter 300 mg kaliumkarbonat tillsattes, och den resulterande blandningen omrördes vid rumstemperatur under l timme. Reaktionsbland- ningen indunstades därpå i vakuum, och 50 ml etyleter och 25 ml l N saltsyra sattes till återstoden. Den organiska fasen avskiljdes, tvätta- des 2 gånger med vatten och indunstades. Man erhöll härvid en oren pro- dukt, vilken kristalliserades 1 en blandning av metanol och vatten. Här- vid erhölls den ena isomeren av 3a,lla-dihydroxi-löß-isopropyltiofusi- da-13( 17) , all-die n-al-karbøxyisyra; smal cpunkt 11o-112°c ,- [og/gå -57 , 8° (C=l, kloroform).

(D) Den andra 0-20-isomeren av 3a,lld-dihydroxi-l6ß-isopropyl~ tiøfus 1da-15(17) ,24-d1en-21 -karboxylsyx-a. ' Man arbetade på samma sätt som i steg C ovan men utgick från den i steg B framställda föreningen. Härvid erhölls den andra isomeren av 3a,lld-dihydroxi~löß-isopropyltiofusida-l3(l7),24-dien-21-karboxylsyra i form av färglösa kristaller med en smältpunkt av 144-14900; /à/go: -158,70 (C=l, kloroform).

Exempe l 32 . 3a-hydroxi -ll -keto -löß-is opropylt iofus ida -13 ( 17) , 24 - -dien-zl -karbox¿1s1rš.

En lösning av 300 mg av den i exempel 31A framställda isomeren av 3d-O-formyl-lla-hydroxi-löß-isopropyltiofusida-l3(l7),24-dien-2l- karboxylsyra-acetoximetylester i 5 ml metylenklorid sattes till en om- rörd suspension av 600 mg pyridiniumklorokromat i 5 ml metylenklorid.

Efter omrörning vid rumstemperatur under 1 timme tillsattes 100 ml etyl- eter, och omrörningen fortsattes under 30 minuter. Efter filtrering och indunstning erhölls 3a-0-formyl-ll-keto-löß-isopropyltiofusida-l3(l7), -24-dien-21-karboxylsyra-acetoximetylester såsom en oljig återstod, vilken löstes i 15 ml metanol. Man tillsatte sedan 300 mg kaliumkarbonat, och den resulterande suspensionen omrördes under 1 timme vid rumstempe- ratur och indunstades sedan i vakuum. Till den erhållna återstoden satt- es 50 ml eter och 20 ml l N saltsyra. Den organiska fasen avskiljdes, tvättades 2 gånger med vatten, torkades och indunstades. Man erhöll en oren produkt, vilken renades genom kromatografi på silikagel, varvid man såsom elueringsmedel använde en blandning av etyleter, petroleum- eter och ättiksyra i volymförhållandet 70:30:0,5. Man erhöll härvid ja-hydr-oxi _11 -keto -16 fi-is opropyit io fusida -1 5(17 ) , zlæ-dien-zl -karboxyl - syra såsom ett färglöst skum. 57613565-6 20 Exempel 33. 3-keto-lla-hydroxi-l6ß-isopropyltiofusida-l3(l7),2Ä- -dien-21-karboxvlsvra. 553 mg (1 mmol) av natriumsaltet av 3-keto-16-deacetoxi-löß-iso- propyltiofusidinsyra löstes i 5 ml dimetylformamid, varefter 0,15 ml (1,2 mmol) bensylbromid tillsattes. Sedan reaktionsblandningen fått stå vid 20°C under 18 timmar, utspäddes den med 25 ml eter, varpå den tvätta- des med 4 gånger 25 ml vatten, torkades och indunstades. Återstoden, som innehöll bensylestern av utgångsföreningen, löstes i en blandning av 20 ml dimetylsulfoxid och 10 ml 2 N vattenlösning av natriumhydroxid. Efter värmning vid 70°C under 3 timmar sattes l00 ml etyleter och 10 ml 4 N saltsyra till reaktionsblandningen. Den organiska fasen avskiljdes, tvätt- ades 2 gånger med vatten, torkades och indunstades. Man erhöll härvid en oren produkt, vilken renades genom kromatografi på silikagel med använd- ning av en blandning av lika volymdelar cyklohexan och etylacetat såsom elueringsmedel. Man erhöll 3-keto-1la-hydroxi-löß-isopropyltiofusida-13- -(l7),24-dien-21-karboxylsyra såsom ett skum.

Exempel 54. ja,lld-dihydroxi-löß-fenyltiofusida-l3(l7),24-dien- 8 7 -21-karboxylsyra-acetoximetylester. 530 mg (0,5 mmol) av natriumsaltet av Ba,lla-dihydroxi-l6ß-fenyl- tiofusida-l3(l7),24-dien-21-karboxylsyra (den mera polära av de två iso- merer, som framställdes i exempel 30) löstes i 2 ml dimetylformamid, varefter 50 mikroliter (0,55 mmol) klormetylaeetat tillsattes. Reaktions- blandningen fick stå vid rumstemperatur under 16 timmar, varefter 50 ml eter tillsattes. Den resulterande blandningen tvättades med 4 gånger 50 ml vatten, torkades och indunstades. Man erhöll härvid 180 mg av en av de bada möjliga C-20-isomererna av Ba,lld-dihydroxi-l6ß-fenyltiofusi- da-l3(l7),24-dien-21-karboxylsyra-acetoximetylester såsom ett färglöst skum.

NM-spektrumet (CDCl3) uppvisar signaler vid = 0,88 (d, J=6, BH), 0,37 (s, 5H), 1,16 (bs, 6H), 1,59 och 1,67 (2 bs, 6H), 2,02 (s, BH, o-ë-cgö), 3,52 (m, cg-ao), 5,63 (m, cg-ß), 4,16 (ga, oli-lö), 4,29 (m, cg-ll), 5,12 (m, cg-zlæ), 5,67 och 5,81 (ad, J=6, |¿_OCÉQ_O_ ) och 7,1-7,5 (5H, aromatisk Cg) ppm. Tetrametylsilan användes såsom inre referens.

Exempel jâ. ja,lla-dihydroxi-16A-fenyltiofusida-13(17),24-dien- -21-karboxyl§yra-fusidyloximetylester.

Man arbetade på samma sätt som 1 exempel 54 men ersatte klormetyl- acetatet med fusidinsyra-klormetylester. Härvid erhölls 3d,lld-dihydroxi- -löß-fenyltiofusida-l3(l7),24-dien-21-karboxylsyra-fusidyloximetylester såsom ett färglöst skum. 7613565-6 21 Exempel 36. ja,lla-dihydroxi-l6ß-metoxifusida-l3(l7),24-dien- -21-karboxylsyra-natriumsalt.

(A) l6-deacetoxi-1Qß-metoxifusidinsyra-bensylester.

En lösning av 1,71 g (3,5 mmol) 16-deacetoxi-l6ß-metoxifusidin- syra 1 50 ml metanol titrerades med 2 N metanollösning av natriumhydroxid med användning av fenolftalein såsom indikator. Efter indunstning till torrhet 1 vakuum löstes det erhållna amorfa natriumsaltet 1 10 ml dimetyl- formamid. Man tillsatte 0,54 ml (4,5 mmol) bensylbromid och omrörde den resulterande blandningen vid rumstemperatur under 18 timmar. Till den om- rörda reaktionsblandningen sattes droppvis 30 ml av en blandning av lika volymdelar metanol och vatten, varvid en färglös, kristallin produkt ut- föll. Kristallerna avfiltrerades, tvättades med en blandning av lika volymdelar metanol och vatten och torkades. Man erhöll härvid den önska- de föreningen med en smältpunkt av 179-18200.

(B) Bo,lla-dihydroxi-16A-metoxifusida-l5(l7),24-dien-2l-karboxyl- syra-natriumsalt. I Till en lösning av 500 mg (O,86 mmol) l6-deacetoxi~l§ß-metoxi- fusidinsyra-bensylester i 25 ml dimetylsulfoxid sattes 5 ml 2 N vatten- lösning av natriumhydroxid. Den resulterande blandningen omrördes vid 70°C under 1,5 timmar. Efter kylning till rumstemperatur sattes 25 ml vatten droppvis till den omrörda reaktionsblandningen, varvid en kris- tallin produkt utföll. Kristallerna uppsamlades, tvättades med en bland- ning av lika volymdelar metanol och vatten och torkades. Man erhöll här- vid natriumsaltet av ja,lla-dihydroxi-l6ß-metoxifusida-l5(l7),24-dien- -21-karboxylsyra (blandning av de tvâ C-20-isomererna), som smälte vid 224-228°C under sönderdelning.

Beräknat för C5OH4705Na, 1,5 H20: C 67,01 H 9,37 % Funnet: C 66,82 H 9,35 % Exempel 37-59. Ytterligare Ba,lla-dihydroxi-l6ß-alkyloxifusida- -l3(l7),24-dien-21-karboxylsyra-natriumsalter.

Man arbetade på samma sätt som i exempel 36 men ersatte l6-deace- toxi-löß-metoxifusidinsyran med 16-deacetoxi-lóß-etoxifusidinsyra, 16-deacetoxi-16 -(2'-fluoretoxi)fusidinsyra respektive l6-deaoetoxi-l6ß- -(2',2',2'-trifluoretoxi)fusidinsyra. Man erhöll härvid de i nedanstående tabell III angivna natríumsalterna av ja,lla-dihydroxi-löß-alkyloxifusi- da-l}(l7),24-dien-21-karboxylsyror (blandningar av C-20-isomerer). 7613565-6 22 Tabell III Exempel R Smp. (OC) 37 CHECH3 216-220 (sönderdeining) 38 cH2cH2F 170-178 (sönaerdelning) 59 CHECF3 icke bestämd Exempel 40. 3d,1la-dihydroxi-l6ß«(2',2',2'-trifluoretoxi)fusida- -13(17),24-dien-zllkarboxylsyra.

Till en suspension av 440 mg av natriumsaltet av 3a,lla-dihydroxi- -löß-(2',2',2'-trifluoretoxi)fusida-l3(l7),24-dien-21-karboxylsyra i 15 ml vatten sattes 15 ml eter. Den resulterande blandningen omrördes och surgjordes med utspädd saltsyra. Den organiska fasen avskiljdes, vatten- fasen extraherades med lO ml eter, och de förenade eterfaserna tvättades 2 gånger med vatten, torkades och indunstades i vakuum. Man erhöll här- vid den önskade föreningen (en blandning av de båda C-20-isomererna i ett förhållande nära 1:1) såsom ett färglöst skum.

Den ovan erhållna återstoden kristalliserades i eter. Kristallerna uppsamlades och omkristalliserades 2 gånger i samma lösningsmedel, varvid man erhöll en av de båda C-20-isomera syrorna i rent tillstånd med en smältpunkt av 173-17400. Vid tunnskiktskromatografi visade sig den kris- tallina föreningen vara den mera polära C-20-isomeren (tunnskiktskroma- tografin genomfördes i lösningsmedelssystemet Kloroform, cyklohexan, metanol och ättiksyra i volymförhållandet 80:lO:2,5:lO, och man använde svavelsyra såsom besprutningsreagens). _ Beräknat för C5lH¿7F3O5: C 66,89 H 8,51 % Funnet: C 66,74 H 8,56 5 7613565-6 25 Exempel 41-43. Ytterligare rena C-20-isomerer av 3d,lla-dihydro- xi-l6¿%alkyloxifusida-l3(l7),24-dien-2l-karboxyl- ewa'- Man arbetade på samma sätt som i exempel 40 men ersatte natrium- saltet av }d,lla-dihydroxi-loß-(2',2',2'-trifluoretoxi)fusida-l3(l7),24- -dien-21-karboxylsyra med natriumsaltet av ja,lla-dihydroxi-lQß-metoxi- fusida-l3(l7),24-dien-21-karboxylsyra och med natriumsalterna av motsva- rande l6/%etoxi- och 16/k(2ïfluoretoxi)-derivat. Man erhöll härvid en av de rena C-20-isomererna av de 1 nedanstående tabell IV angivna 5a,lla-dihydroxi-lo/ßalkyloxifusida-15(l7),24-dien-21-karboxylsyrorna.

Tabell IV COOH Ho \_ o-R Ho I Exempel R Smp. (°C) 41 os; 165-164 42 CH2CH3 175-177 4} CH2CH2F 172-l7} Exempel 44. Bactericid verkan in vitro av 3d,llà-dihydroxi-l6ß- -fenyltiofusida-l3(l7),24-dien-21-karboxylsyra Jäm- fört med motsvarande verkan av fusidinsyra.

Proven genomfördes 1 två rör innehållande NIH-buljong (NIH = National Institute of Health). Till rör a sattes natriumsaltet av ja,lla-dihydroxi-l6ß-fenyltiofusida-13(17),24-dien-21-karboxylsyra (10/ug/ml), och till rör b sattes natriumsaltet av fusidinsyra (10/uš/ml).

Rören ympades med Streptococcus pyogenes till totalt 9,2 - 10 organismer per ml. Rören inkuberades sedan vid 3700, och antalet livs- dugliga organismer bestämdes efter olika långa tider.

Såsom kontroll användes ett tredje rör behandlat på samma sätt men utan tillsättning av något antibiotikum- 7613565-6 24 l Ib erhållna resultaten är sammanställda i nedanstående tabell.

Antalet livsdugliga organismer efter Rör 0 n 1,5 n 4 n a 7 n a 9,240" 131-101* 5,7-102 5-10 b 9,240” 1,2-105 1,5-105 15-105 kontroii 93-101* 6,8-105 231-107 131-108 Exempel Q5. Verkan in vitro av en kombination av fusidinsyra och 3a,lla-dihydroxi-l6ß-isopropyltiofusida-l3(l7),- -24-dien-21-karboxylsyra.

Proven genomfördes i tre rör innehållande NIH-buljong. Till rör a sattes natriumsaltet av fusidinsyra (1/ug/ml), till rör b sattes nat- riumsaltet av ja,lla-dihydroxi-16/%isopropyltiofusida-13(17),24-dien- -21-karboxylsyra (5 g/ml), och till rör c sattes en blandning av nat- riumsaltet av fusidinsyra (1/ug/ml) och natriumsaltet av 3a,1la-dihydro- xi-lóßkisopropyltiofusida-13(17),24-dien-21-karboxylsyra (3 g/ml .

Rören ympades med Staphylocoocus aureus till totalt 1,4-10 orga- nismer per ml. Rören inkuberades därpå vid 37°C under 24 timmar, var- efter antalet livsdugliga organismer bestämdes.

Såsom kontroll användes ett fjärde rör behandlat på samma sätt men utan tillsättning av någon antibiotikum.

De erhållna resultaten är sammanställda 1 nedanstående tabell.

Rör Antalet livsdugliga organismer a 1,8-108 b 1,5-106 c 73-100 kontroll 6,2'1O8 De överlevande organismerna i rör a är resistenta mot fusidin- syra, och de överlevande organismerna i rör b är resistenta mot }a,lla- -dihydroxi-löß-isopropyltiofusida-l5(17),24-dien-21-karboxylsyra, under det att kombination av de två föreningarna i rör c förhindrar utvebklan- de av resistens.

Exempel 46. Verkan in vitro av en kombination av dihydrofusidin- syra och ja,lla-dihydroxi-1Öß-fenyltiofusida-13(17),- -24-dien-21-karboxylsyra. I Proven genomfördes i tre rör innehållande NIH-buljong. Till rör 7613565-6 25 a sattes natriumsaltet av dihydrofusidinsyra (10 g/ml), till rör b sattes natriumsaltet av ja,llo-dihydroxi-l6ß-fenyltiofusida-l3(l7),24- -dien-21-karboxylsyra (10/ug/ml), och till rör c sattes en blandning av natriumsaltet av dihydrofusidinsyra (5/ug/ml) och natriumsaltet av ja,lld-dihydroxi-löß-fenyltiofusida-l5(l7),24-dien-21-karboxylsyra (5/ug/ ml).

Rören ympades med Staphylococcus aureus till totalt 5,2'lO5 orga- nismer per ml. Rören inkuberades därpå vid 57°C under totalt 96 timmar, varvid antalet livsdugliga organismer bestämdes efter olika långa tider.

Såsom kontroll användes ett fjärde rör behandlat på samma sätt men utan tillsättning av något antibiotikum.

De erhållna resultaten är sammanställda i nedanstående tabell.

Antalet livsdugliga organismer efter Rör o 2 n 6 1/2 h 24 n 96 h kontrøn 5,2-105 1,3-106 4,6-107 155-108 run ciiiväxt a " 4,1-105 11-105 6,3-106 " b " 5,240” 1,1-104 11-106 " c " 1,5-105 4,140" 10 10 De överlevande organismerna i rör a är resistenta mot dihydro- fusidinsyra, och de överlevande organismerna i rör b är resistenta mot 3d,lla-dihydroxi-löfikfenyltiofusida-l}(17),24-dien-21-karboxylsyra, under det att kombinationen av de två föreningarna i rör c förhindrar utvecklande av resistens.

Exempel 47. Förhindrande av utvecklande av resistens mot fusi- dinsyra såsom resultat av behandling av Staphylo- coccus aureus med natriumsaltet av 3a,llà-dihydroxi- -löß-isopropyltiofusida-13(l7),2ü-dien-21-karbox l- §XZ_- Efter 48 timmars förbehandling av en fusidinsyrakänslig stam av Staphylococcus aureus (Leo CC l78B) med fusidinsyra eller föreningen enligt exempel 9 1 koncentrationer lägre än den hämmande koncentrationen bestämde man de förbehandlade kulturernas och den ursprungliga stammens känslighet för de båda föreningarna. Bestämningarna gjordes genom serie- utspädningar i NIH-buljong, varvid man ympade med 2~lO5 organismer per ml och bestämde IC5O efter 18 respektive 48 timmar. De erhållna resul- taten är sammanställda i nedanstående tabell B. _ '7613565-6 26 Tabell B ICSO,/ug7ml 18 h 48 h Isolat från Fusidin- Föreningen Fusidin- Föreningen syra en1.ex. 9 syra enl.ex. 9 Kontroll- kultur 0,016 2 1 5 Kultur för- behandlad med fusidinsyra 7,9 1,6 50 5 Kultur för- behandlad med föreningen enl. ex. 9 0,016 5 0,020 16 Kontrollkulturen utvecklar resistens mot fusidinsyra, vilket framgår av att det ökade IC5o-värdet efter 48 timmar ökar ytterligare vid förbehandling med fusidinsyra.

Känsligheten för föreningen enligt exempel 9 minskar däremot endast obetydligt. Förbehandling med fusidinsyra påverkade icke resul- taten.

Förbehandling av kulturen med föreningen enligt exempel 9 för- hindrade fullständigt utvecklandet av resistens mot fusidinsyra.

Exempel 48. Verkan in vitro av Ba,llo-dihydroxi-l6ß-etyltiofusi- da-l3(l7),24-dien-21~karboxylsyra mot štaphylococcus aureus före och efter ett antal överföringag.

Man genomförde serieutspädningar av den provade föreningen i flytande NIH-medium, varefter medierna ympades kraftigt antingen med en fusidinsyrakänslig stam av Staphylooooous aureus (Leo CC 178B) eller med en fusidinsyraresistent variant av samma stam (Leo CC l78A).

Efter var 72 till 96 timme genomfördes överföringar från de rör med full tillväxt, vilka innehöll den högsta halten provförening. I nedanstående tabell C anges känsligheterna efter inkubering över natten. 7613565-6 27 Tabell C IC , g/ml Staph. 50 /u aureus före och efter ett visst antal överföringar 1 2 3 4 5 6 Leo CC l78B (fusidinsyra- käflsliä) 2,7 2.0 7,4 7.4 13,5 10.0 52 Leo CC 178A (fusidinsyra- resistent) | 2,7 2,3 3,8 4,3 4,2 4,0 4,0 Av försöksresultaten framgår, att den fusidinsyrakänsliga stammen uppvisar en ca 12 gånger mindre känslighet för den provade föreningen efter den 6 överföringen, under det att den fusidinsyraresistenta stam- men knappast uppvisar någon känslighetsförändring. Detta är ett mycket oväntat fenomen.

Exempel 42. Kräm.

Ba,lla-dihydroxi-lößßisopropyltiofusida-13(17),24- -dien-21-karboxylsyra 20 g Vaselin 150 g Flytande paraffin 150 g Spermaceti-vax 50 g Sorbitanmonopalmitat 50 g Polyoxietylensorbitanmonopalmitat 50 g Vatten 530 5 1000 g Man upphettar vaselin, paraffin, spermaceti-vax, sorbitan- monopalmitat och polyoxietylensorbitanmonopalmitat till 70°C, varpå man tillsätter vattnet långsamt vid 7200 under omrörning. Omrörningen fortsättes tills krämen har svalnat. Man river 3a,lld-dihydroxi-1@ß- isopropyltiofusida-13(17),24-dien-21-karboxylsyra in i krämbasen och homogeniserar med användning av en valskvarn. Man fyller krämen på hop- tryckbara, lackerade aluminiumtuber.

Exempel 5 . Salva. }a,lld-dihydroxi-lqß-etyltiofusida-l5(17),24- -dien-21-karboxylsyra-natriumsalt 20 g Flytande paraffin 158 g cetanol 4 s vatuenfritc ianolin 45 E '7613565-6 28 Vaselin 792 5 1ooo g Man smälter paraffin, cetanol, lanolin och vaselin vid 7000. Efter kylning till en temperatur under 4000 rives ja,lla-dihydroxi-l6/}etyltio- fusida-l3(l7),24-dien-21-karboxylsyra-natriumsalt in i blandningen. Sal- van fylles på hoptryckbara, lackerade aluminiumtuber.

Exempel 51. Kapslar. ja,lla-dihydroxi-l6/yisopropyltiofusida- -l3(l7),24-dien-21-karboxylsyra-natriumsalt 250 g Mikrokristallin cellulosa 145 g Magnesiumstearat 5 g 400 g Beståndsdelarna siktas genom en sikt med öppningen 0,25 mm och blandas i 10 minuter. Blandningen fylles på hårda gelatinkapslar nummer 00 (Parke Davis & Co), varvid 400 mg blandning fylles på varje kapsel.

Exempel 52. Framställning av tabletter. ja,lla-dihydroxi-l§ß-isopropyltiofusida- -l3(l7),24-dien-21-karboxylsyra 250 g Avicel PH 101 120 g STA-Rx 1500 120 g Magnesiumstearat 10 g ja,lla-dihydroxi-l§ß-isopropyltiofusida-l5(l7),24-dien-2l-karboxyl- syra, Avicel och STA-Rx sammanblandas och siktas genom en sikt med öpp- ningen 0,7 mm. Man inblandar därefter magnesiumstearatet. Blandningen pressas till tabletter med en vikt_av vardera 500 mg.

Exempel 55. Framställning av en suspension. ja,lla-dihydroxi-l6fiffenyltiofusida- -l3(l7),24-dien-21-karboxylsyra 5,00 g Citronsyra 0,45-g Natriummonovätefosfat 0,70 g Sackaros 25,00 g Tween 80 0,05 g Kaliumsorbat 0,20 g Natriumkarboximetylcellulosa 0,50 g Renat vatten till totalt 100 ml suspension Kristallerna finfördelas och suspenderas 1 en lösning av citron- syran, natriummonovätefosfatet, sackarosen, kaliumsorbatet och Tween 80 i 50 ml vatten, eventuellt under svag värmning. Natriumkarboximetylcellu- losan löses 1 20 ml kokande vatten. Efter kylning sättes denna lösning 7613565-6 29 till de andra beståndsdelarna. Den erhållna suspensionen homogeniseras i en blandare, och slutligen tillsättes renat vatten till en total volym - av 100 ml.

Exemgel 54. Kräm.

Ba,lla-dihydroxi-l6ß-1sopropyltiofusida- -l3(l7),24-dien-21-karboxylsyra (A) 10 g 16-deacetoxi-16ß-etyloxifusidinsyra (B) 10 g Vaselin 150 g Flytande paraffin 150 g Spermaceti-vax 50 g Sorbitanmonopalmitat 50 g Polyoxietylensorbitanmonopalmitat 50 g Vatten 550 5 1000 g Man värmer vaselin, paraffin, spermaceti-vax, sorbitanmonopalmitat och polyoxietylensorbitanmonopalmitat till 70°C, varefter man långsamt tillsätter vatten vid 75°C under omrörning. Man fortsätter omrörningen till dess att krämen har svalnat. Komponenterna A och B rives in i kräm- basen, varpå man homogeniserar 1 en valskvarn. Den framställda krämen fylles pà noptryckbara, lackerade aluminiumtuber.

Exemgel 55. ëglva. 16-deacetoxi-löß-isopropylsulfinylfusidin- syra-natriumsalt (A2) 2,5 g ja,lla-dihydroxi-l§ß-isopropyltiofusida- -l5(l7),24-dien-21-karboxylsyra-natriumsalt (B2) 7,5 g Flytande paraffin 138 g Cetanol 4 g Vattenfritt lanolin 46 g Vaselin 802 5 iooo g Man smälter paraffin, cetanol, lanolin och vaselin vid 7000. Efter kylning till en temperatur under 40°C rives komponenterna A2 och B2 in 1 blandningen. Den framställda salvan fylles på hoptryckbaraj lackerade tuber.

Exemgel 56. Kagslar.

Fusidinsyra-natriumsalt 125 g Ba,lld-dihydroxi-l§ß-etyltiofusida- -l3(l7),24-dien-21-karboxylsyra-natriumsalt 125 g Mikrokristallin cellulosa 145 g Magnesiumstearat ____âJ 400 g '7613565-6 ÜO Bestándsdelarna siktas genom en sikt med öppningen 0,25 mm och blandas under 10 minuter. Den erhållna blandningen fylles på hårda gela- tinkapslar nummer 00 (Parke Davis & Co), varvid varje kapsel fylles med 400 mg blandning.

Exempel 57. Salva.0 Fusidinsyra-natriumsalt (A) 10 g ja,lla-dihydroxi-l6p-fenyltiofusida- -l3(l7),24-dien-21-karboxylsyra-natriumsalt (B) 10 g Flytande paraffin 158 g Cetanol 4 g Vattenfritt lanolin 46 g Vaselin 792 5 1000 g Man smälter paraffin, cetanol, lanolin och vaselin vid T0°C. Efter kylning till en temperatur under 40°C tillsättes komponenterna A och B genom rivning. Den erhållna salvan fylles på hoptryckbara, lackerade aluminiumtuber.

Exempel 58. §r§m.

Fusidinsyra (Al) 5 g ja,lla-dihydroxi-l§ß-fenyltiofusida- -l3(l7),24-dien-21-karboxylsyra (Bl) 15 g Vaselin 150 g Flytande paraffin 150 g Spermaceti-vax 50 g Sorbitanmonopalmitat 50 g Polyoxietylensorbitanmonopalmitat 50 g Vatten 530 5 1000 g Man värmer vaselin, paraffin, spermaceti-vax, sorbitanmonopalmi- tat och polyoxietylensorbitanmonopalmitat till 70°C, varpå man långsamt tillsätter vattnet vid 72°C under omrörning. Man fortsätter omrörningen till dess att krämen har svalnat. Komponenterna A1 och Bl rives in i krämbasen, varefter man homogeniserar 1 en valskvarn. Den framställda krämen fylles på hoptryckbara, lackerade aluminiumtuber.

Claims (1)

1. 7613565-6 31 P a t e n tgk r a v Förfarande för framställning av msidinsyraderivat med den allmänna formeln: :25 121: * COOH 20 (I) Ho __ 7 A_R ' H där den streckade linjen mellan C-2U och C-25 anger, att kolatomerna i fråga är förbundna med varandra antingen genom en dubbelbindning eller genom en enkelbindning; där asterisken vid C-20 anger, att före- ningarna existerar i två diastereomera former; där A betecknar syre eller svavelgoch där R1 betecknar en rak eller förgrenad alkylgrupp innehållande 1-12 kolatomer, vilken kan vara mono-, di- eller tri- substituerad med halogenatomer eller med hydroxi- eller aminogrupper, en alkenylgrupp innehållande 3-6 kolatomer, en cykloalkylgrupp inne- hållande 3-7 kolatomer, en fenyl-, naftyl- eller fenyl-01-C2-alkylgrupp, eventuellt mono- eller disubstituerad med halogen eller Cl-Cu-alkyl, en furfurylgrupp eller en pyridylgrupp; såväl rena diastereomerer av föreningarna med formeln I som blandningar därav; samt farmaceutiskt godtagbara, ogiftiga salter och lätthydrolyserbara estrar av förening- arna med formeln I, k ä n n e t e c k n a t a v att en förening med den allmänna formeln: (II) 'r _. 1613565-6 a 52 betecknar en väteatom, en alkanoylgrupp, en aralkanoylgrupp A och den streckade linjen mellan C-ZU och där H2 betecknar en där Q1 eller en aroylgrupp; där R1, och C-25 har de ovan angivna betydelserna; bensylgrupp eller en substituerad bensylgrupp; omsättes med en oorga- nisk eller organisk bas i närvaro av ett organiskt lösningsmedel till bildning av en förening med formeln I, vilken utvínnes i form av en syra eller ett salt, som kan omvandlas till en lätthydrolyserbar ester, varefter eventuellt de två möjliga C-204isomererna separeras genom att en blandning av de tvâ rena isomererna underkastas fraktion- erad kristallisation eller kromatografi. ANröRbA PusL1KAT1oNsR=